Assisterad befruktning för ensamstående kvinnor

Herr talman! Vi ska nu debattera det lagförslag om assisterad befruktning för ensamstående kvinnor som regeringen har lagt fram.

Det är viktigt att i inledningen av debatten påpeka att detta inte är en debatt om ensamstående föräldrar. Det är inte en debatt om huruvida en ensamstående förälder kan vara en bra förälder. En ensamstående förälder kan självklart vara en helt enastående förälder. Det handlar inte heller om vad som är en fullvärdig familj. Det är självklart så att en familj med en ensamstående förälder med barn också kan vara en fullvärdig familj, en familj som ska behandlas med samma respekt och ges samma stöd av samhället som en familj med två närvarande föräldrar. Detta handlar i stället om vilken lagstiftning som vi ska ha och vilka intressen som vi som statens företrädare ska värna.

När det gäller alla frågor som rör barn är det för oss kristdemokrater helt självklart att vi utgår från barnets perspektiv. Vad är barnets intressen? Vad är det som vi har att försvara?

Beträffande barnfrågor har vi ett mycket gott stöd i barnkonventionen, och barnkonventionen är otvetydig vad gäller barns rättigheter till föräldrar. Där slås det fast att barn så långt som möjligt ska ha kännedom om sina föräldrar och få möjlighet att växa upp tillsammans med dem och att fostras av dem. Och det är vi som stat, som har skrivit under barnkonventionen, som är skyldiga att se till att det så långt som möjligt blir så. Det är inte alltid möjligt. Ibland kan barn inte leva tillsammans med sina föräldrar, och då är det vårt ansvar att se till att barn får det så tryggt som möjligt.

Men i dag har vi att ta ställning till ett lagförslag som har till syfte att från början frånta barn en pappa. För oss kristdemokrater är det mycket svårt att förstå hur detta lagförslag kan läggas på riksdagens bord i dag när vi i alla andra sammanhang när vi debatterar familjepolitik och föräldrar talar om hur viktiga pappor är. Då talar vi om att pappor behövs i sina barns liv, att pappor ska vara mer närvarande och att pappor borde ta ut mer föräldraförsäkring, prata mer med sina barn och ta ett större ansvar i barnens vardagsliv. Samtidigt är flera partier i denna kammare beredda att gå fram med ett lagförslag där det sägs att pappan över huvud taget inte behövs.

Denna lag sätter vuxnas längtan efter barn framför barns rätt till föräldrar. Redan i den utredning som ligger till grund för lagförslaget slår man också fast detta. Man konstaterar att detta inte handlar om barns rättigheter eller om barns intressen. Det handlar om vuxnas intressen. Det är beklagligt.

Regeringen är till och med så ivrig med att gå fram med förslaget att man inte är beredd att vänta på slutbetänkandet, trots att flera remissinstanser, bland annat Barnombudsmannen, pekar på att det finns stora brister när det gäller att skydda barnens rättigheter i fråga om bland annat kännedom till sitt ursprung, som inte är belysta i detta lagförslag.

I februari, om en månad, kommer slutbetänkandet. Men regeringen är inte beredd att invänta det utan är beredd att redan nu gå fram med ett lagförslag där barnens rättigheter inte är tillräckligt belysta.

Herr talman! Kristdemokraterna är emot förslaget om att medverka till att ensamstående kvinnor ska kunna insemineras därför att vi sätter barns rättigheter framför vuxnas längtan.

Herr talman! Dagens debatt handlar om regeringens förslag i propositionen om assisterad befruktning för ensamstående kvinnor.

Frågan handlar om, anser vi, om staten ska stimulera och främja att barn kommer till världen med endast en förälder redan från dag ett i sitt liv.

Lagförslaget avser att undanröja en påstådd diskriminering av ensamstående kvinnor som i nuläget inte kan få assisterad befruktning i Sverige.

Vi i Sverigedemokraterna har väckt en motion i vilken vi föreslår att man ska avslå regeringens proposition. Utgångspunkten för Sverigedemokraternas familjepolitik är att barnets bästa ska beaktas i alla situationer inom familjepolitikens område.

Dagens debatt handlar absolut inte om att ensamstående kvinnor eller män på något sätt skulle vara dåliga föräldrar. Många par skiljer sig eller separerar, varför det i vårt samhälle redan i dag finns många barn som lever med endast en mamma eller en pappa. Ofta finns dock båda föräldrarna med i bilden som ett stöd, även om det kan vara en av föräldrarna som tar ett större ansvar. Detta är något vi från samhällets sida inte kan undvika. Även om vi med parterapi och annat stöd för att skapa trygga familjer kan hjälpa, och genom politiska beslut bidra till att lösa livspusslet för föräldrarna och ge goda förutsättningar för en god familjerelation, kan vi aldrig undvika att par separerar.

Ett av de främsta skälen är att vi anser att ett barn har rätt till två vårdnadshavare. Det är en av flera anledningar. Ett av de viktigaste argumenten för detta är den ekonomiska och sociala tryggheten för barnet. Det är en trygghet som i större utsträckning kan garanteras om det finns två vårdnadshavare. I nästan alla andra sammanhang när frågan om barn och deras vårdnadshavare diskuteras betonas vikten av en pappa. Föräldrar är de viktigaste personerna under ett barns första levnadsår, och vi anser att alla barn behöver och har rätt till både en mamma och en pappa.

Det är viktigt att betona att en ensam vårdnadshavare inte behöver vara sämre än två vårdnadshavare. Däremot ökar sårbarheten om något skulle hända den ensamstående föräldern, i detta fall mamman. Två föräldrar ger helt enkelt barnet en större trygghet i ekonomiskt, rättsligt och socialt hänseende om en förälder skulle bli sjuk eller avlida. I det fall två föräldrar skiljer sig finns ändå den andra föräldern där och kan rycka in om något skulle hända. Släktingar kan ha en viktig roll men kan vid en förälders bortgång inte helt ersätta föräldern, oavsett hur bra relationen till barnet är.

Vi utgår helt enkelt från barnets bästa och barnets villkor. Därför vill vi inte medverka till att förringa pappans betydelse eller barnets rätt till båda sina föräldrar. I målkonflikten mellan att ge en barnlös kvinna rätten att få ett barn och barnets behov av två vårdnadshavare, både en mamma och en pappa, väljer vi att ställa oss på barnets sida.

Barnets rätt till sina föräldrar deklareras också tydligt i barnkonventionen. Det kan ifrågasättas om inte förslaget att ge ensamstående kvinnor möjlighet att skaffa barn via assisterad befruktning kan tänkas strida mot barnkonventionen. I konventionens artikel 3 framgår att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som berör barn. Det framhålls också i flera artiklar i barnkonventionen att det är centralt att ett barn har två föräldrar. Bland annat i barnkonventionens sjunde artikel framhålls att ett barn så långt det är möjligt har rätt att få vetskap om sina föräldrar och få sin omvårdnad av dem.

Herr talman! Sammanfattningsvis anser vi att det vore djupt olyckligt om lagförslaget godkändes, då det skulle innebära att svensk sjukvård bidrar till att det föds barn som saknar pappor redan från livets början. Man kan inte råda över livets utveckling och över dödsfall och andra orsaker som gör att en förälder försvinner från barns liv, men vi ska inte stimulera och bidra till en utveckling där barn redan från början bara har en förälder. Hur stor barnlängtan en ensamstående kvinna än har är det vår fasta övertygelse att barn har rätt till båda sina föräldrar.

