Medgivande för Riksbanken att delta i Internationella valutafondens (IMF) finansieringslösning till förmån för låginkomstländer

Fru talman! Redan under förra riksmötet behandlade finansutskottet ett betänkande som tog upp frågan om att Internationella valutafonden hade sålt av en del av sin guldreserv till ett högre pris än förväntat. I stället för att använda de extra resurserna i den löpande verksamheten föreslogs då att de skulle skänkas bort. Riksbanken framställde då till Sveriges riksdag att Sverige skulle delta i en sådan finansieringslösning. Sverigedemokraterna var då det enda partiet som var kritiskt och reserverade sig mot framställningen. Nu är det alltså dags igen. Den här gången väntas summan motsvara drygt 170 miljoner kronor för svenska skattebetalare. Sverigedemokraternas utgångspunkt är att svenska skattemedel, som det i slutändan är fråga om, som används till biståndsändamål ska hållas under svenska statens överinseende. Det biståndsarbete som i dag utförs av svenska staten ska även svenska staten vara övergripande huvudman för. På så sätt kan vi säkerställa att de prioriteringar inom biståndsverksamheten och biståndsarbetet som den svenska staten gör tillgodoses och att vidare kontroller av biståndet kan garanteras. Då kan också väljarkåren utkräva ansvar. Det här är samma ställningstagande som den nordisk-baltiska valkretsen i IMF tidigare har anfört. Inkomsten från försäljningen av guldreserven bör i första hand finansiera IMF:s interna budget med fokus på långsiktiga mål och reservuppbyggnad. Endast i undantagsfall ska inkomsten användas till att finansiera verksamhet i låginkomstländer, och verksamheten i låginkomstländer bör i stället finansieras med biståndsmedel direkt från medlemsländerna. Vi tycker att det är olyckligt att valkretsen sett sig nödgad att avvika från sitt tidigare uttalande i fallet. För Sverigedemokraternas del står vi fast vid våra tidigare utgångspunkter, och vi anser att Riksbankens framställning bör avslås. Jag yrkar därmed bifall till vår reservation i betänkandet.

Fru talman! Låt mig först yrka bifall till förslaget i finansutskottets betänkande FiU41. Detta betänkande gäller ett medgivande för Riksbanken att delta i Internationella valutafondens finansieringslösning till förmån för låginkomstländer. Anledningen till detta är i sin tur att i finanskrisens spår har dels behoven från låginkomstländerna att låna ökat, dels viljan från medlemsländerna att bidra till finansieringen minskat. Förslaget är att använda vinsten från IMF:s försäljning av en åttondel av deras guldreserv till att finansiera fonden för låginkomstländer, den så kallade Poverty Reduction and Growth Trust. Detta är ett förslag som måste godkännas av varje medlemsland då regelverket inte tillåter att IMF:s resurser, som är till för alla medlemsländer, överförs för att användas endast av vissa. Det är anledningen till att vi behandlar Riksbankens framställan. Förslaget innebär dock inte någon negativ påverkan på Riksbankens balansräkning. Länder som inte godkänner överföringen får ta emot sin andel. Alternativet till att delta i finansieringen skulle i så fall vara att man i stället använder sig av nationella medel via biståndet. I denna kammare finns det en bred enighet om att tillstyrka Riksbankens framställan. Det finns också ett brett stöd för denna modell bland medlemsländerna. Jag tycker därför att det vore oklokt att riskera Sveriges goda anseende i detta sammanhang. Det är i dag bara Sverigedemokraterna som är emot, vilket i och för sig inte är särskilt förvånande. Sverigedemokraterna visar gång efter annan att man vill distansera sig från övriga världen. Man står för en isolationistisk och protektionistisk politik. Jag delar inte den inställningen. Sverige har genom alla tider gynnats av att vara ett öppet land med goda relationer runt omkring i världen. Det är något som har gynnat oss på mer än ett sätt. Sverige har också en lång tradition av att delta i internationellt samarbete som gynnar utvecklingen i andra länder. Det finns ett stort värde i att både dela med sig av kompetens och bidra med resurser för att fler ska kunna delta i en global utveckling och att det sker ett bekämpande av fattigdom och förtryck. Det är någonting som jag tycker att vi ska fortsätta att stå upp för. Därför yrkar jag avslag på Sverigedemokraternas motion 2012/13:Fi16.

