Konsekvensanalyser i propositioner

Yttrande 1993/94:FiU9

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Finansutskottets yttrande 1993/94:FiU9y

Konsekvensanalyser i propositioner

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har beslutat att granska konsekvensanalyser i propositioner som avlämnats under år 1993. I anslutning därtill har övriga utskott beretts tillSlle att yttra sig i frågan.

Utskottet

Finansutskottet får för sin del anföra följande.

Utskottets yttrande tar sin utgångspunkt i att finansutskottet förutom sin roll som fackutskott även kan anses ha ett övergripande ansvar i riksdagen för bevakningen av samhällsekonomiska och statsfinansiella frågor.

En stor del av finansutskottets arbete består i att bereda förslag från regeringen avseende riktlinjer för den ekonomiska politiken och bud­getpolitiken. Dessa förslag innehåller i hög grad analyser av konse­kvenserna av den förordade politiken. Dessutom bereder utskottet förslag till anslag för ett antal olika verksamheter. Förutom proposi­tioner med förslag till riktlinjer resp. anslag behandlade utskottet under år 1993 fem lagtiftningspropositioner.

Av dessa fem propositioner rörde tre stycken området offentlig upphandling, nämligen 1992/93:209 om vissa upphandlingsfrågor, 1993/94:35 om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling samt 1993/94:78 om frågor om offentlig upphandling. De kommunalekonomiska frågorna inför 1994 tog regeringen upp, föru­tom i kompletteringspropositionen (prop. 1992/93:150), även i proposi­tion 1993/94:29 om vissa regleringar år 1994 mellan staten och kom­munsektorn. Slutligen behandlade utskottet regeringens förslag om avveckling av det premiegrundande allemanssparandet (prop. 1992/93:149).

I de fem lagstiftningspropositionerna är det endast en som innehål­ler en särskild redovisning av kostnadskonsekvenserna. Det gäller proposition 1993/94:35 s. 5253, där i ett särskilt avsnitt ansatser görs att belysa kostnader och andra effekter av förslagen. De lagstiftnings­ärenden som utskottet haft att hantera under den aktuella perioden

1 Riksdagen 1993/94. 5 saml. Nr9y


1993/94 FiU9y


kan inte anses ha varit omfattande. Enligt utskottets mening hade det        l993/94:FiU9y dock varit motiverat att för samtliga dessa propositioner ställa krav på någon form av konsekvensbeskrivning.

Finansutskottet vill i sammanhanget understryka betydelsen av att propositioner så långt möjligt innehåller bedömningar av de samhälls­ekonomiska och statsfinansiella konsekvenserna av de presenterade förslagen. Utskottet konstaterar att metoder anpassade till den offentli­ga beslutsprocessen har arbetats fram bl.a. inom ramen för det utveck­lingsarbete som RRV har bedrivit. I ett cirkulär (C 1989:7) ställs vidare krav på att konsekvensutredningar skall göras i de författnings­ärenden som handläggs inom resp. departement. Vissa utbildningsin­satser har också gjorts inom regeringskansliet för att förbättra kunska­perna inom området. Trots detta finns det inte sällan uppenbara brister när det gäller förekomsten och utformningen av konsekvens­analyser i de propositioner som läggs fram för riksdagen.

Enligt utskottets mening är detta inte tillfredsställande. Höga krav bör generellt sett ställas på underlaget för riksdagens beslut. Utskottet vill peka på att en väl genomförd konsekvensanalys i samband med att ett beslut fattas givetvis också väsentligen underlättar en kommande efterhandskontroll i form av uppföljning, utvärdering eller revision.

Riksdagen är i hög grad beroende av det beslutsunderlag som presenteras av regeringen. Visserligen kan det berörda utskottet kom­plettera underlaget i samband med sin beredning av ärendet. Av tids-och resursskäl är det dock knappast möjligt att i detta skede av beslutsprocessen göra något mera omfattande utrednings- och analysar­bete. Det är därför enligt finansutskottets uppfattning angeläget att konsekvensanalyser av något slag regelmässigt ingår i regeringens pro­positioner. Sådana analyser behövs för att ett ärende skall anses vara tillräckligt berett av regeringen.

Enligt finansutskottets mening skulle krav från riksdagen på att ett avsnitt med rubriken Konsekvensanalys (eller motsvarande) normalt skall ingå i dispositionen av i första hand lagstiftningspropositioner kunna ha stor betydelse i sammanhanget. Detta skulle leda till att frågan regelmässigt blir uppmärksammad i samband med beredningen av ett ärende.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 1 mars 1994 På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Göran Persson (s), Bengt Wittbom (m), Roland Sundgren (s), Lisbet Calner (s), Yvonne Sand­berg-Fries  (s)  Stefan  Attefall  (kds),  lan  Wachtmeister  (nyd), Arne



Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Lennart Hed-        l993/94:FiU9y quist  (m),  Älf  Egnerfors   (s),   Cliristel   Anderberg  (m)   och   Bengt Rosén (Ip).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

lan Wachtmeister (nyd) anför:

Oe beslut som riksdagen fattar har ofta utomordentligt stor betydelse för vårt land. Generellt sett bör därför mycket höga krav ställas på underlaget för riksdagens beslut. Behovet av ordentliga konsekvensana­lyser av de förslag som läggs fram för riksdagen är uppenbart. Det gäller oavsett om det handlar om propositioner, motioner eller ut-skottsinitaitiv.

Det finns ett utbrett missnöje i riksdagen med avsaknaden av eller brister i konsekvensanalyserna i regeringens propositioner. Det gäller särskilt i fråga om förslagens samhällsekonomiska och statsfinansiella konsekvenser. Åtskilliga motioner på detta tema har väckts under senare år av företrädare för alla partier.

I regeringsformen (RF 8:18) finns bestämmelser om att yttrande över vissa lagförslag skall inhämtas av regeringen eller av riksdagsut­skott. På lagrådsgranskningen ställs det dubbla kravet att den skall vara en garanti för rättssäkerheten och för enhetlighet, konsekvens och klarhet i lagstiftningen och samtidigt vara av juridisk och icke politisk art.

Vi menar att det på det ekonomiska området bör finnas ett motsva­rande organ ett ekonomiskt råd. Även ett ekonomiskt råd hör hemma i grundlagen. Att införa ett sådant institut kan ta lång tid. Behovet av ett ekonomiskt råd är emellertid stort och överhängande, inte minst med hänsyn till den statsfinansiella situationen.

Ett annat ekonomiskt råd bör därför nu bildas och knytas till finansutskottet. Det rådets uppgift bör vara att granska regeringens konsekvensanalyser och att biträda riksdagen med att förbättra besluts­underlaget genom att vid behov göra egna konsekvensanalyser. Ett sådant råd kan tillsättas med omgående verkan. Det bör garanteras att en minoritet i utskottet, exempelvis minst fyra utskottsledamöter, skall kunna utlösa en granskning från det ekonomiska rådets sida av propo­sitioner och andra förslag.



gotall  46115, Stockholm 1994