Fiskeripolitik

Herr talman! Jag ska börja med att tacka Lars för det tydliga ställningstagandet när det gäller strandskyddet. Vi ska säkert komma överens på den punkten, bara ni står fast vid det ni tycker. Den 24 april detta år, alltså för mindre än en månad sedan, deltog förre LRF-tjänstemannen, numera statssekreteraren på Jordbruksdepartementet Rolf Eriksson vid en träff med livsmedelsindustrin. Han framförde där en världsnyhet som inga medier tog upp. Han framförde: Nu är torskbestånden i Östersjön räddade. Rolf Eriksson sade alltså detta den 24 april i år. Man skulle kunna tro att det var en av Folkpartiets valaffischer där de pratar om lag och ordning i ett folkpartistiskt Sverige. Båda sakerna är lika otroliga. Att en statssekreterare framför detta budskap säger tyvärr mer om kompetensen hos Jordbruksdepartementets politiska ledning än om torskbestånden i Östersjön. Det handlar alltså om en ledning som accepterar ett uttag av torskbestånden som ligger skyhögt över vad forskarna rekommenderar. Ett alltför omfattande fiske har medfört att flera fiskbestånd, framför allt torsken, har minskat i Östersjön och i Västerhavet. Så är det, oavsett vad statssekreteraren har för uppfattning. Följderna av utfisket har stört hela havsekosystemet. När beståndet av torsk minskar ökar mängden skarpsill, som utgör föda för torsken. Skarpsill är nu den dominerande fisken i Östersjön. Flera andra fiskarter, som ål och plattfisk, har decimerats kraftigt. Det utbredda fisket har även andra förödande konsekvenser, till exempel trålningen, som skadar bottenfaunan, att stora mängder bifångster slängs överbord och att fiskekvoterna överstiger det tal som rekommenderas av forskarna. Det illegala fisket är också ett mycket allvarligt problem. Den tidigare socialdemokratiska regeringen insåg och uppskattade fiskerinäringens betydelse för en stor grupp människor i vårt land. Man hyste förståelse för yrkesfiskarnas önskemål om fortsatt arbete och för kustsamhällenas kamp för överlevnad. Samtidigt var tillämpningen av försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen självklara faktorer i arbetet på ett långsiktigt hållbart fiske. Grunden för den socialdemokratiska fiskeripolitiken var, och är, den helhetssyn som omfattar alla aspekter på ett fiske i kris. Det övergripande målet är en ekologisk, ekonomisk och socialt hållbar produktion som speglar konsumenternas efterfrågan. Den socialdemokratiska regeringen beslutade bland annat att införa miljökonsekvensbeskrivningar för nya fiskemetoder. Ett försöksprojekt initierades i Kattegatt med så kallad effortreglering, vilket innebär att danska och svenska fiskare ska kunna ta upp allt som de fiskar under en begränsad tid, så kallade havdagar. Fiskarna slipper slänga tillbaka den fångst som inte ingår i kvoten, enligt den gamla kvotregleringen. Beräkningar visar att ca 40 procent av all fångst slängs tillbaka i havet, skadad eller död. Miljö- och jordbruksutskottet är enigt om att det krävs en långsiktigt hållbar fiskeripolitik för att det svenska fisket ska kunna fortleva. Överfiske och illegalt fiske måste förhindras, och, hävdar vi, forskarnas råd måste följas. Det är det internationella havsforskningsrådet som har kunskap om de biologiska gränserna och som vet var riskerna finns. Numera har vi till exempel förstått att sex av Sveriges tolv viktigaste fiskbestånd ligger utanför de biologiskt säkra gränserna och att torskbeståndet på västkusten bara är 5 procent av vad det var för 30 år sedan - 5 procent. Vi måste lyssna på forskarna och se till att det skapas en bättre dialog mellan dem och näringen. Alla aktörer måste vara överens om problembeskrivningen för att vi ska kunna dra åt samma håll. Herr talman! De många sport- och fritidsfiskare som finns i Sverige omsätter varje år mer pengar än samtliga yrkesfiskare. De utövar sin verksamhet som hobby eller som affärsrörelse på hel- eller deltid. Som företrädare för en växande fisketurism har de goda utvecklingsmöjligheter. Fisketurismens förutsättningar kan dock ytterligare förbättras genom ett utvecklat licenssystem för fisketurismföretagande, en lösning på frågan om fiskevårdsavgifter, nya möjligheter att bilda fiskevårdsområden etcetera. Även vattenbrukarna har framtiden för sig som livsmedelsproducenter. De kan bidra till nya arbetstillfällen och fler utkomstmöjligheter i mindre tätbefolkade områden av landet. Ett miljöanpassat vattenbruk kan ha stor betydelse för konsumenternas efterfrågan av fisk och skaldjur. Musselodlingarna bidrar dessutom till både livsmedelsförsörjning och miljöförbättringar. Den klimat- och ursprungsmärkning som nu efterfrågas alltmer av konsumenterna ska givetvis omfatta även fiskeriprodukter. Märkningen ska kunna ge information om varifrån fisken kommer, hur långt den har transporterats och hur färsk den är. Konsumenten ska kunna avgöra om den är fångad på ett lagligt sätt. Därmed blir ursprungsmärkningen ännu en del i arbetet mot svartfiske. En enhetlig klimat- och ursprungsdeklaration har också stor betydelse när det gäller miljöanpassad offentlig upphandling. I den offentliga upphandlingen bör hänsyn tas till miljöeffekter och till sociala effekter under hela produktionskedjan. För att värna den känsliga havsmiljön lät den socialdemokratiska regeringen inrätta ett antal skyddade kustområden, marina reservat, på fem platser i Sverige, Fifång i Stockholms skärgård, Nordre älv i Västra Götaland, Kungsbackafjorden, Knähaken i Skåne och Kronören i Västerbottens län. Ett fiskefritt område etablerades också vid Gotska Sandön. Vi menar att detta är en framkomlig väg för att skydda fisket och fiskemiljöerna. Vi ser gärna att regeringen förverkligar planerna på de 14 nya marina reservaten fram till år 2010. Herr talman! Vad gör då de fyra högerpartierna nu när de har fått möjlighet att genomföra alla de förslag som de fört fram under tolv år i opposition? Två veckor efter riksdagens öppnande tog de brutalt död på en av sina hjärtefrågor. Det handlar om yrkesfiskeavdraget som riksdagen har varit överens om att införa. Den första gången riksdagen beslutade om avdraget kunde vi införa det utan att fråga EU. Vid den tiden styrde också högerpartierna, men de genomförde aldrig beslutet. Nu i sin första budget dödade de förslaget på ett par rader efter att ha drivit frågan under så gott som hela oppositionstiden och hävdat att de kommer att införa avdraget. Återigen visar det sig att tolkningen av vilket mandat de fyra högerpartierna har fått av folket bestämmer de själva. I denna bedömning har varken folket eller vallöftena någon betydelse. De hade ingen vilja eller ambition att driva frågan när de kom i regeringsställning. Det var bara ett svek i fiskeripolitiken bland de andra. Det ska bli intressant att se hur det går med 100-kilosregeln. Hittills har ni inte åstadkommit ett dyft i denna fråga som var så lätt att lösa i opposition. Och vilka åtgärder ska ni vidta för att underlätta det kustnära fisket? Hur snabbt vill ni införa drivgarnen? När Sverige försökte införa ett ensidigt torskfiskestopp så kokade inte bara högerpartierna. Även EU-kommissionen reagerade och påtalade att även svenska fiskare är EU-medborgare. Nu är detta glömt. Nu inför Sverige och de fyra högerpartierna ett ensidigt ålfiskestopp. Man kan undra om det är flera sådana här åtgärder som ska rädda det svenska kustfisket. Då kan ni svenska fiskare utefter kusten ta och söka upp de borgerliga riksdagsledamöterna som for land och rike runt och talade om vad en borgerlig fiskeripolitik skulle innebära. Ni ska veta det, fiskare runt Sveriges kust. De som styr i dag tror att de har fått mandat av er att införa ett ensidigt fiskestopp på ål, för de vann valet med 1,7 procent. Det är grunden. Ett riksdagsår har gått. Inga som helst beslut har fattats som gynnar det svenska fisket. Herr talman! Min frustration - och det är inte bara min - över att ingenting sker gäller också fisketurismen och vattenbruket. Vattenbruket är en mycket stor näring i världen, men i Sverige är vi ett u-land på området. Än värre blir det. Nu finns det förslag på att lägga ned avelsstationen i Kälarne, där Fiskeriverket har intressen. Det kunde vara intressant att få ett svar från regeringsmakten om hur det går med Kälarnes avelsstation. Hur ska ni ha det? Ska den få vara kvar, eller ska den läggas ned? Ska vi gräva ned vattenbruket i Sverige? Vilka åtgärder har ni arbetat fram för att stimulera en av världens snabbaste växande näringar, vattenbruket? Blir det någon utveckling i Sverige? Jag har varit i kontakt med vattenbrukets branschorganisation. Om den är kvar den här veckan är osannolikt. Något som helst stöd till en utveckling av branschen har inte den sittande regeringen kommit med på ett helt år. Det verkar inte som om den kommer med något stöd de kommande tre åren heller. Ett annat viktigt område är fisketurismen. Fisketurismen omsätter betydligt mer pengar än det vi vanligtvis kallar yrkesfiske. Vad har ni för åtgärder inom detta område som skapar möjligheter till en bra tillväxt? Har ni några ambitioner över huvud taget inom fiskets område skulle det vara intressant att ta del av detta. Herr talman! Jag står bakom alla våra reservationer naturligtvis, men yrkar bifall till reservation nr 4. I detta anförande instämde Christer Engelhardt och Peter Jeppsson (båda s).

