Maskeringsförbud vid idrottsarrangemang

Debatt om förslag 25 januari 2017

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 40 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! I dag ska vi debattera ett problem som vi har debatterat många gånger, nämligen de personer som systematiskt ägnar sig åt att förstöra våra idrottsarrangemang och, på olika sätt, skadar många.

Maskeringsförbud vid idrottsarrangemang

Vi har under årens lopp vidtagit en mängd olika åtgärder - framför allt gäller detta den tidigare regeringen. Vi såg till att man kunde utfärda tillträdesförbud för personer som inte har skött sig. Vi införde möjligheten att föra ett register, så att man i praktisk handling också kan stoppa dem från att komma in på arenorna. Vi införde möjligheten att transportera iväg människor som gör sig skyldiga till direkta ordningsstörningar utanför arenorna, så att de inte ska kunna ställa till med elände där inne. Vi införde förbud mot pyroteknik - de så kallade bengalerna - och förbud mot rusning mot plan.

Vi kan notera att det här är en kategori människor som gärna vill ägna sig åt det som de tyvärr ägnar sig åt, det vill säga att deras första strävan inte är att följa utan kringgå regler. Det är också bakgrunden till dagens debatt och regeringens proposition om att återigen införa ett maskeringsförbud. I takt med att vi har förbjudit bengaler och rusningar har man naturligtvis sökt alla möjligheter att kringgå lagstiftningen, och det gör man i dag genom att maskera sig i allt större utsträckning.

Sedan tidigare har vi en maskeringslag vid ordningsstörningar, men den har gällt utanför arenorna och inte varit tillämplig inne. Därför är det rimligt och nödvändigt att den här propositionen har lagts fram. Vi välkomnar det, om man nu ska prata EU-språk, och tycker att det är bra. Vi måste hela tiden vara på alerten. Vi kan konstatera att det finns människor som inte vill följa regler, som kringgår dessa, och vi ska inte ge upp för detta.

Däremot är vi delvis lite kritiska, för vi ser en oro att vi återigen skapar möjligheter för dessa specialister på att kringgå lagstiftning att lättare kringgå även denna lagstiftning. Det finns ett antal mycket rimliga undantag i regeln om maskeringsförbud i propositionen. Det är naturligtvis fullständigt rimligt att idrottsutövarna får bära hjälm om de spelar ishockey och att kusken på travbanan får bära hjälm. Det är också högst rimligt att de som jobbar på arenan, inte minst poliser, kan täcka sig för att kunna göra sitt jobb.

Det är även högst rimligt att det finns en punkt som heter Övriga omständigheter. Det innebär att domstolarna har möjlighet att göra bedömningar i särskilda fall som det alltid finns i lagstiftning, fall som man inte kan förutse, mycket särskilda händelser. Det bejakar vi, men vi känner oss lite bekymrade över två undantag som är väldigt vidsträckta, och som riskerar att utnyttjas av just dem som är specialister på att kringgå reglerna.

De två undantagen är följande.

Det föreslås ett undantag för väder. Väder är ett ganska vidsträckt begrepp. Det skiljer sig ofta från en person till en annan vad man uppfattar som bra eller dåligt väder. Även inom vårt utskott skiljer sig uppfattningarna om vad som är bra väder och vad som är kallt. Vi har skåningar som tycker att det är mycket kallare än vad jag som norrbottning tycker. De har ett mycket större behov av att klä på sig ordentligt och ibland även täcka ansiktet. Det är alltså ett ganska vitt begrepp som är svårtolkat. Domstolen ska alltså försöka utröna vad som är bra eller dåligt väder.

Vi menar att punkten Övriga omständigheter räcker. Att lämna en öppning för dem som medvetet vill störa ett idrottsarrangemang att hänvisa till vädret, som är ett alldeles för vidsträckt undantag, riskerar att underminera hela lagstiftningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Maskeringsförbud vid idrottsarrangemang

Det andra undantaget som vi tycker mindre bra om är det som hänvisar till hälsa. Det är också vidsträckt. Även där skulle Övriga omständigheter kunna räcka som undantag.

Det är inte otänkbart att en del människor mycket väl kan tänka sig, vilket också har påpekats i en del remissyttranden, att olagligt tända en bengal. Men eftersom det kommer en massa rök från den täcker man ansiktet, som man vill göra eftersom man bryter mot lagen och inte vill synas, och kan därmed hänvisa till hälsoskäl. Hur en domstol skulle avgöra i ett sådant fall vet vi inte. Men vi anser att det här är nog så vidsträckt och att undantaget Övriga omständigheter räcker i det fallet.

Vi ser alltså en risk att den lagstiftning som vi är överens om behövs, med något undantag, riskerar att återigen behöva prövas av nya regeringar och ny riksdag, eftersom det blir alltför stora möjligheter att kringgå den.

