Livsmedelskontroll

Fru talman! Jag står bakom de reservationer som lagts fram av oss socialdemokrater, men för tids vinnande yrkar jag bifall till utskottets förslag under punkt 8 samt bifall till reservation 7. Kontrollen av livsmedel är en absolut nödvändighet för att säkerställa god kvalitet, ge konsumenterna den allra bästa vägledningen kring att välja bra och hälsoriktig mat och gagna tydliga spelregler och riktlinjer för primärproducenterna, livsmedelsindustrin och livsmedelshandlarna. Sverige har traditionellt en bra livsmedelskontroll, men inget är ju så bra så att det inte går att utveckla. Diskussionen kring transfetter har pågått i många år. Alla vet att transfetterna tillhör de "onda" fetterna i likhet med mättade fetter som höjer LDL-kolesterolvärdet och ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Under senare år har användningen av transfetter minskat i Sverige, men det är ändå en viktig beståndsdel i till exempel snabbmat, pajer och piroger. Hälften av transfetterna är industriellt producerade, hälften kommer naturligt från mejeriprodukter och kött. I Danmark infördes 2004 regler som innebär att högst 2 procent av den totala mängden fett i ett livsmedel får vara industriellt framställt transfett. Man har också genomfört en studie i Danmark avseende mängden transfett i olika livsmedel och jämfört bland annat med Sverige. Studien har presenterats i The New England Journal of Medicine. I studien framkommer det till exempel att en svensk som äter en portion pommes frites och friterade kycklingbitar och några kex och popcorn får i sig nästan 10 gram transfetter. Det är definitivt ett problem, eftersom redan vid 5 grams intag ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar med 25 procent. I Danmark har livsmedelsindustrin och snabbmatskedjorna anpassat sig till lagen. I Sverige har industrin delvis förändrat produktionen sedan den senaste heta debatten om transfetter i Sverige. Men det räcker inte. Vi har svårt att kontrollera vad som säljs i livsmedelsaffärer och även på vanliga restauranger. Det handlar om information till konsumenter men också utbildning för inköpare och producenter. Island har också infört liknande regler som i Danmark. Det finns två fettproducenter som fått EU-kommissionen att hävda att lagen i Danmark är ett handelshinder, men Danmark har inte böjt sig för detta krav. Det är ett tydligt dilemma, men för oss socialdemokrater är det viktigt att vi gör att allt för att värna hälsan. Det måste gå att finna lösningar som inte blir handelsstörande. Därför bifaller vi utskottets förslag om att skapa liknande regler som i Danmark. Ur ett hälsoperspektiv är det viktigt att konsumenterna får tydliga och enkla råd kring konsumtionen och intaget av transfetter. Vi vet att de "onda" fetterna ökar risken för höjda kolesterolvärden. Med detta sagt vet vi också att risken för hjärt- och kärlsjukdomar ökar. Av den totala kostnaden för hjärt-kärlsjukdomar i EU utgörs 62 procent av sjukvårdskostnader, 21 procent av produktivitetsförluster och 17 procent av informell vård av människor med hjärt- och kärlsjukdomar. Transfetter och mättade fetter bör därför intas med måtta. Det är också viktigt att i ett tidigt skede i livet lära sig äta andra jämförbara produkter som innehåller omättade fetter för att grundlägga ett förhoppningsvis livslångt ätbeteende som minskar riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar. Det handlar också om att utveckla myndighetskontrollen. Livsmedelsverket har en viktig roll avseende hälsoeffekter, och det har även Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet. Vi politiker måste bidra med våra bedömningar, inte minst avseende det förebyggande arbetet kring hälso- och kostvanor. I ett samhälle där klyftorna fortsätter att öka, där skillnaden mellan de som har mycket ökar till dem som saknar reella möjligheter att göra alternativa, nyttiga inköp av livsmedel bör märkning och informationsinsatser vara väldigt tydliga. Det är bra att livsmedelsindustrin tar egna initiativ till förbättringar, men det räcker inte. Vi måste ha tydligare direktiv och lagstiftning inom EU, med tanke på att Sverige är så beroende av livsmedelsimport. Fru talman! Riktig konsumentmakt handlar om att kunna göra vettiga val, med små risker att bli lurade eller partiellt desinformerade. Livsmedelshandlarna har också ett stort ansvar att förmedla och kvalitetssäkra god och säker livsmedelsinformation, dels för att minimera riskerna för att dåliga produkter, som delvis kan vara hälsofarliga, ska komma ut på marknaden, dels för att ställa krav på leverantörerna av livsmedel så att produkterna håller den standard och kvalitet som utlovas i förpackningsinformationen. I sviterna av dioxinskandalen i Tyskland framstår den svenska regeringens försvar av frivillig ursprungsmärkning av fryst och färskt kött från får, get, gris och fjäderfä som ytterst märklig och verklighetsfrämmande. Vi socialdemokrater har under en lång tid krävt att det ska vara en obligatorisk ursprungsmärkning. Det finns många skäl för detta. Konsumenterna får tydligare möjligheter att välja bra produkter i livsmedelsdiskarna. Spårbarheten gör att till exempel de svenska bönderna får betydande konkurrensfördelar eftersom den svenska djurhållningen håller en hög nivå och Sverige ligger långt framme både avseende främjande av en hållbar ekologisk produktion och utvecklandet av biologisk mångfald. I en debattartikel i Expressen den 23 februari hävdar landsbygdsminister Eskil Erlandsson att den svenska regeringen anser att obligatorisk ursprungsmärkning är mycket bra, men landsbygdsministern talar emot den hållning som regeringen lyckades få igenom i EU-nämnden tillsammans med Sverigedemokraterna den 3 december 2010. Regeringen ställde sig bakom kommissionens rapport om obligatorisk ursprungsmärkning, men samtidigt lämnade regeringen in en deklaration där den faktiskt förespråkade frivillig märkning. Den här ambivalenta hållningen visar också att regeringen är splittrad. Regeringen förespråkar frivillighet för livsmedelsindustrin och att handlarna i princip få fria händer att utforma ett eget märkningssystem. Här har vi sett att det inte fungerar. Det finns exempel på fusk, ibland omedvetet, oftast i syftet att vilseleda konsumenterna. Vi minns historierna med bästföredatum på köttfärs för några år sedan. Det hade kanske mindre med ursprungsmärkning att göra, men det var en tydlig indikator på att det kvarstår mycket kunskap och vägledning innan branschen är fullt ut mogen att ta det ansvaret. Fru talman! Så länge det finns kryphål kommer konsumenterna att vara utsatta för onödiga risker. De flesta företagen är seriösa och tar konsumentinformationen på stort allvar, men tyvärr finns det några få oseriösa som sätter lönsamhet och vinstuttag före konsumentnytta och god kvalitet. Mycket av resonemanget bottnar i kunskapsöverföring och etiska värderingar. Jag är övertygad om att primärproducenter, livsmedelsföretagare och livsmedelshandlare i grunden vill göra rätt för sig, att det finns en genuin vilja att agera sjyst gentemot konsumenterna. Men denna vilja måste också kanaliseras och utväxlas i samordnad handling som med varsam men fast hand styrs av ett gemensamt och transparent regelverk för ursprungsmärkning. Här har vi politiker i Sverige och på EU-nivå ett mycket stort ansvar att hantera frågorna på ett vettigt och värdigt sätt. Jag tror att alla förväntar sig bra och tydlig konsumentinformation. Med denna ansats är det högst rimligt med politiska beslut och riktlinjer som följs av samtliga EU-länder. Regeringen önskar frivillighet samtidigt som flera branschorganisationer vädjar om obligatorisk ursprungsmärkning. Jag är säker på att det inom regeringen finns olika krafter. Några vill ha en totalt marknadsreglerad jordbruks- och livsmedelssektor, andra önskar en modell som utvecklar stödsystemen och lyssnar till branschorganisationerna. Det gör att den svenska regeringens hållning blir därefter, varken framåt eller bakåt, bara på stället marsch. Min vädjan till regeringen är att våga vara modig och marschera framåt för primärproducenternas, livsmedelsföretagens, livsmedelshandlarnas och sist men inte minst konsumenternas skull. Fru talman! Jag vidhåller mina angivna tidigare yrkanden. (Applåder) I detta anförande instämde Matilda Ernkrans, Jan-Olof Larsson, Helén Pettersson i Umeå och Suzanne Svensson (alla S) samt Jens Holm (V).

