Socialavgifter

Fru talman! Dagens debatt handlar om sociala avgifter. För varje anställd betalar en arbetsgivare en bruttolön till den anställde men också sociala avgifter. De består av lagstadgade arbetsgivaravgifter som hjälper till att bekosta det sociala skyddsnätet. Under 2012 är de lagstadgade arbetsgivaravgifterna 31,42 procent av den anställdes bruttolön. Det är ungefär samma nivå som för 2011, men vissa förändringar har skett mellan de olika sociala kostnaderna. Den allmänna löneavgiften och arbetsskadeavgiften har sänkts samtidigt som föräldraförsäkringsavgiften har höjts. Utöver de lagstadgade avgifterna finns avgifter som har avtalats med de fackliga organisationerna, så kallade avtalsförsäkringar samt avtalspensioner. De administreras av arbetsmarknadens parter och inkluderar också försäkringar vid omställning om man behöver ha nya arbetsuppgifter om man skadat sig eller råkat ut för en sjukdom samt premier till avtals- eller tjänstepensioner. Med detta som bakgrund vill jag redogöra för Miljöpartiets syn på sociala avgifter och varför vi har reserverat oss till förmån för den motion som vi lagt om att sänka arbetsgivaravgiften och de positiva effekter det kan ha för småföretag i landsbygd. Miljöpartiet ser att småföretagarna i Sverige har en stor potential i omställningen till ett grönare samhälle. Sverige och Sveriges småföretag förtjänar en politik som gynnar entreprenörskap och innovation. En stor del av de nya jobben kommer i småföretagssektorn, och för Miljöpartiet är det viktigt med en politik som underlättar för nya företag att starta, utvecklas och anställa fler. Småföretagen har en avgörande betydelse för Sveriges ekonomi. Företag med tio anställda eller färre utgör mer än 96 procent av det totala antalet företag. Miljöpartiet vill använda subventionerade anställningar för dem som behöver det mest - där det har mest effekt. Regeringens partier avslår alla motioner i betänkandet. Men hur fungerar då den så kallade Alliansens politik i praktiken? "En kostsam och ineffektiv miljardreform som inte har skapat några mätbara jobb" - så löd DN:s analys nyligen angående den halverade arbetsgivaravgiften för unga. Och kostnaden för reformen har svällt. Hittills har den kostat 51,5 miljarder kronor. I regeringens budget har man dock räknat med 48,9 miljarder kronor. Det är 2 miljarder i fördyring. Vad är då 2 miljarder? Det är väldigt mycket pengar. För att göra en jämförelse kan man säga att det motsvarar den summa som har betalats ut i försörjningsstöd, så kallat socialbidrag, till de sjukskrivna som har läkarintyg men som inte längre får ersättning av Försäkringskassan på grund av alliansregeringens förändringar i sjukförsäkringen - detta enligt SKL:s, Sveriges Kommuner och Landstings, beräkning. Till och med statsminister Fredrik Reinfeldt erkände nyligen att alliansregeringens sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar inte har givit den effekt som ni trodde att den skulle ge. Miljöpartiet vill skrota den ineffektiva nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga och ersätta den med en ny reform. Ungdomsarbetslösheten är ett av samhällets största problem. För att underlätta för unga arbetslösa att få jobb vill vi helt avskaffa arbetsgivaravgifterna i ett år för den som anställer en arbetslös ungdom mellan 18 och 25 år. En sådan reform skulle kosta 750 miljoner kronor årligen. Vårt förslag skiljer sig från regeringens på så vis att regeringen bara vill halvera arbetsgivaravgiften för unga medan vi helt vill avskaffa den för dem som bäst behöver det, det vill säga de arbetslösa unga. Det är ett betydligt mer träffsäkert system än regeringens halverade arbetsgivaravgift för alla unga som smetas ut även på dem som inte har några problem alls att komma i arbete. Jag ska säga några ord om sänkt arbetsgivaravgift för småföretag. Eget företagande är ett sätt för människor att förbättra samhället, att stimulera sysselsättning och att förverkliga sina drömmar. Därför är det högt prioriterat för Miljöpartiet att skapa goda förutsättningar för småföretagandet. Även hög sysselsättning, låg arbetslöshet och hög välfärd är viktiga mål för Miljöpartiet. De flesta bedömare tror att det är i småföretagen som jobben kommer. Även av den anledningen bör företagande uppmuntras och underlättas. Sveriges företagare anser att den höga arbetsgivaravgiften och sjuklöneansvaret är de två största hindren för att nyanställa. Miljöpartiet vill undanröja båda dessa hinder. Vi har föreslagit att arbetsgivaravgiften ska sänkas med 10 procent på en lönesumma upp till maximalt 830 000 kronor. En motsvarande nedsättning av egenavgiften görs för egenföretagare. Förslaget gynnar alla företag, oavsett storlek, men har en utformning som särskilt underlättar för de mindre företagen. Detta har vi tagit upp i den motion som behandlas i betänkandet och i reservation 1. Jag passar på att yrka bifall till reservation 1 i betänkandet. Den sänkta arbetsgivaravgiften för småföretag kommer att gynna landsbygdens företag och sänka kostnaderna för de allra minsta företagen när de anställer ytterligare en person. Vid sidan av detta har vi som sagt i vårt budgetalternativ föreslagit att även sjuklöneansvaret för företag med tio anställda eller färre slopas. Reformen minskar småföretagens risker och ökar deras möjligheter att utvecklas och anställa. Dessutom bidrar förslaget till att minska företagens regelkrångel avsevärt och underlättar för arbetssökande med lång sjukhistoria eller funktionsnedsättning att få en anställning. Dagens debatt handlar alltså om ett motionsbetänkande om sociala avgifter. Vi skiljer oss från regeringen och yrkar därför bifall till reservation 1, där vi vill peka på vägen och möjligheten att sänka arbetsgivaravgifterna för småföretag.

Fru talman! Sverigedemokraterna antog redan år 2004 ett ekonomipolitiskt handlingsprogram som vi i dag kallar idédokument. Det har på vissa punkter blivit lite inaktuellt, men vi föreslog där bland annat sänkt arbetsgivaravgift för företag och deras verksamhet i glesbygden. Ca 15 månader senare kom en statlig offentlig utredning, SOU 2005:68, med exakt samma förslag - sänkt arbetsgivaravgift för företag med anställda i stödområde A, vilket utredningen menade var det bästa sättet att öka tillväxten i glesbygden. Det skattesystem vi har i dag missgynnar glesbygden. Som exempel kan vi ta de höga skatterna på drivmedel. Samtidigt gynnas städerna, för i städerna finns bättre kollektivtrafik och kortare transportsträckor. Det är inte orimligt att låta glesbygden få igen på gungorna vad man förlorar på karusellerna. Nu har förvisso en viss lättnad av arbetsgivaravgiften för företag i glesbygden redan införts. Men det finns begränsningar och undantag, och Sverige har inte gått lika långt som till exempel Norge. Där har vi ett tydligt problem, särskilt för svenska företag som är verksamma i närheten av den norska gränsen. Det blir på längre sikt omöjligt för svenska företag att konkurrera med de norska. Det blir omöjligt att rekrytera norsk arbetskraft, och det blir svårt att behålla den svenska arbetskraften, som antingen flyttar över gränsen till Norge eller flyttar till någon svensk stad. Resultatet av detta ser vi i dag. I Sverige pågår urbaniseringen i en takt som är tre gånger högre än EU-genomsnittet. Det kom en rapport om detta alldeles häromdagen. Man kan tro och tycka att det är en naturlig utveckling som det inte finns någon anledning att stoppa. Men jag tror samtidigt att det finns ett värde i att hela Sverige får leva. För att åstadkomma detta måste glesbygden överleva. Fru talman! Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 2.

