Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen. På alla sätt försöker vi svenskar hjälpa andra folk i nöd. Det dyraste sättet är den så kallade generösa invandringspolitiken. Vi har också en väl utbyggd biståndspolitik. Det militära biståndet är ytterligare en hjälp när ett land får vårt stöd för att det inte självt kan garantera de mänskliga rättigheterna. Våld och tvingande metoder kan bringa ordning och ge välstånd. Vi sverigedemokrater säger inte generellt nej till militärt bistånd. Vi anser dock att militärt bistånd får ta en paus tills det svenska försvaret återtagit en rimlig förmåga. Maliinsatsen, om den genomförs, kommer att ta sina medel ur försvarsbudgeten. Det rimliga är att utlandsinsatserna löses med hjälp av särskilda anslag. Vi röstar därför nej till regeringens proposition i frågan. Den svenska insats regeringen föreslår är inte stor. Minusma som helhet kan dock bli relativt stor. Ramen är satt till 11 200 soldater och 1 440 poliser. Av dessa är mer än 50 procent afrikaner och redan på plats i Mali. Det finns likheter med ISAF-insatsen i Afghanistan, som också började i mindre skala. Osäkerheterna i Mali är stora, precis som de varit i Afghanistan. Malis regering har haft svårt att stoppa de islamistiska gruppernas framfart i norr. Den franska militära insatsen i Mali har varit betydelsefull och fick i efterhand stöd av ett FN-mandat. Som vid andra militära internationella insatser gäller det inte bara att uppnå de militära målen utan också att vinna människornas förtroende. Man ska då veta att Mali är ett mångfasetterat land med olika etniska grupper såväl som religiösa inriktningar. Nomader skiljer sig från bofasta. Framför allt är landet delat mellan norr och söder. Vi önskar dem som lever i Mali fred, försoning och välstånd. Vi önskar Minusma framgång och att de kan anbringa sina krafter på ett sådant sätt att Mali får den hjälp landet behöver. Vi sverigedemokrater hävdar vårt principbeslut: inget internationellt militärt bistånd innan Sverige åter har ett väl fungerande försvar. Anslagen inom utgiftsområde 6 borde fördelas enbart till gagn för vårt eget försvar. När det gäller det svenska försvarets materiel- och förbandsbehov är regeringen kallsinnig.

Herr talman! Mali har drabbats hårt. Mali är också ett land som utrikesutskottet har haft möjlighet att besöka under en av sina formella resor. Socialdemokraterna ställer sig bakom det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets förslag om Sveriges deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali och yrkar avslag på reservationen. Vi socialdemokrater ser det som en förutsättning att det finns en bred majoritet när kammaren tar denna art av beslut, och det finns det också. De män och kvinnor som deltar i utlandsmissioner ska känna att deras uppdrag vilar på riksdagens breda stöd. Det är en förutsättning som också föreligger när det gäller insatsen i Mali. Vi vill understryka vårt samlade ansvar och vikten av att ledamöter ska kunna följa utvecklingen också framdeles. Ta beslutet här i dag på stort allvar, något som också ärendets art förtjänar. Det är ett viktigt och allvarligt beslut att sända ut män och kvinnor i missioner utomlands. Insatsens bidrag är begränsat till 70 personer inom en ram om högst 160 personer. Det måste finnas en marginal för oförutsedda händelser. Uppdraget är ett definierat bidrag för väpnad styrka utifrån FN:s säkerhetsråds mandat, vilket är en utgångspunkt men också en förutsättning för oss socialdemokrater, liksom för de flesta här i kammaren, för att fatta denna typ av beslut. Jag vill även framföra att vi välkomnade Frankrikes insats. Malis suveränitet, enhet och territoriella integritet var uppenbart hotad efter att islamister intagit stora delar av Malis territorium. Bland annat uppmärksammades situationen i den historiska staden Timbuktu. Längre norrut var det svårare att få adekvat information. Vi hörde dock berättelser från människor som flydde och som berättade om sin situation, och vi fick rapporter om övergrepp. Vi såg hur själva landet och också grannländerna söderut påverkades. Tidsmarginalen krympte snabbt när president Hollande och Frankrike tog beslutet att agera. Genom samverkan med Mali blev Frankrikes stöd en välkommen vändpunkt. Det är dock långt kvar, herr talman. Utifrån redan existerande radikala grupper, ofta med ursprung i algeriska konstellationer, räknar man bildandet av Aqim till 2006, alltså för några år sedan. Bildandet tillkännagavs av Usama bin Ladins efterträdare Ayman al-Zawahiri. Strukturen kom att vara decentraliserad under ledning av Abdelmalek Droukdel. Redan 2007 kom självmordsbombningarna med FN:s verksamhet som mål och mot offentliga byggnader. Man spred sig och sina extrema uppfattningar över ett stort geografiskt område och kommunicerade via sociala medier. Huvudparten av vapnen kom från plundrade militärförråd i Mali. Eftersom det har saknats övergripande strategier och resurser för att övervaka vapendepåer och kontrollera smuggling av vapen över landets gränser har ett vapenflöde från Libyen också konstaterats. Aqim har en regional agenda och utöver Mali är Niger och Mauretanien särskilt påverkade. Vi har under senare år kunnat se hur extremistiska hot växt i Nordafrika och Sahel. EU har genom sin samlade strategi för säkerhet och utveckling i Sahel identifierat regionen som ett strategiskt viktigt område där sammantagna och långsiktiga insatser krävs för att skapa en stabil ekonomisk, politisk och social utveckling. Trots det har man inte orkat arbeta tillräckligt