En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Herr talman! Sverige är ett fantastiskt land att leva i. Under decennier före oss har generationer byggt upp den svenska välfärden. Den skandinaviska modell som utvecklats har byggt på principen att vi gemensamt bidrar efter förmåga och att välfärden finns där när den behövs, fördelad efter behov.

Men någonting håller på att hända. Vi nås av allt fler larmrapporter om våra skolelevers kunskapstapp, allt fler larmrapporter om vanvård av våra gamla och allt fler larmrapporter om överbeläggningar på våra sjukhus. Någonting håller på att gå sönder i Sverige.

Jag vill därför, herr talman, inledningsvis yrka bifall till reservationen från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Skälen till det är följande.

När välfärden började berikas med andra deltagare än enbart offentliga utförare på 90-talet var tanken snarare att bana väg för fler idéburna aktörer: ideella organisationer, kooperativ eller stiftelser. Inte någon ansvarig politiker kunde förutse en utveckling där välfärden skulle bli en handelsvara med snabba klipp.

Det finns anledning att för ett ögonblick stanna upp en stund och reflektera över den utveckling, den marknadisering, vi ser av vår gemensamma välfärd.

Organiseringen av vår gemensamma välfärd ska utgå från elever och lärare men också från de seriösa privata aktörerna, till exempel friskolor som berikar skolvärlden med många nya spännande pedagogiska inriktningar. Skolan ska handla om elever, rätten till en bra utbildning och goda kunskapsresultat, inte om snabba cash. Omsorgen och vården ska handla om trygghet och omhändertagande, inte om snabba cash.

Den 5 mars 2015 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att utreda ett nytt regelverk för offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster. Syftet med utredningen är att säkerställa dels att offentliga medel används till just den verksamhet de är avsedda för och på ett sådant sätt att de kommer brukarna till godo, dels att eventuella överskott som huvudregel ska återföras till den verksamhet där de uppstått.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Utredningen ska föreslå hur offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster kan utformas så att den säkrar likvärdighet, kvalitet, samhällsekonomisk effektivitet, behovsstyrning och öppenhet. Utredarens uppdrag är brett och direktivet innehåller inte mindre än 32 konkreta uppdrag som spänner över en rad olika områden, vilket också framgår i betänkandet.

I sitt ställningstagande anför nu finansutskottets majoritet bland annat att regeringens tillsatta utredning har fel fokus och därmed inte kommer att kunna besvara flertalet av de utmaningar som finns i välfärden.

Vi delar inte den uppfattningen. Vi delar inte heller beskrivningen av att utredningens fokus är så snävt som utskottet låter påskina och att utredningen inte skulle ha som utgångspunkt att säkerställa kvalitet.

Välfärden är för viktig för att styras av kortsiktiga vinstintressen, och då måste i stället värden som kvalitet och likvärdighet stå i centrum.

Civilminister Ardalan Shekarabi har öppnat för att lägga fram tilläggsdirektiv som skulle kunna läggas till den utredning regeringen redan har tillsatt. Det finns ingen rädsla för att utreda fler frågor - tvärtom - men frågan är varför Alliansen och Sverigedemokraterna vill förhindra att vissa angelägna saker ens utreds, till exempel att värna en mångfald av utförare och att verksamhet inom välfärdssektorn även fortsättningsvis kan bedrivas i olika drifts- och ägarformer.

På så sätt kan vi också använda våra gemensamma resurser på effektivaste sätt, där de används till just den verksamhet de är avsedda för och på ett sådant sätt att de kommer brukarna till godo. Då kan vi garantera att offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster kan utformas så att den säkrar likvärdighet, kvalitet, samhällsekonomisk effektivitet, behovsstyrning och öppenhet.

På så sätt värnar vi en mångfald av aktörer inom välfärden där privata aktörer verkar inom välfärdssektorn för att tillhandahålla utbildning, vård och omsorg av god kvalitet. På så sätt värnar vi en verklig valfrihet i välfärden för individen. På så sätt skapar vi en välfärd som underlättar för idéburna aktörer att driva verksamhet inom välfärdssektorn.

Herr talman! Vi menar att välfärden ska organiseras och styras utifrån en allmännyttig princip. De resurser vi avsätter tillsammans till gemensamma angelägenheter ska användas till det de är tänkta. Det ska naturligtvis bli överskott i verksamhet men inga ohemula vinster. Är det någon princip vi behöver i välfärden i dag är det principen om demokratisk styrning.

Visst är Sverige ett fantastiskt land att leva i. Under decennier före oss har generationer byggt upp den svenska välfärden. Den skandinaviska modell som har utvecklats har byggt på principen att vi gemensamt bidrar efter förmåga och att välfärden finns där när den behövs, fördelad efter behov.

I dag står vi inför nya utmaningar som bäst och lättats hanteras om vi gemensamt sätter oss ned och gör upp om långsiktiga villkor för välfärden, som innebär att välfärdens aktörer kan fokusera på sitt uppdrag utan att behöva oroa sig för politiska experiment.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Herr talman! I dag debatterar vi utvecklingen i välfärden. Det är någonting som har debatterats åtskilliga gånger förut, och det är bra eftersom utvecklingen är en viktig fråga. Det är en fråga som är avgörande för invånarnas tilltro till det som är våra gemensamma delar - det som vi bygger tillsammans.

I grunden handlar det om vad människor kan förvänta sig av offentligt finansierad välfärd och hur vi vill prioritera skattepengar. I denna fråga, såsom i alla andra frågor, vill vi självklart prioritera så mycket högkvalitativ verksamhet som möjligt inom de ekonomiska ramar som ändå finns. Det är politikens uppgift.

Välfärdsutredningen tillsattes tidigare i år. Den ska ta fram förslag på flera punkter där jag tror att de flesta partier egentligen har samma syn. Att vi även i fortsättningen vill se en mångfald av aktörer och inriktningar verkar det finnas en stor samsyn om. Att det behövs en skärpning av nuvarande regelverk verkar vi också vara överens om. Det framgår också av det förslag som de borgerliga partierna har presenterat att de, precis som regeringen, vill se fler idéburna verksamheter.

Det viktiga är givetvis att säkerställa kvaliteten i verksamheter som finansieras av offentliga medel. Miljöpartiet är positivt till en mångfald av inriktningar och aktörer. Vi anser inte att det viktigaste är driftsformen utan verksamhetens kvalitet.

Men dessa verksamheter får inte hanteras som vilken marknad som helst. Vi är inte konsumenter i förhållande till välfärden utan vi är medborgare. Och när vi ser att utvecklingen går åt ett annat håll än vad vi tänkte oss måste vi också agera. Det har vi gjort i den utredning som nu finns.

Låt mig kort kommentera vad de borgerliga partierna anför som ett problem med den nu liggande Välfärdsutredningen. Det första är att den skapar osäkerhet. Ja, den gör det. Om det finns två saker att säga. Det första är att det trots allt är bättre för den långsiktiga utvecklingen av välfärden att det blir bra än att det går snabbt. Det andra är att jag är rädd för att själva debatten medför att det faktiskt blir än mer som de borgerliga är oroliga för, nämligen att stiltjen i utvecklingen av den privata välfärdssektorn fortsätter. Vi måste komma vidare i frågan och försöka hitta lösningar på de problem som vi ser och som jag uppfattar att vi alla instämmer i.

De borgerliga partierna tar också upp att utredningen har fel fokus, att den handlar för lite om kvalitet, vidare att regleringar inte ska kväva mindre och nyetablerade verksamheter. Men om detta finns också skrivningar i utredningsdirektiven. Vi vill verkligen inte kväva aktörer. Tvärtom! Men det är till syvende och sist inte aktörerna som ska vara politikens främsta prioritering utan invånarnas tillgång till bra verksamheter. Till skillnad från andra varor och tjänster kan man inte reklamera vare sig en dålig skolgång eller en bristande omsorg på ålderns höst.

Det utskottsinitiativ som är anledningen till debatten i dag verkar vid första anblicken vara ett tillfälle när de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna slår in öppna dörrar. Vad de vill att en utredning ska göra finns redan i stor utsträckning med i de direktiv till den utredning som redan har beslutats, nämligen Välfärdsutredningen. Den kallas också Vinstutredningen. Det är här jag tror att vi kommer till pudelns kärna. Det handlar egentligen inte så mycket om kvalitetsuppföljningen eller bättre möjligheter för ideella aktörer utan om vinst. Så jag tänkte prata lite om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Herr talman! Vi kan kort konstatera vad som har varit problemet. Stora vinster, ibland med pengar placerade i skatteparadis, är själva anledningen till den utredning som måste till om just vinsterna. Trots att alla missförhållanden var tydliga och rullade som följetonger i medierna valde den då borgerliga regeringen att inte agera kraftfullt mot det utnyttjande av systemet som vi alla såg fanns där. Om något hade gjorts då hade vi inte behövt stå här i dag. Men nu är det alldeles tydligt att vi behöver en utredning. Direktiven och utredningen är på plats, och arbetet har påbörjats.

Miljöpartiet var också inför valet mycket tydligt med att vi anser att skattemedel ska användas till den verksamhet de är avsedda för och att eventuellt överskott ska återinvesteras i verksamheten. Det finns också med i utredningen. Men vi vet också att verksamhet i offentlig regi kan ha brister. Både i dag och historiskt varierar kvaliteten. Brister finns i olika verksamheter både inom den privata och den offentliga sektorn. Valfriheten och möjligheten att välja, eller att välja bort, har däremot skapat incitament för både offentliga och externa aktörer att hålla en allt högre kvalitet. Det är bra.

Något som gläder mig är att den nya regeringen också tycker att kvalitet kan få kosta pengar. Vi har nu en regering som vill investera i fler jobb i skolan och i äldreomsorgen. Vi satsar med nya pengar till samhällsinvesteringar i hela landet. Vissa av dem som har varit kritiska till Miljöpartiets hållning i frågan har hävdat att jobb skulle försvinna och elever stå utan skolor. Men behoven och verksamheterna finns kvar. Samhället - ofta kommunerna - har det yttersta ansvaret för att säkerställa tillgång till skola och vård.

Men man ska ändå inte sticka under stol med att det givetvis blir en balansgång för hur vi kan upprätthålla ett system med valfrihet och en mångfald av aktörer samtidigt som vi säkrar transparens, öppenhet och att pengarna går till det vi gemensamt har bestämt att de ska användas till. För Miljöpartiet är den utredning som regeringen har tillsatt balanserad och har en ingång som gör att vi kan komma fram till ett sådant system. Vinster ska stanna i välfärden. Insynen i all offentligt finansierad verksamhet ska vara hög, och det ska finnas många olika aktörer som bedriver verksamhet av hög kvalitet.

