Statsbidrag till ungdomsorganisationer

Fru talman! När jag lyssnar på Yoomi Renström och Gustav Fridolin fick jag plötsligt en tanke på något som jag kanske tycker att vi har försummat något när vi har diskuterat kommittéväsendet i konstitutionsutskottet. Jag har inget eget yrkande på något sätt. Vad jag bara plötsligt tänker är: Varför är det svårt att rekrytera människor utanför riksdagen till kommittéväsendet? Det är min erfarenhet att det är. Jag tror att väldigt många människor som kanske inte är lika fängslade som vi är av hela det politiska arbetet och engagemanget tycker att det är tungt och framför allt väldigt tidsödande. De blir kanske också besvikna över att resultatet inte är mer påtagligt av det arbete som man lägger ned i kommittéerna. Åtminstone är det min erfarenhet när jag har försökt rekrytera just yngre personer att företräda Folkpartiet i kommittéerna. Det finns anledning för oss, fastän jag inte ska göra något försök nu, att reflektera över hela kommittéarbetet i ett lite större sammanhang. Är det ett bra sätt att arbeta? Kan vi begära att människor tar ledigt från sina jobb, kanske reser från olika delar av landet, för att gå på sammanträden i Riksdagshuset i några timmar? För oss som är riksdagspolitiker är det inga problem. Vi kilar lätt ifrån. Men för övriga människor kan det vara både tungt och besvärligt. Det finns anledning för oss som förhoppningsvis kommer att återkomma till konstitutionsutskottet efter valet att ta upp frågan om kommittéarbetet igen, men jag har inget yrkande från Folkpartiets sida annat än bifall till majoritetens förslag.

Fru talman! Jag ska försöka motsvara förväntningarna på det ungdomliga. Vi är glada över att ha Riksrevisionen som hjälper oss riksdagsledamöter i vår uppgift att granska rikets styrelse och förvaltning, som det står i regeringsformen. Den här gången gäller granskningen som sagt statsbidragen till ett 60-tal ungdomsorganisationer som i fjol fick organisationsbidrag via statliga Ungdomsstyrelsen. Skälet för denna speciella granskning var misstankar om bidragsfusk - misstankar som senare tyvärr bekräftades. Resultatet av granskningen utmynnar i ett tämligen dåligt betyg för Ungdomsstyrelsen. Bristerna beskrivs som stora, och Riksrevisionen har lämnat ett antal rekommendationer som syftar till stramare regler som vi moderater i huvudsak instämmer i. Det handlar bland annat om kopplingen mellan bidrag och mål - en sådan koppling saknas uppenbarligen - och möjligheter att kontrollera medlemssiffror så att inte fuskande organisationer skor sig på dem som är hederliga. Det finns dock en komplikation i detta. Det handlar just om Riksrevisionens kommentarer kring möjligheten att kontrollera uppgifter som rör medlemmarna i en organisation. Med den tolkning som Ungdomsstyrelsen gjort var det åtminstone tidigare, enligt Riksrevisionen, i det närmaste omöjligt att få en rimlig kontroll av bidragsfördelningen. Grundlag är grundlag. En av dem är regeringsformens fri- och rättigheter. Från moderat sida vill vi därför betona att en utredning om ungdomsorganisationernas medlemsantal inte på några villkor får innebära att man åsidosätter grundlagen. Föreningslivet engagerar många ungdomar. Det är helt enkelt kul att träffa jämnåriga och att samlas kring ett gemensamt intresse. Föreningslivet har också, även om det låter beskäftigt, en demokratiskt fostrande uppgift och kan i många sammanhang ge stöd och hjälp i långt högre grad än till exempel sociala myndigheter. Det är viktigt att värna om föreningarnas självständighet. Det är föreningarnas styrelser och medlemmar som sätter mål och väljer metoder för sina verksamheter. Men när beroende av statsbidrag styr tänkandet har vi fått ett problem. Det är ju engagemanget och lusten vi ska ta vara på, inte bidragskreativiteten. Jag är en varm anhängare av ideellt engagemang, men ser samtidigt ett problem i att nästan all ideell organisering i Sverige i dag är beroende av offentliga bidrag. Därtill uppmuntras bidragssökande. De signaler som sänds till ungdomar är på så vis ett bekymmer. I den förteckning på organisationer som i år får stöd från Ungdomsstyrelsen finns flera som jag tror tidigare klarat sig ganska bra utan statligt stöd. Med mer pengar kan man naturligtvis göra mer - utan att det alltid nödvändigtvis blir bättre. Om jag får vara moralisk, vill jag säga att det finns anledning att fråga sig om unga människor riskerar att luras in i ett bidragstänkande. Det är i så fall allvarligt. Att frestelserna är stora har vi ju sett, inte minst inom flera av de politiska ungdomsförbunden. Ungdomsstyrelsen har ju till och med tvingats göra flera polisanmälningar. Vi anser, fru talman, liksom Riksrevisionen, att bidragssystemet bör ses över igen. Jag har uppfattat att LSU, Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer, har interna diskussioner om att själva ta över handläggningen och fördela pengar till ungdomsorganisationerna. Om det skulle lösa några av problemen vet jag inte, men uppenbarligen finns ett missnöje på olika håll med det system som nu råder. Vänstermajoriteten här i riksdagen vill dock inte ha någon ny översyn utan hänvisar till att systemet förändrades så sent som 2004. Det må ha gått kort tid sedan dess, men Riksrevisionens granskning omfattar ju fjolåret efter det att de nya reglerna trätt i kraft. Att då, som utskottsmajoriteten skriver, låta Ungdomsstyrelsen, som uppenbarligen inte har kontroll över situationen, själv förändra systemet känns inte helt tillfredsställande. Samtidigt har jag noterat att Ungdomsstyrelsen är beredd att göra rätt stora förändringar enligt den rapport som man lämnade till regeringen så sent som i november i fjol. Jag ska ge ett exempel. Ungdomsstyrelsen föreslår bland annat att endast föreningar med betalande medlemmar ska ha rätt till bidrag. I dag är medlemsavgift inte obligatorisk, och en ungdomsorganisation kan därmed bedriva verksamhet helt med hjälp av statsbidrag. Det känns inte precis som det engagemang som har vuxit fram bland unga människor. Det intressanta med flera av Ungdomsstyrelsens förslag är att de ligger tämligen väl i linje med vad Riksrevisionen själv föreslår. Ungdomsstyrelsen tycker till och med att det bör utredas om det offentliga bör få rätt att kontrollera organisationernas medlemsregister, vilket hittills har ansetts stå i strid med regeringsformen. Slutligen vill jag ta upp en fråga som vi moderater har tagit upp tidigare. Det gäller de ojämlika villkor som finns mellan olika föreningar, där till exempel idrottsföreningar inte behöver betala sociala avgifter för sina ledare på ersättningar upp till ett halvt basbelopp per år. Det måste däremot de föreningar som är engagerade inom ungdomskulturen. Detta har vi moderater tagit upp i vår ungdomspolitiska motion, och vi har också en reservation i det ärendet i betänkandet. Självklart måste samhället stå neutralt. Kulturföreningar ska ha samma villkor som idrottsföreningar. Med detta vill jag yrka bifall till reservation nr 1. Jag står även bakom övriga reservationer där Moderaterna finns med.