förebyggande med länderna själva. Liksom omvärlden har människorna i Mali överraskats av den snabba utvecklingen. Dock bör det poängteras att islamisternas intåg i norra Mali tidigt möttes av protester inte minst bland lokalbefolkningen. Terroristgrupperna i norra Mali kunde pressas tillbaka, och företrädare för landet har framfört sitt tack till Frankrike och välkomnar det beslut som vi kommer att fatta här i dag. Malis nationalförsamling har antagit en färdplan för övergång till normalitet igen. Det är viktigt att den får stöd och att den genomförs. I den ingår en bred nationell dialog med befolkningen. Det har sedan länge funnits ett missnöje norrut, men de strävandena ska inte förväxlas med det som föranleder den här insatsen. Bland tuaregerna i norr, som lever över sex länder, har krav på förändring men också krav på självständighet ställts. Burkina Fasos president har medlat i konflikten mellan Mali och tuaregerna och har även fört en dialog med Malis kuppmakare och Ecowas. Men det är en annan del. Det är inte det som vi nu har sett. Minusma har huvudsakligen sju uppgifter, som skydd och nationell och internationell rättvisa. Det är de maliska myndigheterna som har det primära ansvaret för att skydda civilbefolkningen. Ett samarbete har också inletts med Internationella brottmålsdomstolen, som har påbörjat en utredning om brott och bevarande av kultur och så vidare. Under perioden 2001-2011 ägde totalt sett 1 034 terroristincidenter rum i Algeriet, Mali, Niger och Mauretanien. Det handlar alltså om grupper som rör sig över de här gränserna. Bryts dessa incidenter ned årsvis är det uppenbart att terrorismen har blivit ett tilltagande problem i Sahel, då det första attentatet inträffade först efter det att Aqim startades 2006. I Sahelregionen ökade de militanta aktiviteterna inte minst under 2012. Kidnappningarna som har följt har bidragit till att ge stora inkomsterna till de här grupperna. Sedan kanske organiserad kriminalitet har blivit en allt större inkomstkälla. Extrem fattigdom, brist på utveckling och demokrati samt sociala strukturer som befäster ekonomiska, politiska och sociala ojämlikheter är delförklaringar till gruppens fotfäste i Sahel. Men det är inte helheten. Sammanlagt har Mali drabbas hårt även ekonomiskt. Vi kan se att 8 000 jobb har försvunnit bara i turistsektorn, och det är nog fler i dag. Stödet till Mali måste bygga på landets egna prioriteringar och omfatta flera insatser som förutsätter varandra, varav vi kan diskutera några här i dag. Den aktuella insatsen är alltså ett viktigt bidrag på väg mot normalitet och utveckling. Jag är en av de få här i kammaren som länge har pekat på de socioekonomiska förhållandena, bristen på demokratisk utveckling och oron för organiserad kriminalitet och vad som händer när den möter extremism som Aqim i regionen. Att det i dag finns nätverkskontakter mellan al-Qaida-relaterade grupper som löper mellan Atlanten och Adenviken vet vi. Av tradition har Sverige ganska lite fokus på de frankofona områdena på den afrikanska kontinenten. Jag vill mena att vårt grannland Norge, som redan före attacken på Statoils anläggning i södra Algeriet, liksom Danmark besitter mer kunskap och har följt de här områdena närmare än Sverige. Men Sverige ligger vi också i bakvattnet när det gäller att knyta ihop inhemska rörelser här i landet med internationella rörelser som kämpar mot demokrati och mänskliga rättigheter. Ändå vet vi att där mänskliga rättigheter förtrycks hårdast drabbas kvinnor hårdast. Så är det också i Mali. I bred enighet har resolutionerna 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, 1612 om barn i väpnade konflikter och 1820 om sexuellt våld i väpnade konflikter skrivits in i utskottets betänkande. Vi måste se på kopplingarna mellan rörelser i vårt land och andra länder och mellan länder. Grupper som vi känner från Afghanistan, al-Shabab i Somalia, Aqap i Jemen och Syriens al-Nusra Front eller andra grupperingar som anknyter till al-Qaida, hundratals jihadister från nordafrikanska länder, kanske speciellt från Tunisien, har anslutit sig och rest till Syrien. Man ska alltså sätta in Aqim i sammanhang med ultrakonservativa - kalla dem islamister eller extremister - som har en politisk agenda som inte innehåller demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Efter Libyen och när det internationella fokuset låg på Syrien blossade konflikten i Mali upp. En fortsatt eskalering skulle komma att innebära en ökad risk för attentat även i Sverige. Jag tror att vi måste säga det vid något tillfälle, och nu gör jag det här. För mig är extremism i grund och botten samma sak, för extremism är extremism oavsett syfte. Det är människor som anser sig äga rätt att utsätta andra människor för lidande, död och smärta och som inte respekterar demokratiska spelregler. Senast i går var det ensamresande krigare, jihadister, som reste för att ansluta sig till al-Nusra-fronten i Syrien en nyhet. Invånarna i Mali har utsatts för en prövning. De efterfrågade omvärldens stöd och EU:s givarkonferens i Addis Abeba i januari var något av det som kom upp. Vi kan inte säga att vårt bidrag är det som endast behövs. Vi kommer med ett viktigt bidrag tillsammans med andra och kan se att det är ett steg med vapen för att möjliggöra nästa steg, som är allmänna val. Mali behöver få tillbaka sin egen agenda, få tillbaka kontrollen över sitt eget land och kunna sätta sin egen agenda. I det ingår val, och i den processen kan vårt bidrag vara ett stöd. Jag är tacksam att vi senare i dag kan fatta ett beslut.

