Anf. 183 Tuve Skånberg (KD)
Herr talman! Det skulle vara mig fullständigt främmande att betygsätta den här debatten. Men om någon har tv:n på i sitt arbetsrum eller till äventyrs i bostaden och tycker att det är möjligt att konstitutionsutskottet inte är fullt så blodfyllt som politiker kan vara i andra debatter, beror det på att det är en mängd motioner som ska hanteras på kort tid. Men de är inte oviktiga. Som alla talare, tror jag, har upprepat tidigare är de under beredning eller av sådant slag att vi fattar beslut i koncensus. I denna fråga, som handlar om riksdagens arbetsfrågor, som i många andra frågor som konstitutionsutskottet har att hantera försöker vi fatta så breda beslut som möjligt, helst i enighet, därför att det är själva regelverket för politiken och riksdagens arbetssätt som vi reglerar i konstitutionsutskottet.
Det hindrar inte att jag något ska kommentera ett par motioner och reservationer från Sverigedemokraterna.
Det ligger nästan alltid någonting i en motion eller en reservation. Man kan inte avvisa den eftersom det många gånger är goda skäl bakom den. I det här fallet har Sverigedemokraterna tyckt att vi skulle kunna få sitta partivis. Man kan dra sig till minnes att i Frankrike har man det bekanta uttrycket att vara till vänster eller att vara till höger. Det kommer just från placeringen i det franska parlamentet, där de som satt till höger var de mer konservativa och resten av parlamentet fördelade sig utifrån det.
Om vi hade fasta placeringar skulle alla partier få placera sig i en höger-vänster-skala och skulle föra in det franska parlamentets ursprungliga metod. Det kunde vara roligt att veta var Sverigedemokraterna då skulle vilja sitta någonstans.
Men jag kan glädja Sverigedemokraterna med att säga att det går alldeles utmärkt att sitta partivis. Det är faktiskt redan genomfört. Den här motionen slår in en öppen dörr. Det går att sitta precis var vi vill, och det gör vi uppenbarligen. Jag lämnade en plats vilken jag inte vet vilket parti som egentligen har hand om. Vi som företräder regeringen sitter på ena sidan och de som företräder oppositionen sitter på andra sidan. Det föll sig naturligt att sätta sig på det viset. Jag hade ingen kristdemokrat att sätta mig bredvid, men jag satte mig bland alliansvännerna. Utan att underkänna oppositionens vänlighet föll det sig naturligt att göra så, eftersom vi har valt olika perspektiv på politiken och på att hantera reservationerna som vi har i dag.
Det enda tillfälle då vi sitter valkretsvis är när vi ska votera. Då sitter jag på Skånebänken tillsammans med andra invalda. Det betonar att när jag röstar företräder jag skåningarna, de som har valt in mig. Men annars är jag fri att sitta var jag vill.
Sverigedemokraterna har också påpekat att det vore vettigt om de fick vara med vid kvittningsförfarandet. Det är på det viset att det regleras genom överenskommelser och inte genom lagstiftning, allra minst grundlagen.
Det förekommer i reservationen och i motionen tanken att man skulle tvingas att vara i riksdagen i händelse av sjukdom. Det är inget tvång. Är man sjuk får man vara hemma. Det får konsekvenser. Men jag har varit med om att mitt parti har utfärdat kvittningsförbud. Då har de som varit utomlands varit nödgade att åka hit, och de som har varit sjuka har varit här med rejäl sjukdom i kroppen. Man får lösa det så gott man kan, för då gäller ingen kvittning utan bara en intern överenskommelse.
Jag vill tala om någonting som är lite mer positivt, och det är att vi har tillgodosett en motion väldigt långt.
Det motioneras om att vi ska ha alkoholfri representation i riksdagen. Konstitutionsutskottet har upprepade gånger gjort uttalanden om att vi får ha en mycket restriktiv alkoholkonsumtion i riksdagen. Vi vill också se den i statlig förvaltning, kommun, landsting och så vidare. Men i det som vi svarar för, riksdagen, framhåller vi på nytt vikten av en restriktiv alkoholkonsumtion vid representation inom riksdagen och av att det, i de fall alkohol serveras, alltid finns alkoholfria alternativ av god kvalitet. Och vår värderade talman har sett till att det också gör det.
Vid de senaste tillställningarna som riksdagen har anordnat har jag frågat personalen hur mycket, så där mellan tummen och pekfingret, alkoholfritt vin som har gått åt. Då kan de svara 10 procent. Det är inte så tokigt med tanke på att det är en väldigt restriktiv politik som innebär att man tar ett eller högst två glas vin. Men många väljer alltså att ta det alkoholfria vinet, andra väljer vatten om de så önskar.
Vi är tacksamma för detta, herr talman, och tycker att här går Sveriges riksdag i täten och att denna praxis bör spridas över hela vårt land till statliga förvaltningar, kommuner och landsting.
Kanske det vore värt att säga någonting om Vänsterns motion om att sänka våra löner. Är det verkligen inte en god idé att sänka lönerna för alla riksdagsledamöter? Är det inte så att hungriga hundar jagar bäst? Vi kanske till och med kan fundera över hur mycket vi kan sänka lönerna och ändå ha det här huset fullt. Kan man sänka den till ett basbelopp skulle man kunna sänka den till ett halvt basbelopp och se om vi ändå får ledamöter som är motiverade. Till slut har vi ju de allra mest motiverade som själva står för lönen. Eller så är det inte en framkomlig väg.
Man kan i stället fundera över vad som behövs för att det absolut inte ska vara någon risk för att riksdagsledamöterna blir mutbara, att man sneglar efter hur man ska få kontakter och relationer så att man kan försörja sig vid sidan om under tiden man är i riksdagen eller efter att man har varit i riksdagen. Med en god betalning minimeras den risken.
Vi har precis samma tankesätt, att poliser, militärer och så vidare ska vara väld betalda just för att minska risken för korruption.
Det har varit koncensus om att vi ska skiljas från vårt eget lönesättande. Det är sant att de allra flesta yrkeskategorier försöker höja sina löner. Men riksdagsledamöterna ska stå utanför det och acceptera den lön som en oberoende nämnd fastslår. Nämnden har haft domares lön som riktmärke och försökt följa den något så när. Vi är lagstiftare och de som tillämpar lagstiftningen, nämligen domarna, skulle kunna vara jämförbara i det ansvar och i den påverkan som de har på andra människor. Därför skulle man kunna säga att lönen följer domarnas. Jag tycker att det är ett gott sätt att resonera, inte mekaniskt men som ett riktmärke.
I övrigt, herr talman, håller jag naturligtvis med utskottet och yrkar bifall till förslaget.