Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

Herr talman! I dag debatterar vi det betänkande som rör skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar.

Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 1.

Den svenska modellen är en modell där arbetsmarknadens parter genom samförståndslösningar, förhandlingar, kollektivavtal och gemensamma regelverk tillsammans sätter gränserna och bestämmer spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden. Den svenska modellen ska nu inskränkas ytterligare med lagstiftning. Det beror inte på att man i förarbetet med regeringens proposition har kunnat påvisa att något omfattande missbruk föreligger - tvärtom. Regelverket fungerar till synes väl, och arbetsmarknadens parter har de instrument de behöver för att rätta till och reglera de eventuella brister som uppkommer.

Varför ska då lagen ändras? Det normala är trots allt att vi i den här kammaren ändrar lagar och regelverk för att förbättra och åtgärda uppenbara felaktigheter. Svaret på frågan är EU. Bilden träder fram ganska tydligt om man i betänkandet läser avsnitten Redogörelse för ärendet, Ärendet och dess beredning och vidare avsnittet Bakgrund, där anställningsskyddslagen, visstidsdirektivet och överträdelseärendet behandlas, samt avsnittet som rör propositionen.

Det finns inte en rad om missbrukande arbetsgivare och inte en enda hänvisning till missförhållanden på den svenska arbetsmarknaden. Det finns inte ett enda exempel eller en enda hänvisning till situationer där den svenska lagstiftningen, den svenska modellen eller arbetsmarknadens parter inte klarar av att hantera eventuella missförhållanden eller felaktigheter när det gäller användande av visstidsanställningar.

Den lagstiftning som majoriteten i den här kammaren kommer att rösta igenom i eftermiddag är i stället helt och hållet en eftergift till EU, på bekostnad av svenskt självbestämmande och på bekostnad av den svenska modellen.

Vi får i betänkandet en utförlig redogörelse av EU:s visstidsdirektiv, framför allt ramavtalets klausul 5 som är tillämplig i det här fallet.

Det hela började med att TCO anmälde Sverige till EU-kommissionen. Man anser att Sverige bryter mot visstidsdirektivet. År 2010 fick Sverige en formell underrättelse av EU-kommissionen för bristande genomförande av visstidsdirektivet.

Under ärendets gång har Sverige och den förra regeringen faktiskt föredömligt försvarat den svenska modellen och svenskt självbestämmande på arbetsmarknadsområdet. EU-kommissionen har också dragit tillbaka huvuddelen av den kritik som den initialt hade mot Sverige när det gäller tillämpning. Det är därför med förvåning jag nu konstaterar att Alliansen och framför allt Moderaterna har bytt åsikt och sida också i den här frågan.

Inom andra politikområden, där man den senaste månaden under bilan när verkligheten kommer i kapp i en annars naiv och nyliberal, flummig politik, har man lyckligtvis omvärderat och kopierat den mer ansvarstagande sverigedemokratiska hållningen. Varför man i det här fallet, med visstidsdirektivets implementering i Sverige, plötsligt har bytt fot är mer oklart. Förmodligen har det att göra med en i allmänhet undfallande och underdånig attityd till EU-kommissionen och EU:s institutioner.

Nåväl, två dagar efter att statsministern högtidligt deklarerade att man nu minsann ska ta strid för den svenska modellen gör man i stället precis tvärtom. Statsministern talade visserligen om det svenska samhällsbygget när han hänvisade till den svenska modellen. Det är ett samhällsbygge som Socialdemokraterna har glömt och försakat under decennier, men som nu under bilan återigen ska vara ledstjärna för regeringens arbete. Det återstår väl att se. Det gäller att fylla alla fagra ord med verkligt innehåll och riktiga åtgärder, vilket inte har varit regeringens starka sida än så länge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

Statsministern nämnde till exempel också att staten inte ska gå in och sänka lönerna utan att lönerna ska sättas av arbetsmarknadens parter, i enlighet med den svenska modellen. Det har han naturligtvis rätt i. Men statsministern ser tydligen inga som helst problem med att EU gör intrång på och begränsar parternas förmåga att sluta avtal och gemensamt bestämma regelverk på den svenska arbetsmarknaden.

Just arbetsmarknaden är och ska vara ett område som dels vi i den här kammaren ska bestämma om, dels ska regleras av arbetsmarknadens parter. Tyvärr delas inte längre den uppfattningen av vare sig Alliansen eller regeringen, med Socialdemokraterna i spetsen.

Visserligen ger den nya lagstiftningen som nu föreslås utrymme för arbetsmarknadens parter att genom kollektivavtal göra avsteg från omvandlingsregeln. Men kollektivavtalet borde vara norm. Det borde vara gränssättande och en självklarhet. Det ska inte vara ett undantag.

Det är inte EU-kommissionen som ska vara gränssättande för arbetsmarknaden i Sverige. EU-kommissionens intrång på svenskt självbestämmande är beklagligt.

Herr talman! Förmodligen kommer det nya regelverket inte att få särskilt stor praktisk inverkan på den svenska arbetsmarknaden. Det faktiska resultatet kommer ärligt talat att vara ganska begränsat. Däremot ser jag att den eventuella påverkan det kommer att få i stort sett enbart är av negativ karaktär. Delar av arbetsmarknaden är beroende av visstidsanställningar för att kunna upprätthålla en hög effektivitet och klara personalbemanningen under tillfälliga återkommande anhopningar med hjälp av vikariat.

Jag har själv varit aktiv inom just en sådan bransch, detaljhandeln. Min senaste arbetsgivare, där jag arbetade innan jag kom in i rikspolitiken, hade under perioden oktober till december ungefär fyra gånger så hög omsättning som under perioden januari till mars. Under perioden april till juni juli hade man tre gånger så hög omsättning som under augusti och september. Under sådana förhållanden är det med nuvarande arbetstidslagstiftning helt omöjligt att bara planera in tillsvidareanställd personal när man ska klara av att lägga schema. Det är helt omöjligt.

På min förra arbetsplats hade vi arbetstagare som återkom år efter år för tillfälliga anställningar under högsäsong. Däremellan arbetade de till exempel inom den jämtländska turistnäringen under perioden januari till mars, som då hade sin högsäsong. De var duktiga, uppskattade och lojala medarbetare. Och tro mig, om det hade funnits möjlighet hade jag erbjudit dem tillsvidareanställning. När det uppstod vakanser fick de också tillsvidareanställningar.

