Frågor om s.k. sms-lån och överskuldsättning

Herr talman! Vi ska nu behandla civilutskottets betänkande nr 10 där frågor om sms-lån och överskuldsättning behandlas. I betänkandet behandlas drygt 20 motioner. Det finns fyra reservationer, och vi socialdemokrater yrkar bifall till våra reservationer. Sällan har någon konsumentfråga fått så stor uppmärksamhet som sms-lån. Konsumentverkets rapport visade att var fjärde ungdom mellan 18 och 25 år som tagit sms-lån redan har obetalda skulder för indrivning. Antalet anmälningar till kronofogden är många. Förra året inkom nästan 20 000 betalningsförelägganden om sms-lån. Det är över 20 sms-låneföretag av ca 180 som har skickat in anmälningar till kronofogden om betalningsförelägganden, och det ökar hela tiden. 29 procent av ungdomarna uppger att lånen går till att betala hyra och andra löpande utgifter. Man lever alltså hela tiden på marginalen. Det är en skrämmande siffra när vi vet att det får konsekvenser när ungdomar ska skaffa lägenhet, söka jobb, köpa bil och så vidare och när vi vet att många inte klarar av att betala lånen på så kort tid som krävs. Unga som tar dessa snabba lån uppger att de tar lånen därför att det går fort och därför att det är en liten eller obefintlig kontroll av deras övriga ekonomiska situation. Ingen kreditprövning värd namnet sker. Mobillån Sverige AB anmäldes av Konsumentverket förra året och förbjöds av Marknadsdomstolen att marknadsföra sms-lån som en snabb och bekväm lösning på ekonomiska problem. Men det har dessvärre inte hänt mycket. Företagen på marknaden leker med siffror, säger att det är räntefritt men tar ut en avgift på lånebeloppet som är skyhög i förhållande till lånebeloppet. Det senaste är att företagen tar ut en del som ränta för att påvisa att det är en låg ränta. Resten är avgifter. Men i själva verket är det samma sak. En del aktörer tar 600 kronor för att låna ut 3 000 kronor i 30 dagar. Det är inte acceptabelt. Något måste göras, och det måste ske snabbt. Samtidigt säger en del aktörer att det inte är den höga avgiften som stjälper de ungas ekonomi, utan det är deras tidigare skulder. Frågan är: Var är droppen som får bägaren att rinna över för ungdomarna? En positiv sak i det hela är att konsumentombudsmännen i Norden ska börja samarbeta för att komma till rätta med de konsekvenser som sms-lånen för med sig. Enligt justitieministern kommer frågan om en särskild lagstiftning för sms-lån att behandlas i en översyn av konsumentkreditlagen, vilket vi välkomnar mycket. Vi anser att detta måste ske skyndsamt och att undantagen i konsumentkreditlagen måste tas bort för att lagstiftningen ska få avsedd effekt. Konsumentverket kom med konkreta förslag på hur man ska komma till rätta med problemen under vår utfrågning den 31 januari. Man har även gjort en hemställan till regeringen där man vill förändra tre paragrafer i konsumentkreditlagen för att få effekt av förändringen. Överskuldsättning till följd av sms-lån är kanske inte den vanligaste följden, men det är ett stort och ett växande problem. Utredningen om ett samordnat insolvensförfarande, som nu pågår, är angelägen för att skuldsatta ska få möjlighet att komma till rätta med sina ekonomiska problem. Många lever under knappa förhållanden där de betalar av till olika inkassobolag och inte förmår att söka hjälp. Skulderna växer, och många ser ingen lösning på problemen i tillvaron. Jag har själv mött många under mina år som konsumentvägledare hemma i kommunen. Det är många som har kommit till mig och velat ha hjälp med skuldsanering. De har vänt ut och in på hela familjen, och det är en otroligt jobbig situation för den enskilde. Många upplever att skulderna bara växer, eftersom de betalar ränta och avgifter i stället för att betala av på kapitalet. Överskuldsättningen kan bero på skilsmässa, långvarig sjukdom eller arbetslöshet som fått ekonomin att helt rasera. Den behöver inte alltid bero på att man har konsumerat för mycket. Jag har en mycket intressant erfarenhet från mitt jobb då jag har mött de människor som verkligen har vänt ut och in på hela sitt liv. Jag hoppas att utredningen beaktar de förslag som kommer från Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten och föreningen Insolvens om hur man ska komma till rätta med denna problematik. Det är många saker som man behöver se över, och jag hoppas att utredningen gör det. Förbehållsbeloppet är ett av problemen som man måste titta på. Vad ska man räkna in i inkomsten? Vilka räntor ska man ha? Vilken preskriptionstid ska finnas? Finns det lösningar med sociala lån, saneringslån, som finns i andra länder för att lösa den enskildes problem? Det finns över 400 000 överskuldsatta personer i Sverige. Kostnaderna för samhället är 30-50 miljarder per år. Det är otroligt mycket pengar som man skulle kunna göra mycket annat med om man kunde hjälpa dessa människor i tid. Det handlar naturligtvis inte bara om att ta hand om skulden när den har blivit alltför stor, utan det handlar även om hjälp i förtid i form av information och förebyggande arbete, framför allt till ungdomar. Konsumentvägledarna i vårt land fyller en otroligt stor funktion med sitt arbete. Det är hela tiden nya grupper som kommer till dem. Antalet fattiga ökar i vårt land, och de som kommer har allt lägre inkomster. De är förtvivlade över att inte klara sig själva. Som Kronofogdemyndigheten sade vill alla göra rätt för sig, och det tror jag. Vi hoppas mycket på förslagen i den utredning som kommer till hösten. Jag får kanske anledning att återkomma i replik senare.