Herr talman! Vi har debatterat väldigt stora frågor här i kammaren i dag, havspolitik, biologisk mångfald och nu fiskeripolitiken. Alltihop hänger ju ihop. Det hänger ihop med klimathotet runt omkring oss också. Det får konsekvenser det vi har talat om tidigare, att man satsar på havet men tar det från något annat miljöutrymme. Det tycker vi inte är bra. Både fiskar och fiskare får det allt svårare att överleva i hav som inte mår bra. Det är fel fisk. Det är för liten fisk. Det är för lite torsk. Det är för mycket skarpsill. Det är svartfiske och annat fusk. Fisk och fiskare har, som sagt, problem. Fisk slängs överbord, ibland för att kvoten är fylld. Men fisk kastas också överbord för att nästa fångst blev bättre än den första, och det ger mer pengar. Hur mycket fångad och död fisk som slängs överbord är det nog ingen som riktigt vet. Det nämns en siffra på 40 procent, men andra säger att det går en landad torsk på tre fångade och döda tillbakakastade i havet. Det är inte miljömässigt hållbart. Vänsterpartiet vill se ett hållbart och långsiktigt fiske. Fisk fångad i Nordsjön skickas till Kina, och där packas den. Den skickas sedan tillbaka hit och hamnar i våra svenska kök. Det är inte heller miljömässigt hållbart med den resa som den fisken gör. Vi måste få till stånd ett långsiktigt hållbart fiske. Vänsterpartiet menar att EU:s fiskeripolitik måste förändras i grunden och att fiskekvoterna bör baseras på vetenskapliga uppskattningar. Vi måste kunna införa helt stopp för fiske av hotade arter. Vi bör också införa prov med fiskefria dagar för att begränsa uttaget. Vi bör förbjuda bottentrålning, öka maskstorlek i nät, förbjuda drivgarn och allmänt nätfiske på grunda bottnar, bland annat. För att komma till rätta med svartfisket är det nödvändigt, menar Vänsterpartiet, med märkning av fisken så att vi vet var den kommer ifrån. Som konsument har man rätt att få veta hur många mil som fisken har åkt innan den säljs här så att vi vet om den har varit i Kina och vänt innan den kommer till köksbordet hos oss. Fiskeflottan bör förändras från storskaligt havsfiske till kustnära fiske och fiske i våra älvar med miljöanpassade fiskemetoder och redskap. I en utredning som gjordes av ett antal länsstyrelser för ett par år sedan med titeln Fiskets framtid på södra ostkusten - utveckling eller avveckling? redovisades en negativ trend vad gäller såväl sysselsättning och produktion som inkomsten från yrkesfisket. Utredningen säger också att det inte finns några tecken på att ett yrkesmässigt fiske kommer att finnas kvar alls inom en tioårsperiod om vi inte aktivt förändrar förutsättningarna för fiskets utveckling. Det krävs alltså en kraftsamling för att vända utvecklingen i Sverige och att Sverige driver på inom EU, men det gör inget, utan det är bra om Sverige går före. Ett långsiktigt hållbart fiske är nödvändigt. Det krävs en kraftsamling för att vända utvecklingen, och en handlingsplan med konkreta åtgärder för det kustnära fisket bör upprättas. Herr talman! Jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer i miljö- och jordbruksutskottets betänkande 14, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 1 och 4.

Herr talman! Vi behandlar nu miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 14 Fiskeripolitik . Som barn fiskade jag ganska mycket med mina morföräldrar uppe i Österbotten. Det var en fantastisk upplevelse att lägga nät på kvällen och ta upp dem i ottan - det svåra var att kliva upp på morgonen - och sedan få tillreda fiskarna på olika sätt, röka dem på en rök vid bryggan och så vidare. Där tillbringade jag nästan hela mina somrar under uppväxten och lärde mig ganska mycket om naturens villkor och olika förutsättningar som jag bär med mig inombords. När jag sedan som vuxen kom dit och skulle bedriva samma underbara fiske fungerade det liksom inte. Fisken fanns inte kvar. Det var en helt annan havsmiljö som jag möttes av. Ett småskaligt kustnära ansvarsfullt hållbart fiske är ett fiske som är viktigt på flera vis. Det är en grund för kustsamhället och för en levande skärgård. Det finns också en smärtgräns för distributionskedjans kvarvarande. Vi har även ett fritidsfiske med ett stort inslag av fiskevård som är en viktig del att nämna. Vi ser också en utveckling av turism på alla områden som vi har debatterat här i dag. Men vi har uppenbara problem som definitivt inte är enkla att lösa men som vi politiker i Sveriges riksdag måste inse. Vi har en överkapacitet av fiskeflottan i relation till resursbasen. Det är ett problem som man kan angripa på två sätt: genom en anpassning av fiskeflottan till vad beståndet långsiktigt tål samt en återhämtning av beståndet. Jag saknar den övergripande strategin för anpassning. Att man måste utveckla selektiva redskap för att få en större kontroll över det otillåtna fisket är nog alla med på, men det är inte tillräckligt. Tidigare satsningar på att minska det otillåtna fisket har gett för lite resultat. Det finns flera förslag om en förbättrad kontroll. Nyligen kom en utredning om sanktionsavgifter som föreslår ett direkt, enkelt och effektivt beivrande av vissa regelbrott. Man behöver inte längre ha en så långsam och utdragen process, och det är bra. För några år sedan gjorde man en stor reform av EU:s fiskeripolitik. En av de viktigaste poängerna sades vara att man skulle tänka mer långsiktigt. Man gjorde tydligare att det skulle tas fram långsiktiga planer för bestånd med problem. Dessa skulle vara strängare om beståndet var i kris, då det skulle tas fram återhämtningsplaner. Om läget var allvarligt men ej i kris skulle det tas fram förvaltningsplaner. Det är noga specificerat i den nya grundförordningen var gränsen går och vad en återhämtnings- respektive förvaltningsplan ska innehålla. När det gäller torsken i Östersjön är det östra beståndet helt klart ett bestånd i kris. Det ska tas fram en återhämtningsplan enligt grundförordningens artikel 5. Men sker det? Har Sverige krävt det? Vad jag ser presenteras en långsiktig plan för Östersjöns torsk, men planen uppfyller inte kraven i grundförordningen. Man kan inte slingra sig ur den vetenskapliga forskningens rådgivning och rekommendationer. Att ta fram en plan som sätter gränser för hur mycket fisk man får fånga är inte att utgå från den biologiska grunden, från hur beståndet är. Frågan om kvoter inom fisket är möjlig att hantera på olika sätt. Som jag ser det bör kvoterna vara individuella och inte överförbara hur som helst. Ålbeståndet är akut hotat. I Sverige klassades ålen år 2005 som en rödlistad art. Ålens liv är inte helt klarlagt. Man är orolig över vad som faktiskt kan hända. Ett ensidigt förbud mot fiske av ål kom från Fiskeriverket och skulle ha trätt i kraft den 1 maj i år. Det är bra, men det finns en massa möjligheter till undantag för det ena och det andra. Det innebär att den som fiskar mest får fortsätta. Vem tillhör resurserna, i detta fall ålen? Enligt den nya rådsförordningen från kommissionen ska varje land upprätta en förvaltningsplan för ålens framtid. En nationell förvaltningsplan påbörjades under 2006. Förslaget till ny rådsförordning om återhämtning av beståndet av europeisk ål behandlades vid jordbruks- och fiskerådets möte den 16-17 april. Beslutet sköts upp till sommaren - det var ju bekvämt - för det var något land som skulle hålla val alldeles snart. Sverige ska arbeta för kraftfulla åtgärder. Jag undrar vilka, för det framgår dåligt. Att ersätta en del av förlusterna av havets fisk med fiskeodlingar är ett sätt att lösa bristen på fisk i affären. Vilka de övriga vinsterna är kan säkert behöva utredas. Även om det många gånger är positivt med fiskeodlingar, är det i sammanhanget viktigt att påtala att Sveriges regler för vattenbrukets utsläpp av närsalter upplevs som mindre stränga än de som gäller på Åland. Därför bör Sveriges regering tillse att det inte blir en flykt från Åland till Sverige för att regelverket här är mindre strängt. Eftersom vi upplevs som ett land med mindre stränga förbud mot fiskeodlingar som hamnar vid exempelvis Höga kusten, så bidrar även dessa utsläpp till övergödningen av Östersjön så småningom genom de vattenströmmar som drar ned sötvatten i detta innanhav. Jag skulle vilja yrka bifall till alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 1.

