Ändrade regler för elektroniska kommunikationer och andra IT-politiska frågor

Herr talman! I denna kammare har vi ofta debatter om svårförståeliga saker och betänkanden med långa och krångliga namn. Detta är ett sådant betänkande. Trafikutskottets betänkande i dag behandlar dels en proposition från regeringen, nr 115, som heter Bättre regler för elektroniska kommunikationer , dels 34 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Lagen om elektronisk kommunikation, förkortad LEK, trädde i kraft den 25 juli 2003. Genom denna genomfördes i huvudsak de direktiv som sedan 2002 utgör grunden för EU:s regelverk för elektroniska kommunikationer. Lagen om elektronisk kommunikation syftar till att enskilda och myndigheter ska få tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största möjliga utbyte när det gäller urvalet av elektroniska kommunikationer samt deras pris och kvalitet. Syftet ska uppnås bland annat genom att konkurrensen främjas. I LEK regleras rätten att använda radiofrekvenser och nummer, och ett särskilt förfarande fastställs för att fortlöpande analysera konkurrenssituationen på marknaden. Vid behov ska företag med betydande marknadsinflytande på en fastställd marknad åläggas särskilda skyldigheter i syfte att skapa en effektiv konkurrens. I LEK finns även ett stort antal bestämmelser som är ägnade att stärka konsumentskyddet liksom integritetsskyddet inom området för elektroniska kommunikationer. Post- och telestyrelsen är den myndighet som bland annat utövar tillsyn, beslutar om skyldigheter och prövar frågor om till exempel tillstånd. Det pågår ett omfattande arbete med att utforma en bred och sammanhållen IT-politisk strategi och för att göra Sverige till ett informationssamhälle för alla. Utskottets majoritet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i lagen om elektronisk kommunikation. De föreslagna lagändringarna har huvudsakligen sin grund i reviderade EU-direktiv. Utskottet välkomnar att en sådan översyn har genomförts, inte minst mot bakgrund av den snabba tekniska och marknadsmässiga utveckling som kännetecknar just informations- och kommunikationsteknikområdet. Det är därför enligt utskottets mening angeläget att lagstiftningen moderniseras och anpassas till utvecklingen på området. Författningsförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2011. De 34 motionsyrkandena från allmänna motionstiden behandlar ett brett spektrum av IT-politiska frågor såsom integritetsskydd, robusta kommunikationer, internationell roaming för datakommunikationstjänster, öppen källkod och öppna standarder, IT och miljön samt sociala medier. Det finns sex reservationer från Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Herr talman! Med dessa inledande ord överlämnar jag betänkandet för debatt till mina kolleger i trafikutskottet.

Herr talman! Över 3,2 miljoner gånger har klippet om den lilla minipingvinen Cookie laddats ned från Internet. Cookie, som är den senaste i raden av näpna djur som gör succé över världen, har en infektion i sin ena fot och måste få sitt bandage omlagt dagligen. Men lilla Cookie är glad ändå, särskilt när djurskötarna på Cincinatti Zoo kittlar honom på magen så att han kiknar av skratt. Herr talman! Cookie är faktiskt huvudtemat för dagens IT-debatt också - men inte i form av en kittlig och fnittrig minipingvin utan i form av textbaserade datafiler, så kallade cookies. På riksdagens bord ligger för beslut regeringens proposition Bättre regler för elektroniska kommunikationer . Propositionen bygger framför allt på de ändringar som krävs av den svenska lagstiftningen för att baka in aktuella EU-direktiv. Vi socialdemokrater är i stora delar överens med majoriteten i utskottet kring det här regeringsförslaget, men på en viktig punkt är vi inte med på noterna. Vi motsätter oss den nya formulering som skulle innebära att Internetanvändare måste godkänna cookies innan de sparas på datorn. Det skulle i praktiken innebära två saker. För det första krånglar det till vardagen rejält för mig som Internetanvändare. Jag kommer att överösas av popup-fönster varje gång jag går in på en hemsida. Tänk själv hur det skulle bli! Om jag till exempel går in på Aftonbladets hemsida skulle jag behöva klicka bort ett trettiotal popup-fönster ett och ett innan jag kunde läsa tidningsartiklarna i lugn och ro. För det andra sätter det käppar i hjulet för medie- och annonsbranschen och riskerar att försvåra deras syfte med cookies, nämligen att lagra information om Internetanvändarens surfhistorik och göra det möjlighet att anpassa en sajts innehåll efter besökarna. Det finns också en stor risk att ett godkännande av cookies kan skrämma besökarna. Många vet inte vad cookies är och kommer att säga nej med automatik, vilket naturligtvis inte är till godo för sajterna. Det skulle påverka både sajternas besöksstatistik och annonsföretagen, som via cookies samlar in information om användarna och sedan säljer vidare till annonsörer. Herr talman! Det här går stick i stäv med den framåtsyftande IT-utveckling som vi socialdemokrater vurmar för. Så här vill vi inte ha det! Och det vill inte branschen heller. Hela Internetsverige oroar sig för regeringens bakåtsträvande IT-politik. Företrädare för alla inblandade branscher, för reklambranschen, massmedierna och Internetoperatörerna, är enhälligt - unisont - mot regeringens lösning och ställer sig bakom vårt initiativ. Herr talman! Till och med regeringens egen expertmyndighet, Post- och telestyrelsen, är emot förslaget. Den fråga som man måste ställa sig är förstås: Varför i hela fridens namn vill regeringen trycka igenom en lagändring som både branschen och PTS är missnöjda med? Det yttersta skäl som anges är Internetanvändarnas integritet. Det är förstås bra - integritet bör värnas. Men enligt vårt sätt att se på det kan integritetsskyddet vid nedladdning av cookies hanteras på ett väsentligt mer rationellt sätt än vad som förslås i propositionen, till exempel genom att medgivande görs samlat via webbläsarens inställningar. En sådan lösning hade varit till godo både för den enskilde Internetanvändaren som onlinemedierna, och vår bedömning är att en sådan juridisk konstruktion är fullt förenlig med skrivningarna i det aktuella EU-direktivet. Men den svenska regeringen väljer att gå längre än vad direktivet kräver. Om det blir lag riskerar branschen och konsumenterna att hamna i limbo, där man inte vet vad som gäller och där reglerna till slut får prövas i domstol. Det är fel väg att gå. Herr talman! Jag föreslår riksdagen att bifalla reservation 1, vilket innebär ett nej till regeringens strängare regler om cookies. Min uppmaning till regeringen är: Gör om! Gör rätt! (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Carlsson i Hisings Backa, Lars Mejern Larsson, Suzanne Svensson och Anders Ygeman (alla S) samt Tony Wiklander (SD).