Fru talman! Vi ska naturligtvis inte isolera Sverige, och det är ingenting som Sverigedemokraterna har några ambitioner att göra. Där är Jörgen Andersson helt ute och cyklar. Det tror jag att han är medveten om. Vi anser att vi kan använda de här pengarna på ett betydligt bättre sätt än att låta Internationella valutafonden disponera pengarna i något slags biståndsverksamhet. Tidigare i dag fattade kammaren ett beslut när det gällde vårändringsbudgeten om att ta 709 miljoner kronor från FN:s organisationer och föra över dem till den svenska statsbudgeten för att finansiera statens utgiftsområde Migration. Det kommer veckan efter att FN gick ut med sin största förfrågan någonsin i organisationens historia om att finansiera hjälpen i och kring Syrien, där man behöver 5,2 miljarder dollar. Just då tar ni 709 miljoner kronor därifrån. Om vi hade haft de 170 miljonerna tycker vi nog att det hade varit klart påkallat att använda de pengarna i detta läge. Redan i höstbudgeten tillsköt vi under budgetperioden 5,5 miljarder mer än alliansregeringen för UNHCR:s hjälp till nödlidande i världen. Kliv av de höga hästarna!

Fru talman! Alla som lyssnar på Sverigedemokraternas retorik kan inte komma fram till något annat än att de i fråga efter fråga vill distansera sig från omvärlden och inte vill vara med och ta ansvar. Migrationen, som Sven-Olof Sällström tar upp här, är ytterligare ett exempel där de inte vill vara med och ta det internationella ansvaret genom de konventioner som vi har att förhålla oss till. Läser man Sverigedemokraternas motion går det inte att tolka den på något annat sätt. Sven-Olof Sällström skriver där att ett eventuellt bidrag bör tas via biståndet. Om man ska använda sig av biståndsbudgeten, givet att den är 1 procent hela vägen allt annat lika, försvinner ju motsvarande 176 miljoner från biståndsbudgeten. Om Sven-Olof Sällström fortsatt vill vara med och bidra till den här fonden blir det de facto så. Jag kan inte förstå det på något annat sätt än att Sven-Olof Sällström i så fall föreslår att vi ska ha ett minskat deltagande i det internationella samarbetet. Jag har väldigt svårt att se det på något annat sätt.

Fru talman! Ibland får man nästan uppfattningen att det finns vissa internationella konventioner som inga andra länder än Sverige behöver skriva på och beakta. Den politik som vi för - du kom själv in på migrationsområdet igen - är en politik som våra grannländer för. Jag skulle gladeligen plocka vilken politik som helst från Migrationsverket, och jag skulle kunna byta ut alliansregeringen mot vilket som helst av våra grannländer. Det är inga problem alls. De följer samma konventioner som vi. Då kan vi komma in på vad alliansregeringen har gjort i detta fall - vi hamnar ju i den diskussionen till slut. Fram till i går hade 4 022 från Syrien sökt asyl i Sverige, och av den anledningen anser regeringen att det är påkallat att ta de 709 miljonerna från FN:s organisationer för att klara migrationsanstormningen i Sverige. Enligt FN:s egen beräkning hade de pengarna räckt till 200 000 hjälpbehövande i och kring Syrien. Vårt tillskott till UNHCR, som vi kom med i vår höstbudget, hade räckt till 1,6 miljoner behövande. Kliv ned från de höga hästarna! Vi har inga ambitioner att distansera oss från omvärlden. Tvärtom - vi bejakar den politik som vår omvärld har just på detta område, när det gäller biståndspolitik och migration. Vi står betydligt närmare våra grannländer och resten av EU-länderna än vad ni gör i den här politiken, både när det gäller bistånd och när det gäller migration. Kliv ned från de höga hästarna!

Fru talman! Sven-Olof Sällström vill å ena sidan ge sken av att han företräder en linje där han vill vara med och ta ett internationellt ansvar i det samarbete som vi förväntas delta i och som Sverige har en lång tradition av. Sven-Olof Sällström vill ge sken av att han vill vara med och bidra till denna fond för låginkomstländer. Samtidigt säger han klart och tydligt i motionen, som finns att läsa för den som så önskar, att ett eventuellt deltagande ska man ta ställning till i ett senare skede. Samtidigt säger han att vi måste ha en bättre demokratisk kontroll på de pengar som ska skickas in. Jag har väldigt svårt att se hur Sven-Olof Sällström skulle kunna få en annan demokratisk behandling av samma pengar om de tas från biståndsbudgeten än om de tas från guldreserven. I själva verket står Sven-Olof Sällström för en linje där han inte alls vill vara med och bidra. Det är precis den linjen som Sven-Olof Sällström företräder i alla andra frågor. Det är alltid återkommande att vi inte ska vara med och ta något ansvar från svensk sida, utan vi ska isolera oss från omvärlden och föra en protektionistisk linje. Det är det Sven-Olof Sällström står för och ingenting annat.