Herr talman! Jag är uppvuxen på ön Möja i Stockholms skärgård, och jag liksom mina förfäder har varit yrkesfiskare hela livet. Jag har följaktligen trampat ett fiskebåtsdäck under hela mitt yrkesverksamma liv. I dag har vi samlats här i kammaren för att ta ställning till miljö- och jordbruksutskottets betänkande om fiskeripolitiken. I miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU14 har de 37 motioner som väckts under den allmänna motionstiden behandlats. Många motioner tar upp frågor som tidigare har behandlats av utskottet. Andra motioner tar upp frågor där riksdagen i huvudsak har delegerat beslutanderätten till regeringen. Mot denna bakgrund har samtliga motioner avstyrkts. De flesta av dem har avstyrkts i avvaktan på resultatet av pågående arbete och utredningar på området. Herr talman! Sverige är ett land som har mycket goda förutsättningar att bruka sina vattentillgångar för både försörjning och rekreation. Dessa förutsättningar har skapat en tradition baserad på fiskerinäringen i många kustsamhällen. Vikten av denna tradition av kulturella arv är dock svår att mäta i enbart antalet sysselsatta i näringen. Mot slutet av förra året fanns runt 1 550 svenska fiskefartyg med tillstånd att fiska yrkesmässigt ute till havs och ca 1 900 personer med yrkesfiskarlicens. Enligt uppskattningar har varje yrkesfiskare cirka fem personer sysselsatta på landbacken också. Förutom det traditionella fisket finns också en yrkeskår av vattenbrukare som under kontrollerade former odlar och föder upp fisk och skaldjur. Det är en uppfödning för försäljning och konsumtion. Dessa företags betydelse för en levande landsbygd bör uppmärksammas. Vattenbruk kan bli ett viktigt inslag i den framtida svenska landsbygdsutvecklingen. Det finns stora förutsättningar för en konkurrenskraftig produktion. Men ingen ska tro att den odlade fisken äter prinskorv och köttbullar. Det går åt stora mängder fisk för att föda upp dem, och det måste man ta med i beräkningen. Inom Sverige finns det också ett par miljoner sportfiskare. Sportfisket omsätter också stora belopp, främst i småföretag i glesbygden där sådana här olika initiativ är mycket viktiga. För att det svenska fisket ska överleva krävs en långsiktigt hållbar fiskeripolitik där naturresurserna brukas på ett uthålligt sätt. För att säkra beståndets förnyelse är det nödvändigt att förhindra såväl överfiske som illegalt fiske. Det är särskilt viktigt att betona att miljöproblemen utgör ett större hot än vad yrkesfisket i sig gör. Den senaste tidens klimatförändringar till trots har havsmiljön ofta kommit i skymundan i den politiska debatten. Regeringen har nyligen i vårpropositionen avsatt ½ miljard kronor som fram till år 2010 ska satsas på havsmiljön i både Östersjön och Västerhavet. För att det småskaliga yrkesfisket ska överleva krävs också en politik som främjar fiskarnas förutsättningar och villkor. Regeringen har i vårpropositionen tagit ett stort steg i denna riktning genom att slopa fastighets- och förmögenhetsskatterna. Borttagandet av dessa skatter underlättar fiskarnas villkor eftersom många småskaliga yrkesfiskare i sitt kustnära boende blev upptaxerade till miljonärer genom den tidigare socialdemokratiska regeringens politik. Hade den socialistiska terrorn mot kustbefolkningen fått fortsätta hade ursprungsbefolkningens saga inom en snar framtid varit all. Alliansregeringens politik visar att det är möjligt att skapa goda förutsättningar för det småskaliga fisket att överleva på sikt. Men då får inga nya dumma beslut fattas av Fiskeriverket, och vi måste komma till rätta med säl- och skarvproblematiken. Herr talman! En mycket stor del av insatserna inom det svenska fisket bedrivs inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik. Den sätter ramar för uttag av vissa kvoterade fiskarter. Denna politik kompletteras med bestämmelserna för bland annat kust- och inlandsfiske, fritidsfisket och fiskevården som i huvudsak är nationella regler. Den gemensamma fiskeripolitiken är central för att säkra såväl fiskens som fiskenäringens långsiktiga hållbarhet. EU fäster stor vikt vid upprättande av förvaltnings- och återhämtningsplaner. Eftersom nästan hela Östersjöns kust i dag ligger inom EU är förutsättningar att åstadkomma positiva resultat med en gemensam politik mycket goda. Det är viktigt att Sverige tar en mer aktiv roll och blir en pådrivande kraft i utvecklingen av fiskeripolitiken inom EU. Herr talman! Det är både nödvändigt och önskvärt att fisket kontrolleras. Kontrollarbetet kan göras enklare och mer effektivt för att minska den administrativa bördan för fisket. Regeringens målsättning att företagens kostnader för regelbördan ska ha minskats med 25 procent till år 2010 bör uppmärksammas i sammanhanget. Fiskares administrativa börda är större än för någon annan inom svenskt näringsliv. Oavsett om man är yrkesfiskare på hel- eller deltid, vattenbrukare eller turistentreprenör är man företagare och beroende av den allmänna företagarpolitiken. Småföretagare är en viktig grupp i dagens samhälle. De måste känna tilltro till myndigheter och politiker och till att regelverken är motiverade. Gällande regelverk måste anpassas till det småskaliga fisket. Förtroendet mellan yrkesfiskare, myndigheter, politiker och forskare bör förbättras. Yrkesfiskarna har stora kunskaper om fiskbestånd, hav och miljö som i dag inte tas till vara i tillräcklig omfattning. De praktiska yrkesutövarna bör ges möjlighet att delta i och påverka förvaltningsprocessen. Då ökar också ansvaret för att leva upp till dessa regler. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Både jag och Rune är kustbor, och vi är överens om att det är en viktig befolkning. Kustfisket är oerhört viktigt för att hålla liv i kusternas kultur och samhällen. Vi är också överens om att vi vet vilken kust i Sverige som är bäst. Jag har ett par frågor att ställa till Rune som det är viktigt att vi får svar på. De är oerhört viktiga för kustfisket. En stor affärsverksamhet på västkusten i dag är att köpa upp båtar. Man gör det i säker förvissning om att staten kommer att införa försäljbara kvoter. Vi har haft den diskussionen förut, men jag skulle vara mycket tacksam om Rune kunde tala om Moderaternas ställning i frågan. Vad anser du om försäljbara kvoter? Ska vi ha dem i Sverige eller inte? Vi fick på pälsen 2003 när Sverige skulle införa ett ensidigt fiskestopp på torsk. Svenska fiskare var också EU-medborgare. Det var vi överens om, och det fick rätta oss efter. Nu inför Sverige ånyo ett ensidigt fiskestopp, och kustfisket drabbas hårdast. Det kommer att slås ut. Det finns ledamöter som har sagt att kustfiskarna nästan svälter ihjäl om vi inför detta. Det är väl att gå lite långt, men man slår undan benen på kustfisket som ändå är basen för kulturen ute i dessa samhällen. Vilken är din och Moderaternas synpunkt på detta med ensidigt fiskestopp? Ni fick i och för sig stöd av Miljöpartiet, men vad det handlar om egentligen är ställningstagandet att fiskarna också är EU-medborgare. Jag vore tacksam om jag kunde få svar på de två frågorna, Rune.

