Redovisning av användningen av vissa hemliga tvångsmedel under år 2012

Herr talman! Vi ska nu debattera den årliga redovisningen till riksdagen om hur hemliga tvångsmedel har använts. Den redovisningen sker sedan många år genom en skrivelse där det redogörs för tillämpningen av hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning vid förundersökningar i brottmål och inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Av skrivelsen framgår att användningen av hemliga tvångsmedel ökar. Under 2012 lämnades 7 643 tillstånd till hemliga tvångsmedel. Antalet tillstånd uppgick under 2011 till 5 524. Tillstånden under 2012 omfattade 2 254 brottsmisstänkta personer. Motsvarande siffra för 2011 var 2 040 personer. Hemliga tvångsmedel användes i 912 förundersökningar 2012. Under 2011 var motsvarande siffra 782. Flera olika tillstånd kan dock gälla samma person. Som vanligt saknas relevanta delar av den mest integritetskränkande övervakningen i skrivelsen. Inte heller tas ett samlat grepp kring dessa frågor. Användningen redovisas var för sig, men den samlade effekten av de hemliga tvångsmedlen i Sverige har inte utretts. Vi har från Miljöpartiets och Vänsterpartiets håll ett antal förslag om hur utvärderingen kan förbättras. Aldrig förr har de brottsbekämpande myndigheternas möjlighet att på hemlig väg övervaka vad enskilda människor gör varit så stora som nu, och aldrig förr har de finansiella resurserna varit så stora som nu. Trots det ökar inte andelen personuppklarade brott. Under många år har också brister vad gäller personuppgiftshantering uppmärksammats. När de brottsbekämpande myndigheterna har så stora möjligheter att övervaka och registrera vad människor gör är det oerhört viktigt att det görs korrekt och går att följa upp. Aktuell kritik på det här området har återigen riktats mot till exempel Försvarets radioanstalt. Metro avslöjade för några dagar sedan att Försvarets radioanstalt återigen har blivit kritiserad för brister i myndighetens personuppgiftshantering. Trots kritik på samma områden under ett antal år åtgärdas inte brister som finns. Någon samlad utvärdering och uppföljning av vilken effekt samtliga hemliga tvångsmedel haft för effektiviteten inom rättsväsendet har aldrig gjorts, inte heller någon analys av om de har lett till att människors vardag och liv i Sverige har blivit tryggare, inte heller hur de samlade hemliga tvångsmedlen påverkat den personliga integriteten och vilka effekter det fått för samhället. Den samlade effekten av de hemliga tvångsmedlen i Sverige, inte bara de som omfattas av skrivelsen, bör bli föremål för en uppföljning och utvärdering. Vid utvärderingen bör man undersöka huruvida de hemliga tvångsmedlen varit effektiva i förhållande till uppsatta mål och avsett syfte och i förhållande till det integritetsintrång som har skett. Liksom i tidigare skrivelser saknas i denna skrivelse väsentliga delar av den mest integritetskränkande hemliga övervakningen. Varken den hemliga rumsavlyssningen eller användandet av hemliga tvångsmedel hos Säkerhetspolisen omfattas. Detsamma gäller åtgärder för att förhindra vissa allvarliga brott. Regeringen har nu aviserat att ett arbete pågår för att en redovisning ska kunna ske av användningen av preventiva tvångsmedel och hemlig rumsavlyssning. Vi välkomnar detta men anser precis som tidigare att även användningen inom Säkerhetspolisen bör omfattas av skrivelsen. Åklagarmyndigheten har tidigare använt ett digitalt system för att registrera tillstånd till och användning av hemliga tvångsmedel i sin verksamhet. Trots stora nedlagda kostnader används inte systemet längre. Myndigheten har nu återgått till en manuell hantering av det hemliga tvångsmedelsdiariet. Samtidigt är det betydligt fler myndigheter än Åklagarmyndigheten som hanterar hemliga tvångsmedel och som därför behöver ha hemliga diarier för detta. Mot bakgrund av detta och det arbete som leds av Justitiedepartementet inom ramen för Rådet för rättsväsendets informationsförsörjning anser vi att regeringen bör få i uppdrag att ta fram ett enhetligt, sammanhållet och säkert digitalt system för registrering och uppföljning av användningen av hemliga tvångsmedel hos berörda myndigheter. Ett sådant system bör rimligen väsentligt underlätta såväl tillsynsarbetet som det arbete myndigheterna utför för redovisningen till regeringen. Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 3.