I reservationerna och även i remissyttranden finns ytterligare ett undantag, och det gäller för religiösa skäl. Det är helt rimligt att detta undantag finns med. Vi har en grundlagsskyddad rättighet i bestämmelsen om religionsfrihet i 2 kap. 1 § regeringsformen. Vi har också ett skydd i europakonventionens artikel 9. Att göra inskränkningar i ett sådant här ärende uppfattar vi inte som ändamålsenligt just nu.

Vi har resonerat om detta i vår motion. Naturligtvis finns det olika tolkningar vad gäller religionsutövning, som de facto skyddas i grundlagen. Det ska naturligtvis alltid finnas gränser så att inte någon annan än den som de facto är troende kan använda sig av detta skäl för att kringgå lagstiftningen. Någonstans finns det naturligtvis även gränser för vad som utgör religionsutövning. Det är en diskussion som jag tror att vi måste ta men i ett bredare perspektiv.

När det gäller idrottsarrangemang må jag säga att jag knappast tror att just det undantaget kommer att leda till några stora ordningsproblem på våra idrottsarenor. Det är snarare så att jag skulle önska se många fler unga muslimska tjejer sitta på läktarna på ishockeymatcherna och fotbollsmatcherna. De är alldeles för få i dag.

Däremot tror jag att det är viktigt, inte minst när det gäller rättegångssalar och andra typer av offentliga rum, att vi har en diskussion om att värna religionsfriheten men också att vi försöker se var gränsen går för vad vi kan kalla för religionsutövning. Det är viktigt att vi skiljer på detta och andra sedvänjor.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 2.

Jag har en önskan att vi kan se till att vi får bukt med problemet med huliganer. Min uppmaning till er övriga ledamöter är: Ge nu inte huliganerna chansen att alldeles för enkelt kringgå det förbud som är riktat mot just dem!

(Applåder)


Anf. 41 Adam Marttinen (SD)

Herr talman! Inledningsvis kan jag passa på att ge regeringen lite beröm för att de faktiskt arbetar och levererar förslag mellan varven, ofta med syfte att skärpa till olika lagar vilket är positivt mot bakgrund av hur samhället ser ut och utvecklas. Det är så att säga inte i själva takten på att producera nya förslag som vi anser att det finns brister, utan bristen är, som vi från Sverigedemokraterna ofta påpekar, att förslagen, som kan ha en bra intention, alltför ofta kombineras med undantag som gör förslagen tandlösa eller att de missar målet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Maskeringsförbud vid idrottsarrangemang

Det här betänkandet är tyvärr inget undantag. Därför har Sverigedemokraterna skrivit en reservation, som jag för övrigt kan meddela att vi står bakom.

Vid idrottsarrangemang är det alltför ofta problem med så kallade huliganer. Dessa personer dyker inte i första hand upp för att ta del av en upplevelse utan är ofta på plats i ett välplanerat syfte, att ställa till oreda och bråk på olika sätt.

Ett problem som har identifierats är att dessa huliganer allt som oftast maskerar sig för att kunna undgå identifiering när de begår olika lagöverträdelser. Förslaget här i dag tar fasta på just det problemet och innebär att maskering vid olika idrottsarrangemang kriminaliseras, och det är bra. Det finns ett symboliskt värde i själva kriminaliseringen, som kan göra att fler personer uppmärksammas på problemet och kanske avstår från att maskera sig. Det öppnar också för en möjlighet att ingripa och ge konsekvenser för dessa personer som maskerar sig med tvivelaktiga uppsåt.

Problemet, som jag inledningsvis adresserade, är att detta förslag är förenat med ett antal undantag från det som kriminaliseringen är tänkt att gälla.

Undantagen är att det inte ska vara kriminaliserat att täcka ansiktet av skäl som väderförhållanden, hälsoskäl eller religiösa skäl.

Vissa allianspartier, närmare bestämt Moderaterna och Centerpartiet, har i en reservation meddelat att de ser ett tillämpningsproblem ifall det ska vara förbjudet att maskera sig men samtidigt inte förbjudet att täcka ansiktet vid exempelvis dåligt väder. Jag har faktiskt sympati för det resonemanget. Det öppnar upp för att lagstiftningen blir tolkbar. Vi har dock inte valt att reservera oss mot undantaget vad gäller väderförhållanden.

Vad gäller hälsoskäl har Moderaterna och Centern reserverat sig av samma skäl som vad gäller väderförhållanden. Vi har även för detta undantag valt att inte reservera oss.

Anledningen är att vi ser att väderförhållanden och hälsoskäl är två skäl som är mer konkreta och kontrollerbara än undantaget för religiösa skäl. Man kan hävda att man måste täcka ansiktet med en halsduk när det är kallt ute i juni månad, men är det 20 plusgrader ute är den vedertagna uppfattningen att det inte är speciellt kallt. Hälsoskäl måste man kunna påvisa konkret för att det ska ges relevans, exempelvis om man har synliga sjukdomar eller tydliga skador i ansiktet som man har skäl att täcka.

