Plan- och bygglag (1987:10)

Svensk författningssamling 1987:10
t.o.m. SFS 2010:1948
SFS nr: 1987:10
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 1987-01-08
Omtryck: SFS 1992:1769
Ändrad: t.o.m. SFS 2010:1948
Upphävd: 2011-05-02
Författningen har upphävts genom: SFS 2010:900
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se


1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om planläggning av mark och
vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att med beaktande av
den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika
och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar
livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. Lag (1993:419).

2 § Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark
och vatten.

3 § Varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan, som
omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall ge vägledning för
beslut om användningen av mark- och vattenområden samt om hur
den byggda miljön skall utvecklas och bevaras. Översiktsplanen
är inte bindande för myndigheter och enskilda.

Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom
kommunen sker genom detaljplaner. En detaljplan får omfatta
endast en begränsad del av kommunen.

För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av
detaljplan får områdesbestämmelser antas, om det behövs för att
syftet med översiktsplanen skall uppnås eller för att
säkerställa att riksintressen enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken
tillgodoses.

Fastighetsplaner får antas för att underlätta genomförandet av
detaljplaner.

För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner
antas. Lag (1998:839).

4 § Till byggande och rivning av byggnader samt till schaktning,
fyllning, trädfällning och skogsplantering fordras tillstånd i form
av bygglov, rivningslov respektive marklov i den omfattning som
följer av denna lag. Vidare skall den nämnd som avses i 7 § underrättas om olika slags arbeten genom bygganmälan eller
rivningsanmälan i den omfattning som följer av denna lag.

Beträffande åtgärder som kräver bygglov får ges förhandsbesked
huruvida byggande kan tillåtas på den avsedda platsen. Lag (1995:1197).

5 § Vid prövning av frågor enligt denna lag skall både allmänna och
enskilda intressen beaktas, om inte annat är särskilt föreskrivet.

6 § För att mark skall få användas för bebyggelse skall den vara från
allmän synpunkt lämplig för ändamålet. Lämplighetsbedömningen sker vid
planläggning eller i ärenden om bygglov eller förhandsbesked.

7 § I varje kommun skall det finnas en eller flera nämnder som skall
fullgöra kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet och ha
det närmaste inseendet över byggnadsverksamheten.

Vad som i denna lag sägs om byggnadsnämnd skall tillämpas på den eller
de nämnder som utses enligt första stycket. Lag (1991:1704).

8 § Länsstyrelsen har tillsyn över plan- och byggnadsväsendet i länet
och skall samverka med kommunerna i deras planläggning.

Boverket har den allmänna uppsikten över plan- och byggnadsväsendet i
riket. Lag (1990:1365).

9 § Särskilda bestämmelser om tekniska egenskapskrav på
byggnader och andra anläggningar samt om byggprodukter finns i
lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Lag (1994:852).


2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid
planläggning och vid lokalisering av bebyggelse, m.m.

1 § Mark- och vattenområden skall användas för det eller de
ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till
beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall
ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god
hushållning.

Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked
skall bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas. Enligt 5 kap. 3 § miljöbalken skall miljökvalitetsnormer
iakttas vid planering och planläggning. Lag (1998:839).

2 § Planläggning skall, med beaktande av natur- och
kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur och en estetiskt
tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden,
kommunikationsleder och andra anläggningar. Även en från social
synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en
långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi
och råvaror skall främjas. En god ekonomisk tillväxt och en
effektiv konkurrens skall främjas.

Vid planläggning skall hänsyn tas till förhållandena i
angränsande kommuner.

Vid planläggning skall miljökvalitetsnormerna enligt 5 kap. miljöbalken följas.

Det som sägs i första-tredje styckena skall beaktas även i
andra ärenden enligt denna lag. Lag (2007:1303).

3 § Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för
ändamålet med hänsyn till
1. de boendes och övrigas hälsa och säkerhet,
2. jord, berg- och vattenförhållandena,
3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning och avlopp
samt annan samhällsservice,
4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar
samt bullerstörningar, och
5. risken för olyckor, översvämning och erosion.

Bebyggelse och anläggningar som för sin funktion kräver
tillförsel av energi skall lokaliseras på ett sätt som är
lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen och
energihushållningen. Lag (2007:1303).

4 § Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall bebyggelsemiljön
utformas med hänsyn till behovet av
1. skydd mot uppkomst och spridning av brand samt mot trafikolyckor
och andra olyckshändelser,
2. åtgärder för att skydda befolkningen mot och begränsa
verkningarna av stridshandlingar,
3. hushållning med energi och vatten samt goda klimatiska och
hygieniska förhållanden,
4. trafikförsörjning och god trafikmiljö,
5. parker och andra grönområden,
6. möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga att använda området,
7. förändringar och kompletteringar.

Inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen
bebyggelse skall det finnas lämpliga platser för lek, motion och
annan utevistelse samt möjligheter att anordna en rimlig
samhällsservice och kommersiell service. Lag (1995:1197).


3 kap. Krav på byggnader m.m.

Byggnader

1 § Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är
lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till
natur- och kulturvärdena på platsen. Byggnader skall ha en
yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämplig för
byggnaderna som sådana och som ger en god helhetsverkan. Lag (1998:805).

2 § Byggnader skall placeras och utformas så att de eller deras avsedda
användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt
medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. Inverkan på
grundvattnet som kan vara skadlig för omgivningen skall begränsas. I
fråga om byggnader som skall placeras under markytan skall dessutom i
skälig omfattning beaktas att användningen av marken över byggnaderna
inte försvåras.

3 § Byggnader skall uppfylla de krav som anges i 2 och 2 a §§ lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m. i den utsträckning som följer av föreskrifter utfärdade
med stöd av 21 § den lagen. Lag (1999:367).

4 § har upphävts genom lag (1994:852).

5 § har upphävts genom lag (1994:852).

6 § har upphävts genom lag (1994:852).

7 § har upphävts genom lag (1994:852).

8 § har upphävts genom lag (1994:852).

9 § har upphävts genom lag (1994:852).

10 § Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att
byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska,
historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga
värden tas till vara. Lag (1998:805).

11 § I fråga om byggnadsåtgärder som får vidtas utan bygganmälan
skall 1, 2 och 10 §§ tillämpas i den utsträckning som kan krävas
med hänsyn till åtgärdens art och omfattning. Lag (1994:852).

12 § Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i
ett bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas.

13 § Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall
anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk,
miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens
karaktär.

Byggnader som avses i 12 § skall underhållas så att deras särart
bevaras. Lag (1994:852).

Andra anläggningar än byggnader

14 § I fråga om anläggningar som anges i 8 kap. 2 § första stycket
skall föreskrifterna i 1-3 och 10-13 §§ om byggnader tillämpas.

I fråga om sådana skyltar och ljusanordningar som omfattas av krav
på bygglov skall föreskrifterna i 1 och 2 §§ om byggnader tillämpas. Lag (1995:1197).

Tomter, allmänna platser m.m.

15 § Tomter som tas i anspråk för bebyggelse skall anordnas på ett
sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och
till natur- och kulturvärdena på platsen. Dessutom skall tillses att
1. naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara,
2. betydande olägenheter för omgivningen inte uppkommer,
3. risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för
trafiken inte uppkommer,
4. det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgång från tomten
samt anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser
kravet på framkomlighet för utryckningsfordon till och från bebyggelsen
på tomten,
5. tomten, om det inte är obefogat med hänsyn till terrängen och
förhållandena i övrigt, kan användas av personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga,
6. lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon i
skälig utsträckning anordnas på tomten eller i närheten av denna.

Om tomter tas i anspråk för bebyggelse som innehåller en eller flera
bostäder eller lokaler för barnstuga, skola eller annan jämförlig
verksamhet, skall det finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för
lek och utevistelse på tomten eller på utrymmen i närheten av denna.

Om det inte finns tillräckliga utrymmen för att anordna både parkering
och friyta, skall i första hand friyta anordnas.

16 § På bebyggda tomter får bestämmelserna i 15 § första stycket 6 samt andra och tredje styckena tillämpas i skälig utsträckning.

Vid sådan ändring av en byggnad för vilken bygganmälan krävs
skall tomten anordnas så att den uppfyller kraven i 15 § i den
utsträckning som efter omständigheterna kan krävas med hänsyn
till kostnaderna för arbetet och tomtens särskilda egenskaper. Lag (1994:852).

17 § Tomter skall, oavsett om de har tagits i anspråk för bebyggelse
eller inte, hållas i vårdat skick. De skall skötas så att betydande
olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer och så
att risken för olycksfall begränsas. Byggnadsnämnden kan besluta att
plantering skall utföras och att befintlig växtlighet skall bevaras.

Tomter, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk,
miljömässig eller konstnärlig synpunkt, får inte förvanskas i de
avseenden de omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i
områdesbestämmelser.

Anordningar som har tillkommit för att uppfylla kraven i 15 § skall
hållas i stånd i skälig utsträckning.

Lekplatser och fasta anordningar på lekplatser skall underhållas så
att risken för olycksfall begränsas. Lag (1995:1197).

18 § I fråga om allmänna platser och områden för andra
anläggningar än byggnader skall vad som föreskrivs om tomter i 17 § andra stycket alltid tilllämpas samt vad som föreskrivs i 15 och 16 §§ och i 17 § första, tredje och fjärde styckena
tillämpas i skälig utsträckning.

Sådana platser och områden skall dock alltid uppfylla kravet i 15 § första stycket 5 på användbarhet för personer med nedsatt
rörelse- eller orienteringsförmåga i den utsträckning som
följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag. Lag (2001:146).


4 kap. Översiktsplan

1 § I översiktsplanen ska redovisas de allmänna intressen
enligt 2 kap. som bör beaktas vid beslut om användningen av
mark- och vattenområden. Vid redovisningen ska riksintressen
enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken anges särskilt.

Av planen ska framgå
1. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden,
2. kommunens syn på hur den byggda miljön ska utvecklas och
bevaras,
3. hur kommunen avser att tillgodose de redovisade
riksintressena och följa gällande miljökvalitetsnormer, och
4. sådana områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen
som avses i 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken.

Översiktsplanens innebörd och konsekvenser ska kunna utläsas
utan svårighet. Lag (2009:530).

1 a § Det som sägs i 1 § gäller också när översiktsplanen
ändras för en viss del av kommunen eller genom ett tillägg för
att tillgodose ett särskilt intresse.

En ändring av planen för en viss del av kommunen får redovisas
med en annan detaljeringsgrad för det aktuella området än för
översiktsplanen i övrigt. Lag (2007:1303).

2 § Till översiktsplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som
avses i 8 § och länsstyrelsens granskningsyttrande enligt 9 §.

Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del, skall det
anmärkas i planen. Lag (1995:1197).

2 a § Vid upprättandet av översiktsplanen skall också
bestämmelserna i 6 kap. 11-18 och 22 §§ miljöbalken tillämpas,
om planen kan antas medföra en sådan miljöpåverkan som avses i 6 kap. 11 § miljöbalken. Lag (2004:603).

3 § När förslag till översiktsplan eller till ändring av planen
upprättas, skall kommunen samråda med länsstyrelsen samt
regionplaneorgan och kommuner som berörs av förslaget. De myndigheter
samt de sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt
intresse av förslaget skall beredas tillfälle till samråd. Lag (1995:1197).

4 § Syftet med samrådet är att förbättra beslutsunderlaget och att
ge möjlighet till insyn och påverkan. Under samrådet bör motiven till
förslaget, planeringsunderlag av betydelse samt förslagets innebörd
och konsekvenser redovisas.

Resultatet av samrådet och förslag med anledning av de synpunkter
som har framförts skall redovisas i en samrådsredogörelse. Lag (1995:1197).

5 § Under samrådet ska länsstyrelsen särskilt
1. ta till vara och samordna statens intressen,
2. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge
råd i fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 kap. som
bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och
vattenområden,
3. verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses, att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken följs och att redovisningen av områden för
landsbygdsutveckling i strandnära lägen är förenlig med 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken, och
4. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och
vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på
ett lämpligt sätt. Lag (2009:530).

6 § Innan översiktsplanen eller en ändring av den antas, skall kommunen
ställa ut planförslaget under minst två månader. Den som vill lämna
synpunkter på förslaget skall göra detta skriftligen under
utställningstiden.

7 § En kungörelse om utställningen av planförslaget skall före
utställningstidens början anslås på kommunens anslagstavla och
införas i ortstidning. Av kungörelsen skall det framgå var
utställningen äger rum samt inom vilken tid, på vilket sätt och
till vem synpunkter på förslaget skall lämnas. Om förslaget
avser en ändring av översiktsplanen, skall det framgå av
kungörelsen.

För kungörandet gäller det som är föreskrivet i lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

Ett exemplar av förslaget med planbeskrivning och
samrådsredogörelse skall, innan förslaget ställs ut, sändas
till länsstyrelsen samt till de regionplaneorgan och kommuner
som berörs av förslaget. Lag (2007:1303).

8 § Under utställningstiden skall planförslaget åtföljas av
1. en planbeskrivning som innehåller en redovisning av

a) planeringsförutsättningarna,
b) skälen för planens utformning,
c) de åtgärder som kommunen avser att vidta för att fullfölja
planen, och

d) konsekvenserna av planen,
2. samrådsredogörelsen,
3. den gällande översiktsplanen, och
4. det planeringsunderlag som kommunen anser har betydelse för
en bedömning av förslaget.

Om förslaget avser en ändring av översiktsplanen, skall
sambanden med och konsekvenserna för översiktsplanen som helhet
redovisas. Lag (2007:1303).

9 § Länsstyrelsen ska under utställningstiden avge ett
granskningsyttrande över planförslaget.

Av yttrandet ska det framgå om
1. förslaget inte tillgodoser ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken,
2. förslaget kan medverka till att en miljökvalitetsnorm
enligt 5 kap. miljöbalken inte följs,
3. redovisningen av områden för landsbygdsutveckling i
strandnära lägen inte är förenlig med 7 kap. 18 e § första
stycket miljöbalken,
4. sådana frågor rörande användningen av mark- och
vattenområden som angår två eller flera kommuner inte
samordnas på ett lämpligt sätt, och
5. bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boendes och
övrigas hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor,
översvämning eller erosion. Lag (2009:530).

10 § Efter utställningstiden skall kommunen sammanställa de avlämnade
synpunkterna och redovisa sina förslag med anledning av dem i ett
utlåtande som skall fogas till handlingarna i ärendet.

Om förslaget ändras väsentligt efter utställningen, skall ny utställning
ske.

11 § Översiktsplanen och ändringar av den antas av kommunfullmäktige.

12 § Beslut att anta eller ändra översiktsplanen gäller först sedan
beslutet vunnit laga kraft.

13 § När kommunens beslut att anta eller ändra översiktsplanen har vunnit
laga kraft, skall planen, planbeskrivningen, samrådsredogörelsen,
granskningsyttrandet, utlåtandet enligt 10 § och ett protokollsutdrag med
beslutet utan dröjsmål sändas till Boverket, länsstyrelsen, regionplaneorgan
och kommuner som berörs. Lag (1990:1365).

14 § Kommunfullmäktige skall minst en gång under mandattiden ta
ställning till översiktsplanens aktualitet.

Före ett beslut som avses i första stycket skall länsstyrelsen i en
sammanfattande redogörelse redovisa synpunkter i fråga om sådana
statliga intressen som kan vara av betydelse för kommunens beslut
samt ange hur synpunkterna enligt länsstyrelsens mening förhåller sig
till översiktsplanen. Lag (1995:1197).


5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser

Detaljplan

1 § Prövning av markens lämplighet för bebyggelse och
reglering av bebyggelsemiljöns utformning ska ske genom
detaljplan för
1. ny sammanhållen bebyggelse,
2. ny enstaka byggnad vars användning får betydande inverkan
på omgivningen eller som ska förläggas inom ett område där
det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse, om
tillkomsten av byggnaden inte kan prövas i samband med
prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked, och
3. bebyggelse som ska förändras eller bevaras, om regleringen
behöver ske i ett sammanhang.

Första stycket ska tillämpas också i fråga om
1. sådana andra anläggningar än byggnader som anges i 8 kap. 2 § första stycket 1-5 och 7-9, om anläggningarna kräver
bygglov enligt den paragrafen,
2. sådana vindkraftverk som anges i 8 kap. 2 § första stycket 6, dock endast om verken ska uppföras inom ett område där det
råder stor efterfrågan på mark för byggnader eller andra
anläggningar.

Detaljplan behöver inte upprättas i den mån tillräcklig
reglering har skett genom områdesbestämmelser. Lag (2009:651).

2 § Vid utformningen av en detaljplan skall skälig hänsyn tas
till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och
fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande.

I de delar som planen medför att mark eller annat utrymme eller
särskild rätt till mark eller annat utrymme kan komma att tas i
anspråk enligt 6 kap. 17-19 §§ skall planen dessutom utformas
så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de
olägenheter som planen orsakar enskilda.

Detaljplanen får inte omfatta ett större område än som är
befogat med hänsyn till syftet med planen och den tid för att
genomföra den som skall bestämmas enligt 5 §. Lag (2005:942).

3 § I detaljplanen skall redovisas och till gränserna anges
1. allmänna platser såsom gator, vägar, torg och parker,
2. kvartersmark för bland annat bebyggelse, idrotts- och fritidsanläggningar,
begravningsplatser, anläggningar för trafik, vatten, avlopp och energi samt
skydds- och säkerhetsområden,
3. vattenområden för bland annat båthamnar och friluftsbad.