Fru talman! Låt mig börja med att säga att vi ställer oss bakom förslagen om livsmedelskontroll. Mat är inte bara ett livsmedel som vi äter för att överleva. Mat handlar om så mycket mer. Det är smak, behov, njutning, glädje, upplevelser och samhörighet. Mat har en central plats i alla kulturer, inte minst i svenskarnas vardag. I vårt matland, i det nya matlandet Sverige, är vi ständigt i rörelse och förnyelse. Det är jag stolt över. Jag skulle vilja säga att maten är vår fokuspunkt för att vi ska kunna fungera. Vad är då bra mat? Bra mat är individuell. Alla har olika upplevelser och behov. För mig är antagligen inte en god måltid samma sak som för den stressade småbarnsfamiljen, för den trendiga storstadssingeln, den beresta karriärkvinnan eller den hårdpluggande universitetsstudenten. Vad som är matkvalitet är alltså otroligt individuellt. Därför ska både tradition och kultur ha en självklar plats i svensk livsmedelspolitik. Utvecklingen styrs av människors olika smak och behov. Det är konsumentmakt när den är som bäst. Valen vi gör i mataffären och på restaurangen spelar roll. Vårt matland är det nya matlandet, ett land fyllt av matkultur som ständigt är på gång. Här ska det finnas plats för nya idéer, kulturer och teknik. Vi måste våga lita på idéer och initiativ från konsumenter och livsmedelsproducenter. Utveckling och en bättre framtid växer inte fram av lagstiftning och regleringar. Vi måste vara öppna och våga lita på människors personliga initiativ och drivkraft. Det är det som gör vårt matland så fantastiskt i framtiden. Vi vill upptäcka, njuta, inspireras, möta nya smaker och människor. Människor födda i andra länder som bosätter sig i Sverige medför nya mattraditioner, och tillsammans skapar vi ett matland brett av valfrihet och influenser. Mat är ofta mittpunkten i sociala sammanhang och spelar en viktig roll när människor träffas och utbyter idéer. Mat skapar kultur, fru talman. Maten vi äter påverkar inte bara våra kroppar, den påverkar även miljön runt omkring oss. Matens miljöeffekter ska synliggöras, och i mitt parti står vi för att varje människa kan göra skillnad. De val vi gör gör skillnad, och det vet konsumenterna om. Det ska löna sig att bry sig och göra bra saker för miljön. Det spelar roll för våra nära och kära, för grannen, för djuren och för kommande generationer att den miljö vi lämnar efter oss inte är sämre än när vi tog över. Fru talman! För att vi ska kunna göra bra val är det viktigt att upplysa konsumenten om att göra aktiva och bra val. På samma sätt är det också viktigt med de krav som kommuner och landsting ställer i sina upphandlingar. Genom att göra mindre upphandlingar blir det exempelvis möjligt för lokala producenter att konkurrera, och skolor och sjukhus kan servera mer närproducerad mat om de vill. Maten i offentlig sektor är en viktig del av Sverige. Regeringens satsning på det nya matlandet ökar kvaliteten på måltiderna för barn, äldre och sjuka. I Sverige serveras tre miljoner offentliga måltider per dag. För att maten ska vara bra, god och nyttig måste kunskapen om den offentliga upphandlingen stärkas. Vi måste ställa tuffa krav, vi måste våga ställa tuffa krav. Livsmedelsverket arbetar aktivt med att göra den offentliga måltiden bättre och godare. Vi måste börja tänka på att näringsrik mat är näring för kroppen först när den hamnar i magen. Vi kan dessutom minska det stora matsvinnet som i dag finns genom att servera näringsrik mat som faktiskt äts upp i stället för att ständigt hamna på våra soptippar runt om i Sverige. Ingen tjänar på att odla och laga mat som sedan slängs. Fru talman! Regeringens vision är att Sverige ska bli det främsta matlandet i Europa. Genom att kombinera god mat med upplevelser kan fler jobb skapas och tillväxten öka i hela landet - ett levande Sverige. Närproducerad mat som är framtagen med god djuromsorg och hög miljöhänsyn efterfrågas av allt fler konsumenter, och här har vi en möjlighet att konkurrera på den europeiska marknaden. Vi tycker att ett bra djurskydd är en självklarhet. Tillsynen och djurskyddskontrollerna som har flyttats från kommunerna till länsstyrelserna har gett ett gott resultat. En stärkt rättskedja har lett till att fler poliser kan arbeta riktat mot djurskyddsbrott. Regeringen har tillfört 25 miljoner kronor till länsstyrelsernas djurskyddskontroller samt ytterligare 5 miljoner till Jordbruksverket för att de ska kunna förstärka stödet till länsstyrelsernas arbete med att effektivisera och förbättra kontrollerna. Den djurskyddslag vi har trädde i kraft 1988. Den är i grunden bra, men den kan bli bättre. Alliansregeringen kommer aldrig att tumma på vårt fantastiska djurskydd. Därför har regeringen tillsatt en utredning som kommer att se över hur vi ska modernisera djurskyddet. I uppdraget ingår bland annat att lämna förslag till en djurskyddslag och en djurskyddsförordning. Djurskyddskompetensen är nu samlad på Jordbruksverket. Frågorna ska genomsyra allt arbete med djur. Varje person som har ett djur har ett ansvar för att se till att djuret sköts på ett sådant sätt att djuret mår bra. Vi konsumenter tar också ansvar när vi ställer krav på att den mat vi äter och de produkter vi använder kommer från djur som fötts upp i enlighet med god djuromsorg. Sverige är och ska fortsätta att vara ett föregångsland för djurskydd i Europa och i världen. Djur ska ha samma starka djurskydd oavsett i vilken del av landet vi bor. Därför är det viktigt att djurskyddskontrollen är god, effektiv och likvärdig över hela landet. Det ska alltid vara lönsamt med bra djurhållning. Sverige har generellt sett en hög djurskyddsnivå och är ett land som arbetar effektivt för att förbättra djurskyddet. Vi tar ansvar för vårt matland. Vi har ett stort intresse av att veta vad det kött vi köper har haft för villkor. Marknaden ligger ofta före politiken i märkningsfrågor. Många producenter märker redan sina varor med ursprung eftersom kunderna efterfrågar detta. Den frivilliga märkning som har vuxit fram vad gäller fisk är ett gott exempel på hur köttbranschen kan möta konsumenternas efterfrågan. Vi anser att upplysta kunder gör bra val. Därför vill vi utveckla de frivilliga märkningar som finns samtidigt som vi driver en politik för ett starkt djurskydd. Herr talman! Maten har stor betydelse i vårt land. Utvecklingen går som tur är framåt. Vi konsumenter vill välja en vara som passar vår värdegrund och vårt intresse. Som konsumenter har vi även en självklar rätt att veta vad det vi äter innehåller samtidigt som ansvaret även ligger hos individen. Branschen har varit snabbare och mer effektiv än lagstiftningen. Resultatet har blivit att svenskarnas konsumtion av transfetter nu ligger på ungefär samma nivå som till exempel danskarnas. Det innebär att högst 2 procent av den totala mängden fett i ett livsmedel får vara industriellt framställda transfetter. Det är numera ovanligt med höga halter i svenska livsmedel. Vi har med hjälp av Livsmedelsverket och konsumentmakten redan kommit längre än lagstiftningen. Vi har alltså redan kommit under det gränsvärde som oppositionen nu vill lagstifta om. Även Livsmedelsverket anser att lagstiftningen är onödig eftersom vi står inför en ny EU-förordning om livsmedelsinformation. Vi kommer att fortsätta att ställa krav på att Matlandet Sverige fortsätter att växa och blir en stark spelare på den internationella arenan. Det är vi som har kontrollen och det är vi som har makten att göra Sverige till en stor exportör av mat till andra länder där vi utmärker oss med god kvalitet och bra produkter till ett konkurrenskraftigt pris. Med ett starkt medvetande och ett starkt intresse för att vi ska ha det bra kan det bara bli bättre. (Applåder)

Herr talman! Jag delar Åsa Coenraads uppfattning om att mat och en god mattradition i ett land som Sverige är oerhört värdefullt för vår tillväxt, vår hälsa, vår förmåga att växa och må bra, vår känsla för att trivas i landet och allt det som god mat medför. Jag har ofta lyssnat på frågan om Matlandet Sverige i olika debatter. Det framförs som guds gåva till mänskligheten. Det handlar om en satsning på knappt 100 miljoner kronor, som i grund och botten är ett exportbidrag för ett antal speciella och viktiga livsmedelsråvaror som exporteras utomlands och som knappt tillför den svenska mattraditionen mer än att det blir jag ska inte säga pittoreska inslag men viktiga inslag för de producenter som får möjligheten. Jag har knappt sett dessa effekter av Matlandet Sverige i alla andra sammanhang som Åsa Coenraads tar upp, bland annat i offentliga upphandlingar. Det handlar om mycket större grepp. Att prata om Matlandet Sverige som om det skulle vara svaret på alla de frågor vi ställer om bra konsumentinformation, om god livsmedelsstrategi, om självförsörjningsgrad och allt det som ingår i en god tanke om hur, var och på vilket sätt vi säkerställer att vi har bra, goda och säkra livsmedel i Sverige stämmer inte. Hur tänker ni att med hjälp av Matlandet Sverige skapa en bra offentlig upphandling, en bra livsmedelsstrategi och så vidare? Antalet djurskyddskontroller har halverats. Blev det bättre av att ni tog bort Djurskyddsmyndigheten?

Herr talman! Matlandet Sverige är kanske inte guds gåva till mänskligheten, men det är i alla fall Landsbygdsdepartementets gåva till Sverige och svenskarna. Matlandet Sverige bidrar med otroligt mycket i Sverige. Det bidrar framför allt med information och upplysning till svenskarna och ökar kunskapen om mat. Med ökad kunskap går det att göra bättre upphandlingar. Vi måste vara tuffare i våra upphandlingar i kommuner och landsting. Det är jag den första att veta utifrån att detta har varit en stor fråga i mitt landsting. Med kunskap kan vi upphandla bättre. Kunskap får man med hjälp av information. Den informationen får man tack vare Matlandet Sverige. Det andra Pyry Niemi tog upp . nu ska vi se. Vad var det du tog upp? (PYRY NIEMI (S): Djurskyddet.) Djurskyddet! Det djurskydd vi hade innan var inte bra. Det är inget som vi vill gå tillbaka till. Vi kan se kommuner runt om i Sverige där det inte har funnits några djurskyddskontroller över huvud taget. Jag hoppas verkligen inte att Pyry Niemi och oppositionen vill gå tillbaka till det som har varit.

Herr talman! Det är viktigt att vi har ett fungerande djurskydd. Den lösning som presenteras nu måste också tillföras resurser. Uppenbarligen funkar inte det. Det är en icke fungerande verksamhet i dagsläget. Det är ingen kvalitetssäkring på djurskyddet. Det tror jag också att Åsa Coenraads håller med om. Det finns många larmrapporter. De måste hanteras på ett så värdigt sätt att djurskyddskontrollen blir en viktig faktor för både producenter och dem som kontrollerar. Låt oss återkoppla till frågan om Matlandet Sverige. Jag har frågat runt om Matlandet Sverige. Åsa Coenraads påstår att det är en viktig faktor för den svenska maten. Jag har verkligen aldrig fått ett svar om Matlandet Sverige - var jag än har varit någonstans. Det är få människor som känner till det - möjligen ett antal som finns inom branschen. Men gemene man, personer ute på gatan, har ingen susning om vad detta innebär, som det ofta påstås att de skulle ha. Jag har inte sett inslaget i upphandlingarna. Jag har inte sett exportframgången. Visst är det vissa företag som har gått framåt, men totalt sett har inte den svenska matproduktionen fått något jättegenomslag med hjälp av Matlandet Sverige. Det är viktigt att ni tänker på det i regeringen när ni presenterar er syn på livsmedelsstrategin i Sverige. Den är inte godkänd. Matlandet Sverige är inte svaret. Det är fråga om ett mycket större grepp. Åsa Coenraads tog upp frågan om transfetterna. Den frågan är viktig. Det här är fråga om reell konsumentmakt. Många människor med svaga ekonomiska resurser i dag tvingas ibland välja råvaror som kanske inte är av allra bästa kvalitet. Det tror jag också att Åsa Coenraads känner till. Här är det viktigt att informationen om transfetter blir bra, synlig och tydlig och att det finns en lagstiftning. Det finns kryphål. Dem måste vi hantera. Det är riktig konsumentmakt. (Applåder)

