Kommunala frågor

Debatt om förslag 10 mars 2010
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 5

Anf. 60 Christina Zedell (S)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1 och 3. För oss socialdemokrater är strävan efter att skapa ett samhälle som bygger på möjligheter för alla något som vi politiskt alltid har satt främst. Vår politik bygger på vår övertygelse om att alla människor oavsett bakgrund är lika mycket värda. Ett jämlikt samhälle leder till ökad trygghet som i sin tur ger frihet till individen. Vår politik utgår från att vi alla också är beroende av varandra och hör ihop. Solidariskt delar vi på våra gemensamma resurser och tar hand om varandra i samhället. Utifrån denna övertygelse har vi steg för steg byggt den svenska välfärdsmodellen. Denna modell vilar på tre hörnpelare. Den första hörnpelaren rör partrelationerna på arbetsmarknaden. Den förutsätter en hög organisationsgrad i facket, kollektivavtal, en stark arbetsrätt, skäliga ersättningar i arbetslöshetsförsäkringen, aktiv arbetsmarknadspolitik och en väl fungerande arbetsmiljöpolitik. Den andra hörnpelaren innebär obligatoriska och generella socialförsäkringssystem. Den tredje hörnpelaren garanterar grundläggande välfärdstjänster. Modellen finansieras solidariskt av medborgarna via skatter, fördelas efter behov och på lika villkor och omfattar hela befolkningen. Välfärdstjänsterna ska hålla jämn och hög kvalitet. Modellen är bra för tillväxt och konkurrensförmåga, vilket också OECD har konstaterat i en rapport från 2006. Men den moderatledda regeringen vill se en annan samhällsmodell och har alltsedan den fick regeringsmakten systematiskt via olika politiska beslut attackerat modellen i syfte att skapa ett annat samhälle, som bygger på marknadslösningar. Genom stora skattesänkningar och minskningar av den gemensamma sektorn försämras också kvaliteten. Högerregeringen vet att den svenska välfärdsmodellen har ett starkt folkligt stöd. Därför använder de retoriken och säger en sak och gör en annan. Om de skulle säga rent ut att de vill ha ett helt annat samhälle, som mer liknar det amerikanska där marknaden styr och försäkringslösningar för individen är en förutsättning, skulle de inte få tillräckligt med röster för att kunna behålla makten. Därför måste de få till ett förändrat tänkande hos människor, där det inte är solidariteten som är ledstjärna utan där människor ser sig själva mer som kunder i ett samhälle än som medborgare som har både rättigheter och skyldigheter. Med tålamod och list nöter de ned det folkliga stödet genom att attackera de tre hörnpelarna i välfärdsmodellen samtidigt. Först och främst gör de allt för att minska löntagarnas och de fackliga organisationerna inflytande och styrka. De underminerar legitimiteten för socialförsäkringar. På bred front införs mer långtgående marknadslösningar för offentliga välfärdstjänster. Herr talman! Tillsammans bidrar vi till välfärdsverksamheten genom att betala skatt. För oss socialdemokrater är inte välfärdsområdet en marknad där vinstintressen ska vara styrande. Det kan aldrig accepteras att privata ägare tar ut vinster genom att göra avkall på kvalitet i välfärden, säga upp personal eller välja bort medborgare med stora behov. Det finns stora behov av kvalitetsförsäkringar inom välfärden. Det är medborgarnas välfärd, trygghet och valfrihet som ska garanteras. Våra gemensamma skatteresurser ska gå till välfärden - inte till vinstuttag. Det är orimligt att enskilda företag ska kunna skaffa sig vinster på välfärdens verksamheter genom låg kvalitet eller outbildad personal. För att säkerställa att gemensamma resurser verkligen används för att förbättra kvaliteten krävs högre kvalitetskrav på alla utförare inom den offentligt finansierade välfärden. Medborgarna ska också ges rätt till god insyn i de välfärdstjänster som erbjuds. Personalen inom den privata verksamheten måste ges samma meddelarskydd som inom den offentliga. Det är orimligt att personalen ska riskera att få sparken eller annan påföljd för att man påvisar