Herr talman! Det har redovisats för oss hur de hemliga tvångsmedlen har använts under år 2012. Och Maria Ferm från Miljöpartiet redogjorde nyss för vilka tvångsmedel som avses. Hon gick också igenom en del av statistiken. All användning av hemliga tvångsmedel prövas mot tre principer. Den första är ändamålsprincipen, det vill säga att tvångsmedlet ska vara kopplat till det ändamål som det beslutas om. Den andra är behovsprincipen, det vill säga att tvångsmedlet får användas bara när det finns ett påtagligt behov och andra åtgärder inte är tillräckliga. Den tredje är proportionalitetsprincipen, det vill säga att åtgärden ska användas bara om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men som det kan innebära för den misstänkte. Man kan förenkla detta och säga att det betyder att varje tillstånd som har utfärdats har prövats mot dessa principer och att man har kommit fram till att åtgärden behövs med tanke på brottets allvarlighet. Den sammantagna bilden av tvångsmedlen som redovisas i denna skrivelse visar att tvångsmedel har en mycket viktig funktion för att lösa brott. Ibland kan man också avföra personer som har visat sig vara oskyldiga från utredningar, vilket är nog så viktigt. Det är av allra största vikt att vi kan använda dessa tvångsmedel eftersom det handlar om riktigt allvarliga brott. Det handlar till exempel om barnpornografibrott, narkotikasmuggling, människohandel, allvarliga våldsbrott, mord och terroristbrott. Vi välkomnar det som regeringen anför vad gäller att hitta ett system så att denna skrivelse kan bli än mer ändamålsenlig än den är i dag. Regeringen har för avsikt att återkomma om detta. Jag yrkar bifall till utskottets förslag att regeringens skrivelse läggs till handlingarna.

Herr talman! Den redovisning vi nu debatterar bygger på uppgifter som har lämnats till regeringen av Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen och Tullverket. Jag kan börja med att bekräfta att antalet redovisade tillstånd till hemliga tvångsmedel, antalet personer som har varit föremål för något tvångsmedel och antalet förundersökningar med hemliga tvångsmedel har ökat under 2012. Det är just detta år som denna redovisning avser. Något som är viktigt är att vissa nya regler om övervakning av elektronisk kommunikation trädde i kraft den 1 juli 2012. De brottsbekämpande myndigheterna fick då möjlighet till övervakning av elektronisk kommunikation utan att det finns någon som är skäligen misstänkt. Det blev vidare möjligt att hämta in uppgifter om vilka mobiltelefoner som vid en viss tidpunkt fanns i ett visst område, så kallad basstationstömning. Dessutom fick polismyndigheterna och Tullverket den 1 juli 2012 möjlighet att hämta in uppgifter som angår särskilda elektroniska meddelanden i underrättelseverksamhet. De nya reglerna om övervakning av elektronisk kommunikation innebär att det är svårt att redovisa nyttan med övervakningen i förhållande till en specifik person. Regeringen har därför ändrat myndigheternas uppdrag när det gäller redovisningen av hemlig övervakning. Lagändringarna innebar också att det som myndigheterna tidigare kunde hämta in utan att ansöka hos domstol om tillstånd numera kräver ett domstolsbeslut. Detta medför i sin tur att antalet tillstånd till hemlig övervakning av elektronisk kommunikation ökar, vilket man måste ha i minnet när man jämför redovisningarna för de olika åren. Att antalet tillstånd har ökat beror också på att ett tillstånd tidigare kunde avse flera teleadresser. Numera registreras varje teleadress som ett tillstånd. Jag kan redan nu fastslå att de brottsbekämpande myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel under 2012 har varit ett ändamålsenligt och nödvändigt instrument i brottsbekämpningen. Man kan konstatera att de hemliga tvångsmedlen fyller en mycket viktig funktion för det brottsutredande arbetet. Användningen av hemliga tvångsmedel har också inneburit en reell nytta. I brottsutredningar förekommer det ofta att flera telefonnummer avlyssnas eller övervakas med stöd av flera tillstånd som gäller en och samma person. Det är också förklaringen till att antalet tillstånd har blivit fler. Det förekommer att ett tillstånd i princip enbart leder fram till att ett nytt telefonnummer eller en ny annan teleadress behöver avlyssnas eller övervakas. Även