Socialtjänst (förnyad behandling)

Debatt om förslag 31 maj 2006

Protokoll från debatten

Anföranden: 8

Anf. 181 Ingrid Burman (V)

Herr talman! Det betänkande vi nu debatterar debatterades också i kammaren den 26 april, innan det återförvisades till utskottet. Jag ber att få hänvisa till mitt inlägg i den debatten när det gäller dels Vänsterpartiets ställningstagande till socialtjänsten i stort, dels till våra reservationer i betänkandet. Det gäller också det tillkännagivande som utskottet ger om att lyfta fram barnperspektivet när man utformar ett lagförslag om en behandlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården och det om att stärka socialstyrelsens roll när det gäller att se till att myndigheter följer upp verksamheter med anmälningsskyldigheter. De som följer upp de här verksamheterna ska bli bättre på att upptäcka och anmäla misstanke om barnmisshandel. Det är aktuella och nödvändiga tillkännagivanden som ett enigt utskott står bakom i dag liksom vi gjorde den 26 april. När betänkandet sist var uppe till behandling hade Vänsterpartiet en reservation. Det var nr 19. Vi reserverade oss för att man ska ändra i socialtjänstlagen så att ordet "bör" byts ut mot ordet "ska" på två ställen i 5 kap. 11 § i socialtjänstlagen. Det är en bestämmelse som hanterar stöd till brottsoffer. Bestämmelsen gäller särskilt kvinnor som utsätts för våld och övergrepp. Vi ville att riksdagen skulle ge regeringen detta till känna redan den 26 april, för drygt en månad sedan. I stället för att ansluta sig till Vänsterpartiets reservation valde en rad partier att återförvisa ärendet till socialutskottet med det resultatet att nu står ett enigt utskott bakom ett i stort sett identiskt tillkännagivande med det vi tidigare reserverade oss för. Naturligtvis är det bra att utskottet nu kan ena sig om det här. Det är självfallet också förståeligt att en del partier behöver lite längre betänketid innan de kommer fram till beslut. Jag har inget emot det, för beslutet blir bra. Det är jag glad för. Jag tycker att det är bra att vi nu alla kan ena oss om ett tillkännagivande om en politik som Vänsterpartiet länge har drivit. Herr talman! Det här är min sista debatt i den här kammaren, då jag lämnar riksdagen i och med höstens val, och jag vill passa på att tacka mina med- och motdebattörer i socialutskottet för alla genom åren intensiva debatter. Jag vill också tacka talmännen och kammarkansliets personal för ett vänligt bemötande under de gångna åren. Slutligen, herr talman, vill jag naturligtvis också yrka bifall till en reservation. Då handlar det om nr 10. Jag står givetvis bakom alla Vänsterpartiets avgivna reservationer, men för tids vinning nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 10.

Anf. 182 Magdalena Andersson (M)

