Ny järnvägstrafiklag

Debatt om förslag 21 mars 2018
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 1

Anf. 66 Per Klarberg (SD)

Fru ålderspresident! Efter vad som följer av 5 kap. 1 § i gamla järnvägslagen ska Trafikverket som utgångspunkt ersätta alla personers sakskador som orsakas av järnvägsdrift, så kallat strikt ansvar. Detta strikta ansvar medför att Trafikverket normalt betalar ut ersättning för vissa anhöriga till tredje man som avlidit i järnvägstrafik utan att egentligen göra skillnad på om det rör sig om en olycka eller ett självmord. Sådan ersättning brukar enligt uppgift från Trafikverket avse dels ersättning för begravningskostnader, dels ersättning för ideell skada till vissa anhöriga med ett schablonbelopp om ett prisbasbelopp. Detta är bra. Man kan säga att Trafikverket tar på sig ansvaret för att en obehörig befinner sig i spåret och blir påkörd.

Den nya järnvägslagen ger däremot inte, så som den är skriven, någon ersättning för ideell skada för till exempel psykiskt lidande till lokföraren som kör på en person. Här tar plötsligt Trafikverket inte på sig något ansvar för att en obehörig har befunnit sig på spåret.

Lokföraren som mot sin vilja har haft ihjäl en annan människa, vilket alltid är en traumatisk upplevelse som förföljer lokföraren under resten av lokförarens liv, får ingen ersättning alls från Trafikverket. För att få någon ersättning tvingas lokföraren efter ett par månader till en förnedrande utredning med försäkringsbolaget där man ska redogöra för den traumatiska upplevelsen igen.

Försäkringsagenten har ingen utbildning i krishantering. Försäkringsagentens uppgift är att spara pengar åt sitt bolag, men agenten river enbart upp gamla sår hos lokföraren. Om Trafikverket efter ett par månader hade ringt upp en anhörig till den som har tagit livet av sig - en mamma, pappa, änka, änkling eller ett barn - och frågat hur man mår två månader efter att pappa tog livet av sig framför tåget, eller om man kan sova om nätterna, eller om man tänker på det om dagarna, hade det varit acceptabelt? Naturligtvis inte. Lokföraren ska naturligtvis slippa få dessa samtal, precis som anhöriga slipper.

Fru ålderspresident! För många år sedan körde jag ett godståg en söndagsmorgon från Nässjö ned mot Malmö. Plötsligt vid en röd bil är det en gammal dam som ställer sig mitt framför spåret. Hon går mot mig. Mot allt vad jag har lärt mig, att man ska hålla för öronen och blunda, får jag ögonkontakt med människan. Precis innan jag kör på henne kastar hon sig mot loket, precis som om hon ska stånga det. Hon hamnar under loket. Jag kör över henne med hela godståget och stannar. Jag ringer till tågtrafikledningen. De larmar i sin tur räddningstjänsten. Räddningstjänsten kommer på plats och undersöker tåget och kommer fram till mig och säger: Vi hittar ingenting.

Då börjar jag fundera på rosa elefanter. Jag beskriver att det är en äldre kvinna i 70-75-årsåldern, i en grå jacka, som kastade sig framför loket. Å katten, säger de, det är hon som sitter i bilen bakom tåget. Vi tyckte att det var konstigt att där sitter en kvinna en söndagsmorgon och bara väntar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny järnvägstrafiklag

De sprang tillbaka, men kvinnan hade kört från platsen.

Jag sitter och väntar på vår kamratstödjare. Vi har en fantastisk kamratstödsorganisation inom järnvägen som tar hand om oss efter en sådan olycka. När de kommer släpps samtidigt tågtrafiken på, och första tåget som kör förbi är sovvagnståget som kommer från Stockholm. Det passerar i 40 kilometer i timmen. Efter ett par minuter ringer tågtrafikledningen upp mig och frågar om kamratstödjaren har kommit på plats. Ja, han hade kommit på plats. Då fick vi veta att vi kunde köra till nästa station eftersom där hade skett en ny olycka, sa de.