missförhållanden på arbetsplatsen. Vi socialdemokrater vill ha en stark offentlig sektor där medarbetarna ges möjlighet till inflytande, utbildning och goda anställningsvillkor med kollektivavtal. Att utveckla den offentligt drivna verksamheten har hög prioritet för oss. Genom samarbete mellan politiska huvudmän och löntagarna vill vi skapa mönsterarbetsplatser. En god kvalitet och tillgänglighet inom vård och omsorg måste garanteras i hela landet. Det är nödvändigt med en fortsatt kommunalekonomisk utjämning eller andra regionala omfördelningar av skattekraft för att kunna garantera en likvärdig kvalitet i välfärdstjänsterna oavsett var i landet man råkar bo. Vi står inför stora framtida utmaningar på välfärdsområdet. Förutsättningarna ser olika ut i olika regioner. Det är oerhört angeläget att solidariteten mellan Sveriges regioner vidmakthålls. Kvaliteten i välfärdstjänsterna utmanas även i det korta, akuta perspektivet. Den ekonomiska krisen och den nu höga arbetslösheten har snabbt grävt stora hål i landstingens och kommunernas budgetar. Vi anser att det behövs ett större och mer långsiktigt statligt tillskott till kommunsektorn än vad regeringen har föreslagit. (Applåder)

Anf. 61 Anna Lilliehöök (M)

Herr talman! Jag vill börja med att uppehålla mig vid Socialdemokraternas förslag att förbjuda vinstutdelning i välfärdsverksamheter. Just i dag finns ett helt uppslag i en av morgontidningarna om att svenska skolföretag nu finns i England för att starta skolor enligt respektive verksamhetsmodell. Rubriken är "England är bara början". Den första meningen lyder: "När Moderaterna lade grunden för friskolereformen i början av 1990-talet var det nog ingen som anade att svenska skolföretag skulle kunna gå på export ett par decennier senare." Jag tycker att vi ska vara stola över att en svensk modell är så bra att den kan exporteras. Förutsättningen för denna smått fantastiska utveckling är att vi har bejakat och tillåtit fri företagsamhet i skolsektorn. När socialdemokrater säger nej till att dela ut vinst eller avkastning säger de också nej till att en sådan här utveckling kan upprepas. Här ser vi tydligt en grundläggande skillnad mellan alliansregeringen och oppositionen. När alliansregeringen bejakar mångfald och företagsamhet misstänkliggörs företagande i de skattefinansierade välfärdstjänsterna av oppositionen genom att man misstänkliggör avkastning och vinstsyfte, som ju är företagandets grund. När friskolereformen utformades för några decennier sedan var det säkert inte många som kunde föreställa sig vinst i skolverksamhet. Men mycket har förändrats sedan dess, och nu vill Socialdemokraterna vrida klockan tillbaka. Syftet med alliansregeringens valfrihetsreformer har varit att sätta medborgaren i centrum i de viktiga kommunala verksamheterna inom vård, skola och omsorg. För att uppnå detta har regeringen arbetat målmedvetet för att utveckla företagande och mångfald inom de offentligt finansierade tjänsterna. Som symbol för detta arbete vill jag ta upp en nyhet för några veckor sedan om att Sveriges Kommuner och Landsting har gjort den första nationella patientenkäten någonsin. Äntligen - vill man utropa - intresserar man sig för hur patienten upplever kvaliteten! Alldeles för länge har plansystem prioriterats på bekostnad av medborgarna. Upplevd kvalitet i vården är inte någon liten sidolyx, utan det är sannolikt avgörande för förtroende och trygghet i mötet med vården och även för vårdresultatet. Valfrihet och mångfald har varit ledstjärnan för att skapa utrymme för nya arbetsformer och nya aktörer. Pengsystem, kravspecifikation och fokus på kvalitet och uppföljning ger ramar för att de som arbetar inom verksamheterna ska ha så stor frihet som möjligt att utforma sitt sätt att arbeta. Öppna jämförelser har byggts upp så att man kan lära av varandra och förbättra service, kvalitet och effektivitet. Det gäller att lita till människors kraft och förmåga till utveckling och förnyelse. Det har vi helt enkelt inte råd att låta bli. Betänkandet ger exempel på olika ändrade