Plan- och bygglag (2010:900)

Svensk författningssamling 2010:900
t.o.m. SFS 2016:537
SFS nr: 2010:900
Departement/myndighet: Näringsdepartementet RS N
Utfärdad: 2010-07-01
Ändrad: t.o.m. SFS 2016:537
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se


1 kap. Syfte, innehåll och definitioner

1 § I denna lag finns bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om
byggande. Bestämmelserna syftar till att, med hänsyn till den enskilda
människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala
levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna
i dagens samhälle och för kommande generationer.

2 § Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och
vatten enligt denna lag.

3 § Lagen innehåller bestämmelser om
1. lagens syfte, innehåll och definitioner (1 kap.),
2. allmänna och enskilda intressen (2 kap.),
3. översiktsplan (3 kap.),
4. reglering med detaljplan och områdesbestämmelser (4 kap.),
5. att ta fram detaljplaner och områdesbestämmelser (5 kap.),
6. genomförandet av detaljplaner (6 kap.),
7. regionplanering (7 kap.),
8. krav på byggnadsverk, byggprodukter, tomter och allmänna
platser (8 kap.),
9. bygglov, rivningslov och marklov m.m. (9 kap.),
10. genomförandet av bygg-, rivnings- och markåtgärder (10 kap.),
11. tillsyn, tillträde, ingripanden och påföljder (11 kap.),
12. byggnadsnämnden (12 kap.),
13. överklagande (13 kap.),
14. skadeersättning och inlösen (14 kap.),
15. domstolsprövning m.m. (15 kap.), och
16. bemyndiganden (16 kap.). Lag (2011:335).

4 § I denna lag avses med

allmän plats: en gata, en väg, en park, ett torg eller ett annat område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov,
bebygga: att förse ett område med ett eller flera byggnadsverk,
bebyggelse: en samling av byggnadsverk som inte enbart består av andra anläggningar än byggnader,
byggherre: den som för egen räkning utför eller låter utföra projekterings-, byggnads-, rivnings- eller markarbeten,
byggnad: en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den,
byggnadsnämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter enligt denna lag,
byggnadsverk: en byggnad eller annan anläggning,
byggprodukt: en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk,
exploateringsavtal: ett avtal om genomförande av en detaljplan mellan en kommun och en byggherre eller en fastighetsägare avseende mark som inte ägs av kommunen, dock inte avtal mellan en kommun och staten om utbyggnad av statlig transportinfrastruktur,
genomförandetiden: den tid för genomförandet av en detaljplan som ska bestämmas enligt 4 kap. 21-25 §§,
kvartersmark: mark som enligt en detaljplan inte ska vara allmän plats eller vattenområde,
markanvisning: ett avtal mellan en kommun och en byggherre som ger byggherren ensamrätt att under en begränsad tid och under givna villkor förhandla med kommunen om överlåtelse eller upplåtelse av ett visst av kommunen ägt markområde för bebyggande,
miljönämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter på miljö- och hälsoskyddsområdet,
nybyggnad: uppförande av en ny byggnad eller flyttning av en tidigare uppförd byggnad till en ny plats,
ombyggnad: ändring av en byggnad som innebär att hela byggnaden eller en betydande och avgränsbar del av byggnaden påtagligt förnyas,
omgivningsbuller: buller från flygplatser, industriell verksamhet, spårtrafik och vägar,
planläggning: arbetet med att ta fram en regionplan, en översiktsplan, en detaljplan eller områdesbestämmelser,
sammanhållen bebyggelse: bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark,
tillbyggnad: ändring av en byggnad som innebär en ökning av byggnadens volym,
tomt: ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål,
underhåll: en eller flera åtgärder som vidtas i syfte att bibehålla eller återställa en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde, och

ändring av en byggnad: en eller flera åtgärder som ändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde. Lag (2015:668).

5 § Om en fastighet har upplåtits med tomträtt, ska det som sägs i denna lag om
fastighetsägaren eller fastigheten tillämpas på tomträttshavaren eller
tomträtten. En tomträttshavare är dock inte skyldig att bekosta anläggande av
gator och andra allmänna platser.

6 § Den som innehar egendom med ständig besittningsrätt eller med
fideikommissrätt eller på grund av testamentariskt förordnande utan att
äganderätten tillkommer någon ska vid tillämpning av denna lag anses som
egendomens ägare.


2 kap. Allmänna och enskilda intressen

1 § Vid prövningen av frågor enligt denna lag ska hänsyn tas till både allmänna
och enskilda intressen.

2 § Planläggning och prövningen i ärenden om lov eller
förhandsbesked enligt denna lag ska syfta till att mark- och
vattenområden används för det eller de ändamål som områdena
är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och
behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän
synpunkt medför en god hushållning. Bestämmelserna om
hushållning med mark- och vattenområden i 3 kap. och 4 kap. 1-8 §§ miljöbalken ska tillämpas. Lag (2014:862).

3 § Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till
natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt
mellankommunala och regionala förhållanden främja
1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande
utformning av bebyggelse, grönområden och
kommunikationsleder,
2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig
och användbar för alla samhällsgrupper,
3. en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi
och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt,
4. en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens,
och
5. bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.

Även i andra ärenden enligt denna lag ska hänsyn tas till de
intressen som anges i första stycket 1-5. Lag (2013:867).

4 § Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna
lag får mark tas i anspråk för att bebyggas endast om marken från allmän
synpunkt är lämplig för ändamålet.

5 § Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna
lag ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för
ändamålet med hänsyn till
1. människors hälsa och säkerhet,
2. jord, berg- och vattenförhållandena,
3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering,
elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt,
4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt
bullerstörningar, och
5. risken för olyckor, översvämning och erosion.

Bebyggelse och byggnadsverk som för sin funktion kräver tillförsel av energi ska
lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen och
energihushållningen.

6 § Vid planläggning, i ärenden om bygglov och vid åtgärder
avseende byggnader som inte kräver lov enligt denna lag ska
bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den
avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till
1. stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på
platsen och intresset av en god helhetsverkan,
2. skydd mot uppkomst och spridning av brand och mot
trafikolyckor och andra olyckshändelser,
3. åtgärder för att skydda befolkningen mot och begränsa
verkningarna av stridshandlingar,
4. behovet av hushållning med energi och vatten och av goda
klimat- och hygienförhållanden,
5. möjligheterna att hantera avfall,
6. trafikförsörjning och behovet av en god trafikmiljö,
7. möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga att använda området, och
8. behovet av framtida förändringar och kompletteringar.

Första stycket gäller också i fråga om skyltar och
ljusanordningar.

Vid planläggning och i andra ärenden samt vid åtgärder
avseende byggnader som inte ingår i ett ärende enligt denna
lag ska bebyggelseområdets särskilda historiska,
kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden
skyddas. Ändringar och tillägg i bebyggelsen ska göras
varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och
tillvaratas. Lag (2014:477).

6 a § Vid planläggning och i ärenden om bygglov enligt denna
lag ska bostadsbyggnader
1. lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med
hänsyn till möjligheterna att förebygga olägenhet för
människors hälsa i fråga om omgivningsbuller, och
2. utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt
som är lämpligt med hänsyn till möjligheterna att förebygga
olägenhet för människors hälsa i fråga om omgivningsbuller.

Med olägenhet för människors hälsa avses en störning som
enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan
menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.

Första stycket 1 tillämpas även i ärenden om förhandsbesked. Lag (2014:902).

7 § Vid planläggning enligt denna lag ska hänsyn tas till behovet av att det
inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse finns
1. gator och vägar,
2. torg,
3. parker och andra grönområden,
4. lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse, och
5. möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service.

8 § Vid planläggning och i ärenden om bygglov enligt denna lag ska byggnadsverk
som placeras under markytan i skälig omfattning utformas så att det inte
försvårar användningen av marken ovanför.

9 § Planläggning av mark och vattenområden samt lokalisering, placering och
utformning av byggnadsverk, skyltar och ljusanordningar enligt denna lag får
inte ske så att den avsedda användningen eller byggnadsverket, skylten eller
ljusanordningen kan medföra en sådan påverkan på grundvattnet eller omgivningen
i övrigt som innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande
olägenhet på annat sätt.

10 § Vid planläggning och i andra ärenden enligt denna lag ska
miljökvalitetsnormerna i 5 kap. miljöbalken eller i föreskrifter som har
meddelats med stöd av 5 kap. miljöbalken följas.

11 § Planläggning och annan prövning enligt denna lag som avser en användning av
ett mark- eller vattenområde som också har prövats eller ska prövas enligt annan
lag ska samordnas med det andra arbetet, om det lämpligen kan ske.


3 kap. Översiktsplan

1 § Varje kommun ska ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen.

2 § Översiktsplanen ska ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av
den fysiska miljön. Planen ska ge vägledning för beslut om hur mark- och
vattenområden ska användas och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och
bevaras.

3 § Översiktsplanen är inte bindande.

4 § Kommunen ska i översiktsplanen redovisa sin bedömning av hur skyldigheten
att enligt 2 kap. ta hänsyn till allmänna intressen vid beslut om användningen
av mark- och vattenområden kommer att tillgodoses. I redovisningen ska
riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken anges särskilt.

5 § Av översiktsplanen ska framgå
1. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden,
2. kommunens syn på hur den byggda miljön ska användas,
utvecklas och bevaras,
3. hur kommunen avser att tillgodose de redovisade
riksintressena och följa gällande miljökvalitetsnormer,
4. hur kommunen i den fysiska planeringen avser att ta hänsyn
till och samordna översiktsplanen med relevanta nationella
och regionala mål, planer och program av betydelse för en
hållbar utveckling inom kommunen,
5. hur kommunen avser att tillgodose det långsiktiga behovet
av bostäder, och
6. sådana områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen
som avses i 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken. Lag (2014:224).

6 § Översiktsplanen ska utformas så att innebörden och konsekvenserna av den
tydligt framgår.

Förslag till översiktsplan

7 § Innan kommunen antar en översiktsplan eller en ändring i den ska kommunen
1. upprätta ett förslag till plan eller ändring som uppfyller kraven i 4-6 §§,
2. vid upprättandet av förslaget samråda med myndigheter, kommuner och andra som
är berörda enligt 9-11 §§, och
3. ställa ut förslaget och låta det granskas enligt 12-18 §§.

8 § Om planförslaget kan antas medföra en sådan betydande miljöpåverkan som
avses i 6 kap. 11 § miljöbalken, ska kommunen låta det bli föremål för samråd
och granskning på ett sätt som uppfyller också kraven i 6 kap. 11-18 och 22 §§ miljöbalken. Om en miljökonsekvensbeskrivning upprättas ska den finnas
tillsammans med planförslaget.

Samråd om kommunens förslag

9 § När kommunen upprättar ett förslag till översiktsplan eller ändring i planen
ska kommunen samråda med länsstyrelsen samt med de berörda kommuner,
regionplaneorgan och kommunala organ i övrigt som har ansvar för regionalt
tillväxtarbete och transportinfrastrukturplanering. Kommunen ska också ge
kommunens medlemmar, de andra myndigheter, sammanslutningar och enskilda i
övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget tillfälle att delta i
samrådet.

Syftet med samrådet är att få fram ett så bra beslutsunderlag som möjligt och
att ge möjlighet till insyn och påverkan.

Under samrådet ska kommunen redovisa förslagets innebörd, skälen för förslaget,
förslagets konsekvenser och det planeringsunderlag som har betydelse från
nationell, regional, mellankommunal eller annan synpunkt.

10 § Under samrådet ska länsstyrelsen särskilt
1. ta till vara och samordna statens intressen,
2. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om
sådana allmänna intressen enligt 2 kap. som hänsyn bör tas till vid beslut om
användningen av mark- och vattenområden,
3. verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses, att
miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken följs och att redovisningen av
områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen är förenlig med 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken,
4. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som
angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, och
5. verka för att bebyggelse och byggnadsverk inte blir olämpliga med hänsyn till
människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning
eller erosion.

11 § Kommunen ska redovisa resultatet av samrådet i en samrådsredogörelse som
också ska innehålla de förslag som framförda synpunkter har gett anledning till. Samrådsredogörelsen ska finnas tillsammans med planförslaget.

Utställning och granskning av kommunens förslag

12 § Kommunen ska ställa ut planförslaget under minst två månader.

13 § Kommunen ska kungöra utställningen av planförslaget före utställningstidens
början. Kommunen ska anslå kungörelsen på kommunens anslagstavla och införa den
i en ortstidning. Av kungörelsen ska det framgå var utställningen äger rum samt
inom vilken tid, på vilket sätt och till vem synpunkter på förslaget ska lämnas.

Kungörandet ska ske enligt lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos
myndighet m.m.

14 § Innan utställningen äger rum ska kommunen skicka planförslaget och
kungörelsen till länsstyrelsen och till de kommuner och kommunala organ som
avses i 9 §.

15 § Den som vill lämna synpunkter på planförslaget ska göra det skriftligen
under utställningstiden.

16 § Länsstyrelsen ska under utställningstiden avge ett granskningsyttrande över
planförslaget.

Av yttrandet ska det framgå om
1. förslaget inte tillgodoser ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken,
2. förslaget kan medverka till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs,
3. redovisningen av områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen inte är
förenlig med 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken,
4. sådana frågor rörande användningen av mark- och vattenområden som angår två
eller flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt, och
5. en bebyggelse eller ett byggnadsverk blir olämpligt med hänsyn till
människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning
eller erosion.

17 § Efter utställningstiden ska kommunen i ett särskilt utlåtande sammanställa
de synpunkter som kommit fram och redovisa de förslag som synpunkterna gett
anledning till.

18 § Om planförslaget ändras väsentligt efter utställningen, ska kommunen ställa
ut förslaget på nytt.

Antagande

19 § Kommunfullmäktige beslutar i frågor om antagande och ändring av
översiktsplanen.

20 § Kommunen ska redovisa länsstyrelsens granskningsyttrande enligt 16 § tillsammans med översiktsplanen. Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i en
viss del, ska det anmärkas i planen.

21 § Ett beslut att anta eller ändra översiktsplanen gäller först sedan beslutet
har vunnit laga kraft.

22 § När ett beslut att anta eller ändra översiktsplanen har vunnit laga kraft,
ska kommunen utan dröjsmål skicka följande handlingar till Boverket och
länsstyrelsen samt de berörda kommuner, regionplaneorgan och kommunala organ i
övrigt som har ansvar för regionalt tillväxtarbete och
transportinfrastrukturplanering:
1. översiktsplanen,
2. den samrådsredogörelse som avses i 11 §,
3. det granskningsyttrande som avses i 16 §,
4. det utlåtande som avses i 17 §, och
5. ett protokollsutdrag med beslutet.

Ändringar

23 § En översiktsplan kan ändras för en viss del av kommunen. Den kan också
ändras genom ett tillägg för att tillgodose ett särskilt allmänt intresse. Om
inte annat följer av 24-26 §§, ska 1-22 §§ tillämpas när planen ändras.

En ändring av planen för en viss del av kommunen får redovisas med en annan
detaljeringsgrad än för översiktsplanen i övrigt.

Om planen innebär en ändring av den gällande översiktsplanen ska sambanden med
och konsekvenserna för översiktsplanen som helhet redovisas.

24 § Om ett förslag till ändring avser endast en viss del av kommunen, får
kommunen, i stället för att ställa ut det enligt 12 §, anslå en kungörelse om
förslaget på kommunens anslagstavla och föra in kungörelsen i en ortstidning. Kommunen ska hålla förslaget, samrådsredogörelsen och i förekommande fall
miljökonsekvensbeskrivningen tillgängliga för granskning.

Av kungörelsen ska det framgå
1. var området som avses med ändringen ligger,
2. var förslaget finns tillgängligt för granskning,
3. att den som vill granska förslaget och lämna synpunkter får göra det inom en
viss tid (granskningstid) som ska vara minst sex veckor, och
4. till vem synpunkter på förslaget ska lämnas.

25 § Om kommunen kungör ett planförslag enligt 24 §, ska kommunen i stället för
att skicka handlingar enligt 14 §
1. senast den dag då kungörandet sker skicka ett meddelande om innehållet i
kungörelsen till länsstyrelsen samt till de kommuner och kommunala organ enligt 9 § som berörs,
2. skicka förslaget till länsstyrelsen, och
3. under granskningstiden hålla förslaget tillgängligt för dem som vill granska
det.

26 § Om kommunen kungör ett förslag enligt 24 §, ska det som sägs i 15-17 §§ om
utställningstiden i stället avse granskningstiden. Om förslaget ändras
väsentligt efter granskningstiden, får kommunen kungöra det ändrade förslaget i
stället för att ställa ut det på nytt.

Översyn av planens aktualitet

27 § Kommunfullmäktige ska minst en gång under mandattiden pröva om
översiktsplanen är aktuell i förhållande till kraven i 5 §.

28 § Länsstyrelsen ska minst en gång under den mandattid som avses i 27 § redovisa sina synpunkter i fråga om sådana statliga och mellankommunala
intressen som kan ha betydelse för översiktsplanens aktualitet. Synpunkterna ska
redovisas i en sammanfattande redogörelse till kommunen. Av redogörelsen ska det
framgå hur synpunkterna förhåller sig till översiktsplanen.

Länsstyrelsen ska lämna en sådan redogörelse till kommunen också när kommunen
begär det.


4 kap. Reglering med detaljplan och områdesbestämmelser

1 § Inom kommunen får mark- och vattenområdens användning, bebyggelse och
byggnadsverk regleras med detaljplaner eller områdesbestämmelser enligt detta
kapitel.

Krav på reglering med detaljplan

2 § Kommunen ska med en detaljplan pröva ett mark- eller
vattenområdes lämplighet för bebyggelse och byggnadsverk samt
reglera bebyggelsemiljöns utformning för
1. en ny sammanhållen bebyggelse, om det behövs med hänsyn
till omfattningen av bygglovspliktiga byggnadsverk i
bebyggelsen,
2. en bebyggelse som ska förändras eller bevaras, om
regleringen behöver ske i ett sammanhang,
3. ett nytt byggnadsverk som inte är ett vindkraftverk, om
byggnadsverket kräver bygglov eller är en annan byggnad än en
sådan som avses i 9 kap. 4 a §, och

a) byggnadsverkets användning får betydande inverkan på
omgivningen eller om det råder stor efterfrågan på området
för bebyggande, eller

b) byggnadsverket placeras i närheten av en verksamhet som
omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga
och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, och
4. en åtgärd som kräver bygglov vid nyetablering av en
verksamhet som omfattas av lagen om åtgärder för att
förebygga och begränsa följderna av allvarliga
kemikalieolyckor.

Trots första stycket 3 krävs det ingen detaljplan om
byggnadsverket kan prövas i samband med en prövning av
ansökan om bygglov eller förhandsbesked och användningen av
byggnadsverket inte kan antas medföra en betydande
miljöpåverkan. Lag (2015:235).

3 § Kommunen ska med en detaljplan pröva ett mark- eller vattenområdes
lämplighet för ett vindkraftverk, om
1. vindkraftverket omfattas av krav på bygglov eller anmälan enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 eller 8 §,
2. det råder stor efterfrågan på området för bebyggande, och
3. kraftverket inte kan prövas i samband med prövning av ansökan om bygglov,
förhandsbesked eller anmälan.

4 § Trots 2 och 3 §§ behöver reglering inte göras med en detaljplan, om
tillräcklig reglering har gjorts med områdesbestämmelser.

5 § I en detaljplan ska kommunen
1. bestämma och ange gränserna för allmänna platser, kvartersmark och
vattenområden,
2. bestämma användningen och utformningen av allmänna platser som kommunen är
huvudman för, och
3. bestämma användningen av kvartersmark och vattenområden.

Markreservat och allmänna platser

6 § I en detaljplan får kommunen bestämma markreservat för sådana trafik- och
väganläggningar, energianläggningar, anordningar för elektroniska
kommunikationsnät och ledningar som behövs för allmänna ändamål.

7 § Kommunen ska vara huvudman för allmänna platser. Kommunen
får dock, om det finns särskilda skäl för det, i detaljplanen
bestämma att huvudmannaskapet i stället ska vara enskilt för
en eller flera allmänna platser. Lag (2014:900).

8 § I en detaljplan får kommunen bestämma
1. hur allmänna platser som är särskilt värdefulla från
historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig
synpunkt ska skyddas, och
2. hur allmänna platser som har enskilt huvudmannaskap ska
användas och utformas. Lag (2014:900).

9 § I en detaljplan får kommunen bestämma om stängsel samt utfart eller annan
utgång mot allmänna platser.

Markytan

10 § I en detaljplan får kommunen bestämma om vegetation och om markytans
utformning och höjdläge.

Bebyggandets omfattning och byggnaders omfattning och användning

11 § I en detaljplan får kommunen bestämma
1. bebyggandets omfattning över och under markytan,
2. byggnaders användning, och
3. andelen lägenheter av olika slag i bostadsbyggnader och lägenheternas
storlek.

Skydd mot störningar

12 § I en detaljplan får kommunen bestämma
1. skyddsåtgärder för att motverka markförorening, olyckor, översvämning och
erosion,
2. skyddsåtgärder för att motverka störningar från omgivningen, och
3. om det finns särskilda skäl för det, högsta tillåtna värden för störningar
genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller andra olägenheter som
omfattas av 9 kap. miljöbalken.

Parkering

13 § I en detaljplan får kommunen bestämma
1. de krav i fråga om att ordna utrymme för parkering, lastning och lossning som
behövs med hänsyn till 8 kap. 9 § första stycket 4,
2. placeringen och utformningen av parkeringsplatser, och
3. att viss mark eller vissa byggnader inte får användas för parkering.

Bygglov, rivningslov och marklov

14 § I en detaljplan får kommunen bestämma att lov eller
startbesked för en åtgärd som innebär en väsentlig ändring av
markens användning endast får ges under förutsättning att
1. en viss anläggning för trafik, energi- eller
vattenförsörjning eller avlopp, som kommunen inte ska vara
huvudman för, har kommit till stånd,
2. ett visst byggnadsverk på tomten har rivits, byggts om,
flyttats eller fått den ändrade användning som anges i
planen,
3. utfarten eller en annan utgång från fastigheten har
ändrats,
4. markens lämplighet för bebyggande har säkerställts genom
att en markförorening har avhjälpts eller en skydds- eller
säkerhetsåtgärd har vidtagits på tomten,
5. åtgärder som förebygger olägenheter från omgivningsbuller
har vidtagits. Lag (2014:902).

15 § I en detaljplan får kommunen bestämma omfattningen av kraven på
1. bygglov enligt det som anges i 9 kap. 7 och 8 §§,
2. rivningslov enligt 9 kap. 10 § första stycket 1 och andra stycket, och
3. marklov enligt 9 kap. 11 och 12 §§.

Placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter

16 § I en detaljplan får kommunen
1. bestämma placering, utformning och utförande av
byggnadsverk och tomter,
2. i fråga om byggnadsverk bestämma de preciserade krav som
behövs för att följa kraven på varsamhet enligt 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 17 och 18 §§,
3. bestämma om skydd för sådana särskilt värdefulla
byggnadsverk, tomter, bebyggelseområden och allmänna platser
som avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 §,
4. bestämma att byggnader som omfattas av förbudet mot
förvanskning enligt 8 kap. 13 § inte får rivas, och
5. i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader
bestämma sådana krav på byggnadsverk som avses i 16 kap. 2 och 5 §§ och bestämma undantag från sådana krav. Lag (2014:900).

Strandskydd

17 § I en detaljplan får kommunen upphäva strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken för ett område, om det finns särskilda
skäl för det och om intresset av att ta området i anspråk på
det sätt som avses med planen väger tyngre än
strandskyddsintresset. En bestämmelse om upphävande får dock
inte avse ett sådant område som enligt 7 kap. 18 § första
stycket 3 miljöbalken omfattas av länsstyrelsens
beslutanderätt. Bestämmelserna i 7 kap. 18 c-18 g §§ miljöbalken ska tillämpas på detaljplanebestämmelser om
upphävande av strandskydd. Lag (2014:1014).

Fastighetsindelning m.m.

18 § I en detaljplan får kommunen bestämma en största eller minsta storlek på fastigheter och bestämma markreservat för gemensamhetsanläggningar.

Om det behövs för genomförandet av en ändamålsenlig indelning i fastigheter eller för att annars underlätta detaljplanens genomförande, får kommunen också bestämma
1. hur området ska vara indelat i fastigheter,
2. de servitut, ledningsrätter och liknande särskilda rättigheter som ska bildas, ändras eller upphävas,
3. de anläggningar som ska utgöra gemensamhetsanläggningar, och
4. de fastigheter som ska delta i gemensamhetsanläggningarna och de utrymmen som ska tas i anspråk för anläggningarna.

En detaljplanebestämmelse om områdets indelning i fastigheter eller om servitut eller liknande särskilda rättigheter ska vara förenlig med 3 kap. 1 § och 5 kap. 4 § första stycket fastighetsbildningslagen (1970:988). En detaljplanebestämmelse om inrättande av en gemensamhetsanläggning ska vara förenlig med 5 och 6 §§ anläggningslagen (1973:1149). En detaljplanebestämmelse om ledningsrätt ska vara förenlig med 6 § ledningsrättslagen (1973:1144). Lag (2015:668).