Herr talman! Vi i Miljöpartiet välkomnar de förslag till ändringar i lagen om elektronisk kommunikation som syftar till att stärka konsumentskyddet. Dessa är angelägna. Men vi anser att regeringen på flera punkter borde gå längre för att värna konsumentskyddet. Till att börja med är långa bindningstider i avtal om till exempel telefonitjänster ett stort hinder för konsumenter att byta tjänsteleverantör. Har man råkat välja fel får man dras länge med konsekvenserna av sitt val. Detta påpekades så sent som i höstas av Post- och telestyrelsen, PTS. PTS understryker i en rapport från april 2011 om allmänhetens klagomål på området elektronisk kommunikation att det genom åren har varit många klagomål om avtalsvillkor, ofta just att det har varit svårt att komma ur eller byta avtal. 24 månader blir nu den längsta tillåtna avtalstiden, enligt det ändrade direktivet om samhällsomfattande tjänster. Men EU tillåter att medlemsländerna kan välja en kortare längsta tillåtna avtalstid. Det är synd att regeringen väljer att inte utnyttja denna möjlighet. Det är visserligen bra att regeringen föreslår skärpningar som gör det möjligt för konsumenten att få en bindningstid på 12 månader. Men man vill fortfarande tillåta upp till 24 månader. Det är en alltför lång tid. Det finns en risk att den som köper ny telefon binder upp sig längre än han eller hon egentligen skulle vilja. Vi i Miljöpartiet anser, precis som Konsumentverket, att 12 månader ska vara den maximala bindningstiden för avtal mellan en konsument och den som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster. Vidare är det ofta svårt att få överblick över kostnaderna, med alla de tjänster som telekomföretag erbjuder. Vi anser därför att det bör vara obligatoriskt att redovisa prisjämförelser för den som tillhandahåller en allmän telefontjänst. Tyvärr har regeringen inte tagit till vara direktivets möjligheter att införa ett generellt krav på företagen att tillhandahålla prisjämförelser. Det borde vara självklart att konsumenterna får full information, så att det går att göra välinformerade val. Det handlar ytterligare om de bestämmelser om spärrtjänster som infördes 2008 i lagen om elektronisk kommunikation för att skydda konsumenter mot oväntat höga kostnader. De gäller bara samtalstjänster. Operatörerna är alltså inte skyldiga att ha kostnadsspärrar för datatrafik. Regeringen föreslår nu i propositionen vissa skärpningar, men de är otillräckliga. Internet via mobiltelefon är ett av de områden där det är svårast att som konsument få grepp om kostnaderna. Vi menar att regelverket kring kostnadskontroll därför bör omfatta även datatrafik. Att den som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationer ska föra en löpande förteckning över integritetsincidenter är en välkommen förstärkning av den personliga integriteten. Vi i Miljöpartiet anser att regeringens förslag om detta behöver kompletteras med ett krav på att dessa förteckningar ska vara offentliga. Då blir det lättare för den som vill undersöka hur bra integritetsskydd olika operatörer har, och konsumentens rättigheter stärks. Eftersom det finns en oro för att den nya lagstiftningen kring cookies ska få oönskade konsekvenser tycker jag att det vore bra om regeringen ger Post- och telestyrelsen i uppdrag att noga följa frågan och återrapportera hur samtyckesreglerna tolkas och tillämpas. Detta ger underlag för att kunna vidta åtgärder och justera regelverket om konsekvenserna skulle visa sig avvika på ett allvarligt sätt från vad som var avsett. Stärkt konsumentmakt och ökad integritet är viktiga förbättringar. Men det är också viktigt att lagen är teknikneutral; annars blir den snart inaktuell. Flera länder planerar att införa eller har infört direktivet i den del som diskuteras. De har hanterat samtyckesfrågan såsom vi nu föreslås göra. Några av dessa är Danmark, Nederländerna, Frankrike och Belgien. I Finland ser det nästan exakt likadant ut i lagtexten. De enda länder som avviker är Storbritannien och Irland, som har en annan författningsteknik än vi har i Sverige. De kan därför skriva in fler exempel i sin lagtext, vilket man inte brukar göra i Sverige. Vidare har lyckligtvis införandet av det så kallade datalagringsdirektivet skjutits upp ett år i Sverige genom ett förslag om minoritetsbordläggning av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det ger oss tid att genomföra en samlad översyn av integritetsskyddet inom elektronisk kommunikation. Vi i Miljöpartiet föreslår att regeringen tar tillfället i akt. Det är nämligen mycket viktigt och välbehövligt att stärka integritetsskyddet. Tillgång till telefoni till överkomligt pris måste säkerställas i hela Sverige. Telia Sonera monterar nu ned delar av det fasta kopparnätet på många håll i landet. Men fast mobiltelefoni är av olika skäl inte alltid den bästa lösningen eller ens en fungerande lösning, särskilt på landsbygden. Speciellt viktigt är att de många trygghetslarm som finns runt om i landet fortsätter att fungera även om tekniken ändras. Dessa är ofta utvecklade för fast telefoni. Kopparnätet kan alltså inte ersättas med annan teknik förrän larmens funktion har säkrats. En väl utbyggd IT-infrastruktur med snabb uppkoppling i hela landet ger stora möjligheter i och med att många verksamheter inte längre är geografiskt bundna till vissa orter. Det finns i dag stora skillnader mellan tätbebyggda områden och glesbygd i fråga om tillgång till bredband med högre hastighet. Det är angeläget att fler får tillgång till god IT-infrastruktur. Det är också viktigt att kommunikationerna är robusta. Störningar till följd av bland annat oväder ställer till med svåra problem för många - inte minst för dem som bor långt från samhällets service. Det kan handla om liv och död. När man inte når SOS Alarm kan det sluta illa. Ofta är människor i glest bebyggda utlämnade till en enda operatör. Avsaknad av konkurrens går ofta ut över servicenivå och driftsäkerhet. Det är inte acceptabel. Ett sätt att sätta press på leverantörer att öka tillförlitlighet och driftsäkerhet är att införa ett ersättningssystem till kunder när de drabbas av teleavbrott. Erfarenheterna från elområdet visar att det gav goda resultat när ett sådant system infördes för elkunderna. Elföretagen har drivits att snabbare åtgärda fel för att undvika dyr kompensation till sina kunder. Det borde vara självklart att telekunder får samma villkor som elkunder i det här avseendet. Givetvis står jag bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1 och 3.

Herr talman! I dagens betänkande behandlas regeringens proposition Bättre regler för elektroniska kommunikationer plus en del IT-politiska motioner från allmänna motionstiden. Regeringens proposition innehåller regler som införs för att införliva de aktuella EU-direktiven i svensk lagstiftning. På en punkt i lagstiftningen föreslår vi i reservation 1 att regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt förslag till genomförande av artikel 5.3 i det reviderade direktivet om integritet och elektronisk kommunikation. I denna punkt instämmer jag i Désirée Liljevalls anförande. Enligt vår mening innebär regeringens lydelse att samtycke måste hämtas in varje gång uppgifter ska lagras eller hämtas från en abonnents eller användares terminalutrustning. Det riskerar att försvåra användningen av så kallade cookies, vilka i dag används i stor omfattning för att förbättra webbupplevelsen. Med regeringens förslag kan en webbplats generera en mycket stor mängd så kallade popup-fönster med frågor om det föreligger samtycke för nedladdning. Motivet för regeringens utformning av artikeln är att värna Internetanvändarens integritet, vilket vi naturligtvis välkomnar. Vår invändning mot utformningen av artikeln är att samtycke skulle kunna inhämtas på ett mer rationellt sätt, exempelvis genom att samtycke görs samlat via webbläsarens inställningar. En ny formulering skulle också göra det tydligare och undanröja osäkerheten i tolkningen av den artikel som nu föreslås. Jag yrkar bifall till reservation 1. Herr talman! I reservation 3 om integritetsskyddet inom elektronisk kommunikation anför vi, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, att det är väsentligt att värna den personliga integriteten och skydda missbruk av personuppgifter. I denna punkt instämmer jag i Annika Lillemets anförande, herr talman. Detta är särskilt angeläget inom elektronisk kommunikation där det förekommer mycket integritetskänsliga uppgifter. I dag är integritetsskyddet fragmenterat och svårt att överblicka. På senare år har en rad förslag och initiativ, inte minst inom EU, påverkat detta skydd. Det saknas i dag ett helhetsgrepp på integritetsskyddet. På Vänsterpartiets och Miljöpartiets initiativ har införandet av det så kallade datalagringsdirektivet skjutits upp ett år. Det ger oss, och framför allt regeringen, tid att göra en översyn av integritetsskyddet avseende elektronisk kommunikation. Utskottsmajoriteten hänvisar bara till EU-kommissionens arbete. Men vi vill att regeringen utför en översyn. Denna översyn ska syfta till att man tar ett helhetsgrepp på integritetsskyddet, precis som jag sade, och att översynen görs med särskilt fokus på EU-relaterade regleringar. Jag yrkar bifall till reservation 3. Herr talman! I dagens samhälle ska fler och fler tjänster skötas på Internet. Det gäller bank- och postärenden eller när man söker bostad, vill ha en förskoleplats, beställa tid hos hälso- och sjukvården eller förnya recept. Dagligen uppmanar Sveriges Radio och Sveriges Television sina lyssnare och tittare att gå in på respektive hemsidor för att få mer information eller att använda sig av SVT Play för att ta del och få mer av de sända programmen. Vänsterpartiet anser att staten ska ta ansvar för att alla i hela landet får tillgång till IT. I utskottsmajoritetens ställningstagande redovisas att regeringen har en ambitiös planering och en rad åtgärder. Trots detta kan det inte nog poängteras att det inte får bli mycket snack och lite verkstad. De digitala klyftorna måste minska, och det kostar pengar att minska dem. Genom ett tydligt statligt ansvar kan utvecklingen bli positiv och leda till att vardagen förenklas för de flesta samtidigt som miljöpåverkan minskas. Det är lätt att glömma bort att minst en och en halv miljon av vårt lands befolkning befinner sig utanför Internetvärlden. Det gäller grupperna låginkomsttagare, korttidsutbildade, arbetslösa, pensionärer, invandrade och funktionsnedsatta. Dessutom känner sig hälften av befolkningen inte delaktig i det nya informationssamhället. Det som har kännetecknat alliansregeringens politik över lag är att den har gynnat de människor som har de bästa ekonomiska villkoren. Det gäller även IT-området. Detta är oacceptabelt. IT och Internet måste omfatta alla - inte bara högutbildade och höginkomsttagare. Därför behövs det en ordentlig och genomtänkt IT-politisk strategi för att alla ska kunna bli delaktiga och få tillgång till IT och Internet i vardagen. Det är en avgörande fråga inte bara ur ett demokratiskt perspektiv utan också i klimatomställningen, där IT kan användas till att minska miljöpåverkan i samhället. Det är i dag en huvuduppgift för oss att bygga bort de digitala klyftorna i samhället. Vänsterpartiet vill se att en IT-politisk strategi görs tillsammans med folkrörelserna för att nå de grupper som befinner sig utanför Internetvärlden. Naturligtvis har folkbiblioteken och skolan vid sidan av staten nyckelroller i att öka delaktigheten och tillgången till IT för alla. Jag yrkar bifall till reservation 4. (Applåder)