Fru talman! Ledamöter! I min generation gick vi med för festernas skull. Sedan blev några av oss politiker. Detta uttalande har tillskrivits statsminister Göran Persson och lär avslöja den egentliga orsaken till hans engagemang i Socialdemokraternas ungdomsförbund. Vi folkpartister är dock övertygade om att Göran Perssons tid i SSU gav honom mer än bara glada fester, vilket i och för sig inte är något fel. Vi är framför allt säkra på att de politiska ungdomsförbunden generellt sett bedriver en viktig verksamhet för att samla, skola och slussa in framtida generationer i politiskt engagemang och ansvarstagande. Många politiska och ideella organisationer bidrar till förståelse för demokrati och dess uppbyggnad, men de politiska ungdomsorganisationerna har en särställning när det gäller att väcka partipolitiskt intresse och delaktighet hos unga människor. En levande demokrati behöver politisk mångfald. Offentligt stöd till politiska partier och politiska ungdomsorganisationer är en förutsättning för att de ska ha en chans att verka på jämlika villkor. De politiska ungdomsförbunden har två övergripande uppgifter. Den ena är att vara partiets länk till ungdomar och erbjuda politisk information och dialog med landets skolelever. Den andra är att utgöra ett forum för unga människor som vill engagera sig politiskt och att kreativt stimulera till aktivt deltagande i samhällsdebatten. För att klara dessa uppgifter måste organisationerna få möjlighet att bygga sin verksamhet utifrån egna ambitioner och förutsättningar och inte styras av en förlegad syn på politisk verksamhet. Nya sätt att arbeta och organisera sig måste uppmuntras. Därför bör det nuvarande stödet till de politiska ungdomsförbunden bytas ut mot ett system som underlättar frihet och flexibilitet i verksamheten. Stödet till de politiska ungdomsförbunden bör utgå från den mandatfördelning som partierna har i riksdagen. Ett sådant system tillämpas redan i Norge. Dagens bidragssystem till politiska ungdomsorganisationer har blivit omodernt då det i huvudsak är uppbyggt efter medlemsantal och har en starkt reglerad och förlegad organisationsstruktur. Ett bidrag beräknat efter antalet medlemmar säger ingenting om verksamheten. Antalet sammankomster ska inte vara avgörande om målet med verksamheten uppnås. Dagens bidragssystem ser enbart till kvantitet, inte till innehåll. En annan aspekt på nuvarande bidragssystem är kontrollen av de organisationer som tar emot bidragen. Dagens bidragssystem bygger på de politiska ungdomsförbundens medlemsantal. Samtidigt förhindrar grundlagens anonymitetsskydd en kontroll av medlemsregistret. Anonymitetsskyddet är en central del av demokratin. Politiska organisationers medlemsregister måste också i fortsättningen vara skyddade från intrång från stat och myndigheter. Även detta talar starkt för ett förändrat bidragssystem som går att utvärdera och som inte frestar till missbruk i form av friserade medlemssiffror eller fusk med medlemsantal. Det behövs ett nytt system för stöd till de politiska ungdomsförbunden på såväl riks- som landstings- och kommunnivå. Folkpartiet föreslår därför att de nuvarande bidragen på riksnivå ersätts med ett mandatbaserat bidragssystem med en grundnivå som lägsta belopp. Då flera ungdomsförbund i dag står utanför bidragssystemet är det angeläget att detta system införs omgående. Varje politiskt ungdomsförbund behöver en organisatorisk bas för att nå ut med information riktad till unga människor och för att ha möjlighet att ta sig an de erbjudanden som de får om skolinformation. Ett mandatbaserat bidragssystem med en grundpott är mer rättvist och svårare att missbruka. Samtidigt ger det organisationerna möjlighet att planera sin verksamhet för längre perioder i taget då riksdagens mandatperioder som bekant är fyra år. Den administrativa kostnaden för Ungdomsstyrelsen, som är den myndighet som ska betala ut bidragen, borde rimligtvis kunna minska. Det är i dialogen och mötena med skolelever och andra ungdomar som demokratins ideal måste förankras. Det är just detta ovärderliga demokratiarbete som motiverar de politiska ungdomsförbundens offentliga bidrag. Detta arbete måste uppmuntras och få rättvisa och långsiktiga förutsättningar. Jag står bakom Folkpartiets samtliga reservationer men yrkar bifall till reservation nr 3.