Herr talman! Ibland kan det vara bra att göra ett omtag, precis som har hänt den här gången. Det som är glädjande med det omtag som vi har gjort är ju att det har hänt en del på vägen till ett nytt beslut, tre tillkännagivanden i stället för två. Det är en kompromiss mellan våra partier som gör att vi åtminstone i höst kan förvänta oss ett lagförslag som skärper socialtjänstlagen. Det hade varit möjligt att göra den ändring som krävs i lagen redan nu, men eftersom vi har fått den här kompromissen och blivit eniga ställer vi moderater oss också bakom den. Vi ser fram emot den här skärpningen av socialtjänstlagen som förtydligar kommunens ansvar för brottsoffer. Det ska stå inte bara att kommunen "bör" utan också "ska" ta ansvar för brottsoffer, något som kan ge speciellt kvinnor som har varit utsatta för våld och hot särskilt skydd och större trygghet. Alla kvinnor som blir slagna eller hotade ska ha den rätten och möjligheten till hjälp och skydd, var man än bor i landet. Jag vill bara den här gången, precis som den 26 april, höja ett varningens finger. Det är inte säkert att det är alldeles rätt att ha en jour eller ett kvinnohus i var kommun i hela landet. En del kommuner är för små för att bära det här. Det finns kvinnor som kanske tycker att de inte blir anonyma nog i den egna lilla kommunen. Det viktiga är, herr talman, att det finns tillgång till hjälp, inte att den finns i alla Sveriges 290 kommuner. Det är inte heller säkert att det är en kommunal jour som är lösningen. Den idealitet som kvinnojourerna har är ovärderlig, samtidigt som det finns många kvinnor som värdesätter jourernas oberoende kontra socialtjänsten. Det får vi inte glömma i hanteringen framöver. Herr talman! Jag tror att jag glömde att yrka bifall till reservation 1. Det måste jag göra. Jag kollade med kammarkansliet förut hur man skulle yrka, om det vi sade förra gången gällde. Men vi ska yrka en gång till. Så det gör jag nu. Sedan vill jag också när vi behandlar det här betänkandet en gång till passa på att ännu en gång lyfta fram den fråga som jag berörde vid förra debatten och som är så aktuell, inte minst med tanke på vad vi ser och läser om i medierna mest varje dag nu. Då talade jag om att Moderaterna och övriga partier i alliansen anser att det ska införas en lagreglerad skyldighet för socialtjänsten att polisanmäla brott som rör våld och hot mot person som kommer till dess kännedom, inte bara brott som skulle ge två års fängelse, som det är i dag. Jag talade också om att socialtjänsten i dag har möjlighet men inte skyldighet att göra en polisanmälan vid misstanke om sexuella övergrepp mot barn. Det är svårt att tänka sig att det inte är så i dag. Men det är det inte. Det är socialtjänsten själv som ska avgöra om man tycker att det verkar vettigt och rimligt att göra en polisanmälan när man har en misstanke om sexuella övergrepp. Man har möjligheten men ingen skyldighet. Ur vår synvinkel, med barnet i fokus, är inte detta klokt och befogat. Det är polisen som har kunskapen och kompetensen och är den som ska avgöra om det ska göras en utredning eller inte. Det är inte och ska inte vara en enskild socialtjänstemans ansvar eller beslut. Därför föreslår vi att det ska vara en lagreglerad skyldighet för socialtjänsten att göra en polisanmälan vid sexuella övergrepp mot barn. Jag hoppas att vi är fler som tycker likadant när vi ska besluta om detta i morgon. Herr talman! Jag vill passa på, när det nu är Ingrid Burmans sista debatt här i kammaren, att tacka så väldigt mycket för ett gott kamratskap, för goda debatter med mycket spänst i. Jag hoppas att vi ändå ses i många debatter framöver i en spännande och givande valrörelse.

Anf. 183 Marita Aronson (Fp)

Herr talman! Vi har tidigare debatterat socialtjänstens viktiga funktion, den ökade kompetens som behövs och kraftsamlingen kring ungdomsbrottsligheten och så vidare, så jag ska inte upprepa den debatten. I stället ska vi glädja oss åt att vi nu är eniga om tre tillkännagivanden som de två tidigare talarna har refererat till. Att lagförslaget om skärpning av socialnämndens ansvar för brottsoffer ska komma under hösten gläder oss. Vi hoppas att det blir ett bra lagförslag och att det också innehåller en del som vi i Folkpartiet vill, att det blir ett verkligt genomtänkt lagförslag som är mer individanpassat. Stödet för brottsoffer varierar mycket ute i landet, det vet vi. Särskilt våldsutsatta kvinnor och deras barn bör få det stöd som de behöver oavsett vilken kommun de bor i. Jag tycker, precis som Magdalena Andersson sade, att det kanske inte behöver finnas en kvinnojour i varje kommun. Man kan köpa tjänster av varandra. Men alla ska ändå ha möjlighet att få hjälp i närheten av den kommun där de bor. Länsstyrelsernas roll behöver göras tydligare. De bör utnyttja sin tillsynsmöjlighet gentemot kommunerna. Vite bör kunna utdömas till de kommuner som inte uppfyller socialtjänstlagens bestämmelser om stöd och hjälp. Viktigt är förstås att stödja lokala kvinnojourer, brottsjourer och de ideella organisationer som är aktiva i dessa sammanhang. Det andra tillkännagivandet handlar om att ta hänsyn till barnperspektivet och barnens synpunkter i den nationella handlingsplanen för den sociala barn- och ungdomsvården. Det debatterade vi förra gången. Jag tror att det är viktigt att kommunerna är förberedda när ungdomar till exempel skrivs ut från institutioner. Jag vet inte om jag sade det förra gången, så jag säger det nu. Det sista är att i regleringsbrevet till Socialstyrelsen påtala vikten av att berörda tillsynsmyndigheter uppmärksammar och följer upp hur verksamheten med anmälningsskyldigheten kan bli bättre för att upptäcka och anmäla misstanke om barnmisshandel. Det är väldigt bra, men en del tycker jag saknas. Enligt socialtjänstlagen har socialtjänsten möjlighet men inte skyldighet att göra en polisanmälan vid till exempel misstänkta sexuella övergrepp på barn. Detta har vi tryckt på extra i en reservation tillsammans med Moderaterna. Vi anser att det ska införas en lagreglerad skyldighet för socialtjänsten att polisanmäla våld och hot mot barn som kommer till dess kännedom. Här behövs förstås ökad kompetens hos personalen. Alltför sällan anmäler myndigheter som kommer i kontakt med barn och unga. Vi har flera gånger kunnat läsa i pressen om tragiska fall. Vi tycker också att anmälningsskyldigheten skulle kunna förenas med ett straffansvar om man struntar i att anmäla. Vi står alltså bakom alla våra motioner förstås men yrkar bifall till två reservationer. Det är reservation 16, som tar upp vistelsebegreppet, och reservation 34. Tack också, Ingrid Burman, för ett gott ordförandeskap i socialutskottet. Det har varit mycket trevligt. Vi önskar dig lycka till framöver.