på andra sätt samverkar resultaten av olika tillstånd och olika hemliga tvångsmedel med varandra, och det kan därför vara svårt att avgöra vilket tillstånd som har gett den slutliga nyttan. Mot den bakgrunden är det varken ändamålsenligt eller lämpligt att med så stor exakthet som möjligt slå fast vilka resultat som ska nås vid användningen av hemliga tvångsmedel i enskilda brottsutredningar eller att i förväg bestämma att en viss procentandel av samtliga fall där hemliga tvångsmedel används ska leda till vissa förväntade resultat. För att kunna bedöma nyttan av de hemliga tvångsmedlen har de brottsbekämpande myndigheterna redovisat om de uppgifter som har hämtats in har lett till frihetsberövande av den avlyssnade, till ett annat tvångsmedel, till att någon annan har frihetsberövats i ärendet eller till att den misstänkte har avförts från förundersökningen. Av den samlade redovisningen framgår det att användningen av hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation har varit till nytta när det gäller 73 procent av de misstänkta. Motsvarande siffra för hemlig kameraövervakning är 62 procent. Fördelningen av de olika formerna av nytta visar att hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning främst har haft betydelse genom att uppgifterna har använts som spaningshjälpmedel, att uppgifterna har utgjort underlag för förhör under förundersökningen eller att uppgifterna har lett till att den misstänkte har kunnat frihetsberövas. Bland de lägst frekventa av alla redovisade nyttor är att uppgifterna har lett till att en misstänkt har avförts från utredningen. Trots det är det 67 personer som har kunnat avföras från utredningar på grund av uppgifter som har framkommit vid hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning. När det sedan gäller registret har det tidigare digitala ärendehanteringssystemet för hemliga tvångsmedel inte längre använts, på grund av driftsproblem. Något nytt digitalt system har ännu inte kunnat driftsättas, men bedömningen är fortfarande att ett sådant system på området kan bidra till högre effektivitet och kvalitet i myndigheternas redovisning av sin användning av hemliga tvångsmedel. Det finns också skäl att nämna utredningen om vissa hemliga tvångsmedel, som i juni 2012 lämnade betänkandet Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott . Utredningen föreslår att bestämmelserna i de tre tidsbegränsade lagarna om hemliga tvångsmedel ska permanentas. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Det kan vara en ordning som mycket väl kan fungera bra i framtiden. I september 2013 lämnade de brottsbekämpande myndigheterna för övrigt ett förslag på hur redovisningen av hemliga tvångsmedel kan ske på ett mer ändamålsenligt sätt. Herr talman! Vid avvägningen mellan enskildas rätt till skydd av sitt privat- och familjeliv och samhällets intresse av en effektiv brottsbekämpning är det betydelsefullt att med tillräckligt god precision kunna bedöma vilka resultat användningen av hemliga tvångsmedel har lett till i berörda brottsutredningar. Det är självfallet positivt att till exempel hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation har varit till nytta i så stor andel som 73 procent av fallen. Samtidigt är det varken ändamålsenligt eller lämpligt att i förväg bestämma till exempel att en viss procentandel av samtliga fall där hemliga tvångsmedel används ska leda till vissa förväntade resultat. Det är numera svårt att redovisa nyttan med hemlig övervakning av elektronisk kommunikation i förhållande till någon person, och nyttan redovisas därför i stället genom anonymiserade exempel. Detsamma gäller i fråga om de uppgifter myndigheterna med stöd av den nya lagstiftningen hämtar in i underrättelseverksamheten. Det finns ingen anledning att vara kritisk till detta. Redovisningen som sker är tillräcklig, och riksdagen har tidigare tagit ställning till att Säkerhetspolisens användning av hemliga tvångsmedel inte ska redovisas på detta sätt. Det finns inte heller anledning att rikta några anmärkningar mot årets redovisning. Jag yrkar därför, i enlighet med det som föreslås i betänkandet, att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna. Vidare yrkar jag att motionsyrkandena ska avslås. (Applåder)