Herr talman! Jag råkade yrka fel. Jag yrkade bifall till reservation 1, och det vill jag inte göra. Jag vill ta tillbaka det yrkandet. Jag menade att yrka bifall till reservation 2 som handlar om spärrtjänster, bindningstider och liknande. För att det ska komma i protokollet ordentligt yrkar jag nu bifall till reservation 2 och 3 och absolut inte till reservation 1.

Herr talman! Jag gläder mig åt att Annika Lillemets yrkar bifall till reservation 3.

Herr talman! Med endast några få klick kan min mamma få se och prata med mig, mina syskon och deras barn via sin dator hemma i Polen och vara delaktig i våra liv trots stora geografiska avstånd mellan oss. Med endast några få klick deklarerade fyra och en halv miljon svenskar i år elektroniskt. Detta är nytt rekord. Med endast några få klick kunde demokrati- och frihetskämparna organisera sig på nätet för att i den verkliga världen protestera mot regimer i norra Afrika. IT, eller informationsteknik, och elektroniska kommunikationer har på några få decennier förändrat våra liv och är numera en självklar del av våra liv. För många är dock den nya tekniken skrämmande och komplicerad, och även för vana användare kan hängande program och krångliga uppdateringar innebära ett irritationsmoment. Ett överflöd av information i form av många e-postmeddelanden och kommentarer på sociala medier kan ibland kännas överväldigande. Jag misstänker att det finns många människor som känner igen sig i den här beskrivningen. Internet är gränslöst. På fem år har andelen Internetanvändare i världen fördubblats enligt ITU, det vill säga International Telecommunication Union. År 2010 var andelen av världens befolkning som använder Internet uppe i 30 procent. I Sverige har över 99 procent av befolkningen tillgång till bredband enligt Post- och telestyrelsen. En väl utbyggd IT-infrastruktur, en mycket hög andel av befolkningen som använder Internet - det är cirka tre fjärdedelar som använder Internet dagligen i Sverige - och vår benägenhet att använda ny teknik har gjort att Sverige för andra året i rad är på första plats över världens mest konkurrenskraftiga digitala ekonomier enligt World Economic Forum. Den svenska Internetekonomin genererar i dag 60 000 jobb och uppgick år 2009 till 6,6 procent av bnp. Det innebär att den nu är större än jordbruket och byggbranschen. Det finns dock en rad problem och hotbilder när det gäller den fortsatta utvecklingen på området. Olika regelverk i olika länder, även inom den europeiska unionen, begränsar möjligheter till utveckling av en digital inre marknad och förhindrar människor och företag från att dra full nytta av elektroniska kommunikationer och globaliseringen. Det är inte rimligt att företagen behöver anpassa sina affärsplaner 27 gånger utifrån 27 olika regelverk beroende på att regler som gäller upphovsrätt, beskattning, konsumentskydd, skydd av personliga uppgifter och spektrumhantering skiljer sig åt. Även på nationell nivå uppstår många hinder på marknader för elektroniska kommunikationer. Det handlar bland annat om långdragna rättsliga processer och bristande konkurrens, speciellt när det gäller accessnätet med anledning av en kraftigt dominerande aktör på marknaden. Herr talman! Som användare av elektroniska kommunikationstjänster vill man få rätt information om det man beställer, och man vill veta att uppgifter som man lämnar in till sin operatör eller leverantör skyddas ordentligt. Många av oss har hört om incidenter som på grund av slarv eller riktade attacker leder till spridning av känsliga uppgifter. Vi utsätts också för bedrägeriförsök när ett e-postmeddelande eller en webbsida uppmanar oss att lämna in våra uppgifter, inklusive till exempel lösenord och bankkontonummer. Resultatet kan bli att man förlorar kontrollen över sina webbkonton och även förlorar mycket pengar. Som Internetsurfare vill man också ha koll på vad som händer när man besöker olika webbsidor, till exempel om någon där ute sparar data på min egen dator och har tillgång till den. Spionprogram kan titta på allt man gör på sin dator, inklusive vilka tangenter man trycker på och vad man ser på skärmen. Det är därför det är så viktigt att nu följa alliansregeringens förslag till ändringar i LEK, lagen om elektronisk kommunikation, och i marknadsföringslagen. Införandet av ändringar i enlighet med propositionen Bättre regler för elektroniska kommunikationer kan öka en harmoniserad tillämpning av EU-regelverket för elektroniska kommunikationer. Detta i sin tur leder till bättre och effektivare konkurrens och främjar investeringar. Med ett tydligare och teknikneutralt regelverk för dem som tillhandahåller elektroniska kommunikationer och den myndighet som utövar tillsyn över dessa skapar vi bättre förutsättningar för säkra kommunikationer, nätneutralitet och stärkt konkurrens som gynnar slutanvändarna. Ett konkret exempel på att göra lagen mer teknikneutral är att förslaget om en funktionell separation, alltså att organisatoriskt avskilja särskilda verksamheter, kan innebära att även andra nät än det fasta, allmänna telefonnätet inkluderas, vilket betyder även fiberbaserade nät. För att kunna fatta bättre beslut om betydande marknadsinflytande och skapa en effektiv konkurrens införs nu en uttrycklig huvudregel om att förnyade marknadsanalyser måste göras minst vart tredje år. Hittills har det inte varit reglerat, och de har skett ungefär vart sjätte år. Driftsäkerhet är en viktig aspekt för elektroniska kommunikationer. Vi vill nu klargöra att enligt alliansregeringens förslag i propositionen ska operatörernas verksamhet uppfylla rimliga krav på driftsäkerhet och den tekniska utvecklingen avspeglas i de säkerhetsåtgärder som vidtas. Vi vill även införa krav på att störningar eller avbrott av betydande omfattning måste rapporteras till tillsynsmyndigheten utan dröjsmål. Herr talman! Konsumentskyddet stärks ordentligt med de föreslagna lagändringarna. Låt mig ge några exempel. Användare får bättre kontroll över sina egna utgifter genom att man ska kunna få en specificerad räkning, och det gäller inte bara telefoni utan all användning av ett allmänt kommunikationsnät. Om man vill byta operatör men behålla sitt gamla nummer ska det gå snabbt och smidigt. Vi vill införa en tydlig skärpning som innebär att den mottagande tjänsteleverantören ska tillhandahålla tjänsten senast en arbetsdag efter överlämnandet. Operatörerna ska vara tydliga med att informera kunderna om vilka eventuella begränsningar som finns i deras telefon- och bredbandsabonnemang. Dessutom ska PTS kunna meddela en föreskrift om så kallad lägsta tjänstekvalitet, något som tvingar samtliga operatörer på marknaden att erbjuda abonnemang utan blockeringar. För att begränsa nätfiske och bedrägerier via nätet vill vi nu införa ett förbud i marknadsföringslagen mot att i reklam via exempelvis e-post uppmana mottagaren att besöka vissa webbsidor som strider mot marknadsföringslagens regler och uppmanar till exempel att lämna känslig information. Bland de över 50 lagändringar som vi nu vill genomföra finns en rad förslag som syftar till att öka integritetsskyddet. Vi vill bland annat införa formella krav på den som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster att vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa att kundens uppgifter skyddas. Vi vill även klargöra i lagen om elektronisk kommunikation att data får lagras eller hämtas hos en användare bara om användaren får information om syftet med behandlingen och samtycker till denna. Dessa och många fler lagförbättringar kan stärka människors förtroende för tekniken samt tilliten till elektroniska kommunikationer som i sin tur leder till ökad användning av både kommersiella och offentliga e-tjänster och förhoppningsvis till uppfyllande av vår målsättning att IT ska underlätta vardagen för människor och företag. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet, inklusive att datumet i övergångsbestämmelsen korrigeras, och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Eliza Roszkowska Öberg för alla debatter om IT som vi haft de senaste fem åren. Det har varit up and down, och numera kanske betoningen är på appar. Jag önskar henne fortsatt lycka till i debatter med i första hand Monica Green, och jag önskar också lycka till med den lilla IT-bebisen i magen. Jag har valt att koncentrera mitt lilla inlägg till cookielagen. Jag vet nämligen att det finns företrädare för branschen som sitter framför sina tv-apparater, sina datorer och till och med här på läktaren för att lyssna på vilka argument Eliza Roszkowska Öberg tar till för att försvara den mycket starkt ifrågasatta cookielagen. Den svenska regeringen väljer att föreslå en lagändring som går längre än vad direktivet kräver och i realiteten innebär att det är upp till rättssystemet att avgöra hur lagen ska tolkas. Herr talman! Det känns märkligt. Varför måste Sverige gå längre än vi behöver? Varför ska vi hasta fram ett förslag för alla andra EU-länder när det fanns så mycket missnöje och oro kring den här frågan? Varför inte lyssna på en enad bransch?