Jag är glad att vi nu har en välfärdsutredning på plats med tydliga direktiv om hur finansiering och privat utförda välfärdstjänster ska utformas så att likvärdighet, kvalitet, samhällsekonomisk effektivitet, behovsstyrning och öppenhet säkras.

Jag yrkar bifall till reservationen från Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

(Applåder)

Herr talman! Kärnfrågan i det vi nu debatterar är politisk och egentligen ganska enkel. Till syvende och sist handlar den om de skattepengar som vi alla tillsammans har samlat in och jobbat ihop för att sjuka ska få vård, barn undervisning och gamla en värdig omsorg och tillvaro. Ska skattepengarna användas till just detta, eller ska vi acceptera att pengarna går till privata aktieutdelningar - helst av allt i något skatteparadis?

Svaret på den frågan är för de allra flesta ganska enkelt. De anser liksom Vänsterpartiet och regeringen att pengarna ska gå till just den verksamhet de är avsedda för och att eventuella överskott i huvudsak ska återinvesteras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Borgare och sverigedemokrater anser i stället att det är helt rimligt att skattepengar går till privata vinster. De vill inte ens tillåta att en utredning tittar på hur vinstintresset kan begränsas för att säkra att pengarna går till det de är avsedda för, nämligen vård, skola och omsorg.

Vi har lite olika perspektiv på den här frågan. Medan borgarna och Sverigedemokraterna ligger och oroar sig på nätterna över att riskkapitalister inte längre ska kunna sko sig som de tillåtits göra i välfärden, att de inte längre ska tillåtas skära guld med täljkniv, oroar vi oss andra över att barn väljs bort i skolor, att skolor går i konkurs, att dementa låses in i skrubbar, att äldreboenden är underbemannade, att resurserna inte räcker till och att mormor inte får den omsorg hon behöver. Vi undrar varför den skatt vi jobbat ihop och som vi betalar för omsorg, vård och utbildning i stället ska gå till privata vinster.

De borgerliga riksdagsledamöterna och Sverigedemokraterna borde i stället för att oroa sig för välfärdskapitalisternas trygghet ägna en tanke åt hur gamla, sjuka och skolelever drabbas i en välfärdsindustri som drivs av vinstintresse och åt varför skattepengar som skulle gå till vård, skola och omsorg i stället ska hamna i välfärdskapitalisternas kvartalsbokslut och som utdelning i något skatteparadis och bli till lyxlägenheter, yachter, segelbåtar och bilar.

Det finns ett brett folkligt stöd för att förhindra vinstuttag ur välfärden eller begränsa vinsten. En stor majoritet ställer sig bakom de kraven. Inget av de borgerliga partierna har en majoritet av sina egna väljare med sig när det gäller att låta skattemedel rulla ut i privata aktieutdelningar. Så ser faktiskt folkmajoriteten ut.

Sverigedemokraterna och borgerligheten kan alltså inte ens tänka sig att begränsa vinstintresset när skattepengar används. De kan inte tänka sig att bemanning, utbildningsnivå eller personaltäthet är något man ska kunna ställa krav på när skattepengar används. De kan inte tänka sig att det ska vara öppet och offentligt hur skattepengar används i privata välfärdsbolag. De kan inte tänka sig att man inom något skattefinansierat område - vare sig skola, omsorg, förskola, sjukvård, flyktingmottagande eller till exempel HVB-hem - på något vis ska kunna kräva att pengarna ska gå till den verksamhet de är avsedda för och att överskott i huvudsak ska återinvesteras. De gör allt för att freda det privata bolagets vinst.

Ja, det finns offentlig verksamhet som inte funkar så bra som den borde. Ja, det finns till och med skandaler. Det måste självklart rättas till. Men det löser man ju inte genom att låta skattepengar gå till privata vinster. Och till skillnad från skandaler i privat verksamhet sker inte skandaler i offentlig verksamhet för att någon enskild person vill ha ett finare bokslut och själv få mer pengar i plånboken.

Jag hoppas att ingen borgare, åtminstone inte i den här debatten, kommer att jämföra byggandet av skolor med omsorg om mormor eller undervisning. Det faller bara platt och visar hur okunnig man är om vad välfärdsverksamheter innebär.

Herr talman! Nu tänker jag ägna tid åt att försöka återupprätta det kollektiva minnet och påminna om varför utredningen som vi nu debatterar har kommit till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Minns ni när John Bauergymnasiet meddelade sin konkurs 2013? 10 000 elever och lärare berördes. Det fick stora konsekvenser för dem. Skattebetalarna fick ta förlusterna, medan vd:n Anders Hultin - nära vän till den förre finansministern - själv tog över fyra av skolorna och koncernens huvudkontor i Danderyd. På Facebook visade han hur han firade konkursen med ett dyrt årgångsvin och den klädsamma texten "Because I'm worth it".

Minns ni skolkonkurserna i Uppsala, i Gävle, i Helsingborg, i Hässleholm, i Karlstad? Minns ni alla de elever som har drabbats hårt av att vinstdriften har blivit överordnad barnens utbildning?

Minns ni Hälsans förskolor, som serverade vatten och knäckebröd till barnen för att ägaren - en folkpartist - ville kunna köpa fler förskolor?

Minns ni när Mikaela Valtersson från Friskolornas riksförbund gick ut och sa att man tittade över en försäkring mot skolkonkurser, det vill säga en försäkring mot deras egen affärsidé. Men det blev ingen försäkring, för enligt Valtersson blev den för dyr.

Minns ni att barn valdes bort av friskolorna för att de ansågs ha för stora behov?

Minns ni alla de otaliga kopplingarna mellan Moderaterna och privata bolag som Attendo och Carema? Det handlar om före detta finansborgarråd, en bror till en moderat minister, kommunstyrelseledamöter, partistyrelseledamöter, finansministrar och så vidare. Det känns som om låten Staten och kapitalet skulle passa väl in här.

Minns ni när personalen på äldreboendet fick biobiljetter som tack av riskkapitalbolaget för att de äldre på boendet klassades som sämre? Då fick nämligen bolaget mer betalt av kommunen.

Minns ni när Ekot hade nyheten om vad som hände i vården här i Stockholm - att multisjuka äldre fick komma på tre besök i stället för ett eftersom bolaget som hade tagit över den offentliga vårdcentralen fick betalt per besök?

Minns ni att Marta Szebehely, professor i social omsorg, i en utvärdering som Studieförbundet Näringsliv och Samhälle hade beställt kom fram till att de multisjuka äldre fick betala priset för privatiseringarna? Minns ni att samma utvärdering kom fram till att privatiseringar inte handlade om att det blivit bättre kvalitet eller effektivitet utan enbart handlade om ideologi? Minns ni att studieförbundet försökte belägga rapportförfattarna med munkavle?

Minns ni underbemanningen på riskkapitalisternas äldreboenden med dementa i skrubbar och anhöriga som fick hoppa in och jobba för att det var så underbemannat?

Minns ni att anställningsvillkoren har påverkats av vinstintresset i välfärden genom fler visstidsanställningar, fler deltider, färre heltider, lägre utbildningsnivå och lägre personaltäthet?

Minns ni att Sverige har gått längre än USA i privatiseringen av äldreomsorgen? Två stora riskkapitalbolag har över 50 procent av marknaden här i Sverige. I USA delar de 13 största bolagen på 10 procent av marknaden.

Det händer något när vinstintresset tillåts styra, när vinsten blir incitamentet i välfärden och när vinstjakten blir överordnad vår gemensamma välfärd och våra behov och rättigheter. Det finns många "minns ni".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Men visst, det finns bra privat välfärdsverksamhet också. Även den är ju i huvudsak finansierad med skattepengar.

Och just för att så långt som möjligt kunna garantera att de som är där för verksamhetens egen skull, de som inte är där för vinstens skull utan för att de brinner för något, de som vill utveckla och bidra på allra bästa sätt, ska få chansen att göra det behöver vi garantera att skattepengar går till det de är avsedda för så att seriösa aktörer inte slås ut och konkurreras ut som så många i dag. Just för att skapa bättre förutsättningar för de ideella och de idéburna organisationerna behöver vinstintresset begränsas så att de får möjlighet att vara med och driva verksamheter.

Herr talman! Det här känns lite märkligt att behöva säga, men välfärden är inte till för de privata bolagen att bedriva affärer i. Välfärden är ingen marknad. Välfärden ska tillgodose våra behov och rättigheter och är i huvudsak skattefinansierad, oavsett huvudman. Skattepengarna ska gå till mormors omsorg och inte till aktieutdelningar ned i privata fickor.

Man vågar inte ens utreda ett förslag som ska garantera att skattepengarna ska gå till den verksamhet de är avsedda för och att vi kan säkra att eventuella överskott i huvudsak ska återinvesteras. Detta om något säger var sympatierna och intressena ligger. För oss kommer mormors omsorg eller elevernas utbildning alltid först. Jag beklagar att borgarna och Sverigedemokraterna väljer riskkapitalisternas vinster som sin främsta prioritering.

Kärnfrågan i det vi nu debatterar är politisk och egentligen ganska enkel. Ska skattepengarna gå till verksamheten, eller ska de gå till privata vinster?

Vet ni vad? Jag tror faktiskt att Sverigedemokraterna kommer att få ett hedersutnämnande av Riskkapitalföreningen nu när de har blivit riskkapitalisternas bästa vän. Ja, det kanske till och med blir ett fint diplom som Jimmie och Oscar kan hänga på sina rum. För Sverigedemokraterna är det politiska spelet viktigare än att säkra att barnen får en bra utbildning och att mormor får den omsorg hon behöver.

Jag yrkar bifall till reservationen.

(Applåder)

Herr talman! På TV4 Nyheterna kunde vi häromdagen höra Snezana Rosengren, som driver en privat vårdcentral i Tensta, berätta om hur den politiska osäkerheten kring möjligheten att driva företag i välfärden nu påverkar hennes verksamhet. Snezana Rosengren berättade hur hon hade sålt sitt hus för att få pengar att bygga upp verksamheten och hur hennes man, dotter och svärson alla har arbetat gratis under uppstarten.

I dag arbetar åtta personer på den lilla vårdcentralen, men det skulle egentligen behövas tre till. Men på grund av den stora osäkerheten om framtiden vågar Snezana inte anställa. Hon beskriver också att det är svårare i dag att locka personal eftersom läget är så osäkert.

När Lars Brune, som driver det lilla företaget Nötkärnan med åtta vårdcentraler i Västra Götaland och Halland, ville bygga en ny vårdcentral i Alingsås var beskedet från banken att det inte gick att få något lån eftersom det för närvarande finns en stor politisk osäkerhet om välfärdsbolag.

Snezana Rosengren och hennes lilla vårdcentral med personal och patienter och Lars Brunes företag Nötkärnan med sina åtta vårdcentraler, personal och patienter är två exempel bland tusentals välfärdsverksamheter vars framtid nu sätts på spel av regeringens och Vänsterpartiets vilja att trycka bort företag från välfärdssektorn. Det är två exempel, men de är långt ifrån ensamma. Fyra av tio vårdföretag har avstått från anställningar, och många har också fått negativa signaler från banken när de vill investera. Vartannat företag uppger att deras personal oroar sig för sitt jobb. Hos en tredjedel av företagen i välfärden inom vård och omsorg har patienter och brukare uttryckt oro för hur de själva kommer att drabbas. Likadant ser det ut i exempelvis skolsektorn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Resultatet av regeringens iver att blidka Vänsterpartiet är alltså detta - en massiv våt filt som lägger sig över hela Välfärdssverige, vilket riskerar att skada både långsiktighet och kvalitet.

Herr talman! Ungefär 250 000 personer, eller mer än en femtedel av alla anställda i den svenska välfärden, arbetar i privata verksamheter. Det talas mycket om stora koncerner och riskkapital. Vi har redan hört det i debatten här. Men den privata delen av välfärdssektorn består av ungefär 55 000 företag. Av dessa är 93 procent små, med färre än 20 anställda.

Välfärdssektorn är också en tydligt kvinnodominerad bransch. Inom vård och omsorg är över 80 procent av personalen kvinnor. Andelen kvinnliga företagsledare inom den privata vård- och omsorgssektorn är 54 procent, att jämföra med 28 procent i näringslivet som helhet. Och inom äldreomsorgen är siffran hela 67 procent. Två av tre företagsledare inom äldreomsorgen är kvinnor.

För mig är det obegripligt att en regering som vill kalla sig feministisk är beredd att slå undan benen för en av de sektorer där allra flest kvinnor arbetar och som har så hög andel kvinnliga företagsledare.

Herr talman! Den svenska modellen med offentligt finansierad välfärd har brett folkligt stöd och är väl värd att värna. Just den gemensamma finansieringen kommer ofta på första plats när folk får svara på frågan vad den svenska modellen egentligen är. Men det vi kallar den svenska modellen har samtidigt utvecklats en del över tid, och vissa uppfattningar är radikalt annorlunda i dag än för några decennier sedan. Till exempel uppfattas valfriheten, alltså rätten att själv få välja skola, vårdcentral eller äldreboende utifrån egna önskemål, i dag vara en fundamental del av den svenska modellen och så viktig att den kommer på andra plats efter den gemensamma finansieringen när man ska beskriva vad den svenska modellen är.

Insikten om att en mångfald av olika aktörer bidrar till att utveckla nya idéer och hitta nya, smartare och effektivare arbetssätt till gagn för alla som använder välfärden har länge funnits brett inom politiken, från höger till vänster, med undantag av Vänsterpartiet. Vi har i Sverige haft relativt bred politisk samsyn om värdet av detta. Tyvärr har regeringen nu valt att slå in på en annan väg.

I mars tillsatte regeringen alltså den så kallade Vinstutredningen. Det är ett uppdrag som har kraftig slagsida åt vänster. Enligt vår mening är utredningen problematisk av flera skäl.

Dels skapar den, vilket jag redan har belyst, stor osäkerhet i hela välfärdssektorn. Dels blir det nu tydligt att det saknas parlamentariskt stöd i riksdagen för den typ av regleringar med kraftig vänsterprägel som utredningen ska föreslå. Därmed riskerar värdefull tid att gå förlorad på att utreda förslag som saknar förutsättningar för att gå igenom här i riksdagen. Vi får ett och ett halvt, kanske två år eller mer, av osäkerhet - helt i onödan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Det vore rimligare att utreda förslag som fokuserar på att förbättra kvaliteten i välfärden och som har chans att faktiskt bli till beslut här i riksdagen. Och det är det som vårt förslag till tillkännagivande handlar om.

Vår huvudinvändning mot vinstutredningen är just att den är dålig i sak eftersom den fokuserar på fel saker, på frågor som inte kommer att lösa de utmaningar som finns i välfärdssektorn.

Herr talman! Utgångspunkten för all välfärdsverksamhet ska vara att tillgodose två huvudperspektiv: dels brukarnas behov och preferenser, dels krav från det allmänna. Välfärdssektorn finns inte till för företagens skull. Men vår uppfattning är att företagen behövs och har mycket att bidra med i välfärden.

Kombinationen av många olika aktörer - offentliga verksamheter, företag, stiftelser, kooperativ, icke-vinstdrivande bolag och andra - bidrar till dynamik och utveckling. En av de viktiga poängerna med att låta företag verka i skattefinansierad verksamhet är just att sporra till innovation, hitta nya smarta lösningar, erbjuda annorlunda alternativ och göra verksamheten bättre men också effektivare och billigare.

Den ekonomiska vinsten är en drivkraft i detta. Det är inte den enda, kanske inte ens den viktigaste, men det är en viktig drivkraft.

Vi vill alla säkerställa att skattemedel används till den verksamhet som de är avsedda för. Om någon kan plocka ut stora vinster ur exempelvis välfärdsverksamhet är det sannolikt ett tecken på en av två saker. Antingen handlar det om dålig kvalitet, eller så är priset för högt.

Om det handlar om dåligt kvalitet innebär det att man inte lever upp till de ställda kvalitetskraven eller möjligen att kvalitetskraven är dåligt utformade. I vilket fall som helst är det naturligtvis helt oacceptabelt. Men då är det just kvalitetskrav, bättre och noggrannare uppföljning och hårdare sanktioner mot den som bryter mot kraven som är lösningen.

Det andra alternativet är att verksamheten faktiskt levererar bra kvalitet men att man har hittat ett sätt att göra det som är smartare och effektivare än den offentliga verksamhet som har utgjort måttstock när prislappen sätts. Det vill säga att det handlar om överprissättning, vilket faktiskt är lika allvarligt. Det betyder ju i så fall att det finns en betydande ineffektivitet i den offentliga verksamhet som man mäter sig mot, och det är ett lika allvarligt slöseri med skattemedel.

Frånvaron av konkurrens och alternativ leder obönhörligen till ineffektivitet, dåligt resursutnyttjande och slöseri med skattemedel.

Det betyder att skattemedel slösas bort i ett svart hål i stället för att ge högre kvalitet och välfärd åt fler. Om man menar allvar med att skatterna ska användas till det de är avsedda för är det faktiskt lika allvarligt när pengarna används till fel saker i en verksamhet eller försvinner i ett svart hål av ineffektivitet som när de försvinner ut ur en verksamhet.

Företagen bidrar till att synliggöra ineffektivitet och brister. Om vi tvingar bort företagen från välfärden kommer vi därför alla att bli lite fattigare. De stora och viktiga vinsterna i välfärden - för oss alla - uppstår när olika aktörer tillåts bidra och när rätt drivkrafter finns för att hitta de nya, smartare och effektivare lösningar som är till gagn för såväl elever, patienter, omsorgstagare och anhöriga som det allmänna och våra gemensamma intressen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Herr talman! Välfärdsdebatten faller ofta offer för vulgärretorik. Alliansen påstås exempelvis tycka att det är viktigare att man får tjäna pengar på mormor än att hon får ha det bra. Vi påstås även vilja värna oseriösa aktörer. Båda dessa påståenden är exempel på vad Jonas Sjöstedt sa efter att vi lämnat vårt förslag, och Ulla Andersson från Vänsterpartiet upprepar liknande saker från talarstolen här i dag.

Den typen av retorik må vara effektiv, men den är genuint skadlig både för debatten och för det sakliga innehållet. Vi måste komma ur återvändsgränden där allt handlar om att tillåta eller förbjuda vinster. Det är inte ett seriöst sätt att hantera viktiga framtidsfrågor.

Från Alliansens sida vill vi inte enbart hemfalla åt att peka finger åt regeringen och säga att vinstutredningen är dålig, vilket vi i och för sig tycker, utan vi har vinnlagt oss om att visa på alternativ. Vi berättar vilka frågor vi menar är viktiga för välfärden framöver och pekar på tänkbara förslag till lösningar - utan att för den skull hävda att vi sitter inne med alla svaren.

Därför har vi tagit fram ett konkret, omfattande och detaljerat förslag till vad vi tycker att en välfärdsutredning borde handla om. Det är det förslaget vi har att ta ställning till genom detta betänkande, och jag ska ge några exempel på vad vi faktiskt tar upp i vårt förslag till välfärdsutredning.

Vi vill se en generell tillståndsplikt i välfärden, med en tillståndsprövning som omfattar krav på allmän lämplighet och uthållighet samt kunskap och kompetens. Kraven ska ställas likvärdigt på offentliga och privata aktörer, för det är naturligtvis helt orimligt att en person som diskvalificerats från att leda exempelvis ett privat äldreboende ändå kan leda ett kommunalt. Vi vill ha likvärdiga krav.

Vi vill se tydligare kvalitetskrav och bättre kvalitetsuppföljning. Det gäller både de faktiska resultatmåtten, som man ibland pratar om som objektiv kvalitet, och - vilket är minst lika viktigt - den upplevda kvaliteten, det vill säga den subjektiva kvaliteten. Kvalitetskraven ska fokusera på vilket resultat som levereras och inte på indirekta mått, som bemanning.

Vi vill se mer av ersättningsmodeller som tydligare kopplar den ekonomiska ersättningen till kvalitetsparametrar, alltså det som kallas värdebaserad ersättning där högre kvalitet ger högre ersättning och lägre kvalitet ger lägre ersättning.

Vi vill ha tydligare nationellt stöd vid upphandlingar, inte minst som stöd till mindre kommuner. Vi vill att tillgången till verksamhetsrelaterad information, exempelvis genom digitala lösningar, ska förbättras och säkerställas för att underlätta jämförelser och utvärderingar.

Vi vill se skarpare sanktionsmöjligheter mot den aktör som inte sköter sig, till exempel varningar, viten och tvångsförvaltning. Här tror vi att till exempel Skolinspektionens sanktionstrappa kan vara en modell som i liknande utformning kan användas brett inom välfärden. Det innebär att man successivt skärper sanktionsnivån om bristerna är allvarligare.

För att sammanfatta handlar vårt förslag om generell tillståndsplikt, tydligare krav och uppföljning avseende kvalitet samt skarpare sanktioner vid misskötsel. Hela vår palett med förslag, där jag nu har gett några exempel, kan ställas mot regeringens två huvudförslag: "Förbjud!" och "Detaljstyr!" Vilket tror ni är mest ändamålsenligt?

Vi vill värna den enskildes rätt till god och välfungerande välfärd, i dag och i framtiden. Då behöver perspektiv som kvalitet, tillgänglighet, trygghet och valfrihet vara i fokus - men också innovation och klokt resursutnyttjande. Kvalitetskraven ska vara tydliga och tuffa, både i offentlig och privat välfärdsverksamhet. Ingen privat aktör ska kunna tjäna pengar på undermålig välfärd. Ingen offentlig verksamhet ska heller kunna slösa bort skattepengar på att driva ineffektiv välfärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Snezana Rosengren och Lars Brune, och deras personal och patienter på deras vårdcentraler, ska dock veta följande: Om de bara levererar i enlighet med de tydliga kvalitetskrav som ställs upp får deras vårdcentraler fortsätta att finnas. Från Alliansens sida vill vi sätta kvaliteten i centrum för det fortsatta arbetet med att utveckla välfärden. Det är det en riktig välfärdsutredning borde handla om.

Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! När jag lyssnar på de olika inläggen i den här debatten noterar jag att det är olika intressen vi företräder. När Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet håller sina anföranden talar man om brukarna, patienterna och eleverna - om medborgarna. När Jonas Jacobsson Gjörtler går upp och håller sitt anförande handlar det om företagen, arbetsgivarna och riskkapitalisterna.

Jag noterar att det i regeringens utredningsdirektiv står att utredningen ska föreslå hur offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster kan utformas så att man säkrar likvärdighet, kvalitet, samhällsekonomisk effektivitet, behovsstyrning och öppenhet. Man har dessutom gett ett brett uppdrag där direktiven innehåller inte mindre än 32 konkreta uppdrag som spänner över en rad olika områden, vilket framgår av betänkandet. Man har dessutom sagt från regeringens sida att man är beredd att komma med nya tilläggsdirektiv om det är så att de borgerliga partierna har andra uppfattningar.

Från Alliansens sida säger man dock att det utredningsdirektiv regeringen har lämnat har fel fokus och inte kommer att kunna besvara flertalet av de utmaningar som finns i välfärden. Men det är väl ändå så att det utskottsinitiativ Alliansen nu tar fram inte handlar om att tillföra någonting nytt utan snarare om att begränsa den utredning regeringen har tillsatt.

Min fråga till Jonas Jacobsson Gjörtler blir naturligtvis varför det är så viktigt med vinst i välfärden. Varför är 25-procentig avkastning - stora vinster på våra sjuka, gamla, barn och ungdomar - okej och kanske till och med bra? Varför är det så att Moderaterna och Alliansen vill hindra vissa frågor att ens utredas?

Herr talman! När Niklas Karlsson försöker hävda att den utredning regeringen har tillsatt och vårt förslag på hur en utredning skulle kunna se ut är väldigt lika, bortsett från passusen om vinster, tror jag att Niklas Karlsson är ute på hal is.

Vem som helst som lägger de två förslagen bredvid varandra kan nämligen själv läsa, jämföra och se att det är två helt olika förslag. Framför allt är utgångspunkterna helt olika. Det är klart att man kan lägga fram 32, 50 eller ännu fler förslag, men problemet är att ett huvudförslag som går ut på att förbjuda vinst och detaljreglera bemanningen kommer att påverka alla de andra delarna av förslaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

När det gäller frågan om vinster dyker det upp fantasisiffror. Jag ska direkt säga att vi alla vet att det finns enskilda exempel på tillfällen då saker inte har fungerat i privat verksamhet, liksom det finns exempel på tillfällen då det inte har gjort det i offentlig verksamhet. Men om vi pratar om vinster generellt är det inte så att rörelsemarginalen inom vare sig vård- och omsorgssektorn eller skolan är särskilt hög - den var 7 procent inom vård och omsorg och 5 procent inom skolan 2013. Inom vård och omsorg omsatte man lite över 100 miljarder samma år, och de som gick med vinst återinvesterade 3,8 miljarder medan vinsten var betydligt lägre än så. Man betalade också in skatt på 1,6 miljarder kronor.

Min fråga till Niklas Karlsson är: Varför har ni valt att låta Vänsterpartiet diktera villkoren för den här utredningen, när vi tidigare har haft en bred samstämmighet om värdet av alternativ inom välfärden? Nu låter ni ett extremparti på vänsterkanten styra hela debatten, och min fråga är varför.

Herr talman! Ja, det är riktigt; det blir ganska uppenbart i de anföranden vi har hört så här långt i debatten att det är olika utgångspunkter. I de tre första anförandena var det brukarnas, patienternas och elevernas - medborgarnas - villkor som var utgångspunkten. När Jonas Jacobsson Gjörtler går upp är det riskkapitalisterna, arbetsgivarna och företagen som är det viktiga.

Den osäkerhet vi nu hör om från de privata välfärdsaktörer som finns, att de känner sig osäkra för att det finns olika alternativ för vad som ska utredas och på vilket sätt, är det Moderaterna och Alliansen som skapar.

Jonas Jacobsson Gjörtler har fått en fotboll. I sin iver att visa överstegsfinter snubblar han hela tiden på den. Hur vore det om han passade bollen?

Vi har sagt att vi har tillsatt en utredning som ska titta på villkoren för de privata välfärdsaktörerna. Vi har också sagt att om Alliansen har andra uppfattningar finns det möjlighet att ge tilläggsdirektiv. Då behöver man inte skapa någon osäkerhet.

De långsiktiga villkor man efterlyser går att skapa, om man bara vill.

Ni säger att vi har hamnat i en återvändsgränd som vi inte kommer ut ur och att det inte är seriöst. Det är inte sant. Välfärden bör väl ändå bygga på en allmännyttig princip där utgångpunkten är det som tidigare har framförts i flera anföranden. Det handlar om villkoren för dem ska använda sig av välfärden. Det ska finnas en trygghet och ett omhändertagande.

Det som återstår i debatten när vi lägger förslagen till utredningarna vid sidan om varandra är detta: Varför, Jonas Jacobsson Gjörtler, är det bra med vinst? Varför är det okej med avkastningskrav på 25 procent? Varför vill ni hindra att vissa saker utreds i utredningen?

Herr talman! Jag vet inte om Niklas Karlsson lyssnade lite dåligt på mitt huvudanförande då jag tog upp vad som bör vara utgångspunkterna för välfärdsverksamhet och för möjligheten att få driva verksamhet inom välfärden. Det ena är brukarnas behov och preferenser; det andra är krav från det allmänna. Det är utgångspunkterna. Det är inte för företagens skull som välfärden existerar. Jag var tydlig med det. Vi tror dock att företagen har mycket att bidra med. Då måste vi se hur vi låter de förutsättningarna finnas på bästa sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Våra utgångspunkter är olika, säger Niklas Karlsson, beroende på att vi talar om företag eller om brukare. Det hänger dock ihop. Jag tog i inledningen av mitt anförande upp två konkreta exempel på små verksamheter som driver en respektive åtta vårdcentraler. Självklart drabbas en massa personal och patienter av det som händer nu när man inte kan investera och inte vågar anställa mer personal eller inte kan hitta personal för att det finns en osäkerhet om verksamheten kommer att finnas kvar.

Kom inte här och påstå att det är Alliansen som skapar den osäkerheten! Den fanns där långt innan vi lade fram vårt förslag på hur detta skulle kunna lösas.

Snarare är det så att efter att vi presenterade vårt förslag har många i välfärdsbranscherna instämt i våra förslag och sagt: Detta är rimliga krav. Vi kan ställa oss bakom detta. Vi är beredda att acceptera att man ställer tuffa krav på tillstånd för att få driva verksamhet här. Vi tycker att det är rimligt att man ställer krav på kvalitet. Vi kan leva med att vi drabbas av hårda sanktioner om vi inte sköter oss.

När regeringen presenterade sin utredning skapades det stor osäkerhet. Det ansvaret kan du inte smita undan, Niklas Karlsson.

Herr talman! Borgerligheten skapar visst osäkerhet, för ni påstår att vi vill förbjuda vinst och att utredningen syftar till att förbjuda vinst. Men det finns inget i direktiven som säger det.

I direktiven står det att pengarna ska gå till just den verksamhet de är avsedda för. Man ska inte kunna hålla på och dribbla så som man gör i dag när skattebetalare betalar pengar till en verksamhet och bolagen sedan för dessa pengar vidare till ett annat bolag, en annan vårdcentral och till och med utomlands.

Det står också att man ska kunna få avkastning på eget insatt kapital. Det står inget om att vinst ska förbjudas. Det står också att eventuellt överskott i huvudsak, inte allt alltså, ska återinvesteras.

Jag skulle därför vilja att ni tar denna debatt på allvar och mer seriöst och inte bara håller på med politiskt spel.

I ditt anförande säger du, Jonas Jacobsson Gjörtler, att vinst är en viktig drivkraft. Ja, men den ekonomiska drivkraften leder till att det är 10 procent lägre bemanning i den privata hemtjänsten än i den kommunala - och jag kan lova dig att det inte är överbemannat i den kommunala hemtjänsten.

Vidare leder den ekonomiska drivkraften till att 32 procent av de anställda i den privata välfärden är visstidsanställda, nästan var tredje anställd alltså.

Den leder till att det är lägre utbildningsnivå på fritis, i de olika skolverksamheterna och i äldreomsorgen. Den leder till att personaltätheten i de privata gymnasieskolorna är 18 procent lägre än i de kommunala. Den leder till att chansen att få tillgång till en speciallärare är åtta gånger större i en kommunal skola än i en privat skola, för vi vet att de privata skolorna gärna väljer bort vissa elever.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Det händer något när vinsten blir drivkraften, för det är personalkostnaderna som är de mest omfattande i välfärdsverksamheterna. Det är där man gör vinsten. Och personalen är, om ni ursäktar uttrycket, verktyget för kvalitet.

Herr talman! Om utredningen är så ofarlig som Ulla Andersson försöker ge sken av undrar jag varför den skapar så stor oro och osäkerhet där ute, för det gör den. Jag tror att Ulla Andersson lite grann har missuppfattat vad den innehåller.

När det gäller bemanningen är fakta, till skillnad från de lösryckta exempel Ulla Andersson lyfter fram, att Socialstyrelsen har gjort en granskning som visar att bemanningen av sjuksköterskor är densamma hos offentliga och privata utförare.

Vad gäller omvårdnadspersonal är det ungefär 5 procent lägre bemanning på privata boenden, vilket i huvudsak beror på att man har börjat prioritera lägre pris i upphandlingarna från kommunerna. Det vägs dock upp av bland annat lägre sjukfrånvaro och bättre arbetsledning inom de privata verksamheterna. I praktiken är det alltså ingen skillnad.

Socialstyrelsen har gjort en kvalitetsjämförelse där man har granskat kvaliteten på alla äldreboenden i Sverige. I rapporten ser man att kvaliteten på de privata äldreboendena är bättre på samtliga kvalitetsparametrar som man har tittat på.

Det finns alltså inget belägg för att vinstdrivande verksamhet skulle leverera sämre kvalitet än offentlig eller ideell.

Jag vill vara tydlig med att det inte handlar om att måla upp ett motsatsförhållande. Det handlar inte om antingen privat verksamhet eller offentlig. Det handlar inte om att den ena alltid är bra och den andra alltid dålig. Tvärtom.

I huvudsak tror jag att den mesta välfärden fungerar bra, oavsett om den är privat eller offentlig. Det finns också dåliga exempel.

Jag har en fråga till Ulla Andersson och Vänsterpartiet, som kallar sig ett feministiskt parti. På vilket sätt tror du att det gynnar kvinnor och kvinnors möjlighet att välja arbetsgivare, att göra karriär och att nå ledande positioner om man slår undan benen för en av de branscher som har flest kvinnor anställda och högst andel kvinnliga chefer?

Herr talman! Två riskkapitalbolag har över 50 procent av den privata äldreomsorgen. Så ser det ut i äldreomsorgen.

Alla de siffror jag rabblade är offentlig statistik. Jag sa att det var 10 procent lägre bemanning i hemtjänsten, och så ser det ut. Det är lägre utbildningsnivå och fler visstidsanställda. Tittar vi på statistiken för skolor och fritis ser vi samma sak.

För ett tag sedan kunde vi läsa i tidningen Arbetet att elever som läser elektronik inte kan praktisera det de lär sig eftersom den privata skolan inte tillhandahåller maskiner. De får bara lära sig teori.

Det händer saker när vinstintresset kommer in.

Jag vill påstå att du, Jonas Jacobsson Gjörtler, med politisk vilja starkt bidrar till att skapa osäkerhet eftersom du åter står och säger att vi vill förbjuda vinst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Jag har förhandlat om direktiven och vet vad de innehåller. Det var ett omfattande arbete, och inte på en enda rad står det något om att vinst ska förbjudas. Det står att pengarna ska gå till just den verksamhet de är avsedda för, att överskott i huvudsak ska återinvesteras och att man kan få avkastning på eget insatt kapital.

Enligt Statistiska centralbyrån är det högre genomsnittlig avkastning i skattefinansierad privat tjänsteverksamhet än i privatfinansierad privat tjänsteverksamhet. Avkastningen på eget insatt kapital i äldreomsorgen har varit över 30 procent. I sjukvård och skola har den varit över 20 procent. Är det rimligt, Jonas Jacobsson Gjörtler? Det verkar du tycka eftersom du inte ens vill titta på hur man kan komma åt dessa faktorer.

Hur mycket kontroll vill du skapa? I Kanada hade man 640 olika kvalitetskriterier i äldreomsorgen. Det räckte inte. Det blev skandaler ändå. Hur mycket kontroll ska skattebetalarna bekosta för att uppnå det du vill skapa med allt utom personal och utan att kunna begränsa vinsten eller återinvestera pengarna?

Herr talman! Jag får upprepa det jag sa tidigare, att jag undrar varför Ulla Andersson tror att det skapar så stor osäkerhet om den här utredningen, om den nu är så ofarlig som Ulla Andersson ger sken av. Jag tror faktiskt att det är Ulla Andersson som har missuppfattat någonting i detta, vilket ju är lite märkligt då hon själv varit med och förhandlat fram den. Då inser hon uppenbarligen inte vad hon har gjort.

När det gäller lärartätheten påstår Ulla Andersson att den är lägre i privata skolor. Problemet med detta påstående att inte heller det stämmer, för det beror helt på vilka skolor du jämför. Det rimliga är att man jämför skolor som har samma fördelning av årskurser. Eftersom lärartätheten skiljer sig väldigt mycket åt mellan olika årskurser kan man inte jämföra den hur som helst.

Skolverket har gjort en jämförelse och tittat på just olika indelningar av årskurser och de vanligaste indelningarna i Sverige som täcker 90 procent. Om man då lägger till förskolor och förskoleklasser blir det tio olika kategorier. I fem av de tio har friskolorna högre lärartäthet än de offentliga, i tre är det samma eller i alla fall ungefär samma lärartäthet och i två är lärartätheten högre i de offentliga. Det vill säga att Ulla Andersson återigen står här och för vidare en myt som inte visar sig stämma om man borrar lite vidare i detta.

Jag tycker egentligen att detta är ganska ointressant. Visst är det viktigt att det finns många lärare, men det är inte alltid den exakta siffran som avgör. Vi vill ju att det ska finnas möjlighet för fristående aktörer och offentliga aktörer att hitta nya sätt att bedriva välfärdsverksamheterna bättre. Då ska vi inte detaljreglera exakt hur många lärare som ska stå i klassrummet vid varje givet tillfälle.

Herr talman! I den kommande voteringen om detta betänkande kommer Sverigedemokraterna att rösta för det utskottsinitiativ om en annan inriktning på den utredning om regelverken i välfärden som de fyra allianspartierna har föreslagit. Det ska dock inte tolkas som att vi ställer oss bakom varenda skrivelse, varenda formulering och varenda intention i det förslag till utredningsdirektiv som Alliansen har presenterat. Det ska tolkas som att vi väljer det minst dåliga av två alternativ.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Det finns flera saker i Alliansens alternativ som antingen helt saknas eller inte är på helt rätt kurs. Låt mig bara nämna några.

Det faktum att vissa, företrädesvis stora, multinationella bolag har näst intill helt lyckats undkomma att betala skatt i Sverige genom synnerligen tveksamma skatteupplägg är enligt min mening ytterst problematiskt.

Generellt gäller att bolag som verkar i Sverige också ska skatta i Sverige. Men den principen gäller om möjligt ännu mer när det rör sig om bolag som har sin utkomst just av skattebetalarnas pengar. Att vissa, företrädesvis större, multinationella koncerner kunnat göra vad i alla fall jag betraktar som övervinster är problematiskt. Svårare än så är det inte. Om det problemet i sin tur går att koppla till en lägre standard och lägre kvalitet har vi helt plötsligt ett mycket stort problem.

Att asylnäringen, som inte bara står inför en systemkollaps utan på alla sätt och vis faktiskt redan gått igenom en systemkollaps, erbjuder privata aktörer en enkel möjlighet att på kort tid bli mångmiljonärer på skattepengar och med mycket begränsade egna investeringar är stötande. Att blunda för den frågan i en dylik utredning är givetvis inte acceptabelt. Och vad ska hända med de kommuner som haft en överetablering av privata friskolor som redan lagts ned och där eleverna helt plötsligt inte har någon skola att gå till? Ska man konkurrera, vilket man ska, ska man göra det på lika villkor.

Herr talman! Det finns således mycket som är problematiskt i Alliansens utredningsförslag. Det finns dock sannolikt desto mer som är oroande i regeringens utredning, en utredning som egentligen ingen vill ha men som regeringen blivit tvingad till för att försäkra sig om Vänsterpartiets budgetstöd. En utredning vars huvudsyfte är att stoppa all vinstutdelning inom välfärden kan bara ha en konsekvens. De privata alternativen försvinner, valfriheten försvinner. Kvar får vi ett offentligt monopol.

Det finns 15 000 företag i den privata välfärdssektorn med över 200 000 anställda och 370 000 brukare och kunder. Det finns givetvis en mycket stor oro hos alla dessa individer just nu över vad det är regeringen egentligen håller på med, och det är just deras oro som Sverigedemokraterna tar på allvar.

Vår förhoppning är att vi efter den kommande voteringen får till stånd en bredare utredning om regelverken inom välfärden som inte grundar sig på en eftergift till Vänsterpartiet, ett parti som alltså värnar monopolets ställning och motverkar valfriheten.

Herr talman! Det är mycket som är vackert i Sverige - det tror jag att vi alla tycker - och det är fortfarande mycket som fungerar bra. Det gäller faktiskt även om vi ser sprickor inom flera delar av vår gemensamma välfärd. Ibland har dessa sprickor uppenbarat sig som renodlade skandaler. När svaga eller sjuka människor far extra illa för att de inte får den vård eller omsorg de är förtjänta av, ja, då blir vi alla illa till mods.

Låt oss dock ändå försöka att hålla huvudet lite kallt och konstatera att det på intet sätt går att påvisa att de privata bolagen håller en lägre kvalitet än de offentliga. Det är i alla fall vad Socialstyrelsen konstaterar i sin utredning. Däremot går det att hävda att kundnöjdheten är högre bland dem som valt ett privat alternativ.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Jag är för egen del trött på att höra Vänsterpartiets ensidiga propaganda. De skräckhistorier som vi har tagit del av, och som vi alla blir berörda av, är precis lika vanligt förekommande hos både offentliga och privata alternativ.

Jag är också trött på att man inte behandlar skattepengar med samma respekt som man behandlar sina egna pengar. Sverigedemokraternas utgångspunkt är att skattepengar i grunden ska gå till skattebetalarnas gemensamma intressen. Eftersom vi samtidigt värnar valfriheten och förstår att den positiva konkurrens som denna medför bidrar till effektivitetsvinster och innovationer vill vi också möjliggöra för privata företag inom välfärdssektorn. Och den privata aktör som investerar sin tid och sitt kapital i att erbjuda en tjänst ska givetvis kunna få en rimlig avkastning på sin investering, under förutsättning att det inte sker på bekostnad av kvaliteten. Men vi vill inte att man medvetet ska kunna sortera bort elever, brukare, patienter och kunder för att kunna tillskansa sig vinst.

Är det då möjligt att ha ordning och reda i välfärden? Är det möjligt att erbjuda medborgarna flera alternativ? Är det åtråvärt att försöka undvika offentliga monopol? Är det en dålig idé att staten ska vara den enda aktören och erbjuda medborgarna ett enda alternativ. Svaret är givetvis ja om det finns en politisk vilja.

Det går att hålla ordning och reda, det går att hålla en tillfredsställande kvalitet och det går att erbjuda valfrihet och alternativ. Det är på intet sätt ömsesidigt uteslutande parametrar.

Låt mig slutligen konstatera att detta handlar om en utredning. Det som eventuellt lite längre fram någon gång mynnar ut i denna utredning och på ett eller annat sätt ska omsättas i praktiken måste också passera genom denna kammare. Det betyder i sin tur, kort och gott, att vill man få igenom några förändringar gör man klokt i att prata med oss.

Att vi vill se en bredare utredning än den som regeringen har föreslagit är inte samma sak som att vi kommer att ställa oss bakom vilka förslag som helst i en senare omröstning. Att vi ställer oss bakom denna utredning beror på att vi värnar om de 15 000 företagen, de 200 000 sysselsatta och de 370 000 brukare och kunder som regeringens utredning riskerar att slå undan benen för.

Herr talman! Jag tänker börja med att upplysa om att Institutet för Näringslivsforskning - det är knappast någon vänstertankesmedja och är inte finansierad av vänstern - har kommit fram till att välfärden ses som en kvasimarknad. Den är kostnadsdrivande eftersom det är en frånvarande tredje part - det vill säga skattebetalarna som finansierar verksamheten - och de är i sin tur hela tiden i underläge mot de som äger verksamheterna. Även brukarna, som är beroende av verksamheterna, är i underläge eftersom de inte har samma kunskap som de som arbetar i eller äger verksamheterna.

Jag tänker ägna min replik åt en rapport som Sverigedemokraterna har tagit fram. I den hänvisar man till Lärarnas Riksförbund. I den undersökning man hänvisar till har 3 000 väljare intervjuats om sina åsikter om skolfrågor. Det framkommer att de svenska väljarna är kritiska till dagens lagstiftning, som innebär att friskoleägarna har rätt att fritt ta ut och disponera vinst. Så många som 83 procent anser att en eventuell vinst ska återinvesteras, och endast 13 procent anser att det är upp till friskoleägarna att själva disponera vinsten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Sverigedemokraterna skriver att det går alldeles utmärkt att driva friskolor utan att ta ut vinst. Ni hänvisar sedan till Finland, där det inte är tillåtet. I slutsatsen i er rapport står det: Det är oacceptabelt att skattepengar avsedda för skolundervisning slussas över till aktieutdelningar. I stället menar vi att Sverige bör följa den linje som gäller i övriga Norden, där friskolor inte får ta ut några vinster ur verksamheten.

Det Sverigedemokraterna nu håller på med skulle jag vilja kalla för hyckleri eller att föra väljarna bakom ljuset. Vad skulle du vilja kalla det för, Oscar Sjöstedt? Ni säger en sak före valet. Det här antog ni före valet. Och här står ni nu och anför en helt annan linje och vill inte begränsa vinstuttaget ur friskolorna på något sätt.

Herr talman! Ulla Andersson talar om att brukarna är underläge. Hur man hamnar i överläge, om man inte har några alternativ?

Sverigedemokraterna antog ett principiellt ställningstagande i frågan på vår valkonferens i mars 2014. Det var det som vi gick till val på. Det ställningstagandet presenterade jag precis i talarstolen. Det går alltså ut på att vi ska bibehålla valfriheten, eftersom det stärker brukarnas ställning. Det försvagar den inte. Det är om brukarna inte har någon valfrihet som de hamnar i underläge.

Ställningstagandet går ut på att vi inte ska ha övervinster. Vi ska definitivt inte ha övervinster på bekostnad av lägre kvalitet. Och det går ut på att vi inte ska acceptera en medveten sortering av elever, patienter, brukare och så vidare.

Herr talman! Det är just vinsten som leder till en medveten sortering av elever och brukare. Om de har stora behov tjänar den som driver bolaget mindre pengar.

Den utredning som nu arbetar tittar just på att pengarna ska gå till den verksamhet som de är avsedda för och att eventuella överskott ska återinvesteras.

Jag märker att du inte svarar på min fråga, Oscar Sjöstedt. Ert skolpolitiska program antogs 2011 och uppdaterades 2014, det vill säga valåret. Ni säger tydligt att det är oacceptabelt att skattepengar avsedda för skolundervisning slussas över till aktieutdelning i stället för att man ska följa den linje som gäller i övriga Norden, där vinstuttag inte är tillåtna.

Varför röstar ni då ja till detta? Är inte det en form av hyckleri? Är inte det att föra väljarna bakom ljuset?

Jag skulle vilja höra vad du säger om det, Oscar Sjöstedt. Ni antar ett program som ni kablar ut till väljarna. Sedan gör ni något helt annat några månader efter valet. Jag tycker att det smakar ganska illa. Ni far med falsk marknadsföring.

Vi kan också titta på vad Jimmie Åkesson har sagt. Han har sagt att det finns problem med att tillåta vinster i välfärden.

Helt plötsligt vill ni att en utredning som tittar på hur man ska kunna begränsa det problemet inte ska fortsätta arbeta. Ni vill inte att man ska titta på bemanning. Ni vill inte att man ska titta på öppenhet. Ni vill inte att man ska titta på olika former av välfärdsverksamheter som HVB-hem, komvux, flyktingboenden, skolor, omsorg och sjukvård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

För er är det politiska spelet viktigast. Det är det som det här handlar om. Det politiska spelet går före mormors omsorg och barnens utbildning och utveckling.

Ni för väljarna bakom ljuset genom att säga en sak före valet i ert skolpolitiska program och nu stå här och driva en helt annan politisk linje.

Herr talman! Enligt Ulla Andersson och Vänsterpartiet är allt som vi gör ett politiskt spel. Det kan faktiskt vara på det sättet att vi tycker saker ibland.

Svaret är att den utveckling som Vänsterpartiet har forcerat fram - väldigt framgångsrikt, får jag säga - och tvingat regeringen till som en eftergift för att få garanterat stöd i budgetvoteringarna, helt enkelt är för snäv. Den fokuserar på fel saker och inte tillräckligt många saker. Den är för snäv. Därför är vår förhoppning att vårt agerande i den kommande voteringen kan leda till en bredare utredning som inte bara fokuserar på frågan om vinst.

Jag vet inte hur det fungerar i Vänsterpartiet. Men i mitt parti röstar medlemmarna fram ombud. De ombuden samlas med jämna mellanrum. Vi brukar i alla fall göra det före valet. Då antar man en valplattform. Det är den valplattformen som man går till val på. Det är den som väljarna har att ta ställning till. Den valplattformen tog väljarna ställning till och gjorde mitt parti till det tredje största.

Det fungerar också på det sättet att valfriheten försvinner om vi låter utredningen löpa till slut och får det resultat som Vänsterpartiet vill ha. Det är så enkelt. Det som jag tror att man inte förstår från vänsterhållet är att konkurrens är något positivt. Det medför bra saker. Det medför innovationer. Det medför effektivitetsvinster. Det medför att man väljer bort den som är dålig och att man väljer den som är bra. Då går det dåligt för den som är dålig och bra för den som är bra. Det är ganska enkelt egentligen, inte jättesvårt.

Herr talman! Oscar Sjöstedt vill påskina att den utredning som regeringen har tillsatt är en utredning som ingen vill ha och som regeringen har blivit tvingad till. Sedan målar han villor över att det skapas offentliga monopol om utredningen får genomföras. Det blir inget annat än offentlig välfärd, och alla alternativ kommer att försvinna.

Det är naturligtvis bara skräckpropaganda. Jag tycker ändå att vi kan begära någon form av intellektuell hederlighet.

Vår utgångspunkt, när vi tillsätter utredningar, är det allmännyttigas princip. Där fördelas välfärden utifrån behov, och ohemula vinster är inte välkomna.

Senare i sitt anförande säger Oscar Sjöstedt att principen att skattepengar ska gå till gemensamma intressen ska gälla och att det bara ska vara okej med rimlig avkastning. Jag blir naturligtvis lite fundersam och vill fråga Oscar Sjöstedt: Om man inte ska ha någon allmännyttig princip, där vinsterna inte kan bli hur som stora som helst, blir din syn på rimlig avkastning att vinsterna kan se ut hur som helst. Varför är det okej med vinster på 25 procent i välfärden när man samtidigt har principen att skattepengar ska gå till gemensamma intressen? Hur rimmar det med principen att skattepengar ska gå till gemensamma intressen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Herr talman! Jag reagerade på den siffran, 25 procent, i Niklas Karlssons tidigare replikskifte. Jag vet inte var Socialdemokraterna får sina siffror. Men den siffra som jag har sett, den siffra som jag har läst, är att vinstutdelningen i de privata välfärdsbolagen ligger på strax under 2 procent av omsättningen, på ca 1,9 procent. Det är ganska långt ifrån 25 procent.

Mitt spontana svar är annars att 25 procent i vinst i ett privat välfärdsbolag är en ohemul vinst. Jag tror inte att man uppnå en sådan vinst utan att riskera kvaliteten. Jag har svårt att se det.

Om vi har tydliga kvalitetskrav omöjliggör vi den typen av övervinster, som jag också kallar dem. På det sättet är det.

Jag har mycket svårt att se hur man kan hålla exakt samma kvalitet och uppnå en vinstnivå på 25 procent. Men jag vet inte var siffran 25 procent kommer ifrån. Den siffra som jag har sett var 1,9 procent.

Nu fick vi än en gång höra att den utredning som regering med sin partner in crime, Vänsterpartiet, har drivit igenom inte är ett dugg farlig. Den kommer inte att påverka alla 15 000 företag och 200 000 anställda människor. Utredningen är jättebra, och den kommer inte att påverka dessa över huvud taget.

Men de är ju livrädda. Är alla 15 000 företagare, 200 000 sysselsatta människor och 370 000 människor som frivilligt har valt ett privat alternativ helt paranoida? Eller har de läst en annan utredning? Det är ju jättekonstigt. Förklara det!

I så fall har Socialdemokraterna och hela regeringen med sin partner in crime ett gigantiskt kommunikativt problem om man lyckas skrämma livet ur en hel marknad, fast det egentligen är helt obefogat. Det vore intressant att höra mer om detta.

Herr talman! Om regeringen har ett kommunikativt problem är det i så fall gentemot Sverigedemokraterna och Alliansen.

Det är ju inte så att alla aktörer som finns i välfärden i dag utöver de offentliga skulle försvinna bara för att man genomför en utredning. Men det skulle ställa krav på dem att de gemensamma resurser som vi gemensamt avsätter till gemensamma angelägenheter också ska användas till det och inte till stora vinster. Det finns sådana exempel, Oscar Sjöstedt.

Du säger att vinsterna ligger på 2 procent. Det är en generell siffra som gäller alla företag. Men det finns naturligtvis avarter, och det är dessa som vi vill komma åt genom utredningen.

Herr talman! Nu säger Oscar Sjöstedt att man vill se en bredare utredning. Sedan kommer man till slutsatsen att man ska tillstyrka Alliansens utskottsinitiativ. Prata om logisk kullerbytta!

Med det förslag som ni nu vill bifalla snävar man in utredningen. I det förslag som regeringen har lagt fram finns det lite mer än 32 konkreta uppdrag som man vill ha utredda. Man har sagt att man är beredd att tillföra tilläggsuppdrag om Alliansen och andra partier tycker det. Då hade man kunnat få bort en stor del av osäkerheten. Då hade man kanske kunnat göra en utredning tillsammans efter gemensamma direktiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Vår utgångspunkt är att det är den allmännyttiga principen som ska gälla. Om Oscar Sjöstedt inte vill bifalla och ställa sig bakom det utredningsförslag som regeringen har lagt fram tycker jag att det vore rimligt att Oscar Sjöstedt också talar om vilka saker det är som inte ska utredas. Är det likvärdighet, är det kvalitet, är det samhällsekonomisk effektivitet, är det behovsstyrning, är det öppenhet eller är det insynen som utskottsinitiativet från finansutskottet nu vill begränsa i förhållande till det förslag som regeringen har lagt fram?

Herr talman! Det parlamentariska läget, Niklas Karlsson, ser ju ut på ett visst sätt. Om vi lägger ned våra röster, avstår från att rösta eller driver vårt eget förslag, då blir regeringen med sitt stödparti det största minoritetsblocket. Hade vi inte gjort på det sätt som vi gjorde i dag - jag förstår att Niklas Karlsson vill det - hade den utredning som redan har sjösatts fått arbeta tills den hade slutförts. Det var det som vi ville sätta stopp för.

Hade vi fått bestämma helt själva hade vi hittat på vårt eget sätt. Men nu ser läget i den här kammaren ut på det sätt som det gör. Då tvingas vi ibland att vandra lite åt vänster och ibland lite grann åt höger för att göra det som är bäst för landet.

Det är svårt att ifrågasätta en allmännyttig princip. Det är väl ingen som säger att vi ska ha allmänonyttig princip. Allmännyttig princip är ju ett begrepp som alla skriver under på, men vad lägger man in i det egentligen? Det är intressant. Jag är ganska övertygad om att det är allmännyttigt att företag och idéer generellt får stötas och blötas mot varandra. Det tror jag är allmännyttigt.

Jag ser inte ett problem om en person eller ett bolag som råkar vara privatägt kan erbjuda precis samma kvalitet som ett motsvarande offentligt alternativ till en lite lägre kostnad. På något sätt har man kanske lyckats att skapa en effektivitetsvinst, eller också har man på något sätt varit mer innovativ. Det offentliga systemet är ju lite trögrörligt. Jag vill ändå vidhålla att det är allmännyttigt med konkurrens.

Herr talman! För att vara konkret: Det som vi i praktiken talar om i den här debatten är ju välfärdens kärna. Det är skolor, vårdcentraler och äldreomsorgen. I det här anförandet tänker jag tala om innovation, om valfrihet i hela landet, om små och nya aktörers möjlighet att verka. Vidare kommer jag att tala om svensk välfärd som en framtida exportvara. Men jag anser att det är viktigt att inleda med det som det verkligen handlar om, nämligen om denna debatts kärna, om man så vill.

Dessa välfärdstjänster är kanske det som vi värderar allra mest i det svenska samhället. När de inte fungerar, om man upplever att de inte är anpassande för ens behov, ja, det är då som man är som mest utsatt. När man är som mest utsatt och har som störst behov av det svenska välfärdssamhället, det är då som man ska ha mest makt att påverka sin vardag. Det är då som man ska ha möjlighet att välja det som passar bäst för en själv i den livssituation som man befinner sig i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Centerpartiet och Alliansen kommer alltid att stå upp för denna valfrihet, precis som Jonas Jacobsson Gjörtler tidigare sa. Numera är valfriheten en självklar del av den svenska modellen. När vi frågar svenska medborgare vad de förväntar sig av det svenska välfärdssamhället är det en väl utbyggd och fungerande valfrihet som de sätter absolut främst. Den valfriheten, den makten att påverka, är det som den här debatten handlar om.

Herr talman! Det svenska välfärdssamhället tvingas att hantera ständigt ökande krav, dels på grund av demografisk utveckling, dels på grund av samhällsutvecklingen, dels på grund av den tekniska utvecklingen. Vi förväntar oss ständigt mer av välfärdstjänsterna. Det som för några generationer sedan var det naturliga, att man låg i det som närmast liknade logementssalar på sjukhus, vill man nu absolut inte vara med om. Man vill gärna ha eget rum.

Det är ständigt ökande krav på det skattefinansierade välfärdssamhället, och dem måste vi möta. En stor del av våra möjligheter att möta just dessa är att vi klarar av att vara innovativa och att vi kan produktivitetsutveckla. Man behöver tänka nytt i hur välfärdstjänsterna levereras. Precis som på alla andra marknader bygger det på att flera olika aktörer kan konkurrera och mäta krafterna mot varandra.

Om vi från riksdag och regering lägger fram förslag eller agerar på ett sådant sätt som gör att det blir mindre valfrihet och mindre av innovation, innebär det i förlängningen att det kommer att bli en sämre välfärd att falla tillbaka på.

Om nu regeringen lägger en våt filt över det hela och skapar osäkerhet bland inte minst nya och små välfärdsaktörer - som inte sällan kommer med nya idéer för hur verksamheterna ska utvecklas - tappar vi svensk innovationskraft som så väl behövs inom välfärdssektorerna.

Herr talman! Ibland kan jag känna att det är en Stockholms- och storstadsfixerad debatt när det kommer till valfriheten i välfärdstjänsterna. Oavsett vad vänsterinriktade debattörer säger finns det inte för mycket valfrihet. Det finns inte för många alternativ. Det är inte för stort utbud för att man ska kunna välja. Det stora problemet är ju alla de kommuner, alla de landsdelar, alla de medborgare som ska ta del av välfärdstjänsterna där det bara finns ett enda alternativ.

I många kommuner finns det bara en skola. Det finns landsting och stora geografiska områden där det är mycket ovanligt med valfrihet i primärvården. I praktiken finns det ingen valfrihet alls. På skolområdet vet vi ju att resultatutvecklingen har varit sämst i de kommuner där det bara finns en enda aktör, kommunen.

Sverige behöver mer valfrihet. Vi har ett problem med för lite valfrihet, även om det låter annorlunda i debatten. Det vore olyckligt om riksdag och regering tycker att storstadsområdena fått sin valfrihet, så nu kan man lägga en våt filt över detta. Nu kan man göra så att utvecklingen stannar av.

Här ser vi också en ohelig allians mellan Miljöpartiet, som har sin bas framför allt i storstäderna och utformar sin politik för tillvaron där, och två partier - Socialdemokraterna och Vänsterpartiet - som i grunden är emot valfrihet och inte tycker att den är bra. Man har tvingats in i den utvecklingen snarare än att driva på den.

Herr talman! Jag vill också tala om de små och nya aktörernas möjligheter att verka på de här marknaderna i välfärdens sektorer. När vi ställer våra kvalitetskrav måste vi vara medvetna om att om vi utformar dem oklokt och alltför administrativt betungande är det små ideella och privata aktörer som hotas och som detta går ut över. Det är inte de stora koncernerna eller de stora offentliga aktörerna som drabbas, för de har kvalitetsavdelningar, jurister och administratörer som kan hantera detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Är det någonting som återkommer i Alliansens förslag till utredningsdirektiv är det just att vi när vi utvecklar kvaliteten och tar initiativ för att det ska bli en bättre fungerande välfärdssektor hela tiden måste se till att de krav vi ställer inte går ut över små och nystartade aktörer. Lägger vi en våt filt över just dem innebär det att vi får en sämre reell valfrihet där det bara finns stora aktörer att välja på. Men det innebär också, som jag sagt tidigare, att den så viktiga innovationskraften går förlorad. I väl fungerande sektorer och på väl fungerande marknader är det inte sällan de nya uppstickarna, de små aktörerna, som kommer med de nya lösningarna och utmanar gamla invanda sätt att tänka och agera.

Herr talman! Vi är med rätta stolta över den svenska modellen och det svenska sättet att göra saker. Inom välfärdssektorerna har vi en gemensam skattefinansiering, men utförandet sker med ett stort inslag av valfrihet.

Men vi vet också att det finns andra aspekter av det svenska samhället som det finns anledning att vara stolt över, även om den svenska självgodheten ofta går hand i hand med den svenska modellen. Till exempel har vi en väldigt hög sysselsättningsgrad bland kvinnor i Sverige. Det är någonting som många andra länder måste följa efter för att klara inte minst finansieringen av sina egna välfärdssamhällen.

När utvecklade välfärdsländer runt om i världen måste bygga ut sin barnomsorg eller när länder som klättrar på rikedomstrappan ser och inspireras av till exempel den svenska primärvården finns det en otrolig chans för svenska aktörer att göra våra väl utvecklade välfärdstjänster, som är i framkant i världen, till svenska exportvaror. För detta krävs att det är privata aktörer som tar initiativet. Jag har mycket svårt att se en framtid där det är svensk offentlig sektor som startar upp förskolor i Tyskland eller vårdcentraler i Kina. Det här är någonting för den privata sektorn, och då kan vi inte lägga den här våta filten över hemmasektorn. Vi kan inte förstöra, stänga och lägga en våt filt över den svenska marknaden och tro att det inte går ut över våra möjligheter att skapa värden, såväl runt om i världen globalt som för oss i Sverige. Det är helt enkelt så att man måste klara av både och. Man måste ha möjligheter att agera i Sverige för att kunna agera globalt.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag tala om kvalitetsbegreppet och vikten av att vi ställer krav på kvalitet oavsett form, oavsett om det är ideellt, privat eller offentligt. Varje elev är lika mycket värd. Varje brukare i hemtjänsten och varje boende på ett äldreboende är lika mycket värd och förtjänar precis samma krav och uppföljning, precis samma kvalitet. Fungerar det inte är detta lika oacceptabelt oavsett vad det står för skylt på huset.

Därför är det solklart i Alliansens förslag till utredningsdirektiv, när vi nu föreslår hur vi ska ta nästa steg i utvecklingen av välfärdssektorerna, att samma sak gäller oavsett form, oavsett om det är privat, ideellt eller offentligt. Den här slagsidan, att problem upplevs som mycket värre om det är i privat eller ideell sektor än om det är i offentlig, är ett hot mot utvecklingen, mot kvaliteten och mot alla människors lika rätt och värde när det gäller välfärdstjänsterna. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

(Applåder)

Herr talman! Det är trevligt att få komma och göra ett inspel som ersättare i finansutskottet och då få möjlighet att prata om någonting som jag annars ofta och gärna pratar om i socialutskottets hägn, nämligen de viktiga delarna i vår välfärd. Det är det som det här handlar om.

Sveriges problem är inte att vi har för bra skolor och att våra elever lär sig för mycket. Vårt problem är inte att äldreomsorgen alltid lyckas behandla alla boende inom omsorgen med den värdighet som de förtjänar och har rätt till. Det är inte heller att vi alltid lyckas leverera den bästa vården till varje patient. Nej, vårt problem är att vi faktiskt misslyckas på de här punkterna ibland. Då måste det vara det som hela välfärdsdebatten handlar om.

I stället har vi en debatt som på grund av Vänsterpartiets fokusering på vinster handlar om just vinster i välfärden. Som om det vore någon skillnad i hur vi från olika partier ser på hur vi ska använda skattebetalarnas pengar! Jag tror ärligt att varenda en som är engagerad politiskt vill att vi ska ha så bra kvalitet i välfärden som möjligt - mest välfärd för pengarna och bäst välfärd för pengarna.

Vänstersidan oroar sig bara för att pengar ibland försvinner i det man kallar för ohemula vinster. Även jag är delvis orolig för detta. Jag ser dock att orsaken då snarare är att de politiker som har ansvar för att skriva avtalen på ett sådant sätt att de ska leverera den bästa kvaliteten i välfärden i stället har skrivit avtalen med de privata bolagen på ett sätt som gör att det går att göra förtjänster och samtidigt inte leverera den bästa kvaliteten. Det är någonting vi borde ta tag i.

Men jag är minst lika orolig för alla de situationer där man i politiskt styrd verksamhet slösar bort skattebetalarnas pengar, levererar dålig vård, dålig utbildning och dålig omsorg och inte ens lyckas hålla sig inom de ramar man fått av politikerna utan levererar förluster som sedan ska täckas av skattebetalarna, vilka inte fått det de hade kunnat begära och förvänta sig. Dessutom har det då blivit dyrare än enligt de ramar man satt upp.

Herr talman! Ett av de första initiativ som regeringen tog var att försöka ta bort valfriheten inom vården. Det var ett förslag som helt uppenbart var en effekt av uppgörelser inom regeringen och med Vänsterpartiet. Förslaget var så illa berett att man fick dra tillbaka det efter att socialutskottet tagit sitt ansvar och gjort det som är regeringens uppgift: att bereda frågan. För någon vecka sedan fick vi tydligt besked från konstitutionsutskottet, som fällde anmärkningar inte bara mot ansvarig minister utan mot hela regeringen för det taffliga agerandet i frågan.

Men sedan har man fortsatt, trots att vi gång på gång i riksdagen med tydlig majoritet sagt att det här inte är det som fokus ska ligga på i välfärdsdebatten. Vi ska inte fokusera på att begränsa människors valfrihet eller enbart på att begränsa vinsterna, utan vi ska fokusera på kvalitet. Därför är jag glad att det i finansutskottet har tagits ytterligare ett initiativ: en ny uppmaning till regeringen att titta på hur vi kan gå framåt och se till att vi får bättre välfärd, höjer kvaliteten och skapar förutsättningar för verksamheter att fortsätta utvecklas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Vi kan inte vara nöjda med de resultat vi uppnått. Vi måste se till att vi i systemen bygger in förutsättningar för varenda en som är beredd att satsa själ, hjärta, pengar och andra resurser på att utveckla de viktiga välfärdsverksamheterna. De här direktiven och det utskottsinitiativ som finansutskottet tar ger bättre förutsättningar för detta. Men en grundläggande förutsättning, herr talman, är att regeringen slutar utreda det som det ändå inte finns någon majoritet för i riksdagen och som ändå inte leder till bättre kvalitet och i stället lägger sitt krut, sin tid och sina ansträngningar på att förbättra välfärden.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag hade först inte tänkt att ta någon replik, Emma Henriksson. Debatten har nu handlat mycket om vinsterna och att det finns företag som har stora avkastningskrav och får de pengarna. Vi tycker inte att det är rimligt, utan pengarna bör användas i verksamheten.

Det vi gemensamt avsätter till gemensamma angelägenheter ska användas till det. Det har vi talat mycket om. Bland annat Sverigedemokraterna kände inte till det. De tyckte att det var ett kommunikationsproblem. Jag får väl se till att de får de artiklar som har skrivits om detta.

Utskottsinitiativet som nu Alliansen lägger fram i finansutskottet, som man menar att det finns en majoritet för, innebär att man snävar in det uppdrag som regeringen har gett. Det handlar inte bara om vinsterna utan om så mycket annat.

Vi kan för ett ögonblick tala om det. Ni säger till exempel att när det gäller insyn i verksamheten ska det vara för elever, föräldrar, patienter, brukare och anhöriga. Men medborgarnas rätt till insyn vill man ta bort. Den ska inte utredas. Varför det?

Ni säger att bemanningskravet inte är viktigt. Det ska man också ta bort. Vi menar att bemanning och kvalitet hänger ihop. Stryker man bemanningskravet ur utredningen kommer det att innebära en reell risk för både vårdtagare och personal. Därför är det också många som uppmanar: Gör inte det.

Detta är två andra alternativ än det vi har diskuterat tidigare. Varför tycker Emma Henriksson och Kristdemokraterna att det är rimligt att man tar bort de utredningsuppdragen?

Herr talman! Det förslag som vi lägger fram i finansutskottet och som riksdagen inte i dag utan vid nästa tillfälle ska rösta igenom innebär att vi ger regeringen en uppmaning att titta på det som har förutsättningar att stärka kvaliteten i de viktiga välfärdsområdena.

Det handlar om att skapa förutsättningar för ökad tillgänglighet, ökad trygghet, ökad kontinuitet, effektivitet och innovation. Det handlar om att fortsätta att behålla valmöjligheten - inte för politiker utan för brukare, patienter, elever och föräldrar, de som är användare av välfärdsverksamheten.

Det är vad vi behöver lägga allt vårt gemensamma krut på. Det handlar om att skapa bättre förutsättningar. Det handlar inte om att titta på statiska insnävningar som enkelt kan mätas men som säger ganska lite om kvaliteten och förutsättningar för en bra vård, en bra omsorg och en bra skola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Hade det varit så enkelt att vi kunnat sätta upp ett bemanningskrav och säga: Når ni bara detta har vi också nått ett bra bemötande, hade vi kristdemokrater säkert också kunnat tänka oss att ställa upp på det. Men vi vet hur det är av erfarenhet och kunskap.

Det räcker att tala med vem som än har ett boende på ett omsorgsboende eller en anhörig där, har en elev i skolan eller själv vänder sig till en vårdcentral. Det är inte antalet personer som får ett lönekuvert som avgör vilken kvalitet du får i den verksamhet som bedrivs.

Fokus i vårt uppdrag är att förbättra kvaliteten och förutsättningarna för att vi ska fortsätta att hela tiden höja kvaliteten i alla de delar som våra medborgare kan förvänta sig när de vänder sig till våra välfärdsverksamheter.

Herr talman! När vi hör Emma Henriksson i replikskiftet är argumentet till att man vill snäva in regeringens utredningsuppdrag att man bara ska utreda det som stärker kvaliteten. Man tycker att insyn inte stärker kvaliteten. Bemanningskrav stärker inte kvaliteten. Vinstbegränsningar och allmännyttiga principer stärker inte kvaliteten.

Vi menar tvärtom. Det är klart att händer i vården spelar en roll. Det är klart att lärare i skolan spelar en roll. Därför säger vi att det åtminstone är rimligt att man utreder det. Det kanske inte blir så i slutändan. I en utredning tittar man på hur förutsättningarna ser ut, vad man skulle kunna göra bättre för att det ska utvecklas i rätt riktning och vad borde ta bort för att kvaliteten ska stärkas.

Ni vill inte ens utreda det. Ni är fortfarande oss svaret skyldiga. I slutänden är de som drabbas av det utskottsinitiativ som nu är framlagt där man snävar in utredningen eleverna, vårdtagarna, medborgarna och patienterna. Det kan vi bara beklaga.

(Applåder)

Herr talman! Det är absolut så att händer i vården spelar en roll. Men det spelar också en väldigt stor roll vilken utbildning personen har som ska ge den vården och den omsorgen. Det spelar en roll hur många lärare som finns på en skola. Men framför allt spelar det en roll hur bra de lärarna är som finns på den skolan.

Det är inte alltid det som är enkelt att mäta, enkelt att begränsa och sätta upp mål och tak för som ger de bästa förutsättningarna för en ökad kvalitet. När människor som är i behov av välfärdens viktiga verksamhet får möjlighet att själva välja bland olika verksamheter, och olika verksamheter får lika möjligheter att utvecklas skapas också förutsättningar för en förbättrad kvalitet.

Ni vill ge mer makt till de politiker som har skrivit de avtal som gör att man kan göra vinst när man levererar dålig kvalitet, de som driver den offentligt drivna verksamhet som både levererar underskott och dålig verksamhet. Det är inte vägen framåt. Vi måste skapa bättre förutsättningar för att oavsett vilken huvudman aktören har ska fokus hela tiden vara på kvaliteten och förbättringar i kvaliteten.

En utredning om ett regelverk för säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i fråga om välfärdstjänster

Det kommer då inte att finnas utrymme för att göra vinst som är ohemul. Framför allt kommer det inte att finnas förutsättningar att fortsätta att år efter år driva verksamhet som både ger förlust och är dålig.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 juni.)