lagar: lagen om valfrihet, patientens valfrihet, friare etablering och avskaffandet av stopplagen. Oppositionens förslag har motarbetat eller begränsat dessa förändringar på olika sätt: Entreprenader i omsorgen bör inte tillåtas. Den summa pengar som följer eleverna ska vara lägre i fristående verksamheter. Etableringen ska styras geografiskt och friskolor stoppas om det inte passar kommunen. Socialdemokraterna vill ha valfrihet men utan mångfald. Valfrihet är bra, men man får välja bland det som finns, som det en gång uttrycktes av ett socialdemokratiskt landstingsråd i Stockholm. I samma tanketradition ser vi nu Socialdemokraternas förslag till förbud mot utdelning av vinst och avkastning i välfärdsverksamheter. Verksamheter i vilken regi det än vara må måste ge överskott, annars måste den läggas ned eller krympas. Vinst och avkastning är helt nödvändiga för att få kapital, och vinsten visar andra vad de kan göra bättre. I normalfallet går vinsten tillbaka till verksamheten. Den går till utveckling, högre löner, ny teknik eller till att bygga upp nya verksamheter. Kvarstående samlat överskott går tillbaka till ägaren som avkastning på satsat kapital och belöning för effektiv och bättre verksamhet. Socialdemokraterna skapar en negativ bild av vinstmotivet då vinsten mer eller mindre ofta anses härröra från sämre kvalitet och urval av lönsamma patienter, som beskrivs i motionen. Det är naturligtvis inte rimligt med sådana vinster, och med kvalitetsuppföljning och upphandling med rätt kravspecifikation ska detta inte heller vara möjligt. Resonemanget i motionen visar snarare på en brist på respekt för hur fristående verksamheter arbetar. Vinsten sägs också kunna härröra från att verksamheter säljs till underpris. Verksamheter ska självfallet inte säljas till underpris. Enligt reservationen ska ideella, kooperativa och andra sammanslutningar utan vinstsyfte ges goda förutsättningar och inte tvingas konkurrera med koncerner. Man vill uppenbarligen förhindra större koncerner, men det mest effektiva kan mycket väl vara en viss typ av stordrift. Vi kan ta friskoleetableringen som exempel igen. Det finns fantastiskt bra exempel på föräldragrupper och lärargrupper som brutit sig ut och etablerat en skola. Det fordrar emellertid mycket, och de förutsättningarna kanske inte finns i ett visst geografiskt område eller vid en viss tidpunkt. Då kanske det är just en ny skola som startas med erfarenheter och vinster inom en grupp av skolor som är möjligheten att skapa alternativ. Driften av sjukhus med stora investeringar kan knappast ske utan att få in kapital som ger avkastning. När svenska sjukhusföretag vände sig till andra länder var det tyvärr av helt fel anledning, nämligen stopplagen som omöjliggjorde deras verksamhet i Sverige. Det byggde egentligen inte på att man kunde exportera en bra modell. Högteknologiska sjukhus har fullt med teknisk utrustning som utvecklats med vinstsyfte, men sjukhuset ska inte få drivas med vinstsyfte. Vad är det som är den stora skillnaden mellan utveckling av utrustning och användandet av utrustningen i vården? Låt oss ta strålkniven som exempel. Utveckling och produktion får gå med vinst men inte vårdavdelningen där den används. Man kan till och med lägga ett könsperspektiv på detta och konstatera att verksamheter med många ingenjörer, gissningsvis män, gärna får gå med vinst men vårdavdelningen med övervägande kvinnlig personal kan inte göra det. Centralt är vår utmaning specificerade krav, kvalitetsjämförelser och utvärderingar. Förutom reservationen om förbud mot vinstutdelning finns två reservationer om skatteutjämningen. Jag vill bara säga att skattesystemet ska stödja regioner som har dåligt skatteunderlag eller skev åldersfördelning. Det är inte på något sätt kontroversiellt då syftet just är detta. Den översyn som vi gör nu ändrar inte detta syfte. Både Socialdemokraterna och Vänstern uttrycker att kommunerna bör stärkas ekonomiskt, men kommunernas ekonomi är god. Resultaten har stärkts 2009, och vi får även ett bra resultat 2010. Det är för tidigt att kunna bedöma resultatet för 2011. Alliansregeringens framgångsrika arbete mot utanförskap och ohälsa har bidragit till överskotten, liksom att förändringsarbetet nu har kommit i gång i verkligheten ute i kommunerna. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till förslaget i finansutskottets betänkande nr 17 och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 62 Roger Tiefensee (C)