När man inskränker möjligheterna till visstidsanställning tar man risker på det principiella planet. Nu talar jag inte specifikt om detaljhandeln. Där tror jag mig veta att det finns ett avtal mellan parterna. Det kommer säkert att bli ett avtal mellan parterna även efter den här lagförändringen. Det man riskerar är att företaget när det ska anställa i stället väljer att ta in ny och oerfaren arbetskraft eftersom risken annars är att en visstidsanställning övergår i tillsvidareanställning. Eller så riskerar man att inte alls fylla luckan eftersom man inte hittar personen som ska ta platsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

I det första fallet förlorar företaget på att inte kunna anställa den bästa, mest lämpade och kunniga för arbetet. Och den tidigare anställde förlorar helt enkelt en chans till ett jobb.

I det andra fallet, då man inte fyller luckan, förlorar vi alla, Sverige, på färre arbetade timmar och lägre skatteintäkter.

Herr talman! Utgångspunkten för dagens debatt är regeringens proposition Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar. Det är en proposition som gör ganska beskedliga förändringar i arbetsgivarens möjligheter att stapla visstidsanställningar på varandra och därmed ha arbetstagare i osäkra anställningsformer under lång tid.

Utgångspunkten för propositionen är förstås att de svenska reglerna för skydd mot osäkra anställningsformer har varit så svaga, sett från arbetstagarens perspektiv, att till och med EU-kommissionen har bedömt det som problematiskt. Och då vet man i de här sammanhangen att det är illa.

Ändå drog den tidigare regeringen den här frågan i långbänk. Medan man i många andra situationer var väldigt följsam mot EU-systemet ville man inte riktigt hantera de här propåerna gällande grundläggande arbetsrätt. Nu hanterar den här regeringen frågan, och det är bra.

Jag återkommer strax närmare till innehållet i propositionen. Det är som sagt ganska beskedliga förändringar. Först får jag konstatera det anmärkningsvärda i att det är ett parti som säger nej till och med till denna beskedliga förbättring av arbetstagarens rättigheter. Det partiet är Sverigedemokraterna.

Det är två drivkrafter som förenas i Sverigedemokraternas ställningstagande, skulle jag vilja säga. För det första har vi sett att Sverigedemokraternas längtan efter att närma sig de tidigare regeringspartierna för maktens skull har varit så stor att i princip varje politisk fråga kan behandlas väldigt löst och ledigt och underordnas det spel som SD nu spelar. Sverigedemokraterna hade väl tänkt sig att ställa till det för regeringen mest för sakens skull i det här fallet. Nu valde de tidigare regeringspartierna i den borgerliga oppositionen att inte följa upp de motionsyrkanden de hade, så det blir av allt att döma inte så.

För det andra är det bara att konstatera att det där är mer än bara spel från Sverigedemokraternas sida i arbetsrättsliga och fackliga frågor. Impulsen finns inbäddad i Sverigedemokraternas politiska dna. Fientligheten mot arbetarrättigheter och fackliga ståndpunkter finns där. Så brukar det vara med partier som kommer från den tradition som SD representerar.

Sammantaget landar det i att Sverigedemokraterna snickrar ihop argument av typen att det "kommer att försvåra rekrytering och anställning" om man förbättrar situationen lite grann för vissa utsatta arbetstagare. På så sätt ställer sig Sverigedemokraterna längst till höger. Det förvånar väl inte mig, men kanske förvånar det en och annan som hört partiets retorik om de mot förmodan ett fåtal gånger över huvud taget hört ledande sverigedemokrater säga något om någonting annat än faktisk eller fantiserad invandring.

Jag övergår till själva propositionen. I dag är det möjligt för en arbetsgivare att låta bli att tillsvidareanställa genom att stapla olika former av visstidsanställningar på varandra och därmed undgå den begränsningsregel som finns. Det här sker trots att tillsvidareanställning ska vara normen. I propositionen föreslås en omvandlingsregel som skulle göra stapling svårare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

Vi från Vänsterpartiets sida välkomnar att det läggs fram en proposition på det här området, men vi tycker samtidigt, i likhet med flera fackliga remissinstanser, att förslaget kunde och borde ha varit skarpare och enklare. Det bästa hade varit maximalt två år under en femårsperiod, oavsett anställningsform, som gräns för när visstidsanställning måste övergå i tillsvidareanställning.

TCO, som för övrigt var den organisation som från början tog problemet med stapling av visstid till EU, menar till exempel att en arbetsgivare som trixar lite grann fortfarande kan ha någon hos sig i sex år utan att anställa personen fast, även med propositionens förslag. Det tycker vi är problematiskt, eftersom tanken med lagen är att vi ska kunna komma åt den typen av onödig eller oseriös stapling av visstider.

Ett särskilt problematiskt område i det avseendet är situationen för dem som jobbar inom staten, där man kan kombinera anställningar enligt den särskilda anställningsförordningen med anställningar enligt LAS i vad som skulle kunna vara oändliga kedjor av otrygga anställningar. Det här är ett problem, och det kan inte vara meningen att det ska funka på det sättet. Det hade kunnat lösas om man hade varit tydlig med att begränsningsregeln ska gälla vid två år oavsett anställningsform.

Nu har man, såvitt jag kan se, valt att göra det som framstår som minsta möjliga förändringar för att uppfylla minimikraven i visstidsdirektivet. Det är lite synd, tycker vi i Vänsterpartiet. Vi har därför lyft fram förslaget om en generell begränsningsregel igen. Jag noterar att bifall för vår reservation på den punkten skulle innebära bifall också för flera socialdemokratiska motioner om missbruk av tidsbegränsade anställningar.

Herr talman! Osäkra anställningar är generellt ett stort problem för många som befinner sig på den svenska arbetsmarknaden. Har man ingen tillsvidareanställning minskar möjligheten att planera sin tillvaro. Det ökar stressen och minskar den individuella friheten. Visstidsanställda kan också få svårare att kvalificera sig för olika försäkringssystem. Det blir högre tröskel för att engagera sig fackligt. Det påverkar också ofta möjligheten till fortbildning och löneutveckling.

