Ny ordning för nationella vaccinationsprogram

Herr talman! Det är av stor vikt att vi hyser förtroende för vaccinationer, och det ställer givetvis krav på det nationella vaccinationsprogrammet. Jag tycker generellt att vi ska ha en stor respekt för alla sorters läkemedel utifrån att vi svarar olika på samma läkemedel. Om vi har alltför breda kriterier när det gäller vaccinationsprogrammet är risken att vi i onödan utsätter folk för allvarliga risker och biverkningar. Jag måste därför fråga dem som försvarar breda kriterier i vaccinationsprogrammet om de samtidigt då är beredda att ta ansvar och stå till svars för de komplikationer som därmed riskerar att öka. I färskt minne har vi de barn som fick narkolepsi av vaccinationen mot svininfluensan. Jag tycker att det borde vara ett uppvaknande kring vilka risker vi utsätter befolkningen för. Nu sägs det att även andra biverkningar har gett sig till känna, varför en Facebookgrupp har startat som heter Livet efter sprutan. I en artikel i Aftonbladet framgår det att många har sökt hjälp för att få diagnos och behandling för andra biverkningar är narkolepsi, men de har haft svårt att få diagnos och behandling. I artikeln frågar man sig hur man ska kunna lita på myndigheternas vaccinationsrekommendationer i framtiden. Vi kan även nu se att folk över lag i lägre grad vaccinerar sig mot den årliga influensan, eftersom de är rädda för vad sprutan kan föra med sig. Lek med tanken att en riktigt otäck farsot skulle gripa tag om Sverige och vi då skulle få scenariot att folk är mer rädda för vaccinet än för själva sjukdomen! Då tror jag att vi kan vara ganska illa ute. Det är därför det är så viktigt att vi jobbar med att återfå förtroendet för vaccinationer och därmed inte vaccinerar mer än vad som är absolut nödvändigt. I min reservation tog jag upp exemplet Gardasil som sedan 2000-talet finns med i det nationella vaccinationsprogrammet. Gardasil är ett vaccin mot papillomvirus, HPV, som erbjuds flickor i mellanstadiet innan sexualdebut. Syftet sägs vara att skydda mot livmoderhalscancer. Då vill jag påpeka att livmoderhalscancer är en relativt sällsynt cancerform. Det rör sig om 450 fall om året. Det är 70 procent som överlever tack vare en behandling som har blivit mycket förbättrad. Det finns det naturligtvis all anledning att vara tacksam och glad för. Men vaccinet är i allra högsta grad omstritt. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten menar att Gardasil har tre gånger fler biverkningar än alla andra vacciner tillsammans. Redan i år har i USA över 24 000 avvikelserapporter kommit in, inklusive dödsfall och faktiskt fall av livmoderhalscancer. Jag lyssnade på ett radioprogram i våras där en läkare medverkade. Han sade att det finns flera läkare här i landet som har sett dessa biverkningar men att de inte riktigt greppar att det kan vara en direkt följd av att man fått en spruta. Utifrån detta hyser jag full förståelse för de familjer som drabbas av det här och tycker att det är sorgligt att det är så många som upplever att de inte blir tagna på allvar när sådant här händer. Smittskyddsinstitutet har bland annat rapporterat om en ökning av tuberkulos i Sverige. Ökningen är störst bland tonåringar, då smittan lätt sprids i skolmiljö. Det som oroar här är att allt fler som smittas bär på multiresistenta bakterier som det inte finns behandling för när det har gått så långt. I det läget kan jag personligen tycka att TBC vore en lämpligare kandidat för ett nationellt vaccinationsprogram än Gardasil. Vi har varit lite oeniga i utskottet om vad som ska ingå i vaccinationsprogrammet. Därför anser jag att det är otillräckligt att det är enbart regeringen som ska fatta beslut om sådana här frågor. Jag tycker att det ska hållas en bredare debatt med större lyhördhet för allmänheten och deras egna erfarenheter och att det slutligen ska vara riksdagen som fattar beslut om det här. Jag vill därför yrka bifall till reservation 1 och reservation 2.