Herr talman! Frågan om de hemliga tvångsmedlen måste tas på stort allvar. Därför är denna redovisning väldigt viktig. Det är också en återkommande diskussion och debatt vi har i kammaren, för det är vi som sätter gränserna för vad staten får göra i sin jakt på mycket grovt kriminella. Sätter vi snäva regler, så att man inte får tillgång till särskilt mycket tvångsmedel, blir det mycket svårare att sätta fast de grovt kriminella som ägnar sig åt att förstöra livet och vardagen för mängder av människor - ibland med dödlig utgång. Det är verksamheter som ägnar sig åt utpressning, uppdragsmord, smuggling av narkotika och vapen, smuggling av människor, prostitution och rena våldsbrott. Redovisningen är alltså viktig. Jag vill understryka några perspektiv som är viktiga för oss i Folkpartiet liberalerna. Vi är nämligen medvetna om att det är en mycket delikat balansgång. Jag vill också föra in perspektivet att tiden har förändrat vårt samhälle - med ny teknik skapas nya brottsverktyg. Det behövdes inte så mycket telefonövervakning på den tiden det inte fanns några telefoner i Sverige, herr talman. Då var det väldigt svårt att avlyssna dem. Det är klart att den nya tekniken skapar nya verktyg som de kriminella använder och som vi måste hitta begränsningar för, men vi måste även ha möjlighet för polisen att jaga de kriminella. Det vanligaste exemplet är brott som annars begås på internet. Då får jag bestämma mig: Antingen jagar jag själv alla kriminella som utsätter mina barn, min mamma eller mig själv för brott, eller också tillåter jag polisen att ta steget in även på nätet och jaga de kriminella - vilket är någonting Folkpartiet trots allt förespråkar som mest lämpligt. Vi har fått en redovisning om vikten av behov, ändamål och proportionalitet. Det tycker jag är bra, och jag instämmer till fullo med Socialdemokraterna där. Jag tycker också att Anti Avsan för Moderaternas del mycket skickligt redovisade hur det här används i praktiken. Det är ju så att målen är komplicerade. Jag tycker också att det är viktigt att vi kommer ihåg att ökningen beror väldigt mycket på att de kriminella anpassar sig; det finns fler mobiltelefonabonnemang än medborgare i Sverige i dag, skulle jag tro. Ju fler abonnemang, desto fler nummer som används, och de används av de kriminella genom att de oavbrutet byter kontantkort eller telefonabonnemang. Ska man ha ett nytt tillstånd för varje telefon tar det tid och blir många tillstånd, så att säga. Jag utesluter inte alls att man framöver går tillbaka till en tidigare ordning där man har tillstånd för en person och kan klippa till mot samtliga abonnemang den personen anses vara i besittning av. Det skulle faktiskt underlätta något, och vi i den här kammaren borde fundera på om vi inte ska skärpa till det på det sättet. Det är svårare att göra någonting åt kontantkorten, för om de skulle registreras är det klart att det skulle dyka upp en massa bulvaner och målvakter som skulle ägna sig åt att registrera dem. Det ska väl dock inte heller uteslutas för all evighet. Jag tycker att det är viktigt att vi tittar på den redovisning som har kommit in från riksåklagaren, om de anonymiserade fallen. Det är klart att varje person som avlyssnas per definition utsätts för en integritetskränkning, och det är dåligt. Men effektivitetsvinsterna är ganska betydande. Ett exempel är att det i samband med en serie mord inhämtades uppgifter som troligen ledde till att ytterligare mord kunde förhindras. Det kan man säga är en ganska stor vinst för mänskligheten, och framför allt för den person som tack vare de hemliga tvångsmedlen slapp bli mördad. I en förundersökning som faktiskt pågår har man kunnat inleda ytterligare utredningar tack vare inhämtade uppgifter, vilket hittills har lett till att hundratals kilo narkotika har kunnat beslagtas. Det är ganska viktigt att de där hundratals kilona inte kommer ut på marknaden och bidrar till att förstöra liv och skapa elände och död bland Sveriges missbrukarkollektiv eller ungdomar. På s. 13 i det åklagaren skriver, herr talman, ges mängder av sådana fall som visar hur mycket mänskligt lidande man hindrar och hur mycket integritet man faktiskt skyddar genom att ge möjlighet till denna begränsade och kontrollerade användning av hemliga tvångsmedel från polis och åklagare. Herr talman! Det gäller alltså att ha perspektiv på och stor respekt