18 a § Bestämmelserna i 18 § om fastigheter ska tillämpas
också på mark eller annat utrymme som hör till flera
fastigheter gemensamt. Lag (2011:335).

19 § Har upphävts genom lag (2012:187).

20 § Har upphävts genom lag (2012:187).

Detaljplanens genomförandetid

21 § I detaljplanen ska kommunen ange en genomförandetid. Tiden ska bestämmas så
att det finns rimliga möjligheter att genomföra planen, men tiden får inte vara
kortare än fem år och inte längre än femton år.

Tiden räknas från den dag då beslutet att anta planen vinner laga kraft. Om
någon del av planen får genomföras tidigare på grund av ett förordnande enligt 13 kap. 17 § tredje stycket, räknas tiden från den dag då genomförandet får
påbörjas. Detta gäller dock inte om kommunen i planen har bestämt att tiden ska
räknas från en senare tidpunkt eller bestämt olika tider för skilda områden av
planen.

22 § Om en detaljplan ändras, ska planens genomförandetid gälla också för den fråga som ändringen avser.

Om planen vid ändringen inte innehåller någon uppgift om genomförandetid, ska kommunen med tillämpning av 21 § bestämma en särskild genomförandetid för den fråga som ändringen avser.

Någon genomförandetid ska dock inte gälla eller bestämmas för en sådan fråga som innebär upphävande av en del av detaljplanen eller av en detaljplanebestämmelse. Lag (2015:668).

23 § Om detaljplanen saknar uppgift om genomförandetidens längd, ska längden
anses vara femton år. Om planen saknar uppgift om när tiden ska börja räknas,
ska den räknas enligt 21 § andra stycket.

24 § Innan genomförandetiden har gått ut får den förlängas med högst fem år i
sänder. Efter det att genomförandetiden har gått ut, får den förnyas med högst
fem år i sänder.

En förlängning eller förnyelse får avse ett visst område av detaljplanen.

25 § Om någon i fråga om en viss fastighet har påbörjat åtgärder för att
genomföra detaljplanen men inte hinner fullfölja åtgärderna före
genomförandetidens utgång och förseningen beror på omständigheter som kommunen
råder över, ska kommunen förlänga genomförandetiden för den fastigheten. Förlängningen ska ske med den tid som är skälig.

En ansökan om förlängning ska göras före genomförandetidens utgång.

Tillfällig användning

26 § I detaljplanen får kommunen bestämma tillfällig användning av mark eller
byggnader som inte genast behöver tas i anspråk för det ändamål som anges i
planen.

27 § Den tid som den tillfälliga användningen får pågå ska bestämmas i planen. Tiden får bestämmas till högst tio år och ska räknas från den dag som följer av 21 § andra stycket.

28 § Om detaljplanen saknar uppgift om hur lång tid en tillfällig användning får
pågå, är tiden fem år.

29 § Tiden för tillfällig användning får förlängas med högst fem år i sänder. Den sammanlagda tiden får dock inte överstiga tjugo år.

Detaljplanens omfattning och utformning

30 § En detaljplan ska bestå av en karta över det område som planen omfattar (plankarta) och de bestämmelser i övrigt som behövs. Av plankartan ska det framgå hur planområdet delas upp för skilda ändamål och vilka bestämmelser som gäller för olika områden.

Om det behövs för att planen ska bli tydlig, får reglering av frågor som avses i 18 § andra stycket redovisas på en särskild plankarta. Lag (2015:668).

31 § En beskrivning av hur detaljplanen ska förstås och genomföras (planbeskrivning) ska finnas tillsammans med planen.

32 § En detaljplan får inte omfatta ett större område än vad
som behövs med hänsyn till planens syfte och genomförandetid.

Den avsedda regleringen av bebyggelsen, byggnadsverk och
miljön i övrigt ska tydligt framgå av planen.

Detaljplanen får inte vara mer detaljerad än som behövs med
hänsyn till planens syfte. Lag (2011:335).

33 § Planbeskrivningen ska innehålla en redovisning av
1. planeringsförutsättningarna,
2. planens syfte,
3. hur planen är avsedd att genomföras,
4. de överväganden som har legat till grund för planens utformning med hänsyn till motstående intressen och planens konsekvenser, och
5. om planen avviker från översiktsplanen, på vilket sätt den i så fall gör det och skälen för avvikelsen.

Planbeskrivningen ska innehålla det illustrationsmaterial som behövs för att förstå planen.

Av redovisningen enligt första stycket 3 ska framgå de organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för att planen ska kunna genomföras på ett samordnat och ändamålsenligt sätt samt vilka konsekvenser dessa åtgärder får för fastighetsägarna och andra berörda. Vidare ska det framgå om kommunen avser att ingå exploateringsavtal eller genomföra markanvisningar, dessa avtals huvudsakliga innehåll och konsekvenserna av att planen helt eller delvis genomförs med stöd av ett eller flera sådana avtal. Lag (2015:668).

33 a § Om en detaljplan avser en eller flera bostadsbyggnader
ska planbeskrivningen, om det inte kan anses obehövligt med
hänsyn till bullersituationen, innehålla en redovisning av
beräknade värden för omgivningsbuller
1. vid bostadsbyggnadens fasad, och
2. vid en uteplats om en sådan ska anordnas i anslutning till
byggnaden. Lag (2014:902).

34 § Om genomförandet av planen kan antas få en betydande
miljöpåverkan, ska redovisningen enligt 33 § första stycket 4 i
fråga om miljökonsekvenserna ha det innehåll som följer av 6 kap. 12 § och 13 § första stycket miljöbalken.

Redovisningen ska också uppfylla kraven i 6 kap. 7 § första och
andra styckena miljöbalken, om genomförandet av detaljplanen
kan antas få en betydande miljöpåverkan på grund av att
planområdet får tas i anspråk för
1. industriändamål,
2. ett köpcentrum, en parkeringsanläggning eller något annat
projekt för sammanhållen bebyggelse,
3. en skidbacke, skidlift eller linbana med tillhörande
anläggningar,
4. en hamn för fritidsbåtar,
5. ett hotellkomplex eller en fritidsby med tillhörande
anläggningar, utanför sammanhållen bebyggelse,
6. en permanent campingsplats,
7. en nöjespark,
8. en djurpark,
9. en spårväg, eller
10. en tunnelbana. Lag (2012:444).

35 § Redovisningen enligt 33 § första stycket 4 behöver inte
innehålla någon miljökonsekvensbeskrivning som är särskilt
upprättad för detaljplaneärendet, om planen är en sådan som
avses i 5 kap. 7 a § och miljökonsekvensbeskrivningen i det
andra ärendet återges i och är aktuell och tillräcklig för
detaljplaneärendet. Lag (2014:900).

36 § Detaljplanen ska vara utformad med skälig hänsyn till
befintliga bebyggelse-, äganderätts- och
fastighetsförhållanden som kan inverka på planens
genomförande.

I de delar som planen medför att mark eller annat utrymme
eller särskild rätt till mark eller annat utrymme kan komma
att tas i anspråk enligt 6 kap. 13 eller 16 § ska planen vara
utformad så att de fördelar som kan vinnas med den överväger
de olägenheter som planen orsakar enskilda. Lag (2014:900).

37 § En detaljplan får innebära en närmare reglering av möjligheterna att
bedriva handel endast om det finns skäl av betydande vikt för det.

Detaljplanens giltighet

38 § En detaljplan gäller till dess den ändras eller upphävs.

39 § En detaljplan får inte ändras eller upphävas före genomförandetidens utgång, om någon fastighetsägare som berörs motsätter sig det.

Första stycket gäller inte om ändringen eller upphävandet behövs
1. på grund av nya förhållanden av stor allmän vikt som inte har kunnat förutses vid planläggningen, eller
2. för införande av bestämmelser enligt 18 § andra stycket. Lag (2015:668).

40 § De rättigheter som har uppkommit genom detaljplanen hindrar inte att
detaljplanen ändras eller upphävs efter genomförandetidens utgång.

Områdesbestämmelser

41 § Kommunen får anta områdesbestämmelser för att i vissa avseenden reglera
begränsade områden av kommunen som inte omfattas av en detaljplan.

42 § Med områdesbestämmelser får kommunen endast reglera
1. grunddragen för användningen av mark- och vattenområden
för bebyggelse, fritidsanläggningar, kommunikationsleder och
andra jämförliga ändamål, om det behövs för att säkerställa
syftet med översiktsplanen eller för att tillgodose ett
riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken,
2. användningen och utformningen av mark för gemensam
användning,
3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus
och storleken på tomter för sådana hus,
4. omfattningen av kraven på bygglov enligt det som anges i 9 kap. 7 och 8 §§, rivningslov enligt 9 kap. 10 § första
stycket 2 och marklov enligt 9 kap. 13 §, och
5. placering, utformning och utförande av byggnadsverk och
tomter och i samband med det bestämma

a) om vegetation och markytans utformning och höjdläge inom
sådana områden som avses i 9 kap. 13 § 1,
b) om skyddsanordningar för att motverka sådana störningar
från omgivningen som avses i 12 § 1, och

c) i frågor som avses i 16 § 2, 4 och 5.

I samband med en reglering enligt första stycket 2 eller 5 får kommunen även reglera skydd för sådana särskilt
värdefulla byggnadsverk, tomter och bebyggelseområden som
avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 § samt för
sådan mark för gemensam användning som är särskilt värdefull
från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller
konstnärlig synpunkt. Lag (2014:900).

43 § Kommunen ska redovisa områdesbestämmelserna och skälen för dem i en
särskild handling. Handlingen ska utformas så att det tydligt framgår hur
bestämmelserna reglerar bebyggelse, byggnadsverk och miljön i övrigt.

Ett beslut om att ändra eller upphäva områdesbestämmelser och skälen för det ska
också redovisas i en särskild handling.


5 kap. Att ta fram detaljplaner och områdesbestämmelser

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om hur en detaljplan
och områdesbestämmelser upprättas, antas, ändras och upphävs
samt om besked från kommunen om att inleda en sådan
planläggning. Lag (2011:335).

Planbesked

2 § På begäran av någon som avser att vidta en åtgärd som kan
förutsätta att en detaljplan antas, ändras eller upphävs eller
att områdesbestämmelser ändras eller upphävs, ska kommunen i
ett planbesked redovisa sin avsikt i frågan om att inleda en
sådan planläggning. Lag (2011:335).

3 § En begäran om planbesked ska vara skriftlig och innehålla en beskrivning av
det huvudsakliga ändamålet med den avsedda åtgärden och en karta som visar det
område som berörs.

Om åtgärden avser ett byggnadsverk, ska begäran också innehålla en beskrivning
av byggnadsverkets karaktär och ungefärliga omfattning.

4 § När kommunen har fått en begäran om planbesked som uppfyller kraven i 3 § ska kommunen ge sitt planbesked inom fyra månader, om kommunen och den som har
gjort begäran inte kommer överens om något annat.

5 § Av planbeskedet ska det framgå om kommunen avser att inleda
en planläggning.

Om kommunen avser att inleda en planläggning, ska kommunen i
planbeskedet ange den tidpunkt då planläggningen enligt
kommunens bedömning kommer att ha lett fram till ett slutligt
beslut om att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller
ändra eller upphäva områdesbestämmelser.

Om kommunen inte avser att inleda en planläggning, ska kommunen
i planbeskedet ange skälen för det. Lag (2011:335).

Processen innan en detaljplan antas

6 § Innan kommunen antar en detaljplan ska kommunen ha tagit
fram ett planförslag, samrått om förslaget och låtit det
granskas enligt 8-37 §§.

För vissa detaljplaner gäller enligt 7 och 7 a §§ även
särskilda bestämmelser. Lag (2014:900).

7 § Särskilda bestämmelser om ett utökat planförfarande finns
i 11 a § första stycket, 11 b och 11 c §§, 17 § första
stycket, 18 § andra och tredje styckena samt 25 § för en
detaljplan som
1. inte är förenlig med översiktsplanen eller länsstyrelsens
granskningsyttrande enligt 3 kap. 16 §,
2. är av betydande intresse för allmänheten eller i övrigt av
stor betydelse, eller
3. kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Lag (2014:900).

7 a § Särskilda bestämmelser om ett samordnat planförfarande
finns i 11 a § andra stycket, 16 och 18 a §§, 21 § andra
stycket och 23 § andra stycket för en detaljplan som är
förenlig med översiktsplanen och länsstyrelsens
granskningsyttrande enligt 3 kap. 16 § och som enbart
gäller
1. en verksamhet som har tillståndsprövats eller ska
tillståndsprövas enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av 9 kap. 6 § miljöbalken, eller
2. en åtgärd som har prövats eller ska prövas genom
upprättande och fastställande av en vägplan enligt väglagen (1971:948) eller en järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om
byggande av järnväg. Lag (2014:900).

Underlag för detaljplanearbetet

8 § I arbetet med att ta fram en detaljplan ska det, om det inte är uppenbart
onödigt, finnas en eller flera kartor som är lämpliga för ändamålet (grundkartor) och en fastighetsförteckning.

9 § Av fastighetsförteckningen ska det framgå
1. vilka fastigheter som är berörda, vilken berörd mark som är samfälld för
flera fastigheter och vilka allmänna vattenområden som är berörda,
2. vilka som är ägare till de fastigheter, den mark och de vattenområden som
avses i 1,
3. vilka som är innehavare av någon annan särskild rätt till egendom som avses i 1 än bostadsrätt eller hyresrätt, och
4. vilka gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen (1973:1149) som är
berörda och vilka som är ägare till de fastigheter som deltar i anläggningarna.

Om en samfällighet, särskild rätt eller gemensamhetsanläggning som avses i
första stycket förvaltas av en samfällighetsförening enligt lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter, ska föreningen anges i förteckningen i stället
för ägare eller innehavare.

10 § Om kommunen bedömer att det behövs för att underlätta detaljplanearbetet,
ska kommunen ange planens utgångspunkter och mål i ett särskilt program.

Samråd och kungörelse

11 § I arbetet med att ta fram ett program enligt 10 § eller
ett förslag till en detaljplan ska kommunen samråda med
1. länsstyrelsen, lantmäterimyndigheten och de kommuner som
berörs,
2. de kända sakägarna och de kända bostadsrättshavare,
hyresgäster och boende som berörs,
3. de kända organisationer av hyresgäster som har avtal om
förhandlingsordning för en berörd fastighet eller, om någon
förhandlingsordning inte gäller, som är anslutna till en
riksorganisation inom vars verksamhetsområde en berörd
fastighet är belägen, och
4. de myndigheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som
har ett väsentligt intresse av förslaget.

Kommunen behöver dock inte samråda med bostadsrättshavare,
hyresgäster, boende eller organisationer av hyresgäster, om
det är uppenbart att förslaget saknar betydelse för dem.

För samråd enligt första stycket 2-4 är det tillräckligt att
kommunen ger tillfälle till samråd.

Om genomförandet av planen kan antas medföra en betydande
miljöpåverkan, ska samrådet genomföras så att det uppfyller
bestämmelserna i 6 kap. 6 §, 13 § andra stycket och 15 § miljöbalken. Lag (2014:900).

11 a § Om planförslaget är ett sådant förslag som avses i 7 §,
ska kommunen kungöra förslaget och samråda om det under en
viss tid som ska vara minst tre veckor (samrådstid).

För planförslag som avses i 7 a § finns bestämmelser om
kungörelse i 18 a §. Lag (2014:900).

11 b § En kungörelse ska anslås på kommunens anslagstavla och
föras in i en ortstidning. Av kungörelsen ska det framgå
1. vilket område detaljplanen avser,
2. om förslaget avviker från översiktsplanen,
3. var förslaget finns tillgängligt och hur lång samrådstiden
är,
4. att den som vill lämna synpunkter på förslaget ska göra
det under samrådstiden, och
5. till vem synpunkter på förslaget ska lämnas.

Kungörandet ska ske enligt lagen (1977:654) om kungörande i
mål och ärenden hos myndighet m.m. Lag (2014:900).

11 c § Under samrådstiden ska kommunen hålla planförslaget
tillgängligt för alla som vill ta del av det. Kommunen ska
också se till att det underlag som avses i 8-10 §§ finns
tillgängligt liksom det planeringsunderlag i övrigt som
kommunen anser har betydelse för bedömningen av förslaget. Lag (2014:900).

12 § Samrådet ska syfta till att få fram ett så bra beslutsunderlag som möjligt
och att ge möjlighet till insyn och påverkan.

13 § Under ett samråd om ett planförslag ska kommunen redovisa förslaget, skälen för förslaget, det planeringsunderlag som har betydelse och hur kommunen avser att handlägga förslaget. Kommunen får låta bli att redovisa skälen för planförslaget och planeringsunderlaget om det är uppenbart obehövligt.

Om det finns ett program enligt 10 §, ska kommunen redovisa detta.

Om kommunen avser att ingå exploateringsavtal eller genomföra markanvisningar, ska kommunen redovisa dessa avtals huvudsakliga innehåll och konsekvenserna av att planen helt eller delvis genomförs med stöd av ett eller flera sådana avtal. Lag (2015:668).

14 § Under samrådet ska länsstyrelsen särskilt
1. ta till vara och samordna statens intressen,
2. verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses, att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken följs och att strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken inte upphävs i strid med gällande bestämmelser,
3. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och
vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på
ett lämpligt sätt, och
4. verka för att en bebyggelse eller ett byggnadsverk inte
blir olämplig med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet
eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion.

Under samrådet ska länsstyrelsen också särskilt ge råd om
tillämpningen av 2 kap. Länsstyrelsen ska dessutom ge råd i
övrigt om tillämpningen av bestämmelserna i denna lag, om det
behövs från allmän synpunkt. Lag (2014:900).

15 § Under samrådet ska lantmäterimyndigheten särskilt
1. verka för att ett förslag till detaljplan är förenligt med 4 kap. 7, 18 och 18 a §§ samt 33 § första stycket 3 och
tredje stycket, och
2. ge råd om tillämpningen av 6 kap. 40-42 §§. Lag (2014:900).

16 § För ett planförslag som avses i 7 a § behöver samråd
enligt 11-15 §§ endast ske om prövningen av det andra ärendet
är avslutad och
1. den utredning som finns i det ärendet inte är tillräcklig
eller inte längre är aktuell för detaljplaneärendet, eller
2. samråd inte har skett i det andra ärendet med alla dem som
ska omfattas av samråd enligt 11 §.

I ett fall som avses i första stycket 2 är det tillräckligt
att komplettera detaljplaneärendet så att samråd sker med dem
som inte omfattades av samrådet i det andra ärendet. Lag (2014:900).

17 § Kommunen ska redovisa de synpunkter som har kommit fram
i samrådet samt de kommentarer och förslag som kommunen har
med anledning av synpunkterna. Om planförslaget är ett sådant
som avses i 7 §, ska redovisningen göras samlat för alla
synpunkter som har kommit fram (samrådsredogörelse). För
andra planförslag än sådana som avses i 7 § är det
tillräckligt att redovisningen görs i granskningsutlåtandet
enligt 23 §.

Om genomförandet av detaljplanen kan antas medföra en
betydande miljöpåverkan, ska samrådsredogörelsen utformas så
att den också uppfyller kraven i 6 kap. 16 § andra stycket
miljöbalken. Lag (2014:900).

Granskning

18 § När samrådet enligt 11-17 §§ är klart ska kommunen i en
underrättelse informera om sitt planförslag och låta det
granskas under en viss tid (granskningstid). Om de som
kommunen har samrått med enligt 11 § har godkänt
planförslaget, behöver underrättelse inte lämnas.

Granskningstiden ska vara minst två veckor, men den får göras
kortare, om alla berörda är överens om det. För ett sådant
planförslag som avses i 7 § ska granskningstiden dock vara
minst tre veckor.

Om kommunen när samrådet är klart bedömer att planförslaget
är ett sådant som avses i 7 §, ska kommunen dessutom kungöra
förslaget på det sätt som anges i 11 b §, om förslaget inte
har kungjorts tidigare eller det har ändrats väsentligt. Det
som sägs om samrådstid i 11 b § ska då i stället avse
granskningstid. Lag (2014:900).

18 a § Om planförslaget är ett sådant som avses i 7 a §, ska
kommunen kungöra förslaget på det sätt som anges i 11 b § och
låta det granskas. Det som sägs om samrådstid i 11 b § ska då
i stället avse granskningstid. Granskningstiden ska vara
minst tre veckor.

Kungörandet får samordnas med det kungörande som ska ske i
det andra ärendet som avses i 7 a §. Lag (2014:900).

19 § En underrättelse enligt 18 § ska anslås på kommunens
anslagstavla och göras tillgänglig på kommunens webbplats. Av
underrättelsen ska det framgå
1. vilket område detaljplanen avser,
2. om förslaget avviker från översiktsplanen,
3. var förslaget finns tillgängligt för granskning och hur
lång granskningstiden är,
4. att den som vill lämna synpunkter på förslaget ska göra
det under granskningstiden,
5. till vem synpunkter på förslaget ska lämnas, och
6. att den som inte senast under granskningstiden har lämnat
någon skriftlig synpunkt på förslaget kan förlora rätten att
överklaga beslut att anta planen. Lag (2014:900).

20 § Kommunen ska senast den dag då underrättelsen anslås på
kommunens anslagstavla skicka
1. ett meddelande om innehållet i underrättelsen till kända
sakägare och dem som avses i 11 § första stycket 3 och 4,
och
2. förslaget och den samrådsredogörelse som avses i 17 § till
länsstyrelsen, lantmäterimyndigheten och de kommuner som
berörs. Lag (2014:900).

21 § Under granskningstiden ska kommunen hålla förslaget
tillgängligt för alla som vill granska det. Kommunen ska
också se till att det underlag som avses i 8-10 §§ och den
samrådsredogörelse som avses i 17 § finns tillgängliga liksom
det planeringsunderlag i övrigt som kommunen anser har
betydelse för bedömningen av förslaget.

Om förslaget är ett sådant som avses i 7 a § och kungörandet
har samordnats enligt 18 a § andra stycket, får kommunen
fullgöra sin skyldighet enligt första stycket genom att hålla
en kopia av handlingarna i det andra ärendet tillgänglig i
den mån informationen finns där. Lag (2014:900).

22 § Under granskningstiden ska länsstyrelsen yttra sig över planförslaget, om
förslaget enligt länsstyrelsens bedömning innebär att
1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses,
2. en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs,
3. strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken upphävs i strid med gällande
bestämmelser,
4. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som
angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt, eller
5. en bebyggelse eller ett byggnadsverk annars blir olämplig med hänsyn till
människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning
eller erosion.

22 a § Under granskningstiden ska lantmäterimyndigheten yttra
sig över planförslaget om myndigheten bedömer att förslaget
inte är förenligt med 4 kap. 7, 18 och 18 a §§ samt 33 § första stycket 3 och tredje stycket. Lag (2014:900).

23 § Efter granskningstiden ska kommunen göra ett
granskningsutlåtande. Det ska innehålla en sammanställning av
de skriftliga synpunkter som har kommit in under
granskningstiden och en redovisning av kommunens förslag med
anledning av synpunkterna.

Om förslaget är ett sådant som avses i 7 a § och kungörandet
har samordnats enligt 18 a § andra stycket, ska
granskningsutlåtandet också behandla de skriftliga synpunkter
som har kommit in i det andra ärendet och har betydelse för
detaljplaneprövningen. Lag (2014:900).

24 § Kommunen ska så snart som möjligt skicka granskningsutlåtandet eller ett
meddelande om var det finns tillgängligt till dem som inte har fått sina
synpunkter tillgodosedda.

Granskningsutlåtandet ska finnas tillgängligt tillsammans med övriga handlingar
i ärendet.

25 § Om kommunen efter granskningstiden ändrar sitt förslag
väsentligt, ska kommunen låta granska det ändrade förslaget
enligt 18 § första och tredje styckena samt 19-24 §§. Om
kommunen bedömer att förslaget är ett sådant som avses i 7 § och det inte har kungjorts tidigare, ska kommunen dessutom
kungöra det ändrade förslaget på det sätt som anges i 11 b §. Det som sägs om samrådstid i 11 b § ska då i stället avse
granskningstid. Lag (2014:900).

Föreläggande om anspråk på ersättning eller inlösen

26 § Om ett förslag till detaljplan kan medföra en sådan skada som avses i 14 kap. 7, 10 eller 12 §, får kommunen förelägga den som kan komma att drabbas av
skadan att inom en viss tid anmäla sitt anspråk på ersättning eller inlösen. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att rätten till ersättning annars
kan gå förlorad.

Föreläggandet ska innehålla upplysningar om förslagets innebörd.

Tidsfristen för anmälan ska bestämmas till minst två månader. En bestämmelse om
att kommunen inte får anta planen innan tidsfristen har löpt ut finns i 28 §.

Antagandet av en detaljplan

27 § En detaljplan ska antas av kommunfullmäktige, men fullmäktige får uppdra åt
kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta en plan som inte är av stor vikt
eller har principiell betydelse.

28 § Om kommunen har meddelat ett föreläggande enligt 26 §,
får kommunen inte anta detaljplanen innan tidsfristen för
anmälan av anspråk har löpt ut. Lag (2014:900).