Herr talman! Konsumentmakt är viktigt, och konsumentmakt får vi när konsumenterna är upplysta. När jag reser i Sverige och besöker skolor, äldreomsorg och människor på gatorna märker jag att Matlandet Sverige börjar slå igenom. Ingenting händer över en natt. Det är jag den första att erkänna. Det tar lite tid. Men Matlandet Sverige börjar slå igenom. Vi märker det på fler och fler ställen, och vi märker det på exportområdet också. Det är positivt. Vi lägger fram ett förslag till lösning, och vi kommer att lägga fram fler förslag till lösningar. Än så länge har vi inte hört några förslag till lösningar från oppositionen, herr talman, mer än regleringar och lagstiftning. Den lagstiftning som oppositionen vill se nu, herr talman, handlar återigen om transfett, trots att konsumentmakten har gjort att vi redan har en lösning på problemet. Konsumenterna köper färre och färre produkter som innehåller transfetter, och vi ser att de försvinner från våra hyllor och restauranger. Lösningen för oppositionen verkar vara att avsätta mer pengar till allting, och det är någonting som den här regeringen har gjort. Vi har avsatt mer pengar till djurskyddskontroller, och vi ser att det finns problem fortfarande. Men det är bättre än vad det var förut, och vi fortsätter att arbeta med ett starkt djurskydd. Någonting som den här alliansregeringen aldrig kommer att tumma på är det svenska djurskyddet. (Applåder)

Herr talman! Vi talar i dag om livsmedel. För mig är livsmedel just medel för livet, för att upprätthålla livet, det vill säga vår mat och föda. Det är alltså någonting som är direkt livsviktigt. Det är därför jag och Miljöpartiet reagerar så starkt när skilda intressen på olika sätt tillsätter ämnen i vår mat som vi anser är inte bara onödiga utan rent av hälsovådliga. I dag talar vi här i kammaren bland annat om färgämnen som är ett hot mot vår hälsa, de så kallade azofärgämnena. De kan ge upphov till allergiska reaktioner och beteendestörningar. Vi talar också om genmodifierade organismer, i dagligt tal GMO, något som jag inte heller vill se i vår mat. Vi kräver att GMO ska märkas tydligt i livsmedel. Konsumenten måste få en chans att välja, precis som vi har hört. Denna märkning ska också omfatta animaliska produkter från djur som ätit genmanipulerade grödor. Därtill får valet av livsmedel konsekvenser i jordbruksproduktionen, och jag vill inte se GMO i matproduktionen. Men det, herr talman, är en annan debatt. Jag noterar att KD i sin motion MJ272 begär märkning av GMO. Jag välkomnar KD att stödja vår motion i frågan. Ytterligare ett hot mot vår föda är transfetter, som vi har hört. Det är industriellt framställda fetter som har stor användning inom livsmedelsindustrin. Fettet härdas genom kemisk behandling med bland annat nickelspån, vätgas, värme och tryck i reaktorer. Fettet blir då lättare att använda, och dessutom härsknar det inte lika lätt. Praktiskt, kanske det kanske tyckas, ja, men förödande för folkhälsan. Folk riskerar att drabbas av hjärtsjukdomar, bröst- och prostatacancer, cancer i tjocktarmen, insulinresistens och försämrat immunförsvar. Inte ska vi ha sådan bråte i vår föda, våra livsmedel! Vi i Miljöpartiet kräver att Sverige ska driva på EU för att förbjuda användningen av industriellt framställda transfetter i livsmedel. Men i väntan på det bör Sverige gå före, precis som Danmark har gjort, och införa ett förbud. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet angående förbud mot transfetter i livsmedel och avslag på reservation 3. Dessutom stöder jag givetvis Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 11 angående märkning av GMO.