Herr talman! Riksdagskolleger och åhörare som finns någon annanstans än just här i kammaren! Detta betänkande behandlar bland annat motioner om vinstutdelning i offentligt finansierade välfärdsverksamheter. Valfrihet i välfärden är oerhört viktigt, både för oss som medborgare och för alla dem som jobbar i offentligt finansierade välfärdsverksamheter. Mot den bakgrunden blir frågan om vinst i offentligt finansierade välfärdsverksamheter viktig. För Centerpartiet är vinst en förutsättning för effektiv verksamhet och en garant för valfrihet. Men frågan är vad Socialdemokraterna vill. Herr talman! Det är oklart vad Socialdemokraterna egentligen vill. Inför deras kongress var frågan om vinst i välfärdsverksamheter väldigt stor. Inför kongressen skrev partistyrelsen: Vi kan aldrig acceptera att privata ägare tar ut stora vinster. På kongressen strök man ordet "stora", och det blev i stället att man aldrig kan acceptera att man tar ut vinster. Kongressen lade dessutom till: Gemensamma resurser för välfärd ska gå till välfärd, inte till aktieägares vinstuttag. Det är bara att konstatera att utan vinstmöjligheter blir det inga välfärdsföretag. Utan välfärdsföretag finns det inga möjligheter för elever, föräldrar och vårdtagare att välja. Det är ett rätt logiskt samband. Herr talman! I kongressbeslutet och i reservation 3 i betänkandet återkommer dessutom en mening, nämligen: De folkvalda ska ha rätt att neka nyetableringar och att geografiskt styra var nya utförare får etablera sig. Socialdemokraterna är inne på att riva upp etableringsfriheten. Den socialdemokratiska logiken är att valfrihet innebär att det bara ska vara möjligt att välja det som politiker bestämmer. Då får jag en flashback och minns vad Henry Ford sade om T-Forden. Han sade: Det går bra att välja precis vilken färg ni vill bara den är svart. Jag vill inte svartmåla, herr talman, utan jag vill bara få klarhet i vad Socialdemokraterna egentligen vill. Christina Zedell får gärna förklara för mig hur man kan ha valfrihet utan möjlighet till vinst eller etableringsfrihet. Jag skulle vara väldigt tacksam om jag kunde få det förklarat här i kammaren. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att Socialdemokraterna inte vill ge elever, föräldrar och vårdtagare valfrihet. Som jag ser det finns det ingen annan tolkning. Dessutom vill man riva upp vårdvalet och lagen om valfrihet, LOV. Jag är engagerad som ordförande i en föräldradriven friskola på landsbygden. Det gör att jag blir oerhört bekymrad när man säger att man vill ha något slags kommunalt veto för etableringar av friskolor. Det kommer inte minst att drabba landsbygdsskolor, som kanske är nedläggningshotade, eftersom föräldrar då inte ges möjlighet att starta en skola eller ha det som ett spelkort för att få behålla den kommunala skolan. Många landsbygdsskolor är hotade. Jag kan gå tillbaka till Flens kommun i mitt eget län, Sörmland. Den skola som jag leder, Dunkers skola, lades ned av en socialdemokratisk kommunledning. Den startades upp av föräldrar. Floda skola i Katrineholms kommun lades ned av en socialdemokratisk kommunledning. Den startades också upp av föräldrar. Vem tror att samma politiker som precis har beslutat om att lägga ned en landsbygdskola sedan kommer att ge möjligheter till föräldrar att starta densamma igen? Jag tror det inte. Det här handlar alltså om att Socialdemokraterna sätter politikers makt framför elevers, föräldrars och vårdtagares valfrihet. Jag kan inte tolka det på annat sätt. Christina Zedell får gärna utveckla detta. Med detta vill jag yrka bifall till majoritetens förslag i betänkande FiU17.