I fråga om allmänna platser för vilka kommunen är huvudman skall
användningen och utformningen anges. För kvartersmark och vattenområden
skall användningen anges.

4 § Om kommunen inte skall vara huvudman för de allmänna platserna
inom planområdet, skall det anges i detaljplanen.

5 § I detaljplanen skall anges en genomförandetid. Tiden skall bestämmas
så att det finns rimliga möjligheter att genomföra planen och vara minst
fem och högst femton år. Tiden räknas från den dag då beslutet att anta
planen vinner laga kraft eller från den dag dessförinnan då någon del av
planen får genomföras på grund av förordnande enligt 13 kap. 8 § andra
stycket. I planen kan anges att tiden skall räknas från senare tidpunkt
än den då beslutet att anta planen vinner laga kraft. För skilda områden
av planen kan olika genomförandetider bestämmas.

Saknar planen bestämmelser om genomförandetid, är tiden femton år från
dag som anges i första stycket.

Om förlängning och förnyelse av genomförandetid finns bestämmelser i 14 §.

Efter genomförandetidens utgång fortsätter planen att gälla tills den
ändras eller upphävs.

6 § Medger detaljplanen tillfällig användning av mark eller byggnader
enligt 7 § första stycket 9, skall i planen bestämmas den tid under vilken
användningen får pågå. Tiden får bestämmas till högst tio år och skall
räknas från den dag som anges i 5 § första stycket. Saknar planen
bestämmelser om tiden, är denna fem år. Om förlängning av tiden finns
bestämmelser i 15 §.

7 § Utöver vad som enligt 3 § skall redovisas i detaljplanen
får i planen bestämmas om
1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 § första
stycket, 6 § första stycket 1 och 4 b, 8 § första och tredje
styckena samt 9 § första och andra styckena,
2. den största omfattning i vilken byggande över och under
markytan får ske och, om det finns särskilda skäl med hänsyn
till bostadsförsörjningen eller miljön, även den minsta
omfattning i vilken byggandet skall ske,
3. byggnaders användning och för bostadsbyggnader andelen
lägenheter av olika slag och storlek,
4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra
anläggningar och tomter, då det också får bestämmas om

a) varsamhet för att precisera kraven i 3 kap. 10 §,
b) skydd för byggnader som avses i 3 kap. 12 § och för tomter
som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk,
miljömässig eller konstnärlig synpunkt,
c) rivningsförbud för byggnader som avses i 3 kap. 12 §, och

d) andra ändringar av byggnader än tillbyggnader, i den mån det
finns utrymme för att bestämma om detta enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av 21 § lagen (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.,
5. vegetation samt markytans utformning och höjdläge,
6. användning och utformning av allmänna platser som kommunen
inte skall vara huvudman för, då det också får bestämmas om
skydd för sådana platser som är särskilt värdefulla från
historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig
synpunkt,
7. stängsel samt utfart eller annan utgång mot allmänna
platser,
8. placering och utformning av parkeringsplatser, förbud att
använda viss mark eller byggnader för parkering samt skyldighet
att anordna utrymme för parkering, lastning och lossning enligt 3 kap. 15 § första stycket 6,
9. tillfällig användning av mark eller byggnader, som inte
genast behöver tas i anspråk för det ändamål som anges i
planen,
10. markreservat för allmänna ledningar, energianläggningar
samt trafik- och väganordningar,
11. skyddsanordningar för att motverka störningar från
omgivningen och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna
värden för störningar genom luftförorening, buller, skakning,
ljus eller annat liknande som omfattas av 9 kap. miljöbalken,
12. principerna för fastighetsindelningen och för inrättande av
gemensamhetsanläggningar, och
13. skydd för sådana allmänna platser som kommunen är huvudman
för och som är särskilt värdefulla från historisk,
kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.

I detaljplanen får även bestämmas om exploateringssamverkan
enligt 6 kap. 2 §. Om en detaljplan antas efter det att ett
exploateringsbeslut enligt lagen (1987:11) om
exploateringssamverkan har vunnit laga kraft, skall det anges i
planen om den skall genomföras enligt nämnda lag. Om mark skall
tas i anspråk från någon fastighet vars ägare inte deltar i
samverkan, skall planen innehålla en uppgift om det.

Planen får inte göras mer detaljerad än som är nödvändigt med
hänsyn till syftet med den. Bestämmelser som närmare reglerar
möjligheterna att bedriva handel får meddelas endast om det
finns skäl av betydande vikt. Lag (2007:1303).

7 a § I detaljplanen får det bestämmas att strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken upphävs för ett område, om det finns
särskilda skäl och intresset av att ta området i anspråk på
det sätt som avses med planen väger tyngre än
strandskyddsintresset. En bestämmelse om upphävande får dock
inte avse ett sådant område som enligt 7 kap. 18 § första
stycket 2 miljöbalken omfattas av länsstyrelsens
beslutanderätt.

Bestämmelserna i 7 kap. 18 c-18 g §§ miljöbalken ska
tillämpas i fråga om en sådan detaljplanebestämmelse som
avses i första stycket. Lag (2009:530).

8 § I detaljplanen får det bestämmas att bygglov inte skall ges
till åtgärder som innebär en väsentlig ändring av markens
användning förrän
1. en viss trafik-, vatten-, avlopps- eller energianläggning
som kommunen inte skall vara huvudman för har kommit till
stånd,
2. en viss byggnad eller anläggning på tomten har rivits,
byggts om eller fått den ändrade användning som anges i planen
eller utfarten eller annan utgång från fastigheten har ändrats,
3. ett beslut om antagande av en fastighetsplan som är
förutsatt i detaljplanen har vunnit laga kraft eller
fastighetsplanen får genomföras efter ett förordnande enligt 13 kap. 8 § andra stycket, eller
4. en markförorening har avhjälpts, om markens lämplighet för
byggande kan säkerställas med det. Lag (2007:1303).

9 § Detaljplanen består av en plankarta och en särskild handling med
bestämmelser. Planen får dock bestå av endast endera av dessa handlingar
eller av en handling som innehåller både plankarta och bestämmelser, om
planens innehåll ändå framgår tydligt.

Av en plankarta skall framgå hur planområdet delas upp på mark för skilda
ändamål och vilka bestämmelser som gäller för olika områden.

Planhandlingarna skall utformas så att det tydligt framgår hur planen
reglerar miljön. Lag (1989:1049).

10 § Till detaljplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som anges
i 26 § och en sådan genomförandebeskrivning som anges i 6 kap. 1 §. Om
detaljplanen består av endast en handling, får dock planbeskrivningen
redovisas i den handlingen. Lag (1989:1049).

11 § Före genomförandetidens utgång får mot berörda fastighetsägares
bestridande detaljplanen ändras eller upphävas endast om det är
nödvändigt på grund av nya förhållanden av stor allmän vikt, vilka
inte kunnat förutses vid planläggningen.

Efter genomförandetidens utgång får planen ändras eller upphävas utan
att rättigheter som uppkommit genom planen beaktas.

Om förlängning och förnyelse av genomförandetid finns bestämmelser i 14 §. Om förlängning av tid för tillfällig markanvändning finns
bestämmelser i 15 §.

12 § Bestämmelserna i 1--4 och 6--10 §§ skall tillämpas även när en
detaljplan ändras eller upphävs.

När en detaljplan ändras skall vad som gäller om genomförandetid för
planen gälla även för de frågor som planändringen avser. Om det vid
planändringen inte gäller någon genomförandetid för planen, skall dock
särskild genomförandetid bestämmas enligt 5 § för de frågor som
planändringen avser. Lag (1991:604).

13 § Om detaljplanen ändras eller helt eller delvis upphävs för ett
område som omfattas av en fastighetsplan, skall det framgå av
detaljplanen i vilka delar fastighetsplanen enligt 6 kap. 11 § upphör
att gälla.

Att detaljplanen i vissa fall ändras till följd av att en
fastighetsplan antas framgår av 6 kap. 5 §.

14 § Innan genomförandetiden gått ut kan den förlängas med högst fem
år i sänder. Efter det att genomförandetiden gått ut, kan den förnyas
med högst fem år i sänder. Förlängning och förnyelse kan avse visst
område av detaljplanen.

Har under genomförandetiden åtgärder vidtagits för planens genomförande
såvitt gäller viss fastighet men har åtgärderna inte kunnat fullföljas på
grund av omständigheter över vilka kommunen råder, skall genomförandetiden
förlängas i skälig utsträckning för den fastigheten. Ansökan om förlängning
skall göras före genomförandetidens utgång.

15 § Den tid under vilken tillfällig markanvändning får pågå kan förlängas
med högst fem år i sänder. Den sammanlagda tiden får dock inte överstiga
tjugo år.

Områdesbestämmelser

16 § För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan
områdesbestämmelser antas för att säkerställa att syftet med
översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken tillgodoses. Med områdesbestämmelser
får regleras
1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 § andra
stycket, 6 § första stycket 2-4, 7 §, 8 § andra och tredje
styckena samt 9 § tredje stycket,
2. grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för
bebyggelse eller för fritidsanläggningar, kommunikationsleder
och andra jämförliga ändamål,
3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus
och storleken på tomter till sådana hus,
4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra
anläggningar och tomter, då det också får bestämmas om

a) varsamhet för att precisera kraven i 3 kap. 10 §,
b) skydd för byggnader som avses i 3 kap. 12 § och för tomter
som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk,
miljömässig eller konstnärlig synpunkt,
c) rivningsförbud för byggnader som avses i 3 kap. 12 §, och

d) andra ändringar av byggnader än tillbyggnader, i den mån det
finns utrymme för att bestämma om detta enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av 21 § lagen (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.,
5. användning och utformning av allmänna platser, då det också
får bestämmas om skydd för sådana platser som är särskilt
värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller
konstnärlig synpunkt,
6. vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom
sådana områden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket,
7. skyddsanordningar för att motverka störningar från
omgivningen, och
8. exploateringssamverkan enligt 6 kap. 2 §. Lag (2007:1303).

17 § Områdesbestämmelserna och skälen till dem skall redovisas i en
särskild handling. Handlingen skall utformas så att det tydligt framgår
hur bestämmelserna reglerar miljön.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller även när områdesbestämmelserna
ändras eller upphävs.

Förfarandet m.m.

18 § Detaljplanen skall grundas på ett program som anger
utgångspunkter och mål för planen, om det inte är onödigt.

När detaljplanen upprättas skall bestämmelserna i 6 kap. 11-18 och 22 §§ miljöbalken tillämpas, om planen kan antas medföra en
sådan miljöpåverkan som avses i 6 kap. 11 § miljöbalken.

Oavsett vad som följer av andra stycket skall en
miljökonsekvensbeskrivning upprättas, om detaljplanen kan antas
medföra en betydande miljöpåverkan på grund av att planområdet
får tas i anspråk för
1. industriändamål,
2. köpcentrum, parkeringsanläggning eller annat projekt för
sammanhållen bebyggelse,
3. skidbacke, skidlift eller linbana med tillhörande
anläggningar,
4. hamn för fritidsbåtar,
5. hotellkomplex eller fritidsby med tillhörande anläggningar,
utanför sammanhållen bebyggelse,
6. permanent campingplats,
7. nöjespark, eller
8. djurpark.

Om en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas enligt tredje
stycket skall bestämmelserna i 6 kap. 6 § och 7 § första och
andra styckena miljöbalken om samråd respektive
miljökonsekvensbeskrivningens innehåll tillämpas. När planen
har antagits skall information om detta lämnas till den
myndighet som avses i 6 kap. 8 § andra stycket tredje meningen
miljöbalken. Lag (2005:578).

18 a § Regeringen får meddela föreskrifter om när en plan på
grund av en sådan användning som avses i 18 § tredje stycket
kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Lag (2005:149).

19 § När förslag till detaljplan upprättas skall det, om det inte är
uppenbart onödigt, finnas en eller flera för ändamålet avsedda kartor (grundkarta) och en fastighetsförteckning. I fastighetsförteckningen
skall i den mån de berörs av planen redovisas
1. fastigheter, mark som är samfälld för flera fastigheter och andra
områden samt ägare till och innehavare av annan särskild rätt än
bostadsrätt och hyresrätt i nämnda egendom,
2. gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen (1973:1149) samt
ägarna till de fastigheter som deltar i anläggningen.

Om en samfällighetsförening enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter förvaltar samfällighet, särskild rätt eller gemensamhets- anläggning skall i stället för ägare eller innehavare anges föreningen.

20 § När program utarbetas och när förslag till detaljplan
upprättas, skall kommunen samråda med länsstyrelsen,
lantmäterimyndigheten och kommuner som berörs av programmet
eller förslaget. Sakägare och de bostadsrättshavare, hyresgäster och
boende som berörs av programmet eller förslaget samt de myndigheter,
sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt
intresse av programmet eller förslaget skall beredas tillfälle till
samråd. Lag (1995:1415).

21 § Syftet med samråd är att förbättra beslutsunderlaget och att ge
möjlighet till insyn och påverkan. Under samråden bör kommunen
redovisa planeringsunderlag av betydelse samt de viktigaste följderna
av förslaget. När det finns program eller miljökonsekvensbeskrivning,
skall även dessa redovisas. Vid samråd om ett förslag till detaljplan
skall motiven till förslaget redovisas.

De synpunkter som har framförts vid samråden samt kommentarer och
förslag med anledning av synpunkterna skall redovisas i en gemensam
samrådsredogörelse. Lag (1995:1197).

22 § Under samrådet ska länsstyrelsen särskilt
1. ta till vara och samordna statens intressen,
2. ge råd om tillämpningen av 2 och 3 kap.,
3. verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses, att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken följs och att strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken inte upphävs i strid med gällande bestämmelser,
och
4. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och
vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på
ett lämpligt sätt. Lag (2009:530).

23 § Innan detaljplanen antas, skall kommunen ställa ut planförslaget under
minst tre veckor. Den som vill lämna synpunkter på förslaget skall göra
detta skriftligen under utställningstiden.

24 § Kungörelse om utställningen av planförslaget skall minst
en vecka före utställningstidens början anslås på kommunens
anslagstavla och införas i ortstidning. Kungörandet får dock
ske senast den dag då utställningstiden börjar, om denna
bestämts till minst fyra veckor. Av kungörelsen skall framgå
1. var planområdet ligger,
2. om förslaget avviker från översiktsplanen,
3. i vilken utsträckning mark eller annat utrymme eller
särskild rätt till mark eller annat utrymme till följd av
planens antagande kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17-19 §§,
4. var utställningen äger rum,
5. inom vilken tid, på vilket sätt och till vem synpunkter på
förslaget skall lämnas,
6. att den som inte senast under utställningstiden framfört
synpunkter på förslaget enligt 13 kap. 5 § kan förlora rätten
att överklaga beslut att anta planen.

För kungörandet skall gälla vad som är föreskrivet i lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

Ett exemplar av förslaget med en planbeskrivning enligt 26 §,
en genomförandebeskrivning enligt 6 kap. 1 § och
samrådsredogörelsen skall, innan förslaget ställs ut, sändas
till länsstyrelsen och kommuner som berörs av förslaget. Lag (2005:942).

25 § Underrättelse om innehållet i kungörelsen skall senast
dagen för kungörandet i brev sändas till
1. kända sakägare,
2. känd organisation av hyresgäster som har avtal om
förhandlingsordning för en fastighet som berörs av
planförslaget eller, om förhandlingsordning inte gäller, känd
förening av hyresgäster som är ansluten till en
riksorganisation och inom vars verksamhetsområde fastigheten är
belägen,
3. andra som har ett väsentligt intresse av förslaget.

Om förslaget berör en samfällighet för vilken finns styrelse
eller annan utsedd att förvalta samfällighetens angelägenheter,
får underrättelsen sändas till en ledamot av styrelsen eller
till förvaltaren. Saknas styrelse eller förvaltare, får
underrättelsen sändas till en av delägarna för att hållas
tillgänglig för alla.

Underrättelse enligt första stycket behöver inte sändas, om ett
stort antal personer skall underrättas och det skulle innebära
större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till
ändamålet med underrättelsen att sända den till var och en av
dem. Ägare av sådan mark eller sådant utrymme och innehavare av
sådan särskild rätt till mark eller annat utrymme som avses i 24 § första stycket 3 skall dock alltid underrättas enligt
första stycket. Detsamma gäller den som har meddelats ett
föreläggande enligt 28 a §. Lag (2005:942).

26 § Under utställningstiden ska planförslaget åtföljas av
1. planbeskrivningen och genomförandebeskrivningen,
2. samrådsredogörelsen,
3. program för planen, miljökonsekvensbeskrivning, grundkarta
och fastighetsförteckning, om sådana handlingar har
upprättats,
4. annat planeringsunderlag som kommunen anser vara av
betydelse för en bedömning av förslaget.

I planbeskrivningen ska redovisas
planeringsförutsättningarna, planens syfte och skälen för
planens utformning samt de överväganden som legat till grund
för omfattningen av kravet på bygglov inom planområdet samt
skälen för ett beslut om upphävande av strandskydd. Beskrivningen ska åtföljas av illustrationsmaterial, om det
inte är uppenbart onödigt. Om planförslaget avviker från
översiktsplanen, ska avvikelsen och skälen för denna
redovisas i beskrivningen.