Herr talman! Jag ska svara på dina frågor, Jan-Olof. Det är bra att du har börjat tänka på fiskeripolitiken. I Sydöstran sade du en gång att Socialdemokraterna inte har någon egen fiskeripolitik och att du ville avbryta samarbetet med Miljöpartiet. Det är mycket roligt att du nu har börjat tänka i andra banor. Du frågade mig om försäljbara kvoter. Jag vill inte vara med om det. Jag anser att en koncentration av fisket kommer att ske, och jag vill inte vara med om den politiken. Det har jag gett till känna för ganska länge sedan. Det ensidiga ålfiskestoppet är inget idiotstopp. Den största delen av ålfisket får fortsätta. Det drabbar de små väldigt hårt. Det kan jag inte försvara. Det är bara så. Det går inte att försvara. Det är ett oförlåtligt övertramp från Fiskeriverkets sida som inte borde ha fått ske. Jag kan tyvärr inte försvara det. Så enkelt är det.

Herr talman! Jag tycker inte om att du lägger skulden på en myndighet. Det är ju ändå ni i regeringsställning som styr myndigheterna. Det är fegt och bedrövligt att lägga skulden på myndigheten. Ni kan när som helst tala om för Fiskeriverket vilken politik ni vill att de ska föra. Jag är tacksam för att Moderaterna säger absolut nej till försäljbara kvoter. Det kommer att dämpa försäljningarna på västkusten när de vet att det inte kommer att genomföras. Ålfisket är inte något idiotstopp. Jag vet inte om ni kallade torskstoppet för idiotstopp. Det här är lika mycket idiotstopp som torskstoppet var. Det är helt fel utifrån ett EU-perspektiv. Svenska fiskare ska inte stoppas och sedan behöva gå in och begära dispens för att få fiska. Det är helt fel. Det har ringt en fiskare till mig och talat om att de inte fick någon dispens eftersom de hade problem med båten förra året och inte fångade någon ål. Nu går han i konkurs. Det är moderat näringspolitik i sin prydno. Nu har ni allierat er med Miljöpartiet. Ni har skaffat er en gemensam fiskeripolitik. Du tyckte att det var starkt av mig att stå upp för en socialdemokratisk fiskeripolitik. Det har jag alltid gjort. Jag har alltid, även när vi hade en socialdemokratisk regering, vågat säga vad jag tyckte var en bra fiskeripolitik. Jag hoppas att du också gör det fortsättningsvis.

Herr talman! Jag har ju poängterat att jag inte kan försvara det som hände med ålen. Det är roligt att du har börjat fundera lite, Jan-Olof. Tillsammans skulle vi nog kunna göra en hel del. Du är välkommen över till vårt gäng. Vi kan nog bena ut ett och annat ben ur detta. Välkommen till oss, om du har något att säga i det här fallet. (Applåder)

Herr talman! Vi är nog alla överens om att en hållbar fiskeripolitik och ett hållbart fiske är oerhört viktigt. Enligt min uppfattning är det avgörande för en fortsatt biologisk mångfald. Det är också, som har förts fram i debatten tidigare, oerhört viktigt för många människor som är beroende av en god tillgång till fisk för att företagen ska vara lönsamma och för att de ska få en utkomst i sitt dagliga värv. Det är viktigt för såväl yrkesfiskare som för många fritidsfiskare och många av dem som bedriver turistnäring i vår skärgård och runt våra insjöar. För att vi ska nå en fortsatt positiv utveckling för dem som är engagerade i Sverige vad gäller fisket krävs en fiskeripolitik där vi ser till att använda våra naturresurser på ett uthålligt sätt. Det är oerhört centralt att vi fortsätter att arbeta för att förhindra både överfiske och illegalt fiske. Det krävs också, som har framförts här tidigare, en ökad andel av gemensamma överenskommelser. Fisken är i mångt och mycket en gemensam resurs som på många håll i världen har orsakat många konflikter. Det orsakar konflikter på kanske lite lägre nivå också. Därför krävs det gemensamma överenskommelser över nationsgränserna. Herr talman! Från alliansens sida har vi satt som mål att vi ska vara en aktiv part i EU-arbetet. Vi ska aktivt ta del i och bidra till den politik som EU formar på alla områden. Den gemensamma fiskeripolitiken är en central del i det. Det är en del där vi redan har haft möjlighet att påverka EU:s beslut. Vi har lämnat plakatpolitiken och är i stället med och bidrar konstruktivt. Effekten av det blev att torskfiskekvoterna minskade för första gången på många år. Det tycker jag är mycket positivt. Jag hade gärna nått längre. Det var också den svenska regeringens position när vi gick in i förhandling, men vi nådde en minskning vilket är oerhört centralt i det fortsatta arbetet. Jag tror också att arbetet måste fortsätta, precis som man har varit inne på här tidigare. Ett försök som man i dag gör i Kattegatt är att man tittar på att använda havdagar som ett nytt system för att styra fisket. Det tycker jag ska bli mycket intressant att följa. Jag ser gärna en utveckling av det systemet. Herr talman! På många håll i Sverige och i många olika grupper pågår ett arbete för att nå en hållbar fiskeripolitik. För att vi ska nå fram i det arbetet - där jag tror att alla verkligen önskar att vi når framgång - är det centralt att förtroendet mellan yrkesfiskare, myndigheter, politiker och forskare förbättras. Man måste ta tillfället i akt och lyssna på varandras utgångspunkter. Man måste lyssna på varandras argument och inte genast blockera. Det krävs att vi har ett tydligt underifrånperspektiv och en delaktighet i arbetet för att få förståelse och förtroende för de beslut vi fattar i Sverige och EU. Utöver vikten av samarbete kan vi konstatera att det nu öppnas möjligheter för det kustnära fisket. Det öppnas möjligheter under de kommande åren via den europeiska fiskerifonden där det finns 1 miljard kronor. Det öppnas möjligheter via det landsbygdsprogram som regeringen har fattat beslut om och som ger ökade möjligheter för det svenska kustnära fisket att få företagandet att utvecklas. Det öppnas också upp möjligheter när alliansregeringen nu har satt i gång regelförenklingsarbetet. Vi syftar till att minska reglerna för framför allt de mindre företagen. Vi har sett över och genomfört ett antal åtgärder för att förbättra villkoren för Sveriges företagare och företag. Det kommer att komma även det kustnära fisket till del. Herr talman! Med den här, trots allt, ganska breda enigheten om vikten av ett hållbart fiske och med förhoppningen att vi tillsammans kan vara med och påverka vad som sker i den europeiska unionen tror jag att vi kan nå ganska långt på väg mot ett hållbart fiske under den här mandatperioden.