Anf. 184 Ulrik Lindgren (Kd)

Herr talman! Medan jag säkert har tid vill jag naturligtvis också tacka Ingrid Burman för den här perioden av gemenskap och debatt i utskottet och i kammaren, för Ingrids goda ordförandeskap i socialutskottet och för hennes lysande formuleringskonst i alla lägen. Herr talman! Jag vill också på en gång yrka bifall till reservation 36 så att jag inte bommar det som det tidigare pläderats för av Magdalena Andersson här, nämligen angelägenheten i att socialtjänsten inte bara har möjlighet utan också plikt att anmäla till polisen när barn far illa. Bakgrunden till att vi har det här betänkandet för behandling igen, att vi återförvisade det, är att vi i april hörde Morgan Johansson i radion där han väldigt bestämt uttalade att alla kvinnor ska ha tillgång till kvinnojour i den egna kommunen. Han gick klart längre än vad utskottet då gjorde i sina texter. Texterna då handlade om att vi först skulle invänta den utredning i ämnet som skulle komma i slutet på juni. Sedan skulle vi få invänta en okänt lång beredning av saken. Men vi såg då en möjlighet att komma längre eftersom vår ansvarige minister uttryckte sig så pass radikalt som han gjorde. Därmed tyckte vi att det fanns underlag för att komma längre också textmässigt i den angelägna frågan om hur kvinnor och barn ska ges ett bättre skydd. Kristdemokraterna har i sin motion ett färdigt lagförslag, att socialnämnden skall , inte bör, verka för att den som utsätts för brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden ska därvid särskilt beakta att kvinnor och barn som är eller har varit utsatta för hot, våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Att vi nu får ett enigt tillkännagivande med den här texten betyder inte, som Morgan Johansson uttrycker det, att det med kvinnojour avses ett fysiskt hus i varje kommun. Det betyder ändå ett viktigt steg framåt, enligt vår mening, i den viktiga frågan om skydd mot våld för kvinnor och barn. Det är dock inte rimligt att varenda liten kommun ska ha ett eget hus som kan kallas kvinnojour. Kristdemokraterna hade helst sett att vi hade fått denna lagtext i ett rakt beslut i dag, men vi har som sagt ändå kommit ett gott stycke på väg. Vid återförvisningen till socialutskottet gick ju Socialdemokraterna med på detta tillkännagivande med innebörden att regeringen i höst ska återkomma till riksdagen med ett konkret lagförslag. Herr talman! Vi kristdemokrater är glada. Vi betraktar det här som ett klart framsteg för drabbade kvinnor och barn. Hade vi i stället haft den gamla texten hade vi förmodligen fått vänta klart längre innan vi hade kommit fram till en så här klar beställning som att kommunerna ska ha ansvaret för skydd av kvinnor och barn. Det enda som gör att regeringen möjligen fortfarande skulle kunna slira lite på det här är att det i sammanfattningen av betänkandet står att man ska kunna återkomma i höst med ett lagförslag. I själva beslutsförslaget i betänkandet står det att regeringen skall återkomma i höst. Socialdemokraterna får gärna i kvällens diskussion ordentligt igen försäkra att det är i höst och ingenting annat som riksdagen ska få tillbaka ett förslag som innebär ett lagtvång, att kommunerna skall ta hand om skyddet av kvinnor och barn. Om någon oroar sig för finansieringen kan jag tala om att alliansen har anvisat 20 miljoner för detta. Det kan betyda något ökade kostnader för kommunerna. Beträffande angelägenheten behöver vi säkert inte upprepa oss särskilt mycket i kväll. Vi har haft en mycket hemsk vår i Social-Sverige som bakgrund till kvällens diskussion. Och vi kan notera sådant som att 50 % av kommunerna saknar kvinnojourer, enligt en beräkning från 2001 i och för sig, men jag tror inte att det har blivit så mycket bättre sedan dess. Enligt den beräkningen var det 68 kommuner som över huvud taget inte gav något stöd till kvinnojourer, och bland de kommuner som gav stöd varierade stödet mellan 4 öre och 40 kr per invånare. Det är också uppenbart så att våldet mot kvinnor har ökat. Det är inte bara antalet anmälningar som har ökat, utan det faktiska våldet har också ökat. Det är långt ifrån jämställdhetens och jämlikhetens bas, nämligen kvinnofrid. Jag yrkar därför gärna bifall till det eniga förslaget om ett tillkännagivande om att flytta fram positionerna för kvinnoskyddet en bit.