Herr talman! Låt mig tacka Désirée Liljevall för alla debatter under de senaste åren som gällt IT-politiska frågor. Det har varit mycket spännande debatter. Många viktiga frågor har diskuterats både i kammaren och på olika seminarier och möten. Stort tack för det! Så tillbaka till sakfrågorna. Frågan om cookies är en av många frågor som behandlas i betänkandet från trafikutskottet. Det finns över 50 lagförslag i anslutning till propositionen Bättre regler för elektroniska kommunikationer . Ett av dem handlar om att jag som konsument eller Internetsurfare ska kunna få veta och också få möjlighet att samtycka, eller inte samtycka, till att information sparas av någon annan på min egen dator eller egen terminalutrustning. Dessa data från min dator kan också hämtas av andra aktörer utifrån. Désirée Liljevall nämnde i sitt anförande att om man besöker någon av den svenska kvällspressens webbsidor blir det många cookies. Jag har kollat upp det, och som exempel kan jag nämna att ett enda besök på en svensk kvällstidnings webbsida innebär att det sparas över 40 cookies med en giltighetstid på upp till 30 år. Jag tycker att konsumenter ska ha rätt att få veta detta och ge sitt samtycke, eller inte, för att någon utifrån ska få tillgång till de data som ska skyddas. Sedan behöver vi alltid komma ihåg att lagstiftningen måste vara långsiktig och teknikneutral. Det är därför vi inte vill särreglera just cookies i svensk lagstiftning.

Herr talman! Vi får säkert anledning att återkomma till andra IT-frågor i kommande debatter, men i dag fokuserar vi på frågan om cookies, tycker jag. Jag anser att regeringen väljer att gå fel väg och viker sig för EU. En rädsla för EU kan inte få hindra en vettig svensk lagstiftning. Alla Internetanvändare vill fortsätta att läsa sidor på nätet utan att hindras av femtielva popup-fönster, och branschen vill också veta vad som gäller. Vi har möjlighet att få till en skrivning som tydliggör vad branschen och konsumenterna har att förhålla sig till. Låt oss ställa oss bakom den. På Näringsdepartementet säger en av de politiskt sakkunniga, Henrik Hansson, till medierna att webbreklambranschen inte behöver oroa sig men flaggar ändå för framtida rättsliga processer kring cookies. Vilka garantier kan Eliza Roszkowska Öberg ge för att det inte ska bli några problem? Delar hon den sakkunniges uppfattning att det inte är någonting att oroas över?

Herr talman! Låt mig först påpeka att från Alliansens sida prioriterar vi säkerhet, integritet och konsumentskydd. Det är det viktigaste. När vi inför direktivet som kommer från EU är det viktigt att vi inte skapar egna, nationella lösningar som skiljer sig från övriga länder. Här måste jag påpeka att det inte är så att Sverige ska gå längre. Endast Irland, Luxemburg och Storbritannien valde att infoga en text om till exempel webbläsarinställningar i själva lagtexten. Nästan alla länder tar i sin lagtext in artikeltexten från direktivet. Det gäller våra grannländer Finland och Danmark, men också Nederländerna, Litauen, Polen, Belgien, Lettland, Malta, Portugal och Frankrike har sagt sig göra detta. Sverige ska alltså inte komma med några egna lösningar och ha en annorlunda lagstiftning. Internet är gränslöst, och då behöver vi också ha en lagstiftning som kan stödja det som på något sätt är gränslöst. Vi har tydligt i betänkandet sagt, och alliansregeringen säger det i propositionen, att det är oerhört viktigt att användarvänligheten inte försämras. Det är ingen som säger att det måste lösas med popup-fönster, som Désirée Liljevall påstår. Det är viktigt att ha bra och relevant information om vad de ska användas till och ha möjlighet att ge, eller inte ge, sitt samtycke till att någon annan någonstans i världen kan spara eller hämta information från min dator.

Herr talman! Jag vill först säga att det är synd att regeringen inte kan vara lite mindre EU-byråkratisk när det gäller frågan om cookies. Den fråga jag vill ställa till Eliza Roszkowska Öberg gäller de digitala klyftorna. Jag uppfattar att det är väldigt mycket snack och väldigt lite verkstad från regeringens sida när det gäller att åtgärda de digitala klyftorna. Förutom de grupper jag nämnde i mitt anförande tillhör framför allt lågutbildade kvinnor dem som befinner sig utanför Internetvärlden. Därför blir den logiska frågan: Vad kommer Eliza Roszkowska Öberg att göra för att det ska bli mer verkstad, det vill säga vidtas mer konkreta åtgärder? När det blir konkreta åtgärder måste det också satsas pengar. Vi står inför en budgetproposition snart, 2012. Jag undrar om inte Eliza Roszkowska Öberg kan ge en fingervisning om huruvida det kommer starkare åtgärder inför nästa budgetår. Eller ska vi bara förlita oss på de vackra orden och formuleringarna?

Herr talman! Först måste jag påminna Siv Holma om att digitala klyftor - eller som vi hellre säger, digital delaktighet och e-inkludering - är en mycket viktig fråga som både tas upp i propositionen för 2011 och säkert kommer att ha stor plats och en viktig roll i den digitala agenda som aviserats från regeringens sida och som kommer senare under året. Det handlar om att så många som möjligt ska inkluderas i IT-samhället. Mycket snack och lite verkstad, säger Siv Holma. Det måste satsas pengar, lägger hon till. Det är mycket intressant. Jag tycker också att vi måste fokusera mer på digital delaktighet. Men jag skulle vilja fråga Siv Holma, eftersom hon är så missnöjd med Alliansens IT-politik, hur mycket Vänsterpartiet tänkte satsa på IT-politiken och på e-inkludering. Jag har inte kunnat hitta några konkreta satsningar som skulle täcka de behov som vi har i Sverige. Men jag låter Siv Holma redovisa vilka satsningar som finns i deras skuggbudget och i vårens motion. Självklart kommer vi att fortsätta att arbeta med e-inkludering. Det finns alltid någon därute som kan få bättre information och bättre möjligheter. Jag tycker, herr talman, att IT-kunskaper är en självklarhet när vi pratar om kunskapssamhället. Där har vi mycket arbete att göra tillsammans.