Men hur kan ordningsmakten på konkreta grunder avgöra om någon vill maskera sig av religiösa skäl? En religiös tillhörighet är inget som ordningsmakten kan eller ska förneka, och därför blir det omöjligt att inkludera ett sådant undantag, om man inte vill göra lagstiftningen helt tandlös.

Religiös tillhörighet är subjektivt, till skillnad från de två andra skälen, där omständigheter går att avgöra på en mer objektiv grund.

Men av någon anledning har samma allianspartier, det vill säga Moderaterna och Centerpartiet, som har ansett att lagen blir för tandlös med undantag för väder och hälsoskäl inte valt att reservera sig mot undantaget för religiösa skäl - som även Polismyndigheten vill ta bort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Maskeringsförbud vid idrottsarrangemang

Jag tror inte att det beror på ett olycksfall i arbetet, utan jag tror att deras ställningstagande bottnar i den klassiska rädslan att inte stöta sig med religiösa minoriteter och i rädslan för den så kallade rasiststämpeln. Det är samma rädsla som lamslog i princip alla partiers politiska utveckling tills isen bröts för något år sedan.

Jag är dock övertygad om att samtliga besökare vid olika evenemang har förståelse för att det måste finnas vissa förhållningsregler för samtliga besökare och deltagare för att alla ska kunna få en så bra upplevelse som möjligt. Av denna anledning tror jag att rädslan för kritik mot att ta bort undantaget för maskering av religiösa skäl är obefogad.

Jag vill vara tydlig med att vi är öppna för att även ta bort undantagen gällande väder och hälsoskäl. Vi hade dock lite svårt att avgöra vilka konsekvenser ett sådant borttagande skulle kunna få vad gäller hälsoskäl. Men vi har fått höra från Moderaterna att de har tänkt igenom resonemangen något, vilket öppnar för att vi i framtiden kan tänka oss att ta bort även dessa undantag.

Herr talman! I denna debatt och i denna vända väljer jag dock att bara stå bakom vår reservation, nr 3.


Anf. 42 Linda Snecker (V)

Herr talman! Jag vill också gå på fotbollsmatch på Östgötaporten med min familj och se IFK vinna allsvenskt guld igen. Det vill jag göra utan bengaler, maskeringar och bråk. Jag vill inte se vuxna män vars enda syfte är att bråka med andra vuxna män. Jag vill hänga med andra barnfamiljer och fotbollssupportrar.

Maskering ska inte kriminaliseras, för en kriminalisering har ingen egentlig effekt förutom det symboliska värdet. I realiteten kommer det att leda till mer bråk och mer konfrontation mellan polis och supportrar. Därför yrkar jag avslag på propositionen och bifall till reservation 1.

Våld i samband med idrott och idrottsarrangemang är inte bara ett idrottsproblem. Det är mycket större än så; det är en del av ett samhällsproblem. Därför behöver åtgärder vidtas inte bara inom idrottssektorn utan även i samhället i stort. Det är därför viktigt att vi prioriterar arbetet med att problematisera och försöka förändra det rådande maskulinitetsidealet, även inom idrotten.

Vänsterpartiet är starkt kritiska till att människor väljer att maskera sig när de deltar vid idrottsevenemang, men vi anser varken att ett maskeringsförbud är rätt väg att gå eller utgör en lösning på de ordnings- och säkerhetsproblem som ibland förekommer på stora idrottsarenor.

Vad som i stället behövs är ett nytt arbetssätt. Flera idrottsförbund och lokala klubbar arbetar löpande med att skapa en positiv supporterkultur och minska våldet och ordningsstörningarna, bland annat genom ett omfattande säkerhetsarbete. Klubbarna samverkar med polisen för att skapa gemensamma strategier. För att öka tryggheten och trivseln för publiken vid matcherna engagerar klubbarna bland annat publikvärdar och ordningsvakter. Klubbarna har också en löpande dialog med olika supportergrupper.

När det gäller fotbollen kan nämnas att klubbarna har engagerat så kallade supporter liaison officers, SLO:er, för att förbättra dialogen mellan supportrar och polis. En SLO är ofta en person som har hög status inom supportergruppen och som många lyssnar på. Jag skulle kunna nämna hur många projekt som helst som just nu pågår för att skapa en god och trivsam supporterkultur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Maskeringsförbud vid idrottsarrangemang

Vill vi på riktigt förändra fotbollsupporterkulturen är det helt andra saker än kriminalisering vi ska arbeta med, och då måste vi lyssna på forskningens slutsatser. Enligt forskningsprojektet Enables rapport Publikhantering i svensk fotboll finns det flera åtgärder som polisen måste förbättra.

