Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag om offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer

Debatt om förslag 8 juni 2016
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 2

Anf. 131 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! Riksdagen ska i detta ärende göra en subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag om offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer.

Vänsterpartiet har under lång tid drivit kravet på offentlig land-för-land-redovisning för multinationella företag, och nu har kommissionen äntligen lagt fram ett förslag om detta. Det är förvånande att övriga partier varken vill debattera denna viktiga fråga eller anser att frågan bör avgöras på EU-nivå.

I dag försvinner tio gånger mer i skatteflykt från biståndsländerna än vad de får i bistånd. Det är medel som skulle ha kunnat användas för att stärka sjukvården, utbildningen och infrastrukturen i utsatta länder. Att bekämpa skatteflykt är viktigt både ur demokratisynpunkt och ur utvecklingssynpunkt.

Offentlig insyn i de multinationella företagens skatteförehavanden är viktigt för att vi ska kunna upptäcka tveksam och olaglig skatteplanering. Framför allt är offentlig insyn en viktig förutsättning för att journalister och andra icke-statliga organisationer som bland annat arbetar mot korruption och för mänskliga rättigheter ska kunna upptäcka och uppmärksamma företags tvivelaktiga och olagliga verksamheter. De ska kunna granska hur, var och om företagen betalar skatt.

Enligt min mening är problemets överskridande karaktär uppenbar och något som inte i tillräcklig utsträckning kan hanteras av medlemsstaterna själva. Jag anser också att upprättandet av en förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner är en central åtgärd för ett väl fungerande informationsutbyte.

Det främsta argumentet från de övriga partierna i skatteutskottet och civilutskottet är att man inte vill låta kommissionen upprätta en förteckning över vilka länder som ska placeras på listan över skatteparadis utan låta länderna själva avgöra detta. Det skulle med största sannolikhet innebära att länder skulle kunna lägga in veto och på det sättet punktera hela förslaget. Det är då bättre att lämna över frågan till kommissionen för avgörande samt upprättande av rättvisa och objektiva kriterier för vad som ska räknas som ett skatteparadis. Jag anser därför att förslaget i sin helhet är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Vänsterpartiet anser att kommissionens förslag är viktigt i arbetet för att motverka skatteflykt och skatteundandragande, även om vi tycker att det borde vara mer långtgående förslag på flera punkter. Den offentliga insynen måste stärkas, och tröskelvärdet för vilka företag som måste redovisa är alldeles för högt. Endast företag med en omsättning på 750 miljoner euro behöver redovisa, vilket betyder att ca 90 procent av företagen kommer att komma undan.

Ytterligare en svaghet i EU-kommissionens lagförslag är att företagen endast måste rapportera för verksamhet i EU-länder samt skatteparadis.

Trots dessa svagheter måste frågan avgöras på en högre nivå än den nationella. Nästa steg måste vara att den svenska regeringen och andra medlemsländer aktivt arbetar för att skärpa förslagen, så att vi får ett verkningsfullt verktyg i kampen mot den globala skatteflykten.

Därför vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation.


Anf. 132 Hillevi Larsson (S)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Skatteflykt och aggressiv skatteplanering är ett väldigt stort problem. Det handlar om att säkra skatteintäkter. Det handlar om att multinationella företag måste göra rätt för sig, det vill säga att det som de faktiskt har tjänat in i ett land ska de också skatta för. Det kan också leda till osund konkurrens gentemot medelstora och mindre företag när de multinationella företagen inte sköter sig.

Det pågår ett arbete i dag inom OECD där Sverige och EU deltar aktivt. Där finns en åtgärd som kallas nr 13 och som handlar om land-för-land-rapportering. Multinationella företag ska rapportera bland annat hur mycket skatt de har betalat. Informationen ska utbytas mellan medlemsländerna. Det är då framför allt skattemyndigheterna som granskar informationen för att se att det har gått rätt till, och om det inte har gjort det kan man ingripa. Det är i dag 39 länder som deltar i detta samarbete, och vi är mycket angelägna om att skaran ska växa, att det blir fler.