Herr talman! Insatser för en bättre folkhälsa är en viktig del i arbetet för en god välfärd. En av de enskilt viktigaste insatserna inom folkhälsoområdet är vaccinationsprogram på befolkningsnivå. Få åtgärder har på ett så effektivt sätt medfört att förekomsten av ett antal allvarliga sjukdomar drastiskt har minskat och i vissa fall eliminerats. Socialdemokraterna välkomnar förslagen i propositionen Ny ordning för nationella vaccinationsprogram . Det finns därför ingen anledning att hålla ett väldigt långt anförande om detta. Jag vill dock framhålla några saker. För det första är det bra att beslutsprocesserna för att avgöra vilka vacciner som ska ingå i de nationella vaccinationsprogrammen blir mer öppna. Den nya regleringen av programmen avgränsar vad som ska utgöra ett nationellt ansvar för vaccinering. För det andra är det bra att regler för de nationella vaccinationsprogrammen förs in i smittskyddslagen. Kommuner och landsting blir skyldiga att erbjuda människor vaccination mot smittsamma sjukdomar i syfte att förhindra spridning av dessa sjukdomar i befolkningen. Att det förs in i lag ger större tydlighet och visar att smittskyddslagen omfattar såväl individ- som befolkningsinriktade smittskyddsåtgärder. För det tredje innebär ändringen att det är regeringen som beslutar att vaccinationers betydelse för folkhälsan tydliggörs. För det fjärde blir det genom de föreslagna förändringarna ett tydligt ansvar för landsting och kommuner vad gäller genomförande, kostnadsfrihet för invånarna och komplettering av tidigare ofullständigt vaccinerade. För det femte är det i sig bra att ett vaccinationsregister och hälsodataregister skapas. Det möjliggör nationell uppföljning av vaccinationstäckningen. Vaccinationsregistret är dock, som personer i smittskyddsverksamheten påpekat, en halvmesyr. Det är till ingen praktisk nytta för den enskilde, även om det är en allmän handling, det är till ingen nytta för vårdgivaren och det är oklart om det kommer att gå att få data för uppföljning på regional och lokal nivå. De sekretessproblem som finns måste lösas, och jag hoppas att man vill jobba vidare med detta. De nationella vaccinationsprogrammen föreslås bestå dels av allmänna vaccinationsprogram, till exempel barnvaccinationer som erbjuds samtliga medborgare i barndomen, dels av särskilda vaccinationsprogram för personer som ingår i riskgrupper. Syftet med nationella vaccinationsprogram är att de effektivt ska förebygga smittspridning i samhället, vara samhällsekonomiskt kostnadseffektiva och utgå från grundläggande etiska och humanitära värderingar. Alla tre kriterier ska utvärderas i en samlad bedömning. Herr talman! Det är nödvändigt med en fortlöpande övervakning av vaccinationsprogrammen. Om ett nationellt vaccinationsprogram i någon del inte längre motsvarar kriterierna ska det givetvis ändras. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag och propositionen och avslag på motionerna. Att vi i Sverige har ett omfattande vaccinationsprogram gör att många människor inte tänker på hur det var innan detta skydd fanns. Man inser inte hur oerhört viktigt det är att vaccinera sig och vad som skulle hända om en majoritet av befolkningen struntade i det. För bara några decennier sedan dog människor i mässling och i hjärnhinneinflammation orsakad av påssjuka. I dag är det väldigt ovanligt tack vare att nästan alla barn tidigt vaccineras med det så kallade MPR-vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund. Nästan alla barn vaccineras, men det krävs att 90-95 procent av befolkningen är vaccinerade för att vi ska få ett gott skydd så att sjukdomarna inte får fäste igen. Därför är det viktigt att avliva vaccinmyter. MPR-vaccinet leder inte till autism. Det är klarlagt sedan länge. Att Wakefieldstudien visat sig vara ren bluff borde alla föräldrar veta vid det här laget. Nu finns motsvarande myter om Gardasil. Sprider man sådana myter är man faktiskt delaktig till att människor dör i onödan. Det blir nya regler för Sveriges vaccinationsprogram. Socialutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag. Kommuner och landsting blir skyldiga att erbjuda människor vaccinationer mot vissa smittsamma sjukdomar för att förhindra spridning bland befolkningen. Det gäller både allmänna vaccinationer och vaccinationer för barn och särskilda riskgrupper. Att regeringen bestämmer vilka sjukdomar som ingår i det nationella vaccinationsprogrammet är rimligt med tanke på att det handlar om stora kostnader. Alltså bör det vara regeringen som fattar dessa beslut. Kommuner och landsting utför vaccinationerna som blir kostnadsfria för den enskilde. Vårdgivare ska också upprätthålla ett vaccinationsregister, som förhoppningsvis kan vara ett bra verktyg vid framtida epidemier och för ny forskning. De nya reglerna börjar gälla den 1 januari 2013. Sverige har tyvärr präglats av ett alltför stort godtycke tidigare. Som boende i Västra Götaland var jag tvungen att själv bekosta cancervaccineringen för två av mina döttrar. Och inte nog med det: Västra Götalandsregionen vägrade acceptera att det skulle ingå i högkostnadsskyddet trots att det var nationellt beslutat av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. På grund av regioner som Västra Götaland tvingas riksdagen bli tydligare vad som gäller. Jag drev frågan vidare och fick tillbaka pengarna genom högkostnadsskyddet. Men hur många personer orkar göra det? Och hur många har fått betala själva? Ett stort framsteg vore ett vaccin mot tobak. Det är den vanligaste påverkbara orsaken till dödlig cancer, enligt bland annat Cancerfonden. Bara i Sverige dör 18 personer varje dag av rökning. Vaccinationer gynnar vår befolkning, och det är viktigt att vi tar ansvar för det. Vaccinering ska inte ske i onödan, men självklart ska vi ha ett gott vaccinationsskydd. Sverige ligger i framkant. Herr talman! Jag yrkar som sagt bifall till utskottets förslag och propositionen och avslag på motionerna. (Applåder)

Herr talman! Nu får vi en tydligare reglering av de nationella vaccinationsprogrammen, och det är mycket bra. I och med detta beslut blir kommuner och landsting skyldiga att erbjuda människor vaccination för ett antal sjukdomar och också stå för de kostnaderna. I dag inrymmer programmet sjukdomar såsom polio, difteri, stelkramp, kikhosta och så vidare. Jag är tillräckligt gammal för att ha levt innan vi fick dessa vacciner. Jag vill inte återfå ett samhälle där människor avlider till följd av dessa sjukdomar. Jag var andningsassistent på Sundbybergs sjukhem 1954 under den senaste polioepidemin. Då räckte inte respiratorerna, utan vi fick stå och manuellt hjälpa de polioskadade att andas. Det vill jag inte ha tillbaka. Här får vi nu ett system som kommer att fungera väl. Jag förstår därför inte Sverigedemokraternas reservation i detta sammanhang. Jag vill påminna om att vaccin är läkemedel, och de genomgår samma noggranna prövning som alla andra läkemedel. Det är Europeiska läkemedelsmyndigheten i London som tar beslut. Läkemedelsverket och Smittskyddsinstitutet i Sverige är också viktiga resurser för att vi ska ha så mycket som möjligt på fötterna när ett vaccin godkänns. Från den 1 juli har vi ett EU-direktiv om biverkningsrapportering och felanvändning av läkemedel. Jag har talat om det tidigare i kammaren. Här uppmanas också patienter, användare av läkemedel och de som har vaccinerats att anmäla biverkningar om de misstänker att de drabbats av en komplikation av ett läkemedel eller ett vaccin. Vi har alltså ett system för att så snabbt som möjligt få tag på oväntade biverkningar. Vi kan nämligen aldrig vid godkännandetillfället garantera att något oväntat inte dyker upp, såsom narkolepsin nu senast, fosterskador av Neurosedyn och en rad andra läkemedelsbiverkningar. Vi har dock som sagt ett system i Sverige och Europa för att på ett så tidigt stadium som möjligt hitta oväntade biverkningar och kunna förebygga att fler människor drabbas. Att regeringen fattar beslut handlar inte om bedömning av nytta och risk med det enskilda vaccinet, för det måste myndigheterna stå för. Däremot handlar det om kostnaderna som är inbegripna i detta. Det är ett system som är till fyllest. Det riksdagen ska göra är att skapa förutsättningar för en god kontroll. Jag är väldigt glad över att vaccinationsregistret äntligen kommer på plats. Det gör det också möjligt för oss att på sikt se hur effektiva vacciner är. Det är efterlängtat. I förra debatten talade vi om väntetider på två och tre år. Det här registret har vi väntat på i 20-25 år, men nu får vi det. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Herr talman! Det är freden, vaccinet och potäterna som gör att befolkningen växer, sade en gång biskop Esaias Tegnér. Redan 1801 hade vi i Sverige börjat vaccinera mot smittkoppor, en farsot som i dag är helt utrotad. Det är svårt att tänka sig vårt moderna Sverige utan de framsteg som vaccinerna har inneburit. Vad hade hänt om inte poliovaccinet kommit när det kom? Hur hade inte dödligheten bland barn och ungdomar sett ut om vi inte kunnat vaccinera mot difteri, mässling och den vanligaste formen av hjärnhinneinflammation? Hur många missbildade barn hade inte fötts om vi inte fått fram vaccinet mot röda hund? I dag debatterar vi här i kammaren ett viktigt steg i att ytterligare förstärka möjligheten att förhindra farliga sjukdomar genom vaccination, ett tydligt regelverk för vem som ska besluta om vaccinationsprogrammen och hur de bättre ska kunna följas upp. Jag och Centerpartiet tycker att detta är ett mycket bra förslag. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Det är av alla riksdagens partier bara Sverigedemokraterna som ställer sig vid sidan av förstärkningen. De menar att det föreslagna regelverket är för slappt och att endast sjukdomar som är livshotande eller som ger men ska kunna ingå. Som exempel på ett vaccin som skulle införas allmänt nämner man vaccin mot tuberkulos, BCG. Garanten för att det ska bli bra är enligt Sverigedemokraterna att man låter oss riksdagsledamöter fatta besluten. Detta väcker några frågor. Jag skulle därför vilja fråga Margareta Sandstedt från Sverigedemokraterna: Hur har man egentligen tänkt? Vilka av de vacciner som i dag ingår i de allmänna vaccinationsprogrammen är det som Sverigedemokraterna tycker inte platsar? Kan Margareta Sandstedt berätta? Är det vaccin mot mässling, kikhosta eller kanske difteri? Livmoderhalscancervaccin, som Margareta Sandstedt tar upp, är ett vaccin mot en livshotande sjukdom. Ett stort antal kvinnor dör varje år av denna mycket grymma sjukdom, som kan undvikas med just det vaccinet. Vilket vaccin är det som Sverigedemokraterna vill ha bort? Den andra fråga som inställer sig och som jag också skulle vilja ha svar från Sverigedemokraterna på är hur man har kommit fram till att det är just BCG, vaccin mot tuberkulos, som är det viktigaste att införa som allmän vaccination i landet. BCG var tidigare en del av det allmänna vaccinationsprogrammet, men det togs bort under 70-talet därför att det hos vuxna hade mycket dålig skyddseffekt. Det var dessutom ett förhållandevis farligt vaccin. Trots att den allmänna vaccinationen tagits bort har vi inte sett en ökning av antalet fall annat än i riskgrupper. Detta är två frågor som jag gärna skulle vilja ha svar på. Sverigedemokraternas illa underbyggda resonemang kring vilka vaccinationer som är bra och framför allt vilka som är dåliga visar med all önskvärd tydlighet hur olämpligt det är att det är riksdagsledamöter som har pratat med en doktor här och lyssnat på en patient där som ska fatta beslut om hur de allmänna vaccinationsprogrammen ska se ut. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Herr talman! Rubriken för debatten, betänkandet och propositionen är Ny ordning för nationella vaccinationsprogram . Betänkandet behandlar både propositionen och motioner som avgivits här i riksdagen. När jag läste propositionen och betänkandet reflekterade jag över att en annan rubrik hade kunnat vara Ytterligare ett steg för en bättre folkhälsa i Sverige . Men vi är ofta formella och sätter rubriker som avser de regleringar som ska göras. Men hela syftet, hela bakgrunden och hela intentionen i det som läggs fram från regeringen och som vi behandlar i riksdagsbetänkandet från socialutskottet handlar om att våga ta ytterligare ett steg för en bättre folkhälsa. Insatser för en bättre folkhälsa ingår som en viktig del i arbetet för en god välfärd, ekonomisk tillväxt och ett hållbart Sverige. Folkhälsan är av stor betydelse för samhällsutvecklingen. En av de enskilt viktigaste insatserna inom folkhälsoområdet är införandet av vaccinationsprogram på befolkningsnivå. Få åtgärder har på ett sådant effektivt sätt medfört att förekomsten av ett antal allvarliga sjukdomar drastiskt minskat och i vissa fall eliminerats. Därför har det varit naturligt för oss i socialutskottet att välkomna de förslag som Socialdepartementet och regeringen för fram i propositionen. Genom förslagen blir beslutsprocessen för att avgöra vilka vacciner som ska ingå i nationella vaccinationsprogram mer öppna. Den nya regleringen av programmen avgränsar vad som ska utgöra ett nationellt ansvar för vaccination. De nationella vaccinationsprogrammen föreslås bestå dels av allmänna vaccinationsprogram, till exempel barnvaccinationer som erbjuds samtliga barn, dels av särskilda vaccinationsprogram för personer som ingår i riskgrupper. Syftet med nationella vaccinationsprogram är att de ska förebygga smittspridning i samhället effektivt, vara samhällsekonomiskt kostnadseffektiva och utgå från grundläggande etiska och humanitära värderingar. Dessa tre kriterier ska utvärderas i en samlad bedömning. Det framhålls med tydlighet i förslaget i propositionen. Jag delar bedömningen i utskottets skrivning, som markerar att det är nödvändigt med en fortlöpande övervakning av vaccinationsprogrammen. Om ett nationellt vaccinationsprogram i någon del inte längre motsvarar kriterierna ska det ändras, vilket tydligt framgår av förslaget. Herr talman! För de nuvarande vaccinationsprogrammen fattar Socialstyrelsen beslut om vaccinering mot en sjukdom. Nuvarande ordning innebär att det är en myndighet som fattar beslut som kan leda till stora ekonomiska konsekvenser, dels för staten, dels för kommuner och landsting. Därför är det enligt min mening rimligt att göra en avvägning som innebär att man föreslår att beslut om in- och utsättning av vacciner i nationella vaccinationsprogram ska fattas av regeringen. Tidigare talare har motiverat detta. Herr talman! Vaccination har varit en viktig faktor för att ge vårt land en god folkhälsa och en del i utvecklingen till ett välfärdssamhälle. Vaccination har stor betydelse för hela samhällsutvecklingen och bidrar till att förhindra sjukdomar och spridning av sjukdomar. De förslag som föreligger i den proposition vi nu ska ta ställning till ger förhoppningsvis möjlighet att bidra till en ännu bättre folkhälsa. Med dessa synpunkter vill jag yrka bifall till regeringens förslag och förslaget i socialutskottets betänkande 2011/12:SoU20. (Applåder)