Polisen arbetar i dag enligt en särskild polistaktik, SPT, för att skapa en nationellt koordinerad strategi vid hantering av stora folksamlingar i Sverige. SPT bygger på fyra konfliktreducerande principer: kunskap, kommunikation, möjliggörande och differentiering.

Sammanfattningsvis är denna särskilda polistaktik skapad för att uppnå flexibla situationsanpassningar genom mindre och mobila polisgrupper. Poliserna är specialutbildade och väl förberedda för att arbeta i extremt svåra och stressiga situationer, till exempel upplopp och kravaller. Polisen arbetar i dag mycket med dialog med supportrar och SLO:er och inom polisen.

I Enables forskning konstateras att implementeringen av den särskilda polistaktikens koncept har varit lyckad i samtliga storstadsregioner i Sverige. Dock har dialogtaktikens grundläggande roll på operativ nivå, alltså kommunikationslänken mellan supportrar och polis, inte alltid fungerat.

Inom SPT arbetar poliser med olika arbetsuppgifter. Vissa är dialogpoliser, andra evenemangspoliser. I Stockholm visar forskningen att evenemangpoliserna är en signifikant bidragande faktor till att polisens strategiska mål har uppnåtts. Denna funktion finns dock inte i andra storstadsregioner, även om de som använder SPT behöver den.

Jag ska inte gå in på alltför många detaljer om hur polisens arbetsmetod fungerar, men forskningen konstaterar att polisen måste bli bättre på att utbilda sig inom särskild polistaktik, att SLO:erna måste användas mer, att polisen måste bli bättre på riskbedömning utifrån underrättelseinformationen inför matcherna, att de konfliktreducerande principerna måste bli fler och att man måste vara metoden trogen även när det kniper.

SPT visar att polisen behöver ha olika uppgifter under dessa arrangemang. En och samma polis kan inte ingripa, föra dialog och brottsförebygga. Den polis som ska skapa en dialog med en supportergrupp kan inte samtidigt ingripa och förebygga brott.

För att förstå varför människor i grupp tar till aggressiva beteenden måste man ha kunskap om gruppsykologi, om gruppens kultur och historia och om den geografiska platsens betydelse. Här fallerar det tyvärr ibland hos polisen.

Jag vill avsluta med en hälsning från Advokatsamfundet och med Svenska Fotbollssupporterunionens remissvar, nämligen att "varken forskning, statistik eller annan utredning med belägg för att maskeringsförbud skulle stävja antalet ordningsstörningar vid idrottsevenemang har presenterats. Det är vår övertygelse att lagar bäst stiftas grundade på god tanke och empiri, snarare än på sökt signalvärde och förhoppningar".

Vi är alla här för att vi vill få slut på våldet. Men då måste vi också lyssna på forskningen och se vad som kan förbättras inom polisen innan vi börjar kriminalisera olika klädesplagg.


Anf. 43 Krister Hammarbergh (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Maskeringsförbud vid idrottsarrangemang

Herr talman! I allt arbete mot kriminellt beteende och brottslighet är det viktigt att arbeta brottsförebyggande, men ibland måste man också arbeta brottsutredande. Annars hänger det inte ihop.

Problemet är att det finns människor som, oavsett hur mycket brottsförebyggande man arbetar ändå har bestämt sig för att de inte tänker följa reglerna. För dem skulle bästa tänkbara värld vara att det över huvud taget inte fanns några regler, för då skulle de inte löpa någon som helst risk utan kunde skada andra utan att få någon påföljd.

Detta är väldigt speciella grupper, herr talman, inte minst den svans som kallas firmor och som finns i bakgrunden. De ägnar sig åt regelrätta slagsmål. Vi kan diskutera gruppsykologi hur mycket som helst, och det är ganska intressant i detta fall. De gör upp om att träffas utanför arenan, sätter på tandskyddet och så slåss de tills alla utom en ligger ned.

Vi kan ha hur många nationella samordnare som helst för att försöka diskutera detta med dem, men jag måste säga att när det gäller att nå den gruppen tror jag inte att det kommer att vara en särskilt framgångsrik strategi. Tyvärr, men det är nog verkligheten.

Ibland är det jobbigt att hålla två tankar i huvudet samtidigt, men jag tror att det är viktigt. Det arbete som har ägnats åt klubbarna för att verka brottsförebyggande är oerhört viktigt, men det innebär inte att vi kan vara utan regler. Vi bör också komma ihåg att reglerna i första hand många gånger är ett önskemål från idrottsrörelsen och idrottsklubbarna. Deras kritik går inte ut på att polisen inte sköter sitt jobb, utan många gånger går den ut på att polisen skulle kunna se till att det blir fler tillträdesförbud.


Anf. 44 Linda Snecker (V)

Herr talman! Jag uppfattade inte riktigt någon fråga från Krister Hammarbergh, men jag ska börja i slutet av mitt anförande, nämligen med remissvaren från Fotbollssupporterunionen. De skriver att ett maskeringsförbud inte kommer att ha någon påverkan på våldet på läktarna. Krister Hammarbergh ska komma ihåg att maskering inne på arenorna är förbjudet i dag.