Det är tydligt att visstidsanställningarna följer en del vanliga hierarkier i samhället i stort. Det är vanligare med tidsbegränsade anställningar i LO-grupperna än bland tjänstemän och akademiker. Det är vanligare bland kvinnor än bland män. Det är vanligare med otrygga anställningar i sektorer som hotell och restaurang, butik, städning och hemtjänst, det vill säga områden där det är tufft och där lön och status ligger under genomsnittet. I går, var det väl, kom det en rapport från Handelsanställdas förbund som visar att de tidsbegränsade anställningarna för arbetare i detaljhandeln ökade från 12 till 28 procent mellan 1990 och 2015. Det är också så att otrygga anställningar ofta går ihop med ofrivillig deltid, särskilt inom kvinnodominerade yrkesgrupper, både i offentlig och i privat sektor.

Andelen som har tidsbegränsade anställningar fluktuerar en del, men en viktig tendens är att de otrygga anställningarna har fördjupats, det vill säga blivit mer otrygga. Till exempel har vikariaten varit på nedgång medan vi fått en ökning av timanställningar och sms-anställningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

Det som framför allt gör det möjligt att ha den här typen av de mest otrygga anställningarna är anställningsformen allmän visstid. Det här är en kärnfråga som vi inte kan komma runt när vi diskuterar visstider. Det är ett problem. Av alla tidsbegränsat anställda inom vård och omsorg var det förra året över hälften som var anställda på allmän visstid. De var anställda på timmar och som springvikarier. I rapporten från Handels som jag nämnde konstaterar man att den stora majoriteten av dem med tidsbegränsade anställningar - jag tror att det är runt 80 procent - har tim- och behovsanställningar.

Det här pekar mot det som jag tycker borde vara en självklarhet för en socialdemokratiskt ledd regering, att allmän visstid borde försvinna som anställningsform. På en dynamisk arbetsmarknad behövs förstås den flexibilitet som visstidsanställningar ger. Därför är det viktigt att det finns möjligheter till vikariat, provanställningar och andra typer av tidsbegränsade anställningar som parterna dessutom kan reglera vidare i kollektivavtal. Men allmän visstid som anställningsform är en ensidig gåva till arbetsgivarsidan. Det är den obalansen som vi har problem med och som regeringen borde vara intresserad av att räta upp.

Allmän visstid institutionaliserar motsatsen till det som borde vara poängen med arbetsrättsliga regleringar, nämligen att minska godtycket. Om grundprincipen att tillsvidareanställningar är norm ska betyda någonting borde det vara så att anställning på visstid, alltså icke fast anställning, ska kunna motiveras på något sätt. Det är det här frågan om allmän visstid handlar om för oss. Dagens regelverk sanktionerar i stället godtycke och går ut över dem som har det svårt på arbetsmarknaden till att börja med.

Jag känner en viss besvikelse över att regeringen inte agerat och inte agerar i den här frågan, som är betydligt mer grundläggande än problemet med stapling. Från Vänsterpartiets sida fortsätter vi att driva det här. Vår reservation finns på riksdagens bord. Allmän visstidsanställning bör tas bort.

Argumenten som ibland framförs om att parterna måste sköta det här och att det är det som är den svenska modellen faller platt. Allmän visstid är snarare det som ger arbetsgivarsidan långtgående friheter att undergräva huvudregeln om tillsvidareanställning. Att ta bort allmän visstid slår vakt om den huvudregeln. Det är därmed att slå vakt om den svenska modellen mer allmänt. Det måste man göra genom att uppdatera regelverket på basis av vad som faktiskt händer i verkligheten.

Vi menar från Vänsterpartiets sida att man ska ha objektiva kriterier för tidsbegränsade anställningar. Vi menar dessutom att lagen i den här delen fortsatt ska vara dispositiv, det vill säga att parterna i centrala kollektivavtal ska kunna komma överens om de anställningsformer som är lämpliga inom respektive bransch. Skillnaden mot i dag blir att ett förbund som Handels inte ska behöva sälja en massa legitimt löneutrymme för att skaffa sig den självklara rätten att se sina medlemmar skyddade från godtycke och ekonomisk stress.

Däremot blir det gott om utrymme med vårt förslag att komma överens om lösningar för denna situation. Det är något som näringslivsorganisationer nu kampanjar mot och angriper facket med. Några av er har kanske sett reklamen. Det är någon som står vid en skidlift, och det är sommar. Sedan sägs det: Alla jobb behövs, men inte hela tiden. Facket vill nu förstöra detta, ungefär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

Om det är så att arbetsgivarna inte känner till att det tidigare var fullt möjligt att teckna avtal om till exempel säsongsanställning är det allvarligt. Om man känner till det och ändå kampanjar på det sättet är det möjligen ännu mer allvarligt. Så ser dragkampen om den svenska modellen ut, liksom med de återkommande utspelen från högerpartierna om lönebildningen. Så funkar det. Min poäng är att om regeringen duckar i de frågorna är det andra som flyttar fram positionerna.

Herr talman! I detta betänkande behandlar vi till sist några motioner om vikariat och om så kallade intermittent anställda. Jag vill säga något mycket kort om dem. När det gäller vikariat vill vi att man ska tydliggöra regelverket så att det ska vara tydligt att vikarien ersätter en annan person. Det ska inte vara så att vikarier kan användas på vaga grunder för att täcka upp strukturell underbemanning.

När det gäller så kallat intermittent anställda, till exempel timanställda springvikarier, menar vi att samhället borde ha bättre koll. Vi vill därför se en utredning med uppdrag att analysera de ekonomiska och sociala effekterna av sådana anställningar. Jag vill att yrka bifall till Vänsterpartiets bägge reservationer nr 2 och nr 3.

Herr talman! Den svenska modellen är att arbetsmarknadens parter kommer överens, Ali Esbati. Vi stiftar lagar för ramarna här i riksdagen. Men arbetsmarknadens parter tillsammans och gemensamt i kollektivavtal och andra överenskommelser bestämmer regelverket på svensk arbetsmarknad. De upprätthåller också regelverket genom förhandlingar och de mekanismer som de skapat för att se till att till exempel missbruk inte förekommer.

Det finns ingenting när det gäller visstidsanställningar som motsäger detta. Även där finns det i dag möjligheter för parterna att sluta avtal och upprätthålla regelverket gemensamt. Det vi debatterar i dag är en lagstiftning som helt och håller är beroende av EU-kommissionen. Där är jag lite förvånad över Vänsterpartiet. EU-kommissionen tycker att Sverige fullt ut ska implementera visstidsdirektivet, ingenting annat. Det Ali Esbati efterfrågar kan redan i dag upprätthållas.