Herr talman! Centern har under den gångna mandatperioden varit ett av de borgerliga partier som har stått upp och sagt att man är motståndare till försäljbara kvoter, att det absolut inte är en lösning som man vill ha och att det är en lösning som kommer att underminera det kustnära fisket och småskaligheten. Jag skulle vilja få reda på om det är en ståndpunkt som ni fortfarande har och om ni lierar er med Moderaterna på den punkten. Det är viktigt för mig att få reda på. Du säger att kustfisket får en chans och att de nu får 1 miljard i fiskerifonden. Frågan är vad de ska fiska när vi har slagit undan benen på dem. Det är inte mycket kvar när vi inför ensidiga fiskestopp av en av de viktigaste arterna som det kustnära fisket är helt beroende av. Vad händer med det som vi lyckas spara? Jag säger inte att det är fel med fiskestopp på ål, men det ska naturligtvis ske gemensamt i EU. Det har vi alltid sagt och det har ni förkastat här år efter år. Nu gör ni detta själva, ensidigt och slår undan benen på våra kustfiskare så att de håller på att svälta ihjäl. Det är fruktansvärt att ni hanterar folk på det viset. Den miljarden sparar vi nog in. Anser du, Claes, att det sker ett överfiske i Östersjön? Är svenska fiskare med om det överfisket?

Herr talman! Jag tycker att det är lite magstarkt att hävda att den nya regeringen har raserat det kustnära fisket under åtta månaders arbete. Jag tycker att vi kan ha lite hyfs i debatten. Jag konstaterar att det har skett ett antal saker under den tidigare mandatperioden, eller jag ska snarare säga att det har brustit och att det inte har vidtagits tillräckligt många åtgärder. Vi har många företag i dag som dignar under ett stort regelverk som har kommit till under de tidigare regeringarnas tid, alltså när Jan-Olof Larssons eget parti har suttit i regeringsställning. Vi sätter nu i gång ett arbete för att vända utvecklingen och se till att regelbördan minskar och se till att förbättra villkoren för företagen. Det ger också möjligheter för det kustnära fisket att vi förbättrar villkoren för företag med det landsbygdsprogram som vi har tagit fram. Europeiska fiskerifondens medel ger ytterligare en möjlighet. Sedan ska vi se till att vi når fler gemensamma överenskommelser på EU-nivå. Jag hade hoppats att man skulle nå en överenskommelse när det gäller ålfisket. Tyvärr har man inte nått fram än. Men förhoppningsvis når man en överenskommelse. Det är också oerhört viktigt att vi når gemensamma överenskommelser på EU-nivå för att vi ska kunna få en utveckling av ålbestånden. Nu har vi denna situation att hantera. Och jag hoppas att Fiskeriverket är generöst med sina dispenser och när det gäller de ansökningar som har kommit in. Jag har också nåtts av signaler om att det inte är så många som har fått dispens. Men min förhoppning är att Fiskeriverket fortsättningsvis kan vara mer generöst.

Herr talman! Claes Västerteg, du måste väl ändå medge att det är att gå bakvägen att införa ett ensidigt svenskt fiskestopp i Sverige när vi har stått och argumenterat och tjatat om detta sedan 2003 när det gäller torsken. Det är precis samma sak. Sedan begär ni att det ska ges dispenser. Och så fattas det godtyckliga beslut. Varken du eller Rune Wikström kan klaga på att detta beror på Fiskeriverket. Det är ju regeringen som skickar signalerna till sin myndighet. Om man ska ge förutsättningar för det kustnära fisket så måste det finnas något kustfiske kvar. Om man tar bort den art som kanske är viktigast för kustfisket - ålen - och låter danskarna ta upp den i stället så gynnar inte det kustfisket. Då lägger företagen av och går i konkurs och försvinner. Då hjälper det inte att det finns 1 miljard för att utveckla företagen när det inte finns några företag att utveckla. Det är ju helt naturligt. När det gäller huruvida det sker ett överfiske i Östersjön, där svenska fiskare är med och bedriver det utifrån forskarnas rådgivning, skulle det vara intressant att få reda på om du tycker att det sker ett överfiske i dag och om vi ska bry oss om att skicka pengar till Ices och forskarna. Ska man bry sig om vad forskarna säger, eller hur ska vi hantera situationen?

Herr talman! Som sades i ett tidigare replikskifte är det Fiskeriverket som har fattat beslutet, och det är en statlig myndighet, det är vi helt på det klara med. Men det finns också något i detta land som vi kallar för ministerstyre. Det handlar om att ministern inte kan gå in och styra hur som helst. Om ministern skulle agera på det sättet tror jag att det också kommer en KU-anmälan som ett brev på posten. Därför får vi utifrån denna situation lösa detta. Vi får se till att arbeta hårt och aktivt för att få till en gemensam överenskommelse på EU-nivå. Min förhoppning är att vi kan nå fram dit. Jag glömde att svara på frågan om överfiske. Låt mig säga att jag tycker att det är oerhört viktigt att vi i våra beslut och våra ansträngningar tar vetenskaplig hänsyn och lyssnar på vetenskapen och dem som forskar på detta område. Där är Ices den centrala parten. Vi har fått signaler om och redovisningar där det pekas på att det har förekommit ett överfiske och ett illegalt fiske runt om i alla länder runt Östersjön. Hur stort det är i Sveriges fall vågar jag inte ge mig in och peka på. Men jag tror att det finns personer som begår lagbrott i alla delar. Och vi ska gemensamt se till att vidta åtgärder för att minska det överfiske och det illegala fiske som finns totalt sett inom Östersjön. Allt illegalt fiske är lika illa oavsett vilken nationalitet det är på de fiskare som bedriver det.

Herr talman! Jag ska först lite grann kommentera det som Jan-Olof Larsson tog upp här om Folkpartiets valaffischer. Han gjorde en parallell som jag inte riktigt förstod om ordning och reda i skolan. Men jag kan bara meddela att det är den skolpolitik som nu genomförs och som enligt undersökningar har stöd av 80 procent av befolkningen. Så det känns inte så bekymmersamt. Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Man kan konstatera att det är ett mycket mångfasetterat betänkande, och det är många frågor som tas upp. Jag kommer därför att koncentrera mig på några grundläggande punkter. Det har tidigare i dag konstaterats att den gemensamma fiskeripolitiken inom EU är det medel som vi har för att skapa ett långsiktigt hållbart fiske inom biologiskt säkra gränser. Och det internationella havsforskningsrådet Ices rådgivning är central i det sammanhanget. Jag har ingen annan känsla än att det egentligen är utgångspunkten för alla typer av förhandlingar. Sedan hamnar man kanske inte riktigt där. Men det är det som är utgångspunkten. Hotade bestånd ska byggas upp igen genom återhämtningsplaner. Det ska vara långsiktiga planer så att yrkesfisket vet vad man har att förhålla sig till och så vidare. Och det ska vara förutsägbart. Därför tycker jag att det är väldigt bra att Sverige har en aktiv och pådrivande roll inom EU. Vi har höga ambitioner, och det kommer kanske inte alltid fram exakt i våra utgångspunkter här. Men jag tycker att den nuvarande regeringen har lyckats väldigt bra med att driva utvecklingen i rätt riktning. Något som tas upp i utskottstexten och även i de särskilda yttranden som finns både från Socialdemokraterna och från Miljöpartiet är att dialogen och samarbetet mellan forskare, myndighet och näring måste förbättras för att man gemensamt ska få fram de bästa lösningarna när det gäller långsiktig förvaltning. Det tycker jag är bra. Men varför har det blivit som det har blivit? Varför talar inte forskare och fiskare med varandra? Jag tror faktiskt att det är på sin plats med lite självkritik från den politiska världen också som egentligen har bidragit till låsningarna i den dialogen. Det är alltså de politiska besluten som till stor del har skapat dessa motsättningar. Så är det. Därför tycker jag att den förra majoriteten ska ha lite självkritik i detta sammanhang. Herr talman! Jag ska därefter gå över till att tala om det långsiktigt hållbara fisket. Jag tänkte ta upp en sak i det sammanhanget. Det är ett problem som jag har tagit upp många gånger här i talarstolen, och det är något som också EU-kommissionen nu jobbar alltmer med. Det handlar om att man slänger tillbaka väldigt mycket död fisk i havet, så kallat utkast. Det är helt orimliga proportioner, och det är helt oacceptabelt ur alla synpunkter. Det finns bara förlorare i ett sådant system. Det strider mot all typ av långsiktig förvaltning. Nu har kommissionen kommit ut med ett meddelande om detta. Det är bra att man jobbar för ett förbud mot utkast av fiskefångster. Det gäller att man över huvud taget inte ska få bifångster. Det kan handla om var man fiskar och vilka redskap som man använder och så vidare. Men det som man också ska ta med i diskussionen är att regelverket i sig faktiskt har skapat väldigt mycket utkast, bland annat i fråga om det blandfiske som finns på västkusten. Det är lite lättare inom fiske där man egentligen har en målart och där man inte får så många bifångster. Men just i blandfisket, när vissa kvoterade arter håller på att ta slut, kastar man tillbaka dem i havet. Precis som Wiwi-Anne Johansson sade förut är det de facto så att för varje landad torsk så har ytterligare två strukit med, men de ligger kvar döda i havet. Den regionala rådgivande nämnden för Nordsjön initierade försök i Kattegatt då man tar fiskeansträngningen som begränsning med så kallade havdagar. Det är väldigt viktigt att det kommer i gång. Nu har man bestämt ett datum - den 1 januari 2008. Och jag förutsätter att regeringen fortsätter att vara pådrivande i detta fall. Det är, som sagt, väldigt olyckligt att det inte kom i gång den 1 januari 2007, som det var sagt från början. En annan viktig faktor i detta sammanhang är att man utvecklar selektiva redskap. Man kan faktiskt ha selekterande redskap både vad gäller art och mått på fångst. Tidigare talades det här om Europeiska fiskerifonden. De pengarna ska även gå till att utveckla just selektiva redskap. Herr talman! När det gäller det kustnära fisket står vi i Folkpartiet naturligtvis bakom att regelverket måste anpassas så att det kustnära småskaliga fisket stärks. I grunden finns det - jag vet inte om jag missuppfattat detta eller om jag uppfattat det underförstått - ingen motsatsställning i att ha ett regelverk som är anpassat både till det kustnära småskaliga fisket och till "övrigt fiske". Båda fisketyperna måste finnas. Men i båda segmenten måste det finnas en balans mellan fiskeflottan och den fångst som tas upp. Det måste finnas en typ av fiskeflotta som fångar fisk och som landar så pass mycket att man dagligen kan försörja Sverige med konsumtionsfisk. Det är en typ av fiske. Där ska det vara balans. Det kustnära fisket har kanske en mycket mer lokal marknad. Förädling på stället ska också finnas. Men regelverket får inte skapa obalanser. Fru talman! En viktig ingrediens här är den regionala och lokala samförvaltning som det arbetas med. Det har visat sig att det är en väldigt framgångsrik väg när de människor som det till vardags handlar om får vara med och skapa regelverken utifrån givna ramar. Det ger väldigt bra resultat. Som också nämnts tidigare i debatten är det första riktigt bra exemplet det avtal som skapades i fråga om Koster- och Väderöfjorden och räkfisket där. Fiskare, forskare, kommuner och länsstyrelse skapade ett avtal som man nu följer. Alla accepterar det, och det fungerar väldigt bra. Jag har många gånger i denna talarstol uttryckt att jag är helt övertygad om att om yrkesfiskarna bara får en chans att ta ansvar kommer de med råge att göra det. All erfarenhet säger det. Fiskeriverket har gjort, kan man säga, en utvärdering av det samförvaltningsinitiativ som den förra regeringen tog. Man har konstaterat att en utveckling mot en ökad samförvaltning är beroende av ett aktivt stöd och en resursförstärkning. Den rapporten behandlas nu i Jordbruksdepartementet. Men det kan redan nu konstateras att lokal samförvaltning verkligen har en plats i det långsiktigt hållbara fisket. I reservation 1 har Socialdemokraterna, kan jag konstatera, lånat en text från en folkpartimotion. Det är tydligen melodin för dagen. Av naturliga skäl har man utelämnat en sats i slutet av texten. Den sista meningen i vår motion var nämligen en kritik mot att den socialdemokratiska regeringen när den började jobba med samförvaltningsinitiativet inte säkrade finansieringen. Därmed blev det en väldig tröskel för att komma i gång. Vi i Folkpartiet har hela tiden tyckt att det var felaktigt. I alla kontakter som varit med dem som jobbat med detta har det i många stycken varit en nästan oöverstiglig tröskel. I övrigt är vår text intakt. Fru talman! Fiskerikontrollen är - tråkigt nog, eller kanske av naturliga skäl - nödvändig för att förhindra illegalt fiske. Men ett krav på en kontroll är att den ska vara väldigt ändamålsenlig och effektiv. Nu har ansvaret ändrats inom fiskerikontrollen. Från den 1 januari har Fiskeriverket hand om landningskontrollerna och kvalitetskontrollerna, medan Kustbevakningen har hand om kontrollerna till sjöss. Det här samarbetet verkar trots allt kunna utvecklas till någonting riktigt bra. En sak som vi i Folkpartiet drivit - säkert har också andra partier gjort det - gäller det som det talas om i utredningen Den svenska fiskerikontrollen - en utvärdering . Där talas det om en effektorienterad styrning av fiskerikontrollen innebärande att man inte kontrollerar kvantitativt längs hela gränsen, helt slumpmässigt, utan att man analyserar var risken är störst för att oegentligheter begås. I betänkandet tar man upp att kontrollen blir mer riskbaserad. Vi tycker att det är väldigt bra att man går den vägen. Det ska inte vara så att varje fiskare som ändå sköter sin loggbok och sina kvoter och sådant närmast ska känna sig överkontrollerad och på något vis hela tiden misstänkt. Det är också väldigt viktigt att regelverket är enkelt och tydligt så att man kan förstå det och följa det. Jag tror att mycket av problemet med de överträdelser av fiskerireglerna som sker är att det är väldigt krångligt att följa reglerna. Fru talman! Jag ska ta upp en liten sak till trots att jag kanske har jag överskridit talartiden något. Det gäller då märkningen av fisk. Jag vet att konsumenternas makt i sammanhanget - om den styrs rätt och man kan göra ett val - är väldigt stark. Därför tycker jag att det är väldigt bra att Sveriges Fiskares Riksförbund tog ett mycket lovvärt initiativ i och med att man började märka fisk. Svensk fisk blir som ett varumärke. Det blir konsumenten som väljer. På sikt kommer det att gynna det svenska fisket, tror jag.