Fru talman! Jag ska ge några bilder av hur vi kristdemokrater ser på ungdomspolitiken generellt och varför vi behöver en nationell ungdomspolitik. Sedan ska jag också gå in på Riksrevisionens styrelses framställning. Fru talman! Att vara ung är att gå igenom en speciell fas i livet. Det är många vägval som ska göras som får stor betydelse för fortsättningen av livet. En del av de här vägvalen kan upplevas svåra och ångestladdade, men för de allra flesta är det här en period i livet som är spännande, utmanande och fylld med framtidstro. I dag vet vi att väldigt många unga läser vidare. Fler än någonsin åker utomlands för att plugga eller för att bara resa runt och möta nya människor och nya kulturer. Samtidigt vet vi också att det finns vissa gemensamma problem och utmaningar om vi tar ungdomar som grupp, även om jag inte är så intresserad av att klumpa ihop individer. Exempel på sådana utmaningar och bekymmer kan vara bostadsbrist. Man har en svagare ställning på arbetsmarknaden. I dag är det väldigt svårt att få jobb. Man har brist på pengar samt bekymmer med val och utbud av utbildningsplatser. Fru talman! Det är mot den här bakgrunden som vi kristdemokrater ser det som motiverat att det finns en nationell ungdomspolitik som ska mynna ut i och bidra till att skapa en helhetsbild av ungdomars situation. Den ska också föreslå åtgärder för att öka medvetenheten och stärka ungdomars roll i samhället. Under slutet av 80-talet och början av 90-talet utvecklades ungdomspolitiken. Vi kunde se en tydlig milstolpe i utvecklingen av en samlad ungdomspolitik under den borgerliga regeringen mellan 1991 och 1994. Ungdomsstyrelsen bildades och reglerna för bidrag till ungdomsorganisationerna blev mer målstyrda, nationella riktlinjer antogs, en utredning om ungdomars levnadsvillkor tillsattes, en återkommande studie av ungdomars värderingar påbörjades och en samlad ungdomspolitisk proposition lades fram för riksdagen. För oss kristdemokrater var det här ett viktigt och prioriterat arbete under vår tid i regeringen, och det är så i dag också i riksdagen. Fru talman! När vi nu ska behandla Riksrevisionens styrelses framställning angående statsbidrag till ungdomsorganisationerna är det ett par områden som jag och Kristdemokraterna vill lyfta fram. Med anledning av den debatt som varit och de uppgifter som under senare tid har framkommit, som handlar om fusk med medlemsantalet inom framför allt politiska ungdomsorganisationer, har kravet på att kunna kontrollera dessa uppgifter med all rätt stärkts runtom i samhället och även utifrån en politisk nivå. Det kan vi också se i Riksrevisionens styrelses framställning. Den fråga som då uppstår är: Hur möjligt är det att kontrollera detta med hänsyn till de gemensamma krav vi har på att inte kränka integriteten? Riksrevisionens bedömning är att det är ytterst tveksamt om bestämmelserna om åsiktsfrihet i regeringsformen verkligen är ett hinder för att kontrollera dessa uppgifter. Samtidigt framhåller man att det råder en oklarhet om, och så fall hur, föreningsfriheten skulle påverka en sådan kontroll. En ökad klarhet skulle kunna uppnås genom att riksdagen tar ställning, till exempel i samband med en behandling av förslag till lagändringar. Vi kristdemokrater delar Riksrevisionens ståndpunkt. Fru talman! Samtidigt är det naturligtvis av stor vikt, precis som tidigare talare har varit inne på, att varken integriteten för individen eller föreningen får kränkas. Men är det så att det inom vissa föreningar, vilket vi också vet att det finns anmälningar om, förekommer ett systematiskt arbete för att höja medlemsantalet för att erhålla mer bidrag måste det tydligt markeras att det är oetiskt, till och med brottsligt och helt oacceptabelt. Därmed är en översyn av tolkningen av regeringsformen av stor vikt. Fru talman! Den andra punkten som jag vill ta upp rör frågan om generationsövergripande verksamhet. Det här är en fråga som vi kristdemokrater gång på gång har uppmärksammat riksdagen på. Sverige är i dag ett ålderssegregerat land. Det blir extra tydligt när vi gör jämförelser med andra länder där det är mer förekommande med umgänge över generationsgränserna. Vi kristdemokrater vill nå dit. Precis som det är viktigt att människor med olika etnisk bakgrund, olika social bakgrund och olika utbildningar möts, anser vi att det är viktigt att också människor i olika åldrar möts och umgås med varandra. Men i dag har vi ett bidragssystem som inte stöder det här tänkesättet. I dag är det så, som vi känner till, att statligt stöd till ungdomsverksamhet i ideella föreningar enbart går till föreningar och organisationer där minst 60 % av medlemmarna är mellan 7 och 25 år. Vilket styrt system! Vilket byråkratiskt system! Det här innebär i praktiken att den som är 20 år och spelar fiol i en orkester där 70 % av deltagarna är äldre än 25 år inte får ta del av det nationella stödet. Detta är ett stelbent synsätt som vi vill ändra på. Det motverkar i allra högsta grad precis de möten och de möjligheter till umgänge över generationsgränserna som vi vill se. Dessutom drabbar det här synsättet särskilt teater- och orkesterföreningar, för att inte tala om trossamfund, som ofta har en generationsövergripande verksamhet. Det här har vi gång på gång påpekat i olika debatter i kammaren med ministrar och kolleger, och jag vill ta upp frågan i dag igen. Det här är en fråga som vi tillsammans med den övriga alliansen tar upp i dagens betänkande. Regelverket för ekonomiskt stöd till barns och ungdomars kulturutövande måste ses över och förenklas just i syfte att underlätta för olika generationer så att verksamheter där unga är tillsammans med äldre ska kunna få del av det statliga stödet. Fru talman! Jag står självfallet bakom de reservationer i betänkandet där vi kristdemokrater finns med, men jag nöjer mig med att här i kammaren yrka bifall till reservation 5 under punkt 3.