29 § När detaljplanen har antagits ska kommunen skicka ett meddelande om detta
till
1. länsstyrelsen och lantmäterimyndigheten,
2. de kommuner och regionplaneorgan som är berörda, och
3. dem som anges i 11 § första stycket 2 och 3 och dem som får överklaga enligt 13 kap. 12 eller 13 § och

a) senast under granskningstiden har lämnat skriftliga synpunkter som inte
blivit tillgodosedda, eller

b) har rätt att överklaga beslutet enligt 13 kap. 11 § andra stycket 1.

Meddelandet ska innehålla ett protokollsutdrag med beslutet och upplysningar om
vad den som vill överklaga beslutet måste göra.

Kommunen ska till länsstyrelsen skicka det granskningsutlåtande som avses i 23 § tillsammans med meddelandet om att planen har antagits, om kommunen inte redan
har skickat utlåtandet enligt 24 §.

30 § Meddelandet enligt 29 § ska skickas senast dagen efter det att justeringen
av det protokoll som innehåller beslutet har tillkännagetts på kommunens
anslagstavla.

31 § Om det för detaljplanen ska finnas en miljökonsekvensbeskrivning enligt 4 kap. 34 §, ska kommunen när planen har antagits skicka ett meddelande om det
till den myndighet som avses i 6 kap. 8 § andra stycket miljöbalken.

32 § När beslutet att anta detaljplanen har vunnit laga kraft
ska kommunen
1. på planhandlingarna anteckna det datum då planen vann laga
kraft och, om ett förordnande enligt 13 kap. 17 § tredje
stycket har meddelats, det datum då förordnandet
meddelades,
2. inom två veckor skicka planen, planbeskrivningen och
fastighetsförteckningen enligt 9 § till länsstyrelsen och
lantmäterimyndigheten, och
3. med en kungörelse på det sätt som anges i 11 b § eller med
ett skriftligt meddelande underrätta de fastighetsägare som
kan ha rätt till ersättning enligt 14 kap. 5, 6, 7, 9, 10 eller 11 § och dem som enligt 14 kap. 12 § kan ha motsvarande
rätt till ersättning samt i underrättelsen upplysa om
innehållet i 15 kap. 5 §. Lag (2014:900).

Meddelanden till samfälligheter och bostadsrättshavare

33 § Ett meddelande enligt 20, 24 eller 29 § som ska skickas till en
samfällighet får skickas till
1. en ledamot av den styrelse som finns för samfälligheten, 2. den som är utsedd att förvalta samfällighetens angelägenheter, eller 3. om det inte finns någon styrelse eller förvaltare, någon av samfällighetens
delägare för att hållas tillgänglig för de andra delägarna.

34 § Ett meddelande enligt 20, 24 eller 29 § som ska skickas till en
bostadsrättshavare som saknar känd adress, får i stället skickas till en ledamot
av styrelsen för bostadsrättsföreningen.

Meddelanden till ett stort antal personer

35 § Om ett meddelande enligt 20, 24 eller 29 § ska skickas till ett stort antal
personer som inte är samfälligheter eller bostadsrättshavare, och det skulle
innebära större kostnader och besvär än vad som är försvarligt med hänsyn till
ändamålet med meddelandet att skicka det till var och en av dem, får kommunen
1. om meddelandet är ett sådant som avses i 20 §, låta bli att skicka det enligt 20 § 1, och
2. om meddelandet är ett sådant som avses i 24 eller 29 §, i stället för att
skicka det, kungöra meddelandet genom att anslå det på kommunens anslagstavla
och

a) föra in det i en ortstidning, eller

b) sprida ett informationsblad om kungörelsen till de boende som är berörda, om
det stora antalet mottagare av meddelandet är boende.

Om kungörelsen avser ett meddelande enligt 29 §, ska det av kungörelsen framgå
vilket beslut som meddelandet avser, när beslutet tillkännagavs och vad den
måste göra som vill överklaga beslutet. Om kungörelsen förs in i en ortstidning,
ska det ske samma dag som beslutet tillkännages.

36 § Om ett meddelande avser en detaljplan som innebär att
ett mark- eller vattenområde eller ett utrymme kan komma att
tas i anspråk enligt 6 kap. 13 eller 16 §, får 35 § inte
tillämpas för meddelanden till ägaren eller innehavaren av en
särskild rätt till området eller utrymmet. Lag (2014:900).

37 § I fråga om den som har fått ett föreläggande enligt 26 § får kommunen inte
tillämpa 35 § för att meddela att detaljplanen har antagits.

Att ändra och upphäva detaljplaner

38 § Det som enligt detta kapitel gäller i fråga om förslag till och antagande
av en detaljplan ska också gälla i fråga om förslag till och beslut om att ändra
eller upphäva en detaljplan.

38 a § Vid förlängning av genomförandetiden enligt 4 kap. 24 § behöver 18 § första och tredje styckena samt 19-25 §§ inte tillämpas. Samråd enligt 11 § krävs endast med lantmäterimyndigheten och kända sakägare inom det berörda området. Lag (2015:668).

38 b § I fråga om förslag till att upphäva en detaljplan
behöver 18 § första och tredje styckena samt 19-25 §§ inte
tillämpas när planens genomförandetid har gått ut, och
upphävandet av planen
1. är förenligt med översiktsplanen och länsstyrelsens
granskningsyttrande enligt 3 kap. 16 §,
2. inte är av betydande intresse för allmänheten eller i
övrigt av stor betydelse, och
3. inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

I fall som avses i första stycket, ska kommunen så snart som
möjligt skicka samrådsredogörelsen eller ett meddelande om
var den finns tillgänglig till dem som inte har fått sina
synpunkter tillgodosedda.

Om kommunen efter att samrådet är klart ändrar sitt förslag
väsentligt, ska kommunen trots första stycket låta granska
det ändrade förslaget enligt 18 § första och tredje styckena
samt 19-24 §§. Lag (2014:900).

38 c § Bestämmelserna i 38 b § tillämpas också i fråga om förslag till att upphäva en detaljplanebestämmelse enligt 4 kap. 18 § andra stycket 1 eller 2 eller motsvarande åtgärder enligt äldre bestämmelser. I fråga om sådana förslag behöver samråd enligt 11 § inte ske med andra kommuner eller sakägare utanför det berörda området. Lag (2015:668).

Att anta, ändra och upphäva områdesbestämmelser

39 § I fråga om förslag till och beslut om att anta, ändra
eller upphäva områdesbestämmelser ska kommunen tillämpa
bestämmelserna om förslag till och antagande av en detaljplan
i 7 §, 8 § i den del som avser fastighetsförteckning, 9 och 10 §§, 11 § första-tredje styckena, 11 a § första stycket, 11 b
och 11 c §§, 12-15 §§, 17 § första stycket, 18, 19 och 20 §§, 21 § första stycket, 22 och 22 a §§, 23 § första stycket, 24, 25, 27, 29 och 30 §§, 32 § 1 och 2, 33-35 §§ och 38 §. Vid
tillämpningen ska det som sägs om detaljplan avse
områdesbestämmelserna. Lag (2014:900).

Effekten av beslut enligt detta kapitel

40 § Ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller
områdesbestämmelser gäller först sedan beslutet har vunnit laga kraft.

Bestämmelser som innebär att beslutet kan få tillämpas innan det har vunnit laga
kraft finns i 13 kap. 17 § tredje stycket.

41 § Områdesbestämmelser upphör att gälla när ett beslut att anta en detaljplan
för området vinner laga kraft eller när en detaljplan för området får genomföras
med stöd av ett förordnande enligt 13 kap. 17 § tredje stycket.


6 kap. Genomförandet av detaljplaner

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om genomförande av
detaljplan för allmänna platser när kommunen är huvudman. Bestämmelserna avser
1. kommunens rätt att lösa in fastigheter, mark och andra
utrymmen,
2. ordnandet och underhållet av allmänna platser, och
3. fastighetsägares skyldighet att betala för gatukostnader
m.m.

Kapitlet innehåller även bestämmelser om exploateringsavtal.

Vid enskilt huvudmannaskap tillämpas bestämmelserna om
inrättande av anläggning som är gemensam för flera fastigheter
i anläggningslagen (1973:1149). I anläggningslagen finns även
bestämmelser om underhåll av vägar och andra allmänna platser
som har enskilt huvudmannaskap. Lag (2014:900).

2 § Genomförandet av en detaljplan ska grundas på den
planbeskrivning som kommunen har gjort enligt 4 kap. 31 och 33 §§. Lag (2014:900).

3 § Har upphävts genom lag (2014:900).

4 § Har upphävts genom lag (2014:900).

5 § Har upphävts genom lag (2014:900).

6 § Har upphävts genom lag (2014:900).

7 § Har upphävts genom lag (2014:900).

8 § Har upphävts genom lag (2014:900).

9 § Har upphävts genom lag (2014:900).

10 § Har upphävts genom lag (2014:900).

11 § Har upphävts genom lag (2012:187).

12 § Har upphävts genom lag (2014:900).

Kommunens rätt att lösa in fastigheter, mark och andra
utrymmen

13 § Kommunen får lösa in mark eller annat utrymme som enligt
detaljplanen ska användas för
1. en allmän plats som kommunen ska vara huvudman för,
eller
2. annat än enskilt bebyggande, om markens eller
utrymmets användning för det avsedda ändamålet inte kan anses
säkerställd ändå.

Kommunens rätt enligt första stycket 2 upphör att gälla om
kommunen ger bygglov enligt 9 kap. 32 a § första stycket.

Bestämmelser om skyldighet för kommunen att lösa in mark
eller annat utrymme finns i 14 kap. Lag (2014:900).

14 § Om ett markområde enligt detaljplanen ska vara en enda
fastighet men vid genomförandetidens utgång omfattar flera
fastigheter med olika ägare och kommunen enligt planen är
huvudman för en allmän plats, får kommunen lösa in
fastigheter eller delar av fastigheter så att
fastighetsindelningen överensstämmer med planen. Lag (2014:900).

15 § Om kommunen är huvudman för en allmän plats som är
avsedd att tillgodose en kvartersmarks eller ett annat
utrymmes behov av den allmänna platsen och kvartersmarken
eller utrymmet vid genomförandetidens utgång inte har
bebyggts på ett sätt som i huvudsak följer detaljplanen, får
kommunen lösa in marken eller utrymmet.

Första stycket gäller inte om marken eller utrymmet omfattas
av ett bygglov som får tas i anspråk. Lag (2014:900).

16 § Om någon har särskild rätt till mark eller annat utrymme
som omfattas av kommunens rätt enligt 13, 14 eller 15 §, får
kommunen också lösa in den särskilda rätten. Lag (2014:900).

17 § Om kommunen använder sig av sin rätt enligt 13, 14, 15 eller 16 §, ska
ersättningen bestämmas enligt 4 kap. expropriationslagen (1972:719).

Ordnandet av allmänna platser

18 § Efter hand som bebyggelsen färdigställs enligt detaljplanen, ska kommunen
ordna de gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för, så att
platserna kan användas för deras avsedda ändamål.

Kommunen ska upplåta platserna för allmän användning så snart det område som
platserna finns inom har bebyggts enligt planen eller, om genomförandetiden har
löpt ut, efter hand som bebyggelsen färdigställs.

När platserna upplåts för allmän användning ska de vara ordnade på ett
ändamålsenligt sätt och i enlighet med ortens sed. De ska i fråga om gatubredd,
höjdläge och utformning i övrigt följa detaljplanen. Kommunen får göra små
avvikelser från planen, om det inte motverkar syftet med planen.

19 § I den mån staten är väghållare inom ett område som omfattas av
detaljplanen, ska det som enligt 18 § gäller i fråga om kommunens skyldighet att
ordna gator i stället gälla staten.

Om en gata ges en större bredd eller ett dyrbarare utförande i övrigt än vad som
behövs med hänsyn till trafiken, ska kommunen trots första stycket betala
merkostnaden.

Regeringen får i det enskilda fallet besluta att staten ska svara för den
merkostnad som avses i andra stycket.

20 § Innan kommunen har hunnit ordna den gata som en fastighet
ska ha utgång till eller den avloppsledning som en fastighet
ska få vara ansluten till, får den som vill bygga på
fastigheten
1. själv ordna utfartsväg och avloppsanläggning, och
2. utan ersättning använda kommunens mark för utfartsvägen och
avloppsanläggningen, om marken är avsedd för det ändamålet. Lag (2011:335).

Underhållet av allmänna platser

21 § Kommunen ska svara för underhållet av gator och andra allmänna platser som
kommunen är huvudman för. Detta gäller även om detaljplanen upphävs.

22 § Om staten är väghållare för en allmän väg inom ett område som omfattas av
detaljplanen, ska staten svara för att vägen underhålls i enlighet med väglagen (1971:948).

Om underhållet blir dyrare än vad som behövs med hänsyn till trafiken, ska
kommunen trots första stycket betala merkostnaden. Detta gäller dock inte om
regeringen beslutar att staten ska betala merkostnaden.

23 § Har upphävts genom lag (2014:900).

Fastighetsägares skyldighet att betala för gatukostnader m.m.

24 § Om kommunen i egenskap av huvudman har skyldighet att anlägga eller
förbättra en gata eller annan allmän plats eller vidta en annan åtgärd som är
avsedd att tillgodose ett områdes behov av allmänna platser och av anordningar
som normalt hör till sådana platser, får kommunen besluta att ägarna till
fastigheterna i området ska betala kostnaderna för sådana åtgärder.

Kostnaderna ska fördelas mellan fastigheterna på ett skäligt och rättvist sätt.

Kommunen ska besluta om avgränsningen av det område som ska omfattas av
fördelningen, vilka kostnader som ska fördelas och grunderna för fördelningen.

25 § Om kommunen i egenskap av huvudman har skyldighet att anlägga eller
förbättra en gata, får kommunen i stället för att tillämpa 24 § besluta att
kostnaderna för detta ska betalas av ägarna till de fastigheter som ligger vid
gatan.

Kostnaderna får fördelas mellan fastigheterna så att
1. varje fastighet svarar för hälften av den del av kostnaden som belöper på
gatan framför fastigheten,
2. kostnaden för sådana anordningar som normalt hör till en gata fördelas lika,
och
3. kostnaden för att anlägga ett gatukors fördelas lika mellan fastigheterna vid
gatukorset.

Om kostnaden för att anlägga eller förbättra en gata inte är densamma utmed hela
gatan, får kommunen besluta att kostnaden ska fördelas mellan fastigheterna på
något annat sätt som är skäligt och rättvist.

Det som enligt denna paragraf gäller för en gata ska också gälla för andra
allmänna platser än gator.

26 § Om en fastighet ligger vid en allmän plats som inte är en gata, ska platsen
vid tillämpningen av 24 och 25 §§ anses ha en bredd som motsvarar fem
fjärdedelar av den högsta byggnadshöjd som enligt detaljplanen gällde för
fastigheten när den mark som platsen ligger på uppläts för allmän användning.

27 § Till grund för bestämmandet av betalningsskyldighetens omfattning enligt 24 eller 25 § får kommunen lägga
1. de faktiska kostnaderna, eller
2. beräkningar av vad det erfarenhetsmässigt kostar att i motsvarande utförande
anlägga eller förbättra gator och andra allmänna platser.

Samråd och granskning före beslut om kostnadsfördelning

28 § Innan kommunen beslutar om betalningsskyldighet enligt 24 eller 25 §, ska
kommunen utreda frågan och upprätta det förslag till kostnadsfördelning som
utredningen föranleder.

Kommunen ska ge sakägare och de bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som
berörs av förslaget samt andra sammanslutningar och enskilda som kan ha ett
väsentligt intresse av förslaget tillfälle till samråd med kommunen. Samrådet
ska syfta till ett utbyte av information och synpunkter. Under samrådet bör
kommunen redovisa skälen för förslaget, det planeringsunderlag som har betydelse
och de viktigaste följderna av förslaget.

Kommunen ska redovisa resultatet av samrådet och de förslag som samrådet har
gett anledning till i en samrådsredogörelse.

29 § Om kommunens förslag avser kostnadsfördelning enligt 24 §, ska kommunen
kungöra att förslaget finns tillgängligt för granskning. Kungörelsen ska anslås
på kommunens anslagstavla och föras in i en ortstidning enligt lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

Av kungörelsen ska det framgå vilket område som förslaget avser, att den som
vill granska förslaget och lämna synpunkter får göra det inom en viss angiven
granskningstid och till vem synpunkterna ska lämnas. Granskningstiden ska vara
minst tre veckor. Kommunen ska skicka en underrättelse om kungörelsen och dess
innehåll i brev till de kända fastighetsägare som berörs men som inte
skriftligen har godkänt förslaget.

30 § Under granskningstiden enligt 29 § ska kommunen hålla förslaget till
kostnadsfördelning och samrådsredogörelsen enligt 28 § tillgängliga för dem som
vill granska förslaget.

31 § Om kommunens förslag avser kostnadsfördelning enligt 25 §, ska kommunen ge
de kända fastighetsägare som berörs men som inte skriftligen har godkänt
förslaget tillfälle att senast en viss dag yttra sig över förslaget och
samrådsredogörelsen.

32 § Kommunen får inte slutligt besluta om kostnadsfördelning
1. enligt 24 § förrän granskningstiden enligt 29 § har löpt ut, eller
2. enligt 25 § förrän tiden för yttrande enligt 31 § har löpt ut.

Jämkning av betalningsskyldigheten

33 § En fastighetsägares betalningsskyldighet enligt 24 eller 25 § ska jämkas,
om
1. kostnaden för kommunens åtgärder är oskäligt hög, eller
2. den eller de åtgärder som kostnaden avser har en omfattning eller ett
utförande som går utöver det som kan anses normalt med hänsyn till den
användning som är tillåten för fastigheten.

Fullgörandet av betalningsskyldigheten

34 § Om kommunen beslutar att en fastighetsägare ska betala kostnader enligt 24 eller 25 §, inträder betalningsskyldigheten när den anläggning som betalningen
avser kan användas för fastigheten på avsett sätt.

35 § När betalningsskyldighet har inträtt enligt 34 §, ska betalningen ske när
kommunen begär det.

På obetalt belopp som har förfallit till betalning ska ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) betalas från förfallodagen.

36 § Trots 35 § får betalningsskyldigheten fullgöras genom avbetalningar med
minst en tiondel årligen, om
1. betalningsskyldigheten är betungande för fastighetsägaren med hänsyn till
fastighetens ekonomiska bärkraft eller andra omständigheter, och
2. fastighetsägaren ställer godtagbar säkerhet.

På obetalt belopp som inte har förfallit till betalning ska ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) betalas från den dag då den första inbetalningen ska ske. På obetalt belopp som har förfallit till betalning ska ränta enligt 6 § räntelagen betalas från förfallodagen.

37 § Betalningsvillkoren enligt 36 § ska jämkas, om de är alltför betungande för
fastighetsägaren.

38 § Om en fastighetsägare har blivit betalningsskyldig enligt 34 § och
fastigheten därefter byter ägare, är den nya ägaren betalningsskyldig i samma
omfattning som den tidigare ägaren var. Detta gäller dock inte belopp som har
förfallit till betalning före tillträdesdagen.

Exploateringsavtal

39 § Om kommunen avser att ingå exploateringsavtal, ska
kommunen anta riktlinjer som anger utgångspunkter och mål för
sådana avtal. Riktlinjerna ska ange grundläggande principer
för fördelning av kostnader och intäkter för genomförandet av
detaljplaner samt andra förhållanden som har betydelse för
bedömningen av konsekvenserna av att ingå exploateringsavtal. Lag (2014:900).

40 § Ett exploateringsavtal får avse åtagande för en
byggherre eller en fastighetsägare att vidta eller finansiera
åtgärder för anläggande av gator, vägar och andra allmänna
platser och av anläggningar för vattenförsörjning och avlopp
samt andra åtgärder. Åtgärderna ska vara nödvändiga för att
detaljplanen ska kunna genomföras. De åtgärder som ingår i
byggherrens eller fastighetsägarens åtagande ska stå i
rimligt förhållande till dennes nytta av planen. Lag (2014:900).

41 § Ett exploateringsavtal får inte innehålla ett åtagande
för en byggherre eller en fastighetsägare att helt eller
delvis bekosta byggnadsverk för vård, utbildning eller omsorg
som kommunen har en skyldighet enligt lag att tillhandahålla. Lag (2014:900).

42 § Ett exploateringsavtal får inte avse ersättning för
åtgärder som har vidtagits före avtalets ingående i andra
fall än när detaljplanen avser ett steg i en etappvis
utbyggnad. Lag (2014:900).

Kapitlets tillämpning på samfälligheter

43 § Det som gäller i fråga om fastigheter enligt detta
kapitel ska också tilllämpas på mark eller annat utrymme som
hör till flera fastigheter gemensamt. Vid en sådan
tillämpning ska
1. det som gäller i fråga om fastighetsägaren gälla ägarna
till de fastigheter som har del i samfälligheten, och
2. en samfällighet som inte är avsedd för bebyggelse anses
vara bebyggd när samfälligheten i väsentlig omfattning har
tagits i anspråk för sitt avsedda ändamål.

Om en samfällighet ska anses vara bebyggd enligt första
stycket 2, ska den högsta tillåtna byggnadshöjden anses vara
den genomsnittliga högsta tillåtna byggnadshöjden för de
fastigheter som har del i samfälligheten. Lag (2014:900).


7 kap. Regionplanering

1 § Regeringen får besluta att det under en viss tid eller tills vidare ska
finnas ett regionplaneorgan med uppgift att
1. utreda sådana frågor om användningen av mark- eller vattenområden som angår
två eller fler kommuner och behöver utredas gemensamt, och
2. samordna översiktlig planering för två eller fler kommuner i den mån det
behövs.

Regeringen ska besluta om ett sådant regionplaneorgan endast om det gemensamma
utredningsarbetet eller samordningen inte kommer till stånd på annat sätt och
det bland de berörda kommunerna inte finns ett utbrett motstånd mot detta. I
beslutet ska regionplaneorganets huvudsakliga uppgifter anges.

2 § I ett beslut enligt 1 § får regeringen bestämma att
1. ett kommunalförbund ska vara regionplaneorgan, eller
2. de berörda kommunerna ska bilda ett särskilt regionplaneförbund som ska vara
regionplaneorgan.

3 § I frågor som inte särskilt regleras i detta kapitel ska bestämmelserna om
kommunalförbund i kommunallagen (1991:900) tillämpas på regionplaneförbund.

4 § Bestämmelser om regionplanering i Stockholms län finns i lagen (1987:147) om
regionplanering för kommunerna i Stockholms län.

5 § Regionen för ett regionplaneorgan omfattar de kommuner som organet har
utsetts för.

Regionplaneorganet ska inom sin region bevaka regionala frågor och i sådana
frågor fortlöpande lämna underlag till kommunerna och de statliga myndigheterna
för deras planering.

6 § Ett regionplaneorgan får, för regionen eller en del av den,
anta en regionplan som ska
1. vara vägledande för beslut om översiktsplaner, detaljplaner
och områdesbestämmelser, och
2. ange grunddragen för användningen av mark- och vattenområden
och riktlinjer för lokaliseringen av bebyggelse och
byggnadsverk, om det har betydelse för regionen. Lag (2011:335).

7 § Regionplanen ska utformas så att innebörden och konsekvenserna av den
tydligt framgår.

8 § Bestämmelserna i 3 kap. 7-18 §§ om samråd, utställning och granskning ska
tillämpas också i fråga om regionplaner och även när en regionplan ska ändras
eller upphävas. Vid tillämpningen ska det som sägs där om översiktsplan i
stället gälla regionplan och det som sägs om kommunen gälla regionplaneorganet. Utställningstiden ska dock vara minst tre månader.

9 § En regionplan ska antas, ändras och upphävas av fullmäktige i det
kommunalförbund eller regionplaneförbund som är regionplaneorgan.

Regionplaneorganet ska se till att
1. ett beslut om att anta, ändra eller upphäva en regionplan tillkännages genom
att justeringen av protokollet med beslutet anslås på den plats som avses i 3 kap. 28 § 10 kommunallagen (1991:900),
2. ett meddelande om tillkännagivandet och ett protokollsutdrag med beslutet
sänds till de kommuner och länsstyrelser som berörs av planen och till
regeringen senast dagen efter tillkännagivandet, och
3. planen sänds till länsstyrelserna inom regionen och Boverket, när beslutet
har vunnit laga kraft.

10 § En regionplan gäller i åtta år räknat från
1. dagen för regeringens beslut enligt 11 kap. 13 § att inte överpröva planen,
eller
2. dagen för regeringens beslut enligt 11 kap. 14 §, om det innebär att
regionplanen inte har upphävts i dess helhet.

11 § Om en regionplan ändras, gäller den ändrade planen från
1. dagen för regeringens beslut enligt 11 kap. 13 § att inte överpröva
ändringen, eller
2. dagen för regeringens beslut enligt 11 kap. 14 §, om det innebär att
ändringen inte har upphävts i dess helhet.

Den ändrade planen gäller endast under återstoden av planens ursprungliga
giltighetstid enligt 10 §.

12 § Om en regionplan upphävs, upphör planen att gälla från
1. dagen för regeringens beslut enligt 11 kap. 13 § att inte överpröva
upphävandet, eller
2. dagen för regeringens beslut enligt 11 kap. 14 §, om det innebär att planen
har upphävts.


8 kap. Krav på byggnadsverk, byggprodukter, tomter och allmänna platser

Byggnadsverks utformning

1 § En byggnad ska
1. vara lämplig för sitt ändamål,
2. ha en god form-, färg- och materialverkan, och
3. vara tillgänglig och användbar för personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga.

