Europarådet

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Vi debatterar i dag utrikesutskottets betänkande gällande Europarådets verksamhet. I betänkandet behandlar vi regeringens skrivelse om verksamheten inom Europarådets ministerkommitté samt redogörelserna från Sveriges delegation till Europarådets parlamentariska församling. Herr talman! Europarådet grundar sitt arbete på tre kärnområden: främjande av mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och det demokratiska samhällsstyret. Europarådet har en viktig roll i Europa när det gäller att försvara dessa områden. När mänskliga rättigheter inskränks i enskilda länder är det bra att det finns en högre instans att vända sig till, och det är bra att Europarådet följer utvecklingen i Europa vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter och verkar för förbättringar i form av konventioner och resolutioner. Vi har också sett att Europarådet har kunnat spela en viktig roll med anledning av alla händelser i Ukraina. Herr talman! Det är dock beklagligt att det finns tillfällen då Sverige inte behagar respektera de resolutioner som kommer från Europarådet. Ett exempel är resolutionen om samvetsfrihet, där vi har sett tydliga exempel. En barnmorska i Sverige har nekats tjänst på grund av sina samvetsbetänkligheter mot att utföra abort. På grund av att Sverige är ett av de få länder i Europa som inte har velat respektera resolutionen om samvetsfrihet har detta kunnat ske. Vi har tre följdmotioner i detta betänkande. Två handlar om redogörelsen för det parlamentariska arbetet. De yrkandena har behandlats tidigare, men jag skulle ändå vilja lyfta fram några av dem. Herr talman! Under 2011 antog Europarådet resolution 1829 om könsselektiva aborter. I resolutionen lyfts det fram att diskrimineringen av kvinnor är så utbredd i världen att miljoner kvinnor väljer att inte föda sina döttrar för att de skulle innebära en börda för familjen och för att det finns en attityd av diskriminering mot kvinnor i samhällena. Resolutionen uppmuntrar medlemsstaterna till olika åtgärder för att minska antalet könsselektiva aborter, där flickor är särskilt drabbade, både genom att verka för attitydförändring och genom lagändring. Vi har i en motion föreslagit att regeringen i Sverige i enlighet med resolutionen bör slå fast att könsselektiva aborter strider mot mäns och kvinnors lika värde samt att Sverige bör införa regelverk som försvårar att detta sker. Trots att det nu gått flera år sedan resolutionen kom och trots att samtliga svenska representanter i Europarådet röstade för den har regeringen ännu inte gjort några särskilda ansträngningar för att förhindra könsselektiva aborter i Sverige. Herr talman! Vi har också föreslagit i motionen att Europarådet ska författa en resolution som lyfter fram den svåra situation som många kristna har i Nordafrika och Mellanöstern till följd av händelser de senaste åren, bland annat i Syrien, Egypten och Irak. Herr talman! Vi har även tidigare yrkat på att Sverige snarast ska ratificera Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet. Det är därför glädjande att frågan nu har behandlats av regeringen och i justitieutskottet och att det fanns en stor enighet om att ansluta sig till konventionen. Där har vi ingen reservation - vår önskan är uppfylld. Herr talman! Till sist vill jag gå in på vår motion gällande skrivelsen om Europarådets ministerkommitté, som också ligger till grund för vår reservation i detta betänkande. Europarådets verksamhet har under perioden bland annat berört ett utökat arbete mot rasism och främlingsfientlighet. Det är naturligtvis bra. Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (Ecri) har inrättats av Europarådet, och denna organisation släppte under året en rapport om situationen i Sverige. Sverigedemokraterna ställer sig positiva till ett generellt arbete mot rasism och all typ av diskriminering på grund av ras, hudfärg, språk, religion och nationell eller etnisk bakgrund, men tyvärr kan användningen av begreppen bli alltför politiserad och användas för att misstänkliggöra också legitim kritik mot politiska missförhållanden inom migrationspolitiken. Tyvärr har också Ecri gått i den fällan, eftersom ett av avsnitten i den aktuella rapporten uttryckligen beklagar det problematiska i att partiet Sverigedemokraterna nådde framgångar vid de allmänna valen 2010. Dessutom beklagar Ecri i sin rapport att det inte var möjligt att väcka åtal mot Jimmie Åkesson därför att han skrev en debattartikel som var kritisk mot extrema yttringar inom islam under 2009. Det är också tydligt att de rekommendationer som Ecri utfärdar på olika håll i rapporten syftar till att begränsa inflytandet för vissa partier som de stämplar som främlingsfientliga och islamofobiska - uppenbarligen inte på grund av faktakunskap, eftersom de beklagligt nog räknar in Sverigedemokraterna här. Ecri beklagar också att det inte finns möjlighet att upplösa partier och organisationer som enligt deras bedömning, grundad på okunskap och fördomar, inte faller dem i smaken, där Sverigedemokraterna är ett av dessa. Herr talman! Det är naturligtvis bra att Ecri vill motverka främlingsfientlighet och rasism och vill genomföra kampanjer i civilsamhället för att stå upp för människors lika värde och icke-diskriminering. Men eftersom Sverigedemokraterna också vill bekämpa rasism och ställer upp för grundläggande mänskliga rättigheter anser jag att Ecris verksamhet är synnerligen missriktad och mycket ineffektiv. Man bör naturligtvis ägna sig åt att bekämpa verklig rasism och främlingsfientlighet i samhället i stället för att komma med grundlösa anklagelser mot ett folkvalt, demokratiskt parti i Sveriges riksdag som kan vara representerat i Europarådets parlamentariska församling framöver. Det kan inte vara rimligt att Europarådet initierar en organisation som på obefintliga grunder framför önskemålet att svenska politiska partier ska kunna upplösas eller deras partiledare åtalas därför att man kritiserar en dåligt förd migrationspolitik eller därför att partiledaren kritiserar det som är extremt inom islam. Herr talman! Ni måste förstå att det blir en enorm dubbelmoral från Europarådets sida att å ena sidan arbeta för att främja yttrandefrihet och demokratiskt samhällsstyre och å andra sidan i ett annat sammanhang vilja motverka detsamma. Om Europarådet vill främja ett demokratiskt samhällsstyre med flerpartisystem blir det märkligt när en kommission inom Europarådet vill undergräva just demokratin genom att önska att vissa partier som inte faller dem i smaken borde upplösas på obefintliga grunder. Om tydligare krav vid asylansökan, anhöriginvandring och arbetskraftsinvandring eller förespråkande av mer hjälp till flyktingarnas närområden utgör grund för att partier i Europa borde upplösas, enligt den här kommissionen, kan man undra vilka fler partier i Europa som ska upplösas. Både den nuvarande röda regeringen i Danmark och regeringen i Norge, med bland annat det borgerliga partiet Høyre förespråkar en mer restriktiv invandringspolitik än den svenska och ställer högre krav. De partierna kanske inte heller borde finnas längre. Vad gäller yttrandefrihet kan vi ställa oss frågan om alla som någon gång har kritiserat extrema yttringar inom Islam ska åtalas. Är det kommissionens önskan? Om jag säger att den islamistiska gruppen Boko Haram i Nigeria som är terroriststämplad och som kidnappar och mördar barn, kristna och andra som inte vill följa sharia är ett hot mot internationell fred och säkerhet, ska jag då åtalas, enligt vad kommissionen tycker? Ingen ska naturligtvis få hetsa mot folkgrupp eller ge utryck för förtal och kränkning. Men vi måste se skillnaderna när det gäller att kritisera en dåligt förd politik, att föra en politisk debatt, att det finns olika partier och att kritisera delar av en religion eller en ideologi. Det utrymmet måste finnas i ett demokratiskt samhälle med yttrandefrihet. Herr talman! I betänkandet lyfts det fram att kommissionen består av oberoende experter som muntligen deklarerar sin opartiskhet, att de därför inte kan acceptera några instruktioner från enskilda stater och att vi därför inte kan framföra något yttrande. Det är bra att de har deklarerat sin opartiskhet och ska vara oberoende. Men då tycker jag samtidigt att det agerande och de uttalandena som har funnits ter sig än mer märkligt. Trots deras uttalande om opartiskhet tycker jag ändå att man borde kunna diskutera frågan i ministerkommittén och arbeta för att Europarådet kan inkomma med synpunkter, utan att det ska ses som några instruktioner. Någonstans måste inriktningen för verksamheten kunna diskuteras. Vi anser att det är viktigt att lyfta fram att det är bra att man arbetar för att motverka diskriminering och intolerans på grund av ras, hudfärg, språk, religion och nationell eller etnisk bakgrund. Men vi tycker inte att det ska bli en förevändning för en politisk agenda byggd på fördomar och okunskap som motverkar just den demokrati och yttrandefrihet som Europarådet i andra sammanhang så gärna vill försvara.

Herr talman! Utrikesutskottets betänkande behandlar en regeringsskrivelse och redogörelser från Europarådets parlamentariska församling samt motioner. Jag yrkar för Socialdemokraternas del bifall till förslaget och står självfallet bakom våra motioner och ståndpunkter men har valt att inte reservera oss här och nu. Herr talman! Vi beklagar Alliansens lättsinne i korruptionsfrågan. Grecos kritik mot Sverige borde vara besvärande för majoriteten. Den del av kritiken som gäller partibidrag är i praktiken extra aktuell ett valår som i år. Redovisningskravet på Sverige kvarstår, och Sveriges avsaknad av förbud mot anonyma bidrag till partier sticker ut i en europeisk kontext men också internationellt i många delar av världen. Herr talman! Vi har drivit hbt-frågor såväl när det gäller form som beträffande innehåll. Vi är glada över att detta också uttrycks i betänkandet och att det finns en enighet i utskottet kring de här frågorna och om vikten av dem. Minoriteter är en fråga som vi tar upp i motionsform. Jag måste säga att jag blev lite förvånad över att statsrådet i veckan inte sökte samverkan. Jag noterade en konferens i går som statsrådet Ullenhag stod värd för. Om vi inte är klara över vikten av att utveckla relationer mellan EU och Europarådet här hemma och ser var ansvaret för sakfrågorna ligger blir det svårare att driva de här frågorna med en tydlig linje på europeisk nivå. Jag vill också ställa frågan: Vad vill regeringen? Jag menar att man ska vara varsam, så att ambitionen att stärka EU:s instrument för mänskliga rättigheter inte leder till att arbetet för mänskliga rättigheter i Europa försvagas. Man måste tänka igenom, vara tydlig och ha en samlad syn på de olika instrument som Europa har. Jag saknar den tydligheten. Det ligger väl delvis utanför ramen för betänkandet och debatten här, men jag vill ändå skicka med det, herr talman. Var Reinfeldt tydlig till partivännen Cameron under besöket i Stockholm? Sade statsministern "Nu får London sluta att underminera Europas MR-arbete"? Sade Reinfeldt till gästerna Merkel, Rutte och Cameron "Nu tar vi tag i de utestående kommissionsfrågorna. Nu ska det ratificeras i rask takt. Nu ska EU ansluta sig till Europakonventionen. Vi vill inte höra ett ord mer om att lämna detta arbete"? Sade man det? Var man tydlig? Var det ett resultat av det här besöket, som var ett viktigt besök i Sverige? Herr talman! En konvention som Socialdemokraterna har kämpat för antogs alldeles nyligen här i kammaren. Det var den 1 juni, tror jag. Det är konventionen mot mäns våld mot kvinnor. Det har legat i förväntningarna att så skulle ske. Men varför dra fötterna efter sig? Varför inte gå före? Varför inte ha högre ambitioner för Europa? Jag har varnat för det sluttande planet. Jag vet att fler känner den oron. Då duger inte dagens ambitionsnivå för Europa. Vi måste våga mer, måste gå före, måste våga ta ledningen. Det är något som jag vill sända med framför allt till nästa mandatperiod. Vi kan inte heller ha dubbel standard. I betänkandet är vi tydliga när det gäller SRHR-frågorna och abort, och jag tycker att vi generellt har bra debatter i de frågorna. Men det har inte kommit till uttryck på samma sätt i Europarådets arbete. Där finns det ledamöter och politiker som uttrycker sig på ett helt annat sätt. Då tänker jag på dem som ingår i delegationen. Jag kan beklaga att vi har ett parti som inte finns med i Europadelegationen som har en helt annan uppfattning. Självklart är det viktigt att stödja kvinnors rättigheter i SRHR-frågor, stödja det arbete som sker på FN-nivå och på andra regionala nivåer och som är väl förankrat i Sveriges riksdag. Kampen mot mammadöden måste fortsätta och ha ett stöd också i Europa. När det gäller Ryssland vill vi ryssarnas bästa, och vi har velat se en samlad strategi i förhållande till Ryssland som land. Med lite eftertanke kanske även vissa i Alliansen delar den synen, alltså att det hade varit bra med en sådan strategi. Det hade inte förhindrat det dramatiska som vi har sett i vårt närområde. Men jag tror att det hade varit bra om vi hade haft denna utarbetade strategi att luta oss mot. Herr talman! Jag kommer direkt från Washington med en fråga om Europas eget ansvar för sin säkerhet på agendan. Säkerhet består av militära komponenter, men inte minst de områden som brukar betraktas som mer mjuka, ett förebyggande konfliktarbete som det inom Europarådet. Ett starkt och uthålligt arbete som har en legal grund i konventioner är otroligt viktigt för att förebygga konflikter och stärka enskilda människors rättigheter. Europas hus för mänskliga rättigheter behöver vårdas, repareras och byggas ut. Svårare är valet av vad man kan kasta ut för att få rum med det nya och få mer kraft att fokusera på det allra viktigaste. Vad är bra att ha kvar i byrålådan inför en okänd framtid? Jag stöder Thorbjørn Jaglands kandidatur för att bli återvald som generalsekreterare och stöder ett fortsatt reformarbete. Europarådets arbete behövs. Jag sänder en tanke till dem som en gång tog initiativet till bildandet av och lade grunden för Europarådet, inklusive domstolen i Strasbourg och vår parlamentariska församling. Jag vill även säga att den svenska delegationen till Europarådet har ett gott samarbete med den regionala delegationen för Sverige. Vi har regelbundna möten, och vår delegationsledare tar initiativet till detta. Det tycker jag har utvecklats bra. Herr talman! Sist men inte minst vill jag här höja rösten till stöd för de fria röster i Spanien som är oroade för lagar som ska inskränka deras demokratiska rättigheter att uttrycka sig och deras demonstrationsrättigheter. Det är någonting som vi självfallet får ta med oss inför kommande sessionsvecka nu i juni och följa närmare. Detta ligger inom Europarådets ram.

Herr talman! Som ordförande i den svenska delegationen till Europarådets parlamentariska församling välkomnar jag dagens debatt då vi ska debattera Europarådets verksamhet 2012 och 2013 och ministerkommitténs verksamhet 2012 och halva 2013, även om jag måste medge att 2012 känns mycket avlägset med tanke på vad som händer just nu mellan två av Europarådets 47 medlemsstater. Det jag syftar på är naturligtvis Rysslands annektering av Krim, en del av Ukraina. Jag kommer att återkomma till detta senare. Europarådet med sina 47 medlemsstater och 820 miljoner invånare bildades redan 1949. Det är en unik sammanslutning där mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer är kärnområden. Ni som har läst Europarådets parlamentariska församlings två redogörelser för 2012 och 2013 kan notera att vi har uppmärksammat den negativa utvecklingen i ett antal av Europarådets medlemsländer när det gäller kärnområdena mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Ni kan också se att vi konstaterar att mycket av debatterna numera inte värnar dessa kärnområden, utan de handlar mer om att man försvarar sitt eget land i stället för att kritisera och ifrågasätta det som man bör kritisera och ifrågasätta även när det gäller det egna landet. Ett stort antal medlemsländer, trots att de har varit medlemmar 15-20 år, uppfyller fortfarande inte de åtaganden som de skrev under när de blev medlemmar i Europarådet. Jag skulle vilja säga att det saknas politisk vilja. Då är det väldigt svårt för Europarådet att göra någonting. Trots att Europarådet och Venice Commission, alltså Venedigkommissionen, erbjuder en fantastisk expertrådgivning när det gäller konstitutionella frågor, vallagsfrågor och så vidare - dessa expertråd är faktiskt gratis - går utvecklingen bakåt i ett antal länder. Någon sade tidigare att det är på det sluttande planet. Jag kommer att nämna några av dessa länder. Under ett antal år har Ryssland med sina så kallade vänner - Ryssland har ett stort inflytande - röstat ned ett antal resolutioner och rekommendationer, bland annat om att det finns politiska fångar i Azerbajdzjan. När det gäller resolutionen om Ryssland, som vi fick vänta i sju år på eftersom Ryssland hade lyckats se till att den blev fördröjd hela tiden, såg man till att den röstades ned. Ryssland är alltså fortfarande under monitoring trots att de har varit med i Europarådet sedan 1996. När jag sedan talade med den ryska delegationsledaren, som många av er har träffat, mr Pushkov sade han i klartext: Ryssland bryr sig inte om Europarådets resolutioner. Vi kommer inte att göra någonting. När man tittar på bakslagen för den inhemska demokratin i Ryssland är de många. Det bekräftar det som deras delegationsledare sade till mig. De har lagen om förbud mot propaganda när det gäller hbt-personer. Det är en fruktansvärd lag. De har lagen om att NGO:er ska registrera sig som utländska agenter om de råkar få bidrag från utlandet. De har stora inskränkningar i mötesfriheten, när det gäller sociala medier och medier. Detta är bara några exempel. Utrikespolitiskt har Ryssland brutit mot alla internationella överenskommelser och regler när de i mars i år annekterade Krim från Ukraina. Under aprilsessionen i år miste den ryska delegationen sin rösträtt i Europarådets parlamentariska församling. De får inte heller delta i de tre viktigaste utskotten, och de får inte delta i valövervakning i andra länder. Detta beslut gäller till januari 2015, då det kommer att omprövas. Jag tycker att man ska vara mycket noga och veta att det i den ryska delegationen ingår parlamentariker som i den ryska duman röstade för att ge Putin tillstånd att med militärmakt gå in i hela Ukraina. Flera av dem som ingår i den ryska delegationen i Europarådet finns på EU:s och USA:s sanktionslistor. Azerbajdzjan, som för närvarande är ordförandeland i Europarådet - ett mycket omdiskuterat ordförandeskap - lever inte upp till det som gäller i fråga om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. De har ett stort antal politiska fångar, och de trakasserar hela tiden människorättsorganisationer. Jag ska ta ytterligare ett exempel när det gäller Azerbajdzjan, som alltså är ordförandeland. De kallade till ett möte i Baku i maj. Delegationsledaren för den franska delegationen fick inte visum och kunde inte åka till Azerbajdzjan. Så uppför sig ett land som är ordförande i Europarådet. Jag ska också ta upp Ungern där man kan säga att det finns ett stort demokratiskt underskott. Så skulle jag vilja uttrycka det. Det finns inget checks and balances, och majoriteten har utnyttjat sin tvåtredjedelsmajoritet för att ändra och lägga in saker i konstitutionen som gör det mycket svårt för kommande majoritet att ändra detta. De har lagt in saker som man absolut inte ska ha i en konstitution. De har gjort en del annat också. Detta har varit uppe i Europarådet. Tyvärr röstade man ned att Ungern skulle sättas under monitoring . Vi svenskar som faktiskt har initierat det hade hoppas på detta. Nu sker en övervakning på ett lite annorlunda sätt. Vi får se vad som händer med det. Turkiet, för att nämna ytterligare ett land, är en vacklande demokrati med politiska fångar och flest fängslade journalister. Jag vill också nämna Storbritannien, som inte gör livet helt lätt för Europarådet genom sin kritik av domslut från Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Utvecklingen i Ukraina har naturligtvis länge varit det dominerande ämnet i Europarådets parlamentariska församling och även i ministerkommittén. Som en av två rapportörer har jag naturligtvis följt Ukraina på nära håll under de senaste fyra åren och varit där åtskilliga gånger. Vi minns alla när före detta premiärminister Julia Tymosjenko blev fängslad efter en politiskt motiverad dom. Sedan vet vi att Sverige tillsammans med Polen startade det östliga partnerskapet, där man skulle erbjuda Ukraina, Moldavien, Armenien, Georgien och Azerbajdzjan ett associationsavtal med EU. Under alla besök jag gjorde i Ukraina träffade jag före detta president Janukovytj vid åtskilliga tillfällen, och varje gång försäkrade han att de gjorde allt för att skriva under associationsavtalet med EU. Det var också vad dåvarande president Janukovytj gick till val på att göra. I november 2013 gjordes en fantastisk u-sväng, och avtalet skrevs inte på. Samtidigt vet vi att Ukraina - och inte bara Ukraina utan även Moldavien, Armenien, Georgien och Azerbajdzjan - under sommaren 2013 var utsatta för stora påtryckningar från Ryssland. Det var handelsblockader mot olika varor, i Ukrainas fall choklad, och det var hot om gasleveranser och så vidare. Detta påverkade säkert att dåvarande president Janukovytj inte skrev på. Vi vet också att det genast efter att det i slutet av november blev känt att detta associationsavtal med EU inte skrevs på blev protester på Majdan i Kiev. Protesterna startades inte av politiker, utan de startades av ukrainare som var besvikna för att associationsavtalet med EU inte skrevs på. De var också förbaskat trötta på korruption, maktfullkomlighet och en hel del andra saker. Jag tycker att det är viktigt att veta att protesterna på Majdan inte startades av politiker utan av ukrainare. Det hände en del under december. En del människor blev dödade på Majdan, men det värsta som hände skedde den 18-20 februari i år. Torsdagen den 20 februari stod jag av en händelse själv på Majdan - jag var i Ukraina för en veckas besök - när krypskyttarna var uppe på taket och sköt på de oskyldiga demonstranterna, som hade träsköldar och hockeyhjälmar på sig. Det var fruktansvärt att stå där och se hur döda och sårade människor bars bort i gamla filtar och på gamla dörrar. Det fanns nämligen inga bårar. Det fanns en del ambulanser, men människor kördes i väg också i privatbilar. Det gick snabbt. Det uppfördes fältsjukhus i kyrkor och i lobbyer och barer på hotell. Jag besökte dessa ställen på kvällen. Vi vet att hundra personer denna dag dödades av krypskyttarna som stod där på taket, och över tusen skadades. Man sköt för att döda. Man sköt mot hjärtat, mot huvudet och mot ögonen på folk. Det var en hemsk upplevelse. När jag stod där var jag inte rädd, men när jag kom hem kände jag: Ja, jag kan ju åka hem till trygga Sverige - de andra människorna är kvar där. Det har jag känt av hela tiden. Jag har återvänt till Majdan två gånger efter detta, för min egen skull. Jag har lagt ned blommor där det har funnits minnesbilder av dem som har dött. Det värsta var dock inte över för folket i Ukraina. Det jag också upplevde var den fantastiska sammanhållningen och hur man hjälpte varandra på ett fantastiskt sätt i denna enormt svåra situation. Jag var och besökte ett vanligt sjukhus, och chefsöverläkaren där berättade att det faktiskt hade ringt en oligark och frågat: Behöver ni hjälp, behöver ni pengar? Kan jag bistå med något? Det fanns alltså en enorm solidaritet bland folk dessa dagar. Jag kom hem den 21 februari. Det var på fredagen, och då förstod inte jag vad som skulle hända. Då hade överenskommelsen mellan före detta president Janukovytj och tre utrikesministrar från EU träffats, men på lördagen var Janukovytj borta. Han hade flytt landet. Det hände väldigt snabbt, och sedan blev före detta premiärminister Julia Tymosjenko frigiven. Vi vet också vad som snabbt hände, nämligen att det på Krim genomfördes en totalt olaglig folkomröstning som stod i strid mot all konstitution i både Krim och Ukraina. Därefter annekterade Ryssland Krim. Där vill jag lyfta fram krimtatarerna, som jag träffade för ett och ett halvt år sedan. Jag träffade bland annat deras ledare Mustafa Dzjemilev, som också är parlamentsledamot i det ukrainska parlamentet Verochna Rada och ingår i Europarådsdelegationen. Han får inte återvända till sitt hem på Krim. Han får inte återvända på fem år - det har Putin beslutat. Det är så man behandlar krimtatarerna: på ett fruktansvärt sätt, ännu en gång. Vi vet även vad som har hänt sedan. Det har varit mycket oroligheter i östra Ukraina med ockupation av myndighetsbyggnader av pro-ryska separatister, och det har varit stridigheter. Jag behöver inte gå in djupare på detta. Vi vet också att Ryssland före presidentvalet den 25 maj gjorde allt för att destabilisera Ukraina och underminera möjligheten att hålla val. Valet hölls, men alla vet att det inte kunde hållas i alla valdistrikt. Det hölls dock, och den president som valdes är Porosjenko. Han blev vald i första omgången. Porosjenko står naturligtvis inför stora utmaningar. Ukraina och Ukrainas politiker behöver självklart lugn och ro för att bygga upp sitt land så att det kan bli en riktig demokrati och rättsstat. Man behöver ändra sin konstitution, och man behöver få till mer decentralisering så att regioner och kommuner får mer att säga till om. Man behöver en ny vallag, och man behöver ett oberoende rättsväsen. Man behöver få ordning på den ekonomiska situationen, och man behöver en inkluderande politik. Man behöver dock även möjlighet att självständigt få bestämma vilka internationella organisationer man vill tillhöra, utan yttre inblandning och påtryckning. Det finns ändå hopp för Ukraina i dag. Också Europarådet står inför stora utmaningar om trovärdigheten ska kunna behållas och om Europarådet fortfarande ska kunna göra skillnad när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsfrågor. Reformarbetet måste fortsätta, och koncentrationen på kärnområdena måste bli ännu mer fokuserat. Redan antagna resolutioner och rekommendationer måste också följas upp mer, i stället för att man bara antar fler. Det måste bli slut på det man kallar double standards, som det tyvärr finns mycket av i Europarådet. Min förhoppning är att nästa svenska delegation kommer att arbeta målinriktat, över partigränserna, och värna Europarådets värdegrund - mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer - på samma sätt som vi har gjort de senaste fyra åren. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Jag vill avsluta så här: En svensk Europarådsdelegation så full av debattlusta och ambition har stått upp för allas lika värde om detta tvista ej de lärde. Men många har slitit sitt hår när de upptäckt att svenskar ej beter sig som får utan tänker självständigt och stort Då har ryssar med vänner stönat: Det är som förgjort! Björn, Mikael, Ulrika, Carina, Kerstin, Jonas, Lennart, ännu en Carina, Kent, Mikael och Tina Ni har satt Sverige på Europarådets karta med bravur Bakom ligger hårt arbete och övertygelse - inte bara tur Med mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i både hjärta och hjärna är den svenska delegationen Europarådshimlens stjärna Skön sommar och tack för de fyra gångna åren som handlat om allt från Ryssland och Ukraina till den arabiska våren Tack till Ann-Sofi, Fanny och alla andra på riksdagens internationella kontor vars briljanta kunskaper och assistans genom åren varit stor Beroende på mitt Europarådsuppdrag har jag i UU varit en sällsynt gäst Jag tillönskar dock utskott med kansli att sommaren blir en enda lång fest (Applåder)

Herr talman! Europarådet är en av de församlingar där Miljöpartiet inte har någon egen representant. Därför är det viktigt att få återrapporteringen i kammaren och få veta vad som händer. Det är alltid lika intressant att lyssna till dem som sitter i Europarådet och kommer hit och berättar om allt det arbete som görs. Det är ett viktigt arbete, i dag kanske viktigare än någonsin när vi ser den tillbakagång som sker i Europa vad gäller de mänskliga rättigheterna. Flera tidigare talare har varit inne på det. Europarådet fyller en oerhört viktig funktion. Jag tycker att vi på alla sätt måste stärka Europarådet och verkligen se till att, som Marietta sade, följa upp samtliga resolutioner i stället för att bara ta fram nya. De resolutioner som antas är mycket viktiga för MR-aktivisterna i de länder som resolutionerna riktar sig till eftersom de kan användas i olika sammanhang. Men om de inte följs upp kan det självklart bli så att de inte gör så stor nytta. Det finns ingen anledning att lägga ned massor av arbete på något som sedan inte gör nytta. Jag önskar delegationen all lycka i framtiden med att jobba på det målinriktade sätt som Marietta talade om, och jag hoppas att de resolutioner som antas följs upp. Marietta har redan tagit upp allt som hänt. Det var en mycket bra exposé över arbetet, måste jag säga. Jag som inte sitter i rådet, och eftersom vi inte har någon representant där, ser på MR-frågorna ur ett kanske lite annat perspektiv. Det gäller att på nätet och på andra sätt hitta upplysningar om vad som händer. Det gäller naturligtvis också vårt arbete i utrikesutskottet. Marietta talade om Ryssland men inte bara om det som hänt med Krim. Också respekten för mänskliga rättigheter liksom möjligheten för människor att organisera sig har under en lång period minskat. Vi som grönt parti har haft stora problem att kunna arbeta tillsammans med våra gröna kolleger i Ryssland eftersom de anses vara angivare, spioner för främmande makt eller något sådant ifall vi över huvud taget försöker ge dem stöd. Vi var några som åkte med Folk och Försvar till Moskva för några år sedan. Jag har tagit upp det tidigare i kammaren, för det var en stark upplevelse. Vi upplevde nämligen att det som Putin egentligen var allra mest rädd för var den egna befolkningen, inte vad som händer i omvärlden. Då är det inte heller konstigt att han möter den egna befolkningens protester med tuffare lagar genom att strypa mötesfriheten. Amnesty har bland annat tagit upp att den nya lagstiftningen innebär att alla offentliga möten måste godkännas i förväg, om de inte hålls på avlägsna därtill speciellt avsedda platser. Själva blir de hänvisade till någon plats långt borta om de ska hålla ett öppet möte. Om inte tillstånd har begärts riskerar såväl arrangörer som deltagare kraftiga böter. Även fredliga demonstranter riskerar böter och fängelse. Möten som uppstår spontant anses alltid olagliga och skingras av polis. De som anklagas för att inte ha lytt polisens order riskerar 15 dagars fängelse. Om oppositionella eller minoriteter vill hålla möte får de i princip alltid avslag på sin ansökan. Protester genomförda av enbart en individ behöver inte tillstånd i förväg, men myndigheterna har ingripit även mot sådana protesterande på senare tid. Det sker i Ryssland, och det är något som vi alltid protesterar mot. Men Carina tog i sitt inlägg upp att det även händer på andra ställen. Jag har tidigare tagit upp det nya förslaget om antidemonstrationslagar i Spanien. Det är något som vi måste uppmärksamma. Vi kan inte bara protestera när det gäller dem långt där borta som går åt fel håll, utan vi måste också protestera när de som finns nära oss går åt fel håll. Man kan inte låta bli att nu när vi precis har haft EU-valet se på det som hänt i Europa. Vi har sett att de högerextrema, fascistiska och rena nazistiska krafterna går starkt framåt, och i EU-parlamentet kommer de att utgöra en rätt så stor grupp framöver. Det har lett till många reaktioner runt om i världen, i synnerhet i Europa och inte minst i Sverige. Många olika organisationer har protesterat, framför allt kvinnorättsrörelser, hbtq-rörelser etcetera. Om vi tittar på hur situationen beträffande kvinnors rättigheter kanske kommer att se ut för oss som ska arbeta i EU-parlamentet, och arbeta för hela Europa, ser vi att vi kan komma att få det ganska svårt med alla nationalistiska och kvinnofientliga partier. En del av partierna är ju kvinnofientliga. Kvinna till Kvinna och Expo har skrivit en rapport, där de granskar nationalismens konsekvenser. När det gäller konsekvenserna för jämställdhet skriver de: Frågor som rör jämställdhet prioriteras aldrig av de nationalistiska partierna. Ofta saknas de helt i deras politik. Flera av partierna anser att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor som gör det naturligt för kvinnor att till exempel ta på sig mer vårdande sysslor både i hemmet och i arbetslivet. Kärnfamiljen ses som grunden i samhället, vilket gör det svårt att leva utanför traditionella familjeförhållanden. Hbtq-personer diskrimineras ofta i nationalistiska partiers politik. De förvägras till exempel rätt till äktenskap, insemination och adoption. Politiska satsningar på familjen är generellt utformade på ett sätt som gör att kvinnan ska vara hemma mer med barnen medan mannen förvärvsarbetar, det vill säga en förstärkning av traditionella könsroller. En familjepolitik som gör kvinnor ekonomiskt beroende av män gör det svårt för kvinnor att lämna förhållanden där de utsätts för våld. I och med att demografi och barnafödande är viktigt för nationalistiska partier finns ofta en stark vilja att inskränka aborträtten för kvinnor. I vissa fall vill partierna helt förbjuda abort. Hbtq-personer och kvinnorättsförsvarare som utmanar traditionella könsroller motarbetas, trakasseras och förlöjligas. I EU-parlamentet röstar de nationalistiska partierna ofta för konservativa förslag och stöder mycket sällan initiativ som syftar till att stärka kvinnors eller hbtq-personers rättigheter. Det jag ser framför mig är att vi kommer att få en rätt tuff situation vad gäller kvinnors rättigheter i parlamentet, särskilt med tanke på att det inte bara är de nationalistiska partierna som motarbetar kvinnors rättigheter. Vi har också ett antal partier i de vanliga, större grupperna som inte tar jämställdhetsfrågorna på speciellt stort allvar. Det blir nog en utmaning både för Europarådet och för EU-parlamentet. Glädjande är dock att FN-förbundet i år har gett Soran Ismail MR-priset för hans arbete för mänskliga rättigheter i Sverige. Jag var tidigare inne på att vi inte bara ska kritisera när någon annan gör fel, utan vi ska också se till det som vi själva gör. Vi har alltid någonting mer att lära, och därför tror jag att Soran Ismail är en bra vinnare av det priset.

Herr talman! Vi debatterar nu utrikesutskottets betänkande angående regeringens skrivelse om verksamheten i Europarådets ministerkommitté under 2012 och första halvan av 2013 samt redogörelsen från Sveriges delegation till Europarådets parlamentariska församling de senaste åren. Europarådet fyller en viktig funktion i Europa för att värna de mänskliga rättigheterna, rättsstatens principer och ett demokratiskt styrelseskick. Det finns väl upparbetade strukturer för att arbeta med dessa frågor när det gäller såväl konventioner som moraliska värderingar. Europarådet är viktigt i det arbetet. Givetvis finns betydande problem. Det största problemet just nu är, som tidigare nämnts, det som sker i Ukraina. Det omkullkastar hela den säkerhetspolitiska ordning vi har i Europa sedan kalla kriget, vilket förstås sätter stor press på de olika institutioner, strukturer och organ vi har i Europa. Det har klart att det gör det. Det gäller såväl Europarådet, OSSE, Europeiska unionen som andra typer av samarbeten. Det gäller inte minst eftersom både Ryssland och Ukraina är medlemmar i Europarådet. Sedan har vi det övergripande problemet som har pågått en betydligt längre tid än så. Det gäller det faktum att det inom Europarådet finns demokratiska länder som Sverige och odemokratiska länder som till exempel Ryssland, Azerbajdzjan och andra länder. Vi har sett att hur olika auktoritära stater försökt att använda Europarådet för att i praktiken rentvå sig själva från kritik, hålla sina allierade auktoritära regimer under armarna eller hålla dem om ryggen och på olika sätt försöka flytta fram sina positioner. Vi har sett den typen av agerande från odemokratiska stater i många andra institutioner, inte minst i Förenta nationerna och på många andra håll. Det är väldigt viktigt att man som representant för en demokratisk stat förstår hur viktigt det är att demokratier samarbetar, håller ihop och inte låter odemokratiska stater manipulera, dupera eller blockera för olika typer av beslut. Herr talman! Det finns därför ett stort värde i att Sverige stöder Europarådets generalsekreterare Thorbjørn Jagland och hans reformagenda med ambitionen att Europarådet ska koncentrera sig mer på sina kärnuppgifter, nämligen att verka för mänskliga rättigheter, demokrati och att rättsstatens principer följs. Situationen för de mänskliga rättigheterna har inte varit så hotad som den är nu sedan det kalla kriget. Jag vill i detta anförande fokusera på några områden, bland annat rättigheter för homo-, bi- och transsexuella samt situationen i Ryssland och Turkiet. För vår del i Sverige är det viktigt att stå upp för frågor som rör mänskliga rättigheter och för ett socialt progressivt samhälle. SRHR-frågor, det vill säga sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och hbt-frågor, som berör homosexuella, bisexuella och transpersoner, är områden som är högt prioriterade av alliansregeringen och även av den rödgröna oppositionen. Det gäller inte minst inom biståndspolitiken, utrikespolitiken och i Europarådet. Här hamnar Sverige, vilket vi är smärtsamt medvetna om, ofta på kollisionskurs med länder som har en betydligt mer konservativ, ibland reaktionär, syn på de frågorna. Det är av yttersta vikt att Sverige fortsätter att hålla fanan högt i hbt- och SRHR-frågorna. I flera länder har vi sett en tillbakagång på de områdena. Det gäller inte minst i Ryssland där ny förtryckande lagstiftning har införts de senaste åren. Det har skett inte bara mot hbt-personer utan också mot det civila samhället i mycket vid mening. De nya lagarna slår hårt mot möjligheten att föra en friare diskussion om mänskliga rättigheter och demokrati. Hbt-rörelsen i Ryssland är svag, precis som den demokratiska oppositionen är. Av det skälet blir myndigheternas tillslag, arresteringar och förbud inte tillräckligt uppmärksammade, och det är tämligen riskfritt för Vladimir Putin att attackera just dessa grupper. Herr talman! Det är därför väldigt viktigt att Europarådet inte duckar för att markera med stor tydlighet mot övergreppen i Ryssland och den alltmer negativa utveckling vi ser i landet. Även om regimen i Moskva struntar i mångt och mycket av den kritik som förs fram i Europa är det ändå inte helt meningslöst att kritisera Ryssland. Det finns exempel där kritik från omvärlden har inneburit vissa förändringar i Ryssland, även om regimen inte skulle medge det öppet. Europarådet har också bidragit till förbättringar i Ryssland tidigare, inte minst när domstolssystemet reformerades. Det finns förstås mycket kvar att önska just när det handlar om rättsstatlighet i Ryssland. Det syns till exempel inte minst i prestigerättegången mot Pussy Riot. Men Europarådet har trots allt spelat en konstruktiv roll i Ryssland tidigare och bör även nu trycka på och jobba med frågor som rör lag och rätt i Ryssland. Givetvis handlar detta också om att uppmärksamma enskilda rättsfall. Det är också viktigt att demokratierna i Europa, precis som jag nämnde tidigare, inte tillåter odemokratiska regimer att hålla varandra om ryggen och blockera Europarådet från att kunna agera mer kraftfullt. Vi har sett hur odemokratiska stater under många år har missbrukat FN-systemet, Förenta nationerna och dess institutioner. Det gäller särskilt Rådet för mänskliga rättigheter, det så kallade MR-rådet, som i dag i praktiken är helt tömt på legitimitet. Europarådet får inte gå detta öde till mötes. Herr talman! Europarådet har också vid flera tillfällen behandlat situationen för yttrandefriheten i Turkiet. Vi har sett hur landets styrande parti AKP och framför allt premiärminister Recep Tayyip Erdogan blivit alltmer auktoritär. Journalister i Turkiet som granskar makt och korruption och till exempel lyfter frågan om kurdernas rättigheter riskerar att råka illa ut. Turkiet är i dag världsrekordhållare i att fängsla journalister. Därtill kommer blockering av sociala medier, vilket sker frekvent, inte minst mot Twitter och Youtube. Turkiet är givetvis en del av Europa, men landet måste genomföra en genuin demokratisering för att i framtiden kunna bli medlem i Europeiska unionen. Europarådet och Europeiska unionen fyller viktiga funktioner för att stärka demokratiska reformer och attityder i Turkiet. Inte minst har Venedigkommissionen engagerat sig en hel del i hur man på olika sätt kan reformera Turkiets konstitution i det avseendet. Här är det viktigt att Sverige höjer rösten och inte duckar för att kritisera Turkiet när det behövs. När det gäller Turkiet är det också viktigt att betona frågor som rör tolerans och respekt för minoriteter. Turkiet är ett mångkulturellt samhälle, men samtidigt har den Kemalistiska ledningen centralstyrt landet under decennier, ofta på rent totalitärt maner. Det har skoningslöst drabbat framför allt kurderna i landets östra delar. Deras språk har förnekats och förbjudits, deras kultur har varit bannlyst, deras intellektuella har satts i fängelse, deras söner och döttrar har sökt sig till gerillan i bergen och miljoner civila kurder har flytt. De kristna och aleviterna har också en mycket problematiskt och komplicerad relation med statsmakten i Turkiet. Frågan om erkännandet av folkmordet på en miljon armenier och hundratusentals assyrier/syrianer och greker under första världskriget är ännu i dag tabubelagt. En liten öppning finns i det offentliga samtalet, men det är främst på marginalen bland intellektuella. Europarådet och Europeiska unionen kan på olika sätt främja en långsiktig förändring i Turkiet. Men vi ska inte tro att det kommer att komma av sig självt endast genom en ökad ekonomisk integration. Tvärtom krävs ett ökat engagemang och ett tydligt språk från EU och Europarådets sida gentemot Turkiet. Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Herr talman! Jag vill inleda med att välkomna den utveckling vi sett när det gäller Europadomstolens arbete. Det framgår mycket tydligt av regeringens skrivelse. Det har blivit en kraftig minskning av ärendebalansen till följd av de reformer som inte minst Sverige aktivt drev. Det gäller inte minst protokoll 14. Ytterligare reformer är i vardande. Vi välkomnar också ett protokoll 15. Det är oerhört viktigt att Europadomstolen inte lamslås i sitt arbete och att människors rätt inte blir satt på väntelista över år som det har varit under en tid. Det är en oerhört viktig utveckling vi ser när domstolen klarar att effektuera och effektivisera sitt arbete utifrån de nya förutsättningarna. Det är också viktigt för att EU:s anslutning till Europakonventionen ska underlättas. Vi kommer att ha en domstol i Europa som uttolkar mänskliga rättigheter, ett gemensamt fält för mänskliga rättigheter och en gemensam domstol som ytterst dömer av. Det är en oerhörd framgång den dag vi kan se detta som en verklighet. Det är min och vår förhoppning att EU:s anslutningsprocess verkligen ska komma till en mer handgriplig tid, möjligen under hösten 2014 och senast 2015, så att vi då kan nå fram till ett undertecknande av ett anslutningsdokument i alla medlemsstater i Europarådet och EU. Men det återstår många utmaningar på vägen, och många är de som försöker välta in gruslass i arbetet. Jag hoppas att vi tillsammans under kommande år ska kunna bistå för att göra verklighet av drömmen ett EU anslutet till Europakonventionen. Det är viktigt att vi då också får en uppföljning av Europadomstolens domar som leder till förändring för de enskilda människorna i medlemsländerna. Jag noterar några domstolsbeslut som är särskilt bekymmersamma, som också finns med i skrivelsen från regeringen. Det ena handlar om diskriminering och rätten till fria val i Bosnien och Hercegovina, som kommer att gå till val i oktober utan att ha uppfyllt de domstolskrav som har ställts. Det är naturligtvis inte bra. Där har vi alla en utmaning att försöka åstadkomma ett genombrott, så att verkligheten förändras för människorna i Bosnien och Hercegovina. Ett annat domstolsbeslut som lyfts fram är rösträtten för fängelsedömda i Storbritannien, ett domstolsutslag som har väckt oerhörd uppståndelse och mycket upprördhet i Storbritannien. Det är bekymmersamt, därför att domstolen som utdömare av mänskliga rättigheter i Europa undergrävs just nu och faktiskt också frågan om Europakonventionens ställning. Det är mörka krafter därute som förenas. Utifrån väldigt olika utgångspunkter krokar de arm i akt och mening att försöka bryta sönder och bryta upp. Nationalismen söker på det sättet nya segrar på bekostnad av mänskliga rättigheter i vårt Europa. Ryssland, som nämnts redan tidigare, med hbtq-lagstiftning och homofobi, mötesfrihet som stryps, yttrandefrihet som stryps och civilsamhället som stryps, är inte ensamt. Man förenar sina krafter och försöker omtolka de grundläggande värden som Europarådet sedan andra världskriget försökt bygga upp på vår kontinent. För ett år sedan lade jag fram min rapport om Ungern. Den återges också i redogörelserna. Det är en rapport som pekar på allvarliga förändringar, försvagningar av rättssystem, mediefrihet och det demokratiska systemet som sådant. Vi har sett konstitutionella förändringar i snabb takt. Det ungerska parlamentet beskrev sig självt som en lagstiftningsfabrik under förra mandatperioden. Vi får se vad som händer nu. Jag krävde öppnande för granskning, men Europarådets parlamentariska församling valde en annan väg. Jag vill bara uppmana er alla att granska det europeiska partiväsendet. Vi måste se upp så att det europeiska partiväsendet inte blir en trojansk häst som bryter sönder de värden som vi har kämpat för att uppnå genom olika partier som ansluter sig i olika grupper och startar diskussioner som leder till en försvagning av de värden vi står för. Minns att demokrati kan röstas bort! Minns att förtryckare kan väljas! Jag följer fortfarande vad som händer i Ungern och såg nyligen ett domstolsbeslut som förbjuder medier att omnämna Jobbik som högerextremt. I reservationen till betänkandet ser jag att Sverigedemokraterna i någon form vill förhindra det oberoende granskningsorganet Ecri att kritisera Sverige för rasism. Jag noterar att Sverigedemokraterna i sin reservation talar om verklig rasism och främlingsfientlighet. Det hade varit väldigt spännande om man hade preciserat vad man menar med verklig rasism och främlingsfientlighet, men så är icke fallet. Ungern har nyligen haft ett val, och en ny regeringsperiod väntar. Jag hoppas att vi inte får se en ny maktfullkomlig regim växa till sig i Ungern, för det är tyvärr alltför många auktoritära styren som kommer till i Europa - Turkiet har tidigare nämnts, Azerbajdzjan självklart och Ryssland inte att förglömma. Man följer i varandras spår och försöker begränsa frihet, försöker bryta upp rättssystem och omtolka världen. I det här sammanhanget kan inte heller jag undgå frågan om Ukraina. Den omnämns i redogörelsen för 2013 och vad som då hände. Det bäddade för det vi sett i år. I redogörelsen berörs också utvecklingen i Georgien och de av Ryssland stödda utbrytarregionerna. Det var allvarligt då, och det är allvarligt nu. Den territoriella integriteten är en grund för medlemskap i Europarådet och får inte förändras med våld. Nu ser vi hur det händer igen när Ryssland infiltrerar Ukraina, stöder direkt och indirekt våldsutveckling och annekterar Krim utan att blinka. Det här handlar inte om russofobi, som tidigare kolleger i Europarådet verkar tro. Det handlar om att se och höra hur Ryssland agerar, inte hålla för både ögon och öron. Vi ska tala för att vi kan tala och göra för att vi kan göra. På den grunden beslutade också Europarådets parlamentarikerförsamling att ta rösträtt med mera ifrån våra ryska kolleger vid aprilsessionen. Det var ett viktigt steg för att visa att vi inte blundar, att vi hör och att vi gör. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. (Applåder)

Herr talman! Jag tror att Kerstin Lundgren gravt har missförstått vår reservation. Man får gärna göra en oberoende granskning av rasismen i de olika länderna, och man får gärna kritisera Sverigedemokraterna. Vad är det konkret som organet Ecri tycker är så dåligt med vår politik? Jag försvarar yttrandefrihet. Man ska få kritisera varandra som partier och även extrema yttringar inom olika religioner eller ideologier. Det är det jag försöker föra fram. Men Ecri tycker att man ska väcka åtal mot Jimmie. Det ska alltså vara brottsligt att skriva en debattartikel som kritiserar extrema yttringar inom islam. Vad tycker Kerstin Lundgren om det? Ska det vara så som det är i en del andra diktaturstater som vi ofta kritiserar, att det ska vara kriminellt att uttrycka vissa åsikter? Jag skulle vilja höra vad Kerstin Lundgren tycker om det. En annan sak är att Ecri beklagar att Sverigedemokraterna inte har kunnat upplösas som parti. Vilka partier ska få finnas och vilka ska inte få finnas i Europa? Ska vi då upplösa även borgerliga Høyre i Norge, som för en mer restriktiv invandringspolitik med högre krav på människor som kommer till landet? Var ska gränsen dras? Vad tycker Kerstin Lundgren om just dessa konkreta saker, att upplösa partier och att väcka åtal för en speciell åsikt? Det är det jag kritiserar, inget annat.

Herr talman! Det är spännande att höra Sverigedemokraterna. Det är okej att kritisera Sverigedemokraterna, säger Julia Kronlid, men attans om det är någon från ett oberoende organ som kritiserar dem för att de är främlingsfientliga och rasistiska eller uttrycker sådana åsikter. Då bör dessa organ tas i örat, åtminstone genom ett uttalande från kammaren att ge regeringen i uppdrag att agera i ministerkommittén för att försöka begränsa den frihet som de oberoende organen har. Men de är väl fria att tycka vad de vill. Jag hörde inget om hur Sverigedemokraterna definierar grundlösa anklagelser. Jag tycker att Åkessons artikel var rasistisk och främlingsfientlig. Ni göder och föder främlingsfientlighet. Ni lever i den fåran och plöjer den djup. Jag tycker inte att det var grundlösa anklagelser. Jag tycker att det var rätt väl avdömt av Ecri, och det har jag frihet att tycka. Det vore spännande att veta hur Sverigedemokraterna definierar främlingsfientlighet och rasism. Det har jag inte hört, och det framgår inte heller av reservationen.

Herr talman! Det har vi fört fram ganska många gånger, bland annat genom Jimmie Åkessons uttalande om nolltolerans mot rasism. Ingen ska diskrimineras på grund av sin etniska bakgrund, sitt kön, sin hudfärg eller vad det nu må vara. Alla människor som bor i Sverige eller andra länder ska behandlas lika. Det är en grundläggande mänsklig rättighet, och det står vi för. Kerstin Lundgren tycker att det var befogad kritik. Kerstin Lundgren tycker alltså att vi är främlingsfientliga rasister. Vad har vi sverigedemokrater konkret sagt i kammaren och i vårt partiprogram som lever upp till de anklagelser som Kerstin Lundgren kommer med? Vad har Jimmie Åkesson sagt i sin artikel? Jag vill höra konkreta saker. Tycker Kerstin Lundgren att det ska vara kriminellt att föra fram kritik mot extrema yttringar inom islam? Är det kriminellt att säga att det som till exempel Boko Haram sysslar med i Nigeria är ett hot mot internationell fred och säkerhet?

Herr talman! Tack och lov har vi inte politiska domstolar i Sverige. Det är dock viktigt att kunna pröva i domstol om det enligt svensk lagstiftning är hets mot folkgrupp eller om det begåtts övergrepp. Nu blev det inte fallet. Utgångspunkten var att det oberoende organet under Europarådet, Ecri, kom med synpunkter som ledde Sverigedemokraterna till att vilja begränsa Ecris frihet att tycka. Det tycker jag är utomordentligt allvarligt. Så jobbade också Jobbik som drev kravet att de inte skulle få kallas högerextrema. De fick ett domstolsbeslut som inskärper att medierna inte får benämna dem för vad de faktiskt är, nämligen högerextrema. Det är spännande när Sverigedemokraternas Julia Kronlid talar om alla människors lika rätt och värde. Problemet är att Julia Kronlid vill att alla som bor i Sverige ska se ut på ungefär samma sätt. Ni är ju stenhårt emot allt som kallas multikulturellt och allt muslimskt. Ni är islamofober och gräver konstant gropar för att göda rädsla för främlingar och för det annorlunda. Ni vill ha likhet, inte olikhet. Ni räds olikhet mer än något annat.

Herr talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande nr 18 som handlar om Europarådet. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Som företrädarna i talarstolen har sagt är Europarådet en organisation som bildades efter andra världskriget, närmare bestämt 1949. I dag är det en brokig organisation med 47 medlemsländer som består av alla EU:s medlemsländer, Ryssland och de gamla sovjetstaterna. Europarådets huvuduppgifter är demokrati, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter. Det behövdes någon som talade för detta 1949, och, mina vänner, det behövs än i dag någon som talar för det. Det finns mycket att tala om när det gäller Europarådets enorma arbete. Jag tänkte tala lite om Europarådets agerande vad gäller Rysslands oacceptabla aggression i Ukraina. Jag ska också nämna några frågor som har engagerat mig i Europarådet. Den 8 april var Europarådet samlat i Strasbourg. Då hade den ryska aggressionen pågått under en tid, och as we speak pågår det fortfarande oacceptabelt agerande. Man har benämnt Krim som en del av Ryssland, och man fortsätter hela tiden med oacceptabelt agerande i östra Ukraina. En sak kan vi vara säkra på. Putin är inte färdig. Han kommer nog inte att ge sig med mindre än att han har politisk kontroll igen över Ukraina. Detta skapar givetvis vågor av fruktan i vårt närområde, för det visar att det Putin och Ryssland gjorde i Georgien för några år sedan inte var en engångsföreteelse. Nu gör man det igen, och man har skapat en doktrin som går ut på att man i princip kan göra vad som helst om man hänvisar till att det är rysk minoritet som hotas. Den 7 april föredrog en rapportör för församlingen, vilket slutade i att Ryssland inte längre får rösta i Europarådet och inte heller får vara med i en del av arbetet. Låt mig ta upp något från det tal som rapportören höll och som var grunden för det ställningstagande Europarådet gjorde. Han citerade från det tal som den ryske presidenten höll i det ryska parlamentet den 18 mars. I min översättning från engelska lyder det så här: Nationalister, nynazister, antisemiter och russofober styr i dag till stor del livet för invånarna i Ukraina. Detta skulle vara ett skäl för hans agerande, vilket han som bekant fick stöd för. Rapportören citerade också chefsrabbinen i Ukraina som svarade på detta och sade, åter i min översättning: Provokationen i Ukraina som är skapad av Ryssland är hotet mot ukrainska judar. Ryssland agerar på exakt samma sätt som nazisterna gjorde i andra världskriget när de ville annektera Österrike. Det är värt att påpeka att denna retorik lever vidare och är en av grunderna för Rysslands oacceptabla agerande som Europarådet rättmätigt tagit ställning mot. Sedan vill jag nämna tre frågor som jag under året har tagit upp och talat för. Det första gäller de förföljda kristna minoriteterna, inte minst efter den arabiska våren. Det andra gäller en motion där jag har tagit upp utsorteringen av människor med funktionshinder, bland annat med Downs syndrom. Det behövs en diskussion om den ökande utsorteringen före födseln. Det tredje gäller den växande antisemitismen i Europa. Jag uttalade några ord i samband med 27 januari som är minnesdagen av Förintelsen och som har instiftats av FN. Jag sade så här: I går var det årsdagen av befrielsen av Auschwitz. Det är nu 69 år sedan portarna till helvetet på jorden öppnades - Förintelsen. Men det fortgår ännu. Antisemitismen växer. I Europa säger nu tre av fyra judar att de känner att hatet mot dem har blivit värre under de senaste fem åren. I rapporten säger 22 procent att man undviker att besöka judiska platser, att ha på sig judisk kippa eller andra symboler för att visa att de är judar. I mitt eget hemland Sverige - enligt samma undersökning - är 49 procent rädda för att visa att de är judar. Centrum för forskning om fördomar vid universitetet i Warszawa presenterade nyligen en undersökning som visar att nästan en av fyra polacker tror på den gamla antisemitiska myten att judar använder blod när de bakar osyrat bröd. Och en majoritet av polackerna instämmer i påståendet att "judarna är inblandad i en konspiration som syftar till att dominera världens banker och media". I Greklands parlament finns det ett parti som förnekar Förintelsen. I Ungern finns det representanter för partiet Jobbik som för en tid sedan föreslog att judar i regeringen och parlamentet bör föras in i särskilda register, eftersom de representerade en så kallad nationell säkerhetsrisk. Kolleger, låt oss göra vad vi kan för att stå upp mot antisemitismen både här i kammaren och i Europarådet. Allra sist vill jag tacka vår gruppledare Marietta de Pourbaix-Lundin för ett förtjänstfullt arbete under dessa fyra år och vårt utmärkta kansli. (Applåder)

Herr talman! Jag vill också direkt tacka Marietta de Pourbaix-Lundin för hennes fina, ja, gripande anförande om Ukraina och de insatser som Marietta har gjort för Sveriges delegation, inte bara i detta viktiga hänseende utan även på andra områden. Detsamma gäller Kerstin Lundgren. Jag vill tacka henne för hennes insats som rapportör om Ungern i Europarådet. Jag vill nämna några nyanser. Vi har problem med att det krävs kvalificerad majoritet för att anta rekommendationer till ministerkommittén att handla. Det har blockerats ett bra, tydligt språk kring Rysslands utveckling, Ungerns utveckling och kring mediernas frihet i Europa, där Mats Johansson varit rapportör. Men låt oss inte glömma att det är mycket sällan som kritikerna har nått 50 procent, det vill säga en majoritet som normalt krävs för en resolution. Jag vill säga det. Reglerna ska finnas, men det är inte hopplöst med att få ihop en majoritet. Det bör vara möjligt att ändå åstadkomma rekommendationer framöver. Det hindrar ändå inte - som Kerstin Lundgren var inne på - att partiväsendet i Europarådets församling är problematiskt. Det kommer att avspegla sig så småningom i form av att delegationerna får en annan politisk sammansättning i de nationella parlamenten. Europavalet får ju inget genomslag här hos oss, men opinionstendensen är bekymmersam. Ett särskilt problem är Storbritanniens opinionsutveckling. Där går man mot ett parlamentsval som kan innebära vinster för Ukip, och det kommer att avspegla sig. Vem vet hur organiseringen av partigrupper till höger, den kristdemokratiska och liberalkonservativa EPP-gruppen, ser ut längre fram. Det är bekymmersamt. Fram till Krimannektionen hade vi en partigrupp som bestod av ryska konservativa och brittiska Tories. Det var för oss som stod utanför obegripligt hur Natolandet Storbritannien med sina traditioner i verkligheten stödde den nationalkonservatism med nostalgiska krafter som växte fram i Ryssland. När det gäller mediefriheten är denna kanske ändå kärnan i den problemutveckling som vi har sett i Ryssland. Att jämföra utvecklingen i Ryssland med situationen i Ukraina för mediernas frihet är tankeväckande. Det har gjorts väldigt många kritiska bedömningar av Ukrainas utveckling före det senaste halvåret. Den fråga som ändå har hållits på en rimlig nivå har varit mediefriheten, låt vara finansierad av de konkurrerande oligarkerna, men det har ändå skapat en tillfredsställande frihet för opinionsbildningen. Det är den som nu har försvunnit i Ryssland. Med några få legitimerande undantag är det som har skett under Putins senaste presidentperiod en systematisk krympning av åsiktsfriheten. I verkligen har det nationalkonservativa, sovjetnostalgiska och den imperienostalgiska ideologin praktiskt taget ingen motbild på ryska språket och i ryska medier. Därför är Mats Johanssons försök att vända vinden mycket vällovligt. Likaså har generalsekreterare Thorbjørn Jagland försökt att lägga fram programpunkter som skulle innebära ökad trygghet för journalister, som ju är en kärna i åsiktsfriheten. Thorbjørn Jagland och generalsekretariatet har strävat efter att modernisera konventionssystemet när det gäller den tillgänglighet som ska finnas på nätet. I vissa perioder under den kris som Ukraina har utsatts för genom de ryska påtryckningarna har det periodvis varit omöjligt för ryska nätanvändare att komma in på hemsidor och sajter och ha en kommunikation som inte är kontrollerad av det ryska systemet. Partiväsendet är alltså bekymmersamt. Om strömningarna slår igenom i de nationella valen riskerar vi att få ett block som systematiskt motverkar de punkter som flera talare har varit inne på och som är kärnan i Europarådet: mänskliga rättigheter, representativ demokrati med medborgarinflytande och rättsstatlighet. Jag vill bara nämna två saker för att ljusa upp en del i den bild som jag anser är bekymmersam. Det ena är - jag tror att Kerstin Lundgren var inne på det - domstolens reformering. Jag var på en konferens här i Stockholm mitt i valrörelsen och fick ånyo höra mycket positivt om hur protokoll 14 fungerar. Det är möjligt att hantera mängder av anmälningar på ett rättsstatligt men ändå snabbare sätt. Numera finns det också en klausul som säger att ministerkommittén ska ha ökade möjligheter att göra uppföljningar av strukturella svagheter i ett lands rättsstatlighet. Slutligen vill jag nämna att Kosovo har varit ett exempel på ett land som går åt rätt håll. Jag har ju som kammaren vet varit rapportör, och det hölls ett val där för några dagar sedan under tillfredsställande åsiktsfrihet. Valdeltagandet var ca 43 procent. Jag tycker mig se att den serbiska minoriteten både i Kosovo och i norra Mitrovicaområdet ändå är på väg att integrera sig i de serbiska strukturerna, och detta med ett stöd som regimen i Belgrad har stått för sedan ungefär ett år tillbaka. Det betyder att även om vi har motvind och stora utmaningar när det gäller Europarådets grundläggande konventioners genomförande och upprätthållande är det fortfarande möjligt att peka på förbättringar och ljuspunkter. Jag vill sluta mitt anförande med att säga att det är klart att vi från den svenska delegationens sida ska gå vidare på detta sätt. Jag vill säga en sak till: Jag kan inte säga att jag är imponerad av utskottets hantering av våra önskemål om regelbunden rapportering från regeringen om ministerkommitténs verksamhet. Det är ändå märkligt att vi inte har fått någon skrivelse från regeringen som behandlar perioden från den 1 juli förra året fram till nu. Ska det vara så svårt att åstadkomma 20 sidor? Vi kan ju åstadkomma redogörelser med oändligt mycket mindre sekretariatsresurser. Jag är heller inte, ärade utskott, imponerad av den resignation och vaghet som utskottet utstrålar när man talar om att man ändå på något sätt ska ta tag i detta med hur internationella delegationer ska redovisas i riksdagen. Vi har kämpat för det här flera gånger. Jag är inte imponerad av vare sig regeringen eller vårt ärade utrikesutskotts passivitet när det gäller att kräva regeringen på redovisningar. Regeringen styr riket, men den är ansvarig inför riksdagen, som vanligt. (Applåder)

Herr talman! Jag ska börja med att be kammaren om ursäkt för att jag inte har haft möjlighet att delta i hela den här debatten. Jag har varit på möte med riksdagsstyrelsen, med gruppledarna. När talmannen kallar, då kommer man. Vänsterpartiet är inte representerat i Europarådets parlamentariska församling, men jag skulle ändå vilja säga några ord för Vänsterpartiets del. Vi ser att Europarådet är en oerhört viktig organisation som har en viktig roll att fylla i Europa som den mellanstatliga organisation där Europas för utbyte, dialog och samarbete. I ett läge där vi ser ökade motsättningar i Europa och ökad spänning fyller Europarådet en än större roll. I ett läge där det finns starka krafter runt om i Europa som vill se mer av polarisering och motsättningar och som gärna skulle vilja se nya järnridåer sänka sig över vår kontinent är det viktigt att vi värnar de arenor vi har där vi kan mötas och visa att det finns en annan väg för Europa. Europarådet är också en viktig aktör när det gäller frågor om mänskliga rättigheter. Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna och Europadomstolen är helt centrala verktyg på vår kontinent. Man måste noga understryka att arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter långt ifrån är över på vår kontinent. Redogörelserna om Ukraina och Ryssland understryker detta, men tyvärr är det inte de enda exemplen på grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi får oroväckande signaler från Ungern, Spanien, Turkiet och Vitryssland. Över hela vår kontinent ser vi hur de krafter som nu drivs av närmast hat hot muslimer, judar och romer mobiliserar och blir alltmer aggressiva. Runt om på vår kontinent ser vi hur krafter som ifrågasätter kvinnors rätt till sin egen kropp mobiliserar. Vi ser i flera länder i dag bakslag för hbtq-personers rättigheter. Det är grundläggande mänskliga rättigheter att få uttrycka sin sexualitet, sin könsidentitet eller sina könsuttryck. Det kan vara på sin plats att understryka att attackerna mot grundläggande mänskliga rättigheter sker inte bara i andra delar av Europa. Vi ska påminna oss om att även vårt eget land vid ett flertal tillfällen har fällts i Europadomstolen, bland annat för att Sverige inte har gett fristad åt flyktingar som har riskerat tortyr. Vi ska också vara ärliga och säga att de krafter som i dag ifrågasätter kvinnors rätt till sin egen kropp, inte ställer sig bakom en konsekvent kamp mot rasism eller ifrågasätter hbtq-personers rättigheter faktiskt också finns representerade i denna kammare. Det räcker med att titta på talarlistan i dagens debatt för att se exempel på ledamöter som inte är beredda att stå upp för kvinnors rätt till sin egen kropp eller för oss hbtq-personer och våra rättigheter, för den delen. Det är viktigt att understryka att hur nästa delegation till Europarådets parlamentariska församling kommer att se ut kommer att bero på valresultatet i september. Min starka förhoppning är att i nästa delegation till Europarådets församling kommer vi att ha en total enighet när det gäller kampen mot rasism i dess olika former, kampen för kvinnors rätt till sin egen kropp och för hbtq-personers rättigheter. Vänsterpartiet har en reservation, reservation 2, som jag vill yrka bifall till. Jag ska kort redogöra för den. Det handlar om att vi vill att Sverige undertecknar och ratificerar tilläggsprotokoll 12 till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Det är i dag redan 18 medlemsstater i Europarådet som har undertecknat och ratificerat detta tilläggsprotokoll, och det har trätt i kraft. Vi tycker att det skulle vara ett viktigt verktyg för att bredda och utvidga arbetet mot diskriminering runt om i Europa.