Fru talman! Det finns en del skön läsning i vårbudgeten som regeringen lämnade i tisdags. Där står bland annat: Det finns behov av att utveckla verksamheter och mötesplatser för ungdomar. När jag läste det kändes det som en bekräftelse på att regeringen har lyssnat till vad Centerpartiet har sagt ända sedan 1998. Vi har sedan dess sagt, och säger även i dag, att tillgången till kultur, både som upplevelse och som eget skapande, är särskilt viktigt för barn och ungdomar. Barn och unga är ju framtidens kulturkonsumenter. Det är därför som vi de senaste åtta åren har haft extra pengar till ungdomsverksamhet och extra pengar till samlingslokaler, för att de unga ska ha tillgång till mötesplatser och resurser för att skapa verksamhet som de själva vill ha. Därför säger jag i dag: Tack Socialdemokraterna och samarbetspartierna för att ni äntligen har förstått hur viktigt det är att de unga får möjlighet att utveckla sin kultur och sina aktiviteter och att de har lokaler att hålla till i. Jag har följt utvecklingen av era ungdomspengar under några år, och jag kunde för några år sedan konstatera att ni avsatte 60 miljoner under en treårsperiod. I dag har ni slagit på stort med 80 miljoner under 2007 och 2008. Det kan ni få godkänt för - men inte mer. Ni har ändå en lång bit kvar tills ni når den nivå som vi i Centerpartiet har. Vi har, som ni vet, våra KUL-miljoner. Det är pengar som ska användas till kultur och olika verksamheter för unga, med unga och av unga i hela landet. Då har jag några frågor till er. Hur har ni tänkt fördela pengarna? Hur stora krav kommer ni att lägga på redovisning och ansvarsutkrävande? Jag har inte sett att det står något om det i "våpen", men jag kanske kan få reda på det i dag. Vi i Centerpartiet har tänkt på detta. Därför har vi sagt att Statens ungdomsråd och Statens kulturråd ska få i uppdrag att utreda i vilken mån nuvarande lagar och regler förhindrar stat och kommun att ge mindre bidrag till ungdomars kultur - och då med ett lägre krav på redovisning. I dag är allt så komplicerat när man ska försöka få pengar till något. Det ska skrivas, utredas, redovisas och utvärderas igen. Det blir stora problem för ungdomarna. Ungdomarna vill göra något nu med ganska små resurser. Det kan de ofta vara nöjda med. Vi bör därför bejaka det och bevilja pengar till verksamheter utan att kräva omfattande redovisningar. Ungdomar har idéer som de vill verkställa. Gör vi så kommer de att aktiveras i olika verksamheter. Det blir en positiv upplevelse för dem. De får möjlighet att göra just det de vill. Det vi anser är aktiviteter passar i allmänhet inte dem. Vi vill alltså minska på byråkratin. För att inte trötta ut er som lyssnar till hela debatten tänker jag inte repetera de frågor som mina allianskamrater redan så föredömligt har redovisat om alla olika punkter som vi har gemensamma reservationer till i betänkandet. Jag ställer mig självklart bakom alla reservationerna, men jag yrkar bifall bara till nr 4 under punkt 2. Jag vädjar till Socialdemokraterna att tänka över innehållet i den reservationen. Den handlar om att underlätta för unga medborgare att få pengar till de projekt och verksamheter som de vill genomföra genom att göra det enklare för dem att få ta del av de 80 miljoner som ni har föreslagit i vårpropositionen.