2 § Om inte annat följer av detta kapitel eller av föreskrifter som har
meddelats med stöd av 16 kap. 2 § ska kraven i 1 § uppfyllas på så sätt att de,
1. vid nybyggnad uppfylls för hela byggnaden,
2. vid ombyggnad uppfylls för hela byggnaden eller, om detta inte är rimligt,
den betydande och avgränsbara del av byggnaden som påtagligt förnyas genom
ombyggnaden, och
3. vid annan ändring av en byggnad än ombyggnad uppfylls i fråga om ändringen.

När det gäller kravet i 1 § 3 ska hinder mot tillgänglighet till eller
användbarhet av lokaler dit allmänheten har tillträde trots första stycket
alltid avhjälpas, om hindret med hänsyn till de praktiska och ekonomiska
förutsättningarna är enkelt att avhjälpa.

3 § I den omfattning som framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § ska det som
1. enligt 1 och 2 §§ gäller för en byggnad också gälla för en annan anläggning,
och
2. enligt 1 § gäller för en byggnad också gälla för skyltar och ljusanordningar.

Byggnadsverks tekniska egenskaper

4 §/Upphör att gälla U:2017-01-01/ Ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om
1. bärförmåga, stadga och beständighet,
2. säkerhet i händelse av brand,
3. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljön,
4. säkerhet vid användning,
5. skydd mot buller,
6. energihushållning och värmeisolering,
7. lämplighet för det avsedda ändamålet,
8. tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga, och
9. hushållning med vatten och avfall.

Vad som krävs för att ett byggnadsverk ska anses uppfylla första stycket framgår
av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 §.

4 §/Träder i kraft I:2017-01-01/ Ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om
1. bärförmåga, stadga och beständighet,
2. säkerhet i händelse av brand,
3. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljön,
4. säkerhet vid användning,
5. skydd mot buller,
6. energihushållning och värmeisolering,
7. lämplighet för det avsedda ändamålet,
8. tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga,
9. hushållning med vatten och avfall, och
10. bredbandsanslutning.

Vad som krävs för att ett byggnadsverk ska anses uppfylla första stycket framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 §. Lag (2016:537).

4 a § En kommun får inte i andra fall än som följer av 4 kap. 12 och 16 §§ eller i fall där kommunen handlar som byggherre
eller fastighetsägare, ställa egna krav på ett byggnadsverks
tekniska egenskaper vid planläggning, i andra ärenden enligt
denna lag eller i samband med genomförande av detaljplaner. Om en kommun ställer sådana egna krav, är dessa krav utan
verkan. Lag (2014:900).

5 § Kraven i 4 § ska uppfyllas på så sätt att de
1. uppfylls vid nybyggnad, ombyggnad och annan ändring av en byggnad än
ombyggnad, och
2. med normalt underhåll kan antas komma att fortsätta att vara uppfyllda under
en ekonomiskt rimlig livslängd.

De egenskapskrav som ska uppfyllas vid tillämpningen av första stycket är de
krav som gäller när uppförandet eller ändringen görs. Kraven ska uppfyllas i
samma omfattning av byggnaden som anges i 2 § första stycket, om inte annat
följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 §.

Det som enligt första och andra styckena gäller i fråga om byggnad ska också
tillämpas på andra anläggningar än byggnader.

Undantag från utformnings- och egenskapskraven på byggnadsverk

6 § Kraven på tillgänglighet och användbarhet i 1 § 3 och 4 § första stycket 8 gäller inte i fråga om
1. en arbetslokal, om kraven är obefogade med hänsyn till arten
av den verksamhet som lokalen är avsedd för,
2. ett fritidshus med högst två bostäder, och
3. tillgänglighet till ett en- eller tvåbostadshus, om det med
hänsyn till terrängen inte är rimligt att uppfylla kraven. Lag (2011:335).

7 § Vid ändring eller flyttning av en byggnad får kraven i 1 och 4 §§ anpassas och avsteg från kraven göras med hänsyn
till ändringens omfattning eller flyttningens syfte samt med
hänsyn till byggnadens förutsättningar och till
bestämmelserna om varsamhet och förbud mot förvanskning i
detta kapitel. Avsteg från kraven i 1 § 3 och 4 § första
stycket 8 får dock göras endast om det med hänsyn till
ändringens omfattning eller flyttningens syfte och byggnadens
standard är uppenbart oskäligt att uppfylla kraven. Vidare
får avsteg från kraven i 1 § 3 och 4 § första stycket 8 alltid göras om ändringen innebär att bostäder på högst 35 kvadratmeter inreds på en vind.

Det som enligt första stycket gäller i fråga om en byggnad
ska tillämpas också på andra anläggningar än byggnader.

Första och andra styckena gäller inte i fråga om krav som
alltid ska uppfyllas enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av 16 kap. 2 § 4. Lag (2014:224).

8 § I fråga om en byggåtgärd som inte kräver bygglov eller
anmälan enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen, får kraven i 1 och 4 §§ anpassas och avsteg
från kraven göras i den utsträckning som är skälig med hänsyn
till åtgärdens art och omfattning. Avsteg från kraven i 1 § 3 och 4 § första stycket 8 får dock göras endast om det med
hänsyn till åtgärdens omfattning och byggnadens standard är
uppenbart oskäligt att uppfylla kraven.

Första stycket gäller inte i fråga om krav som alltid ska
uppfyllas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § 4. Lag (2011:335).

Tomter

9 § En obebyggd tomt som ska bebyggas ska ordnas på ett sätt som är lämpligt med
hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på
platsen. Tomten ska ordnas så att
1. naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara,
2. betydande olägenheter för omgivningen eller trafiken inte uppkommer,
3. det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgång från tomten samt
anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser kravet på
framkomlighet för utryckningsfordon,
4. det på tomten eller i närheten av den i skälig utsträckning finns lämpligt
utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon,
5. personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna komma fram
till byggnadsverk och på annat sätt använda tomten, om det med hänsyn till
terrängen och förhållandena i övrigt inte är orimligt, och
6. risken för olycksfall begränsas.

Om tomten ska bebyggas med byggnadsverk som innehåller en eller flera bostäder
eller lokaler för fritidshem, förskola, skola eller annan jämförlig verksamhet,
ska det på tomten eller i närheten av den finnas tillräckligt stor friyta som är
lämplig för lek och utevistelse. Om det inte finns tillräckliga utrymmen för att
ordna både friyta och parkering enligt första stycket 4, ska man i första hand
ordna friyta.

10 § Det som gäller i fråga om utrymme för parkering, lastning och lossning och
om friyta i 9 § första stycket 4 och andra stycket ska i skälig utsträckning
också tillämpas om tomten är bebyggd.

11 § I fråga om att på en bebyggd tomt vidta sådana ändringar
av en byggnad som kräver lov enligt denna lag eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 § eller
åtgärder som kräver anmälan enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av 16 kap. 8 § ska 9 § tillämpas i den
utsträckning som är skälig med hänsyn till kostnaderna för
arbetet och tomtens särskilda egenskaper. Lag (2011:335).

Allmänna platser och andra områden

12 § Det som gäller i fråga om tomter enligt 9-11 §§ ska i
skälig utsträckning tillämpas också på allmänna platser och på
områden för andra anläggningar än byggnader, dock att personer
med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna
använda platsen eller området i den utsträckning som följer av
föreskrifter meddelade med stöd av denna lag.

Ett hinder mot tillgänglighet eller användbarhet på en allmän
plats ska alltid avhjälpas, om hindret med hänsyn till de
praktiska och ekonomiska förutsättningarna är enkelt att
avhjälpa. Lag (2011:335).

Förbud mot förvanskning

13 § En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk,
miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.

Första stycket ska tillämpas också på
1. anläggningar som är bygglovspliktiga enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av 16 kap. 7 §,
2. tomter i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan
eller i områdesbestämmelser,
3. allmänna platser, och
4. bebyggelseområden.

Underhåll och varsamhet

14 § Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och
underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper
som avses i 4 § i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas
till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från
historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig
synpunkt.

Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk,
kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska
det underhållas så att de särskilda värdena bevaras.

En anordning för ett syfte som avses i 4 § första stycket 2-4, 6 eller 8, ska hållas i sådant skick att den alltid fyller
sitt ändamål. Lag (2011:335).

15 § En tomt ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall
begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte
uppkommer.

Om det på tomten finns en anordning som är avsedd att uppfylla kraven i 9 §, ska
den i skälig utsträckning hållas i sådant skick att den fyller sitt ändamål. Lekplatser och fasta anordningar på lekplatser ska underhållas så att risken för
olycksfall begränsas.

Byggnadsnämnden får besluta att det ska planteras på tomten och att befintlig
växtlighet på tomten ska bevaras, om det behövs för att uppfylla kraven i första
stycket.

16 § Det som gäller i fråga om vård och skötsel av en tomt enligt 15 § ska i
skälig utsträckning också tillämpas på allmänna platser och på områden för andra
anläggningar än byggnader.

17 § Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så
att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens
tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.

18 § Det som gäller i fråga om ändring och flyttning av en byggnad enligt 17 § ska tillämpas också på ändring och flyttning av en anläggning som kräver bygglov
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §.

Byggprodukters lämplighet

19 § En byggprodukt får ingå i ett byggnadsverk endast om den
är lämplig för den avsedda användningen.

En byggprodukt ska anses lämplig om den
1. har sådana egenskaper att det byggnadsverk som produkten
ska ingå i kan uppfylla de tekniska egenskapskrav som avses i 4 § första stycket 1-6, 8 och 9 när byggnadsverket är
projekterat och uppfört på rätt sätt, eller
2. uppfyller kraven i föreskrifter som har meddelats med stöd
av 16 kap. 6 §. Lag (2013:306).

Utsläppande på marknaden

20 § Bestämmelser om villkor för att släppa ut och
tillhandahålla byggprodukter på marknaden finns i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av
den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för
saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets
direktiv 89/106/EEG.

En byggprodukt som inte omfattas av förordning (EU) nr 305/2011 får säljas här i landet för avsedd användning endast
om den är lämplig enligt 19 §. Lag (2013:306).

21 § Bestämmelserna om märkning i Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav
för ackreditering och marknadskontroll i samband med
saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 338/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk
kontroll gäller för byggprodukter som ska vara CE-märkta
enligt 
1. förordning (EU) nr 305/2011, eller 
2. föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 §  första stycket 2. Lag (2013:306).

Typgodkännande och tillverkningskontroll

22 § Material, konstruktioner och anordningar får typgodkännas
för användning i byggnadsverk. Ett sådant typgodkännande får
endast meddelas av någon som är ackrediterad för uppgiften
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och
marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och
upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och 5 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller som
uppfyller motsvarande krav enligt bestämmelser i ett annat land
inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.

Om det följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 § första stycket 4 ska ett visst materialslag eller en
viss konstruktion eller anordning vara typgodkänd för att få
användas i ett byggnadsverk (obligatoriskt typgodkännande). Även om ett typgodkännande inte är obligatoriskt, får ett
typgodkännande meddelas på ansökan (frivilligt typgodkännande).

Ett visst materialslag eller en viss konstruktion eller
anordning som är typgodkänd ska anses uppfylla de tekniska
egenskapskrav som avses i 4 § i de avseenden som
typgodkännandet gäller. Lag (2011:795).

22 a § När CE-märkning ska vara den enda märkning som styrker
en byggprodukts överensstämmelse med angivna prestanda i
enlighet med artikel 8.3 i förordning (EU) nr 305/2011, får
typgodkännande inte meddelas och redan meddelade
typgodkännanden ska upphöra att gälla. Lag (2013:306).

23 § Ett typgodkännande enligt 22 § får förenas med ett villkor om att
tillverkningen av produkten fortlöpande kontrolleras (tillverkningskontroll). Även i fråga om materialslag, konstruktioner eller anordningar som inte är
typgodkända får den som är behörig att typgodkänna enligt 22 § på ansökan
besluta att tillverkningen ska omfattas av tillverkningskontroll.

Material, konstruktioner och anordningar som är tillverkningskontrollerade ska
anses uppfylla de tekniska egenskapskrav som avses i 4 § i de avseenden som
tillverkningskontrollen gäller.

Hissar och linbaneanläggningar

24 § Hissar i byggnader och linbaneanläggningar för persontransport ska alltid
ha det utförande och den utrustning som skäligen kan fordras för att uppfylla de
tekniska egenskapskrav som avses i 4 §.

Ventilationssystem

25 § Om det med stöd av 16 kap. 11 § är särskilt föreskrivet
att funktionen hos ett ventilationssystem ska kontrolleras för
att säkerställa ett tillfredsställande inomhusklimat i
byggnader enligt 4 § första stycket 3-6, ska byggnadens ägare
se till att kontrollen görs av en sakkunnig
funktionskontrollant som är certifierad av någon som är
ackrediterad för uppgiften enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för
ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av
produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och 5 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller
uppfyller motsvarande krav enligt bestämmelser i ett annat land
inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Lag (2011:795).

Dispens

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i det enskilda
fallet ge dispens från bestämmelserna i detta kapitel.


9 kap. Bygglov, rivningslov och marklov m.m.

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om
1. bygglov, rivningslov, marklov och anmälningsplikt,
2. förhandsbesked och villkorsbesked,
3. handläggningen av lovärenden,
4. förutsättningar och villkor för lov, och
5. vad ett beslut om lov ska innehålla, hur det ska expedieras och hur länge det
gäller.

Bygglov

2 § Det krävs bygglov för
1. nybyggnad,
2. tillbyggnad, och
3. annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att

a) byggnaden helt eller delvis tas i anspråk eller inreds för ett väsentligen
annat ändamål än det som byggnaden senast har använts för eller enligt senast
beviljade bygglov har anpassats till utan att den avsedda användningen kommit
till stånd,
b) det i byggnaden inreds någon ytterligare bostad eller någon ytterligare lokal
för handel, hantverk eller industri, eller

c) byggnaden byter färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller
byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas på annat sätt.

Första stycket 3 c gäller bara om byggnaden ligger i ett område som omfattas av
en detaljplan.

3 § Trots 2 § första stycket 1, 2 och 3 b krävs det inte
bygglov för en ekonomibyggnad för jordbruk, skogsbruk eller
annan liknande näring, om åtgärden vidtas i ett område som
inte omfattas av en detaljplan. Lag (2011:335).

4 § För en- och tvåbostadshus och till dem hörande fristående
uthus, garage och andra små byggnader (komplementbyggnader) krävs det, trots 2 § och föreskrifter som har meddelats med
stöd av 16 kap. 7 §, inte bygglov för att
1. med en mur eller ett plank anordna en skyddad uteplats
inom 3,6 meter från bostadshuset, om muren eller planket inte
är högre än 1,8 meter och inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter,
2. anordna ett skärmtak över en sådan uteplats som anges i 1 eller över en altan, balkong eller entré, om skärmtaket
tillsammans med andra skärmtak som har anordnats på tomten
med stöd av undantag från krav på bygglov inte täcker en
större area än 15,0 kvadratmeter och inte placeras närmare
gränsen än 4,5 meter, eller
3. i omedelbar närhet av bostadshuset uppföra eller bygga
till en komplementbyggnad som

a) tillsammans med andra komplementbyggnader som har uppförts
på tomten med stöd av undantag från krav på bygglov enligt
denna paragraf eller motsvarande äldre bestämmelser inte får
en större byggnadsarea än 15,0 kvadratmeter,
b) har en taknockshöjd som inte överstiger 3,0 meter, och

c) inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter.

En åtgärd som avses i 1-3 får vidtas närmare gränsen än 4,5 meter, om de grannar som berörs medger det.

Första stycket 3 gäller inte
1. om kommunen enligt 8 § första stycket 2 a har bestämt att
åtgärden kräver bygglov, eller
2. för ett sådant bostadshus som utgör ett
komplementbostadshus som avses i 4 a §. Lag (2014:900).

4 a § Trots 2 § krävs det inte bygglov för att, i omedelbar
närhet av ett en- eller tvåbostadshus, uppföra eller bygga
till en byggnad som
1. avses utgöra antingen en särskild bostad (komplementbostadshus) eller en komplementbyggnad,
2. tillsammans med övriga byggnader som har uppförts på
tomten med stöd av denna paragraf inte får en större
byggnadsarea än 25,0 kvadratmeter,
3. har en taknockshöjd som inte överstiger 4,0 meter,
4. inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter, och
5. i förhållande till en järnväg inte placeras närmare
spårets mitt än 30,0 meter.

Det krävs inte heller bygglov för att ändra en
komplementbyggnad till ett sådant komplementbostadshus som
avses i första stycket.

En åtgärd som avses i första eller andra stycket får vidtas
närmare gränsen än 4,5 meter, om de grannar som berörs medger
det. Sådan åtgärd får även vidtas närmare spårets mitt än 30,0 meter om järnvägens infrastrukturförvaltare medger
det. Lag (2014:477).

4 b § För en- eller tvåbostadshus krävs det trots 2 § inte
bygglov för att
1. göra högst en tillbyggnad som inte har en större
bruttoarea än 15,0 kvadratmeter, som inte överstiger
bostadshusets taknockshöjd och som inte placeras närmare
gränsen än 4,5 meter, eller
2. på ett bostadshus som saknar takkupor bygga högst två
kupor eller på ett bostadshus som redan har en takkupa bygga
ytterligare en takkupa, där takkuporna får uppta högst halva
takfallet och det inte innebär något ingrepp i den bärande
konstruktionen.

En åtgärd som avses i första stycket 1 får vidtas närmare
gränsen än 4,5 meter, om de grannar som berörs medger det.

Första stycket gäller inte för ett sådant bostadshus som
utgör ett komplementbostadshus. Lag (2014:477).

4 c § För enbostadshus krävs det trots 2 § inte bygglov för
att i byggnaden inreda ytterligare en bostad. Detta gäller
dock inte för ett sådant bostadshus som utgör ett
komplementbostadshus. Lag (2014:477).

4 d § En åtgärd som avses i 4 a-4 c §§ får inte vidtas utan
bygglov
1. om kommunen enligt 8 § första stycket 2 a har bestämt att
åtgärden kräver bygglov, eller
2. på byggnader eller inom bebyggelseområden som avses i 8 kap. 13 §.

En åtgärd som avser ett komplementbostadshus enligt 4 a §, en
åtgärd enligt 4 b § första stycket 1 eller 4 c § får inte
vidtas utan bygglov inom eller i anslutning till sådana
områden som avses i 3 kap. 9 § andra stycket miljöbalken om
det är fråga om flygplatser och övnings- eller skjutfält. Lag (2014:477).

4 e § Vid tillämpningen av 4 a § ska ett komplementbostadshus
inte anses utgöra ett sådant enbostadshus som avses i
paragrafens första stycke. Lag (2014:477).

5 § För en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnader inom ett
område med detaljplan krävs det, trots 2 §, inte bygglov för att färga om, byta
fasadbeklädnad eller byta taktäckningsmaterial, om åtgärden inte väsentligt
ändrar byggnadens eller områdets karaktär.

Första stycket gäller inte om kommunen enligt 8 § första stycket 2 a har bestämt
att åtgärden kräver bygglov.

6 § För en- och tvåbostadshus och tillhörande
komplementbyggnader, murar och plank utanför ett område med
detaljplan krävs det, trots 2 § och föreskrifter som har
meddelats med stöd av 16 kap. 7 §, inte bygglov för att
1. göra en liten tillbyggnad, om åtgärden inte vidtas närmare
gränsen än 4,5 meter, eller
2. uppföra en komplementbyggnad, en mur eller ett plank i
omedelbar närhet av bostadshuset, om åtgärden inte vidtas
närmare gränsen än 4,5 meter.

En åtgärd som avses i 1 eller 2 får vidtas närmare gränsen än 4,5 meter, om de grannar som berörs medger det.

Första och andra styckena gäller inte om kommunen enligt 8 § första stycket 3 har bestämt att åtgärden kräver bygglov
eller om åtgärden vidtas inom en sammanhållen bebyggelse och
bygglov behövs med hänsyn till omfattningen av byggnadsverk i
bebyggelsen. Lag (2014:900).

7 § I den omfattning som kommunen med stöd av 4 kap. 15 eller 42 § har bestämt
ska gälla som undantag från kravet på bygglov krävs det, trots 2 §, inte bygglov
för att
1. inom ett område med detaljplan, genomföra en åtgärd på det sätt och under den
tid som kommunen har bestämt i planen, eller
2. inom ett område som omfattas av områdesbestämmelser på det sätt som kommunen
har bestämt i områdesbestämmelserna

a) vidta en åtgärd som avser en komplementbyggnad,
b) göra en liten tillbyggnad,
c) göra en tillbyggnad till eller annan ändring av en industribyggnad, eller

d) vidta en åtgärd som avser ett enkelt fritidshus, en kolonistuga eller annan
liknande byggnad.

För att inom en sammanhållen bebyggelse vidta en åtgärd som avses i första
stycket 2 a eller b krävs medgivande från berörda grannar för att åtgärden ska
få vidtas utan bygglov, om ett sådant medgivande behövs med hänsyn till
omfattningen av byggnadsverk i bebyggelsen.

Första och andra styckena gäller inte om en bygglovsprövning är nödvändig för
att tillvarata grannars intressen eller allmänna intressen.

8 § Utöver det som följer av 2-7 §§ krävs det bygglov i den
utsträckning som framgår av
1. föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §,
2. det som kommunen för ett område som utgör en värdefull
miljö

a) i en detaljplan har bestämt för att vidta en åtgärd som
avses i 4 § första stycket 3, 4 a-4 c §§ eller 5 § första
stycket,
b) i en detaljplan eller områdesbestämmelser har bestämt för
att underhålla eller ändra ett byggnadsverk eller
bebyggelseområde som avses i 8 kap. 13 §,
c) i områdesbestämmelser har bestämt för att i området byta
en byggnads färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial
eller vidta någon annan åtgärd som avsevärt påverkar
byggnadens yttre utseende,
3. det som kommunen i områdesbestämmelser har bestämt för att
utanför en sammanhållen bebyggelse vidta åtgärder som avses i 6 § första stycket 1 och 2,
4. det som kommunen i områdesbestämmelser har bestämt i fråga
om ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller liknande
näring,
5. det som kommunen i en detaljplan eller områdesbestämmelser
har bestämt för att anordna eller väsentligt ändra
anläggningar för sådana grundvattentäkter som avses i 11 kap. 11 § 1 miljöbalken.

Första stycket 4 och 5 gäller endast om det finns särskilda
skäl för en bygglovsprövning. Lag (2014:900).

9 § Om ett bygglov används för ett ändamål som har en sådan säsongskaraktär att
den åtgärd som omfattas av bygglovet behöver upprepas under två eller flera år i
följd, får åtgärden vidtas igen utan ny prövning, om det sker inom ett år från
det att åtgärden senast avslutades.

Rivningslov

10 § Det krävs rivningslov för att riva en byggnad eller en del av en byggnad
1. inom ett område med detaljplan, om kommunen inte har bestämt något annat i
planen, och
2. utanför ett område med detaljplan, om kommunen i områdesbestämmelser har
bestämt att ett rivningslov krävs.

Det krävs dock inte rivningslov, om byggnaden eller byggnadsdelen får uppföras
utan bygglov och kommunen i detaljplanen eller områdesbestämmelserna inte har
bestämt att det krävs rivningslov.

Marklov

11 § Det krävs marklov för schaktning eller fyllning som inom
ett område med detaljplan avsevärt ändrar höjdläget inom en
tomt eller för mark inom en allmän plats, om inte kommunen
har bestämt annat i detaljplanen.

Om ett visst höjdläge för markytan är bestämt i detaljplanen,
krävs det trots första stycket inte marklov för att höja
eller sänka markytan till den nivån. Lag (2014:900).

12 § Det krävs marklov för trädfällning och skogsplantering inom ett område med
detaljplan, om kommunen har bestämt det i planen.

13 § Det krävs marklov för schaktning, fyllning, trädfällning och
skogsplantering i ett område utanför detaljplan, om
1. åtgärden ska genomföras i ett område som är avsett för bebyggelse eller i
närheten av en befintlig eller planerad anläggning för totalförsvaret, statlig
flygplats, annan flygplats för allmänt bruk, kärnreaktor, annan
kärnenergianläggning eller annan anläggning som kräver ett skydds- eller
säkerhetsområde, och
2. kommunen i områdesbestämmelser har bestämt att det krävs sådant marklov i
området.

Lov för åtgärder som inte kräver lov

14 § Även om en åtgärd med ett byggnadsverk eller mark inte kräver bygglov,
rivningslov eller marklov, får den som avser att vidta åtgärden ansöka om att
åtgärden prövas och har rätt att få sin ansökan prövad som om åtgärden krävde
lov. Prövningen ska avse åtgärdens förenlighet med denna lag.

Åtgärder för totalförsvaret

15 § Bestämmelser om bygglov, rivningslov och marklov gäller inte åtgärder med
byggnader eller andra anläggningar som är avsedda för totalförsvaret och som är
av hemlig natur. Sådana åtgärder ska föregås av samråd med länsstyrelsen som på
lämpligt sätt ska underrätta kommunen om åtgärderna och var de ska utföras.