Det är lite symtomatiskt. Om jag skulle fråga alla partier i denna kammare: Står ni upp för den svenska modellen? säger alla ja. Det är självklart. Den ena sidan springer till lagstiftaren för att försöka ändra regelverket. Det är inte så att arbetsmarknadens parter ska styra regelverket, utan de vill begränsa möjligheterna på olika sätt. Den andra siden springer till lagstiftaren för att de vill stifta lagar om lönerna. Jag är ledsen, men det är inte den svenska modellen.

Den svenska modellen är det vi har nu. Redan i dag har parterna möjlighet att upprätthålla exakt det Ali efterfrågar. Det är helt och hållet, fullt ut, en eftergift för EU-kommissionen och ingenting annat.

Herr talman! Tack, Sven-Olof Sällström, för åtminstone det tappra försöket att beskriva den svenska modellen.

Jag tycker att Sven-Olof Sällström egentligen svarade på sin egen frågeställning under de första 10-15 sekunderna av sitt inlägg och kunde möjligen ha slutat där. Han sa att den svenska modellen är att parterna kommer överens utifrån de ramar som lagstiftaren sätter upp. Det var svaret på frågan. Det är de ramarna vi nu diskuterar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

När det gäller allmän visstid är det en ram som kammaren har beslutat om. Den ger ensidigt ett privilegium till arbetsgivarsidan. Vi tycker att det är fel och problematiskt. Jag diskuterade här under en liten stund varför. Det är precis det som är frågeställningen. Vilka grunder ska gälla när parterna ska komma överens? Är det grunder som ger carte blanche till arbetsgivarsidan, eller är det grunder som inte ger det?

Vi tycker att det är bättre att man har en lagstiftning och ett ramverk som ger rimliga villkor till särskilt utsatta grupper på arbetsmarknaden. Att vi skulle ha kommit på problemet för att EU-kommissionen har kommit på det är en fantasifull utgångspunkt från Sven-Olof Sällströms sida. Så är det inte. Vi var emot införandet av detta redan från början.

Vi har i likhet med många fackliga organisationer konstaterat att det leder till svårigheter för grupper som är utsatta på arbetsmarknaden, och det är vad det har gjort. Det är dags att försöka ändra på det så att vi får bättre och rimligare villkor för arbetstagarna på arbetsmarknaden. Det tycker Sverigedemokraterna är problematiskt. De ställer sig ensidigt på arbetsgivarnas sida. Det är trist att se.

Herr talman! Vi ställer oss på den svenska modellens sida, Ali Esbati. Det är inte så att arbetsgivarna har fått något carte blanche när det gäller allmän visstidsanställning. Det är fortfarande så att arbetsmarknadens parter genom förhandlingar kan sluta avtal för svensk arbetsmarknad som går exakt i den riktning som propositionen och betänkandet nu gör. Det är inga konstigheter. Det är precis det som är den svenska modellen, Ali Esbati, att arbetsmarknadens parter kommer överens om detta.

Bägge parter använder sina förtrogna i riksdagen. Där finns den ena sidan som fackföreningsrörelsen går till och försöker förändra lagstiftningen för att de inte förmår att förhandla eller inte vill ta den förhandlingen. Det är samma sak på den andra sidan, precis som jag beskrev, när det gäller lönebildningen. Det är inte den svenska modellen. Menar ni allvar med att upprätthålla den svenska modellen ska ni låta parterna sköta detta.

Det är bara att läsa betänkandet. Det står inte en rad om någonting annat än visstidsdirektivet i förarbetet till propositionen och betänkandet. Det står bara om visstidsdirektivet och ingenting annat. Det är en eftergift för EU-kommissionen. Man förändrar inget problem som inte redan i dag kan lösas av parterna inom ramen för den svenska modellen.

Herr talman! Det är möjligen lite uppförsbacke här. Jag måste igen förklara för Sven-Olof Sällström. Både han och jag står här på golvet i Riksdagshuset. Det är riksdagen som fattar beslut om de arbetsrättsliga lagarna, och det är dem som vi nu håller på och diskuterar.

Det är svårt att förstå vad Sven-Olof Sällström menar. Menar han att den svenska modellen uppstod exakt i det ögonblick riksdagen fattade beslut om just allmän visstid som anställningsform i LAS? Det är en besynnerlig uppfattning i så fall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

Det finns många olika lagar som sätter ramarna för det som sedan blir förhandlingar på arbetsmarknaden mellan arbetsmarknadens parter. Detta är en av dem. Den har ändrats, och den kan ändras igen på olika sätt.

Det vi vill göra är att ha starka parter som tar ansvar för lönebildningen. Det finns förslag som flyger genom luften i den allmänna debatten. Det handlar om att staten inte lägger sig i lönebildningen, till exempel.

Vi menar att arbetsgivare inte heller ska få en ensidig rätt att bestämma och inte behöva motivera varför de bryter mot det som är huvudregeln i svensk arbetsrättslig lagstiftning, nämligen tillsvidareanställning.

Sven-Olof Sällström tycker uppenbarligen att det är oproblematiskt att arbetsgivaren kan göra det. Det tycker inte vi, och det är många fackliga organisationer som inte heller tycker det. Det är vad debatten i dag handlar om. Hur ska man göra den avvägningen?

Vi tycker att en avvägning som ger arbetsgivarna vittgående möjligheter att ha personer anställda utan att anställa dem fast trots att behovet finns är en dålig avvägning. Det är en avvägning som infördes av den tidigare regeringen i den form som den finns i dag. Det borde man ändra.

Herr talman! Det är med en viss stolthet som jag i dag står här som socialdemokratisk riksdagsledamot. I dag lägger vi fram en proposition, Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar, som för första gången på mycket länge stärker människors trygghet på arbetsmarknaden. Vi har under en väldigt lång tid sett det motsatta ske i svensk lagstiftning.

Just denna lagstiftning kommer att minska riskerna för dem som är anställda allmän visstid att bli utnyttjade. Det är kanske inte så revolutionerande i sig. Det kanske egentligen är en lagstiftning som borde ha kommit till för länge sedan för att minska de största riskerna för utnyttjande av dem som är allra mest utsatta på svensk arbetsmarknad.