Anf. 63 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Det är intressant att komma direkt från kommunpolitiken till riksdagen under en mandatperiod som har inneburit så mycket av utmaningar för just kommunerna - en lågkonjunktur och naturligtvis en föränderlig värld. I dag tänkte jag fokusera på utjämningssystemet med anledning av de reservationer som finns. Kommuner och landsting tillsammans med riksdagen ansvarar för grunderna i välfärdssystemet. Ansvaret för att utveckla verksamheterna åligger oss alla som folkvalda. Kommunerna har trots sina likheter väldigt olika förutsättningar. Befolkningsstruktur, kommunikationer, utbildningsnivå, företagarstruktur och mycket annat påverkar möjligheterna. Ändå skulle jag vilja framhålla att även vi folkvalda har visioner och har möjligheter att påverka utvecklingen i våra kommuner. Men det finns strukturella skillnader. Där har vi ett utjämningssystem som ska bistå de kommuner där man har de opåverkbara faktorerna. Det är en viktig fråga. Det som jag blir fundersam över är vad det är för system som vi vill ha framöver. Jag konstaterar att Socialdemokraterna enligt reservationen dels vill stå upp för det system som finns i dag, dels eftersträvar ett regionalt system. Vad skulle detta system innebära? Innebär det ett avskaffande av utjämningssystemet eller någon ny form av system? Jag tycker att det är väldigt svårt att tolka den reservationen. Utjämningssystemet har funnits länge, och finns det några system som har debatterats mycket är det just det här systemet. Det anses ofta vara krångligt och svårbegripligt. Jag skulle kanske modifiera det något och säga att det kanske finns transparensproblem och att vi inte alltid greppar hela systemet, men det är en del av den politiska verkligheten. Jag skulle vilja läsa upp ett uttalande, med anledning av att vi har en debatt om utjämningssystemet och dess villkor, från utredaren Carl W U Kuylenstierna år 1925. Han var utredare av det dåvarande systemet. Han säger så här: Det kan nu möjligen göras gällande, att tiden borde vara mogen för att bringa reformspörsmålet beträffande skatteutjämningen ur världen. 1925! Varför behöver utjämningssystemet revideras? Jo, därför att verkligheten förändras, verkligheten för kommunerna, regionerna och Sverige. Kommittéarbete pågår just nu i Utjämningskommittén.08 som kommer att leverera sitt betänkande till nästa vår, 2011. Kommer det att vara den sista utredningen? Jag skulle inte tro det. Jag skulle inte falla in i Kuylenstiernas spörsmål. Nej, Sverige och kommunerna förändras. Det viktiga är vilken typ av system vi vill ha. Alliansen lovade i plattform för 2006 att utjämningssystemet skulle bestå men menade att det krävs revideringar. En sådan viktig fråga är naturligtvis på vilket sätt det påverkar tillväxtförutsättningarna. Det har kommittén i uppdrag att se över. En annan faktor är frågan om fastighetsavgiftens införande och på vilket sätt det påverkar utjämningssystemet. Men att utjämningssystemet ska finnas och ge alla likvärdiga förutsättningar i landet är ett faktum. Så kommer jag till välfärdssystemet och vikten av, som tidigare talare har varit inne på, valfrihet och mångfald och hur vi folkvalda ska underlätta för våra medborgare att göra de viktiga valen. Det handlar om att skapa förutsättningar för valmöjligheterna. Där har vi en väldigt viktig roll. Men jag uppfattar att vi där har olika uppfattningar. När jag var stadsbyggnads- och miljökommunalråd kunde jag konstatera att det är helt okontroversiellt att i de delarna av välfärden diskutera valfrihet, olika utförare och upphandlingar. Däremot är det inom de sektorer där kvinnor är verksamma oerhört kontroversiellt. Det har alltid förvånat mig. Anna Lilliehöök var inne på ingenjörerna kontra sjuksköterskorna i vården och deras olika förutsättningar att bedriva verksamhet. Så ser det ut i stora delar av den kommunala sektorn. Det är en viktig fråga om förutsättningar för kvinnor och män i offentlig sektor. Herr talman! Utjämningssystemet fyller en viktig funktion. Med tanke på hur läget såg ut för kommunerna 2009 var det väldigt bra av alliansregeringen att agera och stärka kommunernas förutsättningar rent finansiellt. Samtidigt kan jag konstatera att Sveriges Kommuner och Landsting har lämnat in synpunkter på hur det faktiska utfallet blev. Där kan vi konstatera att Sveriges kommuner 2009 gick med ett överskott på 14 miljarder. Jag noterade att man från Socialdemokraterna tycker att det ska in ytterligare insatser i den kommunala ekonomin. Då blir man lite fundersam på vad den typen av insatser ska grundas på. Jag noterar att min egen kommun, som gjorde stora insatser under lågkonjunkturen, ändå gjorde ett årsresultat på ungefär 14 miljoner kronor i överskott. Det är ett ganska hyfsat utfall. Det är ett långsiktigt arbete. Flera har varit inne på att 2011 vet vi ingenting om, men 2009 har ändå fallit ut relativt väl för kommunernas del. Sedan får vi se hur 2010 kommer att bli. Utjämningskommitténs arbete är omfattande. Det handlar om att skapa de långsiktiga förutsättningarna för alla kommuner i vårt land. Det finns mycket att göra i det kommittéarbetet. Det brukar vara en diskussion om vinnare och förlorare. Vem vinner, vem förlorar? Där tror jag att det ändå lugnat ned sig från den tid då man debatterade utjämningssystemets vara eller inte vara. Systemet är viktigt men behöver som sagt revideras. Herr talman! Jag ska avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 64 Emma Henriksson (Kd)

