Det nya statliga lantmäteriet

Herr talman! Jag har ett glädjande besked till civilutskottets ledamöter och åhörare: Jag har kortat ned mitt anförande med sex sju minuter. Jag vill till att börja med yrka bifall till den gemensamma reservationen av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. När det gäller själva ärendet, att fullfölja sammanföringen av de statliga lantmäterimyndigheterna till en myndighet, har vi inget att invända mot. Vi delar utskottets bedömning att det ger en tydligare organisation och ett bättre resursutnyttjande. Det i sin tur ger bättre förutsättningar för kvalitetsutveckling av den regionala och lokala verksamheten så att regelverket får enhetlig handläggning och tillämpning. Det vi däremot är starkt kritiska till är att delar av den nya myndighetens uppdragsverksamhet privatiseras. Det gäller Kartförlaget, Kartcentrum och Kartbutiken. Herr talman! Vi är mycket kritiska till hur ärendet har hanterats av regeringen. Beslutsunderlaget som har presenterats för riksdagen har varit bristfälligt och delvis felaktigt. Ivern att sälja så mycket det går av statlig verksamhet verkar ha varit viktigare än ett korrekt beslutsunderlag. Det är dålig respekt för riksdagen att presentera bristande beslutsunderlag. Även om utskottet har inhämtat kompletterande material från Miljödepartementet anser vi att underlaget inte är tillräckligt. Det saknas en analys och redovisning av de konsekvenser för olika samhällsområden som bristfällig tillgång till kartmaterial kan innebära. Marknaden för kartmaterial i vårt land varierar kraftigt så som alla andra förhållanden. Man kan vara ganska säker på att det inte kommer att etableras några kartföretag i de glest bebyggda delarna av landet. Boende och företagare i exempelvis Norrlands inland kan komma att få sämre tillgång till kartmaterial eller få betala ett högre pris för det. Herr talman! För oss är det viktigt att tillgången på kartmaterial till ett rimligt pris kan garanteras även efter en försäljning. Pålitliga kartor behövs inom otaliga samhällsområden. Därför måste det vara tydligt vilka konsekvenser en eventuell försäljning av kartverksamheten får. Vi anser att regeringen borde återkomma i frågan när ett fullständigt beslutsunderlag kan presenteras för riksdagen. Jag har kontaktat de fackliga företrädarna på lantmäteriet, ordföranden Gull-Britt Olander och ledamoten Alf Klang. Båda säger att de kom in väldigt sent i diskussionen om försäljningen och känner att de inte kunnat företräda medlemmarna på bästa sätt. Det finns ca 30 anställda i den här verksamheten, och det är en verksamhet som bedrivits ganska länge. Man frågar sig: Har andra aktörer än Norstedts varit aktuella? Vad är anledningen till att man har så bråttom? Varför har ni inte kunnat vänta? Och återigen: Kan man garantera tillgången på kartmaterial till rimliga kostnader även efter försäljningen?