Herr talman! Ledamöter av civilutskottet! I dag liksom andra dagar pågår många aktiviteter samtidigt i riksdagen. Jag håller på med andra saker förutom att delta i denna debatt. Jag yrkar därför bifall till reservation 4. I övrigt hänvisar jag till våra reservationer och motioner om sms-lån och överskuldsättning. Jag hoppas att utskottets ledamöter har överseende med att jag avviker igen.

Herr talman! Jag börjar med att yrka avslag på samtliga motioner och reservationer i betänkande CU10. Sms-lån och överskuldsättning har debatterats flera gånger i denna kammare. Det har framförts oro över utvecklingen av snabba krediter och ungdomars skuldsättning. Civilutskottet anordnade därför en offentlig utfrågning den 31 januari. Där deltog departementen, aktuella myndigheter och flera av de mobillånsföretag som finns samt intresseföreningar och organisationer. Där diskuterades den växande överskuldsättningen och orsakerna, och konkreta förslag på åtgärder lämnades. Problemet är inte nytt. Det framkom att Konsumentverket redan 2003 lämnade en rapport till regeringen där man visade på det växande skuldproblemet. I dag tar vi upp ett antal motioner från allmänna motionstiden i höstas där det bland annat föreslås en särskild lagstiftning och till och med förbud mot sms-lån och olika åtgärder för att förhindra att människor hamnar i överskuldsättning. Under 2007 ökade antalet skuldsatta ungdomar, vilket är alarmerande. Med betalningsanmärkningar har man svårt att få hyreskontrakt och svårt att teckna andra avtal. Detta är något som inte alla förstår när de tar ett lån eller handlar på kredit och sedan struntar i eller inte har ekonomiska möjligheter att betala skulden. Kritiken mot snabba lån i allmänhet och sms-lån i synnerhet har varit massiv. Det handlar om hur kreditprövning och kreditgivning ska gå till. Störst fokus i debatten har kreditgivarens ansvar fått. Sms-lån är så små att de faktiskt faller utanför bestämmelserna i konsumentkreditlagen. Det är alltså inte samma regler som gäller för exempelvis banklån. Enligt konsumentkreditlagen ska god kreditgivningssed gälla. Det ska alltså inte vara möjligt för en person att ta lån som man inte har rimliga utsikter att betala. Men även vid denna goda kreditprövning hamnar människor i kronofogdens register med obetalda skulder. Det är därför viktigt att också poängtera det egna ansvaret för sin ekonomi. Jag ska slå fast ett par saker: Det måste finnas en avtalsfrihet i vårt land precis som i andra länder i västvärlden. Det kan innebära att en och annan faktiskt också ingår ett dåligt avtal. Men för att undvika detta måste kunskapen öka om villkoren för och problemen med lån och krediter. Om man inte förstår vad det innebär att ta ett sms-lån med återbetalning av hela lånet inom en månad är risken stor att man hamnar i en skuldfälla där man sedan tar ett nytt lån för att lösa det gamla. Därför borde kraven på tydlig information om villkoren från sms-företagen vara självklara. Samtidigt måste man också inse att den nya tekniken skapar möjligheter att på ett snabbt sätt låna pengar. Det kan finnas många situationer då människor kan behöva några extra hundralappar till oväntade utgifter. Det kan handla om att bilen går sönder, att man har möjlighet att göra ett fördelaktigt köp eller någonting annat. Då är sms-lån kanske en bra lösning. Herr talman! Det är inte nytt att människor hamnar i kronofogdens register eller hos inkassobolagen. Den trenden ökade långt innan sms-lånen fanns. Redan på 80-talet när jag själv jobbade på bank kom de så kallade blankolånen helt utan kreditprövning. Denna lånekonstruktion var en överenskommelse mellan bankerna och fackföreningsrörelsen, då man ansåg att alla med jobb enkelt skulle få en möjlighet att låna pengar. Man fick över disk låna 30 000-40 000 kronor som sedan skulle betalas av på fem år med en fast summa varje månad. Kruxet var att när räntan steg och fem år hade gått var skulden kvar, och man hade i huvudsak betalat ränta på lånet. Så är det nämligen alltid. Det är räntan och tillkommande avgifter som betalas först. Därefter sker det en betalning av själva kapitalet. Det är en ordning som är internationell och som kan vara svår att ändra. På 80-talet kom också kontokortskrediterna och andra typer av konsumtionslån. Köp nu och betala sedan, sade man. Det var räntefria lån med mera, och allt lät oerhört lätt och lockande. Detta har fått många att förköpa sig och sedan hamna i en skuldfälla som har varit svår att ta sig ur. Alla har inte förstått vad det innebär att betala tillbaka och vilka kostnader det har varit. Det är alltså inte ny teknik som är orsaken till att många hamnar i skuldfällan. Skillnaden är att sms-lån gör det enklare att låna, och det går snabbare. När det gäller överskuldsättning i allmänhet finns det också en annan sida. Småföretagares personliga ansvar för företagets skulder kan göra det omöjligt att starta om när en konkurs har skett. Därför har regeringen tillsatt en särskild utredning för att se över regelverket för företag i ekonomisk kris och hur man kan göra en skuldnedsättning för företagare efter konkurs samt åstadkomma lättnader för andra överskuldsatta. Vi ser fram mot resultatet och de möjligheter som denna utredning ska ge. Det är ett allvarligt problem för enskilda människor, men också för samhället, när skuldbördorna gör det svårt för människor att leva ett normalt liv. Det finns de som hamnar i utanförskap med sjukskrivning eller kanske i svartarbete därför att om de arbetar vitt och får en inkomst kommer större delen av den att gå till att betala gamla skulder. En orsak till problemen är att det inte har funnits någon som helst utbildning i konsumentekonomi i skolan. Alla ungdomar har därmed inte fått den kunskap som de behöver för att klara sin ekonomi. Det är min förhoppning att detta kommer att ändras under mandatperioden, så att ungdomar får saklig information och kunskap om privatekonomi och vad det innebär att ta lån och krediter. Det finns också de som har satt i system att strunta i sina skulder. Obetalda skatter eller stora skulder för parkeringsavgifter är exempel som inte är ovanliga i kronofogdens register. Detta är ett stort problem och visar att det inte alltid är synd om dem som har stora skulder hos kronofogden. Förslag om preskription, alltså att man ska kunna få sina skulder avskrivna, är därför inte så enkelt som det i förstone kan verka. Skulder som uppstått genom brottslig handling eller ren nonchalans kan inte behandlas på det här sättet. Däremot bör det bli lättare att få skuldsanering efter sedvanlig prövning och efter att man under ett antal år levt på existensminimum. Människor får då möjlighet att visa sin goda vilja att betala sin skuld och får på det sättet en nystart i livet. Herr talman! Kunskap är makt. Den i särklass viktigaste åtgärden för att människor ska undvika att hamna i en skuldfälla är att höja kunskapsnivån. Man måste ju förstå vilka avtal man går in i. Då får man också större möjligheter att ta eget ansvar för sin ekonomi och man kanske faktiskt avstår från att ta de här dyra lånen. Samhällets roll ska vara att ge förutsättningar för individen att göra kloka och egna val. Det vore beklagligt med en lagstiftning som inskränker handlingsfriheten för alla de konsumenter som faktiskt kan hantera nya finansiella tjänster, som sms-lån är ett exempel på. Det pågår ett arbete i regeringen och i EU-parlamentet gällande konsumentkreditdirektivet. Frågor om sms-lån ska särskilt beaktas, har ansvarig minister lovat i denna kammare. Därför menar utskottet att man bör invänta resultatet av detta arbete och avstyrker därmed samtliga motioner.