Fru talman! I Sverige har i dag mer än var femte person som arbetar en visstidsanställning, det vill säga att de jobbar i olika former av osäkra anställningar. Det är hela 22 procent. Det kan vara allt från vikariat till timanställningar. Det är alltså ungefär 700 000 av dem som arbetar i dag som inte har en fast anställning. Det är allra vanligast inom hotell- och restaurangsektorn, inom handeln, transportsektorn, livsmedelssektorn och den kommunala sektorn. Av dessa 700 000 har mer än hälften en så kallad allmän visstidsanställning. Det betyder att arbetsgivaren inte alls behöver ange något skäl till att man inte har någon tillsvidareanställning. Det kan handla om timanställning för tillfälliga behov av olika skäl. En sak vi vet är att de som har osäkra anställningar, är behovsanställda och saknar trygga jobb blir sjukare än andra. De har mycket oftare perioder av arbetslöshet helt och hållet. Det kostar samhället, och det kostar framför allt de sjuka mycket pengar. Man måste därför fundera över hur man kan göra någonting åt den här typen av osäkra visstidsanställningar, det vill säga allmän visstid. Det är inte säkert att detta går över med åren. Främst drabbar det dem som är unga. Av dem som är mellan 16 och 24 år är det över hälften, alltså 53 procent, som har denna typ av osäker anställning. Det är ofta kvinnor. Men det är alltså inte säkert att det går över ens med åren. Genomsnittsåldern för när en undersköterska till slut får en fast anställning är nämligen 36 år. Det är inte särskilt gammalt, men det är i alla fall inte 16-24 år. Det är undersköterskor som har jobbat väldigt många år på mycket osäkra anställningar innan de får ett fast jobb. Vi tycker att vi ska premiera dem som anställer på vanliga vikariat. Det är klart att vi vill ha vikariatsanställningar för att folk ska kunna vara tjänstlediga av olika skäl. Det kan handla om studier, om att pröva på ett annat arbete eller om föräldraledighet. Vi tycker att det ska löna sig att fastanställa. Vi tycker att vi behöver se över om vi ska höja arbetsgivaravgiften en smula för dem som har just de här allmänna visstidsanställningarna. Vi säger inte hur mycket det skulle vara, utan vi vill se över det. Om man har en person anställd på ett vikariat eller en provanställning tänker man kanske så här: Det kostar en liten slant mer att ha den här personen anställd på det här sättet. Det är mycket bättre att vi fastanställer. Vi tycker att det ska finnas ett skäl till att man vill tillsvidareanställa de här personerna. Vi vill ge arbetsgivarna ett skäl att tänka till på detta. Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation nr 3 i betänkandet.

Herr talman! Nu är det dags för riksdagen att vända blad och gå från debatten om vapenexport till Saudiarabien tillbaka till debatten om sociala avgifter. Sociala avgifter är en viktig pusselbit i den svenska modellen. Skulle den pusselbiten saknas skulle vi inte heller kunna säga att det fanns någon svensk samhällsmodell. Därför är det för oss socialdemokrater viktigt att värna legitimiteten i sociala försäkringar och sociala avgifter. Då får man, herr talman, ställa sig några principiella frågor. Avgiftens intäkter - hur ska vi finansiera dem? Avgiftens utgifter - vad ska vi använda pengarna till? Och vad kan riksdagen åstadkomma med lagändringar på området som omfattar sociala avgifter? Den första frågan, om intäkter, är väldigt enkel. Det är löntagare i Sverige som varje månad betalar in en försäkringspremie, som avstår en del av löneutrymmet, för att kunna garantera en gemensam försäkring för alla - ifall man blir förälder, ifall man blir sjukskriven och tappar en del av arbetsförmågan eller ifall man blir arbetslös. Det handlar även om att ha ett drägligt liv när man vill avsluta arbetslivet och gå i pension. Allt detta finansieras genom att löntagare avstår en del av löneutrymmet och betalar in en försäkringspremie månadsvis. Varje månad betalar man in den. Svaret är alltså enkelt: Alla löntagare bidrar till försäkringen, till finansieringen av sociala avgifter. Den andra frågan handlar om hur man använder utgifterna - hur man använder de sociala avgifterna. Det är lite grann här det kan komma att gå en skiljelinje mellan oss i riksdagen. Vi socialdemokrater har i vår budgetmotion sagt att vi vill förändra en del av de förändringar som riksdagsmajoriteten har gjort, till exempel nedsättningen av sociala avgifter för ungdomar. Varför vill vi göra det? Varför vill vi ta bort detta? Ofta hör man från allianspolitiker här att det är en beskattning vi vill införa. Men tittar man utanför denna kammare och i den verklighet som finns i dag kan man se att ungdomsarbetslösheten är så hög att man måste leta väldigt noga i historieböcker för att hitta när vi hade så hög ungdomsarbetslöshet som i dag - trots att man generellt har sänkt sociala avgifter. Därför är det viktigt hur man använder dem. Då har vi den tredje frågan, vad riksdagen kan åstadkomma med lagförändringar. Där har vi redan varit inne lite grann på den förändring som allianspolitikerna har genomfört när det gäller sänkningen av socialavgifter för ungdomar. Det är bara en punkt av 20, ett av 20 områden, en av 20 gånger som man från 2006 fram till i dag har ändrat lagstiftningen på området sociala avgifter. 20 gånger har man gjort förändringar. Vi socialdemokrater vill verkligen diskutera detta principiellt. Löntagare betalar nämligen in månadsvis till en försäkring, och då har man en förväntan på oss här i riksdagen hur vi ska hantera och handskas med de pengar löntagarna betalar in. Det tycker jag att vi borde göra ansvarsfullt. Nu har vi sett vad som har hänt med de sänkningar man har genomfört när det gäller ungdomar. Det har inte gett något resultat. Senast i dag fick vi en rapport om att det är ett nollresultat. Det är noll effekt. Riksrevisionen tittade på detta redan i ett ganska tidigt skede och konstaterade att om man skapar några jobb kommer det att kosta 900 000 kronor per skapat jobb. Det är nästan 1 miljon per jobb. Då är det, herr talman, viktigt att komma ihåg att en arbetsmarknadsutbildning som är en kompetenshöjande åtgärd kostar i snitt ungefär 275 000 kronor, alltså inte ens en tredjedel av kostnaden för den generella nedsättningen. Och varför är arbetslösheten hög bland ungdomar när den här nedsättningen ändå har gjorts? Ja, vi vet alla svaret, tror jag, till och med allianspartierna. Vad är det en arbetsgivare frågar efter? Produktivitet, någon som kan producera, någon som med sin kunskap kan tillföra företaget något. Man frågar inte om det kostar si eller så mycket. Man frågar: Vad kan jag få ut av arbetskraften? Vad kan den människa som jag anställer, hon eller han, ge företaget? Jag vill poängtera att de ungdomar som står utanför arbetsmarknaden i dag inte står utanför arbetsmarknaden därför att de kostar för mycket, utan därför att deras kunskap måste få en påfyllning till en nivå som går att matcha med de lediga jobb som vi har i Sverige i dag. Det är missmatchningen som är problemet, att de arbetslösa har en kompetens och att det är en annan kompetens som arbetsgivaren efterfrågar. Detta går inte att trolla bort med sänkta socialavgifter. Det kräver en ansträngning av politiken. Därför är det viktigt, herr talman, för oss socialdemokrater att diskutera socialavgifter väldigt mycket. I dag är den allmänna löneavgiften 9,21 procent. 9,23 procent var den i fjol. Det innebär en skillnad i pengar mätt från 2006 till 2011 på ungefär 80 miljarder kronor. Det är jätteviktigt för oss att diskutera legitimiteten i försäkringen. Den uppnås inte genom att pengar flyttas från det ändamål som löntagare betalar in för till en i princip skatt som löneavgiften nästan kan tolkas som. Därför är det viktigt att handla ansvarsfullt och se till att löntagarna får valuta för pengarna, att de får det som de betalar in för. Varje månad betalar man ju in genom sociala avgifter, och då ska man ha en försäkring om man blir sjuk, arbetslös eller om man blir förälder som täcker de behov man har och som motsvarar den premie som man betalar in. (Applåder)