Annat tillgängligt material som belyser förslagets innebörd,
bör också ställas ut. Lag (2009:530).

27 § Efter utställningstiden skall kommunen sammanställa de synpunkter
som senast under utställningstiden har framförts skriftligen och
redovisa sina förslag med anledning av dem i ett utlåtande som skall
fogas till handlingarna i ärendet.

Utlåtandet eller ett meddelande om var utlåtandet hålls tillgängligt skall
för kännedom snarast möjligt i brev sändas till dem som inte fått sina
synpunkter tillgodosedda. Om ett stort antal personer skall underrättas,
får underrättelse i stället ske genom kungörande på det sätt som anges i 24 §, eller genom en kungörelse som anslås på kommunens anslagstavla,
informationsblad om kungörelsen som sprids till de boende som berörs av
förslaget till detaljplan och brev till sakägare och sådan organisation
eller förening som avses i 25 § första stycket 2 och som inte fått sina
synpunkter tillgodosedda.

Om förslaget ändras väsentligt efter utställningen, skall ny utställning
ske. Lag (1989:1049).

28 § I stället för vad som föreskrivs i 18 §, 20 §, 21 § andra stycket
samt 22--27 §§ får bestämmelserna i andra stycket tillämpas (enkelt
planförfarande), om förslaget till detaljplan är av begränsad betydelse,
saknar intresse för allmänheten samt är förenligt med översiktsplanen och
länsstyrelsens granskningsyttrande enligt 4 kap. 9 §.

Vid enkelt planförfarande skall länsstyrelsen och de som anges i 25 § första stycket beredas tillfälle till samråd. När förslag till detaljplan
föreligger skall de underrättas om detta och, om de inte godkänner förslaget,
under minst två veckor ha tillfälle att skriftligen lämna synpunkter på
förslaget. Denna tid kan förkortas om alla berörda är ense om det. En
sammanställning av inkomna synpunkter och förslag med anledning av dem skall
redovisas i ett särskilt utlåtande som skall fogas till handlingarna i
ärendet.

28 a § Innan en detaljplan antas får kommunen förelägga den som till följd
av antagandet kan komma att drabbas av skada som avses i 14 kap. 8 § första
stycket 2 eller 3 att inom viss tid, dock minst två månader, anmäla sina
anspråk på ersättning eller inlösen till kommunen. Ett sådant föreläggande
skall åtföljas av uppgift om de bestämmelser som avses bli utfärdade, ändrade
eller upphävda. Den som inte anmäler sina anspråk inom den utsatta tiden
förlorar sin rätt till ersättning eller inlösen.

Bestämmelsen i första stycket utgör inte hinder mot att anspråk på ersättning
eller inlösen framställs på grund av skada som inte rimligen kunde förutses
inom den angivna tiden. Lag (1991:604).

29 § Detaljplanen antas av kommunfullmäktige. Fullmäktige får uppdra åt
kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta planer som inte är av
principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt.

30 § Senast dagen efter det att justeringen av protokollet med
beslut om antagande av detaljplanen har tillkännagetts på
kommunens anslagstavla skall ett meddelande om
tillkännagivandet, ett protokollsutdrag med beslutet och en
uppgift om vad den som vill överklaga beslutet måste göra
sändas i brev till
1. länsstyrelsen och de regionplaneorgan och kommuner som
berörs av planen,
2. de sakägare, bostadsrättshavare, hyresgäster och boende samt
sådana organisationer och sådana föreningar som avses i 25 § första stycket 2 och föreningar som har rätt att överklaga
enligt 13 kap. 6 §, om de senast under utställningstiden eller
under den i 28 § andra stycket angivna tiden skriftligen har
lämnat synpunkter i ärendet som inte har blivit tillgodosedda
eller om de har rätt att överklaga på grund av bestämmelsen i 13 kap. 5 § andra stycket första meningen.

Om ett stort antal personer skall underrättas enligt första
stycket 2, och det skulle innebära större kostnad och besvär
att sända underrättelsen till var och en av dem än som är
försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättelsen, får
underrättelse i stället ske antingen genom kungörande på det
sätt som anges i 24 § eller genom att en kungörelse anslås på
kommunens anslagstavla, informationsblad om kungörelsen sprids
till de boende som berörs av beslutet och brev sänds till
sådana sakägare, organisationer och föreningar som avses i
första stycket 2. Ägare av sådan mark eller sådant utrymme och
innehavare av sådan särskild rätt till mark eller annat utrymme
som kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17-19 §§ skall
dock alltid underrättas enligt första stycket. Detsamma gäller
den som har fått ett föreläggande enligt 28 a §.

Av en kungörelse enligt andra stycket skall det framgå vad
beslutet avser, tidpunkten för beslutets tillkännagivande på
kommunens anslagstavla och vad den som vill överklaga beslutet
måste göra. Om kungörelsen införs i ortstidningen, skall detta
ske samma dag som beslutet tillkännages på anslagstavlan. Lag (2007:1303).

31 § När beslutet att anta detaljplanen har vunnit laga kraft, skall
de som till följd av beslutet kan vara berättigade till ersättning
enligt 14 kap. 5 eller 8 § underrättas. I underrättelsen skall också
tas in en upplysning om innehållet i 15 kap. 4 §. Kommunen bestämmer
om underrättelsen skall ske genom brev eller genom kungörande på det
sätt som anges i 24 §.

Kommunen skall på planhandlingarna anteckna datum då beslutet vunnit
laga kraft. Om ett förordnande enligt 13 kap. 8 § andra stycket har
meddelats, skall även datum för förordnandet antecknas. Snarast
möjligt efter det att beslutet att anta detaljplanen har vunnit laga
kraft skall ett exemplar av planen, planbeskrivningen,
genomförandebeskrivningen och fastighetsförteckningen sändas till
länsstyrelsen samt till lantmäterimyndigheten, om det inte är
uppenbart obehövligt.

Om handlingarna inte kan sändas till myndigheterna inom två veckor
från det att planen vunnit laga kraft, skall myndigheterna genast
underrättas om innehållet i handlingarna. Lag (1995:1415).

32 § Bestämmelserna i 18--31 §§ skall tillämpas även när detaljplaner
ändras eller upphävs.

33 § Bestämmelserna i 19 § om fastighetsförteckning och bestämmelserna
i 20--31 §§ skall tillämpas när områdesbestämmelser antas, ändras
eller upphävs.

34 § Beslut att anta, ändra eller upphäva detaljplan eller
områdesbestämmelser gäller först sedan beslutet vunnit laga kraft eller
får genomföras efter förordnande enligt 13 kap. 8 § andra stycket.

35 § Områdesbestämmelser upphör att gälla när det för området föreligger
ett lagakraftvunnet beslut att anta detaljplan eller ett förordnande
enligt 13 kap. 8 § andra stycket att planen får genomföras.

36 § Av 8 kap. 11, 12, 16 och 18 §§ följer att bygglov,
rivningslov och marklov inte får ges i strid mot detaljplan
eller områdesbestämmelser i vidare mån än vad som framgår av de
paragraferna.

Åtgärder som inte kräver lov och som avser byggnader, andra
anläggningar, tomter och allmänna platser skall utföras så att
de inte strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Detta
gäller dock inte sådana åtgärder som anges i 8 kap. 4 och 4 a §§ och som inte kräver lov.

Enligt vad som föreskrivs särskilt får beslut enligt vissa
andra författningar än denna lag inte meddelas i strid mot en
detaljplan eller områdesbestämmelser. Lag (2007:1303).


6 kap. Plangenomförande

Genomförandebeskrivning

1 § Vid upprättandet av förslag till detaljplan skall i en särskild
handling (genomförandebeskrivning) redovisas de organisatoriska, tekniska,
ekonomiska och fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för ett samordnat
och även i övrigt ändamålsenligt genomförande av planen.

Exploateringssamverkan

2 § Kommunen får besluta att exploateringssamverkan enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan får ske, om det med hänsyn till
bebyggelseutvecklingen är angeläget att i ett sammanhang ställa i ordning
mark för bebyggelse och utföra sådana anordningar som behövs för
bebyggelsen. Sådant beslut meddelas genom detaljplan eller
områdesbestämmelser.

I beslutet skall anges samverkansområdets huvudsakliga avgränsning samt
den tid inom vilken ett exploateringsbeslut enligt lagen om
exploateringssamverkan skall meddelas. Denna tid får bestämmas till högst
fem år från den dag då beslutet att anta planen eller områdesbestämmelserna
Vinner laga kraft eller från den dag dessförinnan då del av planen eller av
områdesbestämmerna får genomföras efter förordnande enligt 13 kap. 8 § andra
stycket. Har något exploateringsbeslut inte meddelats inom den angivna
tiden, upphör planen eller områdesbestämmelserna att gälla såvitt avser
kommunens beslut om exploateringssamverkan.

Fastighetsplan

3 § I fastighetsplan kan för områden som omfattas av detaljplan meddelas
bestämmelser om markens indelning i fastigheter och om servitut,
ledningsrätt och liknande särskilda rättigheter samt om
gemensamhetsanläggningar.

Fastighetsplan skall antas om
1. det behövs för genomförande av en ändamålsenlig indelning i fastigheter,
2. detaljplanens genomförande i andra fall underlättas genom en
fastighetsplan,
3. en fastighetsägare begär det och planen inte är uppenbart onödig.

4 § Fastighetsplanen skall omfatta ett lämpligt avgränsat område. Skälig
hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och
fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande.

Om planen skall reglera markens indelning i fastigheter eller om den
skall ge bestämmelser om servitut och liknande särskilda rättigheter,
tillämpas 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988).

Om planen skall reglera inrättandet av en gemensamhetsanläggning,
tillämpas 5 och 6 §§ anläggningslagen (1973:1149). Skall den ge
bestämmelser om ledningsrätt, tillämpas 6 § ledningsrättslagen (1973:1144).

5 § Fastighetsplanen får inte strida mot detaljplanen. Om syftet med
detaljplanen inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. I sådana
fall skall detaljplanen anses ha den utformning som framgår av
fastighetsplanen.

6 § I den mån det behövs med hänsyn till syftet med fastighetsplanen skall
i planen anges
1. områdets indelning i fastigheter,
2. vilka servitut, ledningsrätter och liknande särskilda rättigheter som
skall bildas, ändras eller upphävas,
3. de anläggningar som skall utgöra gemensamhetsanläggningar,
4. de fastigheter som skall delta i gemensamhetsanläggningarna och de
utrymmen som skall tas i anspråk för anläggningarna.

7 § I fastighetsplanen får bestämmas att planen gäller endast under
förutsättning att beslutet att anta en viss detaljplan har vunnit laga
kraft eller får genomföras efter förordnande enligt 13 kap. 8 § andra
stycket.

8 § Fastighetsplanen består av en plankarta och en särskild handling med
bestämmelser. Planen får dock bestå av endast endera av dessa handlingar
eller av en handling som innehåller både plankarta och bestämmelser, om
planens innehåll ändå framgår tydligt. Lag (1989:1049).

9 § Till fastighetsplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som
anges i 12 §. Om fastighetsplanen består av endast en handling, får
dock planbeskrivningen redovisas i den handlingen. Lag (1989:1049).

10 § Före utgången av detaljplanens genomförandetid får mot berörda
fastighetsägares bestridande fastighetsplanen ändras eller upphävas
endast om det är nödvändigt på grund av nya förhållanden av stor
allmän vikt, vilka inte kunnat förutses vid planläggningen.

Efter utgången av detaljplanens genomförandetid får fastighetsplanen
ändras eller upphävas utan att rättigheter som uppkommit genom
fastighetsplanen beaktas.

11 § Om detaljplanen ändras och detta medför att fastighetsplanen
strider mot detaljplanen, upphör fastighetsplanen att gälla i de delar
som den strider mot detaljplanen. Om detaljplanen helt eller delvis
upphävs, upphör fastighetsplanen att gälla i de delar som berörs.

12 § Bestämmelserna i 5 kap. 18--28 och 30 §§ skall tillämpas när
fastighetsplanen upprättas. Om fastighetsplanen inte upprättas gemensamt
med detaljplanen behöver dock samråd inte ske med länsstyrelsen och
kommuner som berörs av förslaget. Inte heller behöver planförslaget
sändas till dem.

I planbeskrivningen skall redovisas vilken detaljplan som fastighetsplanen
hänför sig till och skälen till den utformning av fastighetsplanen som har
valts. Om planförslaget avviker från detaljplanen, skall avvikelsen och
skälen till denna redovisas i beskrivningen. Lag (1989:1049).

13 § Fastighetsplanen antas av byggnadsnämnden eller, om planen har
upprättats gemensamt med detaljplanen och denna ej skall antas av
nämnden, av den som antar detaljplanen.

Kommunen skall på planhandlingarna anteckna datum då beslutet vunnit
laga kraft. Om ett förordnande enligt 13 kap. 8 § andra stycket har
meddelats, skall även datum för förordnandet antecknas. Snarast
möjligt efter det att beslutet att anta fastighetsplanen har vunnit
laga kraft skall ett exemplar av planen, planbeskrivningen och
fastighetsförteckningen sändas till lantmäterimyndigheten, om det
inte är uppenbart obehövligt.

Om handlingarna inte kan sändas till myndigheten inom två veckor
från det att planen vunnit laga kraft, skall myndigheten genast
underrättas om innehållet i handlingarna.

I de fall detaljplanen enligt 5 § skall anses ha den utformning som
framgår av fastighetsplanen skall kommunen ange avvikelsen på
detaljplanen samt sända ett exemplar av detaljplanen och de
handlingar som anges i andra stycket till länsstyrelsen respektive
underrätta länsstyrelsen om innehållet i dessa enligt tredje stycket. Lag (1996:1315).

14 § Bestämmelserna i 3--9, 12 och 13 §§ tillämpas även när
fastighetsplanen ändras eller upphävs.

15 § Beslut att anta, ändra eller upphäva fastighetsplan gäller först
sedan beslutet har vunnit laga kraft eller får genomföras efter förordnande
enligt 13 kap. 8 § andra stycket. Byggnadsnämnden får dock förordna att
ett sådant beslut som fattats efter tillämpning av reglerna om enkelt
planförfarande får genomföras trots att beslutet inte vunnit laga kraft,
om en ägare av en fastighet som omfattas av planen begär det och samtliga
som berörs av beslutet skriftligen godkänt det förslag som ligger till
grund för beslutet. Lag (1991:604).

16 § Av 8 kap. 11 § följer att bygglov inte får ges i strid mot
en fastighetsplan i vidare mån än vad som framgår av den
paragrafen.

Åtgärder som inte kräver bygglov och som avser byggnader, andra
anläggningar, tomter och allmänna platser skall utföras så att
de inte strider mot en fastighetsplan. Detta gäller dock inte
sådana åtgärder som anges i 8 kap. 4 och 4 a §§.

Enligt vad som föreskrivs särskilt får beslut enligt vissa
andra författningar än denna lag inte meddelas i strid mot en
fastighetsplan. Lag (2007:1303).

Avstående av mark m.m.

17 § Kommunen får lösa mark eller annat utrymme som enligt en
detaljplan skall användas för allmänna platser för vilka
kommunen är huvudman.

Annan mark eller annat utrymme som enligt planen skall användas
för annat än enskilt bebyggande får kommunen lösa, om markens
eller utrymmets användning för avsett ändamål inte ändå kan
anses säkerställd.

Besväras mark eller annat utrymme som kommunen får lösa enligt
första eller andra stycket av särskild rätt, får rättigheten
lösas.

Bestämmelser om skyldighet för kommunen att lösa mark eller
annat utrymme i vissa fall finns i 14 kap. Lag (2005:942).

18 § Om kommunen inte skall vara huvudman för allmänna platser,
är den som äger obebyggd mark eller annat obebyggt utrymme som
enligt detaljplanen skall användas för allmän plats, skyldig
att utan ersättning upplåta marken eller utrymmet. Detta gäller
dock endast om marken eller utrymmet behövs för att
kvartersmark som tillhörde fastighetsägaren när planen antogs
skall kunna användas för avsett ändamål. Lag (2005:942).

19 § På ansökan av kommunen får länsstyrelsen förordna att mark
eller annat utrymme skall avstås till kommunen utan ersättning,
om marken eller utrymmet behövs för områdets ändamålsenliga
användning enligt upprättat förslag till detaljplan för sådana
allmänna platser för vilka kommunen är huvudman eller för
allmänna byggnader. På ansökan av kommunen får länsstyrelsen
också förordna att mark eller annat utrymme som skall användas
för allmänna platser för vilka kommunen inte skall vara
huvudman, utan ersättning skall upplåtas till huvudmannen. Antagandet av detaljplanen skall anstå till dess ansökningen
har avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft.

Förordnande får meddelas endast i den mån det kan anses skäligt
med hänsyn till den nytta markens eller utrymmets ägare kan
väntas få av planen och till övriga omständigheter.

Den mark eller det utrymme som förordnandet avser skall anges
till läge och gränser. Marken eller utrymmet skall avträdas
eller upplåtas när marken eller utrymmet behöver tas i anspråk
för avsett ändamål.

Skall detaljplanen ändras, får länsstyrelsen på ansökan av
kommunen förordna att mark eller annat utrymme, som har
avståtts eller som skall upplåtas, byts ut mot annan mark eller
annat utrymme, om det är lämpligt och kan ske utan olägenhet
för ägaren. Lag (2005:942).