Herr talman! I dag tar Sveriges riksdag beslut om att utöka Sveriges totala insatser i Nordafrika, närmare bestämt i Mali, detta genom att ställa ett svenskt bidrag till FN:s stabiliseringsinsats Minusma i Mali till förfogande. Beslutet tas i bred samsyn. Av riksdagens totalt åtta partier är det sju partier som ställer sig bakom det här beslutet och den svenska insatsen. Det är en styrka att ha en så bred uppslutning kring ett så viktigt beslut, där Sverige i handling visar säkerhet i samverkan, som är en så grundläggande del av Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Senast riksdagen tog ett så brett beslut gällde det Sveriges insats i Libyen. Herr talman! Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra och tar solidariskt ansvar för den gemensamma säkerheten. Det är därför bra när vi så starkt och brett som folkvalda härifrån kan skicka ett besked till de svenska kvinnor och män som under svensk flagg ska riskera sin säkerhet för att säkra andras. Så här beskriver en svensk officer på plats i EU:s träningsmission i Mali verksamheten: Extrem hetta, giftiga spindlar, kobror, grillade getter och öken, umbäranden för kvinnor och män, under helt andra förhållanden än hemma i Sverige. Men vi är väl förberedda för uppgiften och känner att vi på plats kan göra skillnad för till exempel kvinnor, barn och andra stort behövande. Det är rätt att vi är här. De svenska officerare som deltar i EU:s utbildningsinsats vittnar om en miljö med hårt klimat och enkla förhållanden men där deras arbete uppskattas av malierna. Det är med den blicken och den åtanken som vi också ska fatta ett beslut senare i eftermiddag om de insatser som ska göras. De känner att de bidrar till att göra skillnad. Sverige gör skillnad. Herr talman! I regeringens proposition Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali redogörs det för utvecklingen av den svenska säkerhetspolitiken och för den insats som nu kommer att göras. Insatsen i Mali görs med stöd av FN:s resolution 2100, som antogs av säkerhetsrådet i april. Det svenska bidraget består av ett transportflygplan med en flygsäkringsstyrka, en flygtransportenhet och en nationell stödenhet samt ett antal olika staber i olika relevanta stabsfunktioner. Med högst 160 personer kommer insatsen att ungefär uppgå till 70 personer. Riksdagen medger att detta får sker från och med juli. Till stor del utgår insatsen från Västergötland och Skaraborgs flygflottilj, Såtenäs. Det kan också sägas här i kammaren i dag. Herr talman! Avsikten är att det svenska bidraget ska samordnas med andra nordiska länder inom ramen för det alltmer fördjupade nordiska samarbetet. Därmed skapas ett uthålligare bidrag, och vi får mereffekt för den insats som vi ställer till förfogande. Herr talman! Den internationella insatsen i Mali är efterfrågad och behövd. Mali är ett av världens fattigaste länder som under senare år har varit hårt drabbat av politisk oro, konflikter och stor livsmedelsbrist orsakad av inte minst torka. Konflikten och oron i Mali har resulterat i att det i dag finns över 300 000 internflyktingar men också närmare 200 000 flyktingar från Mali i grannländerna. Målet för den svenska insatsen är att bidra till att uppfylla FN:s mandat och resolutionen om att bidra till förbättrad säkerhet, återupprätta den konstitutionella och demokratiska ordningen samt understödja långsiktiga och hållbara lösningar på krisen i landet. Stabiliseringsinsatsen bidrar också till att öka säkerheten i hela Sahelregionen genom att undanröja hotet från terrorister som har haft sina baser inte minst i den norra delen av landet. Herr talman! Instabila stater som inte har kontroll över sitt territorium kan användas som baser för terrorister som hotar säkerheten såväl regionalt som globalt. Ett belysande exempel på det är de pirater som opererat i Adenviken och på olika sätt stört och förstört viktiga globala handelsflöden som påverkar inte minst ett litet exportberoende land som Sverige. Handeln är för oss som litet exportberoende land helt avgörande. Det är en av våra absolut viktigaste grundstenar för en stabil och säker utveckling. Det är därför av stor vikt för Sverige att vara med och bidra till att ta ansvar internationellt och solidariskt för att säkra dessa flöden och andra flöden. Herr talman! För en humanitär katastrof i Mali behövs det en FN-stabiliserande insats för att möjliggöra fortsatt utveckling och byggande av säkerhet. Sverige bidrar sedan en tid bland annat med att på plats utbilda Malis försvarsmakt och för att man på sikt självklart ska kunna ta sitt eget ansvar för säkerheten i landet. Därutöver är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, på plats med minröjningskapacitet. Sverige ger ett humanitärt bistånd till Sahelregionen på totalt 500 miljoner kronor. Sverige är en humanitär stormakt. Sverige är i dag bland de största givarna med anledning av den humanitära katastrofen totalt sett i Sahelregionen. Herr talman! Avslutningsvis kan jag inte nog understryka den breda överenskommelse som finns i riksdagen om grunden för detta mandat när vi skickar ut svenska kvinnor och män att bära vår flagg i internationella insatser. De ska hela vägen känna det stöd som de har från de folkvalda och från Sverige. Sverige har ett ansvar att visa solidaritet med andra länder och organisationer. Det är så vi skapar säkerhet här hemma, i närområdet och internationellt. Genom att bidra till insatsen i Mali fortsätter vi den av Sverige traditionellt viktiga inslagna vägen att hjälpa människor och skapa säkerhet för människor som har drabbats av konflikt och humanitära umbäranden. Jag yrkar därför bifall till regeringens proposition och till förslaget i det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 4. (Applåder)