för detta, och det gäller att vi kan stå bakom dessa hemliga tvångsmedel. För Folkpartiets del kan de faktiskt gärna permanentas. Det börjar bli dags för det; en hel del av lagarna har förlängts - högst tillfälligt - flera gånger. Jag ser också fram emot att vi snart ska kunna presentera en gemensam kommission och utredning om en samlad syn på integritetsfrågorna, för det är viktigt. Det behöver vi nog göra regelbundet och återkommande i samhället, för att balansera. Risken finns nämligen med alla åtgärder att de kan missbrukas. Med de kontrollåtgärder som finns före beslut, under beslut och efter beslut kan vi dock acceptera dessa tvångsmedel. De gör stor nytta när de gäller att rensa upp i det träsk av brottslighet som annars förstör livet för människor. Jag yrkar bifall till utskottets förslag, herr talman, och avslag på reservationerna. (Applåder)

Herr talman! Den årliga skrivelsen är ungefär densamma varje år. Det är ungefär samma debatt, och det är ungefär samma åsikter de olika partierna har år efter år. Det är alltså egentligen inte så mycket nytt. En sak som är ny i årets skrivelse är dock att det är lite svårare att jämföra med tidigare år - hur mycket som har använts och på vilket sätt det har använts. Vi har nämligen ändrat lagstiftningen, och då blir jämförelserna inte lika enkla att göra. Till exempel har vi ökat kravet för när domstolstillstånd ska ske i förväg, och polisen kan inte höra av sig direkt till operatörerna och få ut uppgifter direkt från dem. Det är också en trend att den här typen av tvångsmedel används allt oftare i väldigt stora mål, där många personer blir utsatta för hemliga tvångsmedel under ganska lång tid. Det är samma trend som vi har sett inom domstolsväsendet. Det blir allt fler väldigt stora rättegångar med många misstänkta och många målsägande. Den typen av större mål gör att antalet tillstånd till hemliga tvångsmedel snabbt ökar, inte minst eftersom den här typen av kriminella byter telefoner på ett helt annat sätt än vi vanliga människor - det kan vara varje vecka - och då krävs ett nytt tillstånd för att få fortsätta avlyssna en person. Av det faktum att antalet ökar ska vi inte dra slutsatsen att det är vid många fler brott som man har använt den här typen av metoder. Vi ska också komma ihåg att det är mycket resurskrävande. Polisen skulle säkert kunna få tillstånd att använda hemliga tvångsmedel i fler fall, men polisens egna resurser gör att man måste hålla tillbaka. Det går inte att använda den här typen av tvångsmedel så ofta som man egentligen skulle ha fått tillstånd till. Man måste ju klara av att hantera de uppgifter som kommer in. Det är som vanligt anmärkningsvärt hur långt ifrån varandra de rödgröna partierna står. Det är ingen nyhet att i just den här typen av frågor har Vänsterpartiet och Miljöpartiet en inställning och Socialdemokraterna en annan inställning som ligger närmare Alliansens. Jag har full respekt för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet driver på för att polis och åklagare ska få mindre tillgång till och befogenheter att använda hemliga tvångsmedel. Samtidigt ska man då komma ihåg, som flera här har sagt, att den här typen av tvångsmedel är effektiva för att utreda riktigt grov kriminalitet. Minskar man polisens och åklagarens tillgång till hemliga tvångsmedel kommer man att göra det svårare för dem att utreda den här typen av brott. Så ärlig måste man vara. Det är klart att det skulle vara katastrof om polisens möjligheter att utreda grova narkotikabrott, grova rån och mord om de inte hade haft tillgång till hemliga tvångsmedel. Så är det. Det är därför det är så viktigt att vi och väljarna får veta vilken politik på det här området en eventuell rödgrön regering skulle driva. För mig och Centerpartiet är det viktigt att polisen har befogenheter att använda hemliga tvångsmedel. Samtidigt ska det vara väl reglerat. Det ska ske en noggrann kontroll i förväg via ett domstolstillstånd för att man ska få använda avlyssning och övervakning, och i efterhand ska det kontrolleras att det har skett på rätt sätt. I efterhandsgranskningen ligger också den årliga skrivningen som vi behandlar här i dag. Polisen ska ha tillgång till den här typen av tvångsmedel, och det har de när de klarar den proportionalitetsbedömning som Elin Lundgren talade om. Det