Herr talman! Ingenting kan väl vara viktigare än säkra livsmedel, vilket innefattar såväl säker tillgång till mat som att maten ska vara säker att inta. Vårt samhälle är skört - en naturkatastrof innebär att tillgång på vatten och mat snabbt stryps, något som vi i dag ser i Japan och som vi sett i fattiga delar av vår värld under en lång rad av år. Alltsedan FAO grundades är organisationens mål en värld utan hunger. Vid 1996 års toppmöte mot hunger antog FAO utmaningen att bidra till att världens länder minskar antalet hungrande och undernärda med hälften till 2015. Det är fyra år kvar. Särskilt riktade sig satsningarna på småskaligt jordbruk, och det har visat sig att den satsningen kan minska fattigdomen kraftigt. Genom att ge de fattiga på landsbygden utbildning och tillgång till verktyg samt stärka deras olika rättigheter kan de själva förbättra sin situation. Det är också viktigt att minska sårbarheten för kriser och naturkatastrofer i de allra mest utsatta delarna av vår värld. Våra jordar och vattenreserver, herr talman, måste för framtiden tillvaratas på ett helt annat sätt än tidigare. Vi kommer under några år att få betydligt fler munnar att mätta. Herr talman! Vid utskottets studiebesök på Livsmedelsverket för ett par veckor sedan togs bland annat livsmedelskontrollen upp. Det är en angelägen fråga där det är viktigt att fokus läggs på riskbaserade kontroller, ett väl fungerande egenkontrollsystem och välutbildade inspektörer. Regeringen har därför tillskjutit medel för kompetenslyft för livsmedelsinspektörerna för att det ska bli en mer likvärdig kontroll över landet. Vid detta studiebesök togs också dricksvattenförsörjningen upp. Rådgivning och riskanalyser diskuterades också. På min direkta fråga om transfetter, som är ett av de ämnen som engagerar många i dag, bekräftades min bild att man i Sverige på frivillig väg kommit lika långt som Danmark gjort med stöd av tvingande lag. År 2004 införde danska Fødevaredirektoratet nationella regler som innebär att innehållet av transfettsyror i matfetter begränsas till högst 2 procent av totalfettet. Sverige har, precis som övriga EU förutom Danmark, valt en annan väg än lagstiftning. I stället för att reglera mängden industriellt framställda transfetter har vi fört diskussioner direkt med livsmedelsindustrin. Sedan mitten av 90-talet har mängden transfett i svenska livsmedel sjunkit betydligt. Uppmärksamheten i medierna har givetvis hjälpt till att lyfta fram det här, och det har också bidragit till sänkningar som har gjorts de senaste åren. Resultatet har blivit, precis som vi har hört här i dag, att svenskarnas konsumtion av transfett nu ligger på ungefär samma nivå som i Danmark. Herr talman! Vattnet är vårt absolut viktigaste livsmedel. Globalt är det en av våra allra största utmaningar att tillse att världens befolkning har friskt vatten. Vi vet att vattenbrist orsakar krig och konflikter. Förorenat dricksvatten skördar otaliga liv, inte minst i späd ålder. Livsmedelsverkets initiativ till ett nationellt nätverk var ett mycket välkommet besked, inte minst med tanke på den aktuella diskussion som vi förde kring händelserna i Östersund i vintras. Då drabbades Östersund av en förorening av dricksvattnet på grund av tarmparasiten Cryptosporidium. Kommunen fick gå ut med en uppmaning till befolkningen att koka allt vatten. Bakgrunden var att tusentals Östersundsbor hade drabbats av magsjuka. Bara i Östersund bor 50 000 personer som är beroende av det kommunala vattnet. Detta visar med all önskvärd tydlighet hur viktigt det är med provtagning, analyser och förebyggande satsningar, i detta fall med en insats vad gäller UV-strålning, har vi fått lära oss. Att viktiga ytvattentäkter också ska skyddas är en fråga som vi behöver ta på allra största allvar. Herr talman! Livsmedelsindustrin är den fjärde största industrigrenen i Sverige, mätt efter produktionsvärde, och svarar för 9 procent av sysselsättningen. Regeringens satsning på Sverige - det nya matlandet, som har lyfts fram här i afton, har bidragit till att frågor om livsmedelsproduktion har fått ökad uppmärksamhet i medierna och till ökad kännedom om svensk mat hos allmänheten. Den har också inneburit stöd till småskaliga livsmedelsföretag. Med en ökad befolkningstillväxt innebär livsmedelsproduktionen en framtidsbransch. De krav som ställs vid offentlig upphandling av livsmedel kan bidra till att lyfta fram livsmedel som är producerade med högt ställda krav på kvalitet och djuromsorg. Eftersom Sverige har högt ställda krav på både djurskydd, smittskydd och god miljö är det viktigt att den offentliga sektorn verkligen tar vara på den möjligheten och efterfrågar livsmedel med dessa egenskaper vid sina upphandlingar. Med detta, herr talman, ställer jag mig bakom utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Det är några viktiga frågor som jag skulle vilja ta upp. Jag vill börja med transfetter som är någonting som finns i kakor, glass, popcorn. Det finns mycket transfetter överlag i snabbmat. Att använda transfetter kan vara ett billigt sätt för livsmedelsindustrin att producera kakor, mat, bröd och andra saker. Men effekterna för människor kan bli ganska allvarliga. Hjärtsjukdomar, cancer, försämrat immunförsvar är några effekter av en alltför stor konsumtion av transfetter. Det är också därför som EU:s livsmedelsmyndighet, EFSA, har varnat för ett alltför stort intag av transfetter. WHO, Världshandelsorganisationen, har sagt att man inte bör äta mer än 2 gram transfetter om dagen. Och det är ungefär på den nivån som Sverige ligger. Vi ligger precis kring det gränsvärdet, ungefär 2 gram transfetter om dagen. Det tycker jag är värt att komma ihåg. Det är också bra att komma ihåg att det finns andra länder i världen som är, tycker jag, föregångare i den här frågan. Danmark reglerade det här 2004 med ett de facto-förbud. Det är flera delstater och städer i USA som också har förbjudit transfetter, och jag tror att även Schweiz har stoppat transfetter. I september 2008 beslutade EU-parlamentet om ett förbud mot transfetter. Det har även Nordiska rådet gjort, också 2008. När jag hörde Åsa Coenraads och Anita Brodén här tidigare tala om att det inte är något problem med transfettskonsumtionen i Sverige tyckte jag att det lät lite cyniskt, därför att vi vet att det här är en klassfråga. Det är också en generationsfråga. Jag pratar om att det handlar om ungefär 2 gram per person och dag, men nedbrutet på ungdomar, som äter mycket mer snabbmat, kakor, glass och liknande, ligger deras konsumtion långt över det gränsvärdet. Så är det också när det gäller låginkomsttagare, som tyvärr äter mer billig och faktiskt sämre mat och därmed får i sig mycket mer transfetter. Det är lätt att peka på en snittsiffra och säga att nu är den här saken klar, men det är den faktiskt inte. Jag tycker att det främsta skälet för att vi ska förbjuda transfetter är att skydda de grupper som i dag har en överkonsumtion av transfetter. Och jag tycker att det är tråkigt att de borgerliga partierna säger att det här ska fixas bara genom samarbete med livsmedelsindustrin och att om vi tittar på snittsiffran är det inget problem längre. Så är det inte alls. Det här är ett stort problem. Det är just därför vi föreslår ett förbud mot transfetter. Vi rödgröna vill också ha ett förbud mot så kallade azofärger. Om ni tittar på godis och läsk som har väldigt starka färger är risken stor att de innehåller så kallade azofärger. Innan vi gick med i EU hade vi ett förbud mot de här färgämnena. Men på grund av EU:s inre marknad och att allting måste vara exakt likadant var vi tvungna att häva förbudet i slutet av 90-talet. Vi försökte att framhärda och värna vårt förbud, men vi fick inte det för EU-kommissionen. Azofärger är väldigt allvarliga färgämnen för personer som redan har en form av allergi, och barn drabbas ännu hårdare av azofärger. Det är också just barn som äter mycket godis och dricker mycket läsk som kan få allergiska reaktioner; man kan se utslag på huden. I värsta fall kan azofärger också leda till hyperaktivitet hos barn. Då borde vi väl se till att vi stoppar azofärgerna för barnens skull. Det borde väl inte vara så himla svårt för de borgerliga politikerna i den här församlingen att bifalla vår reservation där vi just vill göra det. Den person som säger att det här kan vi inte göra på grund av EU tycker jag har gett upp lite grann. Vi får ta strid, särskilt för barnens och våra allergikers skull, för ett förbud. Därmed vill jag yrka bifall till reservation 5, som handlar om just detta. De borgerliga politikerna här talar mycket om konsumentmakten. För att konsumentmakten ska fungera riktigt är ett minimikrav att vi har en bra märkning av den mat vi köper. Det är just därför vi rödgröna i reservation 7 vill ha en obligatorisk ursprungsmärkning av allt kött. I den här frågan tycker jag att vi ofta får höra i debatter att även på den borgerliga kanten tycker man att det är bra att vi ska se till att ursprungsmärka allt kött, inte bara nötkött såsom det är i dag. Då kanske någon hävdar att den här frågan redan är på gång, eftersom man i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna har beslutat om märkning av allt kött. Ja, men då ska vi komma ihåg att det kommer att ta väldigt lång tid innan det går igenom, inte minst därför att vår borgerliga regering här i Sverige motarbetar förslaget och har lämnat in en reservation mot det. Vill man se till att vi har en riktigt bra ursprungsmärkning av allt kött ska man bifalla vår reservation om det. Sist men inte minst en annan viktig märkningsfråga, och den rör GMO. I dag ska ju GMO-livsmedel märkas. Men merparten av de GMO-grödor som används i världen används inte för att föda människor utan för att föda djur. Jag tycker att det är fullt rimligt att de personer som vill undvika GMO också ska veta om den där grisen eller de där kycklingarna har blivit uppfödda med GMO-foder. Jag vet att det gjordes en undersökning - det var på uppdrag av Greenpeace 2006 - där man frågade svenskarna om de ville ha en obligatorisk GMO-märkning av allt kött som producerats med GMO. Över 90 procent av de tillfrågade svarade att de ville ha en sådan märkning. Där förstår jag inte riktigt er borgerliga politiker som gärna vill värna konsumentmakten. Se då till att konsumenterna i alla fall kan göra medvetna val! Då behöver vi en obligatorisk GMO-märkning även för foder. Det finns nämnt i reservation 11, som jag vill yrka bifall till.