Det är för oss sverigedemokrater helt självklart att barnets bästa och barnperspektivet, det vill säga rätten till två föräldrar, ska väga tyngre än kvinnans önskan om barn. Riksdagen bör därför avslå propositionen om att tillåta assisterad befruktning av ensamstående kvinnor.

Herr talman! Äntligen kommer vi i dag att klubba beslutet att även ensamstående kvinnor ska ges rätt till assisterad befruktning. År 2016 är det hög tid att förstå att familjer ser ut på andra sätt än för decennier sedan. Det är också dags för en harmonisering med de övriga nordiska länderna. Ensamstående kvinnor kan i dag få tillgång till assisterad befruktning i alla övriga nordiska länder, förutom Norge.

Det har varit en lång resa och en lång kamp, och jag vill passa på att tacka Barbro Westerholm från Liberalerna som har kämpat i frågan väldigt länge. Jag vill också tacka mitt eget parti - Lasse Werner väckte en motion om detta redan 1985. Det är 31 år sedan. Det är alltså ingen ny fråga, utan den har debatterats i decennier.

Barn som växer upp formas av sin miljö och av den kärlek, omvårdnad, kontinuitet och respekt barnet får från en mamma, en pappa, en ensamstående mamma, två mammor eller två pappor - av de människor som omger barnet och som ser barnet och barnets behov. Det avgörande för ett barn är inte att det finns en mamma och en pappa, alltså en traditionell kärnfamilj, utan det avgörande för ett barn är att växa upp i kärlek och respekt och att få den omvårdnad varje barn har rätt att få.

Nu ska samma villkor gälla för ensamstående kvinnor som för par vid assisterad befruktning. En läkare ska pröva om både par och ensamstående barn har medicinska, psykologiska och sociala förhållanden som är lämpliga. Frågan är: Fixar jag att vara en god förälder, och kommer barnet att växa upp i en god miljö?

I Sverigedemokraternas reservation lyfts de ekonomiska och sociala aspekterna in, och barnkonventionen lyfts fram. Traditionella familjer är ingen garanti för lycka och välgång, utan det som betyder något är det nätverk som finns runt ett barn. Vad gäller barnkonventionen skulle jag önska att Sverigedemokraterna tittade på just barnkonventionen även när det gäller flyktingar. Det vore väl fint.

Kristdemokraterna hänvisar i sitt motstånd mot olika typer av familjepolitiska reformer ofta till barnperspektivet och barnkonventionen. Man översätter i det här fallet barnperspektivet till rätten att känna till sitt genetiska ursprung. Det gör det kristdemokratiska motståndet i frågan om ensamstående kvinnors tillgång till assisterad befruktning extra intressant.

Det har nämligen varit så att svenska ensamstående kvinnor i decennier har åkt till andra länder för att få just assisterad befruktning. Då får barnen inte kunskap om sitt genetiska ursprung eftersom spermadonatorer i många av dessa länder, till skillnad från i Sverige, får vara anonyma. Svensk lagstiftning ger barn rätt att få denna information. Om ensamstående kvinnor nu ges möjlighet till assisterad befruktning i Sverige skulle det alltså stärka dessa barns rätt till kunskap om deras genetiska ursprung. Det borde ju vara positivt vad gäller barnperspektivet.

En människas relationsstatus säger ingenting om det sociala nätverket. Ensamstående personer kan leva i ett rikt socialt nätverk, och familjen kan vara mycket mer än mamma, pappa, barn.

Den lag som snart ska klubbas innebär att det är läkaren som ska avgöra om en speciell donators spermier ska användas. Kvinnan eller paret kan ha önskemål, med det är läkaren som ska avgöra detta. Vi inom Vänstern hade gärna gått ett steg till. Vi vill att man oavsett om man lever som par eller är ensamstående ska ha rätt att välja donator. Det skapar en större trygghet för alla inblandande parter, och vi kommer i dag att yrka bifall till reservation nr 1 under punkt 3.

Vänstern vill också utvidga rätten att utföra insemination utanför universitetssjukhusen till att även gälla barnmorskemottagningarna. Specifikt för dem som inte har problem med infertilitet skulle det betyda att man kortade köerna ganska raskt.

Det som behövs nu är en modern familjepolitik à la 2016 som inkluderar alla i stället för att ifrågasätta människors olika val för hur de lever sina liv. Nu får vi en jämställd och jämlik lag. Det är en seger för alla oss som vet att familjer ser olika ut och som vill att lagstiftningen ska hänga med i det som sker i samhället. Länge leve det samhälle som framhärdar i att det avgörande för ett barn är att växa upp i kärlek och respekt och att få den omvårdnad som varje barn ska få - i olika typer av familjer!

Jag yrkar bifall till propositionen med undantag av vår reservation nr 3.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2, vilket jag glömde när jag höll mitt huvudanförande.

Till Karin Rågsjö och Vänsterpartiet har jag en fråga. Jag skulle egentligen kunna formulera den så kort som: Är pappor viktiga för sina barn? Men innan jag ger Karin Rågsjö möjlighet att svara på frågan vill jag säga att jag är glad att vi har kommit så långt i Sverige i synen på föräldraskap att vi i väldigt stora delar behandlar och ser på mammor och pappor som lika mycket föräldrar. Det har tagit ganska lång tid. Även om vi har en föräldraförsäkring som är unik i världen och som, från att den infördes på 70-talet, har gjort att mammor och pappor har lika rätt att vara föräldralediga. Lagstiftningen är i huvudsak helt lika, därför att vi ser mammor och pappor som lika mycket föräldrar.

När vi debatterar mycket av familjepolitiken pratar vi om föräldrar och menar då både mammor och pappor på lika villkor. Vi vet att det finns ojämställdhet. Vi vet att det ser olika ut. Och vi debatterar många gånger hur vi ska förmå mammor och pappor att ta lika stort ansvar.

Vår utgångspunkt från Kristdemokraterna, när vi pratar utifrån att pappor och mammor är lika viktiga för sina barn, är att barnen behöver båda föräldrarna. Barnen behöver sin pappa lika mycket som sin mamma. Barnen mår bra av att pappor ta ut mer föräldraledighet. Vuxenrelationen mår också bra av det. Framför allt mår barnen bra av att ha en nära och tät relation med båda sina föräldrar. Men här är Vänsterpartiet berett att säga att pappor över huvud taget inte behövs. Därför frågan: Är pappor viktiga för sina barn?

Herr talman! Emma Henriksson! Ibland undrar jag om inte samhällsutvecklingen har sprungit ifrån KD eller att någonting har hänt.

I dag har vi olika typer av familjer. Vi har kärnfamiljer. Vi har familjer med två mammor och med två pappor. Pappor är viktiga. Mammor är viktiga. Farmödrar kan vara viktiga. Det är många runt ett barn som kan vara viktiga. Det är väldigt många som kan stötta ett barn under hela dess uppväxt.

I dag ser det väldigt olika ut i samhället. I min närkrets kan jag säga att jag har alla typer av familjer, så kallade stjärnfamiljer. Det viktiga för mig, för Vänstern och för oss som jag tror kommer att klubba det här i dag är att barnen får den kärlek och den omsorg i de familjekonstellationer som finns.