Parallellt pågår ett EU-arbete. Till att börja med var det i linje med arbetet i OECD, men nu har det kommit nya förslag som går utöver OECD:s arbete. Det handlar då först och främst om offentlighet i rapporteringen land-för-land. Den finns ju redan men ska bli offentlig, enligt förslaget.

Det är inte denna del som strider mot subsidiaritetsprincipen, närhetsprincipen, i EU. Jag vill poängtera att det vi prövar i dag inte i första hand är sakfrågan, utan det är om den här frågan strider mot närhetsprincipen, det vill säga om EU har befogenhet att fatta beslut här eller om det är medlemsländerna som ska fatta beslut. Den här delen strider inte mot subsidiaritetsprincipen. Det kan finnas fördelar med detta, och kan vara bra för utvecklingsländer där det finns mycket skatteflykt.

Det kan också finnas nackdelar. En sådan nackdel är att man kan fel-tolka informationen. Det är olika skattesystem, och har man inte satt sig in i dem kan man få fel bild. Kommissionens förslag är inte tillräckligt detaljerat, vilket kan ge en felaktig bild. Men den största invändningen sakligt sett är att arbetet inom OECD kan äventyras, alltså land-för-land-rapporteringen. Det viktigaste är ändå att skattemyndigheterna får in informationen så att de kan komma åt fuskarna.

Risken med detta är att en del länder kommer att kunna ta del av de offentliga land-för-land-rapporterna, och då behöver de inte ansluta sig till OECD:s samarbete. Det är en nackdel, för det viktigaste är att det här arbetet sker globalt. Det är såklart jättepositivt att det sker inom EU, men vi vill ju komma åt fuskarna globalt. De ska inte kunna gömma sig utanför EU.

Det strider mot subsidiaritetsprincipen att delegera till EU-kommissionen att besluta om en förteckning över vilka länder som inte följer standarden för god skatteförvaltning, som är den andra frågan som det här handlar om.

Det här är en fråga för medlemsländerna som helst ska beslutas i rådet, helst skatterådet. Det är också mot proportionalitetsprincipen att man går längre än vad som krävs för att uppnå målen.

Vi är rädda för en harmonisering av skattereglerna. Även om det bara handlar om skatteförfarandet är det i dag medlemsländernas kompetens. Det är viktigt att vi behåller skattefrågorna nationellt, för det finns så stora skillnader mellan länderna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 juni.)

Beslut

EU-förslag om offentlig insyn i företag strider mot subsidiaritetsprincipen (CU25)

Riksdagen anser att delar av ett förslag från EU-kommissionen strider mot subsidiaritetsprincipen. Riksdagen kommer därför skicka in ett motiverat yttrande till EU där den motiverar varför förslaget är oförenligt med subsidiaritetsprincipen.  

Subsidiaritetsprincipen innebär att beslut ska fattas så effektivt och nära medborgarna som möjligt.

Kommissionens förslag handlar om offentlig insyn i multinationella företag och syftet är bland annat att öka medborgarnas tilltro till att skattesystemen är rättvisa. Förslaget är en del i kommissionens arbete för att minska skatteflykt och aggressiv skatteplanering.

EU-kommissionen föreslår bland annat att multinationella företag som är verksamma i EU ska bli tvungna att offentliggöra vissa skatteuppgifter för varje land där de är verksamma. Dessa så kallade land-för-landrapporter ska finnas tillgängliga för allmänheten på företagens webbplatser i minst fem år. Kommissionen vill också få rätt att besluta om en gemensam EU-lista över områden som inte respekterar standarder för god förvaltning i skattefrågor. Sådana här områden kallas ofta i dagligt tal för skatteparadis.

Men riksdagen tycker alltså att den här typen av beslut ska tas närmare medlemsländerna, då skattepolitiken främst är en nationell fråga. Därför har riksdagen bestämt att ett motiverat yttrande ska lämnas in till Europaparlamentets, rådets och EU-kommissionens ordförande.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.