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet. Lantmäteriverksamheten är en av de mest historiska myndigheter vi har i Sverige. Redan i början av 1600-talet fick vi den första lantmäterimyndigheten. Det har varit viktigt för Sveriges struktur, såväl infrastrukturmässigt som stadsbyggnadsmässigt. Våra historiska kartor ger en bra bild av Sveriges historia. Det märker man inte minst på alla de släktforskningsföreningar som använder sig av dessa kartor. Kommunalt och regionalt kan lantmätericheferna härledas långt tillbaka i tiden. Jag tror att det är viktigt för en demokrati att man har spelregler vad gäller markägandet. Det märker man också på att den kompetens som finns i Sverige också utnyttjas av många länder där man inte har den här traditionen. Nu anpassas myndigheten, och 22 myndigheter blir en. De statliga myndigheterna i länen och Lantmäteriverket blir en myndighet, den statliga lantmäterimyndigheten. Detta ger en bättre helhet, bättre flexibilitet och tydligare organisation. Precis som Gunnar Sandberg sade är vi överens om den delen och tror att det här är en bra organisationsförändring. Det vi inte är överens om är att riksdagen ska ställa sig positiv till avyttringar av delar av uppdragsverksamheten. Det som också Gunnar förde fram i sitt anförande är att Kartförlaget, Kartcentrum och Kartbutiken ska kunna avyttras. Reservanterna inriktar sig på att underlaget varit bristfälligt, trots att det har funnits ett antal tidigare utredningar, men också förtydligande från Miljödepartementet. Jag ser snarare att kritiken varit politisk och kanske inte så mycket beror på bristfälligt underlag som på att man är emot avyttringen av detta. Jag tyckte också att det kom fram i Gunnars anförande. Tittar man tillbaka ser man att det har varit en lång diskussion om uppdragsverksamheten på lantmäteriet och att detta har varit väl omfattande, såväl lokalt som centralt. Man har också uppfattat den som konkurrenshämmande för många av de företag som finns i branschen. Detta var också anledningen till att man i mars 2007 inrättade ett konkurrensråd som skulle titta på marknads- och konkurrensfrågorna inom lantmäteriet. Detta är naturligtvis bra, men jag tycker också att det är bra att man nu också tar ännu ett steg och konstaterar att den uppdragsverksamhet som kan bedrivas i annan form också avyttras. Jag har inte samma farhågor som Gunnar Sandberg, att detta skulle innebära att det kommer att råda brist på kartor i framtiden. Det beror ju också mycket på vilka upphandlingsdirektiv man ger och hur man ser till att den kärnverksamhet som lantmäteriet ska ha också när det gäller de allmänna kartorna ska fortsätta att vara. Bara för att ett företag inte finns lokalt, till exempel i Skellefteå eller Lycksele, innebär det inte att man inte kommer att få kartor i Norrland och de norra delarna, utan det behovet kommer också att kunna tillgodoses från andra företag som då får ett helhetsperspektiv och ett helhetsansvar för kartor i landet. Med det, herr talman, skulle jag vilja yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Civilutskottet har tidigare i år besökt Lantmäteriverket i Gävle, och jag vill här öppet berömma deras verksamhet. Jag blev mycket imponerad av den. Det är trevligt att se en myndighet med en framåtanda och nyfikenhet på ny teknik som kanske inte alltid präglar den statliga organisationen i övrigt. Icke förty är det ändå viktigt att ha förbättringar och förändringar för ögonen, och regeringen tar i propositionen om det nya statliga lantmäteriet upp två viktiga ärenden. Den ena är att lantmäteriet i Sverige blir en enda myndighet i stället för som i dag en central enhet och 21 regionala myndigheter. För mig och Centerpartiet känns det naturligt att vi har en myndighet i Sverige. Lika naturligt är det att den är decentraliserad till ett antal olika orter runt om i landet med tanke på det förrättningsarbete som utförs över hela Sveriges yta. Vi ser alltså här ytterligare ett resultat av alliansregeringens arbete med att minska antalet statliga verk och myndigheter. Effekten bör rimligtvis bli en ökad samordning och en ökad flexibilitet. Det bör också bli bättre möjligheter för de anställda att växa inom organisationen och kunna söka nya spännande utmaningar utan att behöva byta arbetsgivare. Om än det är en hög kvalitet i dag, bör ett bättre resursutnyttjande med gemensamma rutiner och administrativa system öka kvaliteten ytterligare, till nytta för medborgare och företag. Inte minst en mer enhetlig bedömning av lagar och förordningar underlättar för allmänheten. Den andra viktiga förändringen som blir följden av propositionen är försäljningen av Kartförlaget, Kartcentrum och Kartbutiken. Redan i en proposition som den gamla regeringen lade fram 2005-2006, som också riksdagen ställde sig bakom, framförs det att inom områden där det finns andra aktörer är det naturligt att lantmäteriet begränsar sin verksamhet. Jag citerar: "Uppdragsverksamhetens inriktning och innehåll bör förtydligas och avgränsas genom en fördjupad styrning från regeringen. - - - Inom områden där Lantmäteriverket idag bedriver uppdragsverksamhet finns även andra aktörer. - - - Inom sådana områden är det naturligt att Lantmäteriet på sikt begränsar sin verksamhet. - - - Regeringen bedömer att uppdragsverksamheten bör diskuteras fortlöpande i ett vid Lantmäteriverket inrättat råd, Marknads- och konkurrensrådet och beslutas genom en fördjupad styrning från regeringen." Den nuvarande regeringen beslöt den 15 mars att inrätta detta råd. Carina Moberg och Socialdemokraterna står alltså bakom uppfattningen att lantmäteriet på sikt bör begränsa sin verksamhet, och det är det som nu kommer att ske. Av någon anledning tar dock inte Carina Moberg och hennes utskottskolleger upp dessa skrivningar i motionen utan hänvisar enbart till den tidigare utredningen, men den är ju i detta sammanhang av mindre betydelse. Herr talman! Det borde inte behöva finnas några delade meningar om avyttringen. Eftersom Miljöpartiet stöder alliansen är det ändå en hyfsat bred majoritet i frågan. Däremot är det viktigt att de tjänster som nu erbjuds är tillgängliga även framöver. Det upphandlingsunderlag eller försäljningsprospekt som kommer att upprättas kommer att betyda mycket för den fortsatta verksamheten. Med tydliga krav på dem som får uppdragen bör det till och med vara fullt möjligt att utveckla verksamheten ännu mer och göra den än mer tillgänglig för allmänheten. Med åberopande av Miljödepartementets skrivning och Gunnar Sandbergs farhågor vill jag allra sist säga att vid försäljningen av förlagsverksamheten ingår också att säkerställa att de allmänna kartorna produceras till fortsatt rimliga priser. Därmed känner jag mig trygg i den här förändringen. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationen.

Herr talman! Jag börjar också med att yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på reservationen. Beträffande de lagändringar som har att göra med att vi slår ihop lantmäterimyndigheterna till en statlig myndighet är vi tydligen helt överens, och det kräver kanske inte någon ytterligare diskussion. Tillsammans med de förändringar i inskrivningsverksamheten som vi har beslutat om tidigare ser jag att vi får bra förutsättningar för en effektiv verksamhet inom det området. Herr talman! Vi kommer då till nästa steg i propositionen om det nya statliga lantmäteriet. Det kan nästan upplevas som om det är en ideologiskt betingad reflex som slår till och att man alltså säger nej bara för att en statlig verksamhet ska säljas ut och att det kan komma in privata aktörer. Då är det nog bäst att säga nej. Så var det även i den debatt vi hade hösten 2005 om lantmäteriverksamheten, som i ett lite större perspektiv handlade om uppdragsverksamheten i Metria. De argument som då framfördes från alliansens sida röstades då bort, men det skedde med samma argument som i dag. Kan en verksamhet bedrivas bättre på ett annat sätt ska den naturligtvis göras det. Det vi 2005 trots allt var ense om var att uppdragsverksamheten borde förtydligas och avgränsas. En annan viktig utgångspunkt var att om verksamheten kunde bedrivas lika bra i någon annan form skulle man kunna gå över till den. Herr talman! Helt i linje med detta behandlar vi i dag regeringens förslag om en avyttring av uppdragsverksamhet som uppfyller de tidigare ställningstaganden som vi gjort. Konkret handlar det om försäljning av Kartförlaget, Kartcentrum och Kartbutiken. Man kan naturligtvis ha olika principiella utgångspunkter, och min principiella utgångspunkt är att staten inte ska bedriva näringsverksamhet som lika väl kan bedrivas av en privat aktör på en konkurrensutsatt marknad. I det perspektivet kan jag ge oppositionen rätt i deras reservation, nämligen att det finns en ambition från Folkpartiet och alliansen att sälja sådan verksamhet som de facto kan bedrivas lika bra på annat sätt. Skillnaden mellan oss ligger i att vi tycker att det är bra, medan man i reservationen faktiskt använder ordet "befarar". Det antyder att allt som har med försäljning av statlig verksamhet att göra innebär något slags fara. Den åsikten kan jag naturligtvis inte på något sätt dela. I stället handlar det om att öka effektiviteten och ta till vara tillväxtpotentialen. Min slutsats kan därför inte bli annan än att försäljningen är helt riktig. Som sagts tidigare handlar reservationen mest om att det skulle finnas brister i beslutsunderlaget. Det är egentligen en något svävande reservation. Jag har lite svårt att förstå argumenten. Det finns en utredning, det finns tidigare ställningstaganden i riksdagen, det finns förtydliganden som gjorts under beredningen i civilutskottet. Med det som utgångspunkt tycker jag att vi helt tryggt kan fatta detta beslut i dag. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Herr talman! Vi befarar, säger Lars Tysklind. Själva går de åt andra hållet, det vill säga att bara man privatiserar så blir allt mycket bättre. Men det är ju inte så. Om man gör en så stor ändring som det här är fråga om - lantmäteriet har ju hållit på med kartverksamheten i ett antal år - borde man väl låta de fackliga representanterna vara med i diskussionen redan från början. Jag har varit i kontakt med Gull-Britt Olander och Alf Klang, och de säger att de kom in mycket sent i diskussionen. Det är det vi vänder oss mot. Ni kunde väl ha väntat med att göra förändringarna, kanske i några månader, ett halvår, ett år - vad vet jag.

Herr talman! Jag har en helt annan uppfattning. Det finns ett tillräckligt underlag för att fatta beslutet. Inte minst har Marknads- och konkurrensrådet tittat på frågan. Där skulle man se på förutsättningarna och diskutera var verksamheten bedrivs mest effektivt. Även de har kommit fram till att det mest effektiva inom detta område är att sälja dessa verksamheter och låta dem bedrivas i annan regi. Som vi ser av det underlagsmaterial vi under beredningens gång fått från departementet är det tydligt att man verkligen tar ansvar för att övergången ska fungera bra.

Herr talman! Jag ska ställa en direkt fråga till dig, Lars Tysklind. Har du varit i kontakt med facken och pratat med dem? Majoriteten är välkommen till Jämtland i sommar. Vi kan boka en tid efter debatten, och sedan kan vi åka en vecka i Norrlands inland - det tar nog minst en vecka - och titta på sådant som hänt efter en del privatiseringar. Vi kan titta på hur det ser ut med tillgängligheten och även kostnaderna. Ni är välkomna!

Herr talman! Jag får ärligt säga att jag inte talat med facken i just denna fråga. Det vore fel att säga något annat. Det är kanske inte heller det normala. Det viktiga i processen är att vi får ett underlag som arbetats fram. Här har man arbetat fram det inom både lantmäteriet och departementet. Det är ett så pass brett underlag att jag tycker att det är fullt tillräckligt för att kunna fatta beslut utifrån det. Det är till och med ett bra underlag. Herr talman! Vad gäller Gunnar Sandbergs inbjudan till Jämtland och tal om privatiseringar vill jag säga att det var just det jag avsåg tidigare när jag menade att man måste komma ifrån att en privatisering i sig skulle vara något dåligt. Man måste naturligtvis ha en bra grund för att privatisera, men man kan inte dra den slutsatsen att bara för att en verksamhet någon gång hamnat på fel ställe privatisering alltid skulle vara något dåligt. För det första behöver det inte bero på att det är en privat verksamhet. Det kan lika väl vara en offentlig verksamhet som inte fungerar. Att utifrån det dra slutsatsen att just detta inte skulle fungera tycker jag är helt fel.

Herr talman! Sedan 1628 har lantmäteriet funnits, och det har genomgått många förändringar. I samband med teknifieringen av hela samhället teknifierades också det. Utredning följde på utredning, men den dåvarande socialdemokratiska regeringen var inte särskilt snabb att följa strukturförändringarna, och det skedde därför inte särskilt mycket. Efter ett antal utredningar och ett par propositioner tar en handlingskraftig regering sig nu samman och gör en förändring. Den tycks vi alla vara överens om. Vad vi inte är överens om är den del som handlar om försäljningen av förlagsverksamheten. Men staten ska väl inte konkurrera på en marknad som fungerar? I våra nordiska grannländer har den statliga uppdragsverksamheten inom lantmäteriområdet minskats kraftigt under senare år. Gamla roller och nationella monopol har övergivits, och nu är det dags även för oss. Vi vill således sälja Kartförlaget, Kartcentrum och Kartbutiken och med det också visa att vi vill begränsa den statliga uppdragsverksamheten. För nationella och internationella privata aktörer inom kart- och lantmäteribranschen öppnar sig nu helt nya möjligheter. Herr talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på reservationen. Dessutom vill jag ta i anspråk den minut jag har kvar av min talartid för att bemöta Gunnar Sandbergs idé om att vi borde efterfråga vad den fackliga rörelsen tycker. Min tilltro till den fackliga organisationen har varit stor under hela mitt liv skulle jag vilja säga, men i slutet av förra veckan fick den sig en rejäl knäck när jag blev utsatt för den kampanj som LO ägnar sig åt genom att tillskriva mina grannar vad jag tycker och inte tycker. Jag tror att de fackliga organisationerna spelar en mycket viktig roll i vårt samhälle, men de måste använda sina egna metoder på ett sådant sätt att de är värda det förtroende som vi vill ge dem. Det är möjligt att det i det här ärendet hade varit värdefullt med information från facken; inte heller jag har tagit del av den. Jag vill dock uppmärksamma mina kolleger i parlamentet på att om vi ska använda oss av de fackliga organisationerna ska de också använda sig av metoder som är rimliga och accepterade i ett demokratiskt samhälle. Jag tackar för ordet, herr talman, och yrkar bifall till utskottets förslag.