Herr talman! Man kan fråga sig hur vi kan få inkludering och delaktighet när ni inte ens ser att de digitala klyftorna hänger ihop med klassklyftor, att det är låginkomsttagare i större utsträckning än höginkomsttagare och lågutbildade i större utsträckning än högutbildade som befinner sig utanför Internetsamhället. Jag var beredd på att få frågan om vad vi har satsat. Det är lätt att se i våra budgetalternativ hur mycket vi har satsat. Det är bara att läsa innantill. Om Eliza Roszkowska Öberg menar vår ekonomiska motion är mitt svar att den är att betrakta som ett svar på regeringens proposition, där man lägger fast de ekonomiska inriktningarna. När man kommer till budgeten - budgeten 2012 i det här fallet - kommer den att bli mer detaljerad. Från Vänsterpartiets sida har vi så länge jag kan minnas satsat mellan 75 och 100 miljoner inom utgiftsområde 17 på att minska de digitala klyftorna. När det gäller utgiftsområde 22, som har med trafikutskottet att göra, var det senaste vi gjorde tillsammans med de andra rödgröna partierna, om jag inte minns fel, att satsa 50 miljoner mer än vad regeringen orkade göra. Nu finns det åtskilliga miljarder i statsbudgetens överskott, så det vore egentligen enkelt att satsa på dem som behöver det mest: den grupp som är utanför Internetvärlden, det vill säga de fattigaste i vårt samhälle.

Herr talman! Jag är mycket glad att Siv Holma tar upp frågan om e-inkludering och digitalt deltagande i kunskapssamhället, eller informationssamhället som vi också kallar det. Det är definitivt viktigt att människor har råd med bredband och dator. Därför är jag väldigt glad att alliansregeringen driver jobbpolitiken framåt, vilket gör att fler kan skaffa sig ett jobb, så att de kan betala räkningarna och köpa ny utrustning som de tycker är spännande och underlättar vardagen. Här kan jag också påpeka att vi har infört flera jobbskatteavdrag som ger några tusenlappar i månaden extra som man kan använda till exempelvis elektroniska kommunikationer om man så önskar. Det är viktigt att inte bara säga att vi måste satsa på att motverka den digitala klyftan utan att också se helhetsbilden. Våra liv är lite mer komplicerade än att man bara köper en dator och då är det löst. Vi måste satsa mycket mer på IT i skolan, så att barnen lär sig på vilket sätt de kan använda tekniken. Från Moderaternas sida kommer en IT-strategi för IT i skolan. Vi måste satsa på bra e-förvaltning som är så enkel som möjligt för så många som möjligt. Även där pratar vi e-inkludering. Många människor ska kunna använda sig av offentliga e-tjänster och utföra sina ärenden till exempel via Skatteverkets eller andra myndigheters sidor. Det är många element som måste falla på plats. Jag vill också påminna om att det även i glesbygden och på mindre orter numera på de flesta ställen finns möjligheter att få uppkoppling till bredband. Enligt PTS bredbandskartläggning 2010 är det 99,97 procent som har sådan tillgång.

Herr talman! Jag börjar med att instämma i Eliza Roszkowska Öbergs anförande. Det ger en väldigt tydlig bild av att regeringen gör ett mycket omfattande arbete för att utforma en bred och sammanhållen IT-politisk strategi och för att göra Sverige till ett informationssamhälle för alla. I betänkandet är det åtskilliga sidor som redovisar detta. Men det har inte kommit fram så mycket i dagens debatt. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer. I betänkandet behandlas 37 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden, men huvudfokus i betänkandet och även i dagens debatt ligger på ändringar i lagen om elektronisk kommunikation, den så kallade LEK. Huvudsyftet är att genomföra två EU-direktiv. Till grund för detta ligger regeringens proposition Bättre regler för elektroniska kommunikationer . Propositionen innehåller ett stort antal ändringsförslag i lagen om elektronisk kommunikation. Det handlar om tillträdesbestämmelser, avtalslängder, krav på rimlig driftsäkerhet och säkerställande av säkerhetsnivåer. Där finns även kravet som togs upp här tidigare om att utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheten och vissa fall också användaren om integritetsincidenter. Vidare handlar det om en skärpning av tillsynsmyndigheternas möjligheter att kräva att överträdelser upphör omedelbart eller inom en rimlig tid. Det är en betydligt mer komplicerad process i dag. Det som dock kanske har blivit föremål för mest diskussion och som även har tagits upp i Socialdemokraternas följdmotion samt av Socialdemokraterna och Vänstern i diskussionen i dag är förslaget att uppgifter ska få lagras eller hämtas hos en användare endast om användaren får information om ändamålet och ger sitt samtycke. Det är den så kallade cookieslagen, som någon sade här. Det är kanske lite populärt uttryckt. I S-motionen och även i reservationen uttrycker man farhågor om att lagändringen, som är en direkt följd av EU-direktivet, skulle leda till ökat besvär för den enskilde Internetanvändaren och att det skulle bli risk för minskade intäkter för onlinemedier. Det är väl i och för sig bra att man är bekymrad om detta. I den gemensamma reservationen från Socialdemokraterna, Vänstern och Sverigedemokraterna vill man ha ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma med en annan text när det gäller 6 kap. 18 §. Herr talman! Utskottet har dock konstaterat, liksom regeringen har konstaterat, att direktivet inte ger något självklart utrymme för att undanta vissa tekniker från kravet på samtycke. Det här tycker jag också har framkommit med all önskvärd tydlighet under den beredningsprocess vi har haft och i den information vi har fått kring detta. Från Folkpartiets sida delar vi utskottets och regeringens uppfattning att lagstiftningen ska vara teknikneutral - det är väldigt viktigt. Sedan ska man - jag tror att det står i propositionen - så långt som möjligt överlåta till marknadsaktörer och användare att utveckla normer för användning som är anpassade till de praktiska förutsättningarna. I svensk lagstiftning står det att man ska samtycka, men det står inte exakt hur man ska göra. Så är teknikneutral lagstiftning uppbyggd. Syftet med ändringen har ju inte varit att försvåra för tillåtna tekniker, utan skärpningen är riktad mot integritetskränkande tekniker där man utan användarens vetskap hämtar och lagrar information. Regeringen har tolkat det som att det är detta som egentligen är problematiken. Och det är i fråga om detta som man i högre grad kommer att använda det här när det gäller samtycke. Jag tror inte att aktörerna på marknaderna kommer att vara stillatigande. Om den problematik som beskrivs finns kommer naturligtvis en teknikutveckling, så att man kan ge detta samtycke på ett bra sätt. Herr talman! I en annan följdmotion tar Miljöpartiet upp bindningstider för avtal och möjligheter till prisjämförelser och deras betydelse för den enskilde konsumenten. Det är bara att instämma i att det är väldigt viktiga frågor när man diskuterar hur den enskilde konsumenten kan påverka sin situation. I Miljöpartiets motion och reservation nr 2 uttrycks bland annat att man vill att längsta bindningstid ska vara tolv månader i stället för de 24 månader som nu föreslås i lagstiftningen. Vidare föreslår man att det ska vara obligatoriskt att redovisa prisjämförelser för den som tillhandahåller allmän telefonitjänst. Jag kan väl bara instämma i att långa bindningstider, om man håller sig till det som en enskild företeelse, naturligtvis är ett hinder om man vill byta leverantör. Men precis som utskottet påpekar finns det en annan sida av frågan om bindningstiden. Det har ju blivit ett sätt att hantera risk när man investerar i ny teknik och att få i gång en snabb användning av densamma. En längre bindningstid ger möjlighet till vissa subventioner. Det skulle vara betydligt svårare om man inte kunde komma överens om så långa bindningstider. Här handlar det egentligen om en balansgång mellan två konsumentintressen, bland annat att man ska få tillgång till ny teknik. Det som jag tycker är det viktiga - det påpekade Annika Lillemets också - är att det i lagstiftningen måste finnas en möjlighet att binda sig i högst tolv månader. Man har ju möjlighet att som konsument göra det valet. När det gäller prisjämförelser finns det upptaget i både EU-direktivet och diskussionen. Vi kan konstatera att vi i Sverige har en marknad när det gäller prisjämförelser som egentligen inte innehåller några uppenbara problem. Det som bland annat lyfts fram i betänkandet är Telepriskollen. Går man in där ser man att det är väldigt överblickbart vad saker och ting kostar. Vi har alltså i Sverige en ganska fungerande marknad. Det står också i direktivet. Har man en fungerande marknad och kan göra prisjämförelser har man ingen anledning att införa ett obligatorium. Det är viktigt att konsumenten kan göra det här, både välja bindningstid och göra prisjämförelser. Jag kan bara konstatera att det när det gäller bindningstid finns två konsumentintressen. Det måste finnas en balans mellan dem. Och det är en valfrihet. När det gäller prisjämförelser har vi i Sverige ett fungerande system. Det finns mycket i det här betänkandet, men jag tror att jag slutar här. Det blir en del upprepningar annars. Men jag yrkar, som sagt, bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Även i mitt replikskifte med Lars Tysklind vill jag fokusera på cookies och den lagändring som regeringen vill se. Det här är en fråga som skrämmer, upprör och oroar. Jag undrar varför Lars Tysklind och hans kolleger inte lyssnar på kritiken. Varför är ni så näringslivsfientliga?