Fru talman! Det här är ett betänkande som tar upp Riksrevisionens styrelses framställning angående bidrag till ungdomsorganisationerna samt tre motioner som har väckts med anledning av den. Betänkandet tar också upp ytterligare 15 motionsyrkanden om ungdomsfrågor som har väckts under den allmänna motionstiden 2004 och 2005. Jag börjar med Riksrevisionens styrelse och de områden där de föreslår åtgärder utifrån Riksrevisionens rapport. De är följande. Styrelsen vill att riksdagen ska klargöra innebörden av regeringsformen när det gäller möjligheten att kontrollera organisationernas medlemsantal. Styrelsen vill att vi ska ge regeringen i uppdrag att utreda och pröva systemet för statsbidrag till ungdomsorganisationer och att regeringen ska ta initiativ till en översyn av sättet att finansiera statsbidrag till ungdomsorganisationer. Vad gäller klargörandet av regeringsformens innebörd har vi gett konstitutionsutskottet möjlighet att yttra sig i denna fråga. Utskottet säger i sitt svar att de grundläggande fri- och rättigheter som tillförsäkras medborgarna i 2 kap. regeringsformen inte får trädas förnär. Utskottet säger också att i vad mån en genom lag föreskriven ordning för kontroll av statsbidraget är förenlig med gällande grundlag kan prövas av konstitutionsutskottet endast i samband med att ett förslag om en sådan ordning läggs fram för riksdagen. Vi i kulturutskottet har samma uppfattning som konstitutionsutskottet i frågan. Vad gäller utredning och prövning av systemet för statsbidrag till ungdomsorganisationerna fick Ungdomsstyrelsen i regleringsbrevet för 2005 i uppdrag att följa upp konsekvenserna av det nya statsbidraget som började tillämpas 2004. Denna rapport kom i slutet av 2005. Den visade på en del brister som man hade uppmärksammat vid översynen. Med anledning av Ungdomsstyrelsens rapport samt Riksrevisionens rapport har regeringen initierat en översyn av förordningen om statsbidrag till ungdomsorganisationerna. Den rör bland annat frågan om medlemsavgifter, definitioner av begrepp, till exempel lokalavdelning, och vid bedömning av bidrag från Ungdomsstyrelsen hänsyn till om man har fått andra bidrag. Dessa förslag kommer nu att skickas ut på remiss under våren för att regeringen sedan ska kunna göra eventuella förändringar i förordningen. Även Ungdomsstyrelsen själv har påbörjat ett stort förändringsarbete utifrån sin egen rapport och de brister som har uppmärksammats där. Det finns ett antal motionsyrkanden som lyfter upp frågan om bidragsfördelningen till de politiska ungdomsförbunden. Folkpartiet vill att man ska genomföra ett mandatbaserat bidragssystem där man får bidrag utifrån fördelningen mellan partiernas mandat i riksdagen. Detta säger man är ett rättvist system. Jag ställer mig faktiskt frågan: Hur kan detta bli rättvist? Vi fördelar bidraget för ungdomars egen organisering. Men med Folkpartiets förslag är det inte antal medlemmar eller nivå på aktiviteter som ska styra utan hur många mandat moderpartiet har fått i riksdagsvalet. Tänk er att det finns ett aktivt ungdomsförbund med massor av bra aktiviteter. Då ska förbundet få lägre bidrag om moderpartiet har fått ett lågt förtroende av folket. Kan detta vara rättvist? Ska man inte få bidrag utifrån sin egen verksamhet och antal medlemmar? Vad blir signalen till de politiska ungdomsförbunden? De förväntas inte klara av de bidragssystem som de andra ungdomsorganisationerna har. Det förväntas att de fuskar. Nej, detta känns inte riktigt rätt. Det måste vara samma system för alla ungdomsorganisationer, och vi måste ställa samma krav. Några motioner tar upp frågan om generationsövergripande verksamhet. Även denna fråga tar Ungdomsstyrelsen upp i sin rapport, men då handlar det om att man vill ändra i förordningen så att även de under sju år får räknas in i de 60 % av medlemsantalet som krävs för att få bidrag. I dag räknas endast gruppen 7-25 år. Detta missgynnar de organisationer som vänder sig till en stor grupp barn under sju år. Då är det risk att organisationen hamnar under de 60 % av medlemsantalet som krävs för att få bidrag. Även denna fråga ska regeringen titta närmare på. I folkbildningspropositionen lyfter man också fram amatörkulturens situation, precis som bland andra Gunilla Tjernberg gör här i dag. Man menar att systemet är orättvist för amatörkulturens verksamheter - teaterföreningar och annat. I propositionen säger regeringen att man ska se över detta och göra en fördjupad analys av stödsystemet för amatörkulturen. Utskottet tycker att det för närvarande inte finns anledning att se över systemet ytterligare vad gäller fördelningen till ungdomsorganisationerna. Nu behöver de förändringar som regeringen och Ungdomsstyrelsen har genomfört och kommer att genomföra få möjlighet att verka. Riksrevisionens styrelse och en motion från Folkpartiet tar upp att statens bidrag till ungdomsorganisationer finansieras från två håll, dels med anslag över statsbudgeten, dels med överskott från AB Svenska Spel. Dessa hanteras i skilda processer, och man upplever att det är svårt att överblicka. Detta kommer man på Utbildnings- och kulturdepartementet att ge i uppdrag till en sakkunnig att se närmare på. Ungdomars organisering i föreningslivet har utvecklats genom åren. Medlemsantalet har ökat. Det är viktigt att vi fördelar bidrag till ungdomars egen organisering, så att de kan genomföra en verksamhet som de själva bestämmer över. Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet KrU22 och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Jag ska ta upp frågan om den generationsövergripande verksamheten. Det är enormt viktigt att vi, förhoppningsvis, kunde komma ett steg längre i den frågan i dag. Ser Gunilla Carlsson problemen med det nuvarande systemet, där det krävs att minst 60 % av deltagarna ska vara mellan 7 och 25 år? Ser Gunilla Carlsson att det systemet missgynnar unga, särskilt i mindre organisationer och föreningar? Det är ett system som missgynnar generationsövergripande verksamhet. Ser Gunilla det problemet?

Fru talman! Ja, vi är uppmärksamma på detta problem. Men samtidigt ställer jag mig frågande till att vi ska göra förändringar just när det gäller dessa bidrag som ska gå till ungdomsorganisationernas egen organisering. Jag tror däremot att vi kanske borde titta på statens hela stödsystem. Där kommer till exempel frågan om amatörkulturen upp, som jag också tog upp i mitt anförande. Den lyfter man fram i folkbildningspropositionen och säger att vi måste titta på om de organisationerna missgynnas i det system som nu finns. Jag tycker att det är lite farligt om vi säger att vi ska ändra på systemet för att stödja ungdomars egen organisering. Tanken med dessa bidrag är ju att ungdomar själva ska kunna vara med i sina egna ungdomsförbund och i andra organisationer och styra över sin verksamhet. Då ställer vi krav på att 70 % av dem som deltar i verksamheten ska vara ungdomar. Det finns ingen motsättning mellan detta och den generationsövergripande verksamheten. Det finns ungdomsförbund som jobbar tillsammans med moderförbundet. Du tar trossamfunden som ett exempel. Även där har man väl ungdomsförbund som man kan bedriva generationsövergripande verksamhet tillsammans med?