Herr talman! Utvecklingen är, som flera redan har sagt här, utan tvekan oroande. Men den är ändå på bättre väg än den var för några månader sedan innan den franska styrkan, som Carina Hägg talade om, kom på plats och hjälpte till att få tillbaka områden som hade förlorats till rebellerna. En internationell FN-ledd styrka för att bidra till att säkra en förhoppningsvis snar fred i regionen är välkommen. Miljöpartiet står bakom det svenska deltagandet i FN:s stabiliseringsinsats i Mali. För några år sedan besökte delar av utrikesutskottet - utrikesutskottets Afrikagrupp - Mali. Det var då ett fattigt men demokratiskt och politiskt relativt stabilt land. Det var inte helt stabilt på grund av bland annat tuaregernas krav på ökat självbestämmande eller självständighet uppe i norr. Men som helhet kändes det inte som ett land i stor politisk kris. Uppenbart var det ett land som brottades mot klimatpåverkans konsekvenser i form av väderförhållanden som inte gick att förutse och därmed också svårigheter att förse befolkningen med livsmedel. Den fråga som vi måste ställa oss är om kriget i Mali hade kunnat förebyggas och varför det kunde bryta ut i det demokratiska Mali, om FN och Afrikanska unionen gjort vad som kunnat göras och huruvida utländsk närvaro är nödvändig eller ej. Nu har vi inte facit på vad som kunde ha gjorts och gjorts rätt för att förebygga eftersom det inte gjordes. Jag tänker till exempel på den redan spända situationen mellan tuaregerna och staten. Hade en överenskommelse om större självbestämmande inom staten Mali kunnat innebära att tuaregerna inte tagit chansen när den erbjöds genom samarbete med andra grupper att försöka skapa en självständig stat? Vi vet inte hur det hade sett ut om, och om och om. Men som situationen nu har utvecklats ser vi i dag att en militär fredsinsats är nödvändig. Herr talman! Det tog tid innan Mali uppmärksammades i både medierna och svensk politik. Kort efter att de maliska världsarven raserats skrev jag följande på min blogg: På samma sätt som Syrienkrisen tilläts fortgå utan nämnvärd uppmärksamhet från omvärlden i skuggan av Libyenkriget - som när det pågick hade både all mediebevakning och världssamfundets gemensamma militära insats - pågår nu andra konflikter i skuggan av Syrien när de nu befinner sig i huvudfokus för världens och mediernas intresse. Men vad var det egentligen som hände efter Natos tillbakadragande från Libyen? Vem tog ansvar för vad alla de vapen som plötsligt rörde sig i området och över gränserna kunde ställa till med? När jag ställde frågan på Natohögkvarteret under våren, efter att jag hade skrivit detta blogginlägg, var svaret att de inte har något ansvar när insatsen väl är avslutad. Jag frågade inte utan en orsak. En tid före Natobesöket hade jag besökt de västsahariska flyktinglägren i Saharaöknen nära gränsen till Mali. Där berättade SADR:s, den västsahariska republikens, försvarsminister om den mycket stora osäkerhet som präglar Sahara i dag på grund av alla de vapen och de människor som i efterdyningarna av Libyenkriget passerar gränserna åt ena eller andra hållet. Till det ska läggas olika beväpnade grupper, bland annat terrorgrupper, den narkotikasmuggling som sedan länge har pågått i området och som i sig är ett stort säkerhetsproblem och inte minst det tuareguppror som har pågått från och till under många år och som också var orsaken till statskuppen i Mali. Knappast trodde väl de militärer som tog makten i Mali, i protest mot att de inte fick tillräckligt stöd att bekämpa just tuaregerna, att situationen skulle bli den totalt motsatta på grund av det maktvakuum som kuppen orsakade. Och knappast trodde väl tuaregerna å sin sida att deras nya partner, islamistgruppen Ansar-al-Din, i stället skulle ta över hela makten själva i det "nya landet". Nu står vi där igen i en situation som närmast för tankarna tillbaka till tiden för talibanstyret i Afghanistan - raserade världsarv och en extrem tolkning av islam. Man kan fråga sig hur livet nu kommer att bli för tuaregkvinnorna, kvinnor som hittills haft en mycket stark ställning i sina samhällen. För mig är det solklart att utvecklingen i Mali har kunnat ske tack vare, eller snarare på grund av, att insatsen i Libyen inte såg till helheten. Fokus låg på att få bort Gaddafi, och när det var gjort var vi klara. Kvar finns nu privata säkerhetsbolag som ska hjälpa till att hålla ordning. Men vem tar ansvar för konsekvenserna på andra sidan gränsen? Är det så att vi bara klarar en kris eller ett krig i taget? Är det någon som tänker på vilka konsekvenser ett underlåtande att agera eller en illa avslutad militär insats innebär i förlängningen? Vem tar ansvar för tiden efter kriget eller för att inte ha agerat i tid? Herr talman! Detta skrev jag alltså på min blogg relativt snart efter att världsarven raserats. Jag följde upp denna blogg med att också skriva en motion som flera från Miljöpartiet undertecknade. Den utgick ifrån att man måste se både till insatsen och till tiden efter det akuta skedet. Vi menar att det begicks misstag i Libyeninsatsen på så sätt att man faktiskt inte såg till helheten och att det i sig bidrog till att kriget i Mali utbröt. Av misstag bör man lära. Det är därför viktigt att vi i planeringen inför ett eventuellt deltagande i militära insatser även uppmanar FN att planera för tiden efter den rent militära operationen just för att inte begå samma misstag igen. Vi är därför mycket glada över att utskottet delar denna uppfattning och i sitt betänkande också tar upp vikten av en bred och långsiktig planering i syfte att skapa goda förutsättningar för utvecklingen i landet även efter att den nu aktuella insatsen har avslutats.

Herr talman! Som Bodil Ceballos har framhållit är det en angelägen insats det internationella samfundet nu ska ta ansvar för i Mali. Det är drygt ett halvår sedan situationen där kom att bli mycket kritisk ur säkerhetssynpunkt, vilket föranledde ett snabbt ingripande från framför allt fransk sida men även andra, bland annat europeiska, länder. Det är bra att insatsen nu övergår i FN:s huvudmannaskap och får en långsiktighet och ett brett stöd. Insatsen förtjänar det, och det är en förutsättning för att den ska kunna bli framgångsrik. Alltsedan konflikten i Mali började och den franska interveneringen skedde har många politiker hoppats på att man ska kunna få till stånd ett snabbt tillbakadragande. Redan i mars månad aviserade den franska presidenten François Hollande att ambitionen var att franska trupper skulle vara ute från och med april. I går i Sydsvenska Dagbladet skrev den franske premiärministern att han ansåg att det vore för tidigt att hålla presidentval i Mali redan den 28 juli. Det är en signal som tyder på att Frankrike nu förstår att det här kan bli en lång resa. Det vi nu ska fatta beslut om är en i tiden tämligen begränsad insats. Erfarenheterna har dock lärt oss att det kan komma att bli förlängningar längre fram. När operationen är föremål för successiva politiska beslut är det viktigt att vi ständigt funderar på vad vi i varje steg i en sådan här operation vill uppnå och på vilket sätt vi bäst dimensionerar och riktar in vår insats. Folkpartiet är en del av den stora majoritet i riksdagen som ställer sig bakom insatsen. Vi vill redan nu skicka en tacksamhetens tanke till de män och kvinnor som ska representera Sverige i Mali de kommande fyra månaderna. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Som har framgått råder en bred enighet i utskottet om den insats vi nu debatterar och som så småningom ska bli föremål för riksdagens beslut. Grunden, hur allvarlig situationen i Mali är, har tydligt framgått. Det ska inte uteslutas att brott mot mänskligheten har ägt rum, och det är naturligtvis viktigt att också de frågorna uppmärksammas i det fortsatta arbetet. Det har även gjorts från FN:s sida. Jag skulle dock vilja lyfta fram ett perspektiv som jag inte tycker har varit uppe i den debatt vi hittills har haft, nämligen den roll Afrikanska unionen och Ecowas har haft för arbetet så här långt. Det förtjänar att uppmärksammas också i denna kammare, för det är ett arbete som med stora utmaningar för de inblandade har skapat i alla fall förutsättningar för det fredsbygge som ändå har pågått i Mali under en tid. När FN nu går in med ett kapitel 7-uppdrag och lyfter de gröna baskrarna till de blå blir det naturligtvis ett nytt utgångsläge. Det är en stabiliseringsinsats, som beslutades i säkerhetsrådet den 25 april i år. Från Centerpartiets sida har vi länge markerat vikten av att vi från svensk sida finns representerade i olika FN-insatser. Det är nämligen en viktig uppgift för Sverige, som verkligen sätter FN centralt i vår utrikes- och säkerhetspolitik, att vi visar oss i de blå baskrarna - att vi visar att vi kan göra insatser under FN-ledning. Vi är därför glada att vi har fått en fråga vi har kunnat svara ja på och som Försvarsmakten anser att man har resurser att kunna ställa upp med. Det är naturligtvis helt avgörande att så är fallet. Ett sådant ja har kommit, och då må Sverigedemokraterna säga vad de vill - Försvarsmakten bedömer att man har resurser och förutsättningar att kunna delta utan att det påverkar för övrigt. Mot den bakgrunden är det klart att vi måste hälsa den insats som nu är på väg med ett varmt välkomnande. Vi ska tacka dem som är beredda att med svenska färger ställa upp för att göra insatsen möjlig. Det är naturligtvis helt avgörande att det finns kvinnor och män där ute som är beredda att ta på sig de blå baskrarna och göra en insats för stabilisering i Mali. När vi besökte Afrikanska unionen i förra veckan hörde jag att de från sin sida - ur unionens freds- och säkerhetsperspektiv - hade haft vissa funderingar på om inte ledningen för denna insats, alltså den som hittills har lett hela arbetet, också hade kunnat vara en afrikansk representant. Nu är det dock inte så. Vi kan i alla fall konstatera att det finns en samsyn samt att det naturligtvis är oerhört viktigt att detta sker tillsammans med Afrikanska unionen och tillsammans med Ecowas, som har en klart central roll i hela området. Eftersom det tidigare i debatten har talats om Sahel skulle jag bara vilja understryka att man måste ha ett bredare perspektiv än bara Sahelbilden. Ecowas har nämligen en central roll att spela för hela detta område i att bygga den gemensamma ekonomiska och politiska arena som är viktig för stabilitet i området. Då handlar det om Ecowas. Det är länder som Burkina Faso, Elfenbenskusten och Liberia, alltså länder där vi också i andra sammanhang gör väldigt viktiga insatser. Det har vi all anledning att tänka på när vi nu diskuterar hur vi ska kunna bidra till stabilitet i hela området, och då vid sidan om den rent militära insatsen. Jag tycker att det finns alla skäl för en och annan att fundera några varv extra på hur vi kan göra detta mer tydligt i framtiden. Det är nämligen viktigt att bygga stabilitet i grannskapet, och då inte bara i Sahel utan också i Ecowasområdet. Det är naturligtvis också en förutsättning för att komma vidare i det bredare perspektivet, alltså med konstitutionell restaurering av Mali. Det är val som måste hållas. Om det blir den 28 eller om det behöver skjutas på får vi se. Det är dock viktigt att det inte blir en fråga om huruvida val ska hållas, för det är en del av en transformering av Mali tillbaka till en demokratisk struktur. Det är även en förutsättning för att kunna hitta lösningar för de underliggande problem som finns i Mali. Det gäller inte minst tuaregernas möjligheter att känna sig delaktiga i det maliska samhället, vilket naturligtvis är en förutsättning för att stabiliseringsinsatsen ska kunna leda till fred, säkerhet och utveckling för Malis befolkning. Avslutningsvis, herr talman, måste jag beröra den del i säkerhetsrådets mandat som för mig är i alla fall värd att tänka lite extra på. Jag vill gärna dela den bilden med er. Det handlar om att kapitel 7-uppdraget nu har en påbyggnad i form av att en fransk säkerhetsstyrka finns kvar, vilket gör att man kan gå in om konflikten skulle blossa upp igen. Vi hörde tydligt från Afrikanska unionen att man räknade med 1 000 man som skulle ligga bakom kapitel 7-uppdraget för att kunna gå in om så skulle krävas. Här finns en nyhet, tycker jag, i FN:s sätt att arbeta. Vi har sett Kongouppdraget med en interventionsstyrka. FN-uppdraget Minusma i Mali är någonting som liknar det. Det är naturligtvis värt att uppmärksamma eftersom det svenska bidraget inte omfattar att delta med väpnade styrkor, utan svenska soldater har beväpning för att skydda sig själva, självförsvar, och för att skydda utrustning. Det är det uppdraget som vi kommer att säga ja till gällande de högst 160 personer, i blåa baskrar som ett svenskt bidrag under ett år, som det kan bli fråga om. Herr talman! Vi är glada för att få yrka bifall till förslaget och avslag på reservationen.

