Otillbörliga handelsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan

Debatt om förslag 14 juni 2018

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 1 Marianne Pettersson (S)

Herr talman! Vi behandlar i dag Otillbörliga handelsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan, MJU25. Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation.

Till skillnad från utskottsmajoriteten delar vi regeringens bedömning av tillämpning av subsidiaritetsprincipen när det gäller förslaget om skydd mot otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan. Syftet med förslaget är att införa en gemensam miniminivå inom EU för skydd mot otillbörliga handelsmetoder - unfair trading practices, UTP - för de svagaste aktörerna i livsmedelskedjan.

Trots år av diskussioner, analyser och rekommendationer har man inom EU inte lyckats ta fram en sådan miniminivå. Det är 20 medlemsstater som har nationell lagstiftning medan 8, däribland Sverige, saknar sådan nationell lagstiftning. Enligt kommissionen definieras UTP som handelsmetoder som avviker från principer om god affärssed, sunt förnuft och rättvis behandling. I praktiken handlar det om överföring av egna affärsrisker och kostnader från starkare till svagare aktörer i livsmedelskedjan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Otillbörliga handels-metoder mellan företag i livsmedelskedjan

Det finns en utbredd enighet om att otillbörliga handelsmetoder förekommer i hela livsmedelskedjan. Ett riktat skydd för små och medelstora aktörer i livsmedelskedjan är motiverat eftersom de ofta saknar tillräcklig förhandlingsstyrka för att kunna försvara sig mot otillbörliga handelsmetoder.

Dessa metoder är till exempel betalningstider längre än 30 dagar för färskvaror, annullering av order för färskvaror med kort förvarning, ensidiga och retroaktiva villkorsändringar och krav på att leverantören betalar för svinn som uppstått i köparens lokaler. Jag hörde talat om en gurkodlare som någon vecka innan skörd fick sin order annullerad, vilket betydde att han fick plöja ned hela fältet med gurkor.

Vid tillämpning av direktivet i Sverige bedöms direktivet skydda ca 130 000 leverantörer i livsmedelskedjan vid deras affärer med köpare i livsmedelskedjan som sammanlagt har mer än 250 anställda och mer än 50 miljoner euro i årsomsättning. Det är dessa ca 60 köpare som skulle kunna omfattas av direktivet och skulle kunna bli anmälda.

Både livsmedelsföretagen och LRF vidimerar att otillbörliga handelsmetoder är vanliga. LRF bedömer att det behövs ett ramverk på EU-nivå med nationell anpassning.

Herr talman! Utskottsmajoriteten ifrågasätter varför otillbörliga handelsmetoder ska vara nödvändiga att stävja genom EU-reglering inom just jordbrukssektorn när motsvarande problem kan förekomma även inom andra områden.

Varför det behövs, beskrivs så här: Affärsrisker förekommer vid all ekonomisk verksamhet. Men osäkerheten är särskilt stor i samband med jordbruksproduktion, eftersom den är beroende av biologiska processer och av väderbetingelser och eftersom jordbruksproduktion i större eller mindre utsträckning är lättfördärvlig och säsongsbetonad.

Inom jordbrukspolitiken, som numera är mer marknadsorienterad än tidigare, har skyddet mot otillbörliga handelsmetoder blivit viktigare för aktörer i livsmedelskedjan och särskilt för jordbrukarna och deras organisationer. Mot denna bakgrund anser vi att förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen, vilket är vad vi ska ta ställning till här i dag.

Medlemsstaterna har inte lyckats lösa problemet med otillräckligt skydd mot otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan. Därför finns det ett behov av åtgärder på EU-nivå för att komma till rätta med problemet.

Det förslag som kommissionen presenterar innebär en låg grad av harmonisering där de allvarligaste otillbörliga handelsmetoderna förbjuds men där medlemsstaterna ges möjlighet att införa striktare lagstiftning.

(Applåder)


Anf. 2 Maria Malmer Stenergard (M)

Herr talman! I det här betänkandet behandlar vi frågan om kommissionens förslag gällande otillbörliga handelsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Utskottets majoritet anser att kommissionens förslag inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen och föreslår att riksdagen lämnar ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande.