Fru talman! Svaret på den fråga jag ställde blir alltså nej. Gunilla Carlsson ser inte problemet. I sitt inlägg gav hon sig långt ut i tassemarkerna utan att ge något svar på frågan. Jag ser en fara i det sätt hon resonerar på. Det är ett väldigt byråkratiskt synsätt. Utgångspunkten är hela tiden att det finns stora grupper, stora organisationer och ungdomsförbund. Jag vill tala om den enskilda flicka eller pojke som spelar fiol i Västerbottens inland. Där är de fyra personer mellan 10 och 15 år. Sedan är det äldre personer med i orkestern, och man är fler äldre än yngre. Denna pojke eller flicka får inte del av stödet. Föreningen får inte räkna med denna enskilda yngre person som är med i orkestern. Här faller hela Gunilla Carlssons resonemang om att det ska vara lika och att ungdomarna själva ska bestämma. Denna enskilda flicka eller pojke kan inte ens vara med och få del av skattepengarna. Det är diskriminering, och det måste ni ta till er. Ni måste se att det behövs en förändring här. Det byråkratiska systemet missgynnar många unga som i dag är engagerade i olika organisationer. Det är en brist att Gunilla Carlsson inte ser det utan bara ser det stora systemtänket. Det är faran i den här frågan. Stora system - nej tack!

Fru talman! Gunilla Tjernberg säger att jag inte förstår. Jag sade att jag förstår. Men det vi debatterar i dag är bidragen till ungdomsorganisationernas egen organisering. Det är viktigt att vi faktiskt värnar den delen. Därmed är inte sagt att jag inte ser det problem som du tar upp - det kan gälla orkestern, amatörteatergruppen och annat. I folkbildningspropositionen tar man upp just denna fråga. Där säger regeringen att vi måste göra en översyn. Om denna grupp är missgynnad får vi titta på det ytterligare. Amatörkulturen får också statliga medel, som sedan fördelas ut. I studieförbunden jobbar man väldigt mycket lokalt med sådan verksamhet som du talar om. Det stämmer inte att vi inte ser problemet. Jag tycker att du är orättvis när du säger det. Jag säger att vi ska titta på de här frågorna. Men det är viktigt att vi också värnar ungdomars rätt att organisera sig och att vi ställer krav på att det ska vara en majoritet av ungdomar i organisationerna och att de ska vara med och styra den verksamhet som genomförs. Generationsövergripande verksamhet kan man ha på många olika sätt.

Fru talman! Göran Persson sade att han skulle släppa loss ungdomarna i debatten i dag. Den åldersgränsen har väl de flesta av oss passerat med råge, men vi försöker ändå förstå dem. Just i dag passerar också Gunilla Carlsson gränsen för vad som kan kallas ungdom, för hon passerar 40. Jag hade en fråga om detta med att utreda nuvarande lagar och regler. I vårt förslag har vi i Centerpartiet sagt att Statens ungdomsråd och Statens kulturråd bör kunna få utreda detta. Är Gunilla Carlsson beredd att låta de olika utredningar som finns jobba för att det ska skapas enklare regler när man ser över hur det fungerar i verkligheten? I dag krävs det mycket omfattande redovisningar och ansvarsutkrävanden för att man ska få ta del av pengar. Det kan skrämma den mest erfarne verksamhetsanordnare. Därför vill jag veta om Gunilla Carlsson är beredd att jobba för detta så att vi skapar enklare regler så att ungdomarna kan få snabba pengar utan att man kräver stora, djupa redovisningar efteråt.

Fru talman! Jag tror att det är precis som Birgitta säger. Det är viktigt att vi inte krånglar till detta med ett system som gör att det är nästan omöjligt att söka bidrag och annat. Men å andra sidan har vi i dag debatterat att det är för enkelt att få bidrag från Ungdomsstyrelsen, och ungdomsorganisationer har utpekats som fuskare. Det här är en balansgång. Jag tycker också att man ska ha ett regelverk som inte skrämmer ungdomar från att söka medel, men det måste också finnas en god kontroll och uppföljning av det som man fördelar medel till. Det var inget konkret svar till dig, Birgitta, men jag känner att det inte är så himla enkelt att svara ett rakt ja på en sådan fråga. Däremot tycker jag att det är viktigt att se till att inte krångla till det för mycket när ungdomar ska söka medel.

Fru talman! Det känns bra att Gunilla Carlsson säger att man inte ska krångla till det. Då ser jag ett litet ljus: Detta kommer att göras enklare och inte vara omöjligt för dem. Jag tycker att detta med hur enkelt det är att få pengar från Ungdomsstyrelsen är en sanning med modifikation. Det är av erfarenhet jag säger det. Jag vet att vårt ungdomsförbund har sökt pengar och fått vänta och vänta ända upp till ett år innan de fått pengar. Då anser inte jag att det är enkelt att få pengar från Ungdomsstyrelsen. Helst bör man naturligtvis få det dagen efter - när man är ung vill man ju det - men det är praktiskt omöjligt. Däremot blir jag lite oroad när Gunilla Carlsson talar om att vi ska ha en god kontroll och en ordentlig uppföljning. Då känns det som om de här kraven på ordentliga uppföljningar fortfarande finns kvar. Det vi har talat om handlar ju inte om stora pengar utan om de små bidragen som gör att man kan ordna någonting snabbt, kanske någon aktivitet - vi vet ju, eller försöker i alla fall veta, hur ungdomarna är, även om vi är gamla. Det är de bitarna som vi från Centerpartiet vill komma åt. Vi måste se till att vi kan göra det möjligt för dem att anordna saker utan att kräva enormt mycket efteråt. Det finns möjligheter till det. Det finns kommuner som jobbar på det sättet där det fungerar förträffligt. De gör detta spontant. Varför skulle vi inte kunna utreda och se till att vi kan få det så i hela landet?