20 § När en fråga har väckts om tillämpning av 19 §, skall
kommunen genast vidta de åtgärder som behövs för att en
anteckning om detta skall bli införd i fastighetsregistrets
allmänna del. Den bedömning som skall göras enligt 19 § andra
stycket påverkas inte av överlåtelse av mark eller annat
utrymme, som sker efter det att ärendet om anteckning i
fastighetsregistret har anmälts hos den som skall föra in
anteckningen i registret eller, om det är kommunen som skall
föra in anteckningen i registret, efter att anteckningen har
införts i registret.

Bestämmelser om vem som skall föra in uppgifter i
fastighetsregistrets allmänna del finns i 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988). Lag (2005:1212).

21 § Den som har avstått mark eller annat utrymme enligt 19 § skall frigöra marken eller utrymmet från inteckning och annan
särskild rätt. Kan detta inte göras, är han eller hon skyldig
att ersätta skada som uppkommer för den som marken eller
utrymmet har avståtts till. Lag (2005:942).

22 § I ett förordnande enligt 19 § får länsstyrelsen, i den mån
det är skäligt, på kommunens begäran föreskriva att markens
eller utrymmets ägare skall vara skyldig att i den ordning som
länsstyrelsen bestämmer bekosta anläggande av gator och vägar
samt anordningar för vattenförsörjning och avlopp. Lag (2005:942).

23 § Bestämmelserna i 19--22 §§ om ägare gäller även exploateringssam- fällighet enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan.

24 § Om kommunen är huvudman för allmänna platser, får kommunen
efter genomförandetidens utgång lösa fastigheter eller delar av
fastigheter som tillhör olika ägare och som enligt
fastighetsplanen skall utgöra en fastighet.

En kommun som är huvudman för allmänna platser får efter
genomförandetidens utgång även lösa mark eller annat utrymme
som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med
detaljplanen. Lösenrätt föreligger dock inte så länge det finns
ett bygglov som kan tas i anspråk.

Besväras mark eller annat utrymme som avses i första och andra
styckena av särskild rätt, får rättigheten lösas. Lag (2005:942).

25 § Rätt att använda mark eller annat utrymme enligt 18 eller 19 § gäller framför annan rätt till marken eller utrymmet som
har uppkommit efter antagandet av detaljplanen. Lag (2005:942).

Upplåtande av vissa allmänna platser m.m.

26 § Inom områden med detaljplan skall kommunen vara huvudman för allmänna
platser, om det inte finns särskilda skäl till annat. Att planen skall
utvisa om kommunen inte skall vara huvudman framgår av 5 kap. 4 §.

Kommunen skall efter hand som bebyggelsen färdigställs i enlighet med planen
ställa i ordning gator och andra allmänna platser för vilka kommunen är
huvudman så, att platserna kan användas för avsett ändamål. Före
genomförandetidens utgång skall platserna upplåtas till allmänt begagnande
inom områden som har bebyggts i enlighet med planen. Inom områden som efter
genomförandetidens utgång bebyggs i enlighet med planen skall allmänna
platser upplåtas till allmänt begagnande efter hand som bebyggelsen
färdigställs.

27 § När gator och andra allmänna platser för vilka kommunen är huvudman
upplåts till allmänt begagnande, skall de till bredd, höjdläge och
utformning i övrigt stämma överens med detaljplanen. De skall vara utförda
på ett ändamålsenligt sätt och i enlighet med ortens sed. Mindre avvikelser
från planen får göras, om syftet med planen inte motverkas.

28 § Om någon vill bebygga en fastighet innan den gata till vilken
fastigheten har utgång blivit iordningställd och avloppsledning anlagts,
skall han anordna utfartsväg och avloppsanordning från fastigheten. Kommunen är skyldig att låta honom utan ersättning använda för ändamålet
avsedd mark som kommunen äger.

29 § Är staten väghållare inom område med detaljplan, skall vad som
föreskrivs om kommunens ansvar för gator i 26 § andra stycket och 27 § i
stället gälla staten.

Kostnader, som föranleds av att gatan enligt planen byggs till större bredd
eller med dyrbarare utförande i övrigt än som behövs med hänsyn till
trafiken, skall dock betalas av kommunen, om inte regeringen bestämmer annat.

30 § Kommunen skall svara för underhållet av gator och sådana
andra allmänna platser som kommunen är huvudman för. Denna
underhållsskyldighet består även om detaljplanen för området
upphävs.

Är staten väghållare inom område med detaljplan, skall, med den
begränsning som anges i 29 § andra stycket, staten svara för
underhållet av allmän väg i enlighet med föreskrifterna i
väglagen (1971:948).

Om underhåll av vägar och andra allmänna platser med enskilda
väghållare finns bestämmelser i anläggningslagen (1973:1149). Lag (1997:618).

Gatukostnader m.m.

31 § Om kommunen i egenskap av huvudman skall anlägga eller förbättra gator
och andra allmänna platser, får kommunen besluta att kostnader för sådana
åtgärder som är avsedda att tillgodose ett visst områdes behov av allmänna
platser och av anordningar som normalt hör till allmänna platser skall
betalas av ägarna till fastigheterna inom området.

Kostnaderna skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig och rättvis
grund.

Kommunen beslutar om avgränsningen av det område inom vilket fördelning
skall ske, om de kostnader som skall fördelas samt om grunderna för
fördelningen.

32 § Om kommunen i egenskap av huvudman skall anlägga eller förbättra en
gata, får kommunen besluta att kostnaden för detta skall betalas av ägarna
till de fastigheter som är belägna vid gatan. Därvid får för varje fastighet
tas ut en ersättning som motsvarar hälften av den kostnad som belöper på
gatan framför fastigheten. Kostnaden för sådana anordningar som normalt
hör till en gata får tas ut med lika delar av fastighetsägarna. Kostnaden
för att anlägga gatukors får tas ut med lika delar av ägarna till
fastigheterna vid gatukorset.

Om kostnaden för att anlägga eller förbättra gatan inte är densamma överallt,
får kommunen besluta att kostnaden skall fördelas mellan fastighetsägarna
efter någon annan skälig och rättvis grund än som anges i första stycket.

33 § Den ersättning som enligt 31 eller 32 § belöper på varje fastighet
skall jämkas, om de kostnader som skall ersättas är oskäligt höga eller om
de åtgärder som ersättningen avser har en omfattning eller ett utförande
som överstiger vad som kan anses normalt med hänsyn till den användning
som är tillåten för fastigheten.

34 § Till grund för bestämmande av ersättning enligt 31 eller 32 § får läggas
antingen de faktiska kostnaderna eller på tidigare erfarenhet stödda beräk- ningar av vad det kostar att i motsvarande utförande anlägga eller förbättra
gator och andra allmänna platser.

35 § Skyldighet för en fastighetsägare att ersätta kommunen kostnaderna för
gator och andra allmänna platser inträder när den anläggning som ersättningen
avser kan för hans fastighet användas för avsett ändamål.

Ersättningsskyldigheten skall fullgöras vid anfordran. På obetalt belopp
skall betalas ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från förfallodagen.

Om ersättningsbeloppet är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska
bärkraft eller andra omständigheter, får fastighetsägaren dock betala ersätt- ningen genom avbetalningar, om godtagbar säkerhet ställs. Avbetalning skall
ske med minst en tiondel årligen. På obetalt belopp skall betalas ränta
enligt 5 § räntelagen på varje del av ersättningen som förfaller till
betalning i framtiden från den dag då den första inbetalningen skall ske
till dess ifrågavarande del av ersättningen betalas eller ränta skall
betalas enligt andra stycket. Om betalningsvillkoren ändå blir alltför
betungande för fastighetsägaren, skall villkoren jämkas.

När skyldighet att betala ersättning har inträtt, är ny ägare bunden i samma
omfattning som tidigare ägare. Den nye ägaren svarar dock inte mot kommunen
för sådan ersättning som har förfallit till betalning före tillträdesdagen.

36 § Innan kommunen beslutar att kostnader för gator och andra allmänna
platser skall betalas av fastighetsägare enligt 31 eller 32 §, skall kommunen
låta utreda frågan och upprätta det förslag som utredningen föranleder. Sakägare och de bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs av
förslaget samt de sammanslutningar och enskilda i övrigt som kan ha ett
väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till samråd.

Samrådet syftar till ett utbyte av information och synpunkter. Under samrådet
bör motiven till förslaget, planeringsunderlag av betydelse samt de
viktigaste följderna av förslaget redovisas. Resultatet av samrådet och
förslag med anledning av de synpunkter som har framförts skall redovisas i en
samrådsredogörelse.

Förslag i fråga om betalning av kostnader som avses i 31 § skall ställas ut
under minst tre veckor efter det att kungörande om detta har skett på tid och
sätt som anges i 5 kap. 24 §. Underrättelse om utställningen av förslaget
skall dessutom i brev sändas till kända fastighetsägare vars rätt berörs
av förslaget. Underrättelse behöver dock inte sändas till den som skriftligen
har godkänt förslaget. Under utställningstiden skall förslaget åtföljas av
samrådsredogörelsen. Efter utställningstidens utgång får kommunen besluta
i ärendet.

Avser förslaget ersättningsskyldighet enligt 32 §, skall de fastighetsägare
vars rätt berörs och som inte har godkänt förslaget, beredas tillfälle att
yttra sig över detta, innan beslut i ärendet fattas. Förslaget skall
åtföljas av samrådsredogörelsen. Lag (1989:1049).

37 § Mark framför fastigheter som är belägna vid torg, parker eller andra
sådana allmänna platser, skall anses som gata till en bredd som motsvarar
fem fjärdedelar av den enligt detaljplanen tillåtna högsta byggnadshöjden
som gällde för fastigheten när gatan uppläts till allmänt begagnande.

38 § Vad som föreskrivs i detta kapitel om fastigheter skall
tillämpas även på sådan mark eller sådant utrymme som hör till
flera fastigheter gemensamt. Med fastighetsägare avses därvid
ägarna av de fastigheter som har del i samfälligheten. Är
samfälligheten inte avsedd för bebyggelse, skall den anses
bebyggd när den väsentligen har tagits i anspråk för angivet
ändamål. Den högsta tillåtna byggnadshöjden antas därvid vara
medeltalet av vad som gäller för de fastigheter som har del i
samfälligheten. Lag (2005:942).

Bestämmande av ersättning

39 § Vid bestämmande av ersättning i fall som avses i 17 eller 24 § ska 4 kap. expropriationslagen (1972:719) tillämpas. (Lag (2010:824).


7 kap. Regionplanering

Regionplaneorgan

1 § Behöver sådana frågor om användningen av mark- och
vattenområden som angår flera kommuner utredas gemensamt eller
behöver flera kommuners översiktliga planering samordnas och
kommer utrednings- och samordningsverksamheten inte till stånd
på annat sätt, får regeringen utse ett regionplaneorgan, som
under viss tid eller tills vidare skall ha hand om denna
verksamhet (regionplanering). I beslutet skall
regionplaneorganets huvudsakliga uppgifter anges.

Till regionplaneorgan kan regeringen utse ett befintligt
kommunalför-bund. Regeringen kan också förordna att de berörda
kommunerna skall bilda ett särskilt regionplaneförbund, som
skall vara regionplaneorgan. För ett sådant regionplaneförbund
skall reglerna om kommunalförbund i kommunallagen (1991:900) tillämpas i den mån avvikande bestämmelser inte meddelas i
detta kapitel.

För regionplanering för kommunerna i Stockholms län finns
särskilda bestämmelser. Lag (1997:552).

2 § Regionplaneorgan skall inte utses om de berörda kommunerna mera
allmänt motsätter sig det.

3 § Regionplaneorganet skall inom regionen bevaka regionala frågor och
fortlöpande lämna underlag i sådana frågor för kommunernas och statliga
myndigheters planering.

Regionplaneorganet kan anta en regionplan för regionen eller en del av
den. Därvid skall 4--7 §§ tillämpas.

Regionen omfattar de kommuner för vilka regionplaneorganet har
utsetts.

Regionplan

4 § Regionplanen skall tjäna till ledning för beslut om
översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser. Planen kan, i
den mån det har betydelse för regionen, ange grunddragen för
användningen av mark- och vattenområden samt riktlinjer för
lokalisering av bebyggelse och anläggningar.

Bestämmelserna i 4 kap. 1 § tredje stycket och 2 § om planhandlingar
och deras utformning samt om planbeskrivning skall tillämpas på
regionplanen. Någon redovisning av åtgärder för att fullfölja planen
behöver dock inte lämnas. Lag (1995:1197).

5 § När förslag till regionplan eller till ändring eller upphävande av planen
upprättas, skall bestämmelserna i 4 kap. 3--10 §§ om samråd, utställning,
kungörande, granskningsyttrande och utlåtande tillämpas med den avvikelsen
att utställningstiden skall vara minst tre månader.

6 § Regionplanen antas av fullmäktige i det kommunalförbund eller
regionplaneförbund som är regionplaneorgan. Även ändring och upphävande av
planen beslutas av fullmäktige.

7 § Senast dagen efter det att justering av protokollet med
beslut om antagande, ändring eller upphävande av regionplanen
har tillkännagivits på anslagstavla enligt vad som anges i 3 kap. 28 § 10 kommunallagen (1991:900) skall meddelande om
tillkännagivandet och protokollsutdrag med beslutet sändas till
de kommuner och länsstyrelser som berörs av planen samt till
regeringen.

När beslutet har vunnit laga kraft skall planen sändas till
länsstyrelserna inom regionen samt till Boverket. Lag (1997:552).

8 § Regionplanen gäller under en tid av högst sex år räknat från utgången av
den i 12 kap. 5 § angivna tiden eller, om regeringen har prövat beslutet att
anta planen, från dagen för regeringens beslut.

Beslut att ändra eller upphäva planen gäller från den tidpunkt som anges i
första stycket. Den ändrade planen gäller endast under den tid som återstår
av den ursprungliga planens giltighetstid.


8 kap. Bygglov, rivningslov och marklov

Åtgärder som kräver bygglov

Generella bestämmelser

1 § Bygglov krävs för att
1. uppföra byggnader,
2. göra tillbyggnader,
3. ta i anspråk eller inreda byggnader helt eller till viss del
för väsentligen annat ändamål än det för vilket byggnaden
senast har använts eller för vilket bygglov har getts, och
4. göra sådana ändringar av byggnader som innebär att det
inreds någon ytterligare bostad eller någon ytterligare lokal
för handel, hantverk eller industri.

I fråga om ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller
därmed jämförlig näring inom områden som inte omfattas av
detaljplan krävs bygglov endast för åtgärder som anges i första
stycket 3.

I 4-4 b och 10 §§ finns särskilda bestämmelser för en- och
tvåbostadshus och för vissa byggnader avsedda för
totalförsvaret. Enligt 5-7 §§ kan kommunen besluta om undantag
från kravet på bygglov eller om längre gående krav. Lag (2007:1303).

2 § I fråga om andra anläggningar än byggnader krävs bygglov
för att
1. anordna nöjesparker, djurparker, idrottsplatser,
skidbackar med liftar, kabinbanor, campingplatser,
skjutbanor, småbåtshamnar, friluftsbad, motorbanor och
golfbanor,
2. anordna upplag eller materialgårdar,
3. anordna tunnlar eller bergrum som inte är avsedda för
tunnelbana eller gruvdrift,
4. inrätta fasta cisterner eller andra fasta anläggningar för
kemiska produkter, som är hälso- och miljöfarliga, och för
varor som kan medföra brand eller andra olyckshändelser,
5. uppföra radio- eller telemaster eller torn,
6. uppföra vindkraftverk som

a) är högre än 20 meter över markytan,
b) placeras på ett avstånd från gränsen som är mindre än
kraftverkets höjd över marken,
c) monteras fast på en byggnad, eller

d) har en vindturbin med en diameter som är större än tre
meter,
7. uppföra murar eller plank,
8. anordna parkeringsplatser utomhus,
9. anordna begravningsplatser, och
10. väsentligt ändra anläggningar som avses i 1-9.

Trots första stycket krävs det inte bygglov för
1. att inrätta, uppföra eller ändra en anläggning som anges i
första stycket 4 eller 5, om det är fråga om en mindre
anläggning avsedd endast för en viss fastighets behov,
2. att uppföra ett vindkraftverk som anges i första stycket 6, om verket omfattas av tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken, eller
3. en åtgärd som anges i första stycket 8, om det på
fastigheten finns endast ett eller två enbostadshus eller ett
tvåbostadshus och parkeringsplatsen är avsedd uteslutande för
fastighetens behov eller om parkeringsplatsen anläggs med
stöd av väglagen (1971:948) eller på mark som i detaljplan
har avsatts till gata eller väg.

Enligt 5 § och 6 § första stycket 4 b får kommunen besluta om
undantag från kravet på bygglov eller om längre gående krav. I 10 § finns särskilda bestämmelser för vissa anläggningar
avsedda för totalförsvaret. Lag (2009:651).

Särskilda bestämmelser för områden med detaljplan

3 § I områden med detaljplan krävs, utöver vad som föreskrivs i 1 och 2 §§, bygglov för att
1. färga om byggnader eller byta fasadbeklädnad eller
taktäckningsmaterial samt för att göra andra ändringar av
byggnader som avsevärt påverkar deras yttre utseende,
2. sätta upp eller väsentligt ändra skyltar eller
ljusanordningar, och
3. uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra
ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig
näring.