Jag vill vara mycket tydlig med att vi från Alliansens sida anser att frågan om otillbörliga handelsmetoder som företag använder sig av i livsmedelskedjan ska tas på stort allvar. Vi menar dock att varken regeringen eller kommissionen har förmått att på ett tydligt sätt visa att förslaget syftar till att lösa gränsöverskridande problem på den inre marknaden. Vi anser därför att detta är en fråga som bäst löses på nationell nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Otillbörliga handels-metoder mellan företag i livsmedelskedjan

Vi noterar också att så sent som 2016 menade kommissionen att det inte var motiverat med en reglering på EU-nivå. Det föreslagna regelverket kräver ordentliga analyser av konsekvenserna för de nationella regelverken. Man bör vara väl medveten om att förslaget inskränker den svenska fria avtalsrätten.

Dessutom kan det noteras att problem med exempelvis långa betalningstider inte är unikt för livsmedelsbranschen, utan det drabbar små aktörer även i andra branscher. Det är viktigt att komma till rätta med de problemen. Men det är inte givet att det sker bäst på EU-nivå.

Dock vill jag avslutningsvis tillägga att givet förhandlingsläget ser det ut som att det oavsett vad vi tycker i subsidiaritetsfrågan kommer att bli ett direktiv. I de vidare förhandlingarna är det självklart viktigt att Sverige är en konstruktiv förhandlingspart.

(Applåder)


Anf. 3 Marianne Pettersson (S)

Herr talman! Jag vill börja med att konstatera att den fria avtalsrätten kräver jämbördiga partner för att man ska få jämbördiga villkor.

LRF bedömer att det behövs ett ramverk på EU-nivå kring UTP. Frågan är generellt sett viktig på EU-nivå och har en koppling till den gemensamma jordbrukspolitiken. Den successiva reformeringen av CAP har försvagat den tidigare prisstödspolitiken. Vidare är åtgärder inom livsmedelskedjan ett viktigt komplement till andra åtgärder inom CAP i fråga om riskhantering. Det gäller exempelvis hur effekter av genomslag för låga världsmarknadspriset ska hanteras. Samtidigt varierar förhållandena mellan medlemsländerna vad avser UTP, varför en nationell anpassning av ramverk på EU-nivå behövs.

Jag vill fråga Maria Malmer Stenergard vad hon säger till LRF.


Anf. 4 Maria Malmer Stenergard (M)

Herr talman! Tack för frågan! Som jag sa i mitt anförande är det otroligt viktigt att vi ser till avtalsförhållandena i livsmedelsbranschen och också i andra branscher där man upplever att små aktörer har problem gentemot stora aktörer.

I Sverige har vi ett väl fungerande rättssystem, och vi har ett effektivt rättsväsen. Vi har en avtalslag där man till exempel skulle kunna åberopa 36 § om otillbörliga avtalsvillkor. Många av de problem som har lyfts fram i samband med behandlingen av förslaget från EU:s sida handlar om avsaknad av effektiva rättssystem i andra länder.

Kommissionen menade 2016 att det är för tidigt att gå vidare med direktiv eftersom man precis har vidtagit många frivilliga åtgärder i länderna. Man bör avvakta dem innan man går vidare.


Anf. 5 Marianne Pettersson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Otillbörliga handels-metoder mellan företag i livsmedelskedjan

Herr talman! Där har EU ändrat åsikt nu och säger att lapptäcket av regler om otillbörliga handelsmetoder i medlemsstaterna eller avsaknaden av sådana regler kan utgöra ett hinder för att nå en skälig standard för jordbruksbefolkningen. De otillbörliga handelsmetoderna sätter jordbruksproducenternas lönsamhet på spel och leder till att deras inkomster pressas ned. Styrningen av dem tillhör därför den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU.

Jag förstår inte varför vi inte kan följa detta. Svenska producenter har ju kunder också i andra länder. Om vi skulle ha nationella riktlinjer gäller de inte där.


Anf. 6 Maria Malmer Stenergard (M)

Herr talman! Jag har stor förståelse för att man kan göra olika bedömningar i frågan. Detta är självklart någonting som vi måste följa nära framöver.