Fru talman! Jag håller med Birgitta där. Jag tänkte precis säga just det du avslutade med: Runtom i de olika kommunerna finns mycket av denna möjlighet att faktiskt söka pengar från kommunerna, från idrottsförvaltningar, kulturnämnder och allt vad det är. Det är alltså inte så att det inte finns möjligheter för ungdomar att snabbt, utan att behöva vänta i ett års tid, få medel till den verksamhet som man vill genomföra. Sedan lyfter du upp Kulturrådet som en av de myndigheter som också snabbt skulle kunna fördela ut medel till ungdomsverksamheter. Jag får väl ta med mig den här frågan. Jag kan inte ge dig ett svar i dag. Jag tror dock också att det är jätteviktigt att ungdomar känner att har man en idé så ska man kunna söka pengar ganska fort och inte behöva vänta tills man har passerat ungdomsåren innan man får svar på om man faktiskt får medel. Nu tror jag inte att det ser så illa ut utan att detta faktiskt kommer ut ganska snabbt. Men jag tar med mig frågan, och så får vi titta närmare på hur det ser ut.

Fru talman! Mycket har redan sagts här. Alla partier här verkar vara överens om att vi inte ska ha något system som ens ska kunna liknas vid åsiktsregistrering. Ändå vill högerpartierna, minus Folkpartiet, att regeringsformens bestämmelser om åsiktsfrihet och föreningsfrihet ska ses över för att möjliggöra kontroll av ungdomsförbundens medlemsantal. Hur ska ni ha det? I ett särskilt yttrande skriver Moderaterna och Folkpartiet att det är viktigt att det kan utformas ett bidragssystem som omöjligen kan missbrukas. Ett sådant system är givetvis en utopi. Visa mig ett enda exempel på ett bidragssystem som det är omöjligt att missbruka! Därmed är det inte sagt att vi inte skulle anse att en kontroll är nödvändig. Här har som sagt Ungdomsstyrelsen initierat ett förändringsarbete där man har fastlagt nya föreskrifter för statsbidragen till ungdomsorganisationer som ska gälla från och med nästa år och som redovisas i betänkandet. Bidragsfusket har gått ut över hederliga ungdomsförbund, säger Lena Adelsohn Liljeroth. Jag vill upplysa henne om att alla ungdomsförbund har anklagats för bidragsfusk. Lokala företrädare för en rad förbund har också i medierna sagt att de har lämnat felaktiga uppgifter, så det där med hederligheten får nog Lena ta tillbaka. Folkpartiet har ett annat förslag, nämligen ett mandatbaserat bidragssystem. Ett sådant system skulle troligtvis innebära en rejäl förstärkning av inkomsterna till Folkpartiets eget ungdomsförbund. Ett mandatbaserat bidragssystem kan lätt bli ett sätt att flytta pengar från rörelser med stöd och aktiva medlemmar till förbund som inte har det. Att exempelvis Folkpartiet fått många röster i valet efter en valkampanj som fokuserat på att invandrare måste avlägga prov i svenska för att få svenskt medborgarskap säger ju ingalunda något om hur aktiva medlemmarna i ett ungdomsförbund är. Vi diskuterar gärna förändringar i bidragssystemen, men då ser vi hellre att man ger stöd efter faktisk aktivitet och inte efter pappersmedlemmar eller hur många parlamentariker moderpartiet har. Poängen med stödet till ungdomsorganisationer är att stödja ungdomars självständiga organisering och verksamhet. Det är inte för att de ska verka som megafoner för respektive moderparti som de ska ha statligt stöd. Vi i Vänsterpartiet kommer därför att verka för deras fortsatta självständighet. Fru talman! En annan fråga som har varit uppe är den generationsövergripande verksamheten. Vi har tidigare motionerat och begärt en undersökning av hur bidragsreglerna ska kunna göras om för möten över generationsgränserna inom kulturverksamhet och hur sådana ska främjas. Vi har inte i utskottet reserverat oss för vår motion, men vi vill påpeka att detta är en fråga som vi har drivit i arbetet med folkbildningspropositionen - och den lyfts även fram där - som vi ska behandla senare i vår. Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Fru talman! Högerpartierna, sade Rossana Dinamarca. Jag förstod att jag skulle räkna mig dit, liksom Folkpartiet. Det handlade om hederligheten och om mycket annat. Jag ska försöka ta de punkter du var inne på, Rossana. Bland annat gällde det detta med regeringsformen. Det är väl inget särskilt konstigt med att man vill se över systemet och samtidigt se till att man inte är inne och tafsar på grundlagsrättigheterna. Det tycker jag inte är så särskilt märkvärdigt. När det handlar om Ungdomsstyrelsen får man väl i så fall räkna in också dem i den så kallade högerburen. De har ju själva i sitt eget pressmeddelande föreslagit stora förändringar på ett 40-tal punkter. Bland annat ingår att utreda om det offentliga bör få rätt att kontrollera organisationernas medlemsregister. Detta har hittills ansetts stå i strid med regeringsformen. Nu vill man faktiskt göra det också. Jag tycker inte att det är särskilt märkligt att vi också ansluter oss till de synpunkter som har kommit fram i Riksrevisionens kontroll, för det gör uppenbarligen även Ungdomsstyrelsen. Då kan man fråga sig: Är det vettigt att det är Ungdomsstyrelsen själv som utreder vad man har gjort för fel? Det kanske ska vara en utomstående utredare. Det är det som vi också har tagit upp. Sedan är det klart att det förekommer fusk. Jag vill minnas att Ung Vänster, som är Rossana Dinamarcas eget ungdomsförbund, är en av de värsta syndarna. Ungdomsstyrelsen har också givit en hel del pengar till extrema vänsterrörelser som förespråkar våld. Nog finns det alltså anledning att se över efter vilka kriterier som Ungdomsstyrelsen beviljar bidrag.