Vi sätter oss i taxin och åker till nästa station. När vi kommer dit ser jag den röda bilen. När vi kliver ur taxin ser jag kroppen ligga på banvallen. Kvinnan har lagt halsen på rälsen.

Efter två månader ringer försäkringsbolaget upp mig och frågar hur jag mår etcetera. Jag klarade den händelsen ganska bra. Jag övertalade mig själv att kvinnan kanske gjorde detta därför att hon hade cancer eller av någon annan anledning. Hon var trots allt gammal. Jag fick berätta hur jag sov, hur jag upplevde det hela, om jag tänkte på händelsen, bla bla bla och så vidare. Sedan fick jag en ersättning på 3 000 kronor. Det lustiga i sammanhanget, fru ålderspresident, är att min kollega lokföraren som de facto körde ihjäl kvinnan fick en tusenlapp mindre.

För ett par år sedan var det dags igen. Då var det en tjej i 18-20-årsåldern som kastade sig framför tåget när jag kom körande. Samma organisation drog igång igen, polisen kom, räddningstjänsten kom, och kamratstödjarna kom på plats. Sedan var det krishantering efter detta.

När jag sedan begav mig hemåt efter debriefingen, samtal och så vidare, fru ålderspresident, ringde jag till min dotter, som då var 20 år gammal. Min dotter svarade: Hej, pappa! Då brast det fullständigt för mig. Jag tänkte att det finns två föräldrar, en mamma och en pappa, som i dag inte har en dotter att ringa till och som svarar: Hej, pappa!

Denna händelse har förföljt mig i princip varje dag. Det går inte en dag utan att jag tänker på detta.

Två månader senare ringer försäkringsbolaget till mig. En käck kvinna presenterar sig och börjar fråga mig: Hur mår du i dag? Tänker du på upplevelsen? Kan du sova om nätterna? Det var en jäkla utfrågning! Det slutade med, fru ålderspresident, att jag faktiskt bad henne att fara åt ett visst ställe nedåt.

Jag menar att det hade varit någon form av erkännande från Trafikverket om samma regler hade gällt för oss lokförare som för de anhöriga.

Fru ålderspresident! Jag pratar här för landets samtliga 3 000 lokförare. Låt oss slippa riva upp gamla sår. Låt oss bara få gå vidare. Vi är lika mycket drabbade som de anhöriga, och vi bör ha samma rättigheter som de anhöriga har.

Landets lokförare, fru ålderspresident, uppmanar samtliga partier här att stödja vår reservation. Jag yrkar bifall till vår reservation.

(TJÄNSTGÖRANDE ÅLDERSPRESIDENTEN: Ibland kommer verkligheten rakt in i riksdagens plenisal. Vi får fundera mycket på detta.)

I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson och Jimmy Ståhl (båda SD).

Ny järnvägstrafiklag

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Beslut

Ny gemensam lag för inrikes och internationell järnvägstrafik (CU12)

En ny gemensam lag för inrikes och internationell järnvägstrafik införs. Tanken är att modernisera reglerna och att anpassa dem så att internationella bestämmelser för järnvägstrafik även gäller inrikes i Sverige. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Lagen innehåller exempelvis regler för skadeståndsansvar vid resor med tunnelbana eller spårväg och när utomstående skadas till följd av järnvägs-, tunnelbane- eller spårvägstrafik. Den omfattar också regler för vilket ansvar järnvägsföretag, alltså företag som driver trafik på järnväg, har om gods som transporteras skadas eller försenas. Dessutom innehåller lagen regler som ger järnvägsföretag möjlighet att få kostnader för förseningar ersatta av infrastrukturförvaltaren, alltså den aktör som sköter och underhåller järnvägen, om förseningen beror på brister i själva järnvägen.

Den nya lagen börjar gälla 1 juli 2018.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.