I 4-4 b och 10 §§ finns särskilda bestämmelser för en- och
tvåbostadshus och för vissa byggnader avsedda för
totalförsvaret. Enligt 5 § får kommunen medge undantag från
kravet på bygglov enligt första stycket. Lag (2007:1303).

Särskilda bestämmelser för en- eller tvåbostadshus

4 § För en- och tvåbostadshus och till dem hörande fristående
uthus, garage och andra mindre byggnader (komplementbyggnader) krävs, trots bestämmelserna i 1 och 2 §§, inte bygglov för att
1. med mur eller plank anordna skyddade uteplatser inom 3,6 meter från bostadshuset, om muren eller planket inte är högre
än 1,8 meter och inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter,
2. anordna skärmtak över sådana uteplatser som anges i 1 eller
över altaner, balkonger eller entréer, om skärmtaken
tillsammans med andra skärmtak som har anordnats på tomten med
stöd av undantag från krav på bygglov inte täcker en större
area än 15,0 kvadratmeter och inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter, eller
3. i omedelbar närhet av bostadshuset uppföra
komplementbyggnader som

a) tillsammans med andra komplementbyggnader som har uppförts
på tomten med stöd av undantag från krav på bygglov inte har en
större byggnadsarea än 15,0 kvadratmeter,
b) har en taknockshöjd som inte överstiger 3,0 meter, och

c) inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter.

En åtgärd som avses i 1-3 får vidtas närmare gränsen än 4,5 meter, om de grannar som berörs medger det.

Första stycket 3 gäller inte om kommunen enligt 6 § första
stycket 1 a har bestämt att åtgärderna kräver bygglov. Lag (2007:1303).

4 a § För en- och tvåbostadshus och tillhörande
komplementbyggnader inom ett område med detaljplan krävs, trots
bestämmelserna i 3 §, inte bygglov för att färga om, byta
fasadbeklädnad eller byta taktäckningsmaterial, om åtgärden
inte väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär.

Första stycket gäller inte om kommunen enligt 6 § första
stycket 1 a har bestämt att åtgärderna kräver bygglov. Lag (2007:1303).

4 b § För en- och tvåbostadshus och tillhörande
komplementbyggnader, murar och plank som utanför detaljplan
inte ingår i samlad bebyggelse krävs, trots bestämmelserna i 1 och 2 §§, inte bygglov för att
1. göra mindre tillbyggnader, om de inte görs närmare gränsen
än 4,5 meter, eller
2. uppföra komplementbyggnader eller murar eller plank i
omedelbar närhet av bostadshuset, om det inte görs närmare
gränsen än 4,5 meter.

En åtgärd som avses i 1 eller 2 får vidtas närmare gränsen än 4,5 meter, om de grannar som berörs medger det.

Första stycket gäller inte om kommunen enligt 6 § första
stycket 2 har bestämt att åtgärderna kräver bygglov. Lag (2007:1303).

Kommunala beslut om bygglovspliktens omfattning

5 § Kommunen får i en detaljplan besluta att bygglov inte krävs för
att på det sätt och under den tid som närmare anges i planen utföra
åtgärder som avses i 1--3 §§.

Kommunen får i områdesbestämmelser besluta att bygglov inte krävs
för att på det sätt som närmare anges i bestämmelserna
1. uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra
komplementbyggnader,
2. göra mindre tillbyggnader,
4. utföra eller ändra anläggningar som avses i 2 §,
5. bygga till eller på annat sätt ändra industribyggnader,
6. uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra enklare fritidshus,
kolonistugor och liknande byggnader.

Beslut enligt första och andra stycket får inte fattas, om bygglov
krävs för att tillvarata grannars intressen eller allmänna intressen.

Inom samlad bebyggelse krävs medgivande från berörda grannar, om
åtgärder som avses i andra stycket 1 och 2 skall utföras utan
bygglov. Lag (1995:1197).

6 § Kommunen får
1. i detaljplanen för ett område som utgör en värdefull miljö
bestämma att bygglov krävs för att i området

a) vidta en åtgärd som avses i 4 § första stycket 3 eller 4 a § första stycket, eller

b) underhålla en sådan bebyggelse med särskilt bevarandevärde
som avses i 3 kap. 12 §,
2. med områdesbestämmelser för ett område utanför detaljplan
bestämma att bygglov krävs för att i området vidta sådana
åtgärder som avses i 4 b § första stycket 1 och 2,
3. med områdesbestämmelser för ett område som utgör en
värdefull miljö utanför detaljplan bestämma att bygglov krävs
för att i området

a) vidta en åtgärd som avses i 3 § första stycket 1, eller

b) underhålla en sådan bebyggelse med särskilt bevarandevärde
som avses i 3 kap. 12 §, och
4. om det finns särskilda skäl,
a) med områdesbestämmelser för ett område utanför detaljplan
bestämma att bygglov krävs för att i området uppföra, bygga
till eller på annat sätt ändra ekonomibyggnader för jordbruk,
skogsbruk eller därmed jämförlig näring, och

b) i detaljplan eller med områdesbestämmelser bestämma att
bygglov krävs för att anordna eller väsentligt ändra
anläggningar för sådana grundvattentäkter som avses i 11 kap. 11 § 1 miljöbalken.

Första stycket 1-3 och 4 b gäller inte byggnader och andra
anläggningar som avses i 10 §. Lag (2007:1303).

7 § Kommunen får i områdesbestämmelser besluta att bygglov krävs för
att
1. sätta upp eller väsentligt ändra ljusanordningar inom områden som ligger
i närheten av befintliga eller planerade anläggningar för totalförsvaret,
statliga flygplatser, andra flygplatser för allmänt bruk, kärnreaktorer,
andra kärnenergianläggningar eller andra anläggningar som kräver ett skydds- eller säkerhetsområde,
2. sätta upp eller väsentligt ändra skyltar eller ljusanordningar inom
områden som utgör värdefulla bebyggelsemiljöer. Lag (1991:604).

Åtgärder som kräver rivningslov eller marklov

8 § Inom områden med detaljplan krävs rivningslov för att riva byggnader
eller delar av byggnader, om inte annat har bestämts i planen.

Kommunen får i områdesbestämmelser besluta att rivningslov krävs för
att riva byggnader eller delar av byggnader.

Rivningslov behövs inte för att riva sådana byggnader eller delar av
byggnader som får uppföras utan bygglov. Kommunen får dock besluta att
rivningslov krävs för sådana åtgärder.

9 § Inom områden med detaljplan krävs, om inte annat har bestämts i
planen, marklov för schaktning eller fyllning som medför att höjdläget
för tomter eller mark för allmän plats ändras avsevärt. Om ett visst
höjdläge för markytan anges i planen, krävs dock inte marklov för att
höja eller sänka markytan till denna nivå.

Kommunen får i detaljplan besluta att marklov krävs för trädfällning
eller skogsplantering.

Kommunen får i områdesbestämmelser besluta att marklov krävs för schaktning,
fyllning, trädfällning eller skogsplantering inom områden som är avsedda för
bebyggelse eller inom områden som ligger i närheten av befintliga eller
planerade anläggningar för totalförsvaret, statliga flygplatser, andra flyg- platser för allmänt bruk, kärnreaktorer, andra kärnenergianläggningar eller
andra anläggningar som kräver ett skydds- eller säkerhetsområde.

Vissa för totalförsvaret avsedda byggnader m.m.

10 § Bestämmelserna om bygglov, rivningslov och marklov gäller inte åtgärder
med byggnader eller andra anläggningar som är avsedda för totalförsvaret och
som är av hemlig natur. Sådana åtgärder skall föregås av samråd med läns- styrelsen, som på lämpligt sätt skall underrätta kommunen om åtgärderna och
var de skall utföras.

Förutsättningar för lov

Bygglov

11 § Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med
detaljplan skall bifallas om
1. åtgärden inte strider mot detaljplanen eller den fastighetsplan
som gäller för området, varvid det förhållandet att
genomförandetiden för detaljplanen inte börjat löpa utgör hinder
mot att bygglov lämnas,
2. den fastighet och den byggnad eller annan anläggning på vilken
åtgärden skall utföras

a) stämmer överens med detaljplanen och med den fastighetsplan
som gäller för området, eller

b) avviker från dessa planer men avvikelserna godtagits vid en
bygglovsprövning enligt denna lag eller vid en fastighetsbildning
enligt 3 kap. 2 § första stycket andra meningen
fastighetsbildningslagen (1970:988), och
3. åtgärden uppfyller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10--18 §§.

Om fastigheten i annat fall än som avses i första stycket 2 b inte
stämmer överens med fastighetsplanen och om ansökningen
kommer in före utgången av genomförandetiden för detaljplanen,
skall sökanden föreläggas att inom viss tid visa att ansökan om
förrättning gjorts för att genomföra den fastighetsindelning, som
förutsätts i fastighetsplanen.

Beträffande sådana inre åtgärder i byggnader som anges i 1 § första
stycket 4 och sådana yttre åtgärder på byggnader som anges i 3 § första stycket 1 skall bygglov lämnas även om förutsättningarna i
första stycket 2 inte är uppfyllda.

Även om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda, får bygglov
till åtgärder på mark som enligt detaljplanen utgör kvartersmark för
allmänt ändamål lämnas endast om ändamålet är närmare angivet i
planen.

Om detaljplanen saknar bestämmelser om byggnadens användning
och ansökningen avser bostadslägenhet som behövs för
bostadsförsörjningen, får bygglov inte lämnas för sådana åtgärder
som anges i 1 § första stycket 3.

Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från
detaljplanen eller fastighetsplanen, om avvikelserna är förenliga
med syftet med planen. I fall som avses i första stycket 2 b och 17 kap. 18 a § skall en samlad bedömning göras av de avvikande
åtgärder som söks och de som tidigare godtagits. Lag (1994:852).

12 § Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte
omfattas av detaljplan skall bifallas om åtgärden
1. uppfyller kraven i 2 kap.,
2. inte skall föregås av detaljplaneläggning på grund av
bestämmelserna i 5 kap. 1 §,
3. inte strider mot områdesbestämmelser och
4. uppfyller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10--18 §§.

Beträffande en- eller tvåbostadshus skall ansökningar om bygglov
till kompletteringsåtgärder som anges i 13 § bifallas, om åtgärden
uppfyller kraven i första stycket 4 och inte strider mot sådana
områdesbestämmelser som anges i 5 kap. 16 § 3 eller 4.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även andra byggnader än en- eller tvåbostadshus, om ansökningen avser sådana åtgärder på
byggnader som anges i 3 § första stycket 1 eller underhållsåtgärder
på sådana byggnader som avses i 3 kap. 12 §.

Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från
områdesbestämmelser, om avvikelserna är förenliga med syftet
med bestämmelserna. Lag (1994:852).

12 a § Ansökan om bygglov för åtgärder som avses i 6 § tredje stycket 2 skall bifallas om åtgärden inte medför risk för skada på befintliga
eller i den kommunala planeringen redovisade grundvattentäkter. Lag (1991:604).

13 § Med kompletteringsåtgärder avses att
1. uppföra komplementbyggnader,
2. göra mindre tillbyggnader,
3. utföra sådana åtgärder på byggnader som anges i 3 § första
stycket 1,
4. utföra underhållsåtgärder på sådana byggnader som avses i 3 kap. 12 §. Lag (1994:852).

14 § För en åtgärd som uppfyller något eller några men inte
alla kraven i 11 eller 12 § får ett tidsbegränsat bygglov ges,
om sökanden begär det och åtgärden avses att pågå under en
begränsad tid. Ett sådant lov skall ges, om åtgärden har stöd i
en detaljplanebestämmelse om tillfällig användning av byggnad
eller mark.

Ett tidsbegränsat bygglov får ges för högst fem år. Tiden kan
på sökandens begäran förlängas med högst fem år i taget. Den
sammanlagda tiden får överstiga tio år endast om lovet skall
användas för ett ändamål som avses i 14 a §. Lag (2007:1303).

14 a § Om ett beslut om bygglov enligt 11, 12 eller 14 § används för ett ändamål som har en sådan säsongskaraktär att
den åtgärd som omfattas av bygglovet behöver upprepas under två
eller flera år i följd, får åtgärden vidtas igen utan ny
prövning, om det sker inom ett år från det att åtgärden senast
avslutades. Lag (2007:1303).

15 § Om bygglov har vägrats till en viss åtgärd på grund av att
tillstånd till expropriation har lämnats och tillståndet har upphört
att gälla, får en ny ansökan om bygglov till åtgärden inte avslås på
samma grund förrän tio år har förflutit från den dag då det första
tillståndet till expropriation meddelades.

Rivningslov och marklov

16 § Ansökningar om rivningslov skall bifallas, om inte byggnaden
eller byggnadsdelen
1. omfattas av rivningsförbud i detaljplan eller områdesbestämmelser,
2. behövs för bostadsförsörjningen eller
3. bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historiska,
kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde.

17 § har upphävts genom lag (1994:819).

18 § Ansökningar om marklov skall bifallas om den sökta åtgärden inte
1. strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser,
2. förhindrar eller försvårar det berörda områdets användning för
bebyggelse,
3. medför olägenheter för användningen av sådana försvarsanläggningar
eller andra anläggningar som avses i 9 § tredje stycket,
4. i annat fall medför störningar för omgivningen.

Marklov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från
detaljplan eller områdesbestämmelser, om avvikelserna är förenliga med
syftet med planen eller bestämmelserna.

Generella bestämmelser Lag (1991:604).

18 a § Har beslut fattats om antagande, ändring eller upphävande av
detaljplan, områdesbestämmelser eller fastighetsplan får bygglov,
rivningslov eller marklov ges med villkor att planbeslutet vinner laga
kraft. I beslutet om lov skall därvid tas in en upplysning om att
sökanden inte har rätt att påbörja åtgärden innan planbeslutet har
vunnit laga kraft. Lag (1991:604).

Handläggningen av lovärenden

Generella bestämmelser

19 § Byggnadsnämnden prövar ansökningar om bygglov, rivningslov och
marklov.

Ansökningar om lov skall göras hos nämnden. Ansökningarna skall vara
skriftliga. Beträffande enkla åtgärder får ansökan dock göras muntligen.

Bestämmelser om prövning av bygglov, rivningslov eller marklov utan ansökan
finns i 10 kap. 19 § andra stycket.

20 § När ansökan görs, skall de ritningar, beskrivningar och uppgifter
i övrigt lämnas in som behövs för prövningen.

Är ansökningshandlingarna ofullständiga, får byggnadsnämnden förelägga
sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Följs inte föreläggandet,
får ärendet avgöras i befintligt skick eller ansökningen avvisas.

Följs inte ett föreläggande enligt 11 § andra stycket, får ärendet
avgöras i befintligt skick.

Förelägganden som avses i andra och tredje styckena skall innehålla en
upplysning om verkan av att föreläggandet inte följs.

21 § Även om en åtgärd med byggnader, andra anläggningar eller mark
inte kräver lov enligt 1--9 §§, skall byggnadsnämnden, om det begärs,
pröva frågan om lov till åtgärden.

Bestämmelserna i denna lag om lov skall tillämpas i ärenden enligt
första stycket.

22 § Innan lov lämnas, skall byggnadsnämnden genom underrättelse bereda kända
sakägare och de kända bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs
samt sådan känd organisation eller förening som anges i 5 kap. 25 § första
stycket 2 tillfälle att yttra sig över ansökningen, om åtgärden
1. innebär en avvikelse från detaljplan eller områdesbestämmelser
eller
2. skall utföras i ett område som inte omfattas av detaljplan och åtgärden
inte är en kompletteringsåtgärd och inte heller är reglerad i områdes- bestämmelser.

I det fall som avses i 5 kap. 25 § tredje stycket första meningen får
underrättelse ske genom kungörande på det sätt som anges i 5 kap. 24 §, eller genom en kungörelse som anslås på kommunens anslagstavla,
informationsblad om kungörelsen som sprids till de boende som berörs
och brev till kända sakägare och sådan organisation eller förening som
avses i 5 kap. 25 § första stycket 2.

Ärenden om lov får inte avgöras utan att sökanden underrättats om det
som tillförts ärendet genom andra än honom själv och tillfälle beretts
honom att yttra sig över det. Byggnadsnämnden får dock avgöra ett
ärende utan att så skett, om det är uppenbart onödigt att sökanden
yttrar sig. Lag (1989:1049).

23 § Begärs tillstånd att expropriera den byggnad eller mark som en ansökan
om lov avser eller påbörjas arbete för att anta, ändra eller upphäva
detaljplan, områdesbestämmelser eller fastighetsplan som berör byggnaden
eller marken, får byggnadsnämnden besluta om anstånd med avgörandet om lov
till dess att ärendet om expropriationstillståndet avgjorts eller planarbetet
avslutats. Om kommunen inte avgjort planärendet inom två år från det att
ansökningen om lov kom in till byggnadsnämnden, skall dock ansökningen
avgöras utan dröjsmål.

24 § har upphävts genom lag (1994:819).

25 § Om byggnadsnämnden finner anledning anta att en åtgärd som kräver lov
fordrar tillstånd även av någon annan myndighet, skall nämnden upplysa
sökanden om detta.

26 § I ett beslut varigenom lov lämnas, skall anges lovets
giltighetstid samt de villkor och upplysningar i övrigt som behövs. Lag (1994:852).