Herr talman! Det handlar inte alls om något slags näringslivsfientlighet. Utgångspunkten, som även Eliza Roszkowska Öberg nämnde förut, är konsumentperspektivet. Jag kan inte tänka mig något annat än att när EU-parlamentet krävde den här skrivningen hade man också konsumenten för ögonen. Det är en faktor som gjort att direktivet blev som det blev. Precis som jag sade är jag övertygad om att operatörer och teknikutveckling kommer att göra att det här över tid inte kommer att bli något stort problem. Den bild som Désirée Liljevall målar upp känns däremot som en skräckversion. Jag tror absolut inte att det kommer att bli på det sättet. Ur ett konsumentperspektiv och ett integritetsperspektiv ska man faktiskt kunna välja. I paragrafen står det att man ska samtycka. Det viktiga är att det inte står hur samtycket ska gå till. Det är en helt teknikneutral lagstiftning, och det måste det vara. Annars skulle vi hamna i den sitsen att vi skulle behöva ändra lagstiftning efter olika tekniker, och så ska vi inte utforma lagstiftningen.

Herr talman! Företrädare för alla inblandade branscher är enhälligt emot regeringens cookieförslag. Till och med regeringens egen expertmyndighet, Post- och telestyrelsen, är emot detta. Att man då kan luta sig tillbaka och tro att det här kommer att lösa sig på sikt kan jag inte förstå. Därför skulle jag vilja att Lars Tysklind utreder frågan och berättar för mig om han kan luta sig tillbaka och känna sig lugn och inte se någon oro kring detta.

Herr talman! Jag kanske inte lutar mig tillbaka, men jag känner mig tämligen lugn i alla fall. Det blir ett väldigt fokus på, som Désirée Liljevall uttrycker det, regeringens cookieförslag. Jag tycker att vi förminskar hela den här lagstiftningen. Det handlar om en helhet som det här är en del av. Vi har ju redovisat här att vi tycker att det är viktigt - och det tyckte tydligen EU-parlamentet från början - att den enskilde konsumenten faktiskt har kontroll och får ge det här samtycket. Post- och telestyrelsen har inte sagt att de är helt emot detta, utan de har sagt att det kan finnas vissa svårigheter. Så uttrycker de sig ungefär. Därför tycker jag att man överdriver det ställningstagandet. Jag kan nog meddela att jag är tämligen lugn i fråga om att detta kommer att lösa sig.

Herr talman! Jag kan inte låta blir att ställa en fråga i den här debatten. Vi fick ett förslag på hur en lag skulle kunna utformas. Det var från branschen, som också menade att det förslag som de presenterade inte strider mot EU-direktivet. Sett från min sida var det väldigt enkelt att ta ett beslut där, att ta det säkra i stället för det osäkra och att låta regeringen skyndsamt utreda om det här förslaget var möjligt att genomföra, så att man kunde få den här balansen mellan konsument och näring. Men jag känner någonstans att det blir lite prestige när de här frågorna kommer upp. Sedan skulle jag vilja ställa en fråga om översyn av integriteten, för i dag saknas det ett helhetsgrepp. Utskottsmajoriteten hänvisar i utskottets ställningstagande till att EU-kommissionen kommer att göra ett arbete och att det kommer att tillgodose de här önskemålen om en översyn. Då frågar jag så här: Varför kan inte regeringen ta tillfället i akt och göra en översyn när det gäller integritetsskyddet för att få det här helhetsgreppet? Det vore väldigt tacknämligt att kunna få en sådan.

Herr talman! Om vi tar det sista först: När det gäller helhetsgrepp är det väl just det som det handlar om, och det är därför vi hänvisar till den översyn som görs inom EU av detta. Internet är ju, som har sagts här tidigare, gränsöverskridande, och det är naturligtvis väldigt viktigt att vi har samma regelverk inom hela EU. Det är det som är helhetsgreppet i det hela. Ett helhetsgrepp är inte att Sverige gör något alldeles själv. När det gäller omsorgen om hur den här paragrafen ska se ut vill jag fortsätta att med en viss dåres envishet hävda att när man gör lagstiftning så måste den vara konsekvent. I lagparagrafen som vi diskuterar - 6 kap. 18 § - står det att man samtycker. Det är den typen av lagstiftning vi ska ha som grundar sig på direktivet. Att börja precisera sig för olika tekniker och sådant tycker jag är direkt olämpligt i de flesta sammanhang, och att det är väldigt tveksamt om det utrymmet de facto skulle finnas har vi ju också fått redovisat för oss. När det gäller att utreda det här skyndsamt är vi redan väldigt sent ute i implementeringen av detta. Jag tycker nog att det är dags att vi faktiskt implementerar detta så att inte Sverige återigen hamnar i en situation där vi ligger efter och riskerar böter och annat. Jag tror inte att en sådan här översyn egentligen skulle leda någon vart. Vi har nu ett heltäckande förslag, och det är dags att implementera dessa EU-direktiv i svensk lagstiftning från den 26 maj.

Herr talman! Det är signifikant att man ser EU som något som kommer att lösa alla problem och att man inte själv behöver vara speciellt flitig, för det finns alltid någon annan som gör saker och ting åt en. Det tycker jag är en felaktig utgångspunkt. Jag tycker att det är oerhört viktigt att göra en översyn utifrån våra förhållanden och se om EU-kommissionens utgångspunkter samstämmer med det vi har. Det kan hända att det inte gör det, och då kan man ha en bättre framförhållning när man ska ta ställning till frågorna. Jag förstår inte detta. Jag förstår inte heller att man inte kan göra en snabbutredning. Jag får bara en starkare känsla av att det handlar om prestige, prestige och prestige. Jag skulle också vilja att Lars Tysklind berättar för mig om han delar Eliza Roszkowska Öbergs uppfattning om det här med delaktighet och involverande eller om det faktiskt finns klasskillnader i samhället som gör att de som står längst ned på klasstrappan också är de som befinner sig längst bort från Internetvärlden.

Herr talman! Om jag ska vara lite stygg kanske jag får säga att det inte direkt är signifikant för Vänsterpartiet att förstå sig på EU. Siv Holma säger att EU inte löser alla problem och talar om EU som någon annan - Sverige är en sak och EU är någon annan. Men det är ju inte på det sättet. Sverige är faktiskt en del av EU och ska naturligtvis vara med och påverka det gemensamma beslutet. Det är där Sverige ska lägga kraften. Det är så samarbetet inom EU fungerar i de här gränsöverskridande frågorna. Det här med prestige det kan vi väl på något vis lägga åt sidan, för det är över huvud taget inte det som det handlar om. När det gäller delaktighet är det naturligtvis en oerhört viktig fråga. Ofta har det diskuterats som en teknisk fråga, men egentligen är det ju inte det. Jag håller med Siv Holma om att det finns andra skiljelinjer. Det går att säga att 99 procent av befolkningen har tillgång till bredband, till kontakten eller våglängden, men det är egentligen den andra typen av delaktighet vi talar om, att man verkligen tar till sig och börjar använda det som är den stora diskussionen. Där kan vi bara hänvisa till den digitala agenda som regeringen jobbar med. Den har väldigt mycket fokus just på att man ska vända sig till de grupper som står längst ifrån Internetanvändning. Det är naturligtvis en process i ett samhälle att få människor med i detta, men det läggs väldigt mycket fokus på det, så på det sättet är det en väldigt prioriterad fråga att få med dessa människor. Det är som sagt inte så mycket en teknisk fråga, för det tror jag att vi har löst.

Herr talman! Det är svårt att bestämma sig på vilket trappsteg man ska sätta ned foten i en sådan här debatt, på vilken höjd över golvet man ska befinna sig. Antingen kan man stå en bit upp så att man ser och når kakburken där den står uppe på hyllan, eller så är man nere på golvet och sopar upp smulorna av de kakor som Désirée Liljevall och Siv Holma försöker förvandla en bra proposition, ett bra betänkande och en bra IT-politik till. Man kan vara experten, en van datoranvändare sedan många år, både privat och på jobbet. Men det funkar inte, för oavsett på vilken nivå man varit verksam riskerar man att hamna i ett läge där man ändå inte har kunskaper nog att gå in på alla detaljer. Och skulle man göra det ändå är det säkert många som inte begriper vad man pratar om. Man kan vara novisen, den nivå där alla egentligen borde befinna sig, fast inte utan att skämmas över sin egen okunnighet. För vad ger det för trovärdighet åt mig om jag skulle stå här och säga att det här begriper jag inte alls och det här förstår jag inte så det här kan jag inte prata om? Det avstår jag ifrån. Det här är en fråga som spänner över ett väldigt stort område. Internet, det här svårdefinierade molnet där den information vi använder oss av finns - cyberrymden. Det kan också vara infrastrukturen med fasta kopparledningar, fiber och trådlös radiokommunikation, regelverket och mitt eget användarperspektiv som avancerad Internetanvändare som själv producerar den information som finns på nätet om mig själv eller som en vanlig telefoniabonnent med fast telefon och kopparledning där man har sitt trygghetslarm inkopplat. Vi rör oss i ett område som är under ständig utveckling, och när vi talar om bredbandskommunikation är det mer en bärare av olika typer av medier, såsom telefoni, tv-kanaler, fri press och kommersiella och offentliga tjänster. Det skapar möjlighet för mig att nå arbetsrelaterad information så att jag kan distansarbeta och jobba hemifrån. I allt detta måste jag som konsument kunna veta mina rättigheter och ha möjlighet att kräva och hävda min rätt. Därför vill jag och Centerpartiet slå vakt om det öppna samhället, yttrandefriheten, min möjlighet att kritiskt granska och härleda källan till den information jag ser som lagras på min egen dator och samtidigt värna den personliga integriteten. Jag ska erkänna att också jag ägnar åtskillig tid åt tidstjuven Facebook. Under senare tid har jag börjat oroa mig över alla skumma inlägg jag ser från betrodda vänner och de konsekvenser det skulle få både för statusen på min egen hårddisk och för den personliga integriteten om jag skulle falla för frestelsen att klicka på något av dem. Frågan är vad som händer när jag besöker andra sajter, till exempel en vanlig kvällstidning, vilket vi har varit inne på tidigare här, eller någon av megaföretaget Googles alla tjänster, till exempel min egen blogg och mitt eget bloggverktyg. Men innan vi ger oss in på sakfrågorna är det en sak som måste sägas igen: Sverige har alltjämt en erkänd tätposition i världen med den mest kraftfulla digitala ekonomin. Det säger bland annat World Economic Forum. Internet bidrog under 2009 med 205 miljarder kronor - 6,6 procent av bnp i en bransch som sysselsätter 60 000 personer i landet och som dessutom ökar med 8 procent om året. Det är de stora företagen, framför allt Ericsson, som har drivit på utvecklingen både på hård- och mjukvarusidan i landet. Men det är också en tidig satsning på skattesubventionerade hem-pc-apparater som har gjort att vanligt folk har blivit dataexperter i en internationell jämförelse. Det här lägger ju grunden för en fortsatt positiv utveckling. Vi har varit inne på hur stor andel av svenskarna som har tillgång till bredband och hur många som använder Internet. Därför är det kanske naturligt att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill göra just en detalj som kakfrågan till det stora ärendet i den här debatten, när vi har så många andra bra saker att tala om. Det är några saker som jag vill framhålla speciellt. Nätneutraliteten handlar om att nätet ska vara öppet för nya tjänster som olika leverantörer ska göra tillgängliga för mig som konsument på ett icke diskriminerande sätt. Jag har blivit uppvaktad av företag som påstår att det finns operatörer som med avsikt fördröjer och hindrar min nedladdning av vissa sidor. Samtidigt vet vi att det finns innehåll som borde sorteras bort. Det kan gälla barnpornografi, spam och olika typer av virus och trojaner som jag inte vill ha i min dator. Jag välkomnar att Post- och telestyrelsen får verktyg och befogenheter att säkerställa konkurrensneutraliteten på ett sätt som är teknikneutralt och att fastighetsnäten öppnas upp för flera operatörer. För dig som konsument betyder förslaget att du får bättre information om vad som ingår och inte ingår i ditt abonnemang. Du har rätt att teckna ett tolvmånadersabonnemang men också ett på 24 månader som faktiskt ger dig möjlighet att få tillgång till den tekniska utrustning som du behöver för att kunna använda den tjänst som du har köpt. Lars Tysklind var inne på detta i sitt anförande. När det gäller kakdebatten kan vi konstatera att vi i Centerpartiet och Socialdemokraterna har olika syn på konsumentperspektivet. De vill inte införa dataskyddsdirektivets bokstav, att jag skulle kunna ge mitt aktiva medgivande till att cookies får lagras på min datautrustning för att hämta information om mig. Vi riskerar inte bara integriteten för mig som användare utan också att Sverige tvingas böta för vår senfärdighet med att införa detta. Herr talman! Jag kan inte heller se att det finns någon höjd för den utgiften i Socialdemokraternas skuggbudget. Ni får gärna visa den rad där ni har tagit upp den. Jag menar att de eventuella intressekonflikter som finns i fråga om medgivande eller inte till nedladdning av cookies kommer att få sin tekniska lösning, speciellt mot bakgrund av att liknande regler kommer att gälla i större delen av Europa. Eliza Roszkowska Öberg har varit inne på det. Jag tycker ändå, i likhet med Annika Lillemets i Miljöpartiet, att det vore bra om vi tittade på den här problematiken och följde den noga för att se vilken beredskap som branschen har för att implementera bra tekniska lösningar på det här eventuella problemet. Det här kommer jag själv att följa upp och påtala på olika sätt för IT-ministern när jag får möjlighet till det. Teknikneutralitet, öppenhet och konsumenträtt är de tre områden som jag har lyft fram speciellt i mitt inlägg i dag, herr talman. Jag vill som avslutning bara notera, för att gå över på ett annat område, att Ryssland är ett av de länder som går i bräschen för användandet av öppen källkod. Detta ligger helt i linje med de förslag som diskuteras i det här betänkandet. Jag vill passa på, innan jag avslutar mitt anförande, att nämna min och Ulrika Carlsson i Centerpartiets motion om ett nationellt kompetenscenter med hopp om att de här tankarna ska finnas med i arbetet med den digitala agenda för Sverige som har initierats av IT- och regionminister Anna-Karin Hatt vid hennes tillträde i höstas. Med de orden, herr talman, skulle jag vilja yrka avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Jag måste säga att Ola Johanssons anförande förvånar. Om man nu ska hålla sig på den nivå som Ola Johansson refererar till, golvnivån, kommer det cookieförslag som vi debatterar att kapa branschen jäms med fotknölarna. Är det så Ola Johansson vill ha det?