är viktigt att komma ihåg att polis och åklagare inte har tillgång till den här typen av metoder om det inte är proportionellt i varje enskilt fall. Den bedömningen måste domstolen göra i varje enskilt fall. Och så klart måste det göras en kontroll i efterhand, så att inte enskilda personers integritet har kränkts i onödan. Det är klart att hemlig avlyssning av någons telefon innebär en kränkning av personens integritet - ja, men det är nödvändigt i vissa fall. Den person som är misstänkt för att ha smugglat in narkotika i vårt land eller begått ett grovt rån får faktiskt stå ut med att den personliga integriteten kränks. I vissa fall visar det sig att personen i fråga faktiskt inte var skyldig, och då kan man avskriva misstankarna, vilket i sig såklart är positivt för den personen. Regeringens skrivelse är bra. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Herr talman! Det är bra och nödvändigt att riksdagen varje år får en redogörelse för hur tvångsmedlen har använts. Anledningen till att vi över huvud taget har den här debatten är att vi är överens om att vi vill ha en noggrann och tydlig reglering. Det är också ett led i att försöka göra den årliga skrivelsen bättre. Hemliga tvångsmedel är ett viktigt redskap för polisen. Vi har hört om återkommande gängskjutningar, senast i helgen i Göteborg, och polisen säger tydligt att om de inte får de här redskapen har de inte någon möjlighet att sätta hårt mot hårt mot den, tyvärr, ökade grova organiserade brottslighet som vi börjar se. Det betyder självfallet inte att vi bortser från enskildas rättssäkerhet och integritet, som kan vara i fara. Det gäller att hela tiden klara balansgången mellan dessa två perspektiv: skyddet för den som riskerar att drabbas av ett grovt brott och det rättsliga skyddet för den som av olika anledningar utsätts för hemliga tvångsmedel. Precis som mina allianskolleger och också Socialdemokraterna redogjort för är det ett antal principer som ligger till grund för beslut om att hemliga tvångsmedel ska användas. Det ska vara ett tydligt ändamål, ett tydligt behov och en tydlig proportionalitet. Det har under årens lopp också skett förbättringar, förstärkningar och en tydlighet i hur uppgifterna ska få inhämtas. Det krävs numera också ett domstolsbeslut. Allt går på så sätt åt rätt håll. Men, återigen, vi måste alltid jobba med den svåra balansgången, och jag tror att arbetet aldrig blir helt klart. Diskussionen blir då om vi befinner oss på rätt nivå. När man talar med de brottsbekämpande myndigheterna säger de att de behöver de här tvångsmedlen. De har annars väldigt svårt att arbeta med att avslöja grova narkotikabrott, grova rån och mord, som nämns som exempel i skrivelsen. Det är ändå väldigt allvarlig brottslighet som det handlar om. Enligt skrivelsen har hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation varit till nytta i 73 procent av fallen. Motsvarande siffra för hemlig övervakning är hela 62 procent. Miljöpartiet och Vänstern tycker, till skillnad från regeringen och allianspartierna, att det här inte är tillräckligt effektivt. Frågan är: Räcker det då med en hundraprocentig träffsäkerhet för att man ska få använda hemliga tvångsmedel över huvud taget? Det är lite svårt att veta. Likaså: Vilka andra åtgärder ska de brottsbekämpande myndigheterna få använda för att lösa den grova organiserade och ofta avancerade brottsligheten om de inte får ha de här redskapen? Jag tycker att denna fråga tål att ställas. När det är så tydligt att två partier av tre i det så kallade rödgröna samarbetet har en annan uppfattning tror jag att många med mig undrar hur man skulle få ihop det i det här fallet. Det blir ju lite svårt när två partier är väldigt tydliga med att de vill få stora förändringar och ett parti i det här fallet ser att de brottsbekämpande myndigheterna behöver precis de här redskapen. Frågan är alltså om man ska avskaffa de hemliga tvångsmedlen eller om man ska kräva högre träffsäkerhet och vad det i så fall blir för andra medel. Hur ska man se på de hemliga tvångsmedlen efter valet? Med dessa frågor ställda - om de inte besvaras låter jag dem hänga i luften - yrkar jag avslag på samtliga motioner och föreslår att skrivningarna läggs till handlingarna. (Applåder) Härmed var överläggningen avslutad. (Beslut fattades under 17 §.)