Herr talman! Vi i Vänsterpartiet är positiva till internationella insatser om strävan är att skapa fred och om det handlar om fredsfrämjande operationer. Internationell solidaritet när människor behöver vår hjälp har länge varit något som vi i Vänsterpartiet arbetat för, varit positiva till och velat sprida. Därför vill vi se fler svenska soldater ute i FN-insatser, fredsbevarande insatser för att försvara civilbefolkningen, försvara folkrätt och mänskliga rättigheter och skapa förutsättningar för en utveckling åt rätt håll, mot demokrati och rättvisa för människorna. Tyvärr har inte alla insatser som svenskar deltagit i varit av den karaktären. Vi anser dock att i insatsen i Mali finns i utgångsläget de rätta förutsättningarna, och vi är alltså positiva till att Sverige ska delta i operationen. Jag yrkar bifall till majoritetens förslag i betänkandet. Herr talman! Ett av de problem vi haft under de senare åren har varit ett svagt FN. FN behöver ha en styrka för att självt leda fredsbevarande operationer. Det har man inte kunnat göra på egen hand på ett bra sätt utan har anlitat andra för ledningsfunktionen. Det måste vi ändra på, och en förutsättning för det är alla andra också vill göra det. Jag tror att alla här tycker att det är viktigt att vi har ett starkt FN som kan leda operationer. Vi kommer att arbeta för att det ska bli verklighet så småningom utifrån de förutsättningar som finns i dag. Insatsen i Mali är väldigt begränsad. Det är ungefär 70 svenskar som ska vara där och framför allt hantera transporter av människor och materiel. Det är relativt okontroversiellt, i alla fall mindre kontroversiellt än i andra sammanhang där vi sett utvecklingen gå åt fel håll. I och med att man är osäker på utvecklingen är det viktigt att vi hela tiden har ögonen på vad som händer och är beredda att komma tillbaka om det behövs ett nytt beslut i riksdagen för att fortsätta operationen i Mali. Det är förutsättningen för att man ska få ett brett stöd för det i svensk politik. Jag tycker att det är bra att vi i det här betänkandet lyfter fram resolutionerna 1325, 1820 och 1612. Det har man inte gjort alltid, men det är oerhört viktigt att vi i samband med insatserna alltid lyfter fram innebörden i de här resolutionerna och hela tiden har det framför ögonen så att vi själva kan påverka andra och få dem att göra detsamma. Det är en sak som vi verkligen behöver jobba ännu mer med. Vi är bra på många sätt, men vi har en tendens att inte alltid komma ihåg detta. Det har inte alltid varit en lätt resa framåt när det gäller olika operationer. Insatsen i Libyen är, som det tagits upp här, ett exempel på en insats där man varit med på en från början god sak men sedan fått ändra sig därför att utvecklingen har gått åt fel håll. Som många har sagt är det viktigt att utvecklingen i Nordafrika går åt rätt håll, för det finns många konflikter där och mycket kan hända som kan ställa till problem. Vi vet att svenska soldater alltid gör bra insatser, oavsett var de är någonstans. Vi har en bra utbildning och hängivna soldater som verkligen vill göra en insats för fred och fredsbevarande. Låt oss hoppas att vi även den här gången kan få göra en insats för att se till att utvecklingen i Mali går åt rätt håll.

Herr talman! I dag ska vi debattera och fatta beslut om svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali. Det kommer att innebära att Sverige ställer en väpnad styrka bestående av högst 160 personer till förfogande för FN-insatsen som kallas Minusma. Regeringens avsikt är att det svenska bidraget ska samordnas med andra nordiska länders. Det är intressant att det särskilt betonas. Insatsen ska inledas i juli i år och pågå ett år framåt, till att börja med i alla fall. För oss kristdemokrater är det viktigt att våra militära insatser som den här har stöd i ett folkrättsligt mandat. Det är glädjande att det är en FN-ledd insats. Det är bra att vi är med och gör våra insatser brett och visar på att Sverige är berett att delta, inte bara i Natoledda insatser utan också i FN-ledda insatser. Vi kristdemokrater har tyckt, liksom många andra, att vi haft för få personer i sådana insatser. Därför välkomnar vi regeringens proposition om insatsen i Mali. Mali är ett av världens fattigaste länder, och där finns som på många andra konfliktområden en folkgrupp som dominerar politik och ekonomi, i det här fallet i söder, medan tuaregerna i norr inte har samma utveckling. Periodvis har motsättningarna övergått i väpnad konflikt. Under senare år har det därtill kommit en ökning av kriminella aktiviteter, illegal handel med vapen, droger och människor men också kidnappningar, däribland en svensk som sedan lång tid tillbaka är kidnappad i Mali. Det är naturligtvis oförsvarbart och oacceptabelt. Han måste friges omedelbart! Terroristverksamhet har ökat i Mali. Olika väpnade extremistgrupperingar har etablerat sig i norra delarna av Mali, ofta lierade med kriminella grupper, och kom så småningom under 2012 att kontrollera två tredjedelar av Mali, införde strikta sharialagar och utdömde kroppsstraff som tydligt och allvarligt stred mot mänskliga fri- och rättigheter. När dessa grupperingar närmade sig huvudstaden Bamako i söder begärde Malis regering militärt stöd av Frankrike, Tchad och Niger, vilket möjliggjort för maliska regeringsstyrkor att återta kontrollen över merparten av landet. Vid sidan av detta uppstod en politisk kris i Mali då en grupp armésoldater gjorde militärkupp i protest mot regeringens oförmåga att hantera krisen i norr och arméns bristfälliga resurser. Efter påtryckningar från det internationella samfundet överlämnade kuppmakarna makten till en övergångsregering som ska leda landet tills demokratiska val har genomförts. I januari i år antog man en plan för en övergångsperiod, och presidentval ska hållas i juli i år. Det är viktigt att vi här stöder det. Herr talman! Sverige har varit en stor biståndsgivare till det fattiga Mali. Biståndet drogs in under krisen men har nu börjat fungera igen. De humanitära behoven är stora på grund av torka, höga spannmålspriser och olika klimateffekter. Fyra miljoner människor, eller en fjärdedel av befolkningen i Mali, är i behov av humanitär assistans. Torka kommer med allt kortare intervall varje år, och möjligheten till återhämtning är mycket liten i de fattiga områdena. Enligt UNHCR finns det cirka 300 000 internflyktingar i landet och 175 000 som har flytt till olika grannländer. Herr talman! Situationen i Mali är på många sätt oroväckande. För att ett land ska kunna utvecklas krävs att det är fred och stabilitet. För fred och stabilitet krävs att människor ser att de kan överleva och hitta andra inkomster än via kriminalitet eller att ansluta sig till extrema grupper. Det är här som Sveriges bistånd är viktigt, vid sidan av att säkra fred och frihet. Herr talman! I oktober 2012 uppmanade FN:s säkerhetsråd genom resolution 2071 det internationella samfundet, däribland Europeiska unionen, att stödja Malis försvars- och säkerhetsstyrkor med bland annat utbildning och rådgivning. I december samma år antog FN:s säkerhetsråd resolution 2085, som med stöd av FN-stadgans kapitel 7 medgav etablering av en afrikanskledd internationell stödinsats i Mali, den så kallade Afisma, med syfte att stärka maliska arméns förmåga och stödja återtagandet av de norra delarna av Mali. FN började också stödja den politiska processen och återupprätta säkerhet i landet. När extremistgrupper i januari 2013 började närma sig huvudstaden Bamako igen vände sig Malis regering till Frankrike med begäran om militärt stöd, vilket vi har kunnat följa en hel del i medierna. Vi har i EU-nämnden regelbundet följt situationen i Mali då vi i EU-kretsen har antagit olika rådsslutsatser om Mali. Och EU har deltagit aktivt i samarbete med Afrikanska Unionen kring utvecklingen i Mali. Efter förfrågan från Malis regering och FN:s säkerhetsråd responderade EU i december 2012 och beslöt om ett krishanteringskoncept för en militär insats inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Syftet är att bistå Malis väpnade styrkor med militär utbildning och rådgivning. Det är det som vi kallar för EUTM, EU Training Mission. Tanken är att stärka den operativa förmågan men också att stärka de värden som EU står för, som mänskliga rättigheter, rättstatens principer, internationell humanitär rätt och skydd av civila, särskilt kvinnor och barn, samt stärka den legitima civila kontrollen över försvarsmakten. Insatsen, som består av 550 personer, är lokaliserad till södra Mali och deltar alltså inte i operativa insatser. Där beslöt Sverige i januari att bidra med 15 personer. FN har nu efter förfrågan från Malis regering och Ecowas ordförande beslutat att Afisma ska omvandlas till en stabiliseringsinsats ledd av FN. Den 25 april antog FN:s säkerhetsråd resolution 2100 enligt kapitel 7. Minusma är en multidimensionell insats som till att börja med omfattar tolv månader. Syftena med styrkan är sju, bland annat att se till att övergångsperioden och valprocessen säkras, att skydda civila och FN-personal, att bevaka humanitära och mänskliga rättigheter men också att skydda kulturella värden. Som vi har sett och hört talas om här angreps kulturskatterna i Timbuktu. Det bör nämnas att franska styrkor, som någon talare här var inne på tidigare, har mandat att efter begäran från FN:s generalsekreterare intervenera till stöd för Minusma när insatsen är överhängande och det finns ett allvarligt hot. FN och franska styrkor får skilda befälskedjor. Det svenska bidraget till Minusma med transportflygplan, flygsäkringsstyrka, flygtransportenhet och en nationell stödenhet är ett viktigt bidrag i den här insatsen. Sverige ska placera stabsofficerare vid relevanta staber, och vi ska samordna oss med andra nordiska länder inom ramen för ett nordiskt samarbete. Vårt bidrag blir 70 personer och kan förstärkas till maximalt 160 personer. Det är viktigt att betona att det inte i första hand är väpnade uppgifter inom insatsen, utan det handlar om att vara beväpnad för självförsvar, skydd av egendom och materiel. Herr talman! Slutligen vill jag tacka försvarsministern för att hon är här i dag för att delta i debatten och svara på frågor. Det här är inte en enkel och riskfri insats, men vi vill bidra till fred och säkerhet i Mali och förhoppningsvis till att befolkningen i Mali på egen hand ska kunna kontrollera säkerheten i sitt eget land. Vi gör det med ett FN-mandat i ryggen och under FN-flagg. Låt oss hoppas att vi kan bidra till just det som är tanken, att skapa stabilitet i Mali för alla dem som i dag lider av konflikten och som lever på flykt under mycket knappa omständigheter. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Tack för möjligheten att få delta i denna, om än eniga, mycket viktiga debatt. I början av maj i år begav jag mig till just Mali, ett av världens fattigaste länder. Som flera talare redan har beskrivit är det ett land med sedan tidigare mycket svåra utmaningar. Det är en stor och utbredd fattigdom, kraftig befolkningstillväxt, stor sårbarhet för klimatförändringar, extrem torka och återkommande livsmedelskriser. Landet är drabbat av terrorism och organiserad brottslighet och det är olösta konflikter mellan folkgrupper. Det är ett land där en tiondel av befolkningen har levt under ockupation av extremistgrupper, kriminella nätverk och Al-Qaida i en ohelig allians, därtill ställts under sharialagar med allvarliga kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter som följd. Det stannar inte där. En politisk kris, som också har beskrivits i dag, i början av året kulminerade i en militärkupp som en protest mot regeringens oförmåga att hantera det väpnade upproret i norr. Efter påtryckningar från det internationella samfundet finns nu en övergångsregering som ska kunna styra landet till dess att demokratiska val kan genomföras. Herr talman! Trots det svåra läget som jag beskrivit måste jag säga att besöket i Mali var en mycket positiv upplevelse. Det ger en helt annan inblick att se vilka förhållanden befolkningen lever under, politikerna arbetar under och våra svenska utsända, både militära och civila, arbetar under och kommer att arbeta under. De svenskar som redan är på plats i Mali är dels Förvarsmaktens personal, som deltar i EU:s utbildnings- och träningsinsats EUTM, Mali, dels Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps personal inom Unicef och Unmas, som är FN:s mine action service och sysslar med humanitär minröjning. Alla som vi träffade, både i Bamako och i Koulikoro, var otroligt engagerade och fullt inställda på att göra skillnad. Här handlar det om att arbeta under mycket svåra förhållanden. Det är ett mycket tufft klimat, mer än 50 grader i solen, problem med språket och inga möjligheter till regelbunden kontakt med de anhöriga hemma i Sverige. Så arbetar både officerare och civila mycket engagerat. Deras känsla av att faktiskt göra skillnad för människor överskuggade allt. En historia som ett av minröjningsteamen berättade om fastnade särskilt. De berättade hur de hade kunnat desarmera en odetonerad projektil som låg mitt i en by och som gjorde att människorna hade fått flytta därifrån. I och med att denna minröjningsenhet kunde röja projektilen kunde ett antal familjer flytta hem igen och återgå till sin vardag. Det är verkligen att kunna göra skillnad. Under mitt besök träffade jag naturligtvis också företrädare för den maliska regeringen. Budskapen från både premiärministern och försvarsministern var tydliga. För det första tackade man för de insatser som Sverige redan har gjort för Mali. För det andra var behovet av hjälp och en önskan och vädjan om att Sverige fortsatt ska stödja Mali på olika sätt mycket tydligt. Man behöver hjälp från Sverige, EU och FN. Herr talman! Sverige är aktivt inom FN:s samtliga områden: fred och säkerhet, utvecklingspolitik och mänskliga rättigheter. Vi har en lång tradition av stöd till FN och ett gott rykte i organisationen. Vi har ett betydande eget bilateralt engagemang i FN som givare, partner och deltagare i viktiga forum, arrangemang och arbetsprocesser. Sverige deltar också i ett etablerat och väl fungerande nordiskt samarbete inom FN. De insatser som nu har gjorts och som man planerar att göra i Mali är bra exempel på insatser där FN, EU och enstaka länder kan göra skillnad och göra det på det allomfattande sätt som vi hoppas och tror ska leda till goda resultat, nämligen att samtidigt stärka olika delar av samhället och kunna göra denna stabiliseringsinsats så att landet självt kan återfå sin säkerhet och styra sin framtid. Herr talman! De ungefär 70 personer som tillsammans med nordiska kolleger och kolleger från andra länder kommer att verka i Mali svarar mot ett av FN identifierat behov. Bidraget kommer ytterligare att understryka vårt svenska FN-engagemang och vår tradition av solidaritet. Insatsen kommer också att stärka regionen Sahel, som riskerar att destabiliseras och tas över av extremism och illegala nätverk. Att motverka en okontrollerad utveckling i Sahel ligger i hela världens intresse. I och med det förslag som debatteras och beslutas här i dag kommer Sverige att ta ytterligare ansvar för att hjälpa Mali att återgå till vardagen och malierna att bygga sitt land för framtiden. Jag välkomnar verkligen det breda stöd och engagemang som finns här i riksdagen. Det är en stor enighet, och det är tråkigt att Sverigedemokraterna sticker ut. Jag vill också tacka riksdagen för den snabba behandlingen. Här visar riksdagen att när så behövs är det inga problem att fatta beslut snabbt. Det är verkligen en styrka att vi är så överens om att bidra till det här inte riskfria uppdraget. Inte minst är det ett otroligt stöd och en stor styrka för de svenska kvinnor och män som ska göra själva insatsen. (Applåder)

Herr talman! Vi står inte här i dag för att söka skiljelinjer utan för att vi i det sammansatta utskottet har kommit fram till någonting som vi står bakom, bortsett från att Sverigedemokraterna har valt att reservera sig. Vi står här för att vi ser att vi har viktiga värden att tillsammans stå upp för och stödja. Jag vill ställa några kompletterande frågor till försvarsministern. Beslutet är tydligt när det gäller tidsramarna, men har försvarsministern någon ytterligare information om hur man ser på framtida insatser och eventuella förlängningar? I så fall vore det bra att få den informationen. Jag sade i mitt anförande att jag har upplevt att en del av våra nordiska grannländer har besuttit mer kunskap om den här regionen och om utvecklingen i Mali. Jag tror att det är bra att vi kan ta del av varandras erfarenheter. Vi kanske kan dela upp ansvarsområden mellan oss, men det skulle vara bra om vi i Sverige bestämde oss för att vi också ska lyfta oss till den nivån när det gäller kunskap och insikter om utvecklingen. Min andra fråga är alltså hur vår egen kunskapsbas påverkas framöver. Den tredje frågan handlar om de sammanhang som flera av oss är väl medvetna om. Skulle vi på något sätt från regeringen och försvarsministern, kanske i samarbete med justitieministern, kunna få det lite mer samlat? Vi behandlar ofta delfrågor, men vi ser dem sällan sammanställda. Vi ser extremistiska organisationer som har en sådan kraft att de näst intill kan splittra ett land, och då finns det anledning att veta lite mer om vad det är för grupper och vad det finns för kopplingar mellan dem.

Herr talman! Tack för de omfattande frågorna, Carina Hägg! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är oerhört viktigt att vi kan göra även en FN-ledd insats. Under många år har den största delen av insatserna gjorts i Afghanistan. Det är en insats med FN-mandat, men den har varit under en annan ledning. Det är en styrka att Sverige kan göra skillnad genom olika organisationer där vi har ett FN-mandat för insatserna i botten. När det gäller framtida behov just i Mali och i Sahelregionen säger vi från regeringens sida att vi är beredda att titta på andra bidrag, både civila och militära, om behoven skulle uppstå. Det är precis som Carina Hägg säger, att det gäller att hitta helhetslösningar. Det är inte bara militära insatser som behövs, utan det behövs andra insatser, inte minst på de områden som Carina Hägg beskriver. Vi har som sagt redan i dag civila insatser i form av minröjningsteam. Minröjning är ett område där det råder brist på enheter. I dag är det svårt att säga hur det kommer att se ut om tolv månader. Det vi begär nu från riksdagen är ett tolvmånadersmandat. Vi måste också se hur den här insatsen kommer att utvecklas. Det är under en fyramånadersperiod som den här transportflygenheten kommer att verka. Därefter får vi se om det behövs fler insatser eller kanske andra typer av insatser. Där måste FN också komma med sin syn på hur man fyller upp det övriga stödet till den här insatsen. Huvuddelen av insatsen består just av bidragen från Afrikanska unionen som utgjorde Afisma, som den första insatsen kallas. Avslutningsvis, och jag får återkomma till det i nästa replik, är det naturligtvis viktigt att vi från regeringens sida har en samlad syn på alla typer av biståndsinsatser, humanitära insatser, utvecklingsinsatser och annat stöd för nationsbyggande även i Mali.

Herr talman! Jag tycker att vi har haft en bra debatt, eller vi kanske ska kalla det för samtal, här. Många har kunnat komplettera med information på sakområdena, vilket är välkommet. Jag är väl medveten om att frågorna jag har ställt här till viss del är svåra att svara på just nu och i det här sammanhanget. Men jag skickar med dem, så får väl regeringen fundera på om det finns sådant som man vill återkomma till längre fram. Vi får fortsätta att följa frågan. Jag är glad att vi har en så bred enighet i det här ärendet. Det är viktigt för dem som vi sänder ut. Trevlig sommar!

Herr talman! Jag instämmer i det som Carina Hägg säger. Det har varit en bra och klargörande debatt som visar det här stora stödet och också riksdagens beredvillighet att fatta snabba beslut. Det uppskattar jag. Det här är, precis som Carina Hägg säger, svårt, därför att det omfattar så många olika områden. Redan nu har Sverige visat att vi kan bidra på olika sätt med alltifrån humanitärt bistånd, att återuppta utvecklingsbiståndet och att kunna vara på plats med EU:s träningsinsats till att kunna bidra till andra insatser som EU och FN gör och nu att delta i Minusma. Det visar både på vår förmåga och på vår beredvillighet att göra den här allomfattande ansatsen och inte bara angripa en del av problemet. Det är ett angreppssätt som vi ska försöka använda i allt arbete som vi gör för att bidra till fred och stabilitet i världen.