Bättre förutsättningar för gode män och förvaltare

Debatt om förslag 24 juni 2014

Protokoll från debatten

Anföranden: 13

Anf. 134 Jonas Gunnarsson (S)

Fru talman! Vi ska debattera civilutskottets betänkande 34 Bättre förutsättningar för gode män och förvaltare . Jag vill börja med att yrka bifall till den gemensamma reservationen från Socialdemokraterna och Miljöpartiet, reservation nr 1. Vi har inget direkt att invända mot regeringens förslag. Tvärtom kommer de mått och steg som föreslås att tas förmodligen att lösa flera av de akuta problem och uppenbara brister som finns i dagens lagstiftning. Tyvärr kan vi dock konstatera att direktivet till den utredning som har mynnat ut i den proposition vi diskuterar i dag har varit för snävt satta, och utredningen kom endast att titta på kortsiktiga lösningar på riktigt akuta behov. Gode män och förvaltare liksom en välfungerande överförmynderiverksamhet är centrala delar av välfärden. Det är instrument som ska se till att de människor som av olika anledningar inte fullt ut kan sörja för sig själva och förvaltningen av sin egendom och ekonomi får den hjälp de behöver för att deras rättigheter ska kunna tas till vara och det de äger hanteras på ett fullgott sätt. Dagens lagstiftning har en lång historia. Redan 1924, alltså för 90 år sedan, infördes den förmyndarskapslag som dagens lagstiftning i mångt och mycket bygger på. Redan när 1924 års lag infördes kunde många av reglerna härledas så långt tillbaka som till mitten av 1700-talet. Under årens lopp har det självklart gjorts tillägg och förändringar i både stort och smått i lagstiftningen. Det som regeringen i dag föreslår är sådana förändringar. I modern tid har den här delen av välfärden expanderat kraftigt. Andelen svåra fall har ökat, och nya målgrupper som behöver hjälp och stöttning har tillkommit. Att andelen äldre har ökat och kommer att fortsätta öka har gett och kommer att ge större utmaningar för verksamheten. Vi ser ett ökat behov av ett samarbete i större organisationer för att lösa uppgifterna och säkerställa kvaliteten i verksamheten. Att det har blivit svårare för kommunerna att rekrytera till den här typen av uppdrag, särskilt de mer krävande, är ett välkänt faktum som måste hanteras för att människor ska kunna få det stöd och den hjälp de har rätt till. Noteras kan också att både Riksrevisionen och Justitieombudsmannen vid upprepade tillfällen har riktat kritik mot hur verksamheten bedrivs. Även överförmyndare och ställföreträdare har under lång tid fört fram att lagstiftningen inte är utformad på ett sådant sätt att den möter de behov som måste tillgodoses för att de mest utsatta grupperna i samhället ska kunna få sina rättigheter tillgodosedda. Jag tycker att det är synd att vi inte kan enas om att göra en sådan översyn som Miljöpartiet och Socialdemokraterna efterfrågar i reservationen. Det är många remissinstanser som har påpekat behovet av en modernisering, och jag är övertygad om att jag inte är den enda ledamot i utskottet som under olika verksamhetsbesök och träffar med intresseorganisationer har fått sig till livs de problem som i dag finns. Jag yrkar än en gång bifall till reservation nr 1. Fru talman! Jag vill avsluta mitt anförande i denna civilutskottets sista debatt för mandatperioden med att tacka alla kolleger i utskottet på båda sidor den politiska mittlinjen. Det har varit fyra fina och spännande år. Vi har trots våra olika politiska hemvister och trots emellanåt ganska hårda debatter här i kammaren haft det väldigt roligt och högt i tak. Jag vill också passa på att tacka personalen på vårt fantastiska utskottskansli för all den hjälp och det professionella men samtidigt hjärtliga bemötande som vi har fått. Med detta önskar jag er alla en fin sommar.

Anf. 135 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! I civilutskottets betänkande 34 om bättre förutsättningar för gode män och förvaltare föreslår regeringen en rad förändringar i föräldrabalken och förändringar i sekretesslagen och patientsäkerhetslagen. Bakgrunden är det faktum att behovet av förmyndare och gode män kraftigt har ökat under många år. Personer som av olika anledningar inte själva kan sköta sina angelägenheter - det kan gälla myndighetskontakter, den egna ekonomin eller andra juridiska frågor - har rätt till stöd. I första hand beror den ökande arbetsbelastningen för verksamheten på att antalet äldre ökar och fortsätter att öka. Svårigheterna att rekrytera kompetenta gode män och ställföreträdare gör att det blir brist på dessa. Det innebär i sin tur att överförmyndarna tvingas lägga mer och mer av sin tid på rekryteringsarbete. Handledning och uppföljning blir allt svårare att hinna med. Problemet med ställföreträdare som av olika anledning inte orkar med sina uppdrag alternativt missköter dem på något sätt har också uppmärksammats under en längre tid. Regeringens förslag innebär tydligare och förhoppningsvis bättre villkor och förutsättningar för gode män och förvaltare att utföra sina uppdrag på ett bättre sätt. Det ska bli enklare för dem att sköta sina uppdrag, men det kan också bli enklare att avsäga sig sina uppdrag. Förändrade rutiner när det gäller hantering av dödsbon ingår också i förslagen. I bakgrunden till motiven för förändringarna ligger även det sorgliga och faktiska förhållandet, som vi tyvärr inte kan blunda för, att ett antal ställföreträdare grovt har missbrukat sin ställning på sina huvudmäns bekostnad. Det förekommer även att ställföreträdare har ett så stort antal huvudmän att de omöjligt kan göra ett bra arbete. Det är inte alltid på grund av girighet som sådana situationer uppstår, utan det kan även vara så att viljan att hjälpa är större än förmågan. En del fall av missbruk av ställningen som god man eller ställföreträdare har varit så anmärkningsvärda att de har resulterat i ganska omfattande utredningar och även en del skandalartade inslag i medierna. Den typen av problem inverkar självklart även negativt på situationen för alla dem som arbetar. Inte minst påverkar det möjligheterna för rekrytering. Även det faktum att fler ensamkommande flyktingbarn kommer till Sverige och att de har rätt att få en god man förordnad så fort de kommer till Sverige för att tillvarata deras intressen belastar organisationen ganska mycket. Därför tycker vi i Miljöpartiet att det är bra att regeringen har tagit tag i frågan. Vi har därför inte någonting att invända mot de föreslagna förändringarna, men vi anser i likhet med föregående talare att problemen är så pass omfattande att en mer genomgripande översyn av hela lagstiftningen för gode män och ställföreträdare liksom för hela överförmyndarverksamheten är nödvändig. Miljöpartiet har därför valt att inte skriva några reservationer på många av de punkter som finns i betänkandet, där vi i och för sig har en hel del åsikter om vad som rent konkret skulle behöva göras. Vi har i stället har valt att i likhet med Socialdemokraterna genom reservation 1 i betänkandet, som jag yrkar bifall till, fru talman, markera behovet av en mer omfattande förändring av lagstiftningen. Jag tror att det egentligen råder ganska stor enighet bland de flesta partier här i riksdagen när det gäller både problembeskrivningen och alla de olika förslag till åtgärder som har förts fram i debatten. Jag utgår från att oavsett vilken regering vi har efter höstens val kommer man att fortsätta att arbeta med denna problematik på något sätt. Fru talman! Eftersom detta förmodligen är mitt sista anförande här i riksdagens talarstol under denna mandatperiod vill jag avsluta med att tacka mina kolleger i utskottet. Jag vill tacka talmännen för det oändliga tålamod som ni har haft, kammarpersonalen för ert arbete och utskottspersonalen för era insatser. Jag tycker att det har varit väldigt roligt under den här mandatperioden. Vi har haft roliga debatter. Eftersom personvalsspärren nu är sänkt, fru talman, eftersom jag tillhör ett parti som i huvudsak har många unga, välutbildade kvinnor som väljare och eftersom jag har ett antal sådana som ligger bakom mig på valsedeln i min valkrets utgår jag inte ifrån att jag kommer att stå här nästa mandatperiod. Jag tänkte därför avsluta med en av mina favoriter, för man vet som sagt aldrig vad som händer i politiken när det är val. Så håll i er, ledamöter av Sveriges riksdag: För övrigt anser jag att det är hög tid att riksdagen anslår medel för ett dubbelspår mellan Falun och Borlänge. (Applåder)