Herr talman! I dag behandlar vi ett betänkande som berör många viktiga frågor som rör våra livsmedel. Det är väl så att pratar vi inte väder pratar vi mat när vi möts. Jag hörde i veckan en mycket matkunnig man på Antikrundan stå i det som han anser vara Sveriges hjärta, nämligen Kokböckernas museum. Carl Jan Granqvist talar om måltiden som en installation som vi gör i vår egen kropp. Den mannen har ett uttryckssätt som man önskar att man kunde få något av ibland. Frågan blir då: Vad får, bör och ska den installationen innehålla, och hur ska vi säkra att inget som inte bör vara där finns där? Ett svar är en tydlig och väl fungerande livsmedelskontroll och livsmedelssäkerhet. Det har arbetats med länge. Jag tror att vi just nu håller på att tappa en kompetens på området som handlar om att träna våra egna sinnen. Lukten och smaken, det var där det började för att vi skulle kunna avgöra vad som var tjänligt eller inte. Sedan har vi förfinat de möjligheterna. Kontrollen har blivit mer rigorös. Vi har kunnat göra substansanalyser. Men det börjar på något sätt med vår egen kunskap. Flera har varit inne på det tidigare. Kontrollen måste ha ett tydligt syfte. Ibland kan det förefalla som att vi skapar kontroll utan att ha detta för ögonen. Lagstiftning och kontroll är till för att säkra och inte för att skapa problem. Det är viktigt att vi har kontrollanter som har god utbildning så att de kan göra adekvata riskbedömningar. Det är vad vi ska jobba utefter i dag. Herr talman! Det finns ett behov av att framgent också satsa resurser på utbildning och kompetens. Det har Alliansregeringen sett. Livsmedelsverket har satt igång ett arbete för att kompetensutveckla de personer som jobbar med kontrollfrågorna i våra kommuner. Satsningar inom Landsbygdsprogrammet har också bidragit till den småskaliga livsmedelsförädlingen. Inte minst har Eldrimmer här gjort ett arbete för att ge ytterligare kompetens och kunskap. Det är lite beklämmande att höra oppositionen raljera över Sverige - det nya matlandet. Om man tror att saker bara mäts i kronor och ören och inte i någonting annat har man missat det största budskapet i detta. Det handlar om att vi ska få en kompetensökning och använda befintliga resurser på ett betydligt bättre sätt. Talar man med länsstyrelser, Jordbruksverket och andra säger de att detta är en av de mest effektiva satsningar som de har sett under Landsbygdsprogrammets historia i Sverige. De satsningar som regeringen har gjort vad gäller småskalig slakt är också en god utveckling. Det som Livsmedelsverket nu gör genom det uppdrag man har att se hur jägarna ska få ta om hand och kontrollera vildsvin för att lättare kunna förpassa dem till marknaden på ett bra och säkert sätt är också ett led i rätt riktning för att få en effektiv, ändamålsenlig och mindre krånglig kontroll och mindre krångliga regelverk. Herr talman! Det viktigaste livsmedlet vi har är vårt vatten. Det har vi det här året blivit varse både i vårt eget land och just nu i Japan. Vikten av att vi skyddar vatten och ser till att det har en bra kvalitet är A och O. Livsmedelsverket har, som Anita Brodén förtjänstfullt redogjorde för tidigare, startat olika projekt i detta. Bland annat har man skapat ett nätverk med alla myndigheter som ansvarar för olika delar av vattenfrågan. Vatten berör många myndigheters arbete. Jag tror vi har ett fortsatt arbete att göra att se till att det blir bättre samverkan mellan våra myndigheter i den här frågan. Även de av oss som har egna vattentäkter har en skyldighet att kontrollera och ge dem adekvata skydd. Flera har i debatten berört frågan om ursprungsmärkning. Jag upprepar återigen vad jag tror att jag har sagt snart tio gånger, till och med under innevarande mandatperiod: Frivillig märkning är att föredra och är eftersträvansvärt. En obligatorisk ursprungsmärkning kräver nya kontrollsystem, och någon ska betala. Frivilligheten blir snarare ett led i marknadsföringen för produkten och därmed en vinst för både producent och konsument. Herr talman! Det är mycket som har berörts här av alla. Inte heller jag kan låta bli att beröra transfettsfrågan. Jag ska göra ett längre citat från Livsmedelsverket: "Under de senaste åren har mängden industriellt framställt transfett sjunkit kraftigt. 'Naturligt' transfett från kor och lamm finns i till exempel smör, grädde, ost och fett kött. - - - Liksom mättat fett höjer transfettet halten av det onda LDL-kolesterolet i blodet - - - Det ökar i sin tur risken för hjärt- och kärlsjukdom.- - - Sedan mitten av 90-talet har mängden transfett i svenska livsmedel sjunkit betydligt och det är numera ovanligt med höga halter i livsmedel. Uppmärksamheten i media har säkert bidragit till de ytterligare sänkningar som har gjorts de senaste åren. Resultatet har blivit att svenskarnas konsumtion av transfett nu ligger på ungefär samma nivå som till exempel danskarnas." Herr talman! Utifrån detta ser jag en lagstiftning som att slå in den dörr som redan är öppen. Det är som näringen och inte minst, som Jens Holm var inne på, företag som jobbar inom snabbmatskedjor har konstaterat. Här gör man någonting innan vi ens har hunnit börja debattera frågan. Detta är nu ett par år sedan, och arbetet fortgår. Jag förstår inte riktigt varför man nu slår på den trumman i stället för att arbeta med det som Livsmedelsverket fortsätter med att beskriva, nämligen faran med att vi äter för mycket fett och inte har en hälsosam livsstil. Kanske sena debatter i kammaren också bidrar till mindre hälsosamma rörelsemönster bland ledamöterna. Men det är något som vi var och en har ansvar för att ta tag i på olika sätt. Här finns mycket som vore mer väsentligt att vi lägger kraft på. Jag kan inte låta bli att kommentera det jag förstod att Kew Nordqvist talade om när jag tyvärr var tvungen att lämna kammaren för någon minut. Det märkningssystem som nu finns för GMO är tydligt. Att däremot märka det som har ätit GMO där det inte finns GMO i produkten som blir följden, det vill säga köttet eller mjölken, skulle leda till ett ohejdat behov av också andra märkningar, om vi nu ska börja tala om andra och tredje led. Jag skulle kunna kontra med en helt annan märkning som log åt på tåget häromdagen. Det stod både ekologiskt och Krav på produkten i fråga. Jag vet inte om jag tycker att det jag lägger på mackan är det mest miljövänliga sättet att hantera de frågorna på. Herr talman! Med detta ställer jag mig bakom betänkandet. (Applåder)

Herr talman! Ni kristdemokrater vill värna familjen, Irene Oskarsson, och inte minst barnen. Det tycker jag är väldigt viktigt. Jag måste ställa en fråga. Vi har azofärgämnen som vi tidigare hade förbud mot i Sverige. Vi vet att de slår extra hårt mot de minsta i samhället, mot barnen. Vi talar om överkänslighet som leder till hudutslag, astma, nässelfeber och eksem. Vi talar också om hyperaktivitet om barn äter för mycket azofärger. Skulle inte ett minimikrav från er kristdemokrater kunna vara att ni stöder vårt förslag om ett förbud mot azofärger?