Ensamstående kvinnor som önskar få barn, och som inte kan befruktas här genom assisterad befruktning, åker till andra länder, Emma. De åker exempelvis till Danmark där man har anonyma spermagivare. Om vi nu klubbar det här i dag, vilket vi kommer att göra ungefär kl. 16, innebär det att de här barnen får tillgång till sina genetiska pappor.

Av olika utredningar framgår det att det går alldeles utmärkt för de barn som växer upp i olika typer av familjer. Vad ni gör är att ni exkluderar vissa typer av familjekonstellationer och säger: Men så här vill inte vi ha det. Vi vill att det ska vara en kärnfamilj. Och finns det inte en kärnfamilj ska inte den ensamstående kvinnan få hjälp med att bli befruktad.

Ni väljer på det sättet exakt hur en familj ska se ut. Det tycker jag är ganska märkligt när vi nu pratar om människors lika rätt att välja sina liv.

Jag tycker att 2016 är det dags att klubba det här. Det är bara att titta på vår omvärld.

Herr talman! Jag får nog be Karin Rågsjö att gå in och lyssna på mitt anförande igen. Det var ju inte så många minuter sedan som jag höll det, men du tycks redan helt och hållet ha bortsett från, glömt bort eller inte hört vad jag sa. Jag inledde mitt anförande med att säga att det här inte handlar om huruvida ensamstående kan vara bra föräldrar eller inte eller huruvida en familj med en ensamstående förälder med barn är en fullvärdig familj eller inte, för det är de. Det råder ingen tvekan om det. Ensamstående föräldrar kan vara helt utmärkta som föräldrar. En familj med en ensamstående med barn är en fullvärdig familj. Den ska ha samma respekt. Men det är inte det som den här lagstiftningen handlar om.

Den här lagstiftningen handlar om barn som från början fråntas rätten att få en pappa, inte om huruvida en familj där ett barn har blivit av med en förälder är en fullvärdig familj, om den förälder som är kvar fortfarande är en bra förälder. Det kan den absolut vara. Det här handlar om huruvida barn har rätt till sin pappa eller inte.

Barnkonventionen är tydlig. Vänsterpartiet och Kristdemokraterna är överens om att barnkonventionen ska vara svensk lag. Barnkonventionen säger att barn ska få vetskap om vilka som är deras föräldrar och få omvårdnad av dessa. Barn har alltså rätt till det, men med lagstiftningen vill ni nu frånta barnen den rättigheten. Jag gissar att skyndsamheten handlar om att man vill införa barnkonventionen som lag. Om man skulle ha gjort det först skulle man inte ha kunnat införa den här lagstiftningen, för den strider mot barnkonventionen och fråntar barnen möjligheten att få en pappa.

Vänsterpartiet säger att det är bättre att man får assisterad befruktning i Sverige, för då får barnen tillgång till den andra föräldern. Nej, det får de inte. Under hela uppväxten, från 0-18 år, blir man utan rätten till en förälder. När man blivit vuxen kan man få veta vem som var ursprunget till ens genetiska ursprung, men man fråntas rätten att ha en pappa. Så frågan kvarstår, för den svarade du inte på: Är pappor viktiga för sina barn?

Herr talman! Emma Henriksson! Ja, pappor kan vara bra men de kan också vara dåliga. Mammor kan också vara dåliga.

Det viktiga tycker jag är att vi står här 2016 och diskuterar en lagstiftning som man har genomfört i andra länder. Det du säger, även om du säger att du tycker att ensamstående föräldrar kan vara jättebra, är att det inte är riktigt bra, att det inte är riktigt okej att kvinnor nu kan välja att få assisterad befruktning i Sverige, för ni saknar ju pappan.

Ni i KD säger: Vi vill ha familjen med mamma, pappa och barn. Det är precis vad du säger och den signal som du skickar till kvinnor som adopterar, ensamstående kvinnor, pappor och pappor samt mammor och mammor som lever med sina barn, vilka det går alldeles utmärkt för och som får den kärlek, omvårdnad och respekt de ska ha. Det är det som är det viktiga 2016.

Herr talman! I dag kommer riksdagen med all sannolikhet att rösta igenom ett bra och oerhört efterlängtat förslag.

För tio år sedan fick kvinnor som lever i samkönade par i Sverige rätt till assisterad befruktning. Det var ett viktigt beslut då. Och många barn växer i dag upp med två mammor, där den ena är biologisk mamma och där paret har fått hjälp med insemination. Nu är det dock hög tid att vi tar nästa steg.

I propositionen som regeringen nu lägger fram föreslås att ensamstående kvinnor ska ges samma möjlighet till assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård som i dag finns för gifta par, registrerade partner och sambor. En ensamstående kvinna som genomgår en assisterad befruktning i Sverige blir barnets enda rättsliga förälder - en lagändring som föreslås träda i kraft den 1 april i år.

Herr talman! Ofrivillig barnlöshet är en stor sorg för väldigt många. I takt med kunskapsutvecklingen har hälso- och sjukvården kunnat hjälpa många av dem. Genom insemination och IVF-behandlingar har tusentals barn kommit till världen. Men möjligheten till denna hjälp att bli gravid har fram till nu bara getts till de som är gifta, de som bor tillsammans eller de som är registrerade partner.

Ungefär 10-15 procent av dem som önskar få barn är ofrivilligt barnlösa. I dagsläget tillåter inte svensk lag ensamstående kvinnor assisterad befruktning, vilket har resulterat i att ca 800 svenska kvinnor årligen åker utomlands för att få hjälp med assisterad befruktning.

Dagens lagstiftning förhindrar alltså inte det barnafödande som kritikerna vill avstyra genom att motsätta sig en lagändring. Däremot komplicerar den livet oerhört för många kvinnor som är ofrivilligt barnlösa och ensamstående. Den kan också komma att komplicera livet för barnen.

Dagens regler skickar en signal att dessa barn egentligen inte är önskvärda, att om samhället är inblandat ska det finnas två föräldrar som uppfostrar barnet - detta trots att verkligheten många gånger ser ut på ett helt annat sätt med många olika former av familjekonstellationer.

Förhoppningen är att vi med detta förslag förändrar denna syn. Intressant är att det faktiskt inte alltid varit omöjligt för ensamstående kvinnor att få fertilitetsbehandling i Sverige. Innan den första regleringen infördes i 1984 års inseminationslag förekom det faktiskt att privatpraktiserande gynekologer behandlade kvinnor som inte levde tillsammans med en man. Inseminationslagen satte dock stopp för sådana behandlingar i Sverige därför att dåtidens lagstiftare ansåg att barnen skulle ha två rättsliga föräldrar, av motsatt kön dessutom.

Redan vid denna första lagändring väcktes dock en motion i frågan om fortsatt rätt för ensamstående kvinnor att kunna få hjälp med assisterad befruktning, men den avstyrktes då av riksdagen. Men samhället förändras. Normer och värderingar i dag ser inte ut som de gjorde då. Verkligheten i dag ser inte heller ut som den gjorde då.

År 2005 fick samkönade par tillgång till assisterad befruktning och adoption, vilket innebär att föräldrarnas kön numera faktiskt saknar betydelse.

Herr talman! Nu är det som sagt dags att ta nästa steg. Vi har redan accepterat och respekterar att familjekonstellationer kan se olika ut och att vi lever våra liv helt olika. Barn lever i dag med en, två, tre eller fyra föräldrar. Det viktigaste är inte antalet föräldrar utan att barnen får en bra, säker och trygg uppväxt. Vi socialdemokrater anser att familjesammansättningen inte säger något om hur ett barn får det i livet. Det handlar snarare om vilken omsorg och kärlek vi ger barnet.

Att sjukvården bidrar till att barn blir till innebär såklart ändå ett extra ansvar för samhället. Därför görs i dag alltid en bedömning av läkaren om barnets förutsättningar att växa upp under goda förhållanden innan beslut fattas om assisterad befruktning. Samma viktiga bedömning kommer att göras för den ensamstående kvinnan.

Kvinnan kommer att använda sitt eget ägg tillsammans med donerade spermier och bli ensam förälder till barnet. I många andra länder kan en spermiedonator förbli anonym, men det är och ska inte vara möjligt i Sverige.

Alla barn som har tillkommit genom assisterad befruktning i Sverige kan få reda på vem den genetiska pappan är. Den rättigheten förändras inte med vårt förslag. Alla barn har rätt att ha kännedom om sitt ursprung, och det är viktigt. Med vårt förslag kommer fler barn att få den rättigheten.

Herr talman! Vi anser att vi behöver mer kunskap om hur sjukvården hanterar och bedömer dem som ansöker om assisterad befruktning. Därför föreslår regeringen att en utvärdering ska genomföras om några år. Bland annat behöver vi säkerställa att de ensamstående kvinnorna inte särbehandlas.

Redan i vår hoppas vi att de första ensamstående kvinnorna kan vända sig till svensk sjukvård i stället för utländsk för att få assisterad befruktning. Det är bättre för kvinnorna, men det är framför allt bättre för barnen.

Herr talman! Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till propositionen.

(Applåder)

Herr talman! I utredningen Assisterad befruktning för ensamstående kvinnor beskrivs utgångspunkten för utredningens förslag - på s. 105-106, för den som vill kolla upp det själv: "Det kan knappast hävdas att motivet för ett införande av möjligheten till assisterad befruktning för ensamstående är hänsynen till barnets bästa. Grunden för införandet är i stället en önskan att hjälpa fler ofrivilligt barnlösa att få barn på detta sätt."

Utredningen deklarerar alltså tydligt att det inte handlar om barns rättigheter eller om vad som är bäst för barnen utan om vuxnas längtan efter barn. Jag kan förstå den, jag har full respekt för den - ofrivillig barnlöshet kan vara fruktansvärt - men det handlar om en längtan, inte en rättighet.

Nu väljer regeringen att göra detta till en rättighet, trots barnkonventionen. Den är ännu inte svensk lag, men vi är bundna av den. Vi har skrivit under den, och vi har lovat vartenda barn - de som redan är födda och de som kommer att födas - att vi ska garantera deras rättigheter. Vi ska försvara barnen när deras intressen står mot vuxnas. Barnkonventionen säger tydligt att barn har rätt - inte en längtan, inte en önskan - att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem.

Min fråga till regeringspartiernas företrädare Yasmine Larsson är: Tycker inte Socialdemokraterna och regeringen att det är viktigt att Sverige står upp för den här delen av barnkonventionen?

Herr talman! Det låter på Emma Henriksson som att barnperspektivet inte finns över huvud taget bland oss som i dag klubbar igenom förslaget. Det finns det i allra högsta grad.

Barn som är efterlängtade, barn som är högt älskade har det bra. Det visar all forskning. Jag hoppas att det inte kommer som någon överraskning att det finns barn i heterosexuella kärnfamiljer som ibland inte har det särskilt bra.

I barnkonventionen står det att barn har rätt till båda sina föräldrar så långt det är möjligt. När barnkonventionen formulerades i slutet av 80-talet tillkom det en artikel om att barnet så långt det är möjligt har rätt att få vetenskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem - det är alldeles rätt. Då hade man adoption i åtanke.

Om Emma Henriksson menar att singelinsemination skulle strida mot barnkonventionen, bör man då hävda detsamma om insemination av par? "Så långt det är möjligt" kan nämligen appliceras även där.

Vad är egentligen den magiska siffran med två föräldrar, Emma Henriksson? Samhället i dag ser inte ut på det vis som Emma Henriksson vill att det ska se ut. I dag har inte alla familjekonstellationer en kärnfamilj med mamma, pappa och barn som grund. Många barn växer i dag av olika skäl upp med ensamma föräldrar. Emma Henriksson hävdar, både i talarstolen och i repliker, att hon inte tycker att dessa föräldrar är sämre föräldrar. Varför då inte ge dem rätt att bli föräldrar?

Herr talman! Jag får inget svar på min fråga. Jag förstår varför man vill ducka, för det finns starka röster där ute. Den som drabbats av ofrivillig barnlöshet drivs av en enorm kraft - att vilja bli förälder. Jag förstår att man i en situation där man vill bli förälder gör vad man kan för att kunna bli det, men barnkonventionen finns till för att skydda barn. Staten, som har skrivit under barnkonventionen, ska göra allt som står i dess makt för att skydda barn.

Barn hamnar i en massa olika situationer där de behöver samhällets skydd. Vi vet att ensamstående kan vara fantastiska föräldrar, men vi vet också att det är en mer utsatt situation att växa upp med en ensamstående förälder. Det är därför vi försöker stötta och hjälpa dessa föräldrar extra mycket. I den ekonomiska familjepolitiken och på olika sätt ser vi den sårbarheten, och vi vill hjälpa föräldrarna att utföra sin föräldraroll så bra som möjligt för att skydda barnen så långt som möjligt.

Det kommer kanske som en överraskning för en och annan socialdemokrat att det också bland kristdemokrater finns ganska många olika familjekonstellationer. Vi är som folk är mest. Jag är inte uppvuxen i en kärnfamilj. Men den här frågan handlar inte om det utan om vårt ansvar som stat. Om vi ska leva upp till barnkonventionen ska vi göra allt vi kan för att barn ska ha rätt till båda sina föräldrar.

I förlängningen kommer frågan att ställas på sin spets. Om barn redan från början kan fråntas en pappa, vad säger då att det inte är bättre att barnet fråntas en förälder vid en konflikt mellan föräldrarna? Varför ska vi fortsätta att sträva efter att barn så långt som möjligt ska kunna få bli uppfostrat av sina föräldrar? Om ett barn kan fråntas pappan från början, varför kan barnet inte fråntas sin pappa senare i livet?

Vi ser föräldrar som viktiga, så frågan kvarstår: Kan vi bortse från den här delen av barnkonventionen?

Herr talman! I dag är den vanligaste familjekonstellationen - och så tror jag att det kommer att vara för lång tid framöver - en mamma, en pappa och barn. I de fall en familjekonstellation ser ut på det viset tycker jag naturligtvis att pappan har lika stor del i ansvaret och att vara med barnet under dess uppväxt som mamman har.

Men för mig handlar inte föräldraskapet om biologi. Det viktiga i ett barns uppväxt är en trygg tillvaro med stabila vuxenkontakter men också att samhället tar ett samlat grepp om ansvaret, att barn får en bra uppväxt oavsett familjebakgrund.

Vi ska komma ihåg att alternativet när det gäller de barn som vi i dag talar om är att de aldrig blir födda, att deras mammor får sina ägg befruktade i andra länder eller att de gör det i lönndom, med alla de problem som följer med det.

Viktigt att komma ihåg är också att det finns många olika människor runt omkring ett barn som är viktiga för ett barns tillväxt. När en ensamstående mamma skaffar barn är barn ofta oerhört efterlängtat av många, som släkt och vänner till kvinnan och morföräldrar som har längtat, och det är ofta ett väl genomtänkt beslut. Bland kvinnor som väljer insemination är dessutom fler än genomsnittet högutbildade med välbetalda jobb, sådana som man i vanliga fall kallar resursstarka föräldrar. Det tycker jag är viktigt att komma ihåg.

Herr talman! Äntligen! ropas det i dag runt om i Sverige. Nu äntligen ges de som drabbas av ofrivillig barnlöshet samma möjlighet till assisterad befruktning på lika villkor inom svensk hälso- och sjukvård som redan i dag ges till gifta par, registrerade partner och sambor. Men framför allt stärks barnets rätt till kunskap om sitt genetiska ursprung här i Sverige - äntligen!

Ensamstående kvinnor kan i dag bli föräldrar genom adoption. Men det är allt vanligare att kvinnor reser utomlands för assisterad befruktning. Modern familjebildning ändras med åren, liksom samhälleliga normer, värderingar och attityder har ändrats över tid.

Herr talman! Familjer i dag ser mycket annorlunda ut. Vi moderater ser barnets rättigheter, har barnets fokus men också barnets uppväxt och utveckling i centrum under många av de levnadsår som ska komma. Detta är ett beslut som stärker dem som har drabbats av ofrivillig barnlöshet, och det stärker inte minst barnets rätt här i Sverige.

Så här viktiga frågor lämpar sig inte för skyttekrig i politiken. Det är därför bra att regeringen fullföljer det som alliansregeringen utredde. Det handlar om Utredningen om utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet, efter ett mycket brett tillkännagivande som riksdagen fattade beslut om 2012. I dag är det en proposition och ett lagförslag som vi tillsammans har arbetat fram, de partier som i dag i Sveriges riksdag kommer att rösta för förslaget.

Herr talman! Ofrivillig barnlöshet är för många människor ett stort problem. Det skapar ångest och sorg. Det handlar om både medicinsk och social utsatthet. Man brukar räkna med att ofrivillig barnlöshet drabbar någonstans mellan 10 och 15 procent av alla olikkönade par i fertil ålder. Därtill har vi alla andra relationer. Någon säker uppgift finns av naturliga skäl inte, men det är många som lever med detta. Orsakerna till barnlöshet kan vara många: medicinska, sociala, psykologiska och ekonomiska. Det vi gör i dag är att vi bejakar verkligheten och det samhälle som vi lever i.

Detta är inga enkla frågor. De skär tvärs igenom de flesta uppfattningar. Därför är det viktigt att det har skett ett grundligt arbete. Det är väl avvägt under ett antal år, ett antal utredningar och ett antal diskussioner, inte minst här i kammaren. Nu är det också en lagstiftning som liknar mycket av den som vi känner till kring parrelationer. Här stärks barnets rätt i Sverige ytterligare.

Ofrivillig barnlöshet, herr talman, är inget man önskar någon, inte minst därför att barn är en otroligt viktig del av de flesta människors liv. Verkligheten i dag är väldigt annorlunda än tidigare. Då ska vi bejaka det. Då ska vi orka göra de förändringar som vi ser behov av. Moderna familjebildningar ska vara lika trygga, ges lika mycket stöd och absolut ha lika mycket fokus på barnet - om inte mer, med den kunskap som vi har nu jämfört med tidigare.

Med detta tar vi nästa viktiga steg. Jag yrkar bifall till lagförslaget och socialutskottets förslag till beslut i övrigt.

(Applåder)

Herr talman! Jag känner till att Moderaterna redan sedan tidigare har varit för att en sådan här lagstiftning ska införas men vill ändå ställa ett antal frågor till Cecilia Widegren.

I regeringens vilja att skyndsamt få detta på plats har man lagt fram detta förslag, trots att ett antal remissinstanser, bland annat Barnombudsmannen, har lyft fram att det är viktigt att man tydliggör barnets intressen, att man tydliggör vad som kommer att ske vad gäller barnens rätt att få kännedom om sitt ursprung men också om huruvida man ska ha en prövning av vilka ensamstående som ska få genomgå en assisterad befruktning och hur det eventuellt ska skilja sig från andra sammanhang.

Det pågår en utredning. Den kommer att vara klar i februari, alltså om en månad. Trots att det är en utredning där dessa frågor ska belysas - och vi ännu inte vet vad man kommer fram till - är regeringen beredd att lägga fram det här förslaget, och Moderaterna är helt uppenbart beredda att stödja det, fast vi inte har fakta på bordet som är helt grundläggande för barns rättigheter.

Det förvånar mig, för Moderaterna brukar vara noga med att ha ordentligt underlag innan man går vidare, att man vet vad som gäller och - framför allt när det handlar om barns rättigheter - säkerställer att de blir tillgodosedda så långt som möjligt. Det är min första fråga till Cecilia Widegren.

Min andra fråga är densamma som jag har ställt i tidigare replikskiften: Är pappor viktiga i det här sammanhanget eller bara när det handlar om kvotering eller annat, att pappor - om de är bekväma och finns i närheten - kan få hänga med på ett hörn då men att det i grunden inte behövs någon pappa?

Herr talman! Med respekt för att Kristdemokraterna och Moderaterna i den här frågan har väldigt olika uppfattning vill jag ändå försöka ytterligare belysa den bild som vi har utifrån de frågor som Emma Henriksson ställer.

Verkligheten har förändrats ganska radikalt under ett antal år. Här inne i kammaren har det nämnts att 800 kvinnor per år reser utomlands. Jag hört siffror på 500 till 1 000. Det finns i dag barn som lever och växer upp i Sverige som inte har skydd av lagstiftning i Sverige.

Då tycker jag att vi får öppna våra ögon. Vi får göra det tillsammans. Jag har inte valt att gräva några skyttegravar utan försöka hitta en bred samsyn över block- och partigränserna. Vi har haft ett riksdagsval emellan och ändå tillsammans kommit fram till den här lagstiftningen, för dessa barn och framför allt för framtida barn, för lika villkor och med de förutsättningar och den verklighet som råder.

Det handlar inte om att döma någon. Det är Emma Henriksson som förälder tydlig med att beskriva. Men låt oss då inte göra det genom att säga nej till en modern lagstiftning också i Sverige som skapar förutsättningar för de barn som kommer att växa upp här.

Det finns många frågor som kvarstår, inte minst kring vad som ska göras om man inte använder kvinnans egna ägg. De frågorna kommer vi att komma tillbaka till. De är kanske än mer kniviga. Vi väljer att inte svara på de frågorna nu, utan precis som alliansregeringen förberedde - det här var ett delbetänkande till en större utredning - väljer vi att lagstifta kring den del som också var den utredningens utgångspunkter. Det har nog bejakats i Sverige, och vi ska självklart fortsätta att svara på frågor som i dag ännu inte har sina svar.

Herr talman! När vi tar beslut om att ensamstående ska ha rätt att insemineras - vi får väl förutsätta att det blir så, eftersom det finns en stor majoritet för det i kammaren i dag - kommer det att innebära att socialtjänsten ska lägga ned faderskapsutredningar. Man ska alltså inte ens försöka ta reda på om det finns någon pappa som barnen har rätt till. Därmed fråntar man från början barnen rätten till en pappa.

Under framtagandet av det här lagstiftningsförslaget har risken för att det här också kommer att påverka vid vårdnadstvister lyfts fram. Redan i dag ser vi att det är stora svårigheter vid vårdnadstvister när barn från början har två föräldrar men de två föräldrarna har svårt att komma överens om barnets väl och ve och fostran. Föräldrarna har svårt att sätta sina intressen i bakgrunden till förmån för barnets intressen. I de situationerna är det statens ansvar att sätta barnets intresse först, att företräda barnet och försöka förmå föräldrarna att komma till sans och se till barnets intresse i stället för till sitt eget.

Flera har påpekat att en sådan här förändring i lagstiftningen som säger att staten kan medverka till att ett barn bara har rätt till en förälder också kommer att påverka vårdnadstvister. Ser Moderaterna över huvud taget inte den här risken, eller menar man att den går att hantera på något annat sätt? Eller menar man kanske att om det uppstår en konflikt mellan föräldrarna har vi redan med den här lagstiftningen, om den klubbas i dag, sagt att det räcker med en förälder för ett barn, att staten inte behöver försöka förmå att leva upp till stadgan i barnkonventionen om att barn ska kunna fostras av två föräldrar och att man därför också vid vårdnadstvister ska ändra perspektiv?

Herr talman! Det här är en lagstiftning som är väl genomtänkt. Det kommer inte bara att ske assisterade befruktningar runt om i landet, utan här görs det, precis som för par, en grundlig genomgång. Vi har en stark adoptionslagstiftning i Sverige som också förutsätter en grundlig genomgång för att lyfta fram barnets rätt. Så kommer även att ske i de här fallen.

Emma Henriksson lyfter upp fall som utsatta barn, barn i vårdnadstvister, barn som skadas och barn som inte får den vård och omsorg de behöver, men det är helt annan lagstiftning och helt andra förutsättningar, som vi också ska diskutera, när det gäller barns utsatthet i Sverige. Det ska vi inte blanda in i den här diskussionen. Vi har en annan lagstiftning och en annan diskussion rörande de frågorna, och självklart ska vi sätta barnet i fokus även där.

Här handlar det om att bejaka en verklighet som har förändrats. Sverige är nu sist ut i den här delen av Europa med att ha den här moderna lagstiftningen. Verkligheten har visat att kvinnorna reser till andra länder i stället, och då om något blir ju barnen utsatta. De som växer upp i dag i Sverige är utsatta.

Vi har inte alla svar på frågorna om hur barnen kommer att uppleva det här om några år. Därför är både den forskning och den utvärdering som vi är överens om nu ska komma mycket viktiga att följa. Men blanda inte ihop detta med andra barn som är utsatta och lever i andra relationer som inte hänger ihop med den här lagstiftningen.

Normen är fortsatt att de flesta föds i parrelationer där det finns en man, en kvinna och ett barn. Men det finns också andra familjebildningar, och dem bejakar vi nu. Vi i Sveriges riksdag ser dem.

Herr talman! Riksdagen ska i dag göra ett tydligt ställningstagande att alla barn ska vara välkomna, även de som föds av en ensamstående mamma genom assisterad befruktning. Centerpartiet har sedan många år drivit frågan att det ska vara tillåtet även för en ensamstående kvinna att bli mamma genom assisterad befruktning. Vi gläds över dagens kommande riksdagsbeslut.

Redan 2012 tog Centerpartiet tillsammans med Moderaterna och dåvarande Folkpartiet liberalerna initiativ i socialutskottet till att regeringen skyndsamt skulle inleda lagstiftningsarbete i syfte att ensamstående kvinnor ska få tillgång till assisterad befruktning. Detta ledde till ett tillkännagivande från riksdagen och sedan en utredning som fick i uppdrag att se över utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet.

I dag ska vi alltså ta ställning till den del som berör assisterad befruktning för ensamstående kvinnor.

Det finns i dag ett stort antal barn i Sverige som har blivit till genom assisterad befruktning av en ensamstående mamma som utförts i ett annat land. Dessa barn är älskade av sina mammor och morföräldrar och av det nätverk som oftast finns runt den ensamstående mamman. Men barnen har i juridisk mening inte varit legala, eftersom de har tillkommit på ett i Sverige olagligt sätt. Med dagens beslut blir det klart att även det officiella Sverige anser att dessa barn är lika välkomna som alla andra.

All lagstiftning som berör barn måste först och främst ta hänsyn till vad som är bäst för barnet. Det är den syn som ligger till grund för Centerpartiets stöd för förslaget om att tillåta assisterad befruktning för ensamstående kvinnor. FN:s barnkonvention fastställer tydligt alla barns rätt att veta sitt ursprung. Det är en grundprincip och en viktig värdering som Centerpartiet värnar om.

Att barnlängtande ensamstående kvinnor i dag åker utomlands för att genomgå assisterad befruktning är en konsekvens av att rådande lagstiftning inte tillåter att detta sker i Sverige. Följden av att kvinnorna genomgår behandlingen utomlands blir ofta att det inte alltid finns möjlighet för barnet att senare få kännedom om pappans identitet. På så sätt utgör nuvarande lagstiftning ett hinder för barn till kvinnor som låtit inseminera sig utomlands att få vetskap om sitt ursprung.

Den kritik som framförts mot förslaget om att tillåta assisterad befruktning för ensamstående kvinnor har bottnat i barnperspektivet. Centerpartiet anser tvärtom att en lagändring som tillåter assisterad befruktning av ensamstående kvinnor i Sverige stärker barnens rätt, dels genom att barnen ges möjlighet att få kunskap om donatorns identitet, dels genom en ökad legitimitet för de barn som blir till på detta sätt.

Beslutet som vi i dag fattar utgör också ett viktigt erkännande för alla de ensamstående föräldrar i Sverige som gör en fantastisk insats när de uppfostrar sina barn på egen hand. Vi i Centerpartiet är övertygade om att det som är avgörande för en bra uppväxt är förälderns eller föräldrarnas förmåga att ge barnet kärlek, trygghet och omsorg. Det gäller oavsett om man är en ensamstående förälder eller lever i en parrelation.

De kvinnor som väljer att åka utomlands för att genomgå assisterad befruktning drivs av en stark längtan efter barn och har tänkt igenom detta länge. Barnen som blir till genom assisterad befruktning är på så sätt verkligt efterlängtade av mammor som noga övervägt beslutet att skaffa barn. Detta om något måste utgöra en god grundförutsättning för en kärleksfull uppväxt. Därför borde barnlängtande ansvarsfulla vuxna stöttas och inte hindras i sin strävan efter att få barn.

En viktig uppgift för politiken är att vara lyhörd inför och spegla människors olikheter. Att familjer i dag kan se olika ut är en verklighet som lagstiftningen måste anpassa sig efter. Den här lagen var inte aktuell för 100 år sedan, för 80 år sedan eller för tio år sedan. Men i dag är det 2016, och vi lever i den verklighet som råder. Det är en avvägning, visst är det så, och visst är det en svår fråga. Men Centerpartiet har, som sagt, länge drivit den här frågan, och vi ser det som glädjande att det nu finns en bred majoritet i riksdagen för en lagändring. Jag yrkar därför bifall till socialutskottets förslag till beslut i betänkande SoU3.

Herr talman! Staffan Danielsson lyfter i sitt anförande upp barnkonventionen. Det är jättebra. Han lyfter upp halva meningen i barnkonventionen, som handlar om barns rättigheter till sina föräldrar. Han lyfter upp den del som handlar om att barn har rätt att få kännedom om sitt ursprung. Men den meningen fortsätter med att barn också har rätt att uppfostras av sina föräldrar.

Att argumentera för att det är lika bra att vi inför lagstiftningen i Sverige eftersom kvinnan annars kan åka till Danmark - och enligt Danmarks lagstiftning har man inte rätt när man blir vuxen att få veta vem som var eller hade kunnat vara den andra föräldern - garanterar inte på något sätt barns rättigheter när man är barn. Barnkonventionen gäller barn. Och barn är man när man är 0-18 år.

Att införa en lagstiftning som gör det möjligt att frånta barn rätten till en förälder under hela deras barndom, med argumentet att man i alla fall kan få veta det genetiska ursprunget när man är vuxen, är inte att leva upp till barnkonventionen. Det är att på något sätt skyla över att det åtminstone blir ett lite mindre brott mot barnkonventionen om man får veta vem man är när man är vuxen. Det får man inte garanterat veta om kvinnan har gjort inseminationen i Danmark.

Min fråga till Centerpartiet är: Finns det någonting i den lagstiftning som ni är beredda att rösta igenom i dag som garanterar att den kvinna som inte vill att barnet ska ha kännedom om det andra genetiska ursprunget inte kommer att åka till Danmark även i fortsättningen? Jag har i varje fall pratat med ett antal kvinnor som inte gillar det kravet i det svenska lagstiftningsförslaget och som säger att de kommer att vända sig till Danmark även i fortsättningen. Finns det någonting i lagstiftningen som garanterar barns rättigheter enligt barnkonventionen?

Herr talman! Det här är en svår och känslig fråga. Som jag sa var den inte aktuell för 100 år sedan. Den var inte aktuell för 20 år sedan. Den är aktuell i dag, med teknikens utveckling och med tanke på hur verkligheten är.

Barnkonventionen är jätteviktig. Sverige har förbundit sig att respektera den. Dess intentioner och stadgar ska vi följa så långt som möjligt. Men politiken och livet innebär alltid avvägningar. Det är den avvägningen vi diskuterar här.

Om vi inte inför den här lagen kommer många kvinnor ändå att skaffa barn, genom insemination eller på annat sätt, i Danmark eller på andra håll. Den möjligheten står öppen oavsett om vi fastställer den här lagen eller inte. Men genom att vi fastställer lagen behöver kvinnor inte längre åka utomlands för att skaffa barn på det sättet. Då finns möjligheten i Sverige. Då har vi villkoret att man ska få veta vem spermadonatorn är. Det tycker jag är bra.

Jag kan inte utesluta att en och annan kvinna kanske åker till Danmark ändå, av det skäl som Emma Henriksson säger, eller att de skaffar barn på annat sätt. Den verkligheten finns alltid.

Barnkonventionen är viktig. Pappor är viktiga. Emma Henriksson ställde inte den frågan. Pappor är jätteviktiga. Men ibland finns inte pappan där. Barn kan ha det lika bra ändå med en kärleksfull mamma och hennes nätverk.

Jag har respekt för att frågan är svår. Jag har respekt för den linje Kristdemokraterna driver. Men den här inställningen har som sagt mognat fram i Centerpartiet. Vi är väldigt trygga med den.

Herr talman! Det är helt sant att frågan inte var aktuell för ganska länge sedan.

Senast frågan var aktuell var under en socialdemokratisk regering 2004-2005. Då sa Socialdemokraterna att det är viktigt att barnet från början garanteras rätten till två föräldrar eftersom man blir mer sårbar om man bara har en förälder. Tidigare i dag hörde vi Yasmine Larsson säga i talarstolen att antalet föräldrar inte spelar någon roll. Nu kan vi väl se fram emot att Socialdemokraterna lägger fram förslag om att ändra antalet vårdnadshavare. Det har vi hört andra partier föreslå tidigare.

När det gäller Centerpartiet och Centerpartiets argumentation är den helt obegriplig för mig. Centerpartiet säger att barnkonventionen är viktig och att pappor är viktiga. Men de är beredda att införa en lagstiftning som fråntar barn rätten till det barnkonventionen säger, nämligen att man ska ha rätt att ha kännedom om sina föräldrar under sin barndom - det är det barnkonventionen handlar om - och kunna bli uppfostrad av dem. Barn fråntas rätten till två föräldrar. Barn fråntas rätten till en pappa. Det är pappor det handlar om i det här fallet.

Ändå säger Centerpartiet att det är viktigt, när det är möjligt. Här är det möjligt. Det är fullt möjligt för oss att ha en lagstiftning som säger att barn har rätt till sitt ursprung och att barn har rätt att så långt det är möjligt uppfostras av sina föräldrar samtidigt som vi erkänner familjer som består av en ensamstående förälder med barn.

Vi respekterar de ensamstående föräldrarna för dem de är och erkänner att de är viktiga och kan vara duktiga. Det finns ingen garanti för någon att man är en bra förälder, oavsett familjekonstellation. Men det är inte konstellationen i sig som är avgörande i den delen. Men här fråntar vi barn möjligheten.

Menar Centerpartiet att det är fullt rimligt att vi säger att vi struntar i den delen av barnkonventionen?

Herr talman! Jag tycker att jag har svarat på det redan.

Barnkonventionen är viktig. Det finns många andra viktiga konventioner. Men ibland måste man göra en avvägning av de intentioner som är så tydliga. Här är vi i ett sådant läge och måste göra en avvägning.

Många barn i Sverige som har tillkommit genom assisterad befruktning växer i dag upp med en ensamstående mamma. Det kommer de att göra i framtiden också.

Nu kommer assisterad befruktning att kunna göras i Sverige, under givna och förutsägbara villkor och där man kräver identitet på spermadonatorn. Jag tycker att det är ett steg framåt. Med det här beslutet tar vi till oss den verklighet som finns i dag och de möjligheter som en barnlängtande kvinna har för att skaffa barn på egen hand. Nu öppnar vi för det i Sverige.

Jag tror att det blir bättre för de val som ensamstående kvinnor står inför. Man kan göra andra val även i framtiden. Det kan vi inte hindra, och vi ska inte hindra det. Men det här är en viktig reform.

Alla barn är lika viktiga. Alla barn ska vara älskade. Många barn växer upp med en pappa och en mamma. En del barn växer upp med en mamma. Barn kan ha det väldigt bra, oavsett vilken kombination av föräldrar man har.

Centern tycker att det här är ett bra beslut som riksdagen kommer att fatta.

Herr talman! Vi i Liberalerna välkomnar att riksdagen, 31 år efter att inseminationslagen godkändes, nu inför möjlighet för ensamstående kvinnor att genomgå assisterad befruktning för att tillgodose sin barnönskan. För oss liberaler innebär det att det hinder som ligger i vägen för människor att kunna leva sina liv som de själva önskar undanröjs, så länge de inte skadar någon annan. Denna någon annan är i det här sammanhanget barnet.

Den här lagstiftningen utgår från barnets bästa. Den ser till att hälso- och sjukvården innan assisterad befruktning för ensamstående genomförs gör en noggrann utredning. På det sättet garanteras barnet ett bra socialt nätverk och bra förutsättningar för barndoms- och ungdomstiden.

Det framgår också tydligt att lagstiftningen ska följas upp. Och jag hoppas att det inte dröjer.

Sju år efter det att inseminationslagen såg dagens ljus motionerade jag i riksdagen om en uppföljning, men då sa man: Det är för tidigt, och vi ska vänta på internationella erfarenheter. Nu säger vi tydligt att det ska ske här och nu, och jag hoppas att regeringen ser till att en sådan uppföljning sätts i sjön.

Jag vill gå igenom historiken som en bakgrund. Den är viktig att ha med sig när vi fattar det här beslutet i dag.

För 31 år sedan hade Lars Werner, VPK, en partimotion om att insemination skulle bli tillåtet, och inte bara för heterosexuella par utan i vilken samlevnadsform som helst.

Att jag själv motionerade 1992 var bland annat för att det skulle göras en uppföljning, men också därför att ensamstående kvinnor såg till att de ändå fick det önskade barnet. De gick på restaurang och på krogen och hittade män som ställde upp, men som de kanske aldrig såg igen. Det fanns också en risk för hivsmitta. Då menade jag att man skulle utreda om det inte var möjligt att inseminera inom hälso- och sjukvården.

Detta har jag sedan gnetat och stretat med tillsammans med min partikamrat Birgitta Ohlsson. När jag kom tillbaka till riksdagen 2006 väckte vi en motion om detta. Det fanns en majoritet i riksdagen 2007-2008 för att göra det möjligt. Men då var det en koalitionsregering.

Till skillnad från andra nordiska länder ska regeringen här vara enig när den lägger fram en proposition. I de övriga nordiska länderna kan ett parti reservera sig för en proposition om regeringen finner att det finns en majoritet i riksdagen. Redan 2007-2008 hade vi alltså kunnat tillsätta en utredning.

Jag insåg att vi måste ha ett bra kunskapsunderlag med fokus på barnets bästa. Jag är ledamot av Statens medicinsk-etiska råd, och vi gjorde en stor utredning om assisterad befruktning där assisterad befruktning för ensamstående var en del. Vi tog in barnläkare, barnpsykologer, gynekologer, expertis på barnområdet och djupdök i den forskning som fanns om barn som vuxit upp efter insemination av ensamstående förälder. Allt pekade på att dessa barn hade det bra och var önskade. En majoritet i Statens medicinsk-etiska råd menade att detta borde bli möjligt.

Det ledde till att riksdagen 2012 fattade ett beslut om att regeringen skyndsamt skulle återkomma med ett lagförslag - det är fyra år sedan. Hur definierar man begreppet skyndsamt? Det tog ett år innan utredningen kom igång. Den utredningen hade som del i komplexet assisterad befruktning att med förtur ta upp detta med ensamstående föräldrar.

Det har sagts mig att hela lagdelen som finns i det här betänkandet är den lagdel som kommer att ligga till grund för det slutbetänkande som kommer om en dryg månad. Så den delen har ju inte varit något att vänta på. Efter utredningen har det tagit ytterligare ett år med remissbehandling och dylikt innan vi har fått förslaget på riksdagens bord.

Under tiden har många kvinnor rest utomlands för insemination, vilket är en nackdel just med tanke på barnens möjligheter att söka sitt ursprung när de har kommit upp i åren. Men jag är övertygad om att dessa kvinnor med sina sociala nätverk är bra föräldrar. Till skillnad från barn i heterosexuella förhållanden som har tillkommit genom insemination får barn till ensamstående som tillkommit genom insemination tidigt veta hur de har kommit till världen. Tyvärr döljs detta inom de heterosexuella paren.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Herr talman! Jag citerade tidigare ur utredningen: "Det kan knappast hävdas att motivet för ett införande av möjligheten till assisterad befruktning för ensamstående är hänsynen till barnets bästa. Grunden för införandet är i stället en önskan att hjälpa fler ofrivilligt barnlösa att få barn på detta sätt." Det är alltså inte mina ord, utan det är utredningen som själv beskriver sitt uppdrag på det här sättet.

Min första fråga till Barbro Westerholm, Liberalerna, är: Instämmer Liberalerna i den här beskrivningen?

Herr talman! Liberalerna har utgått från det som har sagts i Statens medicinsk-etiska råd där man utgår från barnets bästa. Det är bara att läsa utredningen i detalj. Det ligger till grund för vårt ställningstagande här.

Sedan kan man vända och vrida på ord i texterna och tolka dem olika. Jag har läst den proposition som vi har fått på riksdagens bord där utgångspunkten är att möjliggöra assisterad befruktning för ensamstående i Sverige under för barnet - och naturligtvis också för kvinnan - så säkra former som någonsin går.

Herr talman! Jag var tvungen att ställa frågan eftersom Barbro Westerholm i sitt anförande beskrev vad som händer annars. Det förutsätter att det finns någon som är spermiebärare inblandad, men kvinnor kan lura sig till att bli gravida med någon som kanske inte är medveten om det.

Men bortsett från sådana situationer, vad är då statens ansvar? Jo, det är att försöka fastställa faderskapet just för att skydda barnet. Barnet ska ha rätt till sina föräldrar och till att få veta vem den andra föräldern är. Det är det som är angivet i barnkonventionen. Den här lagstiftningen fråntar barnet den rättigheten.

Vårt ansvar som lagstiftare är att skydda den som inte kan skydda sig själv. I det här fallet handlar det om barnen. Kvinnorna kan alltid ta sakerna i egna händer. Men att göra norm och lag av det som fungerar dåligt är inte det sätt som jag menar att vi ska bedriva lagstiftning på i det här landet.

Vi vet sedan tidigare att det skiljer sig ganska mycket mellan kristdemokrater och liberaler i synen på kvotering. Liberalerna för många gånger fram att föräldraförsäkringen bör kvoteras mer därför att mammor och pappor ska vara hemma lika mycket. Jag har många gånger misstänkt att det här handlar mer om synen på att kvinnor ska skyddas från att föräldraskapet ska bli en kvinnofälla.

Vi kristdemokrater menar att det viktigt att båda föräldrarna är närvarande för att bygga en relation till barnet för att det är vad barnet behöver. Barnet behöver både sin mamma och sin pappa. Det gäller inte bara föräldraförsäkringen utan det gäller all lagstiftning, inte minst denna.

Så min andra fråga till Liberalerna är: Varför vill ni ha kvoterad föräldraförsäkring, om pappan från början kan fråntas barnet?

Herr talman! Först angående faderskap: Det gick ju inte att hitta några fäder till barnen när det gäller de kvinnor som jag refererade till i min motion från 1992. Det var ju vid tillfälliga restaurangbesök och andra tillfällen som man såg till att bli gravid. Det är ju way off från den möjlighet som vi ger barnen i dag. Här finns det ett system för barnets säkerhet.

Föräldraförsäkringen gäller ju en helt annan situation. Den ska man inte blanda ihop med situationen för dessa familjer.

Sjukvården har att så långt möjligt garantera att barnen föds i ett socialt nätverk med sin mamma, mor- och farföräldrar, väninnor, syskon eller andra. Men blanda inte ihop det här med föräldraförsäkringsfrågan!

Det är precis som vid några andra frågor som Emma Henriksson ställde som ju inte fokuserade på den här situationen utan på andra förhållanden.

Vi liberaler välkomnar det här beslutet och vill att man självkritiskt ska granska varför det har tagit fem år längre än nödvändigt. Det finns hundratals kvinnor som hade kunnat få tillgång till assisterad befruktning här hemma i stället för att behöva åka utomlands, med den lite sämre situation som det blir för barnet.

Herr talman! Jag vill be om ursäkt för att jag missade att yrka bifall till vår reservation nr 1, vilket jag härmed gör.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)