Herr talman! Nej, Désirée Liljevall, det var inte på den nivån. Det är inte nere på golvet vi ska befinna oss. Det är inte vår roll att befinna oss på golvet och småfördela en god kaka till de smulor som Socialdemokraterna i den här debatten vill göra ett bra betänkande till. Det finns ingenting i betänkandet och det finns ingenting i propositionen som hindrar att vi får den utveckling som vi vill när det gäller en lösning av er så kallade huvudfråga, frågan om cookies. Tvärtom visar Socialdemokraterna och Vänsterpartiet väldigt liten tilltro och väldigt liten respekt för branschens möjlighet att lösa problem. Är det någonting som IT- och telekombranschen är duktig på är det just detta - om det här är ett problem, vilket jag anser att det inte är.

Herr talman! Lösa problem i domstol är inte någonting som branschen vill se. Jag hoppas att Ola Johansson tar sig tid att tänka om och lyssna till branschen och sin egen expertmyndighet PTS. Det finns en skrivning i vår reservation som även Ola Johansson kan ställa sig bakom. Då, möjligen då kan även Ola Johansson nå kakburken på den högsta hyllan.

Herr talman! Jag menar att jag har ganska bra koll på kakburken, Désirée Liljevall, från den position där jag befinner mig. Frågan är om Socialdemokraterna ser den ens en gång. I den här kakburken finns också alla de duktiga företag som har möjlighet att reda ut de här bekymren. Jag är helt övertygad om att det är ett större bekymmer om Sverige som nation skulle införa en lagstiftning som går in på en detaljnivå som låser teknikföretagen vid en viss typ av teknik och dessutom sätter Sverige och ett par tre andra länder i Europa i en särklass där vi inte fullt ut implementerar de direktiv som övriga EU-länder inför och där vi dessutom tvingas betala ett ganska avsevärt vite.

Herr talman! Centerpartiet har - det vill jag ge en eloge för - stolta rötter vad gäller bredband till alla, framför allt på Lennart Daléus tid. Då var också småfolket i fokus i Centerpartiet. Numera handlar det inte om att värna om de en och en halv miljoner människor som befinner sig utanför Internetvärlden. Inte med ett enda ord tog Ola Johansson upp de här frågorna. Det här är oerhört tunga frågor för Vänsterpartiet. När det gäller lagförslaget vill jag uppmärksamma att det inte finns något färdigt lagförslag som skulle behandlas eller fattas beslut om i riksdagen. Det fanns ett förslag som man skulle kunna utreda. Vad är gott ledarskap? Vad är gott politiskt ledarskap? Här står två uppfattningar mot varandra. Dels har vi regeringens uppfattning, dels har vi branschens uppfattning. Gott ledarskap enligt mitt sätt att se är att man lyssnar på hela branschens uppfattning och sedan gör en skyndsam utredning för att se om det som de säger är korrekt. De menar ju att det förslag som de hade utformat var förenligt med EU-direktivet. Det skulle inte sinka speciellt mycket utan det handlade om att vara mer rationell i användandet av de här frågorna på Internet. Jag kan tyvärr inte med bästa vilja komma fram till något annat än att det här handlar om prestige. Har man sagt något en gång är det det som gäller oavsett vad andra säger, punkt slut. Det tycker jag är jättetråkigt. Ola Johansson! Svara mig på frågan om prestigen! Svara mig också på frågan vad Centerpartiet kommer att göra för att lyfta fram de här frågorna så att småfolket också kan bli delaktiga i Internetvärlden.

Herr talman! Siv Holma slår in vidöppna dörrar. Vi diskuterar den digitala agendan. Den finns med i utkanten av det som den här sakdebatten handlar om. Det är naturligtvis väldigt angeläget att alla människor får tillgång till Internet och de tjänster som finns. Det finns flera olika saker att tala om. Vi kan tala om bredbandsstrategin som genomfördes under förra mandatperioden och om det som har funnits i landsbygdsprogrammet som har gjort det möjligt att bygga ut bredband i bygder som inte skulle ha nåtts av den här tjänsten om det enbart hade hängt på de kommersiella aktörerna och marknadskrafterna att förse landsbygden med detta. Jag har själv en mängd exempel på bredbandsföreningar som har bildats enkom i syfte att möjliggöra en sådan satsning - egen insats och med stöd från Landsbygdsprogrammet. Det har lett till att det finns närmare 100 procents tillgänglighet till bredband i landet. Det finns 91 procent användare i åldrarna 16-74 år. Säg inte att det är ett bekymmer att det finns ytterligare några människor som inte har tillgång till bredband. Alla krafter riktas mot att komma till rätta med den saken. Jag noterar också en glädjande svängning i Vänsterpartiets hållning när det gäller kakdebatten. Jag har noterat att Siv Holma står bakom en formulering i reservationen om att man vill värna intäktsmöjligheterna för onlineföretagen. Det är glädjande att Vänsterpartiet ser möjligheterna som näringslivet ger när det gäller att skapa bra tjänstepaket åt människor och att det finns en möjlighet att tjäna lite pengar på det. Däremot tror jag att frågan om cookies är ett sätt för dem att tjäna dessa pengar. Jag är helt övertygad om att jag som konsument skulle vilja ha lite kontroll över händelserna på området.

Herr talman! Jag slutar aldrig att förvånas över att framför allt Centerpartiet har en tendens att tro att så fort ett parti gör entré på regeringstaburetterna börjar historien. Historien började långt innan Centerpartiet kom med i den här regeringen. Jag kan ge en eloge till tidigare regeringar för det arbete som har gjorts. Jag hoppas att också Ola Johansson kan göra det. Fortfarande är det mycket snack och lite verkstad. Det handlar om att lägga fram konkreta förslag. Ofta handlar det om ekonomiska insatser för småfolket, de en och halv miljoner människor som står utanför Internetvärlden. Oavsett om det finns en bredbandsutbyggnad som täcker i stort sett hela landet har ni missat en poäng. Den hade Lars Tysklind inte missat. Det gläder jag mig åt. Men jag är ledsen att Ola Johansson har tappat greppet vad gäller småfolket. Sedan var det frågan om att tjäna pengar och att ha ett bra näringsliv. Jag förstår inte hur Ola Johansson kan ha en så konstig uppfattning om Vänsterpartiet, nämligen att vi inte vill ha ett fungerande näringsliv. Ola Johansson ska gå tillbaka och titta på vad vi säger i frågorna. Vi är inte motståndare till att näringslivet gör vinster. Vi ställer vissa krav, nämligen att ta ett samhälleligt ansvar när man bedriver företagsverksamhet. Det kan till exempel gälla klimatomställning, god etik eller kollektivavtal.

Herr talman! Jag tror inte att Siv Holma lyssnade på hela mitt anförande. Det är möjligt att jag var otydlig någonstans på mitten, men jag var noga med att framhålla att Sveriges position som ledande i världen enligt World Economic Forum inte bara beror på insatser som har skett de senaste fyra åren. Det här härleds naturligtvis långt tillbaka. Vi hade till exempel en tidig utbyggnad av våra telenät. De satsningar som gjordes då, någon gång i början av förra seklet, var säkert värdefulla. Dataålderns intrång var något som vi nappade på snabbt. Jag vet inte vilken hållning vi skulle ha haft till diskussionen om subventionen av hem-pc i dag, men det har med facit i hand varit värdefullt för vanliga människor med normala inkomster att få möjlighet att skaffa sig en, två eller tre persondatorer till hemmet. Jag framhöll också betydelsen av ledande svenska företag. Jag pratar inte bara om civil användning av mobiltelefoni utan jag pratar även om försvarsindustrikoncernen Ericsson som tillverkar radiolänkar och andra instrument för elektronisk kommunikation. Det är lätt att i ett land som Sverige med kuperad terräng och mycket berg bygga ut bra länkar för att distribuera bredband med hög hastighet. Jag håller med om att vad Siv Holma är inne på inte saknar betydelse. Det är också viktigt att påpeka att i den digitala agendan ingår satsningar på att nå de personer som står längst ifrån Internetanvändandet i dag. Vi pratar om funktionshindrade personer, personer som inte behärskar språket fullt ut och personer med en utbildningsnivå som behöver stärkas. Det här är ett jätteområde. Det kan göras ännu större än vad det är. Det försöker Siv Holma göra. Det handlar till exempel om utbildningspolitik, sociala miljöer och bostadspolitik.