Anf. 136 Markus Wiechel (SD)

Fru talman! Det här lär vara det sista anförandet för den här mandatperioden även för min del. Därför skulle jag också vilja passa på och tacka alla i utskottet och även kansliet. Det har varit roligt och lärorikt. Men jag har inte varit med riktigt lika länge som Jan Lindholm. Fru talman! Regeringens förslag för förändrade regler avseende gode män och förvaltare är inte tillräckligt men ändå ett litet steg framåt från det nuvarande regelverket. För att förstå det räcker det att se de brister som har framkommit i medierna de senaste åren. För att systemet med gode män och förvaltare ska fungera tillfredsställande är det nödvändigt med ytterligare uppstramning av lagtexten i föräldrabalken. I regeringens lagförslag står det bara att förvaltarens eller den gode mannens lämplighet ska kontrolleras. I övrigt fastställs inga riktlinjer. Detta anser vi sverigedemokrater vara otillräckligt. Det är nödvändigt med en skärpt kontroll av gode män och förvaltare. Det bör alltid göras en kontroll som innefattar mer än bara anmärkningar i belastningsregistret och betalningsanmärkningar. En bedömning av gode mäns och förvaltares personlighet ska alltid göras genom intervju, efter kriterier som regeringen tillsammans med sakkunniga på området låter upprätta. Regeringen fastställer även att utbildning ska erbjudas förvaltare och gode män. Det är givetvis bra, men även här har man inte nått ända fram. Sverigedemokraterna anser i stället att utbildningen för gode män och förvaltare ska vara obligatorisk. Fru talman! Regeringen har också föreslagit att de som har god man eller förvaltare utsedd åt sig nästan alltid ska äga yttranderätt i frågan. Frågan om yttranderätt är central och viktig för den som får en god man eller förvaltare utsedd åt sig. Om samtycke föreligger blir yttranderätten dessutom en snabb och mycket enkel procedur. Sverigedemokraterna föreslår därför att tingsrätten när den utser god man eller förvaltare alltid ska ge personen som verksamheten avser rätt att yttra sig utan avsteg. Detta ska ske även i de fall då personen själv har medgett förvaltarskapet eller själv har ansökt om förvaltarskap eller god man. Det har framkommit att när det gäller ersättningsnivåerna har de som är gode män för ensamkommande barn betydligt högre ersättning än andra gode män. Även om det är ett mönster som man kan se lite här och var i samhället finns det ingen orsak till denna skillnad. Det blir inte heller lättare att hitta personer som vill bli gode män. Det kan tyckas vara en självklarhet. Men när det inte är det kan jag här och nu säga att vi sverigedemokrater anser att ersättningsnivåerna ska vara jämbördiga för gode män och förvaltare oavsett vilken grupp de företräder. Regeringen bör snarast åtgärda de förhållanden som orsakar dessa orättvisa ersättningsnivåer. Fru talman! Med de nya kraven på gode män och förvaltare och med svårigheterna att få människor att ställa upp på dessa uppdrag anser vi att höjda ersättningsnivåer är ofrånkomliga om systemet ska fungera i framtiden. Sverigedemokraterna anser därför att ersättningsnivåerna för förvaltare och gode män bör höjas. Regeringen bör införa en lagstadgad miniminivå för dessa ersättningar samt utreda om inte öronmärkta statsbidrag är en nödvändig väg för att höja ersättningsnivåerna. Slutligen vill jag yrka bifall reservationerna 2, 4 och 7 och sedan önska alla en fantastisk sommar.