Anmälningsplikt

16 § Även om en åtgärd inte kräver bygglov, rivningslov eller marklov, får
åtgärden inte påbörjas i strid med föreskrifter om skyldighet att anmäla
åtgärden som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 §.

Förhandsbesked

17 § Om den som avser att vidta en bygglovspliktig åtgärd begär det, ska
byggnadsnämnden ge ett förhandsbesked i fråga om åtgärden kan tillåtas på den
avsedda platsen.

18 § Ett förhandsbesked som innebär att åtgärden kan tillåtas är bindande vid
den kommande bygglovsprövningen, om ansökan om bygglov görs inom två år från den
dag då förhandsbeskedet vann laga kraft.

Villkorsbesked

19 § Om den som avser att vidta en bygglovspliktig åtgärd begär det, ska
byggnadsnämnden i ett villkorsbesked redovisa sin bedömning i fråga om åtgärden
kan antas komma att bli föremål för villkor för att uppfylla kraven i 8 kap. 1 och 2 §§. Ett sådant villkorsbesked är inte bindande.

Handläggningen av ärenden om lov och förhandsbesked

20 § Ansökningar om bygglov, rivningslov, marklov och förhandsbesked prövas av
byggnadsnämnden.

21 § En ansökan om lov eller förhandsbesked ska vara skriftlig och innehålla de
ritningar, beskrivningar och andra uppgifter som behövs för prövningen.

En ansökan om lov ska dessutom innehålla
1. byggherrens förslag om vem eller vilka som ska vara kontrollansvariga enligt
det som följer av 10 kap. 9 och 10 §§, och
2. de handlingar som krävs för beslut om startbesked enligt 10 kap., om
ansökningen avser tillbyggnad eller annan ändring av ett en- eller
tvåbostadshus.

22 § Om ansökningen är ofullständig, får byggnadsnämnden förelägga sökanden att
avhjälpa bristerna inom en viss tid. Föreläggandet ska innehålla en upplysning
om att ansökan kan komma att avvisas eller att ärendet kan komma att avgöras i
befintligt skick om föreläggandet inte följs.

Om föreläggandet inte följs, får byggnadsnämnden avvisa ansökan eller avgöra
ärendet i befintligt skick.

23 § Om byggnadsnämnden finner att en åtgärd som avses med ansökningen också
kräver tillstånd av eller anmälan till någon annan myndighet, ska nämnden
upplysa sökanden om detta.

24 § Om ansökningen avser en åtgärd som måste anmälas till kommunen enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av 9 kap. 6 § miljöbalken, ska
byggnadsnämnden underrätta miljönämnden om sitt ärende. Byggnadsnämnden och
miljönämnden ska samordna handläggningen av ärendena så att
1. berörda myndigheter, organisationer och enskilda parter ges tillfälle att i
ett sammanhang yttra sig i båda ärendena, och
2. beslut i båda ärendena meddelas i ett sammanhang.

Om det finns särskilda skäl, får nämnderna besluta att någon samordning enligt
första stycket inte ska ske. Innan de fattar ett sådant beslut ska de ge
varandra och de berörda parterna tillfälle att yttra sig.

25 § Byggnadsnämnden ska underrätta dem som avses i 5 kap. 11 § första stycket 2 och 3 och ge dem tillfälle att yttra sig över en ansökan som avser en åtgärd som
1. innebär en avvikelse från en detaljplan eller områdesbestämmelser, eller
2. ska utföras i ett område som inte omfattas av en detaljplan, inte är reglerad i områdesbestämmelser och inte heller är en sådan åtgärd som avses i 31 a § 1.

Om ett stort antal personer ska underrättas, får nämnden tillämpa 5 kap. 35 § första stycket 2.

Underrättelse enligt första stycket behöver inte ske om det är uppenbart att lov inte kan ges. Lag (2015:668).

26 § Om det inte är uppenbart onödigt, får en fråga om lov eller förhandsbesked
inte avgöras utan att sökanden och fastighetsägaren har underrättats om vad
andra har tillfört ärendet och fått tillfälle att yttra sig över det.

27 § Byggnadsnämnden ska handlägga ärenden om lov och förhandsbesked skyndsamt
och meddela sitt beslut om lov eller förhandsbesked inom tio veckor från det att
den fullständiga ansökningen kom in till nämnden. Om det är nödvändigt på grund
av utredningen i ärendet, får tiden förlängas en gång med högst tio veckor
utöver de ursprungliga tio veckorna. Sökanden ska informeras om förlängningen
och skälen för den innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut.

Bestämmelser om att ett mottagningsbevis ska skickas till sökanden när en
fullständig ansökan har kommit in och om innehållet i ett sådant bevis finns i 8 § lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden.

28 § Om ett ärende om lov eller förhandsbesked avser en byggnad eller ett
markområde som omfattas av en ansökan om expropriationstillstånd eller av ett
påbörjat arbete för att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller
områdesbestämmelser, får byggnadsnämnden besluta att ärendet om lov eller
förhandsbesked inte ska avgöras förrän frågan om expropriationstillstånd har
avgjorts eller planarbetet har avslutats. Om kommunen inte har avslutat
planarbetet inom två år från det att ansökningen om lov eller förhandsbesked kom
in till byggnadsnämnden, ska dock ärendet om lov eller förhandsbesked avgöras
utan dröjsmål.

29 § Om ett bygglov för en åtgärd tidigare har vägrats på grund av att ett
tillstånd till expropriation har getts och det tillståndet har upphört att
gälla, får en ny ansökan om bygglov till åtgärden inte avslås på grund av ett
nytt expropriationstillstånd förrän tio år har förflutit från den dag då det
första expropriationstillståndet gavs.

Förutsättningar för bygglov

30 § Bygglov ska ges för en åtgärd inom ett område med
detaljplan, om
1. den fastighet och det byggnadsverk som åtgärden avser

a) överensstämmer med detaljplanen, eller

b) avviker från detaljplanen men avvikelsen har godtagits vid
en tidigare bygglovsprövning enligt denna lag eller äldre
bestämmelser eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2 § första stycket andra meningen fastighetsbildningslagen (1970:988),
2. åtgärden inte strider mot detaljplanen,
3. åtgärden inte måste avvakta att genomförandetiden för
detaljplanen börjar löpa, och
4. åtgärden uppfyller de krav som följer av 2 kap. 6 § första
stycket 1 och 5, 6 § tredje stycket, 8 och 9 §§ samt 8 kap. 1 §, 2 § första stycket, 3, 6, 7, 9-11 §§, 12 § första stycket, 13, 17 och 18 §§.

Om åtgärden är en sådan ändring av en byggnad som avses i 2 § första stycket 3 b eller c, ska bygglov ges även om
fastigheten eller byggnaden inte uppfyller kraven i första
stycket 1. Lag (2014:900).

30 a § Om den fastighet eller det byggnadsverk som åtgärden
avser på grund av antagande av en detaljplan enligt denna lag
eller äldre bestämmelser avviker från planen, får
byggnadsnämnden i ett beslut om bygglov förklara att
avvikelsen ska anses vara en sådan avvikelse som avses i 30 § första stycket 1 b. En sådan förklaring får avse endast en
liten avvikelse som är förenlig med detaljplanens syfte. Lag (2014:900).

31 § Bygglov ska ges för en åtgärd utanför ett område med
detaljplan, om åtgärden
1. inte strider mot områdesbestämmelser,
2. inte förutsätter planläggning enligt 4 kap. 2 eller 3 §,
och
3. uppfyller de krav som följer av 2 kap. och 8 kap. 1 §, 2 § första stycket, 3, 6, 7, 9-11 §§, 12 § första stycket, 13, 17 och 18 §§ i de delar som inte har prövats i
områdesbestämmelser. Lag (2014:900).

31 a § Bygglov ska ges för en åtgärd utanför ett område med
detaljplan, om åtgärden
1. innebär endast att en byggnad ändras på ett sådant sätt
som avses i 2 § första stycket 3 c eller att ett en- eller
tvåbostadshus kompletteras med en komplementbyggnad eller en
liten tillbyggnad,
2. inte strider mot sådana områdesbestämmelser som avses i 4 kap. 42 § första stycket 3 eller 5 c, och
3. uppfyller de krav som följer av 2 kap. 6 § första stycket 1 och 5, 6 § tredje stycket, 8 och 9 §§ samt 8 kap. 1 §, 2 § första stycket, 3, 6, 7, 9-11 §§, 12 § första stycket, 13, 17 och 18 §§ i de delar som inte har prövats i
områdesbestämmelser. Lag (2014:900).

31 b § Trots 30 § första stycket 2, 31 § 1 och 31 a § 2 får
bygglov ges för en åtgärd som avviker från en detaljplan
eller områdesbestämmelser, om avvikelsen är förenlig med
detaljplanens eller områdesbestämmelsernas syfte och
1. avvikelsen är liten, eller
2. åtgärden är av begränsad omfattning och nödvändig för att
området ska kunna användas eller bebyggas på ett
ändamålsenligt sätt. Lag (2014:900).

31 c § Efter det att genomförandetiden för en detaljplan har
gått ut får bygglov utöver vad som följer av 31 b § ges för
en åtgärd som avviker från detaljplanen, om åtgärden
1. är förenlig med detaljplanens syfte och tillgodoser ett
angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse, eller
2. innebär en sådan annan användning av mark eller vatten som
utgör ett lämpligt komplement till den användning som har
bestämts i detaljplanen. Lag (2014:900).

31 d § Om avvikelser tidigare har godtagits enligt 30 § första stycket 1 b, 31 b eller 31 c §, ska en samlad
bedömning göras av den avvikande åtgärd som söks och de som
tidigare har godtagits. Lag (2014:900).

31 e § Bygglov enligt 31 b eller 31 c § får inte ges om
åtgärden kan antas medföra
1. betydande miljöpåverkan, eller
2. begränsning av rättighet eller pågående verksamhet i
omgivningen. Lag (2014:900).

32 § För en åtgärd på mark som enligt detaljplanen utgör kvartersmark för
allmänt ändamål, får bygglov ges endast om ändamålet är närmare angivet i
planen.

32 a § Bygglov får ges för en åtgärd på mark som enligt
detaljplanen utgör kvartersmark för allmänt ändamål, även om
sökanden inte är ett offentligt organ.

Om det allmänna ändamålet inte är närmare angivet i en plan,
får dock bygglov enligt första stycket ges endast om åtgärden
innebär att fastigheten och det byggnadsverk som åtgärden
avser används för det allmänna ändamål som fastigheten och
byggnadsverket senast har använts för eller enligt senast
beviljade bygglov har anpassats till utan att den avsedda
användningen kommit till stånd.

Trots andra stycket får bygglov ges för en åtgärd som innebär
en liten avvikelse från den senaste eller avsedda
användningen. Bygglov får dock inte ges om åtgärden kan antas
medföra
1. betydande miljöpåverkan, eller
2. begränsning av rättighet eller pågående verksamhet i
omgivningen. Lag (2014:900).

Tidsbegränsade bygglov

33 § För en åtgärd som uppfyller någon eller några men inte
alla förutsättningar enligt 30-32 a §§ får ett tidsbegränsat
bygglov ges, om sökanden begär det och åtgärden avses att
pågå under en begränsad tid. Ett sådant lov ska ges, om
åtgärden har stöd i en detaljplanebestämmelse om tillfällig
användning av byggnad eller mark.

Ett tidsbegränsat bygglov får ges för högst tio år. Tiden kan
på sökandens begäran förlängas med högst fem år i taget. Den
sammanlagda tiden får överstiga femton år endast om lovet ska
användas för ett ändamål som avses i 9 §. Lag (2014:900).

Förutsättningar för rivningslov

34 § Rivningslov ska ges för en åtgärd som avser en byggnad eller byggnadsdel
som inte
1. omfattas av rivningsförbud i detaljplan eller områdesbestämmelser, eller
2. bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historiska,
kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde.

Förutsättningar för marklov

35 § Marklov ska ges för en åtgärd som
1. inte strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser,
2. inte förhindrar eller försvårar det berörda områdets
användning för bebyggelse,
3. inte medför olägenheter för användningen av sådana
anläggningar som anges i 13 § 1,
4. inte medför störningar eller betydande olägenheter för
omgivningen, och
5. uppfyller de krav som

a) följer av 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 9-12 §§, om
lovet avser en åtgärd inom ett område med detaljplan, eller

b) följer av 2 kap. och 8 kap. 9-12 §§ i de delar som inte har
prövats i områdesbestämmelser, om lovet avser en åtgärd
utanför ett område med detaljplan.

Marklov får ges till en åtgärd som endast innebär en liten
avvikelse från detaljplanen eller områdesbestämmelserna, om
avvikelsen är förenlig med syftet med planen eller
bestämmelserna. Lag (2011:335).

Villkorade lov

36 § Om ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller
områdesbestämmelser inte har vunnit laga kraft, får ett bygglov, rivningslov
eller marklov för en åtgärd som avses att vidtas inom det område som
detaljplanen eller områdesbestämmelserna omfattar ges med villkoret att
planbeslutet vinner laga kraft. Beslutet om lov ska i så fall innehålla en
upplysning om att åtgärden inte får påbörjas innan planbeslutet har vunnit laga
kraft.

37 § I ett beslut om bygglov får byggnadsnämnden bestämma att byggnadsarbeten
inte får påbörjas förrän fastighetsägaren har betalat ersättning för gator eller
andra allmänna platser eller har ställt säkerhet för ersättningen.

37 a § Om kommunen i en detaljplan med stöd av 4 kap. 14 § har bestämt att lov endast får ges om en viss förutsättning
är uppfylld, får ett lov ges med villkoret att
förutsättningen i stället ska vara uppfylld för att
startbesked ska få ges. Lag (2014:900).

38 § I ett bygglov eller marklov för en åtgärd som redan har utförts, får
byggnadsnämnden bestämma om skyldighet att vidta de ändringar i det utförda som
behövs. I beslutet ska nämnden i så fall ange den tid inom vilken ändringarna
ska vara utförda.

Beslutets innehåll

39 § Ett förhandsbesked som innebär att en åtgärd kan tillåtas ska innehålla
1. en upplysning om att förhandsbeskedet endast gäller om bygglov för åtgärden
söks inom två år efter det att beslutet om förhandsbesked vann laga kraft,
2. en upplysning om att förhandsbeskedet inte innebär att åtgärden får påbörjas,
och
3. de villkor som behövs för att förhandsbeskedet ska vara förenligt med de
förutsättningar som gäller för den kommande bygglovsprövningen.

40 § Av ett bygglov, rivningslov eller marklov ska det
framgå
1. vilken giltighetstid lovet har,
2. om det ska finnas någon som är kontrollansvarig och i så
fall vem eller vilka som är kontrollansvariga, och
3. att lovet inte innebär en rätt att påbörja den sökta
åtgärden förrän byggnadsnämnden har gett startbesked enligt 10 kap.

Lovet ska också innehålla de villkor och upplysningar som
följer av 23, 36, 37 eller 38 § eller behövs i övrigt.

Om ett bygglov avser nybyggnad eller tillbyggnad av en
bostadsbyggnad utanför ett område med detaljplan ska det, om
det inte kan anses obehövligt med hänsyn till
bullersituationen, även framgå beräknade värden för
omgivningsbuller vid bostadsbyggnadens fasad och vid en
uteplats om en sådan ska anordnas i anslutning till
byggnaden. Lag (2014:902).

Expediering och kungörelse

41 § Ett beslut om lov eller förhandsbesked ska, tillsammans med en uppgift om vad den som vill överklaga beslutet måste göra, delges
1. sökanden och annan part, och
2. dem som anges i 25 § och har lämnat synpunkter i ärendet som inte har blivit tillgodosedda.

Om delgivning är uppenbart obehövligt ska beslutet i stället skickas till dem som avses i första stycket.

Delgivning med sökanden får inte ske enligt någon av bestämmelserna i 34-38 eller 47-51 §§ delgivningslagen (2010:1932). Lag (2015:668).

41 a § Ett beslut om att ge lov eller positivt förhandsbesked ska kungöras genom ett meddelande i Post- och Inrikes Tidningar. I meddelandet ska beslutets huvudsakliga innehåll och var beslutet hålls tillgängligt anges. Lag (2015:668).

41 b § Det meddelande som kungörs enligt 41 a § ska senast den
dag då kungörandet sker skickas till
1. ägaren eller innehavaren av en särskild rätt till en tomt
eller fastighet, som gränsar till den tomt eller fastighet som
lovet eller förhandsbeskedet avser, eller som skiljs åt från
denna endast av en väg eller gata, och
2. övriga kända sakägare, om antalet inte är så stort att det
skulle innebära större kostnader och besvär än vad som är
försvarligt med hänsyn till ändamålet med meddelandet att
skicka det till var och en av dem.

Första stycket gäller inte dem som enligt 41 § ska delges det
beslut som meddelandet avser. Lag (2011:335).

42 § Om byggnadsnämndens beslut omfattas av ett beslut enligt 11 kap. 12 § om att länsstyrelsen ska pröva beslutet, ska
byggnadsnämnden genast skicka beslutet till länsstyrelsen. Lag (2011:335).

Giltighetstiden för lov

43 § Om inte annat följer av 9 eller 33 §, upphör ett bygglov, rivningslov eller
marklov att gälla, om den åtgärd som lovet avser inte har påbörjats inom två år
och avslutats inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.


10 kap. Genomförandet av bygg-, rivnings- och markåtgärder

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om
1. förutsättningar för att få påbörja vissa åtgärder och ta ett byggnadsverk i
bruk,
2. byggherrens skyldighet att kontrollera genomförandet och ha en kontrollplan,
3. kontrollansvariga och deras uppgifter,
4. tekniskt samråd och startbesked innan åtgärderna påbörjas,
5. utstakning av en planerad byggnad, tillbyggnad eller anläggning,
6. byggnadsnämndens arbetsplatsbesök, och
7. slutsamråd och slutbesked i samband med att åtgärderna avslutas.

2 § Om annat inte särskilt anges i denna lag eller i
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, ska en
åtgärd som avser ett byggnadsverk, en tomt eller en allmän
plats genomföras så att åtgärden inte strider mot
1. det lov som har getts för åtgärden, eller
2. om åtgärden inte kräver lov, den detaljplan eller de
områdesbestämmelser som gäller för området.

Åtgärder som avses i 9 kap. 4-4 c och 5 §§ får, trots första
stycket 2, strida mot en detaljplan eller
områdesbestämmelser. Lag (2014:477).

Startbesked och slutbesked

3 § En åtgärd får inte påbörjas innan byggnadsnämnden har gett ett startbesked,
om åtgärden kräver
1. bygglov, marklov eller rivningslov, eller
2. en anmälan enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 §.

4 § Ett byggnadsverk får inte tas i bruk i de delar som omfattas av ett
startbesked för byggåtgärder förrän byggnadsnämnden har gett ett slutbesked, om
nämnden inte beslutar annat.

Byggherrens ansvar för kontrollen av genomförandet

5 § Byggherren ska se till att varje bygg-, rivnings- och markåtgärd som
byggherren utför eller låter utföra genomförs i enlighet med de krav som gäller
för åtgärden enligt denna lag eller föreskrifter eller beslut som har meddelats
med stöd av lagen. Om åtgärden är lov- eller anmälningspliktig, ska byggherren
se till att den kontrolleras enligt den kontrollplan som byggnadsnämnden
fastställer i startbeskedet.

Kontrollplan

6 § Byggherren ska se till att det finns en plan för kontrollen av en bygg- eller rivningsåtgärd som avses i 3 § (kontrollplan) med uppgifter om
1. vilka kontroller som ska göras och vad kontrollerna ska avse,
2. vem som ska göra kontrollerna,
3. vilka anmälningar som ska göras till byggnadsnämnden,
4. vilka arbetsplatsbesök som byggnadsnämnden bör göra och när besöken bör ske,
5. vilket farligt avfall som rivningsåtgärder kan ge upphov till, och
6. hur farligt avfall och annat avfall ska tas om hand.

7 § Kontrollplanen ska vara anpassad till omständigheterna i
det enskilda fallet och ha den utformning och detaljeringsgrad
som behövs för att på ett ändamålsenligt sätt säkerställa att
1. alla väsentliga krav som avses i 8 kap. 4 § uppfylls,
2. förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § följs, och
3. kraven på varsamhet enligt 8 kap. 17 och 18 §§ uppfylls. Lag (2011:335).

8 § Av kontrollplanen ska det framgå i vilken omfattning
kontrollen ska utföras
1. inom ramen för byggherrens dokumenterade egenkontroll, eller
2. av någon som har särskild sakkunskap och erfarenhet i fråga
om sådana åtgärder som kontrollen avser (sakkunnig) och som kan
styrka sin sakkunnighet med ett certifikat som har utfärdats av
ett organ som har ackrediterats för detta ändamål enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av
den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll
i samband med saluföring av produkter och upphävande av
förordning (EEG) nr 339/93 och 5 § lagen (2011:791) om
ackreditering och teknisk kontroll eller av någon som uppfyller
motsvarande krav enligt bestämmelser i ett annat land inom
Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Lag (2011:795).

Kontrollansvariga

9 § För den kontroll som avses i 5 § ska det finnas en eller
flera kontrollansvariga som
1. har den kunskap, erfarenhet och lämplighet som behövs för
uppgiften och kan styrka detta med ett bevis om certifiering,
och
2. har en självständig ställning i förhållande till den som
utför den åtgärd som ska kontrolleras.

Om det finns flera kontrollansvariga, ska byggherren se till
att någon av dem samordnar de kontrollansvarigas uppgifter.

Den certifiering som avses i första stycket 1 ska vara gjord av
någon som har ackrediterats för detta ändamål enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av
den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll
i samband med saluföring av produkter och upphävande av
förordning (EEG) nr 339/93 och 5 § lagen (2011:791) om
ackreditering och teknisk kontroll eller av någon som uppfyller
motsvarande krav enligt bestämmelser i ett annat land inom
Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Certifieringen ska vara tidsbegränsad och
avse ett visst slag av arbete. Lag (2011:795).

10 § Trots 9 § krävs det inte någon kontrollansvarig i fråga om
1. små ändringar av en- eller tvåbostadshus, om byggnadsnämnden
inte beslutar annat, eller
2. andra små åtgärder enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av 16 kap. 10 §.

11 § En kontrollansvarig ska
1. biträda byggherren med att upprätta förslag till den
kontrollplan som krävs enligt 6 § och, i fråga om
rivningsåtgärder, biträda vid inventeringen av farligt avfall
och annat avfall,
2. se till att kontrollplanen och gällande bestämmelser och
villkor för åtgärderna följs samt att nödvändiga kontroller
utförs,
3. vid avvikelser från föreskrifter och villkor som avses i 2 informera byggherren och vid behov meddela byggnadsnämnden,
4. närvara vid tekniska samråd, besiktningar och andra
kontroller samt vid byggnadsnämndens arbetsplatsbesök,
5. dokumentera sina byggplatsbesök och notera iakttagelser som
kan vara av värde vid utvärderingen inför slutbeskedet,
6. avge ett utlåtande till byggherren och byggnadsnämnden som
underlag för slutbesked, och
7. om den kontrollansvarige lämnar sitt uppdrag, meddela detta
till byggnadsnämnden.

12 § Om en kontrollansvarig inte utför sina uppgifter enligt 11 §, ska byggherren omedelbart underrätta byggnadsnämnden. Om
en kontrollansvarig har lämnat sitt uppdrag, ska byggherren
föreslå en ny kontrollansvarig.

13 § Om en kontrollansvarig har lämnat sitt uppdrag ska byggnadsnämnden utse en
ny kontrollansvarig.

Tekniskt samråd

14 § I fråga om sådana åtgärder som avses i 3 § ska byggnadsnämnden utan dröjsmål efter att lov har getts eller anmälan har kommit in kalla till ett sammanträde för tekniskt samråd, om
1. det krävs en kontrollansvarig enligt det som följer av 9 och 10 §§,
2. ett sådant samråd inte är uppenbart obehövligt, eller
3. byggherren har begärt ett sådant samråd.

Tekniskt samråd behövs inte för sådana åtgärder som avses i 9 kap. 4 a-4 c §§ eller för flyttning av en enstaka enkel byggnad, om byggnadsnämnden inte beslutar annat. Byggnadsnämnden får besluta att tekniskt samråd inte behövs för att flytta flera enkla byggnader.

En kallelse enligt första stycket ska vara skriftlig och skickas till byggherren och den eller dem som är kontrollansvariga. Kallelsen ska också skickas till dem i övrigt som enligt detta kapitel ska ges tillfälle att delta i samrådet eller som enligt byggnadsnämndens bedömning bör ges tillfälle att delta. Lag (2015:668).

15 § Om samrådet rör byggåtgärder som avser en arbetslokal eller ett personalrum
för arbetstagare som ska utföra arbete för en arbetsgivares räkning, ska
byggnadsnämnden ge den myndighet som ansvarar för arbetsmiljöfrågor (arbetsmiljömyndigheten) och en representant för arbetstagarna tillfälle att
delta i samrådet. Om det behövs, ska nämnden även i andra fall ge
arbetsmiljömyndigheten tillfälle att delta i samrådet.

Om samrådet rör byggåtgärder som avser tillfälliga personalbostäder för
sammanlagt minst tio boende ska byggnadsnämnden ge en representant för
arbetstagarna tillfälle att delta i samrådet.