Anf. 185 Lars-Ivar Ericson (C)

Herr talman. Jag är en privilegierad riksdagsledamot. Jag får delta i tre utskotts arbete. Jag måste säga till Ingrid Burman att hon har en stor del i att jag upplever en välkomnande attityd när jag gör mina ströbesök i socialutskottet eller i debatterna. Jag tackar för det. Jag vill börja med att ge en definition. Det är en definition som jag har hämtat från dokumentet Platform for action and the Beijing declaration från den fjärde internationella kvinnokonferensen i Beijing 1995. Det handlar om våld mot kvinnor. Definitionen lyder: Varje könsbaserad våldshandling som resulterar i eller med sannolikhet resulterar i fysisk, sexuell eller psykologisk skada eller lidande. I begreppet inkluderas också hot om sådana våldshandlingar samt tvång eller godtyckligt frihetsberövande. Begreppet innefattar såväl det offentliga som det privata livet. Våld mot kvinnor är allvarligt när och var det än förekommer. Och vi vet att det i Sverige finns mycket av såväl öppna som dolda former av kvinnomisshandel. Det betyder att kvinnor behöver få hjälp att gå vidare från utsatthet, via överlevnad till full mänsklighet. I denna process måste alla goda krafter samverka. Och Centerpartiet välkomnar åtgärden att socialnämnderna ska ta ett större ansvar för misshandlade kvinnor och andra brottsoffer. Det finns i dag många kvinno- och brottsofferjourer runtom i landet som får bidrag från till exempel kyrkorna. I mitt pastorat där hemma i Skåne har vi årliga kyrksöndagar då företrädare från kvinnojourer eller brottsofferjourer kommer och berättar om verksamheten, och vi ger kollekt och andra bidrag. Det är bra. Men det behövs också ett större kontinuerligt ekonomiskt stöd och ett större ansvarstagande. Och det kan kommunerna ge. Alla vi som arbetar i människovårdande yrken kan intyga hur viktiga kvinno- och brottsofferjourerna är och hur stor betydelse deras verksamhet har. Och de förtjänar mera uppmärksamhet och bidrag från Sveriges alla kommuner. Vi har tidigare diskuterat detta betänkande, och jag står naturligtvis bakom Centerpartiets reservationer och särskilda yttrande, men jag yrkar bifall bara till reservation 16.

Anf. 186 Jan Lindholm (Mp)