Anf. 137 Marianne Berg (V)

Fru talman! I detta betänkande, Bättre förutsättningar för gode män och förvaltare , finns en hel del bra saker och en hel del bra förbättringar. Men det betyder inte att alla, inklusive Vänsterpartiet, är helt nöjda. Det behövs mer för att det ska fungera bättre. 100 procent är svårt att nå. Men målet måste vara att ligga nära 100 procent. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3. Det är positivt att kontrollen av dem som utses till ställföreträdare skärps. Men det är också viktigt att god man eller förvaltare inte utses för fler uppdrag än personen klarar av. Många överförmyndare har mer att se över i den frågan. När det gäller utbildning av ställföreträdare anser Vänsterpartiet att man ska genomgå en obligatorisk basutbildning, en utbildning som ser likadan ut i hela landet. Vi anser att överförmyndaren ska ansvara för att gode män och förvaltare i övrigt får den utbildning som behövs för att utföra sina uppdrag. Det vore en bra början. Alla uppdrag ser inte likadana ut. Men ett första steg mot något som kan förbättra är enligt mig en basutbildning för alla ställföreträdare. Den person som har en god man eller förvaltare har rätt att förvänta sig bästa möjliga stöd och ett respektfullt och positivt bemötande. Man ska känna sig trygg. Stora delar av livet lämnas nämligen över till någon annan. Vänsterpartiet tycker att det är oerhört viktigt att gode män och förvaltare erbjuds denna utbildning för att de ska kunna fullfölja sina uppdrag på bästa sätt. Alliansen, regeringen, anser inte att ställföreträdare ska vara skyldiga att genomgå en basutbildning som tar sikte på grundläggande frågor om ställföreträdarskap. Vänsterpartiet anser som sagt precis det motsatta. En basutbildning bör till exempel klargöra ställföreträdarens innebörd, det vill säga den förordnade ställföreträdarens ställning i förhållande till huvudmannen. Utbildningen bör klargöra vad en god man eller förvaltare kan eller inte kan göra, vilka praktiska problem som kan uppkomma och hur dessa kan lösas och vidare hur ställföreträdarskapet ska redovisas. Därutöver ska det erbjudas särskilda utbildningar, om så behövs, i andra frågor som uppdraget kräver. Det kan till exempel vara att någon är dement eller lider av någon form av svår psykisk eller fysisk ohälsa. Överförmyndaren bör ansvara för att så kallad särskild utbildning tillgodoses. När det gäller att frånträda sitt uppdrag som god man eller förvaltare delar Vänsterpartiet regeringens uppfattning att det ska vara möjligt att lämna i förtid. Men i likhet med en hel del remissinstanser ifrågasätter vi att ett förvaltarskap ska kunna upphöra utan att den enskilde garanteras hjälp på något annat sätt. Det ska inte bli ett glapp däremellan. Därför upprepar jag, liksom i tidigare debatter, Vänsterpartiets förslag i denna fråga, nämligen att kommunerna bör ha sådan beredskap att det kan säkerställas att den enskilde får hjälp och stöd från kommunen till dess en ny ställföreträdare har utsetts. Det vore en fin backup. Den enskildes vardag skulle onekligen kännas tryggare, och det skulle underlätta på många sätt och vis. Det är mycket positivt att huvudmannens eller kvinnans synpunkter och önskemål om vem som ska företräda henne eller honom tillmäts stor betydelse. Det är på samma sätt viktigt att den enskilde ges ökat inflytande vid valet av god man eller förvaltare. Men det är lika viktigt att den enskildes önskemål om att byta ställföreträdare verkligen respekteras. Jag vill säga att det är särskilt viktigt när en ställföreträdare är en förvaltare. Fru talman! Under många år har en rad allvarliga fall uppmärksammats där en ställföreträdare har misskött huvudmannens eller kvinnas ekonomi eller rent ut sagt förskingrat hennes eller hans medel, och där överförmyndaren brustit i sin tillsyn. Jag har förståelse för att det på många hå11 är svårt att rekrytera nya gode män och förvaltare, men det är aldrig den enskilde, som allaredan är i en utsatt situation, som ska få bära konsekvenserna av det inträffade. Det är definitivt inte på något sätt rimligt att en ställföreträdare som har misskött sitt uppdrag får fortsätta med detta. Därför, fru talman, bör regeringen titta närmare på det här och återkomma till riksdagen med ett förslag som stärker huvudmannens eller kvinnans möjligheter att på ett enklare sätt byta god man eller förvaltare. Regeringen bör också titta närmare på Vänsterpartiets förslag gällande kommunernas beredskap när en sådan situation uppstår. Fru talman! En förutsättning för att överförmyndare och överförmyndarnämnder ska kunna fullfölja sitt uppdrag på bästa sätt är att de har tillräckliga kunskaper och kompetens för det. Det är en viktig fråga att överförmyndaren och nämndens ledamöter med ersättare får en bra utbildning, dels för att naturligtvis på bästa sätt klara de uppgifter som de har i dag, dels för att klara ut på samma bästa sätt de nya uppgifter som tillkommer enligt den senaste propositionen - som vi debatterar nu - och de uppgifter som kommer i framtiden. De ansvariga tillsynsmyndigheterna är sju länsstyrelser. De bör bistå med råd om hur utbildningen ska läggas upp, men även hur ett samarbete mellan kommuner kan organiseras för att kunskapsnivån hos överförmyndare med flera ska bli mer tillfredsställande och mer lika över landet. I dag har vi, som sagt, sju länsstyrelser i vårt land som har tillsynsansvaret. Det är ett steg i rätt riktning, men Vänsterpartiet anser att behovet kvarstår av en central tillsyn. Ordspråket ju fler kockar desto sämre soppa passar bra in här. Verksamheternas mycket ojämna kvalitet som äventyrar huvudmännens eller kvinnornas likabehandling och rättssäkerhet riskerar annars att finnas kvar. Dessutom är det en bidragande orsak till att allmänhetens förtroende för systemet med ställföreträdande sjunker, när det uppstår allvarliga situationer. Fru talman! Därför är det av största vikt att regeringen återkommer med förslag till hur en utbildning för överförmyndare och deras nämnder ska organiseras för att man ska säkerställa att kompetensnivån höjs. Det är också av största vikt att även regeringen tar initiativ till att samordna och följa upp länsstyrelsernas tillsyn av överförmyndare och så fort som möjligt återkommer till riksdagen med ett förslag på vilken myndighet som ska ha ansvaret. Nu har jag några avslutande ord att säga, fru talman. Det här är med säkerhet min sista debatt i riksdagen. Jag vill uttrycka ett stort tack till alla ledamöter i utskottet. Det har varit givande att arbeta med er, och kansliets personal har varit kanonbra. Det skulle inte fungera att vara politiker om vi inte hade haft er. Det gäller också talmännen, den personal som arbetar här i kammaren och alla kringresurser som finns. Allt har fungerat utmärkt. Jag säger tack till er alla. Fru talman! På min fina T-shirt finns det en väldigt bra bild på vår statsminister Fredrik Reinfeldt - en man som tillsammans med övriga i Alliansen snart har kämpat i åtta år. Historiskt finns det ingen moderat eller någon annan från övriga allianspartier som har varit statsminister längre, och det finns ingen statsminister som har varit yngre än Fredrik Reinfeldt var när han tillträdde sin post 2006. Det säger jag grattis till. Det var bra jobbat! Jag tycker om er alla, Fredrik Reinfeldt och de moderater som jag har lärt känna i civilutskottet - jag kan inte räkna upp er alla, men jag kan nämna några. Jag vill nämna Jessica, Eva, Thomas, Bino, Oskar och naturligtvis Hans Wallmark och alla andra från de övriga partierna som jag har lärt känna under mitt riksdagsuppdrag. Ni har gjort ett fantastiskt gott jobb, och det har alltid varit kul att jobba med er. Trots att jag rent politiskt inte är av samma åsikt som statsministern och hans kamrater finns det ett "vi" och några som kan göra skillnad på sak och person - en mycket viktig egenskap i livet. Fru talman! Nu sitter kanske någon och tror eller frågar sig om Marianne Berg är vänsterpartist eller om hon har gått och blivit moderat. Eller är hon moderat innerst inne? Jag kan lugna er alla: Nej, det är jag inte, för jag är feminist! (Applåder)

Anf. 138 Bino Drummond (M)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Jag vill också tacka Marianne Berg - jag börjar med det eftersom du nämnde mig vid namn. Jag tackar även dig och önskar dig ett stort lycka till i framtiden, så återkommer jag till sommarhälsningarna i slutet av anförandet. Det här handlar om bättre förutsättningar för gode män och förvaltare. Framför allt handlar det om bättre rättssäkerhet för alla som har behov av en god man eller en förvaltare. Sedan jag blev invald i den här församlingen har jag jobbat med frågor som rör gode män och förvaltare. Det var däremot inte alls första gången som jag kom i kontakt med dessa frågor. Som tidigare ordförande i en socialnämnd i min hemkommun Norrtälje har jag på nära håll sett människor med ett stort behov av stöd eller hjälp för att klara sin vardag. Det har varit människor som inte har de starkaste rösterna i samhället och som allt som oftast befinner sig i väldigt utsatta positioner. Utsattheten var det som alla hade gemensamt. Som politiker i den här kammaren och som politiker i alla Sveriges kommuner har vi uppdraget att se till att det ges bättre förutsättningar för människor att leva fullgoda liv. En förutsättning för att så ska bli fallet är att det finns tillräckligt god kompetens och tillräckligt goda förutsättningar för att rekrytera gode män och förvaltare. Därför är det roligt att dagens betänkande går i mål efter att vi har jobbat med det i närmare tre år. Om man tittar tillbaka lite grann finns det en lång tradition i Sverige - som även Jonas Gunnarsson tog upp - av att arbeta utifrån ett offentligt perspektiv med frågor som vid den tiden kanske inte handlade om gode män och förvaltare. För att generalisera kan man säga att vi har gått från ett system, där det var förhållandevis enkla och okomplicerade ärenden som kanske gällde föräldralösa barn eller assistans och hjälp till äldre, till ett otroligt komplext lapptäcke i dag. Det kan gälla frågor om långt framskriden demens eller barn och ungdomar som kommer ensamma från krig och elände. Det måste också i sammanhanget sägas att lagstiftningen har utvecklats i takt med samhället. Det är inte, som vissa vill påskina, ett område som helt och hållet släpar efter. Tvärtom har utvärderingar och omprövningar av lagstiftningen gjorts kontinuerligt med tidsintervallet 10-15 år. I dag får vi möjlighet att debattera och förhoppningsvis besluta i morgon om ytterligare åtgärder som tar upp de brister som har identifierats i systemet. Nu stärker vi huvudmannens inflytande och rättssäkerhet. Vi underlättar även för gode män och förvaltare, eller personer som kan tänka sig att bli gode män och förvaltare, att åta sig den typen av uppdrag. Det är, som föregående talare har sagt, ett bra tecken att det finns en bred samsyn i kammaren vad gäller de förslag som regeringen tagit fram. Det ska också sägas att utredningen Bättre förutsättningar för gode män och förvaltare inte är det enda som ligger till grund för propositionen, utan man har även tagit in de relevanta delarna av den utredning som gjordes 2004, till exempel vad gäller lämplighet och utbildning. Jag vill nämna tre saker i propositionen som är extra glädjande och som kommer att stärka huvudmännens rättssäkerhet ännu mer. Det är viktigt att se vilka lagstiftningen är till för. Ja, lagstiftningen är inte i första hand till för vare sig gode män eller förvaltare. Lagstiftningen är till för huvudmännen, för dem som är i behov av hjälp eller stöd för att kunna leva ett fullgott liv. Det är därför extra välkommet att man nu tar upp förslag som kom redan 2004 och som innebär att ställföreträdare ska vara den som huvudmannen helst vill ha. Det blir normen. Tillsammans med en aviserad proposition om så kallade framtidsfullmakter är det ett rejält kliv framåt. Framtidsfullmakt innebär att man på förhand, redan innan behovet finns, kan namnge en person som man vill ska tillvarata ens intressen, alltså inte först när det är ett faktum att man behöver en god man eller förvaltare. Propositionen är som sagt aviserad men hinner tyvärr inte behandlas under detta riksdagsår. Den kommer att ge möjlighet för människor att själva både ha och ta kontroll över sina liv. Från mitt perspektiv är det alltid bra att människor får välja och kan känna trygghet i den typen av val, även om omständigheterna i sig kan vara tuffa. Det andra området som många gånger, och med rätta, kritiserats gäller bakgrundskontrollen och lämpligheten av gode män och förvaltare. Det är frågor som jag tror måste tas på största allvar. Vi ser att det uppstår brister och felaktigheter som begås uppmärksammas. Med regeringens förslag skärper vi bakgrundskontrollen av föreslagna gode män och förvaltare, och vi tydliggör de krav som ska ställas. Samtidigt får kommunerna ett stort ansvar, vilket jag tycker är bra. Vi ska inte i alltför stor utsträckning detaljreglera från riksdagens kammare. Alla ärenden som rör gode män och förvaltare är unika, och då måste det finnas möjlighet till flexibilitet. Nu vidtar vi åtgärder för att förhindra att en ställföreträdare till exempel brister i sitt uppdrag för att han eller hon har för många ärenden, vilket har påpekats. Det vore dumt att sätta en siffra på hur många uppdrag en god man eller förvaltare kan ha eftersom karaktären på uppdragen är så pass olika. Därför vore det oklokt att säga att tio eller femton uppdrag är taket. Däremot sägs i propositionen mycket tydligt att det är en faktor som ska vägas in när man gör en lämplighetsbedömning. Det är positivt och bra. För det tredje förtydligas kravet på överförmyndaren att tillhandahålla utbildning för gode män och förvaltare. Jag delar regeringens bedömning att det inte nödvändigtvis blir bättre om man tvingar alla gode män och förvaltare att genomgå en basutbildning. Ett sådant absolut krav skulle inte göra uppdraget vare sig mer attraktivt eller lättare, eller för den delen bidra till ökade kunskaper och högre kvalitet. Tvärtom säger vi att utbildningen i högre grad måste anpassas efter de krav och behov som huvudmannen kan tänkas ha. Att det ges specifik och relevant utbildning som är anpassad efter varje människas behov ställer höga krav på överförmyndarna, men i förlängningen garanterar det en högre kvalitet, och då kan vi också locka fler personer att ställa upp och åta sig den typen av uppdrag. Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att regeringen nu föreslår några av de åtgärder som ger störst och bäst effekt för att stärka ställningen för huvudmännen och framför allt stärka rättssäkerheten och kvaliteten i hela systemet med gode män och förvaltare. Genom bättre lämplighetskontroller, större möjligheter att påverka valet av god man eller förvaltare och tydligare krav på rätt kompetens kan man komma till rätta med många av de problem som brukar lyftas fram. Därför är det rimligt att man inväntar effekten av åtgärderna innan man återigen börjar se över hela systemet. Med det vill jag passa på att önska alla en glad sommar, utan att namnge någon särskild. Det inkluderar fru talmannen, kolleger i utskottet och kanslipersonal. Glad sommar! (Applåder)

Anf. 139 Marianne Berg (V)

Fru talman! Du nämnde, Bino Drummond, att ni inte anser att det ska vara en tvingande basutbildning annat än vid speciella uppdrag. Vänsterpartiet säger också ja till att man ska kunna erbjudas särskilda utbildningar om så behövs för uppdraget. För att kunna säkerställa att man, när man tar ett sådant oerhört viktigt uppdrag, är väl förtrogen med uppdraget anser Vänsterpartiet att en basutbildning för alla vore det bästa. Naturligtvis är huvudmannen i centrum, så tänker även vi, men huvudmannen skulle kunna känna sig tryggare om han eller hon visste att man genomgått en grundutbildning. Jag är glad att kontrollerna skärps, men jag tycker inte att det riktigt räcker. Varför motsätta sig någonting som skulle vara lika för alla ställföreträdare?

Anf. 140 Bino Drummond (M)

Fru talman! Jag får börja med att säga att när inte många moderater är närvarande i kammaren är det trevligt att ha sällskap av Fredrik Reinfeldt, om än bara som bild på en tröja. Även Eva Bengtson Skogsberg är närvarande. Ja, Marianne, du har rätt. Vi är överens om att utbildning i sig är viktigt. Jag tror inte att vi nödvändigtvis i den här kammaren ska detaljreglera exakt hur överförmyndarna ska utforma sin verksamhet. Det är redan en ganska utsatt verksamhet, som många gånger har knappa resurser, och att ålägga dem ett så pass stort ansvar skulle inte nödvändigtvis höja kvaliteten. Om det är en helt oprövad god man eller förvaltare är lagstiftningen väldigt tydlig med att man måste erbjuda utbildning så att gode mannen eller förvaltaren kan höja sin kunskapsnivå till att omfatta det mest grundläggande. Om vi tänker oss en jurist måste vi kunna anta att han eller hon har de kunskaper som uppdraget kräver. Jag tror att det är klokare att fokusera utbildningsinsatserna dit där de behövs i stället för att tvinga alla att genomgå en basutbildning som de kanske redan har kompetens i. Vi behöver lägga mer fokus på utbildningar som ser till att de specifika krav som varje enskilt uppdrag ställer uppfylls, i stället för att generalisera en utbildning. När det gäller kontrollen tror jag att man även där måste vara medveten om att alla fall är unika. Jag tror inte att man nödvändigtvis ska motsätta sig mer kontroll. Däremot är det viktigt att överförmyndarna får möjlighet till flexibilitet utifrån den bedömning de gör.

Anf. 141 Marianne Berg (V)

Fru talman! Vi ser olika på det. Jag tror att en basutbildning är bra i första hand för huvudmannen men också för ställföreträdarna. Då får den typen av uppdrag högre status. Det var lite roligt att du nämnde juristerna, Bino, för i propositionen nämns att advokater kanske inte behöver basutbildningen. Jag ställer mig mycket undrande inför det, för det är inte säkert att en jurist klarar uppdraget bättre än en som jobbar inom hemtjänsten eller sitter i kassan på Ica. Jag tycker att man där gör ganska stor skillnad. I stället borde alla genomgå den utbildningen. Bara för att man råkar ha en juristutbildning är man inte mer trovärdig och har större människokännedom samt kan hantera människor bättre. Det kan vara ganska krävande. Därför vidhåller jag att en basutbildning bör vara för alla, oavsett om man är jurist eller sitter i kassan på Ica.

Anf. 142 Bino Drummond (M)

Fru talman! Vi verkar vara hyfsat överens om att vi inte är överens på den här punkten. Det må vara gott så. Jag vidhåller att jag tror att det är bättre att spendera de resurser som finns på en redan ansträngd verksamhet för att säkerställa att man har den spetskompetens som kan behövas för unika och speciella fall. I övrigt har överförmyndaren ett uppdrag att säkerställa att kompetensen finns. Det exkluderar inte att man har en basutbildning för dem som man anser behöver det. Sveriges Kommuner och Landsting och många intresseföreningar erbjuder också väldigt goda utbildningar. Vi kommer nog inte så mycket längre i denna debatt just nu. Men återigen: Tack för Fredriks sällskap!

Anf. 143 Nina Lundström (FP)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Fru talman! De här frågorna engagerar väldigt många i Folkpartiet. Det är ett viktigt uppdrag att vara god man eller förvaltare. Många gånger är det avgörande för att enskilda personer som har behov av hjälp ska få sina rättigheter tillgodosedda. Systemet bygger på att enskilda personer ska åta sig uppdrag som god man eller förvaltare. Detta handlar om att göra en viktig insats för en medmänniska. Det är därför en angelägen uppgift för samhället att säkerställa att det finns personer som vill åta sig uppdrag som god man eller förvaltare och ägna uppgiften både tid och kraft. Fru talman! I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition Bättre förutsättningar för gode män och förvaltare samt tre motioner som väckts med anledning av propositionen. De senaste åren har fokus legat på att identifiera de områden där lagstiftningen är oklar eller inte motsvarar de krav som kan ställas på en modern verksamhet. Det nya är att den enskilda individens möjlighet att påverka vem som ska förordnas som ställföreträdare stärks. Även överförmyndarens och domstolens kontroll av den som föreslås bli förordnad stärks. Den person som den enskilde föreslår ska utses om han eller hon uppfyller lämplighetskraven och vill åta sig uppdraget. Det innebär inte att domstolen eller överförmyndaren får ställa lägre krav i fråga om lämplighet när den enskilde själv har föreslagit en viss person. Regeringen bereder även frågan om framtidsfullmakter. En sådan fullmakt innebär att en enskild person kan välja en person som ska företräda honom eller henne om den enskilde senare i livet blir oförmögen att fatta beslut. En promemoria med förslag om framtidsfullmakter har tagits fram på uppdrag av Justitiedepartementet. Det här tycker vi i Folkpartiet är en angelägen fråga som är viktig att följa. Om någon person på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person kan rätten besluta att anordna godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas. Om någon inte kan ta hand om sig själv eller sin egendom får rätten besluta att anordna förvaltarskap för honom eller henne. Förvaltarskap får dock inte ordnas om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde får hjälp på något annat sätt. Den person som utses ska vara rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig. Förutom att vara allmänt lämplig ska man även bedömas vara lämplig för det aktuella uppdraget. Det är viktigt att den enskildes synpunkter på vem som ska företräda honom eller henne ska ha stor betydelse. Fru talman! Det finns motionsförslag om obligatorisk utbildning. Det har också Marianne Berg redogjort för här i talarstolen. Det är viktigt att ställföreträdaren har den kunskap som krävs för uppdraget. Men ställföreträdare bör inte vara skyldiga att genomgå obligatorisk utbildning, även om Marianne Berg framfört många goda argument för detta. Ställföreträdares kunskapsnivå kan variera i många avseenden. Ett exempel finns omnämnt i betänkandet: att en advokat normalt bör känna till de grundläggande reglerna för ställföreträdarskap och det redovisningsansvar som följer med uppdraget. Det är bara ett exempel bland många. Men självfallet ska alla erbjudas utbildning. Fru talman! Detta är civilutskottets sista debatt här i kammaren denna mandatperiod. Jag vill också ansluta mig till alla dessa tacktal och tacka civilutskottet, dess ordförande, utskottskansliet, kammarkansliet och talmanspresidiet och önska er alla en trevlig sommar. Jag vill speciellt tacka Vänsterpartiets Marianne Berg för stark integritet och många kloka synpunkter, som vi ofta lyssnar på i utskottet, Folkpartiets Jan Ertsborn, som lämnar utskottet och riksdagen, och slutligen även Moderaternas gruppledare i utskottet Oskar Öholm, som har gjort många viktiga insatser för oss i civilutskottet. Jag önskar er en givande tillvaro utanför riksdagen samt tillönskar er en trevlig sommar! Jag utgår från att Marianne Berg och övriga kommer att påminna kommande ledamöter i civilutskottet om hur viktiga frågorna är och hur politiken kan utvecklas. (Applåder)

Anf. 144 Ola Johansson (C)

Fru talman! Det är inget absolut krav för en riksdagsledamot, men det är en tillgång att ha suttit i en kommunal överförmyndarnämnd. I mitt fall var det kommunstyrelsens arbetsutskott i Kungsbacka som lärde mig en del av de här sakerna. Kanske är det så att man lever med föreställningen att det är från Stieg Larssons böcker om Lisbeth Salanders värld som alla gode och för den delen onde män kommer. På en överförmyndarnämnds dagordning hamnar den ytterst begränsade mängd ärenden som kräver dess beslut i någon form. Ofta handlar det om svårigheter att hitta en lämplig person för ett visst uppdrag som kanske är extra komplext. Det kan handla om svårigheter att få in årsräkningar. Det kan handla om behov av specifik utbildning för åtaganden som kräver speciell kompetens och är särskilt tidskrävande. I enstaka fall förekommer det anklagelser, inte sällan från huvudmannens egna anhöriga, mot förvaltare och gode män som de anser ha misskött sitt uppdrag. Inte sällan handlar missnöjet om beslut som fattats i huvudmannens intresse men som går emot och missgynnar den som klagar. Systemet med gode män är unikt. Tack vare människors uthålliga engagemang och till stor del ideella insatser fungerar det väldigt väl. Det är svårt att se hur det skulle fungera bättre i någon annan form. Ett särskilt ansvar för det ligger naturligtvis hos oss som har att hantera familjebalken och annan lagstiftning, hos kommunernas överförmyndare, hos de länsstyrelser som har till uppgift att utöva tillsynen och ytterst också naturligtvis hos de människor som åtar sig det svåra och viktiga uppdraget att vara god man eller förvaltare åt en medmänniska. Regeringens förslag grundar sig på flera utredningar. Den äldsta som jag har hittat är från 2002. Propositionen heter Bättre förutsättningar för gode män och förvaltare och syftar till att stärka huvudmannen, skärpa kraven på gode män och förvaltare och samtidigt underlätta deras tillvaro, särskilt när de behöver bli befriade från ett uppdrag. Det har varit ett arbete som har pågått lång tid men som nu har kommit till någon form av avstämningspunkt. Det är inte vägs ände men ett avstamp för det fortsatta arbetet framåt. Med några undantag, främst från Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, råder det enighet om att det är bra förslag som borde få riksdagens godkännande. Socialdemokraterna har haft invändningar och intar en något kryptisk inställning. Man motsätter sig inget av det som föreslås, men man vill se över lagstiftningen i dess helhet och göra den mer ändamålsenlig utifrån de behov som finns i dag. Om jag tolkar Jonas Gunnarsson rätt menar han att det huvudsakligen fungerar bra i dag, men han är mer orolig för framtiden. Jag kan dela den oron. Kanske har också Socialdemokraterna läst för många romaner, eller så vill ni göra en markering av något slag mot regeringen. Det är inte så konstigt när det är några månader kvar till valet. Men om ni inte vill precisera mer vad invändningarna handlar om är det svårt att ta ställning till vad ni vill. Vänsterpartiet och den förträffliga Marianne Berg - som alla har talat väl om, och jag instämmer i detta - vill ställa krav på att alla gode män och förvaltare ska erhålla någon form av obligatorisk utbildning. Det innebär något slags stegvis, successivt, överförande av ansvaret för åtagandet till kommunerna. På något annat sätt kan jag inte tolka förslagen att kommunen ska överta ansvaret till dess en ny god man utsetts. Enligt ett annat förslag ska kommunen åta sig någon form av försäkringsansvar för den gode mannens räkning. I övrigt ligger förslaget här i linje med vad Vänsterpartiet vill, nämligen att stärka huvudmännens rättigheter och underlätta arbetet för dem som har åtagit sig det viktiga uppdraget som god man och förvaltare åt kanske en nära anhörig, en medmänniska. Sverigedemokraterna har liknande förslag, men de vill intervenera i kommunernas ansvar och där reglera hur arvoden ska räknas ut och fördelas mellan olika uppdrag. Kanske föga förvånande skjuter de in sig på de människor som antar det viktiga uppdraget att vara god man åt ensamkommande barn och som på något sätt vill bidra till att dessa människor på flykt ska få en bra start i livet i Sverige. De riktlinjer som styr fördelningen av arvodena kommer ursprungligen från Sveriges Kommuner och Landsting, men de beslutas ytterst av kommunerna. Kostnaden belastar ytterst huvudmannen - om denne har tillgångar. Det är en bra ordning. En reglering av detta leder i likhet med Vänsterpartiets inställning till att verksamheten successivt överförs i offentlig regi. Kanske är det en sådan utveckling Socialdemokraterna önskar sig. Det är inte mycket vi får reda på om oppositionspartiernas avsikter. Jag ser att tendensen finns i de förslag som har lagts fram. Fru talman! Centerpartiet står bakom en politik där civilsamhället är starkt och där människors idealism och känsla för sina medmänniskor tas till vara - men exploateras inte. Vi vill också att kommunerna ska fatta beslut om höjda arvoden. Men att försvåra tillsättandet av gode män och förvaltare genom alltför många kontroller och omfattande krav på utbildningar tror vi på sikt kommer att undergräva systemet och åstadkomma en alltför hög tröskel för många att våga och vilja ta sig an det viktiga uppdraget. Huvudmannen, i den mån denne är förmögen att bestämma och kommunicera sitt val, ska ha inflytande över vem som förordnas. Personens lämplighet och förmåga att utföra sitt uppdrag måste kontrolleras noga, dels för att kontrollera så att inga intressekonflikter föreligger, dels för att se till så att hen är lämplig och kan utföra uppdraget att företräda sin huvudman och verka för dennes bästa. I uppdraget att företräda och förvalta egendom krävs ibland särskild erfarenhet. Det kan gälla att förvalta kapital eller fastigheter, det kan bero på huvudmannens egna behov eller det kan handla om en sjukdomsdiagnos där det krävs särskilda kunskaper. Demens har nämnts. Självklart ska den som har åtagit sig ett sådant uppdrag kunna bli befriad genast om det innebär en risk för den enskildes hälsa och säkerhet. Om man till följd av egen sviktande hälsa eller dödsfall inte kan fullfölja sitt åtagande är det inte de anhörigas, de efterlevandes, uppgift att städa upp. Det måste överförmyndaren ha resurser att åta sig. Centerpartiet tillstyrker regeringens proposition och välkomnar att det ges bättre förutsättningar för gode män och förvaltare. Det är ett bra system, men det står och faller helt och hållet med att någon vill åta sig att vara god man eller att vi kan intressera den yngre generationen för uppdraget så att inte de människor som åtar sig uppdraget dör ut tillsammans med sina huvudmän. Många huvudmän är unga, och de behöver någon som är i samma ålder och förstår deras behov. Detta står och faller med vilka förutsättningar vi kan ge. Självklart har nivåerna på arvodena betydelse, men man måste ha i åtanke att den som står för arvodet är huvudmannen själv. Detta måste vägas emot vilken betalningsförmåga de kan förväntas ha. Därför är det av yttersta vikt att vi ger de gode männen så goda förutsättningar som möjligt och att vi på olika sätt stöder dem som åtar sig de viktiga uppdragen med utbildning. Både för den gode mannens och huvudmannens skull är det viktigt att inte antalet uppdrag blir så många att det påverkar förmågan att ge den enskilde det stöd denne har rätt till. Förslagen här syftar till det. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Jag vill i likhet med andra talare rikta ett särskilt tack till talmännen, till Riksdagsförvaltningen, till kammarkansliet och alla duktiga sekreterare samt till alla kolleger i civilutskottet. När man kommer in i denna lokal känner man att det är kallt, men den värme som finns mellan oss ledamöter och den hetta som vi ibland visar upp i debatterna kännetecknar inte alls temperaturen i lokalen. Jag hoppas på ett återseende snart efter valet, och jag hoppas att ni alla får en avkopplande och skön ledighet. Tack, Veronica, för ditt ordförandeskap. Det har varit en tuff tid, och du har skött ditt uppdrag mycket väl. Tack ska du ha! (Applåder)

Anf. 145 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Så mycket klokskap samlat i ett utskott och personifierat av Marianne Berg som hyllats här i dag. Hon är en av de modigaste politiker som jag har träffat. Vi debatterar bättre förutsättningar för gode män och förvaltare. Det är ett mycket viktigt betänkande som rör många som av olika skäl lever i utsatta situationer. Det är egentligen ett fantastiskt system vi har i Sverige. Till god man eller förvaltare ska utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna. En god man eller förvaltare ska hjälpa en person som på grund av sjukdom, psykisk störning eller svag hälsa inte kan ta hand om sin egen ekonomi. Uppdraget som god man eller förvaltare kan omfatta tre olika delar: Bevaka den enskildes rätt, förvalta den enskildes egendom och sörja för den enskildes person. Vi hör att det är ett viktigt uppdrag som kräver att den som är god man eller förvaltare är lämpad för uppgiften. Regeringen föreslår nu ändringar i föräldrabalken som innebär bland annat följande: Den person som den enskilde önskar bli företrädd av ska i regel utses till ställföreträdare, och kontrollen av den som föreslås som ställföreträdare ska skärpas. Regeringen vill stärka den enskildes, huvudmannens, inflytande över vem som ska företräda honom eller henne. Därför föreslår regeringen att den person som den enskilde föreslår som god man eller förvaltare ska utses om han eller hon uppfyller lämplighetskraven och vill åta sig uppdraget. Dessutom ska överförmyndaren ansvara för att gode män och förvaltare erbjuds den utbildning som behövs. Det är viktigt för den som har behov av en god man eller förvaltare att ställföreträdaren har den kunskap som krävs för uppdraget. Den som har god man eller förvaltare har också rätt att förvänta sig bästa möjliga stöd och ett gott bemötande. Ett gott bemötande av den hjälpbehövande förutsätter kunnighet, lyhördhet och empati. En ökad kunskapsnivå, till exempel kännedom om demenssjukdomar eller missbruksproblematik, ökar självklart, som nämnts tidigare, förutsättningarna för att den enskilde får ett bra bemötande. En god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Om godmanskapet eller förvaltarskapet ska fortsätta är den gode mannen eller förvaltaren i dag skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts. Utgångspunkten bör även i fortsättningen vara att en förvaltare i normalfallet ska vara skyldig att fullgöra sitt uppdrag till dess att en ersättare utsetts. Samtidigt är det rimligt att en förvaltare som åtagit sig ett frivilliguppdrag har möjlighet att i förtid frånträda sitt uppdrag om han eller hon har beaktansvärda skäl att göra det, till exempel vid hot eller våld. För att ett entledigande ska kunna ske i förtid bör det krävas att förvaltarens bevekelsegrunder för att avsluta uppdraget väger tyngre än behovet av att det kontinuerligt finns en förvaltare. Fru talman! Det är ett viktigt uppdrag att vara god man eller förvaltare. Många gånger är det avgörande för den enskilde som har behov av hjälp för att få sina rättigheter tillgodosedda. Systemet bygger på att enskilda personer i alla delar av samhället kan åta sig uppdrag som god man eller förvaltare och därmed göra en viktig insats för en medmänniska. Det finns många fördelar med det här systemet. Det är därför en angelägen uppgift för samhället att säkerställa att det finns personer som vill åta sig uppdrag som god man och förvaltare och ägna uppgiften både tid och kraft. Det här handlar om de mest utsatta i vårt samhälle. Men det finns människor i dag som utnyttjar systemet och faktiskt lurar andra människor som är i en oerhört utsatt position. Det finns skrämmande exempel på gode män och förvaltare som utnyttjat situationen för egen vinning. Det finns de som lurat till sig miljoner från sina uppdragsgivare, alltså enskilda personer som de var satta att skydda och hjälpa. Vi hör också om personer som blivit god man för 60, 70 upp till 80 personer, till kanske ännu fler. För mig ter det sig tveksamt att man kan uppfylla sitt uppdrag på ett bra sätt med så många enskilda huvudmän. Med jämna mellanrum uppmärksammas det i olika medier. Det är uppenbart att man behöver ha en bättre kontroll. Överförmyndaren har också en roll i sammanhanget. I många av de här fallen är det överförmyndaren som inte riktigt har koll. Den som är god man skickar en redovisning varje år. Det är inte alltid som överförmyndaren har följt upp det och kollat upp ordentligt. Så blir det fel, och systemet utnyttjas. Jag vill till sist lyfta fram dem som jag har mött och som tagit uppdraget som god man på största allvar. Med stort hjärta fullgör man sitt uppdrag och höjer livskvaliteten för den person man hjälper. Jag har träffat sådana gode män och också personer som de hjälper. Det är både rörande och glädjande att se hur människor i utsatta situationer får växa till och leva ett fullvärdigt liv trots att de har någon form av nedsättning. Jag skulle vilja ge en stor varm röd ros - det har ingenting med politisk färg att göra - till alla de gode män och förvaltare som fullgör sitt uppdrag på ett utomordentligt bra sätt. Till sist, fru talman, vill jag ställa mig i kören här för att lovsjunga. Jag ska dock inte sjunga. Det är ett fantastiskt utskott som vi har. Jag kom in i mars 2013 och vill säga att det var fantastiskt att möta alla jätteduktiga personer och uppleva en värme. Även om vi inte alltid, som Ola sade, är överens politiskt och ska inte heller vara det, har det funnits en värme och utrymme för oss alla. Vi är en del av någonting som större än vi själva. Jag vill tacka ordföranden Veronica Palm för ett väl genomfört arbete och vår vice ordförande Nina Lundström, naturligtvis Riksdagsförvaltningen och vårt kansli, som jag har haft väldigt mycket glädje av i processen att bli gruppledare. Jag vill önska alla en trevlig sommar. (Applåder)

Anf. 146 Veronica Palm (S)

Fru talman! Då har civilutskottet avslutat mandatperiodens sista debatt. Jag vill som ordförande i utskottet, en väldigt glad och stolt ordförande, till protokollet få antecknat mitt tack till utskottets ledamöter för ett väldigt roligt arbete. Jag vill tacka kansliet för ett väldigt viktigt arbete och ett stöd i arbetet och önska er alla en riktigt bra sommar. (Applåder)

Beslut

Strängare kontroller av gode män och förvaltare (CU34)

Kontrollen av att personer som ska utses till gode män eller förvaltare är lämpliga skärps. En god man eller förvaltare kan företräda en annan persons intressen om den personen av någon anledning, exempelvis sjukdom eller hög ålder, inte kan sköta sina egna angelägenheter.

Om den som behöver en god man eller förvaltare har föreslagit en person för uppdraget ska denna person som regel utses, om lämplighetskraven är uppfyllda och han eller hon vill åta sig uppdraget. Lämpligheten ska kontrolleras i så stor utsträckning som det behövs. Kommunernas överförmyndare ska ansvara för att gode män och förvaltare får den utbildning de behöver.

För att det ska finnas tillräckligt många gode män och förvaltare förbättras också deras villkor. Ett exempel på det är att den som är god man eller förvaltare ska kunna lämna sitt uppdrag även om en ersättare inte har utsetts, exempelvis vid hot eller våld.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.