Vid tillämpningen av denna paragraf ska det som gäller i fråga om arbetstagare
också gälla andra som enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) ska likställas med
arbetstagare.

16 § Om samrådet avser en åtgärd för vilken det krävs ett
färdigställandeskydd enligt lagen (2014:227) om
färdigställandeskydd, ska byggnadsnämnden ge den som svarar
för skyddet tillfälle att delta i samrådet. Lag (2014:228).

17 § Om samrådet avser en befintlig byggnad som innehåller ett skyddsrum, ska
byggnadsnämnden ge den myndighet som avses i 3 kap. 1 § lagen (2006:545) om
skyddsrum tillfälle att yttra sig.

18 § Byggherren ska senast vid det tekniska samrådet till byggnadsnämnden lämna
1. ett förslag till en sådan kontrollplan som krävs enligt 6 §, samt
2. de tekniska handlingar som, utöver ansökningshandlingarna enligt 9 kap. 21 §,
krävs för att byggnadsnämnden ska kunna pröva frågan om startbesked.

Första stycket 1 gäller inte rivningsåtgärder, om byggnadsnämnden i det enskilda
fallet har beslutat att det inte behövs någon kontrollplan.

19 § Vid det tekniska samrådet ska man gå igenom
1. arbetets planering och organisation,
2. byggherrens förslag till kontrollplan och de handlingar i
övrigt som byggherren har gett in,
3. hur förekomsten av tänkbart farligt avfall har
inventerats, om samrådet avser en rivningsåtgärd,
4. behovet av att byggnadsnämnden gör arbetsplatsbesök eller
av andra tillsynsåtgärder,
5. behovet av ett färdigställandeskydd,
6. behovet av utstakning,
7. byggnadsnämndens behov av ytterligare handlingar inför
beslut om kontrollplan eller startbesked, och
8. behovet av ytterligare sammanträden. Lag (2014:228).

20 § Om byggnadsnämnden finner att de åtgärder som det tekniska samrådet avser
kräver tillstånd av eller anmälan till någon annan myndighet, ska nämnden
upplysa byggherren om detta under samrådet.

21 § Byggnadsnämnden ska föra protokoll över det tekniska samrådet.

Förfarandet när det inte behövs något tekniskt samråd

22 § Om det enligt 14 § inte behövs något tekniskt samråd, ska byggnadsnämnden i
beslutet om lov eller snarast möjligt därefter eller efter det att anmälan har
kommit in
1. ge startbesked, eller
2. förelägga byggherren att ge in de ytterligare handlingar som behövs för
nämndens prövning i frågan om startbesked.

Om byggnadsnämnden finner att de åtgärder som lovet eller anmälan avser kräver
tillstånd av någon annan myndighet, ska nämnden upplysa byggherren om detta.

Byggnadsnämndens startbesked

23 § Byggnadsnämnden ska med ett startbesked godkänna att en åtgärd som avses i 3 § får påbörjas, om
1. åtgärden kan antas komma att uppfylla de krav som gäller enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,
2. ett bevis om att det finns ett färdigställandeskydd som avses i 16 § har visats upp för nämnden, om det krävs ett sådant skydd,
3. ett bevis om besked om skyddsrum har visats upp för nämnden, om det krävs ett sådant besked enligt 3 kap. 4 § lagen (2006:545) om skyddsrum,
4. en redovisning av alternativa energiförsörjningssystem har visats upp för nämnden, om en sådan redovisning krävs enligt 23 § lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader, och
5. de villkor som har uppställts enligt 4 kap. 14 § eller 9 kap. 37 a § är uppfyllda.

Vid anmälan som avser åtgärder enligt 9 kap. 4 a-4 c §§ ska byggnadsnämndens bedömning enligt första stycket endast omfatta det som anges i första stycket 1. Lag (2015:668).

24 § I startbeskedet ska byggnadsnämnden
1. fastställa den kontrollplan som ska gälla för åtgärderna enligt byggherrens
förslag och det som kommit fram i det tekniska samrådet eller annars i
handläggningen av ärendet, med uppgift om vem eller vilka som är sakkunniga
eller kontrollansvariga,
2. bestämma villkor för att få påbörja åtgärderna, om sådana villkor behövs,
3. bestämma villkor och ungefärlig tidpunkt för utstakning, om utstakning
behövs,
4. bestämma vilka handlingar som ska lämnas till nämnden inför beslut om
slutbesked, och
5. ge upplysningar om krav enligt annan lagstiftning, i den mån sådana
upplysningar behövs.

25 § Ett startbesked för lovpliktiga åtgärder upphör att gälla den dag då
beslutet om lov upphör att gälla.

Ett startbesked för anmälningspliktiga åtgärder upphör att gälla två år efter
att startbeskedet gavs. Om arbetena då har påbörjats men inte avslutats och ett
nytt tekniskt samråd behövs, ska byggnadsnämnden kalla till ett nytt sammanträde
för tekniskt samråd. Om det finns förutsättningar för slutsamråd enligt 30 § får
byggnadsnämnden i stället kalla till slutsamråd.

Det som sägs om slutsamråd i andra stycket gäller även när startbesked enligt
första stycket upphör att gälla.

Utstakning

26 § När byggnadsnämnden har gett ett startbesked enligt 23 §, ska nämnden
skyndsamt och inom den tid som anges i beskedet låta staka ut byggnaden,
tillbyggnaden eller anläggningen och märka ut dess höjdläge, om det behövs med
hänsyn till förhållandena på platsen och omständigheterna i övrigt.

Om byggnaden eller anläggningen till sitt läge är direkt beroende av gränsen mot
en grannes fastighet, ska grannen kallas till utstakningen.

Arbetsplatsbesök

27 § Efter ett startbesked enligt 23 § ska byggnadsnämnden minst en gång under
arbetets gång besöka den plats där åtgärderna genomförs, om
1. startbeskedet har föregåtts av ett tekniskt samråd, och
2. ett arbetsplatsbesök inte kan anses obehövligt.

Ett arbetsplatsbesök ska alltid göras, om startbeskedet avser ett stort eller
komplicerat byggprojekt eller om byggnadsnämnden och byggherren vid det tekniska
samrådet har kommit överens om ett arbetsplatsbesök.

28 § Byggnadsnämnden ska föra protokoll över arbetsplatsbesöket. Protokollet ska
skickas till byggherren och den kontrollansvarige.

Kompletterande villkor

29 § Byggnadsnämnden får besluta om kompletterande villkor för bygg- eller
rivningsåtgärderna eller för kontrollen, om
1. sådana villkor behövs för att uppfylla kraven enligt denna lag eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
2. behovet av villkoren inte kunde förutses när startbeskedet gavs.

Slutsamråd

30 § I samband med att byggåtgärder som har omfattats av ett tekniskt samråd
avslutas ska byggnadsnämnden kalla till ett sammanträde för slutsamråd, om det
inte är uppenbart obehövligt.

31 § En kallelse enligt 30 § ska vara skriftlig och skickas till
1. byggherren,
2. den eller de kontrollansvariga, och
3. övriga som enligt byggnadsnämnden bör ges tillfälle att delta.

32 § Slutsamrådet ska normalt hållas på den plats där byggåtgärderna har
genomförts. Vid slutsamrådet ska följande gås igenom:
1. hur kontrollplanen, andra villkor i startbeskedet och kompletterande villkor
har följts,
2. avvikelser från de krav som gäller för åtgärderna,
3. den kontrollansvariges utlåtande enligt 11 § 6,
4. den kontrollansvariges och byggnadsnämndens dokumentation över besök på
byggarbetsplatsen och annan dokumentation över arbetets utförande,
5. behov av andra åtgärder, och
6. förutsättningarna för ett slutbesked.

33 § Byggnadsnämnden ska föra protokoll över slutsamrådet.

Byggnadsnämndens slutbesked

34 § Byggnadsnämnden ska med ett slutbesked godkänna att en eller flera åtgärder
som avses i 3 § ska anses slutförda och, i fråga om byggåtgärder, att
byggnadsverket får tas i bruk, om
1. byggherren har visat att alla krav som gäller för åtgärderna enligt lovet,
kontrollplanen, startbeskedet eller beslut om kompletterande villkor är
uppfyllda, och
2. nämnden inte har funnit skäl att ingripa enligt 11 kap.

35 § Trots 34 § 1 får ett slutbesked ges om det finns brister i uppfyllandet som
är försumbara.

Byggnadsnämnden ska i slutbeskedet göra de anmärkningar som behövs med anledning
av bristerna.

36 § Om ett slutbesked inte kan ges på grund av att en brist
som inte är försumbar behöver avhjälpas eller på grund av att
en kontroll behöver göras i ett senare skede, får
byggnadsnämnden ge ett slutbesked som är beroende av att
bristen avhjälps eller att kontrollen görs (interimistiskt
slutbesked). Ett interimistiskt slutbesked får avse etapper i
ett projekt.

Om det behövs, ska nämnden i ett interimistiskt slutbesked
ange vad som gäller i fråga om möjligheterna att ta ett
byggnadsverk i bruk.

När bristen är avhjälpt eller kontrollen är gjord ska nämnden
slutligt pröva frågan om slutbesked enligt 34 §. Lag (2014:900).

37 § Byggnadsnämnden ska pröva frågan om slutbesked så snart nämnden har fått in
eller skaffat sig det underlag som behövs för prövningen. Handläggningen ska ske
skyndsamt.

Om nämnden finner att det finns skäl för ett ingripande enligt 11 kap., ska
nämnden också handlägga den frågan skyndsamt.


11 kap. Tillsyn, tillträde, ingripanden och påföljder

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om
1. tillsynen allmänt, möjlighet att få ett ingripandebesked
samt skyldighet att ge tillträde och lämna upplysningar för
tillsynen,
2. tillsynen över kommunala beslut och regionplanebeslut,
3. förelägganden som behövs för att regler, domar och beslut
ska följas,
4. genomförande på den försumliges bekostnad och förbud mot
fortsatt arbete eller användning av byggnadsverk,
5. ingripanden mot kontrollanter och kontrollansvariga,
6. att förelägganden och förbud får förenas med vite eller
ska genomföras omedelbart,
7. handräckning,
8. anteckningar av förelägganden och förbud i
fastighetsregistret samt verkan av förelägganden och förbud
vid ägarbyte,
9. byggsanktionsavgifter,
10. överlåtelse av egendom efter en överträdelse,
11. tystnadsplikt, och
12. avgift vid tillsyn. Lag (2013:306).

Allmänt om tillsynen

2 § Tillsynen över att denna lag och EU-förordningar i frågor inom lagens
tillämpningsområde samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats
med stöd av lagen eller en sådan EU-förordning följs utövas enligt detta kapitel
och föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap.

3 § Tillsynen ska utövas av regeringen, länsstyrelsen och den eller de statliga
myndigheter i övrigt som regeringen bestämmer och av byggnadsnämnden (tillsynsmyndigheterna).

Tillsynsmyndigheterna ska samarbeta med varandra samt med sådana statliga och
kommunala organ som fullgör uppgifter av betydelse för tillsynsverksamheten.

4 § En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att tillsynsuppgifter som
byggnadsnämnden har enligt detta kapitel ska skötas helt eller delvis av
byggnadsnämnden i den andra kommunen. Befogenheten att meddela beslut i
tillsynsärenden får dock inte överlåtas.

5 § En tillsynsmyndighet ska pröva förutsättningarna för och behovet av att
ingripa eller besluta om en påföljd enligt detta kapitel, så snart det finns
anledning att anta att någon inte har följt en bestämmelse i denna lag, i
föreskrifter, domar eller andra beslut som har meddelats med stöd av lagen eller
i EU-förordningar som rör frågor inom lagens tillämpningsområde.

6 § Det som gäller för byggnadsverk i detta kapitel ska tillämpas också i fråga
om skyltar och ljusanordningar.

Ingripandebesked

7 § Om någon begär det, ska byggnadsnämnden i ett skriftligt ingripandebesked
redovisa om det i fråga om ett visst byggnadsverk har vidtagits någon åtgärd som
enligt nämndens bedömning motiverar ett ingripande enligt detta kapitel.

Tillträde och upplysningar

8 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har
1. byggnadsnämnden och länsstyrelsen samt den som på nämndens eller länsstyrelsens uppdrag utför ett arbete rätt att få tillträde till fastigheter och byggnadsverk samt att där vidta de åtgärder som behövs för att utföra arbetet,
2. en tillsynsmyndighet rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar från byggherren som behövs för tillsynen över bygg-, rivnings- och markåtgärder, och
3. en tillsynsmyndighet rätt att hos den som tillverkar eller representerar den som tillverkar och hos den som importerar eller saluför byggprodukter som omfattas av tillsynen

a) få tillgång till produkter för kontroll,
b) på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs, och

c) få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.

Tillsynsmyndighetens rätt enligt första stycket 3 gäller även hos den som installerar hissar.

En myndighet som framställer kartor för samhällets behov har för att fullgöra sin kartläggningsuppgift också en sådan rätt till tillträde som anges i första stycket 1, dock inte till bostäder.

Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna ta del av innehållet i ett utländskt certifikat, intyg eller annan handling, ska handlingen på myndighetens begäran visas i översättning till svenska. Översättningen behöver inte vara auktoriserad. Lag (2016:140).

8 a § En tillsynsmyndighet som ska övervaka och utvärdera
tekniska bedömningsorgan enligt artikel 29.3 i förordning (EU) nr 305/2011 har rätt att hos bedömningsorganen
1. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs,
och
2. få tillträde till lokaler. Lag (2013:306).

8 b § Den som tillverkar eller representerar den som
tillverkar och den som importerar eller saluför byggprodukter
ska efter beslut från tillsynsmyndigheten ersätta myndigheten
för kostnader vid provtagning och undersökning av prov, om en
produkt vid tillsyn enligt 2 § visar sig inte uppfylla
gällande krav. Lag (2013:306).

8 c § Den som tillverkar eller representerar den som
tillverkar och den som importerar eller saluför byggprodukter
ska få ersättning från tillsynsmyndigheten för produkter som
ska kontrolleras enligt 8 § första stycket 3, om det finns
särskilda skäl för det. Lag (2013:306).

9 § Polismyndigheten ska lämna det biträde som behövs för
tillträde enligt 8 §. Lag (2014:769).

Tillsyn över kommunala beslut

10 § När länsstyrelsen enligt 5 kap. 29, 38 eller 39 § har fått ett meddelande
om att en kommun beslutat att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller
områdesbestämmelser, ska länsstyrelsen inom tre veckor besluta om den ska
överpröva kommunens beslut eller inte.

Länsstyrelsen ska överpröva kommunens beslut, om beslutet kan antas innebära att
1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses,
2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som
angår flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt,
3. en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs,
4. strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken upphävs i strid med gällande
bestämmelser, eller
5. en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet
eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion.

11 § Länsstyrelsen ska upphäva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en
detaljplan eller områdesbestämmelser i dess helhet, om beslutet har en sådan
innebörd som anges i 10 § andra stycket. Om kommunen medger det, får beslutet
upphävas i en viss del.

12 § För ett visst geografiskt område får regeringen eller länsstyrelsen, om det
finns särskilda skäl, besluta att det som enligt 10 och 11 §§ gäller för
länsstyrelsens prövning av kommunens beslut också ska tillämpas i fråga om
byggnadsnämndens beslut om lov eller förhandsbesked enligt 9 kap.

Om länsstyrelsen beslutar att överpröva ett lov eller förhandsbesked, får
länsstyrelsen besluta att lovet eller förhandsbeskedet inte ska gälla förrän
prövningen har avslutats.

Tillsyn över regionplanebeslut

13 § När regeringen enligt 7 kap. 9 § har fått ett meddelande om ett beslut att
anta, ändra eller upphäva en regionplan, ska regeringen inom tre månader besluta
om den ska överpröva regionplanebeslutet eller inte.

Regeringen får överpröva regionplanebeslutet endast om beslutet kan antas
innebära att ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte
tillgodoses.

14 § Regeringen får upphäva ett beslut att anta, ändra eller upphäva en
regionplan i dess helhet eller i en viss del, om beslutet innebär att ett
riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses.

Planförelägganden

15 § Regeringen får förelägga en kommun att inom en viss tid anta, ändra eller
upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser (planföreläggande), om det
behövs för att tillgodose ett intresse som avses i 10 § andra stycket 1 eller 2.

16 § Om kommunen inte följer ett planföreläggande, får regeringen
1. besluta att länsstyrelsen på kommunens bekostnad ska ta fram det förslag och
i övrigt göra det arbete som enligt 5 kap. behövs för att detaljplanen eller
områdesbestämmelserna ska kunna antas, ändras eller upphävas, och
2. anta, ändra eller upphäva detaljplanen eller områdesbestämmelserna.

Lovförelägganden

17 § Om en åtgärd som kräver bygglov, rivningslov eller marklov har vidtagits
utan lov, ska byggnadsnämnden i ett föreläggande ge fastighetens eller
byggnadsverkets ägare tillfälle att inom en viss tid ansöka om lov, om det är
sannolikt att lov kan ges för åtgärden (lovföreläggande).

Förelägganden om underhållsutredning

18 § Om det brister i underhållet av ett byggnadsverk, får byggnadsnämnden
uppdra åt en sakkunnig att utreda behovet av underhållsåtgärder. Innan nämnden
beslutar om ett sådant uppdrag, ska nämnden i ett föreläggande ge
byggnadsverkets ägare tillfälle att inom en viss tid ge synpunkter på uppdraget
och på frågan om vem som ska betala kostnaderna för uppdraget.

Den sakkunnige ska vara certifierad enligt 10 kap. 8 § 2.

Åtgärdsförelägganden

19 § Om en byggherre, ägare, nyttjanderättshavare, väghållare, kontrollansvarig,
sakkunnig eller huvudman för en allmän plats låter bli att vidta en åtgärd och
därigenom bryter mot en skyldighet enligt denna lag eller föreskrifter eller
beslut som har meddelats med stöd av lagen, får byggnadsnämnden förelägga denne
att inom en viss tid vidta åtgärden (åtgärdsföreläggande).

Rättelseförelägganden

20 § Om det på en fastighet eller i fråga om ett byggnadsverk
har vidtagits en åtgärd i strid mot denna lag eller
föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen,
får byggnadsnämnden förelägga den som äger fastigheten eller
byggnadsverket att vidta rättelse inom en viss tid (rättelseföreläggande).

Byggnadsnämnden får inte besluta om ett föreläggande om det
har förflutit mer än tio år från överträdelsen.

Den tioårsgräns som anges i andra stycket gäller inte om
överträdelsen är att någon olovligen har tagit i anspråk eller
inrett en bostadslägenhet för ett väsentligen annat ändamål än
bostadsändamål. Lag (2011:335).

Rivningsförelägganden

21 § Om ett byggnadsverk är förfallet eller skadat i väsentlig omfattning och
inte sätts i stånd inom skälig tid, får byggnadsnämnden förelägga ägaren att
inom viss tid riva byggnadsverket (rivningsföreläggande).

Förelägganden för ökad trafiksäkerhet

22 § Om ett byggnadsverk inom ett område med detaljplan innebär stora
olägenheter för trafiksäkerheten på grund av att förhållandena har ändrats, får
byggnadsnämnden förelägga ägaren att ta bort byggnadsverket eller att vidta
någon annan åtgärd med det som avhjälper eller minskar olägenheterna.

Om byggnadsverket är en byggnad, får ett föreläggande att ta bort eller flytta
byggnaden meddelas endast om byggnaden kan flyttas utan svårighet eller har ett
ringa värde.

23 § Byggnadsnämnden får förelägga ägaren av en fastighet eller en byggnad inom
ett område med detaljplan att anordna stängsel eller ändra utfart eller annan
utgång mot gator eller vägar, om det behövs med hänsyn till trafiksäkerheten.

Förelägganden om stängsel kring industrianläggningar som inte används

24 § Om ett byggnadsverk för industriändamål inte längre används, får
byggnadsnämnden förelägga ägaren att anordna stängsel kring det, om det behövs
till skydd mot olycksfall.

Produktförelägganden

25 § Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om
det föreläggande eller förbud som från skyddssynpunkt behövs
för att bestämmelsen om byggprodukter i 8 kap. 20 § andra
stycket ska följas. Lag (2013:306).

26 § Om en byggprodukt som omfattas av förordning (EU) nr 305/2011 inte uppfyller de krav som fastställs i förordningen
eller om tillsynsmyndigheten har tillräckliga skäl att anta
att produkten inte uppfyller förordningens krav får
myndigheten vidta de åtgärder som följer av artiklarna 56-59.

Om en byggprodukt inte uppfyller de krav som följer av
föreskrifter meddelade med stöd av 16 kap. 6 § 2 får
tillsynsmyndigheten vidta de åtgärder som följer av
artiklarna 19-21 i förordning (EG) nr 765/2008.

Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om det
föreläggande som behövs för att de krav på byggprodukter som
avses i första och andra styckena ska uppfyllas. Lag (2013:306).

Genomförande på bekostnad av den som fått ett föreläggande

27 § Om ett föreläggande enligt 17 § inte följs, får byggnadsnämnden besluta att
på ägarens bekostnad låta upprätta de ritningar och beskrivningar samt vidta de
åtgärder i övrigt som är nödvändiga för att pröva frågan om lov.

När den tid för synpunkter som har angetts i ett föreläggande enligt 18 § har
gått ut, får byggnadsnämnden uppdra åt en sakkunnig att på ägarens bekostnad
utreda behovet av underhållsåtgärder.

Om ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23 eller 24 § inte följs, får
byggnadsnämnden besluta att åtgärden ska genomföras på den försumliges bekostnad
och hur det ska ske.

28 § Byggnadsnämnden får besluta om genomförande enligt 27 § endast om
föreläggandet har innehållit en upplysning om detta.

Nämnden ska se till att genomförandet inte ger upphov till oskäliga kostnader.

29 § Kronofogdemyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att genomföra en
åtgärd som avses i 27 § tredje stycket.

Förbud mot fortsatt arbete eller åtgärd

30 § Om det är uppenbart att ett byggnads-, rivnings- eller markarbete eller en
annan åtgärd äventyrar en byggnads hållfasthet eller medför fara för människors
liv eller hälsa, ska byggnadsnämnden förbjuda att arbetet eller åtgärden
fortsätter.

31 § Om det är uppenbart att ett byggnads-, rivnings- eller markarbete eller en
annan åtgärd strider mot denna lag eller en föreskrift eller ett beslut som har
meddelats med stöd av lagen, får byggnadsnämnden förbjuda att arbetet eller
åtgärden fortsätter.

32 § Om byggherren i fråga om ett byggnads-, rivnings- eller markarbete eller en
annan åtgärd inte följer någon väsentlig del av en kontrollplan, får
byggnadsnämnden förbjuda att arbetet fortsätter till dess bristerna har
avhjälpts.

32 a § Byggnadsnämnden får i samband med ett föreläggande
enligt 20 § förbjuda att den olovliga åtgärden utförs på
nytt, om den kräver bygglov. Lag (2014:900).

Förbud mot användning av byggnadsverk

33 § Byggnadsnämnden får förbjuda den som äger eller har
nyttjanderätt till ett byggnadsverk att använda hela eller
delar av byggnadsverket, om
1. byggnadsverket har brister som kan äventyra säkerheten för
dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket,
eller
2. det inte finns förutsättningar för att ge slutbesked
enligt 10 kap. 34 eller 35 §.

Om ett byggnadsverk eller en del av ett byggnadsverk har
tagits i bruk med stöd av ett interimistiskt slutbesked, får
byggnadsnämnden fatta beslut om förbud enligt första stycket 2 endast om det finns synnerliga skäl för det. Lag (2014:900).

Byte av och ingripanden mot en funktionskontrollant eller kontrollansvarig

34 § Om byggnadsnämnden finner att en funktionskontrollant som
avses i 8 kap. 25 § har åsidosatt sina skyldigheter, får
nämnden besluta att en annan funktionskontrollant ska utses.

Nämnden ska anmäla sitt beslut till den som har certifierat
kontrollanten.

35 § Om byggnadsnämnden finner att en kontrollansvarig som avses i 10 kap. 9 § har åsidosatt sina skyldigheter enligt 10 kap. 11 §, ska nämnden
1. entlediga den kontrollansvarige från sitt uppdrag och underrätta den som har
certifierat den kontrollansvarige om beslutet, och
2. efter förslag från byggherren besluta om en ny kontrollansvarig.

36 § Om en kontrollansvarig har visat sig vara olämplig för sin uppgift, får den
som har certifierat den kontrollansvarige återkalla certifieringen.

Vite

37 § Ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25 eller 26 § eller ett beslut om förbud enligt 25, 30, 31, 32, 32 a
eller 33 § får förenas med vite.

Vitet får inte förvandlas till fängelse.

Frågor om utdömande av vite prövas av mark- och miljödomstol. Lag (2014:900).

Omedelbart genomförande

38 § I ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23 eller 24 § eller ett beslut enligt 27 § tredje stycket får
byggnadsnämnden bestämma att den åtgärd som föreläggandet
eller beslutet avser ska genomföras omedelbart trots att
föreläggandet eller beslutet inte har vunnit laga kraft.

Beslut om förbud enligt 25, 30, 31, 32, 32 a eller 33 § gäller omedelbart, om något annat inte bestäms. Lag (2014:900).

Handräckning

39 § Kronofogdemyndigheten får efter ansökan av
tillsynsmyndigheten besluta om handräckning för att genomföra
en åtgärd
1. som avses i 8 §, eller
2. som avses med ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23, 24 eller 25 § och det inte har förflutit mer än tio år från
den överträdelse som föreläggandet avser.

Den tioårsgräns som anges i första stycket 2 gäller inte om
överträdelsen är att någon olovligen har tagit i anspråk eller
inrett en bostadslägenhet för ett väsentligen annat ändamål än
bostadsändamål.

Bestämmelser om handräckning finns i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning. Lag (2011:335).

Anteckningar i fastighetsregistrets inskrivningsdel m.m.

40 § Den myndighet som beslutar om ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22 eller 23 § eller förbud enligt 33 § ska genast skicka sitt beslut till
inskrivningsmyndigheten.

41 § När ett beslut som avses i 40 § har kommit in till
inskrivningsmyndigheten, ska myndigheten genast göra en
anteckning om det i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Om
föreläggandet eller förbudet har förenats med ett löpande vite
enligt 4 § lagen (1985:206) om viten, ska myndigheten göra en
anteckning också om detta.

Inskrivningsmyndigheten ska genast i ett rekommenderat brev
underrätta den som senast har sökt lagfart eller inskrivning
av förvärv av tomträtt om anteckningen, om föreläggandet eller
förbudet inte är riktat mot denne. Lag (2011:335).

42 § Om byggnadsnämnden återkallar ett föreläggande eller ett förbud som avses i 40 §, ska nämnden genast anmäla återkallelsen till inskrivningsmyndigheten.

43 § Så snart byggnadsnämnden har fått kännedom om att ett föreläggande eller
förbud som avses i 40 § har upphävts genom ett lagakraftvunnet beslut eller av
annan anledning har upphört att gälla, ska nämnden anmäla detta till
inskrivningsmyndigheten.

44 § Så snart byggnadsnämnden har fått kännedom om att ett föreläggande som
avses i 40 § har följts, ska nämnden anmäla detta till inskrivningsmyndigheten.

45 § När en anmälan enligt 42, 43 eller 44 § som avser en anteckning som har
gjorts enligt 41 § har kommit in till inskrivningsmyndigheten, ska myndigheten
ta bort anteckningen.

Verkan av ett föreläggande eller förbud vid ägarbyte

46 § Om ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22 eller 23 § eller förbud enligt 33 § har riktats mot fastighetens ägare och fastigheten därefter byter ägare,
gäller föreläggandet eller förbudet i stället mot den nya ägaren.

47 § Om ett föreläggande eller förbud i ett fall som avses i 46 § har förenats
med löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten och ägarbytet har skett
genom köp, byte eller gåva, gäller vitet mot den nya ägaren räknat från och med
den första tidsperiod som börjar löpa efter äganderättsövergången under
förutsättning att vitesföreläggandet dessförinnan har antecknats enligt 41 §.

48 § Andra viten än sådana löpande viten som avses i 47 § gäller inte mot den
nya ägaren vid ett ägarbyte som avses i 46 §. Byggnadsnämnden får i stället
besluta om ett särskilt vitesföreläggande mot den nya ägaren.

49 § Det som enligt 46 och 48 §§ gäller i fråga om byte av ägare till en
fastighet ska tillämpas också på byte av ägare till en byggnad på mark som
tillhör någon annan.

50 § I ärenden om förelägganden eller förbud som avses i 46 § ska
rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om
tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.

Byggsanktionsavgifter

51 § Om någon bryter mot en bestämmelse i 8-10 kap. eller i föreskrifter eller
beslut som har meddelats med stöd av någon av bestämmelserna i 16 kap. 2-10 §§ eller mot en bestämmelse i en EU-förordning om krav på byggnadsverk eller
byggprodukter, ska tillsynsmyndigheten ta ut en särskild avgift (byggsanktionsavgift) enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 12 §.

52 § Byggsanktionsavgiftens storlek ska framgå av de
föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 16 kap. 12 §. Avgiften får uppgå till högst 50 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. När regeringen
meddelar föreskrifter om avgiftens storlek, ska hänsyn tas
till överträdelsens allvar och betydelsen av den bestämmelse
som överträdelsen avser. Lag (2013:307).

53 § En byggsanktionsavgift ska tas ut även om överträdelsen inte har skett
uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Avgiften behöver dock inte tas ut om det är oskäligt med hänsyn till
1. att den avgiftsskyldige på grund av sjukdom inte har förmått att själv eller
genom någon annan fullgöra sin skyldighet,
2. att överträdelsen berott på en omständighet som den avgiftsskyldige inte har
kunnat eller bort förutse eller kunnat påverka, eller 3. vad den avgiftsskyldige har gjort för att undvika att en överträdelse skulle
inträffa.

53 a § En byggsanktionsavgift får i ett enskilt fall sättas
ned om avgiften inte står i rimlig proportion till den
överträdelse som har begåtts. Avgiften får sättas ned till
hälften eller en fjärdedel.

Vid prövningen enligt första stycket ska det särskilt beaktas
om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av
oaktsamhet eller om överträdelsen av andra skäl kan anses
vara av mindre allvarlig art. Lag (2013:307).

54 § En byggsanktionsavgift ska inte tas ut om rättelse sker innan frågan om
sanktion eller ingripande enligt detta kapitel har tagits upp till överläggning
vid ett sammanträde med tillsynsmyndigheten.

55 § En byggsanktionsavgift ska inte tas ut om överträdelsen har medfört att ett
vite har dömts ut.

56 § En byggsanktionsavgift ska inte tas ut om överträdelsen avser rivning av en
byggnad och rivningen har
1. gjorts med stöd av annan lag eller författning,
2. varit nödvändig för att undanröja risk för människors liv eller hälsa eller
för att avvärja eller begränsa en omfattande skada på annan egendom, eller
3. gjorts på grund av att byggnaden till väsentlig del var skadad till följd av
en eldsvåda eller någon annan liknande händelse.

57 § En byggsanktionsavgift ska tas ut av
1. den som när överträdelsen begicks var ägare till den fastighet eller det
byggnadsverk som överträdelsen avser,
2. den som begick överträdelsen, eller
3. den som har fått en fördel av överträdelsen.

58 § Innan tillsynsmyndigheten beslutar att ta ut en byggsanktionsavgift ska den
som anspråket riktas mot ges tillfälle att yttra sig.

En byggsanktionsavgift får inte beslutas, om den som anspråket riktas mot inte
har getts tillfälle att yttra sig inom fem år efter överträdelsen.

59 § Ett beslut om att ta ut en byggsanktionsavgift ska delges den
avgiftsskyldige.

60 § Om två eller flera är avgiftsskyldiga för samma överträdelse, är de
solidariskt ansvariga för betalningen.

61 § En byggsanktionsavgift ska betalas inom två månader efter det att beslutet
om att ta ut avgiften har delgetts den avgiftsskyldige enligt 59 §. Det gäller
dock inte, om tillsynsmyndigheten i beslutet har bestämt en senare
betalningsdag.

Ett beslut om byggsanktionsavgift får efter sista betalningsdagen verkställas
som en dom som har vunnit laga kraft.

Om ett beslut om byggsanktionsavgift inte har verkställts inom tio år från det
att beslutet vann laga kraft, behöver avgiften inte betalas.

62 § Byggsanktionsavgiften ska tillfalla kommunen när det är byggnadsnämnden som
har beslutat att ta ut avgiften och i övrigt tillfalla staten.

63 § Om en skyldighet att betala en byggsanktionsavgift har upphävts genom ett
beslut som har vunnit laga kraft, ska tillsynsmyndigheten återbetala avgiften
jämte ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från den dag avgiften
betalades till och med den dag återbetalningen sker.

Överlåtelse av egendom efter en överträdelse

64 § Bestämmelserna om rätt till avdrag på köpeskilling eller hävning av köp i 4 kap. 12 § jordabalken ska tillämpas när egendom överlåts mot ersättning efter en
överträdelse som avses i 51 § men innan rättelse har skett, om inte överlåtaren
vid överlåtelsen upplyst om överträdelsen eller förvärvaren annars känt till
eller bort känna till överträdelsen.

Tystnadsplikt

65 § Den som i ett ärende som gäller tillsyn enligt denna lag eller EU- förordningar i frågor inom lagens tillämpningsområde samt föreskrifter, domar
och andra beslut som har meddelats med stöd av lagen eller en sådan EU- förordning har fått information om någons affärs- eller driftsförhållanden eller
förhållanden av betydelse för landets försvar, får inte obehörigen röja eller
utnyttja informationen.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Avgift vid tillsyn

66 § Den myndighet som ska övervaka och utvärdera tekniska
bedömningsorgan i enlighet med artikel 29.3 i förordning (EU) nr 305/2011 ska ha rätt att ta ut avgift för att täcka
kostnaderna för övervakning och utvärdering. Lag (2013:306).


12 kap. Byggnadsnämnden

1 § I varje kommun ska det finnas en byggnadsnämnd.

2 § Utöver de uppgifter som byggnadsnämnden har enligt andra bestämmelser i
denna lag ska nämnden
1. verka för en god byggnadskultur samt en god och estetiskt tilltalande stads- och landskapsmiljö,
2. uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och dess närmaste
omgivning samt ta de initiativ som behövs i frågor om planläggning, byggande och
fastighetsbildning,
3. samarbeta med de myndigheter, organisationer och enskilda vars arbete och
intressen rör nämndens verksamhet, och 4. lämna råd och upplysningar i frågor som rör nämndens verksamhet.

3 § Om någon begär det, ska byggnadsnämnden ge skriftliga upplysningar om
planläggning, byggande och fastighetsbildning.

4 § Om det behövs en karta för prövningen av en fråga om bygglov inom ett område
med sammanhållen bebyggelse (nybyggnadskarta) och sökanden begär det, ska
byggnadsnämnden tillhandahålla en sådan karta.

5 § Bestämmelserna i kommunallagen (1991:900) om nämnder ska gälla för
byggnadsnämnden.

6 § Ett delegationsuppdrag enligt 6 kap. 33 § kommunallagen (1991:900) får,
utöver det som följer av 6 kap. 34 § kommunallagen, inte omfatta befogenhet att
1. avgöra ärenden som är av stor vikt eller har principiell betydelse,
2. i andra fall än som avses i 11 kap. 30-32 §§ och 33 § 1 besluta förelägganden
eller förbud som förenas med vite,
3. besluta förelägganden som förenas med en upplysning om att den åtgärd som
föreläggandet avser kan komma att utföras genom byggnadsnämndens försorg på
bekostnad av den som föreläggandet riktas mot, eller
4. avgöra frågor om byggsanktionsavgift enligt 11 kap.

7 § Byggnadsnämnden ska ha minst en person med arkitektutbildning till sin hjälp
och i övrigt ha tillgång till personal i den omfattning och med den särskilda
kompetens som behövs för att nämnden ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett
tillfredsställande sätt.

8 § Byggnadsnämnden får ta ut avgifter för
1. beslut om planbesked, förhandsbesked, villkorsbesked,
startbesked, slutbesked och ingripandebesked,
2. beslut om lov,
3. tekniska samråd och slutsamråd,
4. arbetsplatsbesök och andra tillsynsbesök på
byggarbetsplatsen,
5. upprättande av nybyggnadskartor,
6. framställning av arkivbeständiga handlingar,
7. expediering och kungörelse enligt 9 kap. 41-41 b §§, och
8. andra tids- eller kostnadskrävande åtgärder. Lag (2011:335).

9 § Byggnadsnämnden får ta ut en planavgift för att täcka programkostnader och
kostnader för andra åtgärder som behövs för att upprätta eller ändra
detaljplaner eller områdesbestämmelser, om
1. nämnden ger bygglov för nybyggnad eller ändring av en byggnad, och
2. den fastighet som bygglovet avser har nytta av planen eller
områdesbestämmelserna.

Det som enligt första stycket gäller i fråga om en byggnad ska också tilllämpas
på en anläggning som kräver bygglov enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av 16 kap. 7 §.

10 § En avgift enligt 8 eller 9 § får inte överstiga kommunens genomsnittliga
kostnad för den typ av besked, beslut eller handläggning som avgiften avser.

Grunderna för hur avgifterna ska beräknas ska anges i en taxa som beslutas av
kommunfullmäktige.

11 § En avgift enligt 8 eller 9 § ska betalas av den som är sökande eller har
gjort anmälan i det ärende som beskedet, beslutet eller handläggningen avser. Avgiften får tas ut i förskott.


13 kap. Överklagande

Överklagande av kommunala beslut

1 § Följande beslut enligt denna lag får överklagas i den
ordning som gäller för laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900):
1. kommunfullmäktiges beslut om översiktsplan,
2. kommunfullmäktiges beslut om uppdrag åt byggnadsnämnden
att anta, ändra eller upphäva detaljplaner eller
områdesbestämmelser,
3. kommunfullmäktiges beslut om uppdrag åt byggnadsnämnden
att fatta beslut om skyldighet för fastighetsägare att betala
kostnader för gator och andra allmänna platser eller att
fatta beslut om villkoren för sådan betalning,
4. kommunfullmäktiges eller byggnadsnämndens beslut att inte
anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller
områdesbestämmelser,
5. kommunfullmäktiges eller byggnadsnämndens beslut om
grunderna för skyldighet att betala kostnader för gator och
andra allmänna platser och om generella villkor för sådan
betalning,
6. kommunfullmäktiges beslut om taxa i ärenden hos
byggnadsnämnden,
7. ett kommunalförbunds eller regionplaneförbunds
fullmäktiges beslut om regionplan, och
8. kommunens beslut om riktlinjer för exploateringsavtal. Lag (2014:900).

2 § Kommunala beslut enligt denna lag får inte överklagas i den del de avser
1. avbrytande av ett planarbete,
2. planbesked enligt 5 kap. 2 §,
3. andra frågor om gatukostnader än de som avses i 1 § 5,
4. villkorsbesked enligt 9 kap. 19 §,
5. förlängd handläggningstid enligt 9 kap. 27 §,
6. behovet av kontrollansvarig, särskilt sakkunnig, tekniskt samråd eller
slutsamråd,
7. ingripandebesked enligt 11 kap. 7 §, eller
8. en fråga som redan är avgjord genom en detaljplan, områdesbestämmelser eller
ett förhandsbesked.

Att tvister rörande gatukostnader prövas av mark- och miljödomstol framgår av 15 kap. 10 §.

2 a § Kommunala beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser får överklagas till mark- och miljödomstolen. Lag (2016:252).

3 § Andra kommunala beslut enligt denna lag än de som avses i 1-2 a §§ får överklagas till länsstyrelsen. Lag (2016:252).

Överklagande av länsstyrelsens och andra statliga förvaltningsmyndigheters
beslut

4 § Länsstyrelsens beslut enligt 11 kap. 10 § i frågan om att överpröva
kommunens beslut får inte överklagas. Detsamma gäller länsstyrelsens beslut
enligt 11 kap. 12 § om att överprövningsbestämmelserna också ska gälla lov eller
förhandsbesked inom ett visst geografiskt område eller att ett lov eller
förhandsbesked inte ska gälla förrän en överprövning har avslutats.

5 § Länsstyrelsens beslut enligt 11 kap. 11 § att helt eller i en viss del
upphäva kommunens beslut om detaljplan, områdesbestämmelser, lov eller
förhandsbesked får överklagas hos regeringen.

6 § Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som avses i 4 och 5 §§ och andra beslut av en statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag får
överklagas hos mark- och miljödomstol.

7 § Om ett ärende som har överklagats hos en mark- och miljödomstol rör en fråga
som har särskild betydelse för Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets
materielverk eller Försvarets radioanstalt, ska domstolen överlämna målet till
regeringen för prövning.

Rätten att överklaga

8 § Bestämmelser om vem som får överklaga beslut som avses i 2 a, 3, 5 och 6 §§ finns i 22 § förvaltningslagen (1986:223). Lag (2016:252).

9 § Enbart det förhållandet att någon har underrättats eller ska ha underrättats enligt denna lag ger inte denne rätt att överklaga beslut som avses i 2 a, 3, 5 och 6 §§. Lag (2016:252).

10 § Ett beslut som gäller staten i egenskap av fastighetsägare eller innehavare
av en särskild rätt till en fastighet får överklagas av den statliga myndighet
som förvaltar fastigheten.

11 § Ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller
områdesbestämmelser får överklagas endast av den som före utgången av
granskningstiden skriftligen har framfört synpunkter som inte har blivit
tillgodosedda.

Den inskränkning i rätten att överklaga som följer av första stycket gäller inte
om
1. beslutet har gått emot sakägaren genom att förslaget ändrats efter
granskningstiden, eller
2. överklagandet grundas på att beslutet inte har tillkommit i laga ordning.

12 § En sådan ideell förening eller annan juridisk person som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken får överklaga ett beslut att anta, ändra eller upphäva en
detaljplan som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan på grund av att
planområdet får tas i anspråk för verksamheter eller åtgärder som anges i 4 kap. 34 § denna lag.

13 § En sådan ideell förening eller annan juridisk person som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken eller en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 14 § miljöbalken får överklaga ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan
som innebär att ett område inte längre ska omfattas av strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken.

14 § Ett beslut om lov eller förhandsbesked inom sådana skydds- eller
säkerhetsområden som avses i 9 kap. 13 § får överklagas av
1. Transportstyrelsen, om beslutet rör en civil flygplats,
2. Strålsäkerhetsmyndigheten, om beslutet rör en kärnkraftsreaktor eller annan
kärnteknisk anläggning, och
3. Försvarsmakten eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, i andra
fall än de som anges i 1 och 2.

15 § Ett beslut om startbesked får överklagas endast av sökanden eller anmälaren i ärendet. Lag (2015:668).

Överklagandetid m.m.

16 § Bestämmelser om överklagande av ett beslut som avses i 2 a, 3, 5 och 6 §§ finns i 23-25 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Tiden för överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser räknas dock från den dag då beslutet eller justeringen av protokollet över beslutet har tillkännagetts på kommunens anslagstavla. När beslutet har fattats av kommunfullmäktige, ska det som enligt 23-25 §§ förvaltningslagen gäller i fråga om den myndighet som har meddelat beslutet i stället gälla kommunstyrelsen.

Tiden för överklagande av ett beslut om lov eller förhandsbesked räknas, för alla som inte ska delges beslutet enligt 9 kap. 41 §, från den dag som infaller en vecka efter att beslutet har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Lag (2016:252).

Prövningen av ett överklagande

17 § Den myndighet som prövar ett överklagande av ett beslut att anta, ändra
eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser ska endast pröva om det
överklagade beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som klaganden har
angett eller som framgår av omständigheterna.

Om myndigheten vid en prövning enligt första stycket finner att beslutet strider
mot en rättsregel, ska beslutet upphävas i sin helhet. Annars ska beslutet
fastställas i sin helhet. Beslutet ska inte upphävas om det är uppenbart att
felet saknar betydelse för avgörandet. Om kommunen har medgett det, får dock
beslutet upphävas i en viss del eller ändras på annat sätt. Ändringar som har
ringa betydelse får göras utan kommunens medgivande.

Om kommunen begär det, får myndigheten förordna att det överklagade beslutet i
sådana delar som uppenbarligen inte berörs av överklagandet får genomföras trots
att överklagandet inte har avgjorts slutligt. Ett sådant förordnande får inte
överklagas.

18 § Om länsstyrelsen enligt 11 kap. 12 § har beslutat att överpröva en kommuns beslut om ett lov eller förhandsbesked, får länsstyrelsen besluta att ett överklagande av samma kommunala beslut inte ska prövas förrän ärendet om överprövning enligt 11 kap. är slutligt avgjort. Lag (2016:252).


14 kap. Skadeersättning och inlösen

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om
1. skyldighet för kommunen att betala ersättning för skador som uppkommer till
följd av beslut enligt denna lag,
2. skyldighet för kommunen och andra att lösa in eller på annat sätt förvärva
rätt till egendom,
3. hur en skada ska bedömas och ersättning beräknas,
4. kommunens rätt till ersättning i vissa fall, och
5. att rätten till ersättning eller inlösen kan gå förlorad.

Ersättning i samband med en myndighets tillträde m.m.

2 § Om en skada har uppkommit till följd av en åtgärd som avses i 11 kap. 8 § första stycket 1 eller andra stycket, har den skadelidande rätt till ersättning
av kommunen eller, om åtgärden har vidtagits på uppdrag av en statlig myndighet,
av staten.

Ersättning vid vissa förelägganden

3 § Om byggnadsnämnden med stöd av 11 kap. 22 eller 23 § har
meddelat ett föreläggande som innebär att ett byggnadsverk
ska tas bort eller bli föremål för en annan åtgärd eller att
en utfart eller annan utgång ska ändras, har den som äger
byggnadsverket rätt till ersättning för den skada som
föreläggandet medför. Lag (2014:900).

Ersättning på grund av vägrat bygglov

4 § Om ersättning har betalats för gatukostnader enligt 6 kap. 24 eller 25 § eller enligt motsvarande äldre bestämmelser, ska kommunen betala tillbaka
ersättningen i den mån skada uppkommer genom att fastighetsägaren på grund av
att bygglov vägras inte kan använda fastigheten på det sätt som förutsattes när
ersättningen togs ut.

Kommunen ska också betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag
ersättningen betalades till kommunen.

5 § Om bygglov vägras för en åtgärd som avser att en byggnad som är förstörd
genom en olyckshändelse eller riven ska ersättas med en i huvudsak likadan
byggnad, har fastighetens ägare rätt till ersättning av kommunen för den skada
som det vägrade bygglovet medför.

Om den byggnad som ska ersättas inte är förstörd genom en olyckshändelse, gäller
rätten till ersättning endast om den skada som det vägrade bygglovet medför är
betydande i förhållande till värdet av den berörda delen av fastigheten.

Rätten till ersättning gäller endast om ansökan om bygglov har gjorts inom fem
år från det att byggnaden revs eller förstördes.

Ersättning på grund av vägrat marklov

6 § Om marklov vägras med stöd av 9 kap. 35 § första stycket 2 eller 3, har
fastighetens ägare rätt till ersättning av kommunen för den skada som det
vägrade marklovet medför.

Rätten till ersättning gäller dock endast om det vägrade marklovet innebär att
pågående markanvändning avsevärt försvåras inom den berörda delen av
fastigheten.

Ersättning på grund av rivningsförbud eller vägrat rivningslov

7 § Om en detaljplan eller områdesbestämmelser innehåller ett rivningsförbud
eller om ett rivningslov vägras enligt 9 kap. 34 §, har fastighetens ägare rätt
till ersättning av kommunen för den skada som rivningsförbudet eller det vägrade
rivningslovet medför.

Rätten till ersättning gäller dock endast om den skada som rivningsförbudet
eller det vägrade rivningslovet medför är betydande i förhållande till värdet av
den berörda delen av fastigheten.

Ersättning när en detaljplan ändras eller upphävs

8 § Om ett område som enligt en detaljplan har varit avsett för allmän
samfärdsel kommer att helt eller delvis användas för ett annat ändamål eller få
sitt höjdläge ändrat när en ny eller ändrad detaljplan genomförs, har den som
äger en fastighet som ligger intill området rätt till ersättning av väghållaren
för den skada som genomförandet av den nya eller ändrade detaljplanen medför för
ägaren.

9 § Om en detaljplan ändras eller upphävs före genomförandetidens utgång, har
den som äger en fastighet rätt till ersättning av kommunen för den skada som
ändringen eller upphävandet medför för ägaren.

En sådan rätt till ersättning gäller också om ändringen eller upphävandet sker
efter genomförandetidens utgång och skadan avser en åtgärd som när
genomförandetiden löpte ut omfattades av ett bygglovsärende som inte var
slutligt avgjort.

Ersättning på grund av bestämmelser om skydd, placering, utformning och
utförande av byggnadsverk och tomter

10 § Om kommunen i en detaljplan inför en bestämmelse som
avses i 4 kap. 8 § 1 eller 16 § 3 eller i områdesbestämmelser
inför en bestämmelse som avses i 4 kap. 42 § andra stycket,
har den som äger en fastighet som berörs av bestämmelsen rätt
till ersättning av kommunen för den skada som bestämmelsen
medför.

Rätten till ersättning gäller dock endast om bestämmelsen
innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom
berörd del av fastigheten.

Första och andra styckena gäller inte bestämmelser om
rivningsförbud. För sådana bestämmelser gäller i stället 7 §. Lag (2014:900).

Ersättning på grund av områdesbestämmelser om vegetation och markyta

11 § Om kommunen i områdesbestämmelser för ett område som
avses i 9 kap. 13 § inför en bestämmelse om vegetation eller
om markytans utformning eller höjdläge, har den som äger en
fastighet som berörs av bestämmelsen rätt till ersättning av
kommunen för den skada som bestämmelsen medför.

Rätten till ersättning gäller dock endast om bestämmelsen
innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom
berörd del av fastigheten. Lag (2011:335).

Ersättning till innehavare av särskild rätt

12 § Det som enligt 5-11 §§ gäller i fråga om fastighetens ägare ska gälla också
den som har en särskild rätt till fastigheten.

Inlösen

13 § Om ett beslut som avses i 5, 6 eller 7 §, 9 § första
stycket eller 10 eller 11 § medför att användningen av
fastigheten synnerligen försvåras, är kommunen skyldig att på
fastighetsägarens begäran lösa in fastigheten.

14 § Kommunen är skyldig att på fastighetsägarens begäran
lösa in mark eller annat utrymme som enligt detaljplanen ska
användas för
1. en allmän plats som kommunen ska vara huvudman för,
eller
2. annat än enskilt byggande.

Skyldigheten enligt första stycket 2 gäller inte om bygglov
ges enligt 9 kap. 32 a § första stycket. Lag (2014:900).

15 § Om mark eller annat utrymme enligt en detaljplan ska
användas för en allmän plats som har enskilt huvudmannaskap,
är den som ska vara huvudman för platsen skyldig att på
fastighetsägarens begäran förvärva äganderätt, nyttjanderätt
eller annan särskild rätt till marken eller utrymmet.

Första stycket gäller inte om staten enligt 16 § eller
kommunen enligt 17 § är skyldig att lösa in marken eller
utrymmet. Lag (2014:900).

16 § Om mark eller annat utrymme enligt en detaljplan ska
användas för en väg som staten ska vara väghållare för enligt
väglagen (1971:948) och som har enskilt huvudmannaskap, är
staten skyldig att på fastighetsägarens begäran förvärva
äganderätt, nyttjanderätt eller annan särskild rätt till
marken eller utrymmet. Lag (2014:900).

17 § Om mark eller annat utrymme enligt en detaljplan ska
användas för en väg som kommunen ska vara väghållare för
enligt väglagen (1971:948) men som har enskilt
huvudmannaskap, är kommunen skyldig att på fastighetsägarens
begäran förvärva äganderätt, nyttjanderätt eller annan
särskild rätt till marken eller utrymmet. Lag (2014:900).

18 § Om mark eller annat utrymme enligt en detaljplan ska användas för enskilt
byggande men också för en allmän ledning, en allmän trafikanläggning eller en
trafikanläggning som är gemensam för flera fastigheter, är den som ska vara
huvudman för anläggningen skyldig att på fastighetsägarens begäran förvärva
nyttjanderätt eller annan särskild rätt i den omfattning som behövs för
ändamålet.

19 § Den som är skyldig att förvärva en rätt till mark eller utrymme enligt 15, 16, 17 eller 18 § får bestämma vilken rätt som förvärvet ska avse.

20 § Skyldigheterna i 14-17 §§ gäller inte för tid då tillfällig användning av
marken eller utrymmet enligt detaljplanen får pågå enligt det som följer av 4 kap. 26-29 §§.

21 § Har upphävts genom lag (2012:187).

Bedömningen av en skadas betydelse

22 § Vid bedömningen av en skadas betydelse enligt någon av
bestämmelserna i 5-7 och 10-13 §§ ska hänsyn också tas till
1. andra beslut som avses i 5-7 och 10-13 §§,
2. beslut enligt 3 kap. 2 § lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m.,
3. beslut enligt 7 kap. 3, 5, 6, 9, 22 eller 24 § miljöbalken,
4. beslut som innebär att tillstånd enligt 7 kap. 11 § andra
stycket eller 28 b-29 a §§ miljöbalken inte ges,
5. förelägganden eller förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket
miljöbalken,
6. beslut som innebär att dispens inte ges i fråga om de
bestämmelser som avses i 1-5,
7. beslut enligt 18 § skogsvårdslagen (1979:429), och
8. inverkan av föreskrifter som har meddelats med stöd av 30 § skogsvårdslagen.

Första stycket gäller endast i fråga om beslut och föreskrifter
som har meddelats inom tio år före det senaste beslutet.

Att en talerätt eller rätt till ersättning eller inlösen med
anledning av ett beslut som avses i första stycket har gått
förlorad till följd av bestämmelserna i 15 kap. 4 § eller
motsvarande bestämmelser i miljöbalken eller lagen om
kulturminnen m.m. hindrar inte att hänsyn tas till beslutet.

Ersättningens bestämmande

23 § Vid bestämmande av ersättning enligt detta kapitel ska 4 kap. expropriationslagen (1972:719) tillämpas.

24 § I fall som avses i någon av bestämmelserna i 3 och 5-8 §§, 9 § första
stycket samt 10-12 §§ ska, trots det som sägs i 23 §, ersättning för minskning
av en fastighets marknadsvärde bestämmas
1. som skillnaden mellan fastighetens marknadsvärde före och efter beslutet
eller den åtgärd som avses i 8 §, och
2. utan hänsyn till förväntningar om ändring av markanvändningen.

Vid bestämmande av ersättningen ska 4 kap. 1 § andra stycket expropriationslagen (1972:719) tillämpas.

I fall som avses i 5, 7 och 12 §§ ska ersättningen minskas med ett belopp som
motsvarar det som på grund av 5 § andra stycket och 7 § andra stycket ska tålas
utan ersättning.

Ersättning för kommunens kostnader enligt detta kapitel

25 § Om kommunens införande av ett rivningsförbud som avses i 7 § eller en
bestämmelse som avses i 10 § har gjorts efter ett planföreläggande enligt 11 kap. 15 § och för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken, är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för
ersättning eller inlösen.

26 § Om kommunen har betalat ersättning på grund av någon av bestämmelserna i 6, 11 och 12 §§, är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller
säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för
ersättning eller inlösen.

Förlorad rätt till ersättning eller inlösen

27 § Den som inte anmäler sina anspråk inom den tid som avses i 5 kap. 26 § förlorar sin rätt till ersättning eller inlösen.

Trots det som sägs i första stycket gäller rätt till ersättning eller inlösen om
skadan inte rimligen kunde förutses inom den angivna tiden.


15 kap. Domstolsprövning m.m.

1 § Om annat inte anges i denna lag, ska, utöver det som följer av 6 kap. 17 § och 14 kap. 23 och 24 §§ denna lag, expropriationslagen (1972:719) tillämpas i
mål om
1. inlösen enligt 6 kap. 13, 14, 15 eller 16 §, och
2. ersättning eller inlösen eller förvärv av nyttjanderätt eller annan särskild
rätt i fall som avses i någon av bestämmelserna i 14 kap. 2-18 §§.

2 § En talan om inlösen enligt 6 kap. 13 § får väckas även om beslutet att anta
detaljplanen inte har vunnit laga kraft.

3 § Om en talan om inlösen av ett markområde enligt 6 kap. 14 § har väckts, ska
mark- och miljödomstolen omedelbart underrätta lantmäterimyndigheten.

Om det vid prövningen av målet om inlösen pågår ett ärende om fastighetsbildning
i överensstämmelse med den detaljplan som gäller för markområdet, ska målet om
inlösen förklaras vilande till dess att fastighetsbildningsärendet är slutligt
avgjort.

Om en fastighet bildas som överensstämmer med detaljplanen, förfaller kommunens
talan om inlösen.

4 § En talan om inlösen av mark eller utrymme enligt 6 kap. 15 § ska väckas inom
tre år efter utgången av detaljplanens genomförandetid.

Om det vid prövningen av målet om inlösen pågår ett ärende om en förlängning
eller förnyelse av genomförandetiden, ska målet om inlösen förklaras vilande
till dess ärendet om genomförandetiden är slutligt avgjort.

Om genomförandetiden förlängs eller förnyas, förfaller kommunens talan om
inlösen.

5 § I fall som avses i 14 kap. 3-7 och 9-13 §§ ska talan väckas inom två år från
den dag då det beslut som talan grundas på vann laga kraft.

I fall som avses i 14 kap. 2 och 8 §§ ska talan väckas inom två år från den dag
då den åtgärd som talan grundas på utfördes.

En talan får dock väckas senare än som anges i första och andra styckena, om
skadan inte rimligen kunde förutses inom tvåårsperioden.

6 § Ersättning enligt 14 kap. 2, 3 och 5-13 §§ ska bestämmas i pengar som ska
betalas på en gång eller, om det finns särskilda skäl, med ett visst årligt
belopp. Om ersättningen ska betalas årligen och förhållandena ändras, ska det
årliga beloppet omprövas på begäran av kommunen, fastighetsägaren eller den som
har en särskild rätt till fastigheten.

Om kommunen begär det och det inte är uppenbart oskäligt, ska domstolen förordna
att ersättning enligt 14 kap. 7, 10 eller 12 § ska betalas ut först när vissa
åtgärder med byggnaden har utförts.

7 § Om kommunen och fastighetsägaren eller den som har en särskild rätt till
fastigheten har träffat avtal eller uppenbarligen förutsatt att något ska gälla
i fråga om ersättning gäller det även mot en ny ägare av fastigheten eller en ny
innehavare av den särskilda rätten.

8 § Om domstolen i ett mål som avses i 1 § ogillar en talan på grund av att en
fastighetsägare eller någon som har en särskild rätt till en fastighet har
inlett rättegången utan tillräckliga skäl, får domstolen förordna att den som
väckte talan ska bära sina egna kostnader. Om rättegången inleddes trots att det
måste ha varit uppenbart för den som väckte talan att talan väcktes utan skälig
grund, får domstolen dessutom förplikta den som väckte talan att ersätta
motparten för dennes rättegångskostnader.

9 § På begäran av den som har rätt till ersättning som har fastställts i ett mål
om inlösen enligt denna lag, ska den väckta frågan om avstående av mark eller
annat utrymme förfalla i den del som rör dennes rätt, om
1. ersättningen inte har nedsatts på det sätt som sägs i expropriationslagen (1972:719), och
2. marken eller utrymmet inte har tillträtts eller övergått enligt 6 kap. 10 § expropriationslagen.

10 § En tvist mellan kommunen och en fastighetsägare om
ersättning för gatukostnader eller kostnader för andra
allmänna platser eller om villkoren för betalning av sådan
ersättning prövas av den mark- och miljödomstol inom vars
område fastigheten ligger.

I ett sådant mål ska lagen (2010:921) om mark- och
miljödomstolar tilllämpas. I mål om jämkning av ersättning
enligt 6 kap. 33 § ska dock expropriationslagen (1972:719) tillämpas i fråga om rättegångskostnader.

Om fastighetsägaren förlorar ett mål om jämkning på grund av
att fastighetsägaren har inlett rättegången utan tillräckliga
skäl, får domstolen förordna att fastighetsägaren ska bära
sina egna kostnader. Om fastighetsägaren inledde rättegången
trots att det måste ha varit uppenbart för fastighetsägaren
att talan väcktes utan skälig grund, får domstolen dessutom
förplikta fastighetsägaren att ersätta kommunens
rättegångskostnader. Lag (2012:820).


16 kap. Bemyndiganden

Föreskrifter om planer och områdesbestämmelser

1 § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. att kommunen ska skicka beslut enligt 3 kap. 27 § om
översiktsplanens aktualitet till myndigheter, kommuner och
andra berörda,
2. när genomförandet av en detaljplan på grund av en sådan
användning som avses i 4 kap. 34 § andra stycket kan antas
medföra en betydande miljöpåverkan, och
3. undantag från kommunens skyldighet enligt 5 kap. 32 eller 39 § att skicka handlingar om detaljplaner eller
områdesbestämmelser till länsstyrelsen. Lag (2011:335).

Föreskrifter om byggnadsverk, tomter och allmänna platser m.m.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
1. att det som gäller i fråga om en byggnad i 8 kap. 1 och 2 §§ ska tillämpas också på en annan anläggning än en byggnad,
2. att det som gäller i fråga om en byggnad i 8 kap. 1 § 2 ska
tillämpas också på skyltar och ljusanordningar,
3. vad som krävs för att ett byggnadsverk, skyltar och
ljusanordningar ska anses uppfylla kraven i 8 kap. 1 och 4 §§,
4. att vissa krav trots 8 kap. 2 och 5 §§ eller vid
tillämpning av 8 kap. 7 och 8 §§ alltid ska uppfyllas vid
nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring av en byggnad, och
5. att vissa krav trots 8 kap. 2 och 5 §§ eller vid
tillämpning av 8 kap. 7 och 8 §§ inte behöver uppfyllas vid
nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring av en byggnad. Lag (2011:335).

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om att vissa slags hinder mot tillgänglighet eller användbarhet vid
tillämpningen av 8 kap. 2 eller 12 § ska anses vara enkla att avhjälpa.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om sådana undantag från de tekniska egenskapskrav som avses i 8 kap. 4 § som det finns särskilda skäl för och avser nybyggnad eller ändring av
en byggnad i experimentsyfte. Undantagen får inte medföra en oacceptabel risk
för människors hälsa eller säkerhet.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de
föreskrifter om krav på byggnadsverk, tomter, allmänna platser och annat som
omfattas av 8 kap. och som utöver bestämmelserna i 8 kap. behövs
1. till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, och
2. för en lämplig utformning av byggnadsverk, tomter, områden för andra
anläggningar än byggnader och allmänna platser.

Föreskrifter om byggprodukter

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vad som krävs för att en byggprodukt enligt 8 kap. 19 § ska anses lämplig för att ingå i ett byggnadsverk,
2. märkning av byggprodukter enligt 8 kap. 21 § 2 som förutsättning för att de ska få släppas ut på marknaden och användas,
3. typgodkännanden och tillverkningskontroll enligt 8 kap. 22 och 23 §§,
4. att en byggprodukt måste vara typgodkänd enligt 8 kap. 22 § för att få användas i ett byggnadsverk,
5. på vilket eller vilka språk handlingar och information inom denna lags tillämpningsområde ska tillhandahållas, när krav på tillhandahållande är en följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen,
6. sådan ersättning som anges i 11 kap. 8 b och 8 c §§, och
7. avgift vid tillsyn enligt 11 kap. 66 §.

Föreskrifter enligt första stycket 4 får endast avse typgodkännande som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa. Lag (2016:140).

Föreskrifter om bygglov

7 § Regeringen får meddela föreskrifter om att det, utöver det som följer av 9 kap. 2-7 §§, krävs bygglov för
1. skyltar och ljusanordningar, och
2. andra anläggningar än byggnader, om anläggningarna genom sin storlek eller
funktion kan ha en betydande inverkan på omgivningen.

Föreskrifter om anmälningsplikt

8 § Regeringen får meddela föreskrifter om att anmälan krävs för vissa åtgärder enligt 9 kap. 16 § och om tidsfrist för beslut om startbesked efter sådan anmälan. Lag (2015:668). Lag (2015:668).

Föreskrifter om funktionskontrollanter, kontrollansvariga och sakkunniga

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
1. föreskrifter om funktionskontrollanter enligt 8 kap. 25 §,
2. föreskrifter om vad som i fråga om kunskap, erfarenhet och certifiering krävs
av sådana kontrollansvariga och sakkunniga som avses i 10 kap., och
3. de föreskrifter i övrigt om kontrollansvariga och sakkunniga som behövs
utöver bestämmelserna i 10 kap. 9-13 §§.

10 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka små åtgärder som enligt 10 kap. 10 § 2 innebär ett undantag från kravet på kontrollansvarig enligt 10 kap. 9 §.

Föreskrifter om kontroll

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om kontroll av att föreskrifter som har meddelats med
stöd av 2, 5 eller 6 § följs.

Föreskrifter om tillsyn och byggsanktionsavgifter

12 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om tillsyn och
byggsanktionsavgifter enligt 11 kap.

Föreskrifter i extraordinära situationer

13 § Om det har inträffat en naturhändelse med synnerligen omfattande negativa
effekter på miljön eller egendom och om det behövs för att nödvändiga åtgärder
snabbt ska kunna vidtas, får regeringen meddela föreskrifter om tidsbegränsade
undantag från
1. krav på att hänsyn ska tas till allmänna intressen vid lokalisering av
bebyggelse enligt 2 kap.,
2. krav på byggnader, andra anläggningar, tomter, allmänna platser och områden
för andra anläggningar än byggnader enligt 8 kap.,
3. krav på att en åtgärd ska vara förenlig med en detaljplan eller
områdesbestämmelser,
4. krav på bygglov, rivningslov och marklov enligt 9 kap., samt
5. bestämmelserna i 10 kap. om förfarandet efter bygg- och rivningslov m.m.

14 § Om riket är i krig eller krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga
förhållanden som beror på krig eller krigsfara som riket har befunnit sig i, får
regeringen meddela sådana från denna lag avvikande föreskrifter som är av
betydelse för totalförsvaret eller som behövs för att nödvändig
byggnadsverksamhet i övrigt ska kunna utföras.


Övergångsbestämmelser

2010:900
1. Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011 då plan- och bygglagen (1987:10) och
lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. ska upphöra att
gälla.
2. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för mål och ärenden som har
påbörjats före den 2 maj 2011 och mål och ärenden som avser överklagande av
beslut i ett sådant mål eller ärende till dess målet eller ärendet är slutligt
avgjort.
3. För överträdelser som har ägt rum före den 2 maj 2011 ska äldre bestämmelser
tillämpas på prövningen i sak. Den nya lagen ska dock tillämpas, om den leder
till lindrigare påföljd.
4. Generalplaner som den 1 maj 2011 gäller som områdesbestämmelser enligt 17 kap. 3 § första stycket i den upphävda plan- och bygglagen ska även i
fortsättningen gälla som områdesbestämmelser.
5. Stadsplaner, byggnadsplaner, avstyckningsplaner och andra planer och
bestämmelser som den 1 maj 2011 enligt 17 kap. 4 § i den upphävda plan- och
bygglagen ska anses ha antagits med stöd av den upphävda lagen ska även i
fortsättningen anses ha antagits med stöd av den upphävda lagen. Bestämmelserna
i 17 kap. 4 § sista stycket i den upphävda plan- och bygglagen gäller
fortfarande för sådana planer.
6. Bestämmelserna i 6 kap. 15 § gäller inte i fråga om planer som avses i
punkten 5.
7. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § gäller inte inom områden som
omfattas av en byggnadsplan eller avstyckningsplan som avses i
punkten 5. Lag (2011:335).
8. Bestämmelserna i 9 kap. 32 § gäller inte inom områden som omfattas av en
stadsplan eller byggnadsplan som avses i punkten 5.
9. Fastighetsplaner enligt den upphävda plan- och bygglagen och tomtindelningar
som före den 2 maj 2011 gäller som fastighetsplaner enligt 17 kap. 11 § i den
upphävda lagen ska i fortsättningen gälla som detaljplanebestämmelser enligt 4 kap. 18 § i den nya lagen.
10. Sådana förbud mot nybyggnad som avses i 17 kap. 14 § i den upphävda plan- och bygglagen ska i fortsättningen gälla som detaljplanebestämmelser enligt 4 kap. 14 § 1 i den nya lagen.
11. I områden som avses i 17 kap. 16 § första stycket i den upphävda plan- och
bygglagen ska det som gäller för detaljplaner i 11 kap. 10 och 11 §§ i den nya
lagen också tillämpas i fråga om bygglov, marklov och förhandsbesked.
12. Kravet på marklov för schaktning, fyllning, trädfällning eller andra
åtgärder enligt 17 kap. 16 § andra stycket eller 17 § i den upphävda plan- och
bygglagen ska gälla även i fortsättningen. För marklovsprövningen gäller 9 kap. 11-13 §§ i den nya lagen.
13. I ett beslut om bygglov får byggnadsnämnden förklara att
en sådan avvikelse från en stadsplan, byggnadsplan,
avstyckningsplan eller tomtindelning som avses i 17 kap. 18 a § i den upphävda plan- och bygglagen ska anses vara en
sådan avvikelse som avses i 9 kap. 30 § första stycket 1 b i
den nya lagen. Lag (2011:335).
14. Har upphävts genom lag (2014:900).
15. Den upphävda plan- och bygglagen gäller fortfarande för ersättning med
anledning av

a) ett sådant beslut som avses i 14 kap. 3, 5, 7 och 8 §§ i den lagen, om
beslutet har meddelats före den 2 maj 2011, och

b) en sådan åtgärd som avses i 14 kap. 4 och 6 §§ i den lagen, om åtgärden har
utförts före den 2 maj 2011.
16. För sådana mål och ärenden som har påbörjats före den 2 maj 2011 men som vid denna tidpunkt inte har inletts hos en allmän
förvaltningsdomstol respektive hos regeringen ska, trots vad
som anges i punkten 2, bestämmelserna om instansordningen i den
nya lagen tillämpas. Lag (2011:413).
17. Trots de krav som en kontrollansvarig ska uppfylla enligt 10 kap. 9 § får den som före den 2 maj 2011 har utsetts till
kvalitetsansvarig enligt 9 kap. 14 § i den upphävda plan- och
bygglagen utses till kontrollansvarig före den 1 juli 2013, om
det finns synnerliga skäl för det. Lag (2012:820).
18. Förordnanden som avses i 17 kap. 19 § i den upphävda
plan- och bygglagen om skyldighet att avstå eller upplåta
mark ska upphöra att gälla efter utgången av år 2018. Lag (2014:900).
19. Förordnanden enligt 6 kap. 19 § i den upphävda plan- och
bygglagen om skyldighet att avstå eller upplåta mark eller
annat utrymme ska upphöra att gälla den dag då
genomförandetiden för detaljplanen går ut, dock tidigast
efter utgången av år 2018. Lag (2014:900).
20. Om en förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller anläggningslagen (1973:1149) eller ett mål
om inlösen enligt 6 kap. 17 § eller 14 kap. 1 § i den
upphävda plan- och bygglagen eller motsvarande äldre
bestämmelser pågår när förordnanden som avses i punkten 18 eller 19 ska upphöra att gälla, ska förordnandena att avstå
eller upplåta mark eller annat utrymme fortsätta att gälla
till dess att målet eller ärendet är slutligt avgjort. Detsamma ska gälla för mål och ärenden som avser överklagande
av beslut i ett sådant förrättningsärende eller inlösenmål
till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort. Lag (2014:900).

2012:187

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande för ärenden om exploateringssamverkan enligt
lagen (1987:11) om exploateringssamverkan.

2012:444
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för vägar och järnvägar som
planeras eller prövas enligt väglagen (1971:948) eller lagen (1995:1649) om byggande av järnväg i den lydelse lagarna hade före den 1 januari 2013.

2012:820

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. Bestämmelserna i 15 kap. 10 § i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och
med den 2 maj 2011.

2013:307

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. Bestämmelserna i 11 kap. 53 a § tillämpas dock för tid från och med den 2 maj 2011.

2013:867
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden som har
påbörjats före den 1 januari 2014.

2014:224
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för översiktsplaner
som har påbörjats före den 1 juli 2014.

2014:477
1. Denna lag träder i kraft den 2 juli 2014.
2. För åtgärder som har påbörjats före ikraftträdandet gäller 2 kap. 6 § i dess äldre lydelse.
3. Har en kommun, före ikraftträdandet, med stöd av 9 kap. 8 § första stycket 2 a bestämt att bygglov krävs för att vidta
en åtgärd som avses i 9 kap. 4 § första stycket 3 ska bygglov
krävas även för sådana åtgärder som avses i 4 a-4 c §§, till
dess att kommunen bestämmer annat.

2014:900
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
2. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för ärenden om
detaljplaner och områdesbestämmelser som har påbörjats före
den 1 januari 2015 och för mål och ärenden som avser
överklagande av beslut om sådana detaljplaner och
områdesbestämmelser till dess målet eller ärendet är slutligt
avgjort.
3. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för ansökningar
som har gjorts före den 1 januari 2016 avseende
länsstyrelsens prövning enligt den upphävda 6 kap. 5 § om
skyldighet att avstå eller upplåta mark eller annat
utrymme.
4. Beslut enligt de upphävda 6 kap. 3 och 4 §§ om
skyldighet att avstå eller upplåta mark eller annat utrymme
ska upphöra att gälla den dag då genomförandetiden för
detaljplanen går ut, dock tidigast efter utgången av år 2018.
5. Om en förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller anläggningslagen (1973:1149) eller ett mål
om inlösen enligt 6 kap. 13 §, 14 kap. 14 eller 15 § pågår
när beslut som avses i punkten 4 ska upphöra att gälla, ska
besluten att avstå eller upplåta mark eller annat utrymme
fortsätta att gälla till dess att målet eller ärendet är
slutligt avgjort. Detsamma ska gälla för mål och ärenden som
avser överklagande av beslut i ett sådant förrättningsärende
eller inlösenmål till dess målet eller ärendet är slutligt
avgjort.
6. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för
exploateringsavtal som avser sådana ärenden om detaljplaner
som har påbörjats före den 1 januari 2015.

2014:902
1. Denna lag träder i kraft den 2 januari 2015.
2. Äldre bestämmelser ska fortfarande gälla för mål och
ärenden som har påbörjats före den 2 januari 2015 och mål och
ärenden som avser överklagande av beslut i ett sådant mål
eller ärende till dess målet eller ärendet är slutligt
avgjort.

2015:235
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2015.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för mål och ärenden
som har påbörjats före ikraftträdandet och för mål och
ärenden som avser överklagande av beslut om sådana mål och
ärenden till dess att målet eller ärendet är slutligt
avgjort.

2015:668
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
2. För ärenden om detaljplaner som har påbörjats före ikraftträdandet gäller 4 kap. 33 § och 5 kap. 13 § i den äldre lydelsen. Detsamma gäller för mål och ärenden som avser överklagande av beslut om sådana detaljplaner till dess att målet eller ärendet är slutligt avgjort.

2016:252
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av beslut som kommunen har meddelat före den 1 juni 2016.

2016:537
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för åtgärder som kräver bygglov om ansökan om bygglov har gjorts före den 1 januari 2017 och för åtgärder som kräver anmälan enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 § om sådan anmälan har gjorts före denna tidpunkt.