Det är en lagstiftning som lägger sig på den nivå av trygghet på arbetsmarknaden som EU kräver av oss. Den grundar sig i en anmälan mot Sverige som TCO gjorde för nio år sedan och som gick ut på att Sverige bröt mot visstidsdirektivet i och med den lagstiftning som den borgerliga regeringen genomförde, Bättre möjligheter till tidsbegränsad anställning m.m.

Kommissionen inledde ett överträdelseärende när anmälan kom. Sedan dess har kommissionen överlämnat en formell underrättelse, ett motiverat yttrande och ett kompletterande motiverat yttrande. Sverige har besvarat skrivelserna, men man har inte agerat med någon ändring i lagstiftningen. Det har, kan man säga, varit en rejäl långbänk, och nu vill vi sätta punkt innan kommissionen väljer att gå ännu längre.

Vi har inte ens förmått leva upp till de lägstakrav för visstidsanställdas trygghet på arbetsmarknaden som EU har krävt av oss, vi som alltid har varit kända för vår svenska modell som bland annat innebär trygghet på arbetsmarknaden. Ett slags balans, kan man kalla den svenska modellen. Det är en balans mellan arbetare å ena sidan och arbetsgivare å den andra, en balans som har visat sig vara helt outstanding i sitt slag för att skapa trygghet, jobb, en stabil arbetsmarknad och en stabil ekonomi i vårt land över tid.

Att vi i Sverige tvingas stärka vår lagstiftning på anställningstrygghetsområdet för att vi inte har levt upp till EU:s miniminivå visar med all önskvärd tydlighet att den arbetsmarknadspolitik som genomfördes av den förra regeringen låg under skamgränsen. Men det visar också att tiderna förändras och därmed politiken. Det visar att vi nu har en regering som har tänkt vända den trend som pågått så länge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

Herr talman! Vår nuvarande regering vill stärka arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden. Vi vill värna den svenska modellen på alla dess plan. I dag tar vi det första steget på den vägen.

En arbetsmarknad där människor ses som tillgångar och inte som en slit-och-släng-vara är det som kännetecknar en modern arbetsmarknad. Det är en arbetsmarknad som erkänner enskilda individer som värdefulla. En politik som ser att alla människor är lika mycket värda och att de därmed måste ges förutsättningar för att skapa sina liv är ett måste för att skapa ett gott samhälle.

Fasta anställningar, tillsvidareanställningar, ska vara normen på svensk arbetsmarknad. Det är inte anständigt att i ett samhälle som vårt utnyttja människor in absurdum på tidsbegränsade anställningar. Alltför ofta möter jag människor som på grund av sin anställningsform inte tillåts ta lån eller skaffa bostad. Det kan nästan vara svårt att skaffa ett mobilabonnemang om du inte kan visa att du har en inkomst över tid. Detta är inte rimligt. Det är inte modernt. Det är inte så Sverige ska möta framtiden.

Trygga anställningsförhållanden och en lön att leva på, det är modernt. Det är så vi skapar ett samhälle som bygger på trygghet och tillit, och det är då vi får ett samhälle som människor vill vara delaktiga i att bygga tillsammans. I grunden är det faktiskt en fråga om människovärde och demokrati.

Samtidigt som vi konstaterar det kan vi också konstatera att de borgerliga partierna inte längre delar grundsynen om den svenska modellen. De vill ha lagstiftning om sänkta ingångslöner, helst för unga och nyanlända, men det kommer självklart att få konsekvenser för hela arbetsmarknaden och faktiskt för hela systemet med den svenska modellen, där parterna har ansvaret för lönebildningen.

Sänkta ingångslöner och otrygga anställningsformer är omodernt. Att ge olika löner baserat på etnicitet eller ålder är diskriminerande, och förslag som dessa borde inte ens kunna lyftas i Sverige år 2016. Jag trodde faktiskt bättre om oss än så. I ett läge där arbetslösheten sjunker och det går bra för landet är det rent skrämmande med förslag av den sorten. Det är ovärdigt, och det är omodernt.

När jag ändå är inne på temat den svenska modellen kan också jag konstatera att det enda partiet i Sveriges riksdag som röstar mot förslagen om skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar är Sverigedemokraterna. Det är det enda partiet som tycker att det är okej att stapla otrygga anställningar på varandra och skapa otrygga liv för människor som inte får någon stabilitet i sin tillvaro. I sin reservation skriver de att de gör detta för att värna den svenska modellen. Det är bara ännu ett exempel på att Sverigedemokraterna inte har den minsta aning om vad den svenska modellen är.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

Herr talman! Då har jag även fått uppleva detta. Jag trodde faktiskt inte att jag under mina år här i riksdagen skulle träffa en ledande socialdemokrat som inte vet vad den svenska modellen är.

Den svenska modellen är inte att vi sitter här och lagstiftar om regelverk, lönenivåer eller något annat. Den svenska modellen är att vi sätter ramarna och sedan låter arbetsmarknadens parter sköta detta. Arbetsmarknadens parter - inte lagstiftarna.

Precis som jag beskrev i mitt replikskifte med Ali Esbati är det precis det som händer nu när att ni till vänster kommer till lagstiftarna och säger att nu klarar inte fackföreningsrörelsen av eller så vill de inte ta den här förhandlingen med arbetsgivarsidan för att sköta regelverket, så nu går vi till lagstiftarna i stället. På den andra sidan vill man sätta löner via lagstiftarna, precis som Helén Pettersson mycket riktigt anmärkte på. Men hon ser inte bjälken i sitt eget öga. Hon förstår inte att det hon själv förespråkar är exakt samma sak fast från andra hållet.

Låt arbetsmarknadens parter sköta detta! Förklara gärna för mig, Helén Pettersson, vad i det nuvarande regelverket som förhindrar arbetsmarknadens parter att få fram exakt samma resultat som det här förslaget som ni kommer att besluta om i eftermiddag innebär. På vilket sätt kan vi lagstiftare besluta om någonting som arbetsmarknadens parter inte gemensamt, enligt den svenska modellen, kan besluta om i avtal? Förklara gärna det för mig!

Herr talman! Jag trodde aldrig att det skulle hända. Men plötsligt gjorde det det. En sverigedemokratisk riksdagsledamot står och tar sig tolkningsföreträde i riksdagens kammare och förklarar för mig vad den svenska modellen är. Det är ganska komiskt.