Herr talman! Jag inleder med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. I mitt anförande vill jag kommentera några av de motioner som socialförsäkringsutskottet har behandlat från den allmänna motionstiden. När det gäller lägre socialavgifter skrev regeringen 2007 en nationell strategi för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning. Budskapet var tydligt. Det skulle bli enklare och billigare att anställa. Insatser skulle införas för att underlätta för dem som under lång tid inte har arbetat att komma tillbaka till arbete. Kostnader för att anställa ungdomar skulle sänkas. Sveriges företagsklimat skulle förbättras, och det skulle bli mer lönsamt att driva företag. Hur är det i dag? Företagens administrativa kostnader är lägre, skatterna och avgifterna är sänkta med nästan 50 miljarder kronor och trygghetssystemen för företagare har förbättrats. Generellt sett är sänkningar av de sociala avgifterna reformer som kräver en stor del av reformutrymmet. Den sänkning med 1 procentenhet som genomfördes 2009 motsvarar 7,5 miljarder kronor. Omfattande sänkningar skulle således vara mycket kostsamma, och effekterna måste ställas mot andra reformer, såsom utökat jobbskatteavdrag, sänkt bolagsskatt och dess jobbskapande effekter. Det är viktigt att göra det billigare att anställa, och vi har redan gjort mycket. Uttaget av de sociala avgifterna var ca 30 miljarder kronor lägre 2010 än 2006. Jag ska ge några exempel på genomförda insatser. Den 1 januari 2010 infördes ett fjärde steg i jobbskatteavdraget. Alla som arbetar får behålla mer av sin lön. Detsamma gäller för företagare med inkomster från aktiv näringsverksamhet. Den 1 januari 2009 sänktes socialavgifterna med 1 procent. För att underlätta för unga att komma in på arbetsmarknaden och få arbetslivserfarenhet har regeringen halverat socialavgifterna för personer under 26 år. Vi har även gjort det billigare att anställa pensionärer. För anställda som är födda 1937 betalar man inga socialavgifter alls. För anställda som är födda 1938-1946 är socialavgifterna kraftigt sänkta. Man betalar bara ålderspensionsavgiften på 10,21 procent. Den 1 januari 2009 sänktes också bolagsskatten från 28 procent till 26,3 procent. Regeringen har genomfört förbättringar av de så kallade 3:12-reglerna, det vill säga beskattningsreglerna för delägare i fåmansföretag. Vi har infört nystartsjobb för personer som varit borta länge från arbetsmarknaden. Det innebär att staten återbetalar ett belopp som motsvarar två gånger den arbetsgivaravgift som betalas in av arbetsgivaren. Jag kan också berätta att en företagsskatteutredning pågår. Syftet är att se över nuvarande bolagsbeskattning. Kommittén kommer att redovisa sitt uppdrag senast den 1 november 2013. När det gäller de motioner som föreslår sänkta arbetsgivaravgifter för att gynna små företag och utveckling i landsbygd håller jag verkligen med motionärerna om att en politik som gynnar företag är en politik som säkerställer möjligheter till sysselsättning på landsbygden. Jag kommer från en liten by i Jämtland och vet vilken betydelse småföretagen har för att skapa livskraft på landsbygden. Som jag redan varit inne på har regeringen gjort mycket för att förbättra för företagen. Dessutom finns det i dag regionalt stöd som till exempel strukturfondsprogram för regional konkurrenskraft och sysselsättning. Programmen omfattar resurser som främjar näringslivet i alla delar av Sverige, men med en extra tilldelning av medel till de nordligaste länen. Sverige har möjlighet att ta del av 8,4 miljarder kronor. Vi har ett landsbygdsprogram som sträcker sig över 2007-2013. Programmet omfattar ca 35 miljarder kronor, och målet är utveckling av företagande, innovation och tillväxt. Vi har ett ökat anslag för regionalt transportbidrag för att täcka högre transportkostnader för företag i de fyra nordligaste länen. I den regionala tillväxtpolitiken finns olika former av stöd till företag. Här ingår bland annat regionalt investeringsstöd som kan lämnas till investeringar inom stödområden, regionalt bidrag till företagsutveckling och sysselsättningsbidrag. För att våga starta eget företag är tillgång till kapital en avgörande faktor. Därför är det positivt att man satsar 2 miljarder kronor på att förbättra finansieringssituationen för investeringar i norra Norrlands inland genom riskkapitalbolaget Inlandsinnovation AB som bildades i december 2010. Det är en helt ny satsning som kompletterar den redan existerande Norrlandsfonden. Det visar att vi vill att hela Sverige ska leva. Herr talman! I en motion av Vänsterpartiets Josefin Brink med flera uttrycks oro över att allt fler arbetsgivare använder sig av tillfälliga anställningar. För att komma till rätta med problemet föreslås ett antal åtgärder, bland annat höjd arbetsgivaravgift vid allmän visstidsanställning. Vi tar de problem som kan vara förknippade med att inte ha en fast anställning på största allvar. Tillsvidareanställning är och ska vara huvudregeln på den svenska arbetsmarknaden. Det vill jag vara tydlig med. Men tidsbegränsade anställningar spelar också en viktig roll. En tidsbegränsad anställning kan vara en bro in på arbetsmarknaden. Det är dock självklart viktigt att det inte missbrukas. De anställningsformer som finns ska användas på ett korrekt och ansvarsfullt sätt. Regeringens stora utmaning handlar om att människor ska komma in på arbetsmarknaden. Det ska vara enkelt att anställa, och alla jobb behövs. Vår politik går inte ut på att hindra olika möjligheter till anställning utan på att driva en politik som skapar fler arbeten. Arbetsmarknadens parter har ett stort ansvar att ta tag i frågan och se till att de allra flesta anställningar är tillsvidareanställningar. Den största klyftan finns mellan dem som har jobb och dem som inte har det. Därför ska vi inte göra det dyrare att anställa. Det skulle göra det ännu svårare för till exempel unga att ta sig in på arbetsmarknaden. Medan besparingspaketen avlöser varandra i många europeiska grannländer föreslår vår regering en arbetsmarknadssatsning på 8,1 miljard. Det handlar om åtgärder för jobb, aktivitet, utbildning och praktik samt insatser som gör anställningar billigare. Det är åtgärder som bidrar till att stärka vår gemensamma välfärd och ger goda förutsättningar för sysselsättning och tillväxt. Avslutningsvis, herr talman: Regeringen har identifierat problem och agerat för att skapa förbättringar på många av de områden som motionärerna har tagit upp. Utmaningar kvarstår, men vi har kommit en bra bit på väg. (Applåder)