Herr talman! Betänkandet SoU19 om socialtjänst debatterades, som redan har påpekats, den 26 april i år. Och detta betänkande, SoU31, är till den allra största delen identiskt med det betänkande som vi debatterade den 26 april. Det är klart att jag till allra största del skulle kunna återanvända det anförande som jag höll då, men jag ska försöka göra det lite kortare. Efter den förnyade behandlingen i utskottet har utskottet nu kommit fram till en ståndpunkt som innebär att Miljöpartiets motion So231 yrkande 25 har tillstyrkts. Det innebär att det nu bara finns två reservationer kvar från Miljöpartiet i betänkandet. Det gör det lite enklare att gå igenom det. Naturligtvis står Miljöpartiet bakom båda dessa reservationer, men för att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall till bara en av dem, och då har jag valt reservation 18. Det faktum att utskottet nu tydligt säger att man förväntar sig ett förslag från regeringen till hösten beträffande kommunernas tydligare ansvar för brottsoffer tycker vi är jättebra. Det är precis det som vi kräver i vår motion. Återförvisningen skedde, åtminstone som jag tolkar det, med anledning av att det ansvariga statsrådet uttalade sig mycket positivt och tydligt i denna fråga just i anslutning till den debatt som vi hade den 26 april. Därför förväntar vi oss naturligtvis att det i höst verkligen ska komma ett väldigt tydligt lagförslag i denna fråga. Det finns väldigt många detaljer i detta betänkande och många reservationer knutna till det som kommer även från andra partier än mitt eget och som jag mycket väl skulle kunna yrka bifall till. När jag höll mitt anförande den 26 april redogjorde jag ganska detaljerat för ett stort antal reservationer och argumenten för att jag mycket väl skulle kunna tänka mig att yrka bifall till dem. Jag tänker inte göra om det nu eftersom det kan vara onödigt att ta så mycket tid i anspråk. I och för sig tycker jag att politik är något slags kompromissande verksamhet som går ut på att försöka skapa majoriteter. Vi i Miljöpartiet har en budgetuppgörelse med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som vi ska hålla oss inom. Vi har en överenskommelse om att vi till exempel ska förhandla med kommuner och landsting om kostnadseffekter av riksdagsbeslut och så vidare. Och vi försöker på alla sätt och vis ta ansvar för ekonomin. Detta gör att det inte alltid är möjligt att få allt som man vill. Så även om det finns många reservationer här som jag tycker är väldigt bra, innebär det inte att jag heller denna gång kommer att yrka bifall till några av dem, utan jag yrkar bifall bara till reservation 18. Jag har ett särskilt yttrande i betänkandet. Och som vanligt när det kommer från Miljöpartiet representerar det någon sorts förebyggandeperspektiv. Den här gången handlar det om att förhindra att våld uppstår. Vi tycker att förebyggande är ett överordnat mål. Att göra allt man kan för att stötta dem som blir utsatta är naturligtvis oerhört viktigt. Men att förhindra att någon över huvud taget blir utsatt tycker vi är ännu bättre. Den skada som inte uppstår lämnar det lindrigaste såret, skulle man kunna säga. Därför beklagar vi att det inte heller denna gång gick att flytta fram positionerna när det gäller arbetet att fånga upp de män som slår eller som anser sig vara något slags riskgrupp och att erbjuda dem åtgärder. Vi saknar dessa ambitioner från regeringen, både när det gäller behandling och prevention för män som slår. Men vi kommer att lyfta fram detta krav även under nästa riksmöte. Även jag vill tacka Ingrid Burman för ett bra ordförandeskap och många bra debatter under den korta tid som jag har varit med. Men vi har hunnit med en hel del ändå. Herr talman! Jag vill bara än en gång påpeka att jag även under nästa mandatperiod avser att fortsätta kampen för ett nybyggt dubbelspår mellan Falun och Borlänge.

Anf. 187 Margareta Israelsson (S)