Av Sällströms resonemang kan man tro att Sverigedemokraterna inte tycker att det finns behov av någon arbetsrättslagstiftning över huvud taget i det här landet, att det vore bättre att parterna själva sluter alla avtal om alla regler som ska gälla. Det är precis så Sällström säger i det här sammanhanget.

Det tycker jag är anmärkningsvärt. Den ramlagstiftning som vi har pratat om tidigare är precis vad vi diskuterar i dag. Det finns ganska många som jobbar på arbetsplatser utan kollektivavtal, kan jag avslöja för Sven-Olof Sällström. Där finns det behov också av en grundläggande lagstiftning som gäller för alla.

Oavsett om det handlar om semesterlagstiftning, visstidsanställningar och hur det ska regleras finns det en grund för svensk arbetsmarknad i arbetsrättslagstiftningen. Det är därför vi har den. Sedan har parterna möjlighet att i kollektivavtal teckna förändringar som gäller på de arbetsplatser där kollektivavtal råder.

Detta är grunden i den svenska modellen.

Herr talman! Det är exakt det som är min argumentation: att parterna har den möjligheten redan i dag enligt den svenska modellen. Det är ju inte så att vi måste lagstifta om regelverk eller minimilöner i den här kammaren. Rätta mig om jag har fel, men finns det inte kollektivavtal så har väl fackföreningar möjlighet att skriva kollektivavtal och hävda att man ska ha rätt att skriva kollektivavtal om regler, lagar, förordningar och bestämmelser om gränser och ramar missbrukas. Den striden kan man ta med arbetsgivarsidan. Ni kanske har fel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

Det är precis det som är frågan här: På vilket sätt förändrar den här lagstiftningen svensk arbetsmarknad? Inte på något sätt alls, därför att allting som uppkommer i och med dagens beslut kan gemensamt, enligt den svenska modellen, beslutas av arbetsmarknadens parter. Allting - 100 procent.

Det enda vi åstadkommer i dag är att EU och kommissionen får förändra svensk arbetsmarknad och stifta lagar i Sverige.

Det är bara att läsa betänkandet! Det är precis därför vi har dagens betänkande, och det är av den anledningen som ni i eftermiddag kommer att rösta för lagförslaget. Ingenting annat. Vi inskränker alltså den svenska modellen till förmån för EU-kommissionen och visstidsdirektivet. Allt det Helén Pettersson efterfrågar kan vi redan i dag upprätthålla genom att parterna kommer överens på den svenska arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag känner behov av att citera en gammal svensk skidhjälte, men jag ska inte göra det.

Det är svårt att förklara för Sven-Olof Sällström när vi har så fundamentalt olika uppfattning om vad svensk lagstiftning används till på arbetsmarknaden. Sven-Olof Sällström verkar inte ha insikt om hur många människor som arbetar på ställen där kollektivavtal inte finns. Det är inte så som Sällström andas här att man kan bara gå in och kräva ett kollektivavtal. Det är ett långt arbete och en lång kamp.

Många av de branscher där just visstider och tillfälliga anställningar är vanliga är också branscher där det generellt sett finns en låg andel kollektivavtal.

Självklart behövs en lägstanivå i arbetsrättslagstiftningen - så även på det här området. Hur kommer detta att förändra villkoren på svensk arbetsmarknad, frågar Sven-Olof Sällström? Han svarar retoriskt på sin fråga: Inte alls. Men det är klart att det kommer att göra. Vi höjer lägstanivån för hur mycket man får utnyttja människor med tidsbegränsade anställningar. Det är ett stort steg och en klar förbättring. Det kommer att göra skillnad även om Sällström inte förmår se det i sin värld.

Det är också genom att anta lagen som vi faktiskt förhindrar EU att styra och reglera hur vi ska ha det. Det är vad som blir konsekvensen om vi inte antar lagstiftningen i eftermiddag. Det kan också vara viktigt för Sällström att reflektera över.

Det vore också bra att se konsekvens hos Sverigedemokraterna i dessa frågor. Jag vet att man bland annat har lagt fram förslag om att öka undantagen i LAS från dagens två till fem. Där tycker inte Sällström att parterna behöver ta något ansvar utan där ska lagstiftningen gå in. Det finns ingen röd tråd i Sven-Olof Sällströms argumentation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

(Applåder)

Herr talman! Svensk arbetsmarknad ska präglas av ordning och reda och av goda villkor. Det tror jag de flesta av oss är överens om i kammaren. Det var något som alliansregeringen var mycket noga med.

Tillsvidareanställningar är grunden på svensk arbetsmarknad och har varit det under mycket lång tid. Under de senaste 25 åren har andelen anställda med en tidsbegränsad anställning varit relativt konstant och pendlat mellan 12 och 17 procent. Vi menar att tidsbegränsade anställningar fyller en viktig funktion på svensk arbetsmarknad. Det är också en viktig bro in på arbetsmarknaden för grupper som kan ha svårt att få fast anställning. Sverige tillhör de länder inom EU som har det allra största flödet att gå från en tillfällig till en fast anställning.

För företagen spelar de tidsbegränsade anställningarna också en mycket viktig roll för att kunna anställa personer vid tillfälliga arbetstoppar eller ersätta frånvarande personal. Denna möjlighet är avgörande för att klara konkurrenskraften för svenska företag.

Sedan 2010 driver EU-kommissionen ett överträdelseärende mot Sverige. Kommissionen har ansett att lagen om anställningsskydd inte ger skydd mot missbruk av tillfälliga anställningar på det sätt som EU-rätten kräver.

Herr talman! Alliansregeringen hävdade att reglerna i lagen om anställningsskydd lever upp till EU-rättens krav. Här hade vi alltså en tvist med EU-kommissionen. Detta var på grund av att det för alla tidsbegränsade anställningsformer i LAS antingen finns tidsgränser eller krav på att vissa objektiva förutsättningar ska vara uppfyllda. Sammantaget ansåg vi att det gällande regelverket ger det skydd mot missbruk som visstidsdirektivet krävde. Det finns inte heller några kända verkliga fall där man har staplat visstidsanställningar enligt LAS på det sätt som kommissionen befarade. Den undersökning som alliansregeringen beställde från SCB visar inte heller att det finns någon stapling som har sin grund i reglerna i lagen om anställningsskydd.

Men alliansregeringen tog kommissionens kritik på allvar och gick med på att göra förändringar i lagen om anställningsskydd, trots att regeringen inte delade kommissionens uppfattning om det bristfälliga skyddet. Det kom två olika departementspromemorior från alliansregeringen, men de stöddes inte helt fullt av arbetsmarknadens parter. Därför kom då ingen förändring till stånd. Nuvarande proposition från regeringen innebär att en relativt liten grupp anställda berörs, och förslaget har i stora drag accepterats av parterna. Det tycker vi är bra. Mot bakgrund av att det kan finnas en risk att Sveriges handlingsutrymme att välja lämpliga åtgärder för att förhindra missbruk minskar vid en eventuell fällande dom i EU-domstolen anser vi att förslaget kan accepteras.

I detta anförande instämde Annika Qarlsson (C).

Herr talman! Visstider behövs självklart på den svenska arbetsmarknaden. Ungefär 700 000 personer jobbar visstid. Det är ett sätt att klara toppar i belastning på arbetsplatsen, att klara vikariat, säsong och många oväntade situationer som uppstår i arbetslivet där man på olika sätt måste ändra bemanningen med kortare varsel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

För många individer är en visstidsanställning det första jobbet. Sedan går man vidare till en fast anställning. Det kan också för individen vara ett bra sätt att pröva ett nytt jobb.

Herr talman! Vi behöver visstidsanställningar, men vi behöver inte missbruk av visstidsanställningar. Man kan ifrågasätta om det ska finnas visstidsanställningar utan motiv, som inte är grundade i något objektivt skäl.

Den gamla regeringen införde allmän visstid. Mitt parti kritiserade att det flyttar makt när det inte krävs något objektivt skäl för en visstidsanställning. Risken är att visstider används trots att det finns behov av varaktigt anställda och att man därmed frångår att tillsvidareanställning är normen på arbetsmarknaden.

Nu har vi fått tydligt demonstrerat här att det finns en klar majoritet i kammaren för allmän visstid som anställningsform. När lagen finns om allmän visstid måste naturligtvis den lagen utformas så att vi också lever upp till de krav som ställs i EU:s direktiv. Där vill jag tacka både arbetsmarknadens parter och de fyra tidigare regeringspartierna. Trots att vi har lite olika syn på behovet av allmän visstidsanställning har vi kunnat enas om att om den ska finnas ska det finnas ordentliga regler som stoppar missbruk av anställningarna. Därför finns ett förslag på riksdagens bord med en bred majoritet om att stoppa möjligheterna att stapla visstider på varandra i oändlighet. Det innebär en förbättring för många - framför allt - kvinnor som riskerar att fastna i långa staplingar av visstider. Det finns också förslag om utökade rättigheter till information om vilka olika tjänster man har haft och vilka rättigheter man har.

Precis som Helén Pettersson sa höjer detta lägstaribban. Det flyttar fram löntagarnas positioner. Det är inte riktigt ärligt, Ali Esbati, att säga att regeringen duckar. Vi tar viktiga steg som förbättrar löntagarnas ställning på arbetsmarknaden. Jag är glad att vi har gjort detta i stor enighet i riksdagen och med arbetsmarknadens parter.

Herr talman! När jag läste betänkandet undrade jag om Sverigedemokraterna ens har läst propositionen. Den reservation som Sverigedemokraterna har lämnat är helt förvirrad. Nu har jag lyssnat på Sven-Olof Sällströms anförande och i replikskiften. Det var ett helt förvirrat anförande. Vet inte Sverigedemokraterna vad de pratar om? Det är helt otroligt! Man är alltså för att det ska finnas en lagstiftning om allmän visstid, men man anser att det är fel att lagstifta om hur den ska tillämpas. Det går inte ihop.

Att det ska finnas en lag om allmän visstid är Sverigedemokraterna uppenbarligen för. De är för att reglera att en visstidsanställning som man haft i två år under en femårsperiod ska övergå till fast anställning. Det tycker de att det är riktigt att reglera. Men de är inte för att reglera om de här två åren varit inom en längre tid än fem år men i en stapel av anställningar, vilket vi nu tar ställning till. Det hävdar de strider mot den svenska modellen. De vet ju inte vad de pratar om. Det är ju helt förvirrat.

Antingen vill ha man ha en lagstiftning om allmän visstid och vilka anställningsformer som ska finnas, eller också vill man inte det. Men har man en lagstiftning måste ju lagstiftarna ta ansvar för den lagstiftningen fullt ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

Det är också ett märkligt synsätt Sverigedemokraterna har på Europeiska unionen. EU innebär fri rörlighet för kapital, varor och tjänster. Det gynnar Sverige. Det gynnar svenska företag och svensk tillväxt och därmed de svenska jobben. Det är ett väldigt viktigt fundament, som vi i Sverige drar nytta av.

För att balansera den fria rörligheten så att den inte sker på bekostnad av löntagarnas villkor, på bekostnad av miljön eller på bekostnad av konsumenternas rättigheter finns det olika regelverk för att säkerställa att länder inte använder dumpning sinsemellan så att vissa kan konkurrera med sämre villkor för löntagarna än andra. Det finns direktiv - till exempel ett visstidsdirektiv, som nu är aktuellt.

I de allra flesta fall innebär de här direktiven en lägre nivå än det regelverk som vi har i Sverige. Därför blir detta sällan aktuellt. Men i det här fallet, när allmän visstid infördes som anställningsform, visade det sig att vi gick för långt i förhållande till EU:s direktiv.

Jag står starkt upp för att vi ska ha den här typen av minimiregler i det europeiska samarbetet. Annars kommer kapitalets, varornas och tjänsternas fria rörlighet att ske på bekostnad av löntagarna. Men det är uppenbart att Sverigedemokraterna inte ser det på det sättet.

Jag vill återigen ge en eloge. Trots att vi i grunden har olika syn på behovet av allmän visstid som anställningsform har vi kunnat enas brett i den här kammaren och brett bland arbetsmarknadens parter om att vi är med i en union, att det är riktigt att vi ska ha den här typen av minimiregler och att länder ska följa dem. Det handlar om anständighet. Det handlar om att vi upprätthåller och tar ansvar för den lagstiftning som vi har att ta ställning till här i kammaren.

Herr talman! Låt mig gå tillbaka till huvudfrågan om visstid. Det är ju en grannlaga uppgift att reglera visstidsanställningar på ett riktigt sätt. Jag kan förstå behovet av att det ska vara enkelt och en inte alltför detaljerad lagstiftning. Det var det man ville uppnå när man införde allmän visstid som anställningsform. Det har jag respekt och förståelse för.

Samtidigt är risken att man därmed flyttar makt till arbetsgivarna på bekostnad av löntagarna på ett sådant sätt att visstidsanställningar kommer att användas också när det inte är befogat.

Det här är en svår avvägning att göra. Det vi gör nu är inte att vi löser hela den svåra avvägningen. Men vi tar ändå och rensar upp, flyttar fram positionerna och gör så att fler kommer att kunna få sin visstidsanställning att övergå i en fast anställning.

Jag är kanske inte så förvånad över att Sverigedemokraterna inte bryr sig om de kvinnor som i dag går runt år efter år på olika visstider. Men jag är förvånad över att Sverigedemokraterna är totalt förvirrade när det gäller den svenska modellens funktionssätt.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan konstatera att Ylva Johansson inte har förstått någonting av vår kritik. Det är jag inte förvånad över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

Om Ylva Johansson hade bemödat sig att läsa vår reservation och lyssna på mitt anförande hade hon förstått att den majoritet som kommer att finnas i eftermiddag inte finns för att majoriteten här i kammaren anser att det är en nödvändighet att förändra lagstiftningen för att förändra situationen på svensk arbetsmarknad. Det finns en majoritet just därför att EU har ett visstidsdirektiv och har sagt till Sverige att vi måste implementera vårt visstidsdirektiv fullt ut i svensk lagstiftning. Det är anledningen.

Det är också så att visstidsdirektivet inte är anpassat efter den svenska modellen eller efter hur vi är vana att sköta regelverk, förhandlingar och kollektivavtal på svensk arbetsmarknad. Det är ju konstruerat efter någonting helt annat. Det gör att det vi kommer att besluta om i eftermiddag kommer att inskränka den svenska modellen, Ylva Johansson.

Vi är inte mot regelverk på svensk arbetsmarknad. Det ska naturligtvis beslutas i den här kammaren om de lagar och regelverk som ska gälla som ramar för arbetsmarknadens parter, men det ska ju vara efter svenska förhållanden och de behov vi ser. Det ska inte vara efter EU-direktiv. Det är inget konstigt att vi sverigedemokrater genuint ogillar att EU lägger sig i svensk arbetsmarknad. Vi vet båda två att det är så, även i det här fallet.

Jag säger det igen: Det är bara att läsa propositionen och betänkandet. Varför beslutar vi om den här lagstiftningen i dag? Det är inte för att upprätthålla någon lagstiftning för svenska förhållanden. Det är för att implementera ett EU-direktiv fullt ut, ingenting annat.

Herr talman! Sven-Olof Sällström upprepar sitt förvirrade inlägg. Jag vet inte om han har läst visstidsdirektivet. Det strider på inget sätt mot den svenska modellen.

Det finns en enighet i den här kammaren om att vi ska ha den typ av direktiv på EU-nivå som sätter miniminivåer. Vi är överens om det även om vi inte är överens om alla regler som vi tycker ska finnas på arbetsmarknaden. Jag tycker att det är bra. Jag tycker att det är helt riktigt. Arbetsmarknadens parter delar den bedömningen - man ska ha den typen av minimiregler, och när de finns ska man följa dem.

Sven-Olof Sällström tror att det här bara påverkar EU. Det här påverkar de kvinnor som år efter år går runt på tillfälliga anställningar. Men det grundläggande problemet för er sverigedemokrater är att ni inte förstår ett dugg av den svenska modellen.

Varför vill Sverigedemokraterna att riksdagen ska lagstifta om allmän visstid? Varför ska inte parterna avtala vilka visstidsanställningar man ska ha? Varför vill Sverigedemokraterna att vi ska lagstifta om att två års visstidsanställning under en femårsperiod ska övergå till tillsvidareanställning? Varför ska inte parterna avtala om det? Varför är Sverigedemokraterna mot just den begränsning vi nu inför - att också två års anställning inom ramen för en stapel av allmän visstid ska övergå till fast anställning? Just det påstår Sverigedemokraterna strider mot den svenska modellen.

Det här är ett sätt att ta ansvar för sin egen lagstiftning. Du vet inte vad den svenska modellen är för något, Sven-Olof Sällström.

Herr talman! Det är förvånande att en arbetsmarknadsminister kommer med detta ytterst förvirrade inlägg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

Allt du räknade upp alldeles nyss, Ylva Johansson, är sådant som parterna redan i dag kan besluta om gemensamt i avtal inom ramen för den svenska modellen. Snälla Ylva! Eller hur? Är det någonting av det du räknade upp som parterna inte kan komma överens om i dag i avtal, i kollektivavtal? Tala om det för mig!

När det gäller majoritetsförhållandena här sa Katarina Brännström klart och tydligt att den enda anledningen till att de har svängt är EU, ingenting annat. Det är just därför majoritetsförhållandet här i kammaren har svängt i den här frågan.

Vi har inga problem med att stifta regelverk eller ramar för parterna i den här kammaren. Det gör vi mer än gärna. Men vi har problem med att låta EU ytterligare inskränka den svenska modellen och inskränka våra möjligheter och parternas möjligheter att verka på den svenska arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag ler lite, för det var lite roligt att höra Sven-Olof Sällström använda ordet förvirrad mot mig. Det tyckte jag. Men okej.

Jag räknade upp den lagstiftning som är reglerad redan i dag, det som Sverigedemokraterna tydligen stöder att lagen ska reglera.

Ni stöder att det är lagreglerat att det ska finnas allmän visstid. Ni stöder att det vara lagreglerat vilka regler om att det ska omvandlas som gäller i dag. Ni avvisar att man justerar i detta så att fler - kvinnor, huvudsakligen - kommer att kunna få sin tjänst omvandlad till en fast anställning. Det har ingenting med den svenska modellen att göra.

Om man inte vill ha någon arbetsrättslig lagstiftning ska man stå för det. Men det är ju inte det ni gör.

Ni bara sätter er emot att vi nu flyttar fram positionerna för löntagarna och ställer er på arbetsgivarnas sida, och ni är principiellt motståndare till att man inom EU sätter upp miniminivåer, så att vi förhindrar att länder konkurrerar med allt sämre villkor för löntagarna. Det är Sverigedemokraterna i ett nötskal.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)