Vi har även kriminaliserat pyrotekniken, som också är förbjuden, men polisen konstaterar att när det till exempel sker bengaltändningar inne på arenorna ingriper de inte därför att ingripandet har en så pass stor påverkan på konfrontationen på läktaren att det oftast är bättre - för att minska våldsamheterna - att inte ingripa.

Vänsterpartiet vill ha en nationell samordnare därför att vi anser att det brottsförebyggande arbetet är allra viktigast. Det pågår otroligt mycket bra arbete för att minska våldet. Jag vill särskilt gå in på att man inte ska blanda olika polisers uppgifter. Det är dialog som är lösningen på problemet.

Jag ser lika allvarligt som Krister Hammarbergh på huliganerna och firmorna, som inte har något syfte. De vill inte se sport eller göra något som har med sport att göra, utan de vill bara slåss. Det är fortfarande genom dialog som vi minskar detta. Oavsett vad som händer inom idrottsrörelsen är det dialog som är det viktiga, och där har polisen genom den särskilda polistaktiken arbetat upp flera välfungerande system.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Maskeringsförbud vid idrottsarrangemang

Jag ska ge mitt material till Krister Hammarbergh, för jag vet att även han vill att forskning och empiri ska vara styrande när vi fattar riksdagsbeslut. Forskningen visar att polisen måste vara sin metod mer trogen, för den fungerar.


Anf. 45 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Detta är inte en frågestund utan en replik.

Jag vill återvända till temat att det kan vara bra att ha två tankar i huvudet samtidigt. Jag tror att vi måste fortsätta på den linjen. Det hänvisades mycket till forskning i det tidigare inlägget. Vi följer forskningen. Jag tackar för erbjudandet, men den produkten har vi redan. Vi följer också allt annat.

Lika viktigt som att tolka forskningen är att titta på vad som egentligen skrivs och inte dra sina egna slutsatser utifrån forskningen. Det står nämligen ingenting i rapporten om att lagstiftning i sig skulle vara fel, utan det tittas mycket på polisens taktik. Den kan man ha olika synpunkter på.

Lika viktigt som att ta del av all forskning är att ta del av alla remissvar och inte bara välja ut de man själv har önskat. Om Linda Snecker tittar på vad idrottsrörelsen i stort har sagt kommer hon att upptäcka att idrottsföreningarna har en helt annan synpunkt än den som hon själv företräder.

Vad som gör mig lite bekymrad och som fick mig att gå upp här är att hela anförandet och replikskiftet andas att detta problem är polisens fel och att det på något sätt är polisen som måste förändra sitt agerande för att vi ska kunna stoppa huliganerna.

Det är mycket möjligt, herr talman, att polisen i vissa lägen måste finslipa sin taktik. Men vi får inte glömma bort att de som ställer till problem i grund och botten är de som vill slåss och bråka, de som tänder bengaler och de som de facto riskerar livet på barn i närheten. Det är inte polisen som är problemet, Linda Snecker.


Anf. 46 Linda Snecker (V)

Herr talman! Jag uppfattade fortfarande inte någon fråga.

Nej, det är inte polisen som är problemet. Problemet är polisens vilja att följa en arbetsmetod som baseras på empirin. Precis som Krister Hammarbergh inte uppfattar att det är viktigt att särskilja polisens olika roller för att minska bråk har polisen stundtals samma uppfattning, att om vi har en dialogpolis som ska öka dialogen med olika supportergrupper, vilket de facto minskar våldet, är det viktigt att denna polis inte arbetar med andra uppgifter samtidigt.

Det är inte så människan fungerar, om vi ska återgå till gruppsykologi och varför människor i stora grupper kan ha väldigt våldsamma beteenden. Det är dialog som är lösningen.

Jag är jättenyfiken på vilka förbättringar inom särskild polistaktik som Moderaterna vill se, eftersom det verkar som att Krister Hammarbergh beskyller mig för att ha valt vissa remissinstansers tolkning av lagförslaget. De remissinstanser jag har lyssnat på är riksdagens ombudsmän, Sveriges Advokatsamfund och Svenska Fotbollssupporterunionen. Det verkar gå Krister Hammarbergh förbi att de är viktiga remissinstanser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Maskeringsförbud vid idrottsarrangemang

Jag vill veta vad moderaterna vill se på riktigt, som faktiskt är forskningsbaserat. Jag tror inte att Krister Hammarbergh på allvar har läst den forskning som finns, men han ska få mitt material.

Vi kan inte basera politik på känslor och vad som känns rätt, utan vi måste basera den på vad forskningen faktiskt säger och vad som har verklig effekt. Det har tyvärr inte maskeringsförbudet. Det hade inte heller förbudet mot pyroteknik. Det är både vad polisen konstaterar och vad forskningen säger. Jag baserar min politik på detta. Krister Hammarbergh gör något annat.