Herr talman! Alla förstår inte konsekvensen av att ta ett mobillån, ett snabbt lån. Man behöver bara en mobiltelefon för att knappa in de nödvändiga uppgifter som behövs för att kunna få pengar inom en kort tid. Ett sms-lån kan aldrig vara bra. Att betala 600 kronor för att låna 3 000 kronor en månad är helt fel. Det sägs att överskuldsatta har 35 procent lägre hälsovärden än andra. Överskuldsatta har nio gånger oftare allvarliga sjukdomar än människor som har ett normalt förhållande som vi har. Undersökningar som har gjorts visar att det är 400 000 personer som är överskuldsatta i Sverige. Det är en alldeles för hög siffra. Aldrig har utbudet av kreditköp varit så stort som i dag. Varje program som visas i tv avbryts av två tre olika inslag som visar att det är billigt och bra att köpa på kredit och betala senare. Det kan aldrig vara hälsosamt för den enskilde, framför allt inte om man har dålig ekonomi.

Herr talman! Eva Sonidsson säger att alla inte förstår villkoren för sms-lån, och det är säkert sant. Jag kan tillägga att många inte förstår över huvud taget vad det är för villkor som gäller när man tar lån, handlar med kontokort eller skaffar sig andra typer av krediter. Där finns det faktiskt ett stort problem. Det är synd att man inte har insett detta tidigare, för även i skolan behöver det komma kunskaper tidigt om vad som gäller i fråga om privatekonomin. Man kan inte förbjuda allt som är farligt. Det är mycket som mobiltelefonerna kan användas till, inte bara för sms-lån. Människor måste ha ett eget ansvar. Men för att kunna ta ett eget ansvar måste man också få kunskap. Jag menar att här är det en brist som den tidigare regeringen helt har bortsett från, just detta att inte ämnet konsumentkunskap finns i skolan. Det hade varit ett sätt att lösa problemet, för jag delar Eva Sonidssons uppfattning att det råder en stor okunskap.

Herr talman! Förekomsten av sms-lån började 2006. Det var då de blomstrade. Och fler och fler aktörer finns nu på banan. Det poppar hela tiden upp nya aktörer som vill låna ut pengar. Det senaste är aktörer från Lettland, tror jag att det var, som finns på den svenska marknaden och erbjuder ungdomar och naturligtvis även andra snabba, korta lån. Information - absolut. Som jag sade inledningsvis fyller konsumentvägledarna en jätteviktig funktion. Konsumentverket kanske behöver mer stöd för att utbilda konsumentvägledare just för rollen att jobba mer förebyggande än vad de har möjlighet att göra i dag. Tyvärr är det många kommuner som inte prioriterar konsumentvägledarverksamheten i dag på det sätt som de borde göra med tanke på hur stora skador hela samhället åsamkas i form av ökade kostnader för skulder. Vi välkomnar utredningen. Men jag tycker att det går alldeles för långsamt. Regeringen borde ta problematiken på allra största allvar och jobba mer för att vidta åtgärder lite snabbare och förändra konsumentkreditlagen, precis som Konsumentverket föreslagit. Jag tycker att regeringen ska ta till sig det och jobba lite snabbare än själva utredningen, för den ska presentera sitt resultat i september. Sedan dröjer det naturligtvis ett tag. Direktivet täcker inte in allting. Gränsen ligger vid 200 euro. I direktivet ingår heller inte en ångerrätt för korta lån. Det här är något som man borde ta till sig. Man borde verkligen jobba för att få ett stopp på detta, för det går alldeles för fort och åt fel håll.

Herr talman! Att det går långsamt kan man ju tycka. Jag tycker att det gick långsamt även innan den här regeringen tillträdde. Som jag nämnde kom Konsumentverket redan 2003 med en rapport till regeringen där man påtalade att överskuldsättningen redan då ökade ganska dramatiskt. Först 2006 kom en förändring som gjorde att det blev enklare att få skuldsanering. Det tog alltså tre år däremellan. Det går inte alltid så fort i vår värld. Sedan måste vi nog vänja oss vid den nya tekniken. Vi kan inte förbjuda den här typen av lån i Sverige, för då finns det, som vi ser, möjligheter att få lån utomlands. Det är så världen ser ut; den krymper. Därför tycker jag att det är viktigt med krav på tydlig information från den som ger krediter och lån. När man skriver på ska man förstå vad det är man accepterar. Man ska ha en kunskap som gör det möjligt att inse vilka kostnaderna blir, när lånet ska betalas och hur det ska ske. Det är jätteviktigt. Hade man, som sagt, haft den kunskapen med sig från skolan kanske många hade avstått från att över huvud taget ta de här lånen. Tydlig information tror jag är väldigt bra och säkert ett av de krav som kommer fram i den nya utredningen.

Herr talman! Av förklarliga skäl är det många riksdagsledamöter som föreslår förändringar i lagstiftningen om sms-lån och överskuldsättning. Tyvärr finns det ett antal mer eller mindre seriösa kreditgivare och samtidigt ett antal aningslösa låntagare som inte kan bedöma kostnader och konsekvenser av sitt handlande. Nu tror jag inte att det är så många som blir överskuldsatta på grund av sms-lånen eller snabblånen som är ett bättre begrepp. Det är små belopp det rör sig om, och även om det tillfälligt kan vara svårt att betala tillbaka dem knäcker det normalt inte ekonomin. Det är avbetalningsskulder av annan karaktär som kan leda till en skuldbörda som är övermäktig. Andra anledningar kan vara skilsmässor, arbetslöshet, sjukdom eller helt enkelt att man har gjort en eller flera dåliga affärer. Jag upplever att alla partier är överens om att något behöver göras. EU:s konsumentkreditdirektiv uppfattas väl som positivt av alla. Att sedan inte de allra minsta krediterna och inte heller de med de kortaste återbetalningstiderna ingår är kanske inte så konstigt. Det är väl främst av administrativa skäl som dessa undantas men kanske också för att EU bedömer att de inte slår undan fötterna för låntagaren och påverkar negativt i det längre perspektivet. Jag har några frågor till oppositionen med anledning av skrivningar i reservationen. Först skriver ni: "Under våren 2008 kommer troligen förslaget till det nya konsumentkreditdirektivet att antas." Sedan skriver ni motsatsen: "Vi befarar att genomförandet av direktivet i svensk rätt kan komma att ta tid." Därefter skriver ni att ni "är tveksamma till om direktivet kommer att få någon större praktisk betydelse". När tror ni egentligen att direktivet kommer att antas och vari ligger problemet med en eventuell försening om förslaget ändå inte kommer att spela någon roll? Herr talman! Finns det fler vägar att angripa problemet än att ställa högre krav på kreditföretagen? Ja, lägger vi till problemen med överskuldsättning som också omfattas i detta betänkande har jag själv motionerat om mer privatekonomi i skolorna. Det borde vara självklart att skolan och föräldrarna tar ansvaret för att förbereda ungdomarna för vuxenlivet. I det ingår att sköta sin egen ekonomi. Att kunna räkna ut vad olika affärer innebär för den egna börsen och att veta konsekvenserna av sitt handlande är elementärt och bör naturligtvis klargöras både i hemmen och i skolan. Bra förebyggande insatser skulle spara många bekymmer för många personer. En utredning tidigare i år visade bland annat att svenska elever är sämst i Norden på att räkna ränta. Bara det är ett observandum. Som centerpartist vill jag, som jag har gjort i andra sammanhang, lyfta upp frågan om den enskildes ansvar för sina handlingar. Även om det finns de som inte har förmågan att bedöma sin ekonomiska situation klarar de allra flesta av det om de har fått rätt förutsättningar och också tänker till själva. De som inte har förmågan sitter klart besvärligare i det, men det finns ju möjlighet att få hjälp med sin ekonomi. Det kan vara allt från att gå till banken och få vägledning till att man kan behöva en god man som ser till att man inte skuldsätter sig över återbetalningsförmågan. Man kan fundera på om det fortfarande finns skäl att i lagen skilja på ränta och avgifter. Det är väl 35-40 år sedan som avgifterna gjorde sitt intåg på låneavier och liknande. Innan dess levde kreditgivarna i princip enbart på räntorna. Därefter infördes begreppet effektiv ränta som omfattade både ränta och kostnader för att upplysa låntagaren om den verkliga kostnaden. I dag avstår vissa företag från att kalla det ränta, och då får vi kanske anpassa lagen till att kalla det effektiv lånekostnad i stället. Jag är inte främmande för att göra den förändringen. Det ska inte vara möjligt att gömma sig bakom begreppen i informationen till låntagaren. Herr talman! När det gäller skuldavskrivning är det svåra överväganden att ta ställning till. Det låter rimligt att man ska ha en chans att komma tillbaka efter att ha hamnat i ekonomiskt trångmål. Det gäller både privatpersoner och företagare. Samtidigt finns det de som förlorar pengar när någon inte vill eller kan betala. Hur skyddar vi fordringsägare från oseriösa köpare? Vilka signaler skickar vi till konsumenter om vi gör det lättare att slippa från betalningsansvaret för åtagande som man rent juridiskt har ansvaret för? Jan Ertsborn utreder överskuldsättning och insolvens. Det finns skäl att avvakta den utredningen innan vi tar ställning till eventuella tillkännagivanden. Jag har största förtroende för Jan Ertsborn och är övertygad om att utredningen kommer att vända på alla stenar och därmed också beakta de synpunkter som framförs såväl i motionerna som i debatten. Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Herr talman! Lennart Pettersson tyckte att vi hade lite synpunkter som talar emot varandra. Men det är just denna oro vi har. Även om direktivet genomförs kommer det inte att vara tillfyllest. Kraven för korttidskrediterna blir inte tillgodosedda på det sätt vi hade önskat eftersom man har lagt en gräns på 200 euro. De är inte heller tillämpliga när det ska betalas av på kort tid, och det finns ingen ångerrätt för korta lån. Det är just av den anledningen som vi är oroliga. Vi undrar om direktivet i slutändan verkligen kommer att få den effekt som vore önskvärd utifrån vad som åsyftades när man förändrade direktivet.

Herr talman! Jag tycker att Katarina Brännström redogjorde för det bra. Jag tycker också att jag har klargjort att syftet med konsumentkreditdirektivet inte kan vara att förhindra långivning. Vi har en beloppsgräns som innebär att detta inte är något problem för en privatekonomi. Lånar man under 2 000 kronor kan man inte säga att man blir överskuldsatt. Det är inte överskuldsättningen i sig som är ett problem när det gäller snabblånen. Det är, som Katarina Brännström tidigare redogjorde för, att låntagarna inte är informerade om vad detta rör sig om. Jag har försökt fånga det i motionen om privatekonomi men också i mitt anförande. Vi behöver lyfta upp dessa frågor i hemmen. Vår generation av föräldrar har av någon anledning misslyckats att överföra en kunskap till våra barn som vi fick med oss från våra föräldrar. Jag kan inte förklara varför, men det är på det sättet. Skolan har inte heller lyckats fånga in detta ämne i de befintliga ämnena. Man behöver inte ha privatekonomi som särskilt ämne, men i matteböcker och samhällskunskapsböcker skulle man kunna ha ett antal exempel som visar på konsekvenserna av om man inte klarar sin ekonomi. Varför får man inte veta det? Det har jag inte heller något svar på. Men jag konstaterar att det är där vi måste börja.

Herr talman! Jag sade också i mitt anförande att det kanske inte är sms-lånet i sig som gör att man blir överskuldsatt. Tittar man på sms-lån utifrån det nya direktiv som läggs fram omfattas dessa inte av det, även om man fångar in en del andra saker. Många unga lever i dag under knappa förhållanden. Så sent som i måndags träffade jag en före detta kollega som jobbar som konsumentvägledare i Sollefteå. Hon påtalade att andelen unga fattiga är stor. Det är just precis den gruppen som tar sms-lån och gör snabba köp när de står framför affärernas skyltfönster och vill köpa ett par snygga skor eller något annat eller göra något roligt som att spela poker. Den gruppen borde över huvud taget inte alls ges möjlighet att ta sms-lån. Det är den gruppen som får det jobbigt, och det är den gruppen jag värnar. Det borde inte finnas sms-lån; de borde inte ha något berättigande. Sitter man framför en människa på banken när man vill ha ett lån har man i alla fall en person som kan förklara hur det kommer att se ut. Men ringer jag ett telefonnummer där det egentligen bara krävs en knapptryckning för att få 3 000 kronor förstår jag kanske inte innebörden. Det låter enkelt, för man säger att det inte är några räntor. Men det är väldigt hög avgift. Sms-lån är inte bra för ungdomar.

Herr talman! Eva Sonidsson rör sig mycket med symtomen men lite med orsakerna. Varför handlar dessa ungdomar fast de inte har råd? Det är elementärt: Har man inga pengar kan man inte handla. Man måste hela tiden anpassa sitt kostnadsläge efter de intäkter man har, oavsett om det är ett enskilt tillfälle eller om man tar det på avbetalning. Varför har varken vi eller skolan lyckats förmedla den informationen och kunskapen till de yngre? Vi måste börja där. Det finns andra sätt att låna pengar. Även om vi skulle förbjuda sms-lån, vilket inte är möjligt, kommer det dagligen en uppsjö erbjudanden till var och en av oss om att handla tv-apparat eller cd-spelare på kredit. Betala si och så lite per månad, uttrycks det som. Även om sms-lånen skulle försvinna kvarstår problemet. Jag har många exempel på hur folk där hemma skuldsätter sig fast de inte har råd. Men det är andra krediter, och det är de som är problemet. Andra bekymmer som man också skulle kunna lägga in i detta är faktiskt spelskulder, att man sitter och spelar på Internet. Det är också ett sätt att förbruka pengar. Vi kan inte förhindra detta, utan det är fråga om att vi måste lära våra yngre att vi inte kan göra så.

Herr talman! Låt mig börja med sms-lånen, en innovation från hösten 2006 som visar på en väldig kreativitet i vårt samhälle. Men vi skulle naturligtvis alla önska att den kreativiteten hörde hemma bland den mer tillväxtfrämjande näringsverksamheten i landet. Sms-lånen är nämligen till övervägande delen av ondo. Det tycker jag mig kunna ha rätt att slå fast. Lånen drabbar många unga, och de drabbar också många som redan befinner sig i en besvärlig skuldsituation. Men att gå därifrån till att förbjuda dem kräver att vi tänker efter en liten stund. När jag som ung student på 60-talet i Lund hamnade i penningknipa fanns det möjlighet att gå till nationens lilla kassa och få låna 500 kronor rakt av, utan vare sig säkerhet eller kreditprövning. I förra veckan hörde jag att detta faktiskt fortsätter inom vissa studentkårer. Man kan ge sådana handlån snabbt, och det vill vi naturligtvis inte förbjuda. Vi måste alltså tänka oss för lite grann hur vi ska hantera detta. Om jag är rätt underrättad kommer EU:s ministerråd i nästa vecka att fatta beslut om det konsumentkreditdirektiv som EU-parlamentet antog i en omröstning i januari. Vi har sedan att implementera detta i Sverige. Från Justitiedepartementet har vi fått reda på att man arbetar fram en departementspromemoria där man ska ta upp de olika frågorna och hur man ska hantera till exempel informationen om effektiv ränta, kreditprövning och ångerrätt. Även skriftligt avtal måste man ta upp och fundera över. Ska det vara ett krav? Man måste också fundera över om vi ska finna oss i den gräns på 200 euro som nu EU har satt. Det är upp till den svenska riksdagen att bestämma om vi ska ha den gränsen eller om det ska vara ett lägre belopp. Detta måste få lov att ta lite tid. Jag är övertygad om att vi kommer att få en promemoria framåt hösten och att vi då kommer att kunna ta ställning till de olika delarna och på det viset komma fram till ett bra resultat. Under tiden pågår rättsmaskineriet, och förhoppningsvis sätter det stopp för de skyhöga avgifter som vi har just nu. I varje fall är det min förhoppning. Även om sms-lånen drabbar folk som redan sitter i skuldfällan är det naturligtvis som Lennart Pettersson sade inte enbart sms-lånen som gör att folk hamnar i en skuldfälla, utan det finns en mängd olika orsaker. Vi har en överskuldsättning, även om vi har bekymmer med att definiera vad vi egentligen menar med ordet. Vad handlar det om för grupp? Det har vi inte minst i utredningen om ett samlat insolvensförfarande försökt definiera, men vi har faktiskt inte lyckats med det ännu. 500 000 personer finns i kronofogdens register i stort sett varje dag året om. 400 000 tyckte kronofogden var ett sätt att definiera överskuldsatta, när man sade att det var personer som hade ständigt återkommande problem med att betala sina skulder. Vi kan se på dem som har löneutmätning i flera år, år ut och år in. Det handlar om 15 000-25 000 personer i det här samhället. Det är alltså en betydligt mindre grupp. Hur många vi ska kunna säga är överskuldsatta eller evighetsgäldenärer, vilket ord vi nu använder, är en svår fråga, men jag skulle tro och tippa att den grupp som man ska söka åtgärder för är någonstans mellan 50 000 och 100 000 personer. Det är dock en gissning. Skuldsanering är det rätta instrumentet när det gäller överskuldsättningen. Vi gjorde 2006 förändringar i lagstiftningen, vilket fick till följd att betydligt fler människor har sökt skuldsanering. År 2006 var det ca 3 800. År 2007 hade vi 6 800 sökta skuldsaneringar. Men resultatet av det hela, när vi tittar på beviljade skuldsaneringar, är faktiskt ganska nedslående. De har inte ökat med mer än ungefär 500 och är nu alltså omkring 2 600. Det är alltså betydligt färre än hälften av dem som söker som verkligen får skuldsanering. Därför är det också min ambition att lägga all kraft på att ändra i skuldsaneringslagen. Jag tänker mig när utredningen väl blir färdig framåt hösten att det kommer att öppnas upp rejält så att betydligt fler människor kan söka och få skuldsanering på ett lindrigare sätt än i dag. Själva förfarandet ska bli enklare, men framför allt ska rekvisiten för att få skuldsanering förenklas. Vår tanke är också att det ska bli en kortare betalningstid - från fem år till tre år. Detta i kombination med en bra satsning på information både i skola och samhälle och en satsning på budget- och skuldrådgivare tror jag är det allra bästa instrumentet för att komma till rätta med överskuldsättningen och de personer som i dag finns i den så kallade skuldfällan. Det är ett väl så stort utanförskap som andra utanförskap i vårt samhälle, även om vi kanske inte brukar kalla det för det. De här personerna, oberoende av hur stor gruppen är, behöver samhällets hjälp för att komma ur sin skuldsituation. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Herr talman! Som vanligt är jag sist på talarlistan, och jag har vid ett par debatter här sagt att jag kan hålla med om mina kamraters fina och bra synpunkter, och så har jag kortat ned mitt anförande. I dag måste jag säga, herr talman, att det finns ett perspektiv som inte har tagits upp så tydligt, och det har förvånat mig. Det slog mig när socialdemokraten Eva Sonidsson talade om att man skulle hindra dessa fattiga unga att ta sms-lån. Jag har själv en bakgrund som fattig student. Vid ett flertal tillfällen har jag inte haft pengar till dagens mat, även om det inte har handlat om att jag har behövt hamna hos kronofogden. Jag tog möjligheterna till studielån för att betala en bostad och fick förtjäna resten på helger och ferier för att klara av min ekonomi. När jag var mellan 18 och 25 år hade jag vid några tillfällen tyckt att det hade varit utmärkt om det hade funnits ett sms-lån att tillgå där man inte hade behövt sätta sig hos en bankkamrer och tala om hur stor stadigvarande inkomst man har varje månad och så vidare, utan att det hade räckt att i en kreditprövning uppge att man faktiskt inte hade några skulder. Jag vet att en del av dem som ger sms-lån i dag faktiskt kräver och gör en kreditprövning på tre eller om det är nio timmar. Sedan finns det andra som inte är lika seriösa. Vad jag skulle vilja öppna för är möjlighet för människor som hamnar i ett snabbt ansträngt läge att få kredit på något sätt, men att de också har möjlighet att betala tillbaka väldigt snabbt. Jag tycker att klimatet har hårdnat gentemot de människor som inte har det så bra ställt som riksdagsledamöter har, som inte har den inkomsten eller framför allt kanske ingen stadig inkomst. Många går på tillfälliga vikariat och förordnanden, för att inte tala om många företagare som hamnar i likviditetsproblem både nu och då. Då kan ett snabblån vara bra. Det låter nu som att jag står här och tycker att det är jättebra att vi har en teknisk utveckling som ger möjlighet till snabblån, sms-lån och allt var det är. Jag tycker naturligtvis inte att det enbart är av glädje. Det måste regleras och finnas ett ansvar hos kreditgivaren att ombesörja att det blir på ett värdigt och balanserat sätt. Vad vill jag säga med detta? Teknikens utveckling kommer nu som framöver att ge nya möjligheter inom många områden som vi politiker i lagstiftande församling på ett annat sätt har haft koll på. Vi måste hitta nya vägar att få den balansering vi vill ha. Samtidigt vill vi ha en frihet för människor. Vi måste ge möjligheter oavsett om man har gott om pengar eller mindre gott om pengar att överleva och leva ett hyfsat liv. Det är viktigt som någon har sagt till mig några gånger och som jag har tagit in. Det säger jag till min kollega här på främsta raden - jag ska inte säga vem - som säger: Man ska ha frihet att också göra mindre bra val. Javisst, så är det. Vi måste någonstans hitta de vägar som gör att människor har möjlighet att ta konsekvenserna av sina val. Jag tror nämligen att många ungdomar som gör de här valen på kort tid vet om att det är lån. De vet om att det ska betalas tillbaka, men de kan inte tänka sig in i konsekvenserna av detta återbetalande. Vi kommer då tillbaka till både ungdomar och äldre. Jag tror att vi helt enkelt behöver en folkbildning där man får lära sig och uppmärksammar att nya möjligheter kräver nya insikter och ny förståelse av de konsekvenser som vi möts av. Även om vi har 200 000 personer i kronofogdens register innebär inte detta att det i första hand är sms-låntagare. Jag hörde vid ett tillfälle att det inte skulle vara så. Jag kan inte uttrycka det väldigt tydligt. Vi vet mycket väl att det inte enbart är yngre. Jag tror att både yngre och äldre måste på ett nytt sätt få insikt om krediter i alltmer lockande situationer. Man vill ha krediter men inser inte kommande konsekvenser för ens liv. När det gäller de överskuldsatta är ett bekymmer att så många människor känner sig utanför. De kan inte skriva hyreskontrakt. De kan inte få ett bankkort. De kan inte ha telefon eller åtminstone inte Internetabonnemang, och så vidare. Det är ett bekymmer. Att hjälpa dessa människor som har varit skuldsatta under väldigt lång tid är en nödvändighet för denna församling och den nya regeringen. Det är därför väldigt bra att utredningen om ett samlat insolvensförfarande finns och att Jan Ertsborn som leder den utredningen tar in alla synpunkter som kommer från Konsumentverket, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och så vidare. Ambitionen och målet är att människor ska må bra och leva ett gott liv i samhället. Då måste vi öka möjligheterna till det. Jag ser fram emot den utredning som ska komma i översynen. Den behövs. Jag tror att det arbetet kommer att behöva ta olika tag helt enkelt därför att teknikens utveckling går väldigt fort. Det är svårt att inse konsekvenserna även om vi följer det. Vi har en mycket stark och hastig utveckling av hela finanssektorn. Det kommer naturligtvis att innebära ett problem för vissa. Med detta lilla anförande yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Herr talman! Att folkbildning är bra kan jag hålla med Yvonne Andersson om, för det är det. Yvonne Andersson tycker att jag ondgör mig över detta och vill förhindra fattiga att ta sms-lån. Jag kan över huvud taget inte se någon fördel med att man ska ta ett lån för att kunna betala ett annat lån eller för att skuldsätta sig ytterligare och framför allt inte med de höga avgifterna. Det kostar 600 kronor att låna 3 000 kronor. Det tror jag inte ens Yvonne Andersson skulle ha velat göra under hennes tid när hon var fattig student, som hon säger. Vad ska man betala tillbaka med? Om studenter tar ett sms-lån på 3 000 kronor ska de betala tillbaka det när studiebidraget kommer nästa månad. Det blir smärtsamt i sig. Man skjuter problemet framför sig. Jag tror inte att man riktigt kan jämföra den tiden när Yvonne Andersson var student med hur det är i dag. Utbudet av varor och tjänster är nog betydligt större i dag och också behovet hos ungdomarna än vad det var på den tiden.

Herr talman! Jag ska först gå till frågan om vad jag hade gjort i min egen situation. Visst är jag gammal. Det är helt rätt. Det var nog svårt att ta så mycket lån. Men jag behövde mat för dagen. Jag hade inte några lyxvanor på något sätt. Jag behövde mat och kläder, och jag ville gärna följa med på en och annan språkresa. Det finns saker som man kan vilja göra. Om nu Eva Sonidsson tänkt sig att man skulle gå till socialen för att få göra det är det inte alla som vill det, åtminstone inte när man är student och inte heller annars. Europadirektivets ram på 200 euro är väl rätt rimligt. Men jag förstår egentligen inte Socialdemokraterna. Det finns en knepighet i detta. För det första vill man inte se att människor kan ha ett tillfälligt jobb och få in de pengarna och betala tillbaka lite snabbt. Det finns också människor i det här samhället som är fattiga, Eva Sonidsson. Det andra är att ni i utskottet röstade för 500 euro när EU-direktivet skulle behandlas. Har ni sänkt det beloppet? Ni lägger er på en lägre nivå och halverar beloppet. Av vilken anledning sker detta?

Herr talman! Att det finns fattiga har jag nyss stått i talarstolen och sagt. Det finns en väldigt stor grupp fattiga ungdomar, och den ökar. Det handlar om alla arbetslösa som får a-kassan sänkt och alla sjuka som får försämringar i sjukersättningen. Även om lönerna ska bli bättre och skatten sänks för en del grupper finns det ändå saker som den här regeringen har bidragit till med höjda andra avgifter. Det gör att den här gruppen inte klarar av de marginaler som man landar på. Jag ska väl inte här gå in på detta med en språkresa. Jag tror ändå inte att det är en klok lösning att ta ett sms-lån för att åka på en språkresa. Jag hävdar fortfarande att den gräns på 200 euro som det nu är sagt i direktivet inte är tillräckligt. Jag hoppas att den utredning som Jan Ertsborn sitter med i säger att man ska bli lite hårdare och att 200 euro inte är tillräckligt. Det kanske ska vara en lägre gräns för direktivet som nu ges. Det handlar också om att vi i Sverige ska få lite hårdare krav på ångerrätt och återbetalningstid för att förhindra ökningen av ungdomar som tar sms-lån.

Herr talman! Jag vill först säga att jag tycker att det är mycket rimligt. Om jag vill följa med på en språkresa i juni och kan ha ett sommarjobb i juli och betala igen de pengarna skulle jag välja det snarare än att sitta på en bank och försöka övertyga dem eller få en rik moster att bli borgensman för ett kort lån och betala en uppläggningskostnad och en ränta. Eva Sonidsson kan gärna gå hem och räkna ut om det är så otroliga summor för ett kort lån om en sms-kreditgivare ger det eller om en vanlig bank ger ett lån på det sättet. Det ska jag inte gå vidare med. Jag fick fortfarande inte svar på frågan. När man diskuterade konsumentkreditdirektivet i Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd diskuterades gränserna 200 euro och 500 euro, och Socialdemokraterna röstade för 500 euro. Har ni ändrat er?