Herr talman! Saila Quicklund räknar upp de många åtgärder som hon anser har gjorts. Frågan är dock om företagarna själva upplever att det har blivit skillnad i praktiken. 96 procent av alla företag är små företag. Det är bra att vi delar synen att det är viktigt att främja småföretagens förutsättningar. Miljöpartiet har dock inte fått gehör i betänkandet för förslaget om att sänka sociala avgifter för de allra minsta företagen. Är det något som Saila Quicklund och Moderaterna skulle kunna tänka sig att titta vidare på för att stimulera mer företagande? Det är i de minsta företagen det skulle betyda mest att kunna anställa en person till, till exempel genom sänkta arbetsgivaravgifter. Det förslag vi har fört fram och som finns med i betänkandet handlar om landsbygden men också om hela Sverige. Det handlar inte om bara Jämtland och övriga Norrland utan om glesbygd och landsbygd i hela landet. Sociala avgifter har även förändrats när det gäller möjligheten att få en karensdag. Där har utskottet gemensamt uttalat att vi ska ha en förändring, även om det ännu inte är möjligt för en egenföretagare att välja kortare karenstid än sju dagar. Hur ser Saila på sociala avgifter för dessa småföretagare?

Herr talman! För regeringen är arbetslinjen central. Satsningar har gjorts trots finanskris. Hur vi har klarat av krisen har väckt både förundran och beundran hos andra nationer. I mitt anförande tog jag upp en mängd olika saker som har gynnat norrländska företagare men också generella sänkningar som har skett under åren, till exempel av arbetsgivaravgifter. Jag vill påminna om kostnaderna för sänkningar av arbetsgivaravgiften. Det handlar om runt 7 miljarder för 1 procentenhets sänkning. Det är viktigt att beakta i tider av finansiell oro och så vidare. Det är också viktigt hur vi gynnar företagare. Är det endast arbetsgivaravgifterna som vi ska sänka eller finns det andra insatser? Vi hör företagare som säger att de måste ha bredband för att kunna ha företag i inlandet, till exempel. Det kan vara i Norrland eller andra delar av Sverige. En bredd på insatserna är viktigt. Vi måste därför fundera på om det bara handlar om arbetsgivaravgifter. Miljöpartiet och Gunvor G Ericson förespråkar en kilometerskattehöjning. Det är ett hot mot jobben, särskilt i Norrland. Vi talar om 70 000 kronor i kostnadsökning för en långtradare. Det skulle vara direkt förödande för de norrländska företagen inom den tunga basindustrin som skogsnäringen och så vidare. Är det att skapa arbetstillfällen, Gunvor G Ericson?

Herr talman! Jag rekommenderar Saila Quicklund och Moderaterna att göra ett studiebesök i Tyskland där man har kilometeravgift sedan länge. Det skulle också underlätta när det gäller att få lika villkor för de svenska åkarna i förhållande till de andra åkare som kommer till Sverige och som kanske ligger kvar längre än nödvändigt för att ta upp gods och transportera vidare. Jag vet att frågan nyligen diskuterades i skatteutskottet där både moderater och miljöpartister lyfte fram att det behövs mer kunskap om vad som sker i övriga landet. Arbetslinjen handlar inte bara om att piska enskilda individer utan om att skapa förutsättningar för företag att våga anställa. Miljöpartiet förespråkar investeringar för att bygga om samhället när vi nu ändå måste göra nödvändiga investeringar för att ställa om till ett mer energismart och klimatsmart samhälle. Det kan i sin tur leda till fler jobb. När vi diskuterar de sociala avgifterna i betänkandet vill vi prioritera de allra minsta företagen. Det konkreta förslag som vi lyfter fram handlar om 830 000 kronor, inte om några 7 miljarder. I detta fall är det en riktad insats till dem som behöver det allra mest för att kunna ta klivet att anställa en till. Jag efterlyste Saila Quicklunds åsikt om att sänka arbetsgivaravgiften för de allra minsta företagen, de med färre än tio anställda.

Herr talman! Jag uppmanar dig, Gunvor G Ericson, att lyssna på skogsindustrin när du förespråkar en kilometerskattehöjning, även om du tycker att jag ska vända mig till Tyskland och lyssna in deras alternativ. Men här i Sverige hotas jobben, och det ger liten effekt på miljön. Ni talar om arbetsgivaravgiftssänkningar men stjälper samtidigt en stor näring i Sverige. Vi kan lyssna åt bägge håll, tycker jag, men det är föga förvånande att just Miljöpartiet driver det här mot denna stora näring. Jag framhåller att regeringen gör en arbetsmarknadssatsning under några år på 8,1 miljarder. Det handlar om insatser för jobb, praktik, utbildning och eventuella sänkningar av arbetsgivaravgifterna. Mycket är gjort av regeringen, och vi kommer att fortsätta underlätta för företagandet. Här tror jag att vi är överens, Gunvor G Ericson. Det är vägarna till målet som skiljer oss åt.

Herr talman! I dag har 377 100 personer en anställning med beteckningen allmän visstid. De flesta, 53 procent, är mellan 16 och 24 år. Man kan ju säga att det går över med åren och att det är bra att ungdomar kommer in på arbetsmarknaden. Det är självklart, men även ungdomar tycker om att ha trygghet och kunna klara sig själva och vill inte ha så osäkra anställningar. Vi har inget skarpt förslag, men vi vill att man ska titta på om man möjligen kan ta ut en liten avgift på arbetsgivaravgiften för dem som väljer att fortsätta att ha de osäkra anställningarna. När en undersköterska får en fast anställning är hon - det är oftast en hon - i genomsnitt 36 år. Det är inte lastgammalt, men vi pratar inte längre om ungdomar i åldern 16-24 år. Det gäller inte vikariat. Vi ska självklart kunna vikariatbesätta när människor vill vidareutbilda sig eller är föräldralediga. Det ska heller inte gälla provanställningar. Vi tycker också att det är bra för båda parter att man kan arbeta en viss period innan man kommer överens om en tillsvidareanställning. Vår tanke är att man efter ett antal månaders timanställning ska titta på om man kan få det billigare genom att tillsvidareanställa en person som man använder ganska mycket och som man vill ge ökad trygghet. Vänsterpartiet menar att det ska löna sig för arbetsgivare att ge de anställda trygghet.

Herr talman! Det ska vara lätt att anställa; vi vill inte försvåra det. Tillsvidareanställningar ska vara en grund. Visstidsanställningarna är också viktiga, inte minst inom områden som vård och omsorg och i kommunal sektor och landstingssektor. Det ska självklart behandlas korrekt och inte missbrukas. Det måste finnas ett visst mått av flexibilitet. Det finns sådant som gör att det är svårare att missbruka. Det är företrädesrätt, tidsbegränsning och objektiva skäl. Tidsbegränsningen som regeringen har infört innebär att man efter två års anställning av fem ska få en tillsvidareanställning. Det kan missbrukas, men detta ska göra det betydligt svårare. Vi har en könssegregerad arbetsmarknad med många kvinnor. Jag tänker främst på landstingsverksamhet och kommunal verksamhet. Jag tycker att arbetsgivarnas parter inte har tagit ansvaret fullt ut. Det kanske hade sett annorlunda ut om det inte hade varit övervägande kvinnor inom den här sektorn. Här tycker jag att arbetsmarknadens parter har en hemläxa.

Herr talman! Saila Quicklund talar om kommuner och landsting där det företrädesvis är kvinnor som arbetar och har de osäkra anställningarna. Det är sant att 10-11 procent av dem har det. Det förekommer också inom den privata sektorn, framför allt inom hotell- och restaurangbranschen följt av transport, handel och livsmedel. Det är alltså inte bara inom den offentligt betalda sektorn. Det finns mycket att göra som är direkt politikerstyrt. Det är tråkigt att det moderatstyrda Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, inte ser till att man får bättre ordning på torpet när det gäller tryggare anställningar. Det är bra om Saila Quicklund tar till sig det. Jag tror inte heller att vi har olika åsikter när det gäller att vilja ge tryggare anställningar. Vi talar om flexibilitet, men det är egendomligt att det alltid är unga och kvinnor som ska stå för flexibiliteten. Saila Quicklund säger att regeringen inte heller vill att det ska se ut på det sättet. Fortfarande är det 377 100 som har de här otrygga anställningarna. Ni sänker arbetsgivaravgiften för alla möjliga, som unga som redan har jobb och så vidare. Någon gång kanske man skulle titta på vad som händer om man ser till att gynna fastanställningar eller vikariat och provanställningar och missgynna dem som missköter sig. Skulle inte det kunna vara en tanke?

Herr talman! Jag vill poängtera att tillsvidareanställning ska vara en grund, men att flexibiliteten är viktig. Den ska inte missbrukas. Anställningens längd ska absolut inte styras av arbetsgivaravgifterna. Arbetsmarknadens parter måste ta sitt ansvar.

Herr talman! För att ha ett fungerande trygghetssystem måste vi ha sociala avgifter. Det tror jag att vi är överens om. Hur avgifterna ska utformas är ingen enkel nöt att knäcka. Jag vet inte om det finns något rätt eller fel. Jag vore tacksam om jag kunde få ett facit på detta, men tyvärr finns det inget att tillgå i dagsläget. Allt beror på hur den speciella situationen ser ut. Arbetsgivaravgiften diskuteras ofta. Det är en stor utgift för företagarna. En generell sänkning av de sociala avgifterna skulle bli betydelsefull för statens intäkter. En sänkning med 1 procentenhet skulle minska intäkterna med 7-10 miljarder per år, varav 3 miljarder gäller kommuner och landsting. Hur det skulle påverka den enskilda kommunens budget kan nog var och en av oss förstå. För den enskilda företagaren skulle det ge en knapp hundralapp per månad och anställd. Om det ska vara märkbart för arbetsgivarna måste det vara en betydligt större minskning, vilket i förlängningen ger minskad statsintäkt. Jag har hittills inte sett något förslag om hur denna intäktsminskning skulle kunna finansieras. Företagarna förstår detta och inser att det är en ekvation som kostar mer än den smakar. Det finns andra stimulansåtgärder som är effektivare och ger betydligt bättre resultat. Saila Quicklund gav flera exempel på det i sitt anförande. Att koppla anställningens längd till arbetsgivaravgifterna ser jag inte som någon framkomlig väg. Risken är att det snarare minskar tillgången till jobb och att företagaren inte tillsätter en tjänst eftersom det blir så kostsamt. Tanken att ideella organisationer ska behandlas på samma sätt som idrottsorganisationerna när det gäller reglerna för arbetsgivaravgifter tycker jag är god. Dessa organisationer gör en fantastisk insats i samhället på olika nivåer. Det är tyvärr svårt att göra avgränsningar för vilka organisationer det skulle gälla och vilka som inte skulle omfattas. Frågan är komplicerad, så det krävs en betydande översyn och genomlysning för att få svar på om det över huvud taget är möjligt. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Herr talman! Emma Carlsson Löfdahl säger att det finns en hel del förslag. Det är svårt att få ekvationen att gå ihop beträffande hur man ska sänka socialavgifter och annat. Folkpartiet har tidigare alltid tyckt att det som man betalar in ska gå till de försäkringar som vi har. Det jag undrar är om Folkpartiet står kvar vid den gamla socialliberala folkpartiåsikten och fortfarande tycker att det man betalar in ska gå till de försäkringar som man betalar till. Nästan var tredje krona som man betalade i socialavgifter år 2011 gick inte till försäkringarna utan till allmänna löneavgifter. Därför är min fråga till Folkpartiet: Finns den idén kvar inom Folkpartiet att varje krona som man betalar in i socialavgifter ska gå till försäkringar?

Herr talman! Jag tycker att det är så härligt att få stå här och i replikskiftena nästan varje gång få frågan om vi fortfarande är socialliberaler. Det är så skönt att alla vill värna om det, och jag kan säga att ja, det är vi, oavsett vilken fråga det gäller. Vi har alltid sagt, precis som Jasenko Omanovic nämnde, att det ska finnas ett tydligt samband mellan vad man betalar in och vad man får ut. Det tycker jag fortfarande är mycket viktigt. Jag vet att det i dagsläget inte alltid är lika tydligt, men jag har alltid jobbat för och kommer att fortsätta att jobba för att vi ska se det sambandet.

Herr talman! Då kan man förvänta sig att Folkpartiet driver på så att varje krona som betalas in ska gå till försäkringar. Tjugo gånger har man lagstiftningsvägen förändrat möjligheten till nyttjande av socialavgifter och i de flesta fall egentligen försämrat försäkringarna. Kommer Folkpartiet att arbeta för att inte nästan var tredje krona ska gå till skatt när man betalar in en avgift, en försäkringspremie? Här får vi beskedet att Folkpartiet kommer att kämpa för en förändring på det området. Som socialdemokrat och en som värnar om legitimiteten i försäkringarna, som värnar om denna viktiga pusselbit i den svenska samhällsmodellen, välkomnar jag att Folkpartiet vill ändra på den rådande situationen.

Herr talman! När det gäller sambandet har vi på senare tid sett att det blivit en minskning. Det beror på de förändringar vi gjort i sjukförsäkringen. Vi har minskat kostnaderna för sjukförsäkringen genom att vi hjälpt fler att komma tillbaka till arbete. Det tycker jag är mycket positivt. Det är en diskussion som vi haft många gånger i kammaren, och den ska vi inte ha i dag för den tillhör egentligen en annan debatt. Allt hänger dock ihop när det gäller sociala avgifter, inkomster och utgifter, och jag tycker att det är viktigt att se det sambandet.

Herr talman! Jag ska genast som Centerns röst erkänna att vi gärna vill sänka företagens kostnader på alla plan. Inte minst gäller det sociala avgifter och arbetsgivaravgifter över huvud taget. Speciellt gäller det, vill jag också tydliggöra, de små företagen eller de med få anställda. Det är de som är framtiden och ska hjälpa till att minska arbetslösheten och se till att vårt välstånd och vår välfärd får behållas och utvecklas i hela Sverige. Det är viktigt med solidaritet. Jag säger det riktat till Jasenko Omanovic från Socialdemokraterna, som talat sig varm för socialavgifternas betydelse. Det är intressant att notera att oppositionen är totalt oense i denna fråga eftersom de andra vill sänka avgifterna på olika sätt. Om jag inte helt missförstått Socialdemokraterna har de ingenting emot att man höjer de sociala avgifterna. Dessutom har vi från Alliansen sänkt de sociala avgifterna gällande ungdomar under 26 år, vilket vi hört tidigare. Då har det sagts att det inte givit någon effekt, att alltför få har fått arbete. Jag skulle i stället vilja fråga: Vilka hade inte fått arbete? Vilka hade fortfarande varit arbetslösa om vi inte hade sänkt de sociala avgifterna för dessa ungdomar? Alliansregeringen har gjort mycket för småföretagen. Saila Quicklund har räknat upp otaliga saker. Jag kan fortsätta genom att räkna upp några till. Vi har sänkt revisionsplikten för små företag, och vi har även på andra sätt medverkat till att små företag ska kunna utvecklas. Vi har givit exportfrämjande stöd, medverkat till mikrolån för småföretagare och slopat medfinansieringen av socialförsäkringen efter den 14:e sjukdagen. De är oerhört viktiga förändringar, inte minst för att vi tagit bort en stor mängd regler för företagen, vilket minskat deras administrativa kostnader. När jag säger detta är det en viktig del i att företagen ska kunna få ekonomiska möjligheter att expandera, inte bara när det gäller att sänka socialavgifterna. Satsningen på kvinnliga företagare togs upp tidigare i debatten. Att kvinnor ska vilja starta och driva företag handlar om trygghetssystemen. Vi har mycket kvar att göra för att underlätta för företagen att anställa och för att man ska vilja starta företag. Ett hållbart samhälle innebär att så många som möjligt har ett arbete. Flera har tagit upp frågan om glesbygden. Några motionärer har sagt att man ska satsa speciellt på glesbygdsområdena. Det har alliansregeringen också gjort. Maud Olofsson har drivit, och fått igenom, Inlandsinnovation i Norrland, som Saila Quicklund nämnde. Det är miljarder till Norrland som inte är att förakta. Se bara på Pajala, som är en av de kommuner som fått del av dessa pengar. Vad har hänt i Pajala? Jo, ett helt nytt samhälle håller på att växa upp där tack vare detta. Och företag startas. I valrörelsen 2010 drev Maud Olofsson frågan om nystartszoner. Nu arbetar en utredning med hur man ska kunna motverka utanförskapet genom att småföretag kan utvecklas just i de områden som speciellt behöver det. Utredningen ska presentera sitt förslag den 1 augusti i år. Det är en satsning för att fler ska få jobb genom att företag startas och utvecklas. Sedan har vi även de andra ekonomiska frizonerna, som en av motionärerna tog upp. Också det har Centerpartiet jobbat med och tagit fram ett förslag till. När jag säger det här menar jag att vi i Alliansen driver frågorna framåt. Men det är inte så att allting löser sig på en gång. Vi vet till exempel att Anna-Karin Hatt jobbar med fler saker än bara arbetsgivaravgifter för att få företag att utvecklas i hela Sverige. Det handlar om infrastrukturen, servicen, sjukvården och affärer, och det är minst lika viktigt som att titta på arbetsgivaravgifterna. Herr talman! Sist men inte minst vill jag verkligen poängtera att det finns mycket mer att göra för att människor ska vilja, kunna och våga starta företag och anställa. Det behövs många olika insatser för detta. Men det absolut viktigaste är att vi handskas med detta på rätt sätt, att våra skattepengar används där de gör mest nytta. Då fordras det att vi har en himla massa på fötterna för att vi ska veta att vi gör de rätta satsningarna. Av det skälet, herr talman, yrkar jag avslag på samtliga motioner i detta sammanhang och ser fram emot att Centern får fortsätta - vi tänker fortsätta - att jobba för att framför allt småföretagen ska kunna växa och utvecklas i hela Sveriges avlånga land.

Herr talman! Så sent som i dag uttalade IFAU, regeringens egen myndighet, att de generella sänkningarna av sociala avgifter för ungdomar inte har haft någon effekt på sysselsättningen. För inte så länge sedan erkände statsminister Fredrik Reinfeldt själv detsamma. Men Solveig Zander står fortfarande och pratar varmt om denna åtgärd. När ni skulle genomföra denna reform sade vi att detta inte skulle leda någonvart. Då fanns det stora och tunga instanser, som LO, TCO med flera, som varnade för att detta i princip är att kasta pengarna i sjön, vilket nu till och med regeringens egna myndigheter och statsministern själv påpekar. Solveig Zander nämnde även Pajala, som växer och är bra. Men det verkar som att de sociala avgifterna i Pajala enligt Solveig Zander betyder mer än järnmalmen, herr talman. Jag tror faktiskt att det finns ett antal naturtillgångar runt om Pajala som betyder mycket mer än en sänkning av de sociala avgifterna för ungdomar eller småföretagare i Pajala.

Herr talman! Det var en intressant jämförelse och en intressant slutsats om vad jag inte på något sätt har gjort någon jämförelse med. Men jag kanske skulle fundera vidare på det och se om det finns något samband mellan järnmalm och sociala avgifter. Kan man sänka de sociala avgifterna på järnmalm? Jag tror inte det. Den jämförelsen betackar jag mig i allra högsta grad för; den har jag inte på något sätt framfört. När det gällde Pajala poängterade jag att alliansregeringen har gjort mycket för glesbygden. Jag skäms inte att säga att det var Maud som gick i bräschen för Inlandsinnovation, som har kommit bland annat Pajala till del i allra högsta grad. Jag hoppas att Jasenko Omanovic håller med om att Inlandsinnovation är bra, eller var kanske det felaktigt också? Vi kanske skulle ha höjt de sociala avgifterna i stället, om Socialdemokraterna hade fått bestämma? Herr talman! Jasenko Omanovic tog upp att statsministern och vi i dag har fått redogörelser för att sänkningarna av de sociala avgifterna inte fått önskvärt resultat. Detta håller jag med om. Men man kan inte förneka att de har givit resultat, även om det inte skett i den stora omfattning som vi alla hade förväntat oss. Jag säger igen, precis som jag sade i mitt anförande: Vilka hade inte fått jobb? Det kan vi aldrig undersöka på något sätt. Men visst har det givit resultat, framför allt genom att några ungdomar har fått arbete. Det är oerhört viktigt att ungdomar kommer in på arbetsmarknaden.

Herr talman! Det är väldigt bra att Solveig Zander säger att det är "några" ungdomar som har fått jobb genom en åtgärd som kostar samhället 20 miljarder. Löntagarna avstår löneutrymme för att vi ska handha pengarna varsamt. Att "några" ungdomar har fått jobb för 20 miljarder är slöseri. Jag ska också återkomma till detta med Pajala. Det jag sade är att Solveig Zander inte kopplar utvecklingen i Pajala till de naturtillgångar som finns där och som är den verkliga drivkraften, utan kopplar till sänkningar av sociala avgifter, som skett generellt i hela landet, samt någon åtgärd för Norrland där man får konkurrera med alla andra i hela Norrland. Utvecklingen i Pajala sker tack vare naturtillgångarna. Det är det jag säger. Den kopplingen har tyvärr Solveig Zander missat att göra. Jag har en till fråga till Solveig Zander. I fjol, 2011, gick nästan var tredje krona till annat än försäkringar av det som löntagarna avstod från sitt löneutrymme och betalade in till försäkringarna genom sociala avgifter. Tycker Solveig Zander att det är rätt gentemot löntagarna i landet att det de betalar in inte används för detta ändamål utan till något annat?

Herr talman! Våra gemensamma pengar, oavsett varifrån de kommer, skatter, arbetsgivaravgifter, sociala avgifter eller vad det vara månde, går till att bygga vårt samhälle. Det är det som är det viktiga. Du och jag, Jasenko Omanovic, kan inte säga att våra skattepengar ska gå till en skola eller ett sjukhus. Det funkar inte så. Vi ska fördela våra pengar så att de kommer alla till del på bästa sätt. Jag vill åter säga något om Pajala, för detta är i allra högsta grad oerhört intressant i sammanhanget när vi pratar om sociala avgifter. De pengar man använder till Pajala i Inlandsinnovation går till att stödja den delen av landet, så att man bygger samhället på rätt sätt, får hjälp med att ha en kommunal ekonomi på rätt sätt och utvecklar samhället så att man på bästa möjliga sätt kan nyttja och ta del av de naturtillgångar som finns där. Men då behövs också en infrastruktur som fungerar. Alla dessa saker bidrar Inlandsinnovation till. Det har ingenting med sociala avgifter att göra. Men jag är övertygad om, herr talman, att det skulle vara väldigt bra om vi hade en lägre arbetsgivaravgift; då skulle det säkerligen vara många fler som vågade starta småföretag i det utvecklingsskede som Pajala befinner sig i. Det är en väldigt viktig del i sammanhanget. Man kan inte säga att det ena förtar det andra, Jasenko Omanovic.

Herr talman! Centerpartiet talar om vikten av sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag. Men ni avstyrker den motion där Miljöpartiet föreslår riktade sänkningar till de allra minsta företagen som behöver det mest. Det skulle enligt vår budget kosta knappt 1 miljard kronor. I stället använder Centerpartiet och regeringspartierna drygt 50 miljarder för att sänka arbetsgivaravgifterna för ungdomar. Solveig Zander säger att det kanske skulle kunna ha effekt, och vi vet inte hur många som kunde ha fått sluta. Om man lyssnar på de forskare som har tittat på detta är de mycket tveksamma till om det har någon effekt. Till och med statsministern sade i förra veckan att han tvivlar på att det verkligen har gett den effekt som man hade tänkt sig. Tycker Centerpartiet fortfarande att sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar är en effektiv åtgärd för att få ungdomar i arbete? Det är min ena fråga. Min andra fråga handlar om det Solveig Zander sade här om sociala avgifter och socialförsäkringssystemet. Menar Centerpartiet att det ska användas till andra saker än socialförsäkringen, att det ska användas till skola, sjukvård och annan viktig infrastruktur? Eller menar Centerpartiet att de sociala avgifterna också ska användas till trygghetssystemen?

Herr talman! När man från Miljöpartiet talar om att sänka avgiften för de minsta företagen är jag inte säker på att jag riktigt har förstått hur många eller hur stora de minsta företagen är. Är det enmansföretag eller fåmansföretag, och hur många betraktar man i så fall som fåmansföretagare? Dessutom måste jag erkänna att jag heller inte riktigt uppfattat vilken företagsform det är. Är det både enskilda firmor, handelsbolag och aktiebolag? Jag har förstått att det är lite vagt på den punkten. Det är ett av skälen till att det i allra högsta grad är svårt att bifalla en sådan motion. Man talar om de sänkta socialavgifterna för ungdomar. Tog vi i dag bort de sänkta avgifterna för ungdomar, hur många ungdomar skulle då få sluta?

Herr talman! Det är 96 procent av alla företag som har mindre än tio anställda. Miljöpartiets konkreta förslag finns att läsa dels i budgetmotionen från i höstas, dels i den motion som ligger till det betänkande som vi debatterar i dag. Det handlar om upp till tio anställda. Det ska gälla enskilda företag, och det kommer också att gälla företagare upp till en viss lönesumma. Det finns väl beskrivet i de motioner som vi har lagt fram. Det har inte blivit den sänkning av ungdomsarbetslösheten som regeringen förväntade sig genom att sänka arbetsgivaravgifterna för unga. Miljöpartiet har i stället föreslagit en riktad sänkning genom att slopa arbetsgivaravgiften det första året man anställer en arbetslös ungdom. Det skulle kunna få en större effekt och verkligen få insatsen till dem som behöver det mest i stället för en generell sänkning för alla ungdomar. Det ska bli väldigt intressant att ta del av den studie som IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, nu gör för att se vad effekterna kan bli på sikt med den forskningsinriktning som den har. Jag tyckte inte att Solveig Zander svarade på min fråga om Centerpartiet fortfarande tycker att det är en bra reform att fortsätta att sänka de sociala avgifterna. Centerpartiet driver också att man förutom detta ska sänka lönerna för ungdomar.