Fru talman! Trots att Lars tog upp en massa saker i sitt anförande finns det några saker som jag vill ha ett svar om och som jag frågat de andra om. Centern ville inte svara. Det gäller frågan om försäljbara kvoter. Av det stora partiet i regeringen fick vi ett tydligt besked om var de står. Men det skulle vara intressant att också få reda på var Folkpartiet står, för frågan har en oerhört stor betydelse för vår kuststräcka och för hur det ser ut hemma där man säljer och köper båtar i en allt snabbare takt. Du säger att det ska vara balans mellan de olika fiskeslagen. Ja, man köper det tonnage som är billigast; det är ju så man gör. Det tonnage som är billigast är det som det går sämst för. Det är kustfisket som är billigast. Det kan man köpa och på det viset skaffa större tonnage. Det vore alltså intressant att få reda på var Folkpartiet står i den frågan. Du pratar också en hel del om utkast, dumpning, av icke ekonomisk vara, kan man säga. Det behöver ju inte vara fel på varan. Den behöver inte vara för liten, men den ger kanske inte den rätta avkastningen. I olika länder har man gjort försök med detta. Jag har ingenting emot ett förbud, men det vore ungefär som när vi skulle införa ett förbud mot att gå mot röd gubbe. Det går ju inte att övervaka. Haven är sju gånger större än landytan, så det blir egentligen bara plakatpolitik. Det måste alltså till andra lösningar för att vi ska komma till rätta med all den dumpning som förekommer. Man räknar med att 40 procent av allt som fiskas i världen kastas tillbaka - oerhört många miljoner ton - så detta är en jättestor fråga. Vi kan vara helt överens om det. Frågan om ITQ, Lars, är det viktigt att få ett svar på.

Fru talman! Om Jan-Olof Larsson noga läst betänkandet, vilket jag antar att han gjort rad för rad, vet han att det på s. 12 står att just riskerna för ägarkoncentrationer och negativa effekter för kustfisket ska beaktas vid utformningen av förslaget. Jag delar uppfattningen att det finns en väldigt stor risk för ägarkoncentrationer som är negativa för kustfisket. Exakt hur man löser det kan jag inte säga, men att bara rakt av ha överförbara försäljbara kvoter tror jag inte på. Jag tror att man ska ha andra system. Vi ska inte glömma bort att det finns många positiva saker med individuella kvoter i sig. Man har sin kvot som man vet att man har att fiska under året. När man har haft en stor kvot som alla slåss om fiskar man så hårt man kan för att få ut sin del. Jan-Olof Larsson är från Sotenäs. Han vet hur det går för beredningsindustrin när man har kört slut kvoterna i början på november när man egentligen behöver råvaran i början på december. Det beror på den tävlan. Individuella kvoter i sig är väldigt positivt för att sprida ut fisket så att man fiskar vid rätt tillfälle och när man kan få bäst betalt. Ägarkoncentrationer måste man titta väldigt noga på. Direkt försäljbara kvoter som ger ägarkoncentrationer är inget som vi är för från Folkpartiets sida.

Fru talman! När det gäller individuella kvoter är vi helt överens. Det kan vara ett mycket bra system för att sköta fisket på ett bra och ekonomiskt sätt och fånga och sälja varan när det är som mest ekonomiskt lönsamt att göra det. Jag är oerhört glad, Lars, att Folkpartiet så tydligt tar avstånd från ITQ, försäljbara kvoter. Det kommer nog att skicka signaler. Nu har både Moderaterna och Folkpartiet i den här debatten skickat ut signaler om att det inte är någonting som den här regeringen kommer att driva. Det kommer naturligtvis att bli en reaktion. Man kommer att ta till sig detta ute i fiskarkåren i Sverige. Det är bra. Jag är tacksam för att vi får de tydliga signalerna. Tack ska du ha.

Fru talman! Det som jag citerade förut var utskottstexten som alla allianspartierna står bakom. Oron för ägarkoncentrationer och att man måste se över frågan utgår jag från är någonting som vi samlat, alla fyra partier, ställt oss bakom och kommer att beakta i fortsättningen. Jag glömde att i min förra replik ta upp en sak. Jag tycker att Jan-Olof Larsson har en väldigt uppgiven syn på att man slänger död fisk tillbaka i havet. Det är ingen idé att reglera det, eftersom det inte går att kontrollera. Det kommer tydligen att gå åt skogen hur vi än gör. Det är inte riktigt så. Han avslutar med att säga att det krävs andra lösningar. Han får väl skicka något mejl så att jag får de andra lösningarna. Det hade varit på sin plats att redovisa de andra lösningarna. Man måste börja i någon ände. Det är som jag sade i mitt huvudanförande. Om man skapar ett system som fiskare har att rätta sig efter och som de tycker är rimligt och användbart är jag helt övertygad om att de använder det systemet också. Det blir väldigt problematiskt om man har den utgångspunkten att vilka regler vi än inför så kommer man att fuska. Det är en uppgiven syn på hela systemet. Det togs upp tidigare om det skulle ha funnits något svartfiske, eller illegalt fiske, i Östersjön från svenska fiskare. Även det är en regelverksfråga. Man måste ha regelverk som är rimliga att följa. Då gör man det också.

Fru talman! Det är fascinerande att lyssna till denna debatt och få ta del av frågor som rör fisk. Jag hör till dem som har växt upp med fisk, så landkrabba jag kan ses som. Jag hade en något yngre bror som tyckte att det där med att meta var väldigt roligt bara någon satte på masken och tog bort fisken. Det fick syrran göra. Fisk är en resurs som ska vårdas, brukas och inte förbrukas. Det gäller allt som havet och sjöarna innehåller. Det ska vårdas, brukas och inte förbrukas. Biologisk mångfald kan vi säga, om vi använder det mer byråkratiska språket. Så skulle man kunna sammanfatta Kristdemokraternas syn på fiskepolitiken, och jag skulle kunna gå ned och sätta mig igen. Men jag vill ändå göra några ytterligare kommentarer både till detta betänkande och till fiskepolitiken. Fiske har bedrivits och kommer att bedrivas av människan. Men det har inte alltid skett på ett hållbart sätt. Det har vi kunnat se konsekvenserna av. De senaste tio åren - jag tror att Rune var inne på detta tidigare - har en minskning på över tusen yrkesverksamma fiskare skett. Vi är nere i att vi nu har knappt 2 000 licensierade fiskare i Sverige i dag. Det visar på att fisket har genomgått och genomgår en stor omställning. Men det är en viktig näringsgren för de bygder som vi ser representerade i den här kammaren och har hört företrädas med stor frenesi i talarstolen. Många samhällen och mindre orter är uppbyggda kring fisket och förädlingen av fångsten. Därför är det, som har sagts här i dag tidigare, oerhört väsentligt att få till stånd en annan typ av fiske så att man kan dra nytta av det man verkligen fångar. Att slänga tillbaka fångst i havet eller i sjön kan inte vara hållbart. Det är inget hållbart system. Fiskeriverket, forskning och näring måste tillsammans hitta strukturer som möjliggör att man tar till vara det som fångas. Men det räcker inte om vi jobbar med det i Sverige. Det är oerhört väsentligt att vi jobbar inom EU för att få en gemensam syn på detta och en gemensam hantering av de fiskepolitiska frågorna. Det krävs att näring, vetenskap och naturvårdare krokar arm och inte går boxningsmatcher som man har gjort tidigare för att komma till rätta med det och få ett hållbart brukande av vår resurs. Det är också viktigt, som föregående talare har varit inne på, att Sveriges regering driver ett oerhört aktivt arbete när det gäller Östersjön. Med tanke på den utvidgning som skett och det arbete som pågår ser vi med tillförsikt fram emot att man ska komma till lösningar på området. Det räcker inte att Sverige är bäst klassen. Vi behöver också få med oss de andra. Då behöver vi kontrollsystem som vi kan lita på. Det är intressant att höra näringsföreträdare som säger: Vi vill gärna ha mer kontroll, men det ska vara en sjyst kontroll. Det ska vara en kontroll som görs utifrån att man använder modern och ny teknik. Man ska inte kräva sex ark papper varje dag med postgång till Göteborg, i det här fallet. Jag ska kunna sitta vid min dator på fredagskvällen, eller om det nu är söndagsmorgon när jag kommer in, och knappa in resultatet av fångsten. På det sättet får man ett tydligt rapportsystem och en bra dialog mellan dem som ska kontrollera och dem som är ute. Det begås misstag i Sverige som på alla andra håll, både medvetet och omedvetet, i rapporterna. Men vi måste förenkla systemen. Det behövs också stöd till näringen för att den ska kunna omställa sig, pröva nya redskap och förhindra att säl och skarv äter upp det som skulle ha hamnat i båten. Det arbete som nu görs med fiskefonden är oerhört väsentligt. Den europeiska fiskefonden liknar i mångt och mycket de andra fonder vi använder på land men är inte riktigt jämförbar. Men inriktningen utgår från samma sak. Det handlar om omställning till hållbarhet, resurstilldelning för att kunna byta och pröva nya tekniker i form av nya redskap och resurser för förädlingsverksamhet. Vi förutsätter att det arbetet kommer att bedrivas och att man kommer att jobba med det intensivt från alla berörda för att utveckla näringens möjligheter. Vi förutsätter också att det arbete som jag förmodar att ni var inne på i tidigare debatt, när jag tyvärr inte kunde vara i kammaren, som gäller säl och skarv och ligger på Naturvårdsverket och Fiskeriverket, kommer att ge resultat. Det kommer att visa på hur vi får en hållbar stam av både säl och skarv som inte omöjliggör ett näringsarbete i form av fiske. Jag hittade ett litet ord som jag tyckte var intressant. Jag måste få nämna det här. Det står att fiskeriverk och naturvårdsverk har fått uppdraget att se över fiskeskador för fångst samtidigt som man tydliggör hur stora bestånd som kan anses vara rimliga i ett, som det står, naturligt ekosystem. Jag kanske är okunnig, men jag trodde att ekosystem var naturliga. Detta var för mig en väckarklocka när det gäller hur den tidigare regeringen ibland har sett på relationen mellan näring och naturvård. De måste kroka arm och gå hand i hand, men då får man inte använda sådana uttryck. Jag tror att näringen, precis som vi andra som njuter av havet och fisken, vill se ett hållbart ekosystem. Det är väl det vi lever i? Det finns väl inga onaturliga sådana? När det gäller forskning på området har vi i dag hört, i både denna debatt och i tidigare, att mer behöver göras. Vi kan mycket om hur landbacken ser ut. Men vi har betydligt mindre kunskap om hur havet ser ut. Jag hoppas verkligen att regeringen mycket tydligt i den forskningspolitiska proposition som kommer lyfter fram vem som ska bedriva forskningen. Hur ska den bedrivas? Och hur fristående ska den vara för att näring och naturvård ska kunna ta den till sig och använda sig av den? Jag är rädd för att det till dags dato har bedrivits mycket forskning som snarare har låst in än öppnat upp dialogen och möjligheterna. Fiske är mycket mer än yrkesfiske. Det är också sportfiske. Någon har redan tidigare sagt att sportfisket omsätter betydligt mer pengar. Det ger även möjligheter för rekreation och för nya arbetstillfällen. Nu ser jag företrädare som i alla fall jag kopplar till det socialpolitiska området komma in i kammaren. Då kan jag inte annat än att säga att fiske har betydelse också i det sammanhanget som en rehabiliterande aktivitet. Det är en verksamhet som även kan användas i särskoleverksamhet för att träna koncentration och uthållighet. Det har jag sett på mycket nära håll i familjen. Det är fascinerande att se en ung grabb som egentligen inte vill göra samma sak i mer än två minuter sitta i en timme och titta på sitt metspö. Man kan alltså använda fiske till mycket. Det har en roll även i detta arbete. Fru talman! Vattenbruket är oerhört viktigt. Vi har tidigare i debatten hört frågeställningar om att nuvarande regering tycks dra undan mattan för det. Jag tycker att det är lite beklämmande att höra. Jag har på mycket nära håll följt ett av de här företagen, och jag kan konstatera att deras problem inte har kommit under de senaste åtta månaderna. Deras problem har varit att tillstånden har varit krångliga att få och att det har varit omöjligt att anställa folk under perioder då man skulle behöva ha folk anställda. Det har också varit oerhört svårt att få bygga anläggningar jämte denna sjö som ligger mitt ute i skogen, dit ingen av oss skulle hitta om inte det här företaget fanns där. Företaget vill utveckla verksamheten till att också bli turistinriktad med möjlighet till övernattning, till att följa med ut på sjön och fiska och så vidare. Det har varit myndighetsstopp hela vägen. Jag hoppas verkligen att den nuvarande regeringen kan jobba vidare med regelförenklingar och strukturförändringar som möjliggör att vi får ett väl fungerande vattenbruk också i Sverige. Fisk är nyttigt, fisk är gott och fisk är en resurs som vi ska förvalta till kommande släkten. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Bruka, inte förbruka - så säger man. Vårt utskott var ned till Bryssel och träffade bland andra dem som jobbar med fiskefrågorna där. Jag tog upp en fråga med ansvarig tjänsteman. För något år sedan hörde jag forskare som sade att om vi fortsätter att fiska på det här viset i Östersjön så är torsken slut där inom fem sex år. Jag har förstått att vi inte tror så mycket på forskarna inom fiskets område. När vi pratar med dem är det lite som att göra något med vänster hand. Jag sade: Vet du om det ligger någon sanning i det här - du som nu har hållit på med fiskefrågorna så länge? Han svarade: Ja, du ska veta att det är mycket möjligt att det tar fem, sex eller kanske sju år innan torsken tar slut om man fortsätter på det här viset i Östersjön. Men det är ännu värre i Västerhavet. Där är det fyra-sex arter som är på väg bort inom tre fyra år! Jag tänker på det här med att man ska bruka och inte förbruka. Jag har frågat de andra ledamöterna om detta när de har varit uppe i talarstolen. Är det hållbara nivåer på torskkvoterna i Östersjön? Ni har ju framfört att det var så jätteduktigt gjort av ministern när han kom hem och hade fått kvoterna sänkta med några hundra ton. Min fråga är: Kan vi fortsätta att fiska torsk enligt de nivåer som regeringen skriver under? Kan man bruka resurserna på det viset?

Fru talman! Jag tror att jag sade att det här är någonting som vi jobbar för med stor frenesi i ett EU-perspektiv. Sverige har via den minister vi nu har med framgång lyckats få ned kvoterna. Jag tror att Claes Västerteg och flera andra har varit inne på att det pågår ett arbete med att driva denna fråga vidare och sänka kvoterna. Men jag tycker mig också ha hört från Jan-Olof Larsson att Sverige inte ska göra så många ensidiga åtaganden. Sverige ska inte göra saker som inte övriga Europa gör, enligt honom. Då är det väl oerhört väsentligt att näring, vetenskap och naturvård krokar arm, som jag sade, och jobbar gemensamt med de här frågorna. Jag anser att jag har lyssnat ganska mycket i de här frågorna under de senaste månaderna, för det här var en ganska jungfrulig eller blek - så kanske det kan heta när det ligger still - verksamhet för mig tidigare, innan jag kom till kammaren. Jag tycker mig tyvärr ha lyssnat in att det finns en misstro mellan grupperingarna. Misstro har i alla fall i andra sammanhang där jag har varit med aldrig gagnat ett gott syfte och ett gott uppsåt oavsett vem som har det.

Fru talman! Jag förutsätter att man ska ha ett EU-perspektiv i fiskefrågor eftersom det är EU som bestämmer i fiskefrågorna. Därför är vi tvungna att ha ett EU-perspektiv. Det är självklart. Men den tjänsteman som vi pratade med nere i Bryssel varnade för att fortsätta på det här viset med ett överfiske. Jag pratar inte om svartfiske utan om överfiske - det fiske vi bedriver utöver det som forskarna säger är det maximala för att vi ska bruka resursen. Nu förbrukar vi resursen, och då är torsken borta om fem-sju år. Då kan man inte stå och yvas över att man har lyckats sänka kvoterna med några hundra ton. Det betyder ju bara att fisken är borta en månad senare än den hade varit annars. Är torsken borta så är den borta. Tycker du, Irene Oskarsson, att vi förbrukar eller brukar torskfisket i Östersjön med regeringens filosofi?

Fru talman! Ett kort svar skulle kunna vara att jag anser att vi brukar. Vi har en jordbruksminister som driver frågan och som driver arbetet framför sig. Jag tillåter mig att tro att vi inte hade kommit längre än där vi står i dag om vi hade haft kvar den gamla regeringen.