Anf. 47 Roger Haddad (L)

Herr talman! Först vill jag för formalias skull yrka bifall till reservation 4 i betänkandet med hänvisning till Liberalernas motivering.

Ärendet gäller maskeringsförbud vid idrottsarrangemang. Som vi har hört tidigare i debatten har Sverige fortfarande stora problem med våld i anslutning till matcher i fotboll och en del andra idrotter. Det är mot dem som förstör matcherna som vi ska ta krafttag. Åtgärderna ska träffa och motverka våldsam supporterkultur.

Genom alliansregeringens och Liberalernas lagstiftningsarbete har frågorna skärpts i flera steg. Vi har tidigare infört förbud mot att införa och använda pyrotekniska varor utan tillstånd. Lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang har ändrats så att det är möjligt att vid straffansvar förbjuda personer att få tillträde till idrottsarrangemang i upp till tre år.

Vi har genomfört uppdraget till Polismyndigheten och gett den befogenhet att föra ett nationellt register över personer med tillträdesförbud. Vi har också bidragit till att kameraövervakningslagstiftningen har ändrats för att underlätta övervakning och inte minst identifiering av bråkstakar och kriminella inne på arenorna. Samtliga dessa genomförda förslag har genomförts när vi satt i regering.

Frågan om maskeringsförbud har hållit på att utredas fram och tillbaka under många år. Det första förslaget tillkom redan 2013-2014. Man har tittat på det så att det överensstämmer och är förenligt med grundlagsbestämmelser, något som vi tycker är viktigt och rättssäkert. Det är bra att det har gjorts förtydliganden i förslaget som nu har kommit till Sveriges riksdag.

Anledningen till att vi från Liberalerna har en reservation är att vi står bakom regeringens förslag till proposition men att vi i våra motioner och våra yrkanden pekat på att det finns brister i förslaget. Vi anser att regeringen inte belyser de situationer där en överträdelse av maskeringsförbudet ska bedömas vara så pass allvarlig att fängelse kan bli påföljd i stället för bara böter.

Vi har ingenting emot straffskalan på sex månader enligt förslaget. Det ställer vi oss bakom. Men det finns skillnader i huruvida man använder en enstaka pjäs på publikläktaren eller om man riggar upp och tänder ett större antal bengaliska eldar, som har nämnts här, mitt i publikhavet med uppenbar fara och risk för dem som står intill för att titta på en sjyst match.

De delarna anser vi inte är täckta. Det vore illa och tandlöst med den typen av formuleringar om vi riskerar fängelsedelen av straffskalan med detta förslag. Med de orden tackar jag för mig.


Anf. 48 Petter Löberg (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Maskeringsförbud vid idrottsarrangemang

Herr talman, åhörare! Inledningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet, så att det inte blir glömt.

Nu står vi här i Sveriges riksdag och diskuterar ett maskeringsförbud. Jag kan tycka att det är väldigt onödigt. Jag menar inte det att vi lägger fram förslaget, för det är nödvändigt. Men det är att vi ska behöva stå och diskutera om att någorlunda vuxna män inte kan avhålla sig från att ta på sig olika typer av luvor och annat för att gå på fotboll och leva ut sitt supporterskap.

De gör det på bekostnad av andra människor. Det är själva kärnan i varför det är både ett samhällsproblem och ett fotbolls- och idrottsproblem. De lever ut någonting som de tycker är så viktigt, och som vi ska återkomma till lite grann senare. Offren är barn och barnfamiljer som inte kan gå på fotboll.

Första gången jag insåg vidden av problematiken var när Elfsborg och AIK spelade hemma i Borås och det kom 500 maskerade AIK:are, som gick ända från Borås centrum till Borås Arena helt maskerade. Det var 500 personer. Det är inte bara ett upplevt hot. Det är ett reellt hot. Polisen kunde inte göra någonting. Det är orsaken till att vi måste agera, även om mitt inlägg i första hand kommer att handla om att problematisera och nyansera.

Nu var det AIK:are. Året efter, också i mars månad, var det Elfsborgssupportrar som tände bengaler. Det beskrevs i tidningar hur barnfamiljer fick ta sina barn i handen och springa in i gränderna och gömma sig, och det var flera som blev rökskadade. Det är ett oacceptabelt beteende som vi aldrig någonsin kan relativisera.

Flera av talarna här beskriver att orsakerna till detta är att man vill störa ordningen, eller att syftet är att ställa till bråk. Men vi måste förstå mekanismerna om vi som lagstiftare ska fatta rätt beslut. Det gäller inte bara i detta ärende utan i det förebyggande arbetet eller när vi behöver nyansera eller justera lagstiftning som redan finns.

Handlar det om bengaler, smällare eller bråk på matcharenor? Nej, Linda Snecker har en viktig poäng. Det handlar om män i grupp. Det är otroligt få kvinnliga fotbollshuliganer i detta land som beter sig som de gör. Det handlar om människor som inte accepterar regelverk. Det är dels för att de tycker att reglerna är löjliga och dåliga, dels för att de inte respekterar de institutioner, grupper och beslutsorgan som har fattat besluten.

Det handlar således även om makt. Till det yttre kan det handla om bengaler. Men i den förenklingens och demoniseringens tid vi lever i måste vi också förstå att det handlar om jakten på statusen. Det handlar inte om statusen hos de 95 procent av besökarna på arenan som beskådar eländet. Det handlar kanske inte ens om respekten i klacken. Det handlar om respekten hos en väldigt liten grupp risksupportrar som får status med hjälp av olika typer av aggressivt beteende eller liknande.

Det är samma gamla vanliga kriminogena faktorer som vi ser i andra sammanhang. Vi ser att status och respekt är mycket av drivkraften bakom de problem vi ser i förorten med skjutningar och annat, även om det kan finnas narkotikahandel och sådant i bakgrunden. Vi ser samma fenomen bland mobbarna på skolgården. Det handlar om att få status och respekt på någon annans bekostnad. I det här fallet riktas kanske långfingret hos supportrarna mot vip-logerna, styrelserummen i klubbarna eller mot Svenska Fotbollförbundet eller Föreningen Svensk Elitfotboll. Det handlar om den här maktkampen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Maskeringsförbud vid idrottsarrangemang

Vi har då det här lagförslaget. Lagförslaget har tre syften. Det första är den normerande effekten. Jag tror inte att vi ska ha alltför stora förhoppningar om att det landar på rätt sida. Besöker man fanforum ser man otaliga exempel på ganska kreativ uppfinningsrikedom när det gäller hur de ska kringgå lagen. De ska i stället ta stora flaggor, gömma sig under dem för att tända bengalerna och sedan ta bort flaggan, och så har du samma situation och utan möjlighet att identifiera. De kommer att ha luvtröja och solglasögon. Ska de rättsvårdande instanserna hålla på och jiddra med de människorna? Det är där vi kommer att landa. Den normerande effekten är en sak, och vi ska inte överdriva den. De skiter i oss, för att tala klartext.

Det andra är effektivitetsaspekten hos de rättsvårdande instanserna. Det är polisen som vill ha förbudet för att få en möjlighet att lättare lagföra de andra brotten som sker i anslutning till själva maskeringen och som vi nu kommer att kriminalisera, det vill säga själva tändningen av bengaler. Det innebär ett betydligt starkare och mer effektivt redskap för polisen att lösa uppgiften att lagföra dessa personer. Det gäller bland annat att de inte kommer in på arenorna genom de tillträdesförbudslagar vi har.

Den tredje aspekt som man skulle kunna anlägga på detta är respekten för idrotten i sig och det signalvärde som finns i att vi tar idrottsrörelsens rop på hjälp på allvar för att kunna hantera den här typen av problem. Det måste vi göra. Vi har sett hur man desperat i andra ligor, inte minst den engelska, har varit tvungna att ta till helt andra metoder för att få bort den här typen av huliganism från arenorna och i anslutning till arenorna.

Den utvecklingen vill vi inte ha. Det innebär att biljettpriserna skjuter i höjden och att vanligt folk inte kan besöka matcherna utan att fullständigt ruinera sig. Det innebär att vi får torrlägga all verksamhet när det gäller alkohol i anslutning till arenorna och på arenorna på ett väldigt repressivt sätt. Det innebär att tjejgänget som innan det ska titta på fotboll inte kan ta och dricka några öl och käka en pizza tillsammans. Det är en del av det sociala utövandet i samband med idrottsmatchen. Dit vill vi inte heller gå.

Men det innebär ännu större hot, och det vet Supporterunionen och supportrarna själva, om att vi tar bort ståplatspubliken och möjligheterna till en positiv klackkultur. Det är vad vi måste värna. Dessa personer ska inte få förstöra möjligheten att behålla en livaktig och fantastisk klackkultur. Svensk klackkultur är i absolut Europaklass och världsklass.

De tifon som vi ser på svenska matcher är över huvud taget inte i paritet med klassen på de 22 överbetalda fotbollsspelarna på planen. Vi är en tredje eller fjärde klassens liga, men vi har en fantastisk supporterkultur i absolut Europatopp. Det måste vi värna, och då måste vi också möta upp mot de här krafterna. Det gör vi bland annat med den lagstiftning som vi talar om här.

Det finns massvis med reservationer i betänkandet med frågor som till exempel: Ska vi tillåta religiösa klädesplagg? Ska det handla om väderförhållanden? Jag vill nog säga att jag tycker att betänkandet är väl avvägt. Man har värderat det här och överlämnar därefter till rättsvårdande instanser att se till att detta blir bra. Om det inte blir bra, och om det visar sig att det finns mängder med människor på arenorna som säger att de plötsligt har blivit radikala muslimer, får vi ta ställning till det då. Men det är inte någonting som har något med verkligheten 2017 att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Maskeringsförbud vid idrottsarrangemang

Vi måste anpassa det hela. Vi måste självklart anpassa det till väderförhållanden. Om man ser på bandy, och om det inte finns några större huliganproblem med bandy, är det klart att man ska kunna se till att man inte förfryser näsan. Om man tittar på skidtävlingar och står mitt ute i skogen kanske man kan upplevas som maskerad, men det finns inte något större huliganproblem inom skidåkningens supporterkretsar.

Det är det klassiska som gäller: sunt förnuft. Förslaget präglas i mångt och mycket av sunt förnuft, och jag tror att det blir bra.

(Applåder)


Anf. 49 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! Idrotten ska vara tillgänglig för alla: de som vill utöva den och de som vill se på och heja på sitt lag eller sina idrottare. I dag debatterar vi regeringens förslag till maskeringsförbud vid idrottsarrangemang. Det syftar framför allt till att göra det lättare för polisen att utreda de brott som begås på våra arenor och som leder till att många människor drar sig för att ta med sig sina barn på fotbollsmatchen eller för att gå dit själva.

Flera talare före mig har redogjort för de utmaningar som vi står inför och för varför ett maskeringsförbud behövs. Jag tänkte framför allt bemöta några av de invändningar som har kommit från oppositionen gällande de enligt min uppfattning väl avvägda undantag som regeringens förslag innehåller. Alldeles nyss talades om förslaget att väderförhållanden ska kunna motivera undantag från maskeringsförbudet. Detta är fullt rimligt för att människor som ser på vintersport, till exempel, ska kunna dra upp halsduken över näsan när det blåser kallt.

Det är också fullt rimligt att personer som lider av sjukdomar av olika slag ska kunna använda sig av andningsmasker eller ha bandage över sår i ansiktet när de går och tittar på fotboll. Annars uppnår vi inte målet med att idrotten ska vara tillgänglig för alla. Detta är den grundläggande ambitionen med hela förslaget, och då kan vi inte undanta dem som av sjukdomsskäl behöver täcka delar av sitt ansikte.

Moderaterna hävdar att slasktratten "övriga omständigheter" skulle kunna täcka allt detta. Men, herr talman, enligt min uppfattning ska typen av undantagsformuleringar som "övriga omständigheter" användas relativt begränsat och till sådant som inte gick att förutse när lagen stiftades. Det är ganska lätt att förutse att väderförhållanden liksom hälsoskäl ofta kan vara sådana omständigheter som behöver åberopas.

Vi har också diskuterat frågan om huruvida religiösa skäl är ett rimligt undantag. Här gör sig ännu starkare argument gällande, nämligen den grundlagsskyddade religionsfriheten och Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Om idrotten ska vara tillgänglig för alla måste även den som av religiösa skäl täcker sitt ansikte kunna delta. Faktum är att när jag har hört mig för och försökt att hitta något fall där detta har vållat problem i dagens lagstiftning om maskeringsförbud, där det också finns undantag för religiösa skäl, hittar jag inte ett enda fall där det har varit problem med någon som har klätt sig i burka för att kunna bråka på demonstrationer. Jag hittar alltså inte ett enda fall, och därför känns just denna debatt som något konstgjord. Kanske är syftet ett annat än att få till en ändamålsenlig reglering som gör att polisen på bästa sätt kan bekämpa ordningsstörningar på läktaren.

Maskeringsförbud vid idrottsarrangemang

Herr talman! Jag invänder mot Liberalernas synpunkt att vi som lagstiftare ska gå in och specificera alla omständigheter som ska leda till det ena eller det andra straffet inom ramen för den straffskala som vi beslutar om i riksdagen. Det är normalt något som vi lämnar till domstolarna, och det är normalt något som domstolarna också sköter förtjänstfullt och där svårare överträdelser bestraffas hårdare.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till justitieutskottets förslag med anledning av regeringens proposition.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 7.)

Beslut

Maskeringsförbud vid idrottsarrangemang (JuU8)

Det ska bli förbjudet att maskera sig vid idrottsarrangemang. Den som befinner sig på en idrottsanläggning vid till exempel en fotbollsmatch och helt eller delvis täcker ansiktet på ett sätt som gör det svårare att bli identifierad kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Det finns en del undantag från förbudet. Det gäller till exempel inte den som täcker ansiktet av religiösa skäl eller personer som i tjänsten bär utrustning som täcker ansiktet, som brandmän och poliser.

Lagändringen börjar gälla den 1 mars 2017.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till motionen. Avslag på motionerna.