Det är som sagt viktigt att vi är en konstruktiv förhandlingspart i de vidare förhandlingarna i EU nu när det ser ut att trots allt bli ett direktiv. Men de riktigt små aktörerna, som är de som har de riktigt stora problemen, handlar oftast inom landet. Det är oerhört viktigt att man får ett effektivt rättsväsen på plats. Där finns säkert mer att göra i Sverige. Jag tror att vi ska börja på nationell nivå i stället för att lyfta upp makten till EU. EU har nog med problem att brottas med för tillfället.


Anf. 7 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag tror att vi är tämligen överens om att EU redan nu lägger sig i alldeles för mycket av det som medlemsstaterna gör. Därför bör vi alltid fråga oss när det kommer förslag på nya direktiv och förordningar från Bryssel: Är detta verkligen någonting som EU ska bestämma över, eller kan medlemsländerna själva få lösa det?

Därför finns den så kallade subsidiaritetsprincipen, som handlar om just detta. Om ett beslut kan fattas på en lägre nivå ska beslutet också fattas på den lägre nivån. I klartext: Om medlemsstaterna eller medlemsstaternas kommuner och landsting kan lösa någonting ska man inte rulla detta ansvar vidare till Bryssel. EU ska fokusera på ett fåtal saker och göra det så bra som möjligt.

Nu finns ett förslag från EU om reglering - en harmoniseringslag om åtgärder mot så kallade otillbörliga handelsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan. Precis som Maria Malmer Stenergard från Moderaterna sa här tidigare kom EU-kommissionen så sent som för två år sedan fram till att någon reglering på området inte var motiverad. Man kanske faktiskt anser att den gemensamma jordbrukspolitiken är rätt byråkratisk redan som den är och att vi inte behöver lägga nya pålagor på våra svenska företag och konsumenter. Därför tycker även vi i Vänsterpartiet att vi ska avfärda förslaget från Bryssel.

Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg vad regleringen kan leda till för Sveriges del. Vi har ingen detaljlagstiftning just om otillbörliga handelsmetoder i Sverige. Men det innebär inte att vi inte hanterar otillbörliga handelsmetoder. Vi har en avtalsrätt, och vi har mängder med lagstiftning kring otillbörlig marknadsföring och ekonomisk brottslighet. Man får inte fuska med EU-medel och så vidare. Att då lägga lök på laxen i form av ny lagstiftning på något som vi redan sköter tämligen väl blir bara extra byråkrati och krångel.

Otillbörliga handels-metoder mellan företag i livsmedelskedjan

Jag skulle vilja fråga Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som vill ha denna harmoniseringslagstiftning från Bryssel: Vad är det som inte fungerar i Sverige i dag och som vi själva inte kan lösa? Varför ska vi ha nya pålagor från Bryssel? Den frågan tycker jag att socialdemokraterna och miljöpartisterna är skyldiga att ge ett adekvat svar på.

Med detta vill jag passa på att yrka bifall till utskottets förslag att avfärda förslaget från EU.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Beslut

EU-förslag om otillbörliga handelsmetoder med livsmedel går för långt (MJU25)

EU-kommissionen har lämnat förslag på gemensamma EU-regler för att motverka att företag i livsmedelskedjan använder otillbörliga handelsmetoder. Förslaget innebär en gemensam miniminivå för skydd mot dessa handelsmetoder i hela EU. Det innehåller bland annat en kort förteckning över särskilda förbjudna handelsmetoder.

Riksdagen anser att EU-förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen. Den principen innebär i korthet att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Riksdagen anser att de här problemen hanteras bäst på nationell nivå och att det är viktigt att värna den svenska avtalsfriheten. Riksdagen anser också bland annat att kommissionen och regeringen inte har gjort det tillräckligt tydligt på vilket sätt förslaget ska lösa gränsöverskridande problem på EU:s inre marknad.

Riksdagen beslutade att lämna ett motiverat yttrande om detta till Europaparlamentet, ministerrådet och EU-kommissionen.

Utskottets förslag till beslut
Riksdagen beslutar att lämna ett motiverat yttrande.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.