Herr talman! I samband med Sveriges Kvinnojourers Riksförbunds tioårsjubileum presenterades dokumentärfilmen Jag sade att jag hade en mardröm . Där berättar några av de ca 200 000 barn som varje år drabbas av våld i hemmet om sina erfarenheter. På fredag kl. 10.00 finns det möjlighet för riksdagens ledamöter och tjänstemän att se filmen i Nubiska rummet. Det aktuella jubileet firades den näst sista helgen i april, och på måndagen därefter gick socialtjänstminister Morgan Johansson ut med beskedet att han planerar ett lagförslag till hösten om att kommunerna ska tvingas ge bättre stöd åt kvinnor i utsatta situationer. Det var ett efterlängtat besked. Och det var ett besked som vi alla väntar oss av den utredning som ska vara klar senast den 30 juni i år. Ibland blir vi ju oroliga för att det ska ta lång tid att gå från ord till handling, men i det här fallet skulle processen bli kort. Att det skulle bli en process var för oss alla, antar jag, helt klart. Som så många påvisat är skillnaderna stora i de olika kommunerna vad gäller stödet till kvinnojourerna. Det är också väl känt att vi saknar kvinnojourer eller ett samlat ansvar för dessa frågor i alltför många kommuner. Många reagerade på ministerns uttalande, de flesta positivt. Amnesty var en av dem, Sveriges kvinnojourer en annan. Medierna intervjuade intressenter på jourer, skyddade boenden och kommunala institutioner. Några kommunala företrädare blev oroliga, av ekonomiska skäl får man anta men också inför vetskapen om att de nu skulle tvingas ta sitt ansvar för denna så allvarliga fråga. Två dagar senare vaknade Kristdemokraterna. Hade inte de en motion i denna fråga? Jovisst, men den hade de glömt att yrka bifall till vid utskottsbehandlingen. Genast hamnade en pressrelease på deras hemsida, där man skrev: "Olyckligtvis har detta förslag fallit mellan stolarna i utskottets arbete och trots att vårt motionsyrkande behandlats så har frågan om en lagändring inte beretts." Inte beretts? Vi hade uppe ett yrkande precis som Ingrid Burman sade från Vänsterpartiet, så det här var en ren skär lögn som dessutom gav sken av att det skulle vara vi ledamöter i utskottet som gjort fel eller rentav kansliets personal. Sanningen var ju bara den att partiet glömt yrka och reservera sig till förmån för sin motion. Nu hade det emellertid blivit en fråga av dignitet för vice partiledaren Maria Larsson som inför medierna skanderade att frågan dragits i långbänk, och nu skulle kd minsann se till att det blev ett beslut före valet. Av den anledningen steg hon upp i talarstolen samma kväll och yrkade återremiss. Det röstade också kammaren för, och vi har nu berett ärendet på nytt. Vårt konstaterande är i mycket detsamma. Det är ju väldigt enkelt att raljera kring orden bör och ska. Det är enkelt och riktigt att hävda att möjligheterna för våldsutsatta kvinnor och barn blir mycket bättre om formuleringarna i lagstiftningen handlar om att de ska få hjälp och inte bara bör få hjälp. För att kunna ge den här hjälpen måste emellertid kommunerna få förbereda detta obligatorium, som vi uttrycker saken i betänkandet. Vi kan alltså, helt i enlighet med socialtjänstministerns uttalande, hävda att det ska presenteras ett lagförslag till hösten. Det är bra, och om detta är vi alldeles överens. Med detta och med hänvisning till Christer Engelhardts inlägg den 26 april, herr talman, ber jag att få yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande nr 31 och avslag på samtliga reservationer. Avslutningsvis vill naturligtvis också jag tacka utskottets ordförande Ingrid Burman för mycket trevliga år tillsammans, för ett fint ledarskap och kamratskap. Tack för det! Och lycka till i fortsättningen!

Anf. 188 Marita Aronson (Fp)

Herr talman! Jag vet inte om jag ska skylla på min höga ålder eller att det är lite sent på kvällen, men jag sade fel när jag yrkade bifall. Jag yrkar bifall till reservationerna 16 och 36 och ingenting annat.

Beslut

Socialnämndernas ansvar för brottsoffer skärps (SoU31)

Riksdagen gav regeringen i uppdrag att skärpa socialnämndernas ansvar för brottsoffer. Regeringen ska lägga fram ett lagförslag redan hösten 2006. Socialnämnden i kommunen bör enligt socialtjänstlagen verka för att brottsoffer och deras anhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden bör, enligt lagen, särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld och andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Riksdagen vill skärpa socialnämndernas ansvar genom att i lagen ändra "bör" till "skall". Regeringen arbetar just nu med ett lagförslag med anledning av utredningen Källan till en chans - Nationell behandlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården. Riksdagen gav regeringen i uppdrag att i det arbetet tar hänsyn till barnperspektivet och behandlar frågor om att hämta in barns synpunkter. Riksdagen gjorde också ett uttalande om socialtjänstens och myndigheters skyldighet att anmäla misstänkt barnmisshandel till socialnämnden: Regeringen bör tala om för Socialstyrelsen att det är viktigt att tillsynsmyndigheterna uppmärksammar och följer upp hur verksamheter med anmälningsskyldighet kan bli bättre på att upptäcka och anmäla misstanke om barnmisshandel.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till motioner om regleringen av socialnämndens ansvar för brottsoffer samt bifall till motion om anmälningsskyldighet avseende barnmisshandel. Delvis bifall till motioner om barnperspektivet i den sociala barn- och ungdomsvården. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag