Anf. 2 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
Fru talman! Regeringen lämnar varje år senast den 15 april till riksdagen en årsredovisning som avser det närmast föregående året. Årsredovisningen är ett viktigt komplement till budgetpropositionen och också ett verktyg för riksdagen för att följa upp och kontrollera de beslut om statens budget som har fattats här i kammaren.
I årsredovisningen lämnar regeringen en redogörelse för det ekonomiska utfallet, i det här fallet för 2013. I årsredovisningen finns en uppföljning av de budgetpolitiska målen, utfallet på budgetens inkomsttitlar och anslag samt övriga finansiella befogenheter. Här finns också resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys, utvecklingen av statsskulden, redovisning och riskanalys av statliga garantier och krediter samt nationellt intygande och avgifter till och bidrag från EU.
Det finns dessutom en sammanställning av Riksrevisionens granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen under året, och en redogörelse för regeringens åtgärder med anledning av dessa lämnas också. Vidare redovisas myndigheter som fått en modifierad revisionsberättelse från Riksrevisionen samt skälen för detta. Årsredovisningen är således ett mycket omfattande dokument, och det är inte möjligt och inte heller önskvärt att här i kammaren gå igenom alla de olika delarna.
Fru talman! Jag tänkte säga något om överskottsmålet och uppföljningen och redovisningen av detta med anledning av den reservation som finns i betänkandet. Från utskottsmajoritetens sida konstaterar vi, till skillnad från reservanterna, att regeringen gör precis det som den ska göra, nämligen en samlad bedömning av överskottsmålet i ett bakåtblickande perspektiv.
Det framgår av årsredovisningen att det genomsnittliga sparandet för tioårsperioden 2004-2013 uppgick till 0,7 procent av bnp, medan det konjunkturjusterade snittet för samma period beräknas till 1,5 procent av bnp.
Två saker är dock viktiga att understryka i sammanhanget. För det första är överskottsmålet inte formulerat som låst till en viss tidsperiod. Överskottsmålet säger att de offentliga finanserna ska gå med 1 procent överskott sett över en konjunkturcykel. Längden på en konjunkturcykel kan dock variera; det går inte att säga att den är 7 år, 10 år, 15 år eller någonting annat. Man måste göra en samlad bedömning, och det är exakt det som regeringen gör.
När vi befinner oss i en utdragen lågkonjunktur, som vi gör nu i efterdyningarna av den globala finanskrisen och den europeiska skuldkrisen, är det tydligt att vi fortfarande har en bit kvar till fullt resursutnyttjande.
För det andra vill jag understryka vad utskottet tidigare har poängterat, nämligen att redovisningen och användningen av överskottsmålet sett som verktyg främst bör vara framåtblickande eftersom det ger överskottsmålet den styrande roll för finanspolitiken som är själva syftet med målet. Därmed är det naturligt att den framåtblickande redovisningen främst görs i de framåtblickande dokumenten, nämligen den ekonomiska vårpropositionen och budgetpropositionen. I betänkandet som behandlar den ekonomiska vårpropositionen, som ska debatteras här i morgon, redogörs således för vår syn på detta.
När konjunkturläget förbättras avtar successivt behovet av att via finanspolitiken stötta ekonomin. Att återvända till överskott i finanserna är då helt avgörande för att skydda jobb och välfärd i en liten öppen ekonomi som den svenska.
Sunda offentliga finanser ger också utrymme för att bedriva en aktiv finanspolitik i nästa lågkonjunktur. Det finansiella sparandet bör därför uppgå till över 1 procent av bnp år 2018. Det innebär att de reformer som kan komma att föreslås i budgetpropositionerna för perioden 2015-2018 måste finansieras fullt ut. Allt detta gäller naturligtvis under förutsättning att ingen ny allvarlig störning drabbar ekonomin. Därmed kan det knappast råda något tvivel om hur vi ser på överskottsmålet.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag, det vill säga att lägga skrivelsen och redogörelsen till handlingarna och att avslå motionerna.