27 § Sökanden ska av byggnadsnämnden omedelbart underrättas om
innehållet i det beslut varigenom ett ärende om lov avgörs. Underrättelse ska också sändas till sådan i 22 § första stycket
omnämnd person, organisation eller förening som yttrat sig i
ärendet, om det inte är uppenbart obehövligt. Om beslutet går
någon emot, ska denne även underrättas om hur beslutet kan
överklagas och om avvikande meningar som har antecknats i ett
protokoll eller i någon annan handling.

Underrättelse får ske genom delgivning. Delgivning med sökanden
får inte ske enligt 34-38 och 48 §§ delgivningslagen (2010:1932). Lag (2010:1948).

28 § Om förordnande enligt 12 kap. 4 § meddelats, skall byggnadsnämnden
genast sända sådana beslut om lov och förhandsbesked som omfattas av
förordnandet till länsstyrelsen.

29 § har upphävts genom lag (1994:852).

29 a § har upphävts genom lag (1995:1197).

30 § har upphävts genom lag (1994:852).

31 § har upphävts genom lag (1994:819).

32 § I beslut om bygglov får bestämmas att byggnadsarbeten inte får
påbörjas förrän fastighetsägaren har betalat ersättning för gator
eller andra allmänna platser eller ställt säkerhet för ersättningen.

Om bygglov eller marklov meddelas till en åtgärd som redan har utförts,
får i beslutet om lov bestämmas skyldighet att vidta de ändringar i det
utförda som behövs. I beslutet skall anges en viss tid inom vilken
ändringarna skall vara utförda.

Giltighetstiden för lov

33 § Om inte annat följer av 14 eller 14 a §, upphör bygglov,
rivningslov och marklov att gälla, om åtgärden inte har
påbörjats inom två år och avslutats inom fem år från dagen för
beslutet om lov. Lag (2007:1303).

Förhandsbesked

34 § På ansökan skall byggnadsnämnden ge förhandsbesked huruvida en
åtgärd som kräver bygglov kan tillåtas på den avsedda platsen.

Meddelas det sökta tillståndet får bestämmas de villkor som behövs. Tillståndet är bindande vid prövning av ansökan om bygglov som görs
inom två år från dagen för beslutet.

Görs inte ansökan om bygglov inom den tid som anges i andra stycket,
upphör tillståndet att gälla. I beslutet om förhandsbesked skall tas
in en upplysning om detta. Sökanden skall också upplysas om att
tillståndet inte medför rätt att påbörja den sökta åtgärden.

Bestämmelserna i 19--23 samt 25--28 §§ skall tillämpas i fråga om
förhandsbesked.


9 kap. Byggnadsarbeten, tillsyn och kontroll

1 § Den som för egen räkning utför eller låter utföra byggnads-,
rivnings- eller markarbeten (byggherren) skall se till att arbetena
utförs enligt bestämmelserna i denna lag och enligt föreskrifter
eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Byggherren skall
vidare se till att kontroll och provning utförs i tillräcklig
omfattning.

Arbetena skall planeras och utföras med aktsamhet så att personer
och egendom inte skadas och så att minsta möjliga obehag uppstår.

I de fall en rivningsplan skall finnas enligt 4 §, skall rivningen
ske på ett sådant sätt att olika material kan tas om hand var för sig
enligt planen. Lag (1995:1197).

2 § Minst tre veckor innan arbetena påbörjas ska byggherren
göra en anmälan till byggnadsnämnden (bygganmälan), om
arbetena avser
1. uppförande eller tillbyggnad av en byggnad,
2. åtgärder som anges i 8 kap. 2 § första stycket,
3. sådana ändringar av en byggnad som berör konstruktionen av
de bärande delarna eller som avsevärt påverkar dess
planlösning,
4. installation eller väsentlig ändring av hissar, eldstäder,
rökkanaler eller anordningar för ventilation i byggnader,
5. installation eller väsentlig ändring av anordningar för
vattenförsörjning eller avlopp i byggnader eller inom tomter,
eller
6. underhåll av sådan bebyggelse med särskilt bevarandevärde
som omfattas av skyddsbestämmelser som utfärdats med stöd av 5 kap. 7 § första stycket 4 eller 16 § 4.

Byggnadsarbetena får påbörjas tidigare än som anges i första
stycket om byggnadsnämnden särskilt medger det.

Bygganmälan upphör att gälla om arbetena inte påbörjats inom
två år från dagen för anmälan.

Rivning av byggnader eller delar av byggnader som inte är
komplementbyggnader, sådana ekonomibyggnader som avses i 8 kap. 1 § andra stycket eller sådana byggnader som avses i 8 kap. 10 § ska anmälas till byggnadsnämnden (rivningsanmälan).

Bestämmelserna i första-tredje styckena om när anmälan ska
göras, när arbetena får påbörjas och när anmälan upphör att
gälla ska tillämpas också i fråga om rivning. Lag (2009:651).

2 a § Om det kan antas att det i samband med byggnadsåtgärder
som anges i 2 § första stycket 3 - 5 uppkommer rivningsmaterial
som innehåller sådant farligt avfall för vilket det gäller
särskilda bestämmelser, får byggnadsnämnden inom en vecka från
det att anmälan kom in besluta att bygganmälan skall
kompletteras med en rivningsplan enligt 4 §. I sådana fall
skall 12 § andra stycket tillämpas. Lag (1997:1198).

3 § Krav på bygganmälan gäller inte
1. sådana åtgärder som rör en- eller tvåbostadshus och till
dessa hörande komplementbyggnader och som enligt 8 kap. 4, 4 a eller 4 b § undantagits från krav på bygglov,
2. uppförande, tillbyggnad eller annan ändring av
ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed
jämförlig näring inom områden som inte omfattas av
detaljplan,
3. sådana åtgärder beträffande anläggningar som anges i 8 kap. 2 § andra stycket 1 och 3,
4. sådana åtgärder som anges i 2 § första stycket 3-5 i fråga
om byggnader eller tomter som tillhör staten eller ett
landsting, och
5. åtgärder som rör sådana byggnader eller andra anläggningar
som är avsedda för totalförsvaret och som är av hemlig natur. Lag (2009:651).

4 § Bygganmälningar och rivningsanmälningar skall vara skriftliga. För enkla åtgärder räcker det med muntlig anmälan. Till en anmälan
skall fogas en beskrivning av projektets art och omfattning. Till en
rivningsanmälan skall också fogas en plan över hur rivningsmaterialet
kommer att hanteras (rivningsplan). Byggnadsnämnden får i enskilda
fall besluta att rivningsplan inte behöver ges in. Lag (1995:1197).

5 § Om byggnadsåtgärder som anges i 2 § första stycket 1--5 och
som kräver bygganmälan avser arbetslokaler eller personalrum för
verksamheter där arbetstagare skall utföra arbete för arbetsgivares
räkning och det är känt för vilket slag av verksamhet utrymmena är
avsedda, får byggnadsarbetena inte påbörjas förrän skyddsombud,
skyddskommitté eller organisation som företräder arbetstagarna
har fått tillfälle att yttra sig över åtgärderna.

Om byggnadsåtgärderna avser tillfälliga personalbostäder för
sammanlagt minst tio boende, får byggnadsarbetena inte påbörjas
förrän organisation som företräder arbetstagarna har fått tillfälle att
yttra sig över åtgärderna. Lag (1994:852).

6 § När en bygganmälan har kommit in skall byggnadsnämnden
skyndsamt låta staka ut byggnaden, tillbyggnaden eller
anläggningen och märka ut dess höjdläge, om det behövs med
hänsyn till förhållandena på platsen och omständigheterna i övrigt. Är byggnaden eller anläggningen till sitt läge direkt beroende av
gränsen mot en grannes fastighet, skall grannen kallas till
utstakningen. Lag (1994:852).

7 § När en bygganmälan har kommit in skall byggnadsnämnden
skyndsamt kalla till samråd (byggsamråd), om det inte är
uppenbart obehövligt. Till byggsamrådet skall byggherren, den
som enligt 13 § anmälts som kvalitetsansvarig och andra som
bestäms av nämnden kallas. Vid behov skall även
Arbetsmiljöverket kallas. Om det krävs en sådan
byggfelsförsäkring eller ett sådant färdigställandeskydd som
avses i lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring m.m., skall
byggnadsnämnden bereda försäkringsgivaren respektive den som
svarar för färdigställandeskyddet tillfälle att närvara vid
samrådet.

Om byggnadsnämnden funnit byggsamråd obehövligt, skall nämnden
meddela byggherren detta utan oskäligt dröjsmål och samtidigt
lämna sådana upplysningar som avses i 8 § tredje stycket.

Byggsamråd skall alltid hållas när en byggherre begär det. Lag (2004:551).

8 § Vid byggsamrådet skall en genomgång göras av
1. arbetenas planering,
2. de åtgärder för besiktning, tillsyn och övrig kontroll som
är nödvändiga för att byggnaden eller anläggningen skall kunna
antas komma att uppfylla de krav som avses i 3 kap.,
3. den samordning som behövs.

Över samrådet skall föras protokoll.

Om byggnadsnämnden finner anledning anta att ett projekt som
inte kräver bygglov, fordrar tillstånd av någon annan
myndighet, skall nämnden under samrådet upplysa byggherren om
detta. När ett projekt rör en befintlig byggnad skall
byggnadsnämnden kontrollera om byggnaden innehåller ett
skyddsrum och om så är fallet ge den myndighet som avses i 3 kap. 1 § lagen (2006:545) om skyddsrum tillfälle att yttra sig. Lag (2006:634).

9 § Vid byggsamrådet eller snarast möjligt därefter skall
byggnadsnämnden, om det inte är uppenbart obehövligt, besluta
om en kontrollplan för arbetena. I kontrollplanen skall anges vilken
kontroll som skall utföras, vilka intyg och övriga handlingar som
skall företes för nämnden samt vilka anmälningar som skall göras
till nämnden. Kontrollen kan utföras genom dokumenterad
egenkontroll, av fristående sakkunniga eller, om det finns särskilda
skäl, av byggnadsnämnden.

Byggnadsnämnden får enligt 16 kap. 7 § första stycket även i andra
fall än som avses i första stycket andra meningen besikta
byggprojektet.

Byggnadsnämnden får i samband med ingripanden enligt 10 kap. 3 § besluta om ändring av kontrollplanen. Lag (1994:852).

10 § När byggherren har uppfyllt sina åtaganden enligt
kontrollplanen och byggnadsnämnden inte funnit skäl att ingripa
enligt 10 kap., skall nämnden utfärda ett bevis om detta (slutbevis).

Om byggnadsnämnden finner att det brister i förutsättningarna för
att utfärda slutbevis, skall byggnadsnämnden utan oskäligt
dröjsmål ta ställning till i vilken omfattning byggnaden skall få
användas innan bristerna avhjälpts. Lag (1994:852).

11 § Byggnadsnämndens beslut i fråga om byggsamråd och
kontrollplan upphör att gälla om byggnadsarbetena inte påbörjats
inom två år från dagen för bygganmälan. Lag (1994:852).

12 § Byggnadsarbetena får inte påbörjas
1. om det krävs en sådan byggfelsförsäkring eller ett sådant
färdigställandeskydd som avses i lagen (1993:320) om
byggfelsförsäkring m.m., förrän ett bevis om försäkringen
respektive färdigställandeskyddet har visats upp för
byggnadsnämnden,
2. om det krävs ett besked om skyddsrum enligt 3 kap. 4 § lagen (2006:545) om skyddsrum, förrän ett bevis om beskedet har
visats upp för byggnadsnämnden, eller
3. om det krävs en redovisning av alternativa
energiförsörjningssystem enligt 23 § lagen (2006:985) om
energideklaration för byggnader, förrän redovisningen har
visats upp för byggnadsnämnden.

I de fall en rivningsplan skall finnas enligt 4 §, får
rivningsarbetena inte påbörjas förrän byggnadsnämnden godkänt
rivningsplanen. Lag (2007:167).

13 § För sådana byggnadsåtgärder som anges i 2 § första stycket
och som kräver bygganmälan samt för sådana rivningar som skall följa
en rivningsplan skall en kvalitetsansvarig utses av byggherren. För
skilda delar av ett projekt kan olika kvalitetsansvariga utses. En av
dem skall samordna deras uppgifter. Byggherren skall underrätta
byggnadsnämnden om vem som är kvalitetsansvarig.

En kvalitetsansvarig skall se till att kontrollplaner som avses i 9 § och rivningsplaner som avses i 4 § följs samt att kontroller som
avses i 8 § första stycket 2 utförs. Han skall vara närvarande vid
byggsamråd enligt 7 § samt vid besiktningar och andra kontroller. Lag (1995:1197).

14 § Till kvalitetsansvarig får utses endast den som har fått
godkännande (riksbehörighet) av ett organ som har ackrediterats
för detta ändamål enligt 14 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll
eller den som byggnadsnämnden godkänt för visst arbete. Lag (1994:852).

15 § Om byggnadsnämnden finner att den kvalitetsansvarige har
åsidosatt sina skyldigheter, får nämnden besluta att en annan
kvalitetsansvarig skall utses. Nämnden skall, i de fall den
kvalitetsansvarige har riksbehörighet, anmäla sitt beslut till det
organ som meddelat riksbehörigheten. Lag (1994:852).


10 kap. Påföljder och ingripanden vid överträdelser m. m.

Inledande bestämmelser

1 § Byggnadsnämnden skall ta upp frågan om påföljd eller ingripande enligt
detta kapitel så snart det finns anledning att anta att en överträdelse har
skett av bestämmelserna om byggande i denna lag eller av någon föreskrift
eller något beslut som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser.

När en åtgärd som kräver bygglov, rivningslov eller marklov har vidtagits
utan lov, skall byggnadsnämnden se till att det som har utförts blir
undanröjt eller på annat sätt rättat, om inte lov till åtgärden meddelas i
efterhand.

2 § Om någon begär det, skall byggnadsnämnden lämna skriftlig upplysning om
det beträffande en viss byggnad eller annan anläggning har vidtagits någon
åtgärd som föranleder ingripande enligt detta kapitel.

Förbud att fortsätta byggnadsarbeten m.m.

3 § Byggnadsnämnden får förbjuda att ett visst byggnads-,
rivnings- eller markarbete eller en viss åtgärd fortsätts, om det är
uppenbart att arbetet eller åtgärden strider mot denna lag eller mot
någon föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd av
lagen. Byggnadsnämnden får också, om nämnden finner att byggherren
inte följer någon väsentlig del av en kontrollplan, förbjuda att ett
byggnadsarbete fortsätts innan de uppkomna bristerna avhjälpts.

Är det uppenbart att ett arbete eller en åtgärd som avses i första
stycket äventyrar en byggnads hållfasthet eller medför fara för
människors liv eller hälsa, skall nämnden förbjuda att arbetet eller
åtgärden fortsätts, även om de förutsättningar som anges i första
stycket inte föreligger.

Om byggnadsnämnden finner att byggherren i något väsentligt avseende
avviker från en rivningsplan, får nämnden förbjuda att rivningen
fortsätts till dess att byggherren visar att det finns
förutsättningar för att planen kommer att följas.

Förbud enligt denna paragraf får förenas med vite.

Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart. Lag (1995:1197).

Avgifter

4 § Om någon utan lov utför en åtgärd som kräver bygglov,
rivningslov eller marklov, skall en byggnadsavgift tas ut.

Byggnadsavgiften skall bestämmas till ett belopp som motsvarar
fyra gånger den avgift som enligt taxa, fastställd med stöd av 11 kap. 5 §, skulle ha betalats om lov hade getts till samma
åtgärd. Byggnadsavgiften skall dock bestämmas till minst ett
tjugondels prisbasbelopp. När avgiften bestäms på grundval av
taxan, skall hänsyn inte tas till sådana höjningar eller
sänkningar av normalbeloppet som enligt taxan orsakas av
omständigheterna i det särskilda fallet. Hänsyn skall inte
heller tas till belopp som avser kostnader för nybyggnadskarta,
utstakning eller lägeskontroll av byggnad eller andra
mätningstekniska åtgärder.

Om överträdelsen är ringa, får byggnadsavgiften bestämmas till
ett lägre belopp än som följer av andra stycket eller helt
efterges. Lag (2007:1303).

5 § Byggnadsavgift skall inte tas ut, om rättelse sker innan frågan om
påföljd eller ingripande enligt detta kapitel tas upp till överläggning vid
sammanträde med byggnadsnämnden. Byggnadsavgift skall inte heller tas ut, om
åtgärden avser rivning av en byggnad och rivningen har företagits
1. med stöd av lag eller annan författning eller annars varit nödvändig för
att avvärja eller begränsa omfattande skada på annan egendom eller
2. därför att byggnaden till väsentlig del hade skadats genom eldsvåda
eller någon annan liknande händelse.

6 § En särskild avgift skall tas ut om det i andra fall än som
avses i 4 § första stycket sker en överträdelse genom att
1. arbete utförs utan att det finns någon kvalitetsansvarig
enligt 9 kap. 13 §,
2. någon underlåter att göra bygganmälan eller rivningsanmälan
när en sådan anmälan skall göras, eller
3. arbete utförs i strid mot något beslut som byggnadsnämnden
har meddelat enligt denna lag.

Den särskilda avgiften skall bestämmas till minst ett
tjugondels prisbasbelopp och högst ett halvt prisbasbelopp. Om
överträdelsen är ringa, behöver någon avgift inte tas ut. Lag (2007:1303).