Herr talman! Det är härligt när Jens Holm stöder en sund och väl fungerande familjepolitik som ger alla familjer möjlighet till ett gott liv oavsett hur de ser ut. Det är mer väsentligt att vi gör det som finns citerat i betänkandet. Det handlar bland annat i denna fråga om att vi får tydliga märkningar, något som redan finns, och att vi jobbar med den internationella nivån för att få upp kompetens och kunskap för att driva frågan gemensamt. Vi producerar inte allt detta i Sverige, utan det produceras i andra nationer. Att då göra en ensidig markering från svensk sida tror jag inte gagnar det vi gemensamt vill, nämligen familjernas bästa.

Herr talman! Jag tänker på hur regeringen ganska framgångsrikt har hanterat det ganska farliga ämnet Bisfenol A, Där driver man ett nationellt förbud. Man driver det för att man vill ha ett EU-förbud i förlängningen. Varför inte driva ett nationellt förbud mot azofärgämnena och sedan driva det mot EU för barnens skull? Du har säkert också erfarenhet av barn med överkänslighet, astma och allergier. De är livrädda för att få i sig azofärger. Om de köper plockgodis i en affär måste de läsa jättenoga. På många ställen är det inte märkt, även om lagen säger att det ska märkas. Det är ett faktum. Till skydd för barnen borde vi ha det här förbudet. Det är tråkigt att vi inte kan släppa de partipolitiska låsningarna, som det ofta blir i svensk politik, och bara säga att det är klart att vi för barnens skull driver ett nationellt förbud mot azofärgämnen, och sedan kämpar för det också på EU-nivå.

Herr talman! Jag har inte varit ett azobarn, men i övrigt har jag under min uppväxt lidit av allt det som Jens Holm beskriver, och vet hur viktigt det är vad man äter och hur man äter. Därför tror jag att det arbete som regeringen driver och det vi ser till att försöka få EU med på är bra. Det gäller att i olika frågor välja det som ger bäst möjlighet till framgång. Det kan vara olika beroende på vad frågan gäller. Jag är trygg med att regeringen, och i det här fallet miljöministern, tillsammans med mina partikolleger i regeringen driver de här frågorna på EU-nivå.

Herr talman! Klockan är mycket så jag ska fatta mig kort när det gäller betänkandet om livsmedelskontroll. Vi har gjort gemensam sak med MP, S och V i fråga om transfetter. Vad vi stoppar i oss i form av ohälsosam och kanske giftig mat är en fråga som oftast saknar ideologiska spänningar. Oavsett partitillhörighet är vi angelägna om att det vi stoppar i våra barn är nyttigt och ofarligt i så stor utsträckning som möjligt. Det blir en från-fall-till-fall-bedömning. Vi sverigedemokrater har kommit fram till att konsumtionen av industriellt framställt fett minskas mest effektivt genom lagstiftning. Ett fortsatt användande är svårt att försvara med tanke på de forskningsrön som har kommit fram vid studier av dessa fetter. En ganska omfattande forskning visar, som flera tidigare talare har sagt, att det kan öka risken för olika sjukdomstillstånd, som hjärt- kärlsjukdomar. De kan också bidra till inflammation i kroppen. De har även satts i samband med andra hälsoeffekter som cancer, typ 2 diabetes och allergier. Som tidigare talare har sagt ska livsmedelsindustrin sanera sig själv. Jag tycker att forskningsresultaten talar sitt tydliga språk. De känns ganska tillförlitliga, så det finns goda skäl att lagstifta bort transfetterna. Danmark har varit ett föregångsland. Även vissa delstater i USA har gått samma väg, till exempel New York och Chicago där liknande förbud införts. Det har i förlängningen inneburit att stora amerikanska snabbmatskedjor har valt att helt lägga om produktionen och plocka bort de industriellt framställda transfetterna ur maten. Därför hoppas jag att kammaren i morgon röstar för ett tillkännagivande angående lagstiftning mot transfetter. I detta anförande instämde Per Ramhorn och Björn Söder (båda SD).

Herr talman! Jag hoppas också att vi i morgon kan rösta för ett förbud mot transfetter. Jag förstår dock inte varför Sverigedemokraterna inte kan stödja ett förbud mot azofärger.

Herr talman! Betänkandet innehåller många frågor som vi från Sverigedemokraternas håll ska omvärdera när vi hinner landa i vissa frågor. Jag tycker att det finns många intressanta frågor - inte bara azofärger utan även problematiken med palmolja. Jag har verkligen försökt att sätta mig in i frågan om palmolja, även om jag inte ser nyttan med motionens intentioner. Jag tror inte att det är speciellt verksamt. Vi kanske klarar oss utan azofärger utan att behöva göra intrång på produktion och försäljning. Men jag får återkomma om det när jag kan frågan bättre.

Herr talman! När Sverige gick med i EU hade vi ett förbud mot azofärger. EU tvingade oss att häva det förbudet. Jag har ännu inte sett några goda argument från EU för att ett enskilt medlemsland ska tvingas häva ett förbud som man har för att skydda inte minst barnen. Sverigedemokraterna har fram till kl. 16 i morgon eftermiddag på sig att fundera på den frågan.

Herr talman! Det var ett konstaterande. Jag nöjer mig med det.

Herr talman! Så står vi här i kammaren igen och debatterar livsmedelsäkerhet och transfetter. Jag har ända sedan jag kom in i riksdagen 2006 arbetat för att vi konsumenter enkelt ska kunna undvika att få i oss det skadliga transfettet. Jag är glad att utskottsmajoriteten nu äntligen stöder att Sverige ska följa det danska exemplet och förbjuda användningen av industriellt framställda transfetter, och jag hoppas att kammaren i morgon kommer att rösta för utskottsförslaget. Som vi har hört bidrar transfetter till en rad sjukdomar. Harvardprofessorn Walter Willett menar att resultaten från flera studier understryker behovet av att ta bort transfetter ur maten. Åsa Coenraads hävdar att vi har nått lika långt som Danmark beroende på konsumentmakt. Jag undrar vilken studie hon hänvisar till. Det regeringen gjorde 2007-2008 var att uppdra till Livsmedelsverket att göra en studie på kakor och chips. I övriga varor vet vi inte hur det ser ut. God mat och mat som är bra för miljö och hälsa är en prioriterad fråga för Miljöpartiet. Det ska vara lätt att som konsument att välja rätt. Det är en folkhälsofråga. Fortfarande kan vi konsumenter inte titta på innehållsförteckningen och veta om en produkt innehåller transfetter eller ej, även om flera företag arbetat aktivt för ta bort det ur sina produkter. Det är bra, men som konsument kan man inte vara säker. EU-parlamentet har som svar på kommissionens vitbok om fetma 2007 antagit en resolution som föreslår förbud mot transfetter. Med rösterna 536 för och 37 emot antog Europaparlamentet Alessandros Fogeliettas initiativbetänkande. Moderaterna röstade emot, och Folkpartiet och Centerpartiet lade ned sina röster. Det är helt uppenbart att vi gör olika värderingar av denna fråga. Ni borgerliga partier tror på att marknaden ska lösa problemet och vill inte ta det politiska ansvaret. Miljöpartiet vill ha lika spelregler för alla företag och ser också till konsumenternas intresse. Många företag har gjort ett bra jobb och minskat halterna industriellt framställt transfett i sina produkter. Men alla produkter tillverkas inte av ansvarsfulla företag. Jag som konsument kan inte veta eftersom det inte krävs någon märkning. Irene Oskarsson citerade Livsmedelsverket. Den studie som är gjord är, som sagt, gjord på kakor och chips - inte på samtliga produkter. De borgerliga partierna skriver i sin reservation att de har valt en annan väg. Det är faktiskt många länder som följer efter. Island beslutade i sitt allting ganska nyligen att genomföra detta. Från och med den 1 augusti 2011 kommer Island att ha samma lagstiftning som Danmark. Till sist vill jag ta upp min motion om energidrycker och att det är viktigt att alla butiker har samma regler för försäljning av energidrycker till barn och ungdomar. Försiktighetsprincipen borde gälla och därmed ha samma åldersgräns som andra varor med hälsorisker, det vill säga 18 år. Självklart står jag bakom samtliga Miljöpartiets reservationer i betänkandet, men jag vill här särskilt poängtera och yrka bifall till förslaget i betänkandet under punkt 8 om förbud mot transfetter enligt dansk modell och yrka avslag på reservation 3 från de borgerliga ledamöterna. Jag yrkar även bifall till reservation 6 om en åldersgräns i fråga om energidrycker.

Herr talman! Jag försöker alltid i vår dialog om livsmedelsproduktion och livsmedelskonsumtion redovisa det allvarliga läge som svensk livsmedelsproduktion befinner sig i. Vi har världens bästa djurskydd och djuromsorg, men ändå minskar produktionen stadigt sedan flera decennier, och importen av mat från länder där djuromsorgen är betydligt sämre väller in. Mot den bakgrunden är det självfallet viktigt att till exempel kött märks med uppgift om ursprungsland. Så är också fallet vad gäller nötkött där galna ko-sjukan tidigt tvingade fram en sådan lagstiftning på EU-nivå. Vi ska dock ha klart för oss att även om en sådan märkning ger konsumenten en bättre information så är den i sig ingen garanti för att konsumenterna därmed i större utsträckning väljer att handla nötkött där djuromsorgen varit god. Försäljningen av svenskt nötkött har trots ursprungsmärkningen sjunkit under det senaste decenniet och står nu för endast ungefär hälften av den svenska konsumtionen. Detta är en mycket negativ utveckling som måste brytas. Regeringen arbetar konsekvent för detta genom till exempel regelförenklingar, sänkta skatter och avgifter och genom satsningen på Matlandet Sverige, vilket är bra. Det är också positivt att Socialdemokraterna med flera partier deklarerar sin goda vilja att vara med och ge förutsättningar för en ökad svensk livsmedelsproduktion. Mycket kött, utöver nötkött, märks redan i dag med ursprungsland, vilket är bra. LRF lär ha en överenskommelse på gång med de stora detaljhandelskedjorna, vilket i så fall vore alldeles utmärkt. Det kött som importeras från andra delar av Europa med lägre djuromsorgskrav, eller från kontinenter långt borta, saknar dock ofta ursprungsmärkning. Därför är det bra att EU:s ministerråd nu beslutat om att gå vidare med krav på obligatorisk märkning av kött av får, get, gris och fjäderfä. Och det är bra att Sverige stödde det beslutet. Europaparlamentet vill utvidga ursprungsmärkningen till även andra livsmedel samt att ursprunget för kött, fjäderfä och fisk bör anges när dessa ingår som ingredienser i livsmedel. Parlamentet har även föreslagit att kommissionen gör en konsekvensanalys av detta i samråd med berörda parter. Sverige tillsammans med andra medlemsstater anser att en konsekvensutredning ska göras innan man fastställer utökade krav på ursprungsmärkning av till exempel kött eller mjölk som används som ingrediens. Jag utesluter på intet vis att ursprungsmärkningen kan göras bredare än vad ministerrådet nu beslutat, men det är ändå mycket rimligt att i vanlig ordning analysera förutsättningarna ordentligt innan man går till beslut. Obligatoriska märkningskrav på detaljnivå ger också kostnader och byråkrati, vilket måste beaktas mot den allmänna nyttan av informationen. Hur ursprungsmärker man till exempel en smörgåstårta? Det är det som oppositionen nu vill ställa krav på. Utskottet har också behandlat också frågan om att innehållet av transfetter ska begränsas till maximalt 2 procent av det totala fettinnehållet - inte 0 procent och inte 4 procent - vilket utskottsmajoriteten förespråkar. Sveriges frivilliga linje har gett samma utveckling som den maximala lagstiftningen i Danmark. Det är bara Danmark inom EU som har detta regelverk, vilket möjligen kan ifrågasättas och vara handelshindrande. Livsmedelsverket i Sverige rekommenderar inte någon sådan lagstiftning. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet med undantag för punkten 8.

Herr talman! År 2004 införde danska Fødevaredirektoratet nationella regler som innebär att innehållet av transfettsyror i matfetter begränsas till maximalt 2 procent av totalfettet. I min gamla hemkommun Helsingborg motionerade jag tidigare om att den mat man serverar och upphandlar inom stadens verksamheter skulle omfattas av samma regler som gäller i Danmark. I Region Skåne motionerade jag om att samma sak skulle gälla inom regionens verksamheter. Sverigedemokraterna var det enda partiet som stödde förslagen. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet röstade tillsammans med de borgerliga partierna ned dessa förslag. Det är därför glädjande att dessa partier nu tycks ha omvärderat sina ställningstaganden i denna fråga, eller i alla fall inte delar den inställning som deras partikamrater ute i landet har. Sverige har hittills valt att inte lagstifta på området. I stället har man haft inställningen att man ska föra diskussioner och dialoger med livsmedelsindustrin om att minska innehållet av transfetter. Herr talman! Man kan ställa sig frågan om lagstiftning hjälper eller om enbart fortsatta dialoger och diskussioner med industrin har samma effekt. Sveriges tidigare inställning om enbart diskussioner har säkerligen haft viss effekt på de svenska livsmedelsproducenterna som har minskat användningen av industriellt framställda transfetter. Problemet är dock att en stor andel av de livsmedel som säljs på den svenska marknaden har sitt ursprung utanför Sverige och tillverkas utomlands där det råder annan lagstiftning på området. Dessutom har man som konsument en ytterst begränsad insikt om transfettinnehåll i den mat man äter från olika sorters matbespisningar. Har den danska lagstiftningen haft någon effekt? Ja, det menar jag. En ny undersökning som presenterades i början av detta år av danska Fødevarestyrelsen och DTU Fødevareinstituttet visar att 93 procent av de undersökta varorna efterlever de danska reglerna. Man kan jämföra det med hur det var året innan man införde lagstiftningen i Danmark då siffran var 75 procent. I en ny artikel i Aktuel Naturvidenskab i Danmark relaterar man minskningen av hjärtsjukdomar i Danmark till införandet av de danska reglerna om transfetter. Som bekant är industriellt framställda transfetter hälsofarliga och ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Det är därför mer än välkommet att också Sverige, i likhet med det som gäller i Danmark, lagstiftar om förbud mot industriellt framställda transfetter i livsmedel. Danmark är alltså ett föregångsland även på detta område. Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag i punkt 8. I detta anförande instämde Josef Fransson och Per Ramhorn (båda SD).