Fru talman! Jag ställde en fråga i talarstolen: Hur vill ni ha det? Ni vill ha en översyn av detta, men samtidigt ska det inte inkräkta. Vad är det ni vill? Vad Ungdomsstyrelsen gör är att fråga: På vilket sätt kan ni säkerställa att det är så här? De har inte sagt att de ska begära ut medlemsregister på folk i de olika förbunden. Men det jag försökte inringa i min fråga till dig är: Hur vill ni ha det? Folkpartiet har ett annat förslag. Hur vill ni ha det?

Fru talman! Om Rossana Dinamarca hade läst betänkandet eller motionen hade hon sett att det framgår där. Vi har en annan uppfattning än Folkpartiet när det handlar om mandatfördelningen. Det är alldeles riktigt. Jag kan instämma i en del av de synpunkter som du själv förde fram i talarstolen, där det handlade om svagheterna i just det systemet, även om jag förstår att det skulle innebära en del förenklingar om man delar ut pengar på det sättet. Men jag tror ändå inte på det systemet. Det gör vi inte inom Moderaterna eller Muf heller. Hur vill vi ha det? var frågan. Vi tycker att de punkter som Riksrevisionen har tagit upp är bra. Dem har vänstermajoriteten avstyrkt. Vi tycker att man ska följa dem men att man ska vara väldigt aktsam - det ansåg man också från konstitutionsutskottets sida - när det handlar om de grundläggande fri- och rättigheterna. Så vill vi ha det, och det framgår också väldigt tydligt i betänkandet.

Fru talman! När konstitutionsutskottet uttalar sig för att man ska vara aktsam är det också skälet till att konstitutionsutskottet har sagt nej till detta, och det är också skälet till att kulturutskottet säger nej till det här. Vi anser att man i dag har tagit sig i kragen från Ungdomsstyrelsens sida. Ungdomsstyrelsen ska inte, som jag kan uppleva att man har gjort, följa med mediedrevet. Som jag sade i mitt anförande förut har samtliga ungdomsförbund på ett eller annat sätt erkänt att man inte har varit helt hederlig i de här frågorna. Att Ungdomsstyrelsen bara valde att undersöka SSU och Ung Vänster beklagar jag, för jag tycker att det hade varit bra att göra en total översyn av hur det ser ut hos alla ungdomsförbunden.

Fru talman! Jag hade begärt ordet för att tala lite grann om internationellt ungdomsarbete, där jag har varit inblandad i en av flera motioner. Men jag måste först säga att jag reagerar när Rossana Dinamarca försöker göra gällande att Folkpartiets förslag, att man ska ge de politiska ungdomsförbunden stöd efter mandat, skulle vara för att gynna Folkpartiet. Visserligen hoppas vi på att göra bra val även i framtiden, men förslagets innebörd är att åtminstone två partier i dagsläget skulle få betydligt större stöd än vad Folkpartiets ungdomsförbund skulle få. Ursäkta att jag säger det, men om man tillhör ett av de förbund som har beslagits med att vara bland de värsta fuskarna kanske man inte ska beskylla andra för att ha egoistiska avsikter. Bakgrunden till det här förslaget är ju att de ungdomar som ska bära upp vår demokrati i framtiden inte ska vänja sig vid att fuska för att få statens pengar. Det är inte sant att alla ungdomsförbund är lika goda kålsupare i det här avseendet. Folkpartiets ungdomsförbund har, såvitt jag vet, inte beslagits med något fusk över huvud taget medan Vänsterns ungdomsförbund har varit en av de värsta fuskarna. Ta det lite lugnt med att beskylla andra för att vara egoistiska när vi kommer med förslag som skulle vara opartiska och faktiskt omöjliggöra fusk även för Vänsterns ungdomsförbund. Efter denna reaktion vill jag, fru talman, peka på att internationellt ungdomsarbete är viktigt, och det är viktigt för att ungdomar ska få en vidare syn på världen. Därför är det också angeläget att staten ger stöd och garantier när man försöker ordna stora internationella ungdomsevenemang. Det som vi nämner i två motioner från flera olika partier är scoutrörelsens så kallade World Jamboree i Kristianstad 2011, där 35 000 ungdomar ska samlas. Det säger sig självt att det betyder stora ekonomiska risker att ordna en sådan här internationell sammankomst. Vi tycker att man borde utreda statens möjlighet att ha en beredskap, att ställa upp och garantera så att det kan ordnas sådana här stora internationella ungdomsarrangemang. Framför allt från många fattigare länder är det svårt att över huvud taget få deltagare om man inte kan vara säker på stöd. Man kan inte ta avgifter som finansierar sådana här stora evenemang. Nu säger majoriteten att man ska ge särskild prioritet åt ungdomar som har begränsade möjligheter att få internationella erfarenheter, att ungdomar är en viktig resurs i det internationella utvecklingssamarbetet och att deras roll bör stärkas. Det låter ju bra. Därför skulle jag vilja fråga företrädare för utskottsmajoriteten om de inte håller med om att det är viktigt att skapa former för att stödja sådana här stora internationella ungdomsarrangemang åtminstone med garantier. Jag tycker att utskottet borde ha ställt sig bakom reservation nr 7. Men det kan vara lika bra om utskottsmajoriteten gör ett uttalande och säger att det är viktigt att man har en sådan här beredskap, antingen med stora bidrag eller med garantier som gör att de svenska organisationer som ordnar sådana här ungdomsarrangemang som till exempel World Scout Jamboree inte behöver ta väldigt stora risker.