7 § I sådana fall som avses i 4 § första stycket skall förutom
byggnadsavgift även tilläggsavgift tas ut, om åtgärden innebär att
1. en byggnad uppförs,
2. en tillbyggnad görs,
3. en byggnad helt eller till viss del tas i anspråk eller inreds för ett
väsentligen annat ändamål än det för vilket byggnaden eller byggnadsdelen
senast har använts eller för vilket bygglov har lämnats eller
4. en byggnad rivs.

Tilläggsavgift skall inte tas ut i de fall som anges i 5 §. Tilläggsavgift
skall inte heller tas ut, om den olovliga åtgärden omfattar ett utrymme vars
bruttoarea inte överstiger tio kvadratmeter.

Tilläggsavgiften skall tas ut med ett belopp som motsvarar 500 kronor för
varje kvadratmeter bruttoarea som åtgärden har omfattat. När bruttoarean
beräknas skall dock tio kvadratmeter frånräknas.

Avgiften får bestämmas till ett lägre belopp än som följer av tredje stycket
eller helt efterges, om föreläggande om rättelse har meddelats enligt 14 §,
om rättelse har skett genom handräckning eller på annat sätt eller om det
annars finns särskilda skäl.

8 § Frågor om byggnadsavgift och särskild avgift prövas av
byggnadsnämnden.

Frågor om tilläggsavgift prövas av allmän förvaltningsdomstol på
talan av byggnadsnämnden.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (1994:1423).

9 § Byggnadsavgiften skall tas ut av den som när överträdelsen begicks var
ägare av den fastighet, byggnad eller anläggning som den olovliga åtgärden
avsåg. Den särskilda avgiften skall tas ut av den som begick överträdelsen.

Tilläggsavgiften skall tas ut av
1. den som när överträdelsen begicks var ägare av den byggnad som den
olovliga åtgärden avsåg,
2. den som begick överträdelsen,
3. den i vars ställe denne var,
4. den som har beretts vinning genom överträdelsen.

10 § Var två eller flera ägare av den fastighet, byggnad eller anläggning
som den olovliga åtgärden avsåg, svarar de solidariskt för byggnadsavgift
och tilläggsavgift som påförs dem i deras egenskap av ägare.

11 § Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen nedsätta eller helt
efterge byggnadsavgift eller särskild avgift som byggnadsnämnden har
beslutat. Frågor om nedsättning eller eftergift prövas efter besvär enligt 13 kap. 2 § över nämndens beslut.

Ingripanden för att åstadkomma rättelse m.m.

12 § Kronofogdemyndigheten får meddela särskild handräckning så att
rättelse sker när någon
1. utan lov har vidtagit en åtgärd som kräver bygglov, rivningslov eller
marklov,
2. har vidtagit en åtgärd med stöd av bygglov, rivningslov eller marklov, om
lovet har ändrats eller upphävts genom ett beslut som har vunnit laga kraft,
3. i annat fall än som avses i 1 har vidtagit en åtgärd som strider mot denna
lag eller mot någon föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd
av lagen,
4. har underlåtit att utföra arbete eller vidta en åtgärd som har förelagts
honom enligt 15 §, 16 § första stycket eller 17 §. Lag (1991:871).

13 § Ansökningar om handräckning får göras av byggnadsnämnden. Bestämmelser
om sådan handräckning finns i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning. Lag (1991:871).

14 § I de fall som avses i 12 § 1--3 får byggnadsnämnden, i stället för att
ansöka om handräckning, förelägga ägaren av den fastighet, byggnad eller
anläggning som frågan gäller att inom viss tid vidta rättelse. Följs inte
föreläggandet, får byggnadsnämnden begära handräckning.

Avser ett föreläggande enligt första stycket en åtgärd som har utförts utan
bygglov, där sådant krävs, får byggnadsnämnden i föreläggandet förbjuda att
åtgärden åter utförs.

Beviljas bygglov, rivningslov eller marklov efter det att föreläggande
har meddelats, upphör föreläggandet att gälla.

15 § Om någon underlåter att utföra arbete eller vidta någon annan åtgärd som
åligger honom enligt denna lag eller enligt någon föreskrift eller något
beslut som har meddelats med stöd av lagen, får byggnadsnämnden förelägga
honom att inom en viss tid vidta åtgärden.

16 § Om en byggnad eller annan anläggning är förfallen eller om den är skadad
till väsentlig del och inte sätts i stånd inom skälig tid, får
byggnadsnämnden förelägga ägaren att inom en viss tid riva byggnaden eller
anläggningen.

Om en byggnad eller annan anläggning har brister som kan äventyra säkerheten
för dem som uppehåller sig i eller i närheten av den, får byggnadsnämnden
förbjuda användning av byggnaden eller anläggningen. Förbudet får allt efter
omständigheterna riktas mot ägaren, mot den som har nyttjanderätt till
egendomen eller mot båda.

Beslut om användningsförbud gäller omedelbart och till dess byggnadsnämnden
bestämmer annat.

17 § Om en byggnad eller annan anläggning inom område med detaljplan har
kommit att medföra stora olägenheter för trafiksäkerheten på grund av att
förhållandena har ändrats, får byggnadsnämnden förelägga ägaren att ta bort
den eller att vidta någon annan åtgärd med den. Beträffande byggnader får
dock sådant föreläggande meddelas endast om byggnaden kan flyttas utan
svårighet eller är av ringa värde.

Inom områden med detaljplan får byggnadsnämnden, om det behövs med hänsyn
till trafiksäkerheten, förelägga ägaren av en fastighet eller en byggnad
att anordna stängsel eller ändra utfart eller annan utgång mot gator eller
vägar.

Om en byggnad eller annan anläggning för industriändamål inte längre
används, får byggnadsnämnden förelägga ägaren att anordna stängsel kring
den, om det behövs till skydd mot olycksfall.

18 § Föreläggande enligt 14 § första stycket, 15 §, 16 § första stycket
eller 17 § får förenas med vite eller med föreskrift att åtgärden, om
föreläggandet inte följs, kan komma att utföras genom byggnadsnämndens
försorg på den försumliges bekostnad. Förbud enligt 14 § andra stycket
och 16 § andra stycket får förenas med vite.

Följs inte ett föreläggande som innebär att åtgärden kan utföras genom
byggnadsnämndens försorg, skall nämnden, om det inte finns skäl till annat,
besluta att åtgärden skall utföras och hur det skall ske. Därvid skall
nämnden se till att oskäliga kostnader inte uppstår.

I beslut om föreläggande enligt första stycket eller beslut enligt andra
stycket får förordnas att beslutet skall gälla omedelbart.

Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att beslut
enligt andra stycket skall kunna genomföras.

18 a § Om byggnadsnämnden enligt 9 kap. 10 § beslutar att en
byggnad eller en del av en byggnad inte skall få användas innan
bristerna avhjälpts, får byggnadsnämnden förena sitt beslut med
vite. Lag (1994:852).

19 § Har en åtgärd som kräver bygglov, rivningslov eller marklov vidtagits
utan sådant lov men framstår det som sannolikt att lov kan meddelas till
åtgärden, skall byggnadsnämnden, innan handräckning begärs eller föreläggande
meddelas, bereda ägaren tillfälle att inom viss tid ansöka om lov.

Om ansökan inte inkommer inom föreskriven tid, får byggnadsnämnden trots
detta pröva frågan om lov till åtgärden. Nämnden får därvid på ägarens
bekostnad låta upprätta de ritningar och beskrivningar samt företa de
åtgärder i övrigt som är nödvändiga för prövningen av ärendet.

20 § Finner byggnadsnämnden att det föreligger brister i fråga om underhållet
av en byggnad eller annan anläggning, får nämnden uppdra åt en sakkunnig
person att på ägarens bekostnad utreda behovet av underhållsåtgärder.

Verkan av föreläggande i vissa fall m.m.

21 § Har ett föreläggande enligt 14 § första stycket, 15 §, 16 § första
stycket eller 17 § eller ett förbud enligt 14 § andra stycket eller 16 § andra stycket meddelats någon i egenskap av ägare till en viss fastighet
och övergår äganderätten till fastigheten till ny ägare, gäller
föreläggandet eller förbudet i stället mot denne. Har i föreläggandet eller
förbudet utsatts löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten och har
fastigheten överlåtits genom köp, byte eller gåva, gäller vitet mot den nye
ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången, under förutsättning
att anteckning om vitesföreläggandet dessförinnan gjorts enligt 22 §. Löpande vite som avser viss period får endast tas ut av den som var ägare
vid periodens början. Annat vite gäller inte mot den nye ägaren, men
byggnadsnämnden får sätta ut vite för denne.

Första stycket gäller även när ett föreläggande eller förbud har meddelats
någon i egenskap av tomträttshavare eller eljest som ägare av en byggnad på
mark som tillhör någon annan. Vad som sägs om löpande vite gäller dock endast
i fråga om föreläggande eller förbud som har meddelats någon i egenskap av
tomträttshavare.

I ärenden om föreläggande eller förbud som anges i första eller andra stycket
skall bestämmelserna i rättegångsbalken om verkan av att tvisteföremålet
överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.

Anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel m.m.

22 § Den myndighet som meddelar ett föreläggande eller förbud som avses
i 21 § skall genast sända sitt beslut till inskrivningsmyndigheten för
anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Har i föreläggandet eller
förbudet utsatts löpande vite, skall även detta antecknas. Inskrivnings- myndigheten skall genast i rekommenderat brev underrätta den som senast har
sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om anteckningen, om
denne inte är föreläggandets eller förbudets adressat. Lag (2000:248).

23 § Återkallas ett föreläggande eller förbud som har
antecknats enligt 22 §, skall byggnadsnämnden genast anmäla det
till inskrivningsmyndigheten för borttagande av anteckningen. Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom
lagakraftvunnet beslut eller upphört att gälla, eller har
föreläggandet följts, skall byggnadsnämnden, så snart nämnden
har fått vetskap om detta, anmäla förhållandet till
inskrivningsmyndigheten för borttagande av anteckningen. Lag (2000:248).

24 § Gör inte byggnadsnämnden anmälan i de fall som avses i 23 §, skall
länsstyrelsen göra sådan anmälan, om någon vars rätt berörs ansöker om det.

Övriga bestämmelser

25 § Överlåts egendom på vilken har utförts en åtgärd som avses i 4 § första
stycket, mot ersättning och skall rättelse vidtas på grund av beslut enligt
detta kapitel, skall 4 kap. 12 § jordabalken tillämpas, om inte överlåtaren
vid överlåtelsen upplyst om åtgärden eller förvärvaren annars känt till
eller bort känna till denna.

26 § Byggnadsavgifter och särskilda avgifter tillfaller kommunen. Tilläggs- avgifter tillfaller staten.

27 § Har frågan om påföljd för en överträdelse som avses i 4 § första stycket
inte tagits upp till överläggning vid sammanträde med byggnadsnämnden inom
tio år från det att överträdelsen begicks, får byggnadsavgift eller
tilläggsavgift inte tas ut. Detta gäller också i fråga om särskild avgift. Därvid skall dock i stället för tio år gälla en tid av tre år.

Sedan tio år har förflutit från det att en åtgärd som avses i 12 § 1--3 vidtogs, får byggnadsnämnden inte ansöka om handräckning eller besluta om
föreläggande enligt 14 § första stycket. Detta skall dock inte tillämpas
när någon utan lov enligt 8 kap. 1 § första stycket 3 har tagit i anspråk
eller inrett en bostadslägenhet för väsentligen annat ändamål än bostads- ändamål. Lag (1989:1049).

28 § Beslut eller domar varigenom någon påförs avgift enligt detta kapitel
skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till läns- styrelsen inom två månader från det att beslutet eller domen vann laga
kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet eller domen.

29 § Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i 28 §,
skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgiften
skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får
verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har
influtit skall medel i första hand avsättas för kommunens
fordran. Lag (1997:531).

30 § Vite som har förelagts med stöd av detta kapitel får inte förvandlas
till fängelse.


11 kap. Byggnadsnämnden

1 § Utöver de uppgifter byggnadsnämnden har enligt övriga
föreskrifter i denna lag skall nämnden
1. verka för en god byggnadskultur samt en god och estetiskt
tilltalande stads- och landskapsmiljö,
2. uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen inom kommunen
och dess närmaste omgivning samt ta de initiativ som behövs i
frågor om planläggning, byggande och fastighetsbildning,
3. samarbeta med myndigheter, organisationer och enskilda
vilkas arbete och intressen berör nämndens verksamhet,
4. lämna råd och upplysningar i frågor som rör nämndens
verksamhet,
5. övervaka efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen
meddelade föreskrifter och beslut.

Byggnadsnämnden skall ta till vara de möjligheter lagen ger att
förenkla och underlätta ärenden för enskilda och bör därvid
verka för att lagens föreskrifter om begränsning av
bygglovsplikten vinner tillämpning. Lag (1998:805).

2 § Om någon begär det, skall byggnadsnämnden lämna skriftliga upplysningar
om planläggning, byggande och fastighetsbildning.

Behövs nybyggnadskarta för prövningen av en fråga om bygglov inom områden
med sammanhållen bebyggelse, skall byggnadsnämnden tillhandahålla sådan
karta, om sökanden begär det.

3 § För en byggnadsnämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i
kommunallagen (1991:900).

Delegationsuppdrag enligt 6 kap. 33 § kommunallagen får inte omfatta
befogenhet att
1. avgöra ärenden som är av principiell natur eller i övrigt av större
vikt,
2. meddela förelägganden eller förbud vid vite utom i sådana fall som avses
i 10 kap. 3 § och 16 § andra stycket eller meddela förelägganden med
föreskrift att en åtgärd kan komma att utföras genom byggnadsnämndens
försorg på den försumliges bekostnad eller
3. avgöra frågor om avgift enligt 10 kap. Lag (1991:1703).

4 § Byggnadsnämnden skall till sitt biträde ha minst en person med
arkitektutbildning och i övrigt ha tillgång till personal i den omfattning
och med den särskilda kompetens som behövs för att nämnden skall kunna
fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

5 § Byggnadsnämnden får ta ut avgift i ärenden angående lov och
förhandsbesked och i ärenden som föranleds av en bygganmälan eller
rivningsanmälan enligt 9 kap. 2 § samt i andra ärenden som föranleder
upprättande av nybyggnadskarta, ritningsgranskning, besiktning,
framställning av arkivbeständiga handlingar eller andra tids- eller
kostnadskrävande åtgärder.

Byggnadsnämnden får dessutom, efter det att bygganmälan som avser
åtgärder som anges i 9 kap. 2 § första stycket 1 eller 2 inkommit
avseende uppförande, tillbyggnad eller annan ändring av en byggnad
eller annan anläggning, ta ut en planavgift för att täcka kostnaderna
för sådana åtgärder som erfordras för att enligt denna lag upprätta
eller ändra detaljplaner, områdesbestämmelser och fastighetsplaner. Planavgift får tas ut endast om fastighetsägaren har nytta av planen
eller bestämmelserna.

Avgifterna får tas ut med högst det belopp som motsvarar kommunens
genomsnittliga kostnad för åtgärderna. Grunderna för beräkning av
avgifterna skall anges i en taxa som beslutas av kommunfullmäktige.

Avgifterna tas ut av sökanden och får tas ut i förskott. Lag (1995:1197).


12 kap. Statlig kontroll beträffande områden av riksintresse m.m.

1 § Länsstyrelsen ska pröva kommunens beslut att anta, ändra
eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det
kan befaras att beslutet innebär att
1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte
tillgodoses,
2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och
vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på
ett lämpligt sätt,
3. en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte
följs,
4. strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken upphävs i strid med
gällande bestämmelser, eller
5. en bebyggelse annars blir olämplig med hänsyn till de
boendes och övrigas hälsa eller säkerhet eller till risken
för olyckor, översvämning eller erosion. Lag (2009:530).

2 § Länsstyrelsen skall inom tre veckor från den dag då kommunens beslut
kom in till länsstyrelsen besluta huruvida prövning enligt 1 § skall ske
eller ej.

3 § Länsstyrelsen skall upphäva kommunens beslut i dess helhet, om något
förhållande som avses i 1 § föreligger. Om kommunen har medgett det, får
beslutet upphävas i en viss del.

4 § Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller regeringen för ett
visst område förordna att 1--3 §§ skall tillämpas på beslut att lämna lov
eller förhandsbesked.

Om länsstyrelsen, efter det att ett förordnande enligt första stycket har
meddelats, beslutar att ett lov eller förhandsbesked skall prövas, får
länsstyrelsen förordna att lovet eller förhandsbeskedet inte skall gälla
förrän frågan om prövning har slutligt avgjorts.

5 § Regeringen får pröva ett beslut att anta, ändra eller
upphäva en regionplan. Beslut om prövning skall fattas inom tre
månader från den dag då beslutet kom in till regeringen. Regeringens prövning får avse endast frågan huruvida planen
tillgodoser riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken.

Regeringen får upphäva beslutet i dess helhet eller i en viss
del. Lag (1998:839).

6 § Regeringen får förelägga kommunen att inom en viss tid anta, ändra
eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser (planföreläggande),
om det behövs för att tillgodose sådana intressen som avses i 1 § 1 och 2.

7 § Om kommunen inte följer ett planföreläggande, får regeringen på
kommunens bekostnad låta upprätta de förslag som behövs samt anta, ändra
eller upphäva detaljplanen eller områdesbestämmelserna. Därvid skall
länsstyrelsen ombesörja ärendets beredning.