Herr talman! Vi debatterar de motioner som lämnades in under den allmänna motionstiden och som rör de kommunala frågorna. Flera av de viktiga frågorna har redan berörts, bland annat utjämningssystemet och hur vi ser på privat företagande. Jag skulle vilja nämna det som handlar om LSS, lagen om stöd och service för vissa personer med funktionshinder. Det är en enormt viktig reform, och det är som vi skriver i betänkandet helt avgörande för människor att vi har kunnat genomföra någonting som gör att människor som förut inte alls kunde vara delaktiga i samhället, inte alls kunde jobba eller få en rimlig möjlighet till bra privatliv och familjeliv har fått möjlighet till det genom reformen. Det som motionärerna tar upp, som är viktigt och någonting som vi håller på att se över, är vad det innebär för kommunen som ju bär de stora kostnaderna. Kan det för en väldigt liten kommun innebära att man inte har möjlighet att leva upp till det lagen är till för? Det gäller att se till att vi får likvärdiga förutsättningar i våra kommuner. Som vi skriver i betänkandet är det någonting som regeringen håller på att se över, och det kommer att komma en proposition under den månad vi nu är inne i. Jag skulle vilja ta upp även utjämningssystemet. Christina Zedell pratade väldigt fint om vad Socialdemokraterna vill. Alla människor är lika värda, alla ska ha det bra. Det är väl ingen om är emot det, det är någonting som vi alla partier i Sveriges riksdag står för. Skillnaden mellan partierna är att vi har lite olika teorier om hur vi når det. Det finns inget parti som tycker att vi inte ska ha något utjämningssystem. Däremot är frågan hur systemet ska vara utformat, i vilken mån det ska vara mellan kommunerna rakt av eller i vilken mån staten ska vara inblandad i någonting där vi kan ha lite olika åsikter. Den senaste i raden av de utredningar som är tillsatta tittar på en viktig faktor. Är det något i det här systemet som hindrar tillväxt, som gör att det blir svårare för kommunerna att skapa ett bättre samhälle och ge bättre förutsättningar för ett bra näringslivsklimat? Det är viktigt att man tittar på det. Det är något som är på gång. Den största skillnaden mellan partierna och mellan blocken märker vi när vi kommer till den motion som Socialdemokraterna har lagt fram om vinstintressen i vården. Precis som mina allianskolleger har tagit upp här tidigare finns det en stor skillnad här. När Socialdemokraterna ska peka ut vad som är det viktigaste för dem när det handlar om privata entreprenörer i offentligt finansierad verksamhet säger de: Bara vi får sätta stopp! Bara vi får se till att det inte kommer för mycket verksamhet! Då kan vi acceptera det. Och så ska de inte kunna stoppa några pengar i fickan. Det vi ser som det absolut viktigaste är att det blir en så bra verksamhet som möjligt, att vi får nöjdare personal. Det kan vi se på många ställen när man får en privat idkare som bedriver verksamheten i stället för en offentlig. Ett exempel är S:t Görans sjukhus. När man gjorde om det här i Stockholm blev det betydligt bättre för personalen. Det tycker jag är viktigt. En viktig aspekt är också att det är en stor hämsko på kvinnligt företagande om man inte gör det möjligt att ha privata aktörer i verksamheten. Jag tycker att det är jätteviktigt. Vi vet att det finns skillnader i hur män och kvinnor väljer yrke. Man kan fundera på om vi kanske kan stimulera till mer mix där, absolut. Men vi vet att skillnaderna finns där. Då måste vi också se till att i de verksamheter som är dominerade av kvinnor ska det vara möjligt att starta eget, både för kvinnornas egen skull och för att vi får bättre verksamhet då. Det som är det absolut mest avgörande är ändå att vi vet att med fler människor och fler olika variationer på den verksamhet som bedrivs får vi nöjdare medborgare. De som försöker se till att vi får det lite lättare att ta oss fram på alla snöiga gator kan göra vinst på sin verksamhet utan att vi sätter käppar i hjulet för dem. Då tycker jag att det är rimligt att de som lagar benet på den som har halkat omkull på grund av det snöoväder vi har haft den här vintern också kan ha möjlighet att göra en liten vinst om de håller en hög kvalitet i den vård de bedriver.

Beslut

Nej till motioner om kommunala frågor (FiU17)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2009 om kommunala frågor. Motionerna handlar om momskompensation till privata aktörer, kommunalekonomisk utjämning, vinstutdelning i offentligt finansierade välfärdsverksamheter, kommande pensionsutbetalningar och en statlig LSS-peng.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag