Förstärkt skydd av personuppgifter för hotade och förföljda personer

Fru talman! I dag ska vi åter behandla ett betänkande från skatteutskottet som handlar om förstärkt skydd av personuppgifter för hotade och förföljda personer. Denna mycket viktiga fråga har vi debatterat många gånger här i kammaren. Men, fru talman, i dag har vi socialdemokrater ingen reservation att yrka bifall till, eftersom de borgerliga partierna i skatteutskottet har ställt sig bakom vår motion. Därmed föreslår ett enigt utskott ett tillkännagivande till regeringen om att det skyndsamt måste utarbetas ett förslag om ett starkt skydd för de våldsutsattas personuppgifter. Det är bra att vi nu tillsammans kan visa regeringen att vi inte godkänner deras hantering av denna viktiga fråga. Det är mindre bra att de borgerliga partierna i skatteutskottet inte tidigare drivit den här frågan hårdare. Vi socialdemokrater har gång på gång i motioner och debatter lyft fram att det här handlar om personer som lever i ständig rädsla, otrygghet och utsatthet för att deras skyddade identitet ska röjas och att de då riskerar att utsättas för brott. Men våra förslag har röstats ned av de borgerliga partierna. Och, fru talman, jag tror inte att någon här i kammaren vill tänka på vad som kan hända om en adress och ett personnummer blir kända och hamnar i orätta händer. Efter flera utredningar, Stalkningsutredningen och Folkbokföringsutredningen som presenterade sina förslag 2008 och 2009, tillsatte regeringen ytterligare en utredning 2011 som nu har kommit med ett förslag om en ytterligare utredning. Målet med den bör enligt förslaget vara att skapa en sammanhållen och konsekvent reglering på området. Men varför ska det behöva ta så lång tid att få fram ett förslag? Vi har fått höra att det är viktigt att det blir ett bra förslag, och det håller vi naturligtvis med om. Men både finansminister Anders Borg och justitieminister Beatrice Ask har ju uttalat att detta är prioriterade frågor. Det har jag tyvärr svårt att tro på när vi ser hur frågan har hanterats. Men, fru talman, den här dagen hade kunnat bli en glädjens dag om det varit så att vi hade haft ett förslag från regeringen att fatta beslut om som hade stärkt skyddet för personuppgifter för hotade och förföljda personer, som väldigt ofta är kvinnor och barn. Nu får vi socialdemokrater ändå hoppas att regeringen tar till sig vårt gemensamma tillkännagivande och skyndsamt kommer med ett förslag. Fru talman! Det är inte för vår skull, men det är för alla dem som lever i otrygghet och rädsla för att deras skyddade identitet ska röjas som det är viktigt att det kommer ett förslag skyndsamt.

Fru talman! I skatteutskottets betänkande nr 34 tillstyrker ett enigt utskott regeringens förslag om förstärkt skydd av personuppgifter för hotade och förföljda personer. Förslagen innebär att Skatteverkets möjligheter att begära biträde av socialnämnden i ärenden om kvarskrivning och sekretessmarkering lyfts fram i lagtexten och att sekretessen för personuppgifter i ärenden om kvarskrivning förstärks. Utskottet har också enats om ett tillkännagivande som går ut på att regeringen skyndsamt bör utarbeta förslag som på ett sammanhållet och konsekvent sätt skapar ett bättre skydd för våldsutsattas personuppgifter. Utskottet delar regeringens syn på inriktningen av detta arbete men understryker, precis som vi hörde här, i likhet med de socialdemokratiska motionärerna att det är viktigt att arbetet just bedrivs skyndsamt så att de våldsutsattas behov kan tillgodoses inom rimlig tid. Fru talman! Samtidigt bör det sägas att det inte är på pin kiv som regeringen ännu inte har kommit fram med fler skarpa förslag om hur skyddet ska kunna tillgodoses på ett bra sätt. Arbetet är komplicerat och innefattar flera svåra juridiska avvägningar mellan de utsatta personernas skyddsbehov, rättssäkerhetens krav och vikten av insyn i den offentliga verksamheten. Som framgår av promemorian som ligger till grund för den här propositionen har frågan de senaste 25 åren behandlats av inte mindre än nio olika utredningar. De två senaste är just Stalkningsutredningen och Folkbokföringsutredningen. Remissvaren på promemorian bekräftar och gör det också tydligt att frågan är väldigt komplicerad. Riksåklagaren framhåller i sitt svar att ingen lösning är optimal och att för- och nackdelar får vägas mot varandra. Tingsrätten i Östersund betonar att det finns flera aspekter och att flera alternativa lösningar kan övervägas. Enligt domstolen kräver därför frågorna mer djupgående analyser och mer överväganden. Förvaltningsrätten i Uppsala förordar en övergripande översyn av regleringen för skyddade personuppgifter där det också är viktigt att belysa de svårigheter som skyddade personuppgifter kan medföra för domstolarna, till exempel vid delgivning. Göta hovrätt är på samma linje och menar att det behövs ett större faktaunderlag i den övergripande översynen, så att det bland annat klargörs hur det kan komma sig att olika personers identiteter röjs trots att man har satt in åtgärder. Domstolsverket framhåller i sitt remissvar att frågan om en mer sammanhållen och konsekvent ordning för skyddsåtgärder och hot- och riskbedömningar behöver övervägas ytterligare. Också Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet pekar på problemen och anmärker: Åtgärden med skyddade personuppgifter är svår att genomföra i ett samhälle som präglas av öppenhet och insyn, men samtidigt måste personer som lever under hot och förföljelse få ett tryggt skydd. Sveriges Kommuner och Landsting pekar särskilt på att frågan om det inbördes förhållandet mellan ett fastställt skyddsbehov och en familjerättslig reglering måste klargöras i det fortsatta utredningsarbetet. Journalistförbundet understryker att utökade sekretessregler bör införas med största försiktighet och menar att möjligheten att använda sig av till exempel kvarskrivning inte får användas av personer som enbart vill undkomma offentlighetens ljus. Jag ska avsluta denna citatfest med vad Brottsförebyggande rådet säger i sitt remissvar, för det svaret sammanfattar ganska väl problematiken och ger också en förklaring till att regeringar av skilda kulörer har haft så förtvivlat svårt att på ett bra sätt lösa frågan om skydd av personuppgifter för hotade och förföljda personer. Så här skriver Brå: "Det är också uppenbart av den långa raden av utredningar som refereras i promemorian, att alltför många har utrett frågan utan att finna en tillfredsställande lösning. Den kommande utredningens sammansättning och direktiven till denna är därför av mycket stor betydelse, för att undvika att den blir ytterligare en i raden av utredningar som konstaterar att frågorna behöver utredas vidare. Brå kan inte nog understryka angelägenheten av att skydda personer som är utsatta för hot och våld." Fru talman! Den långbänk som skyddet för personuppgifter har dragits i är inte acceptabel. Men som jag har försökt visa här i kammaren finns det alltså förklaringar till att det har tagit så lång tid. Ett enigt utskott begär nu att regeringen skyndsamt ska utarbeta och inom rimlig tid lägga fram förslag som löser problemen på området. Det är bra. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande. (Applåder)

Fru talman! Det är med viss glädje jag yrkar bifall till utskottets förslag. Det här är en fråga som är ganska personlig för mig, eftersom min fru och jag i 15 år drev behandlingshem för kvinnor i kris här i Stockholms län. Vi tog där emot ett flertal kvinnor som hade utsatts för våld av nära och som hade sekretessbelagda uppgifter. När man upplever rädslan och förtvivlan hos dessa kvinnor tycker man att det måste finnas en medmänsklighet och ett skydd från samhällets sida för dem - att kunna gömma sig, att kunna få lugn och ro, att kunna få växa och att starta ett nytt liv, utan att hela tiden se sig själv över axeln och vara rädd för att de som har hotat och jagat en kommer igen. Därför är det bra att vi har kunnat enas, att vi i bred enighet från utskottets sida kan säga: Ja, det här måste ändras, skyddet måste bli starkare och vi måste komma till skott nu. Jag kan helt ansluta mig till det som Christina Oskarsson tidigare sade i sitt anförande. Jag förstår också Maria Abrahamssons frågetecken. Juridiskt är detta inte lätt. Det finns alltid två sidor. Det finns krav på öppenhet och ett öppet samhälle. Här menar jag att samhället måste ta ställning, och vi måste ställa oss på offrets sida och hitta lösningar. Det är bra att vi nu har kommit överens och kan kräva detta av regeringen. Men man kan samtidigt tänka på att de utredningar som ligger till grund för detta kom 2008 och 2009. Det är ganska länge sedan. Men vi har ännu inte fått det skydd och den sekretess som vi efterlyser. Därför måste vi nu från riksdagens sida uppmana regeringen att återkomma skyndsamt. När jag hör alla invändningar undrar jag hur skyndsamt detta kan bli. Jag hoppas verkligen att vi snart kan se ett starkare skydd för hotade och förföljda personer. För dem som är hotade och förföljda är ofta varje dag i livet ett helvete. Regeringen måste ta denna fråga på sådant allvar att man ställer sig på de förföljdas och hotades sida. Det är viktigt. (Applåder)

Fru talman! Frågan om förstärkt skydd av personuppgifter för hotade och förföljda personer är en våldsamt viktig fråga. Det har tidigare här sagts att frågan har debatterats länge. Apropå att Maria Abrahamsson sade att det hade varit nio utredningar under de senaste 25 åren erinrar jag mig att en dåvarande partikamrat till henne, nämligen Anders Wijkman, någon gång under 1970-talet väckte en motion om vådan som skulle åstadkommas med utnyttjandet av personuppgifter, alltså personnumren som det då handlade om. Jag skulle därför vilja påstå att den frågan inte är helt ny. Men problemen kvarstår, precis som Mats Pertoft och många andra har talat om. Det är inte bara våldsutsatta personer som är utsatta för detta. Det är även kändisar av olika slag. Människor som helt enkelt är nyfikna utnyttjar olika offentliga register. Vi kan alla erinra oss att både vid Anna Lindhs och Leif Blombergs frånfälle gick till och med sjukvårdspersonal in och slog upp uppgifter som de uppenbarligen inte hade rätt att göra. Detta bedömer jag som en mycket allvarlig integritetskränkning av personer. Det finns många sådana fall. Det finns en konflikt mellan personlig integritet, som vi alla i alla partier värnar mycket starkt om, och behovet av offentlighet av relevanta uppgifter. Jag väckte för några år sedan och senast även i år en motion, som dock avslogs, vilket jag kan förstå, om vilka register som enskilda människor kan gå in och titta i. Det är inte bara folkbokföringsdatabasen. På ratsit.se kan vem som helst gå in och se var folk bor, vilka bilar de har, vilka företag de äger och så vidare. Upplysning.se är ett annat register där man kan se vilka personer som är skrivna på samma adress. Vi har Skatteverkets inkomstuppgifter som man kan ta del av. Vi har tingsrätterna som har skyldighet att lämna besked om vilka som finns i deras register. Om personen är dömd kan man gå vidare till målnummer och så vidare. Vi har sett en förskräcklig kartläggning av detta i Lexbase, där nyfikenheten tar över. Vi har också Transportstyrelsens körkortsregister som man kan gå in i. Vi har Centrala studiestödsnämnden i Sundsvall som lämnar besked om studieskulder och annat, till exempel var man har studerat. Transportstyrelsens fordonsenhet i Örebro lämnar besked om fordonsskatt och parkeringsböter. Universitet och högskolor lämnar besked om akademiska poäng. Skolan lämnar ut betyg om man känner till personnummer. Verket för högskoleservice ger besked om en persons gymnasiebetyg. Lantmäteriet i Gävle ger besked om en person äger fastigheter och om köpeskillingen. Bolagsverket i Sundsvall ger besked om alla aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar. Och Statistiska centralbyrån i Örebro för faktiskt ett äktenskapsförordsregister. Fru talman! När man lägger samman alla dessa uppgifter kan de leda till en kartläggning som kan användas i de goda syften som man har haft med dessa register. Men de kan även användas för förföljelse av utsatta personer. Därför välkomnar jag att skatteutskottet, som har att hantera denna typ av frågor, nu verkligen gör en kraftansträngning och ser till att få fram ett ökat skydd för människor som är våldsutsatta. Att vara våldsutsatt är, som någon sade, det allra värsta man kan tänka sig. Jag som inte är det kan inte tänka mig något värre än att jag eller någon anhörig skulle bli det för att några okända personer kartlägger oss med hjälp av offentliga register. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)