Herr talman! Det absolut viktigaste för oss allihop i kammaren och i regeringen är att medverka till att ungdomar får jobb. Det är det absolut viktigaste vi kan göra. Vi har dessutom från alliansregeringen sänkt arbetsgivaravgifterna när man anställer personer som har varit långtidsarbetslösa och personer som vi har hand om från vårt utskott, det vill säga personer som har varit borta från arbetsmarknaden för att de har varit sjukskrivna eller haft sjukersättning. De sänkningarna av arbetsgivaravgifterna har vi inte heller sett resultatet av än. Man kan fråga sig varför det har tagit så lång tid. Vi vet att företagen själva säger från Svenskt Näringsliv, Företagarna och de andra företagarorganisationerna att sänkningar av arbetsgivaravgifter är någonting som de tycker är väldigt viktigt. Det är någonting som vi i allra högsta grad vill fortsätta att jobba med. Jag måste återkomma till det som Miljöpartiet tar upp här. Ni talar lite med kluven tunga. Gunvor G Ericson säger att det ska vara en viss lönesumma och under den ska man sänka. Ni säger också att det ska vara upp till tio anställda. Vad får det för tröskeleffekter? Är det så att när man har kommit upp till tio anställda så anställer man inte den elfte? Man måste titta på hur man ska kunna motverka sådant. Det är likadant när man säger att det ska gälla upp till en viss lönesumma. Det är samma sak där. Vad händer med kronan som gör att det går över? Vill man inte medverka till det? Centerpartiet vill i allra högsta grad ha sänkta ungdomslöner. Yes, det är rätt!

Herr talman! Det är väldigt intressant att socialförsäkringsutskottet diskuterar företagarvillkor. Det är något som brukar förekomma i näringsutskottet och skatteutskottet. Vi har nyligen haft en debatt om olika förslag för att få intäkter till systemet som har lagts fram från olika partier. Bland annat ville man dra in 1,8 miljarder från skogsindustrin genom ökade transportkostnader som man sedan ska lägga tillbaka till sociala avgifter i en annan glesbygd. Det är en rätt intressant variant. Man kan dribbla med siffror om man vill. Jag går tillbaka till vad detta handlar om, sociala avgifter. Företagen i Sverige är ofta små eller mindre. Det är en företagsstruktur som har bildats under lång tid. Det har varit svårt för mindre företag att växa. Vi borde ha varit bättre på det. Vi har en så kallad flaskhals. Vi talar om timglaset. Vi har många väldigt små företag och många som är anställda i väldigt stora. Men de medelstora har vi inte som man har i Europa i övrigt. Det hade varit nyttigare om vi haft fler svenska företag som vuxit på det viset. Ikea är där ett undantag. Man måste också definiera vad man menar för någonting. Vi vet enligt många studier att nya företag finns i denna sektor bland de mindre företagen. Hur gynnar man de företagen? Vad gör man bäst för att de ska vilja anställa och utvecklas? Det handlar inte bara om sociala avgifter. Det finns en del andra saker som innovationer, kostnader för att driva företag och kostnader för att transportera varor, tillgång till utbildad arbetskraft för just detta, och inte minst forskning, och så vidare. Det är mycket mer komplext än att tala om arbetstillfällen per se och skapa dem enbart genom att sänka några delar i socialavgifterna. Det finns i dag redan omfattande sänkningar på flera områden. Det framgår av betänkandet, så jag tänker inte ta upp det här. Det gör man för att hitta riktade insatser. Hur ska man hitta de optimala insatserna? Jag tror att det är svårt att göra det, eftersom det varierar över tid. Man måste använda pengarna på ett mycket klokt sätt så att man får de önskade effekterna. En valfrihetsreform som exempelvis tillgång till sjukvård på bredare bas i glesbygd måste vara väldigt viktigt för företagen, för ungdomar och för arbetstillfällena. Det har vissa motsatser här, exempelvis. Om man vill titta på socialavgifterna är det inte bara socialavgifterna som är de stora kostnaderna. Vi från Kristdemokraterna har haft tankar på att kanske halvera sjuklöneansvaret till en vecka i stället för 14 dagar för de minsta företagen. Det skulle minska risken för dessa företag och göra det betydligt lättare för dem att anställa fler som kanske är svåra att anställa. Nu talar jag inte bara om ungdomar. Det är ett exempel man kunde titta på. Vi behöver också förbättra för småföretagen på en rad andra områden med olika villkor. Det finns något som heter Företagsskattekommittén som tittar på olika förslag. Den har lagt fram ett delbetänkande som fick ganska mycket stryk i vissa delar. Detta måste man se i sammanhang med företagsskatteutredningarna i kombination med socialavgifterna. Man kan inte enbart titta på en socialavgiftssänkning och tro att alla kommer att rusa dit för att få jobb. Så fungerar det inte. Det är andra villkor för företag, om vi tar exempelvis glesbygd. Det är transportkostnader, service, boendemöjligheter och så vidare. Det finns en sak som jag vill lyfta fram som sällan kommer fram i sådana här polariserade debatter: Nedsättningen av arbetsgivaravgiften måste sammantaget ses i ett längre och bredare perspektiv. Vi kan inte bara titta på ett fokusområde och säga: Vi gör så här, och så löser det sig på detta område! Så fungerar det inte. Det är samma sak med de utvärderingar som görs. Man utvärderar reformer efter ett kvartal och talar om hur de skulle ha utfallit. Tror man att alla står i startgroparna den 1 januari och kastar sig över vissa människor för att anställa dem? Så fungerar det inte, och det oavsett om det finns en konjunktur som är sviktande eller andra förändringar i samhället. De som påstår detta måste beakta konjunkturer och samhällsförändringar. Det går inte att rycka loss ett mått ur sitt sammanhang och säga att så här är det. I och för sig kan det vara sakligt rätt, men om man stoppar in det i sin helhetsbild är det helt missvisande. Jag kan ta ett exempel från Norge. Där gjordes för några år sedan en utvärdering av vad det kostade i permanenta jobb för att sätta upp ett vindkraftverk. Varje jobb kostade 5,9 miljoner kronor. Ska vi då inte ha några vindkraftverk? Det kan vara bra att sätta in saker i sitt sammanhang. Jag tycker att det ibland blir lite för enkla resonemang. Jag vill avslutningsvis ta upp de ideella föreningarna, som nämndes tidigare. Jag tror att det är bra om man kan hitta en sådan lösning som finns i motionen och att man ser över den ideella sektorn. Men det måste givetvis ske med en avgränsning så att det inte blir missvisande. Jag tror ändå att det kan vara bra att man tittar på detta, för föreningarna gör ett mycket stort arbete som det offentliga samhället inte kan göra. De gör stora insatser, och det vet vi om. Jag tänker inte uppehålla mig längre vid detta, utan jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)