13 kap. Överklagande

1 § Följande beslut enligt denna lag får överklagas i den ordning som
föreskrivs för laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900),
nämligen
1. kommunfullmäktiges beslut om översiktsplan,
2. kommunfullmäktiges beslut om uppdrag åt en kommunal nämnd att anta, ändra
eller upphäva detaljplaner och områdesbestämmelser eller att fatta beslut om
skyldighet för fastighetsägare att betala kostnader för gator och andra
allmänna platser eller att fatta beslut om villkoren för sådan betalning,
3. kommunfullmäktiges och kommunala nämnders beslut att inte anta, ändra
eller upphäva en detaljplan, områdesbestämmelser eller en fastighetsplan,
4. kommunfullmäktiges och kommunala nämnders beslut om grunderna för
skyldighet att betala kostnader för gator och andra allmänna platser
och om generella villkor för sådan betalning,
5. kommunfullmäktiges beslut om taxa i ärenden hos byggnadsnämnden
samt
6. kommunalförbunds eller regionplaneförbunds fullmäktiges beslut om
regionplan.

Andra beslut rörande gatukostnader än de som anges i första stycket 4 får ej överklagas. Att tvister rörande gatukostnader prövas av
fastighetsdomstol framgår av 15 kap. 8 §. Lag (1991:1703).

2 § Andra beslut enligt denna lag av kommunfullmäktige och
kommunala nämnder än de som anges i 1 § får överklagas hos
länsstyrelsen.

Sådana beslut får dock inte överklagas till den del de avser
1. frågor som redan är avgjorda genom detaljplan,
områdesbestämmelser eller förhandsbesked,
2. behovet av byggsamråd. Lag (1995:1197).

3 § Bestämmelser om överklagande av beslut som avses i 2 § finns i 23-25 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Tiden för överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva
en detaljplan, områdesbestämmelser eller en fastighetsplan räknas
dock från den dag då justeringen av protokollet med beslutet har
tillkännagetts på kommunens anslagstavla. När ett sådant beslut har
fattats av kommunfullmäktige, skall vad som föreskrivs i 23-25 §§ förvaltningslagen om den myndighet som har meddelat beslutet i
stället avse kommunstyrelsen. Lag (1995:1197).

4 § Länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 3 § att helt eller i
en viss del upphäva ett beslut om detaljplan,
områdesbestämmelser, lov eller förhandsbesked får överklagas
hos regeringen. Andra beslut av länsstyrelsen enligt 12 kap. får inte överklagas.

Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende om antagande,
ändring eller upphävande av en detaljplan, områdesbestämmelser
eller en fastighetsplan får överklagas hos regeringen.

Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol. Om målet rör en fråga av
särskild betydelse för Försvarsmakten, Fortifikationsverket,
Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt skall
domstolen överlämna målet till regeringen för prövning.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2003:132).

5 § Beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan, områdesbestämmelser
eller en fastighetsplan får överklagas endast av den som senast under
utställningstiden skriftligen har framfört synpunkter som inte blivit
tillgodosedda. Om bestämmelserna för enkelt planförfarande har tillämpats,
får beslutet överklagas endast av den som enligt 5 kap. 28 § har framfört
synpunkter som inte har blivit tillgodosedda.

Om ett planförslag efter utställningen eller, när bestämmelserna om
enkelt planförfarande tillämpats, efter det att underrättelse skett
enligt 5 kap. 28 § andra stycket ändras till nackdel för någon, får
han, utan hinder av bestämmelserna i första stycket av denna paragraf,
överklaga beslutet. Bestämmelserna i första stycket utgör inte heller
hinder mot att överklaga beslutet på den grunden att det inte har
tillkommit i laga ordning.

6 § En sådan ideell förening eller annan juridisk person som
avses i 16 kap. 13 § miljöbalken får överklaga ett beslut
att anta, ändra eller upphäva en detaljplan som
1. kan antas medföra en betydande miljöpåverkan på grund av
att planområdet får tas i anspråk för verksamheter eller
åtgärder som anges i 5 kap. 18 § tredje stycket denna lag,
eller
2. innebär att ett område inte längre ska omfattas av
strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken.

En sådan ideell förening som avses i 16 kap. 14 § miljöbalken får överklaga ett beslut enligt första stycket 2. Lag (2010:888).

7 § Ett beslut i fråga om lov eller förhandsbesked inom sådana
skydds- eller säkerhetsområden som avses i 8 kap. 9 § tredje
stycket får överklagas
1. av Transportstyrelsen, om beslutet berör en civil flygplats,
2. av tillsynsmyndigheten, om beslutet rör en kärnkraftsreaktor
eller annan kärnteknisk anläggning, och
3. i övriga fall av Försvarsmakten, Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap eller den myndighet som någon av
dessa myndigheter bestämmer. Lag (2008:1366).

8 § Den myndighet som har att pröva överklagande av ett beslut att
anta, ändra eller upphäva en detaljplan, områdesbestämmelser eller en
fastighetsplan skall antingen fastställa eller upphäva beslutet i
dess helhet. Om kommunen har medgett det, får dock beslutet upphävas
i en viss del eller ändras på annat sätt. Utan kommunens medgivande
får ändringar av ringa betydelse göras.

På kommunens begäran kan myndigheten förordna att det överklagade
beslutet, utan hinder av att överklagandet inte har slutligen
avgjorts, får genomföras i sådana delar som uppenbarligen inte berörs
av överklagandet. Sådana förordnanden får inte överklagas. Lag (1995:1197).


14 kap. Skyldighet att lösa mark och utge ersättning

Inlösen

1 § Mark eller annat utrymme som enligt en detaljplan skall
användas för allmänna platser för vilka kommunen är huvudman
samt annan mark eller annat utrymme som enligt planen skall
användas för annat än enskilt bebyggande är kommunen skyldig
att lösa, om fastighetsägaren begär det. Mark eller annat
utrymme som enligt planen skall användas för allmänna platser
för vilka någon annan än kommunen är huvudman, är den
samfällighet som finns eller skall bildas för ändamålet skyldig
att förvärva med äganderätt, nyttjanderätt eller annan särskild
rätt, om fastighetsägaren begär det. Motsvarande skyldighet
gäller för staten eller kommunen som väghållare enligt väglagen (1971:948). Samfälligheten eller väghållaren får bestämma om
förvärvet skall avse äganderätt, nyttjanderätt eller annan
särskild rätt.

Om detaljplanen medger tillfällig användning av mark eller
annat utrymme, skall första stycket inte tillämpas beträffande
marken eller utrymmet under den tid då sådan användning får
pågå.

I fråga om mark eller annat utrymme inom ett samverkansområde
enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan gäller
särskilda bestämmelser. Lag (2005:942).

2 § Finns det i en detaljplan bestämmelser att mark eller annat
utrymme för enskilt bebyggande skall användas även för en
allmän trafikanläggning, för en trafikanläggning som är
gemensam för flera fastigheter eller för en allmän ledning,
skall den som skall vara huvudman för anläggningen förvärva
nyttjanderätt eller annan särskild rätt i den omfattning som
behövs för ändamålet, om fastighetsägaren begär det. Huvudmannen får bestämma vilken rätt förvärvet skall avse. Lag (2005:942).

Skadeersättning och inlösen i vissa fall

3 § Har byggnadsnämnden med stöd av 10 kap. 17 § meddelat föreläggande att
en byggnad, eller annan anläggning skall tas bort eller bli föremål för
annan åtgärd eller att en utfart eller annan utgång skall ändras, har ägaren
rätt till ersättning av kommunen för den skada han lider.

4 § Blir ett område, som enligt detaljplan har varit avsett för allmän
samfärdsel, vid genomförandet av en ny plan helt eller delvis använt för
annat ändamål eller ändrat till sitt höjdläge och uppstår härigenom skada
för ägaren av en fastighet som ligger intill området eller för den som
innehar särskild rätt till fastigheten, har han rätt till ersättning av
väghållaren för den skada han lider.

5 § Om en detaljplan ändras eller upphävs före genomförandetidens
utgång, har ägaren av en fastighet och innehavare av särskild rätt
till fastigheten rätt till ersättning av kommunen för den skada de
lider.

Medför ändringen eller upphävandet att synnerligt men uppkommer vid
användningen av en fastighet, är kommunen skyldig att lösa fastigheten,
om ägaren begär det.

Ändras eller upphävs en detaljplan efter genomförandetidens utgång
skall första och andra styckena tillämpas, om bygglov har sökts men
ärendet inte slutligt avgjorts före genomförandetidens utgång.

6 § Har skada uppkommit till följd av åtgärder som avses i 16 kap. 7 §,
har den skadelidande rätt till ersättning för skadan av kommunen eller,
om åtgärden har vidtagits på uppdrag av en statlig myndighet, av staten.

7 § Om ersättning har betalats för gatukostnader enligt 6 kap. 31 eller 32 § eller enligt motsvarande äldre bestämmelser, är kommunen skyldig att
betala tillbaka ersättningen, i den mån skada uppkommer för ägaren av
fastigheten genom att han på grund av att bygglov vägras inte kan använda
fastigheten så som förutsattes när ersättningen togs ut.

Kommunen är också skyldig att betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag fastighetsägaren betalade ersättningen. Lag (1989:1049).

8 § Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har
rätt till ersättning av kommunen, om skada uppkommer till följd
av att
1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom
olyckshändelse förstörd byggnad med en i huvudsak likadan
byggnad och ansökan om bygglov har gjorts inom fem år från det
att byggnaden revs eller förstördes,
2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller
områdesbestämmelser eller rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 § 2 eller 3,
3. skyddsbestämmelser meddelas i en detaljplan enligt 5 kap. 7 § första stycket 4 eller 6 eller i områdesbestämmelser enligt 5 kap. 16 § 4 eller 5,
4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och
höjdläge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 § tredje
stycket meddelas i områdesbestämmelser,
5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 § första stycket 2 eller 3.

Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första
stycket 1, om byggnaden förstörts genom olyckshändelse. I
övriga fall som avses i första stycket 1 och i fall som avses i
första stycket 2 föreligger rätt till ersättning, om skadan är
betydande i förhållande till värdet av berörd del av
fastigheten. I fall som avses i första stycket 3-5 föreligger
rätt till ersättning, om skadan medför att pågående
markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av
fastigheten.

Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men
uppkommer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig
att lösa fastigheten, om ägaren begär det.

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även
beaktas andra beslut som avses i första stycket samt beslut
enligt 3 kap. 2 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. och 7 kap. 3, 5, 6, 9, 22 eller 24 § miljöbalken, beslut som innebär
att tillstånd enligt 7 kap. 11 § andra stycket eller 28 b-29 a §§ samma balk inte meddelas, föreläggande eller förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket samma balk eller beslut som innebär
att dispens enligt samma lagrum inte meddelas, samt beslut
enligt 18 § skogsvårdslagen (1979:429), allt under
förutsättning att besluten meddelats inom tio år före det
senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av
hänsynstaganden enligt 30 § skogsvårdslagen som i särskilda
fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till
ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut
förlorats på grund av bestämmelserna i 15 kap. 4 § eller
motsvarande bestämmelser i miljöbalken eller lagen om
kulturminnen m.m., utgör detta förhållande inte något hinder
mot att beslutet beaktas.

Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 § beslutat om
rivningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första
stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken, är staten skyldig att ersätta
kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen. I fall
som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den
anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har
beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för
ersättning eller inlösen. Lag (2001:442).

Bestämmande av ersättning

9 § Vid bestämmande av ersättning i fall som avses i 1-8 §§ ska 4 kap. expropriationslagen (1972:719) tillämpas i den mån
inte annat följer av 10 §. Lag (2010:824).

10 § Ersättning för minskning av fastighetens marknadsvärde i
fall som avses i 3 §, 4 §, 5 § första stycket eller 8 § första stycket ska bestämmas som skillnaden mellan
fastighetens marknadsvärde före och efter beslutet eller den
åtgärd som avses i 4 §. Härvid ska bortses från förväntningar
om ändring av markanvändningen. Vid bestämmande av
ersättningen ska 4 kap. 1 § andra stycket expropriationslagen (1972:719) tillämpas.

Ersättning för skada i fall som avses i 8 § första stycket 1 och 2 ska minskas med ett belopp som motsvarar vad som på
grund av 8 § andra stycket ska tålas utan ersättning. Lag (2010:824).


15 kap. Domstolsprövning m.m.

1 § I den mån avvikande bestämmelser inte meddelas i denna lag, skall,
utöver vad som följer av 6 kap. 39 § och 14 kap. 9 §, expropriationslagen (1972:719) tillämpas i mål om
1. inlösen enligt 6 kap. 17 eller 24 §,
2. ersättning eller inlösen eller förvärv av nyttjanderätt eller annan
särskild rätt i fall som avses i 14 kap. 1--8 §§.

2 § Talan om inlösen enligt 6 kap. 17 § får väckas även om beslutet
att anta detaljplanen inte har vunnit laga kraft.

3 § Talan om inlösen enligt 6 kap. 24 § andra stycket skall väckas inom
tre år efter genomförandetidens utgång.

Har ansökan gjorts om förlängning av genomförandetiden eller har kommunen
väckt fråga om förnyelse av genomförandetiden, skall målet förklaras vilande
till dess att ärendet slutligt har avgjorts. Förlängs eller förnyas
genomförandetiden, förfaller kommunens talan.

Bestämmelserna i andra stycket om vilandeförklaring gäller även i fall då
talan har väckts om inlösen enligt 6 kap. 24 § första stycket och ansökan
gjorts om fastighetsbildning i överensstämmelse med fastighetsplanen. Bildas fastighet som överensstämmer med fastighetsplanen, förfaller
kommunens talan.

När kommunen har väckt talan om inlösen enligt 6 kap. 24 § första
stycket, skall fastighetsdomstolen omedelbart sända underrättelse om
det till lantmäterimyndigheten. Lag (1995:1412).

4 § I fall som avses i 14 kap. 3, 5, 7 eller 8 § skall talan väckas
inom två år från det att beslutet på vilket talan grundas vann laga
kraft.

I fall som avses i 14 kap. 4 eller 6 § skall talan väckas inom två år
från det att den åtgärd på vilken talan grundas utfördes.

Talan får dock väckas senare än som anges i första och andra styckena,
om skadan inte rimligen kunde förutses inom angiven tid.

5 § Ersättning för skada enligt 14 kap. 3--6 eller 8 § skall bestämmas
i pengar att betalas på en gång eller, om det finns särskilda skäl,
med ett visst årligt belopp. Ändras förhållandena, skall det årliga
beloppet omprövas, om kommunen, fastighetsägaren eller den som innehar
särskild rätt till fastigheten begär det.

Om kommunen begär det och det inte är uppenbart oskäligt, skall domstolen
förordna att ersättning enligt 14 kap. 8 § första stycket 2 eller 3 skall
betalas ut först när vissa åtgärder med byggnaden har utförts.

Vad som i fråga om ersättning har avtalats eller uppenbarligen
förutsatts gälla mellan kommunen och ägaren eller innehavare av
särskild rätt till fastigheten skall gälla även mot ny ägare av
fastigheten eller ny innehavare av den särskilda rätten.

6 § Ogillas i mål enligt 1 § talan som har väckts av fastighetsägaren
eller den som innehar särskild rätt till fastigheten, kan domstolen
förordna att han skall bära sina egna kostnader, om han befinns ha
inlett rättegången utan tillräckliga skäl. Har rättegången uppenbart
inletts utan skälig grund, får domstolen dessutom förplikta honom att
ersätta motparten dennes rättegångskostnader.

7 § Om den ersättning som har fastställts i ett mål om inlösen
inte har nedsatts på det sätt som föreskrivs i
expropriationslagen (1972:719), skall följande gälla. Om någon
som är berättigad till ersättning begär det, skall den väckta
frågan om avstående av mark eller annat utrymme förfalla såvitt
den rör hans eller hennes rätt, under förutsättning att marken
eller utrymmet inte har tillträtts eller övergått enligt 6 kap. 10 § expropriationslagen. Lag (2005:942).

8 § Tvist mellan kommunen och fastighetsägare om ersättning för
gatukostnader och kostnader för andra allmänna platser och om villkoren
för betalning av sådan ersättning prövas av den fastighetsdomstol inom
vars område fastigheten är belägen.

I mål som avses i första stycket skall bestämmelserna i lagen (1969:246) om
domstolar i fastighetsmål tillämpas. I mål om jämkning av ersättning enligt 6 kap. 33 § skall dock beträffande rättegångskostnader expropriationslagen (1972:719) tillämpas. Förlorar fastighetsägaren ett sådant mål, kan
domstolen förordna att han skall bära sina egna kostnader, om han grundat
sin talan i målet på otillräckliga skäl. Har hans talan uppenbart saknat
skälig grund, får domstolen dessutom förplikta honom att ersätta kommunen
dess rättegångskostnader. Lag (1987:246).


16 kap. Bemyndiganden m.m.

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela de föreskrifter om krav på byggnader m.m. som
utöver bestämmelserna i 3 kap. behövs
1. till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,
2. för en lämplig utformning av byggnader och andra
anläggningar samt tomter, områden för andra anläggningar än
byggnader och allmänna platser,
3. för kontroll av att föreskrifter som avses i 1 efterlevs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela de föreskrifter om kvalitetsansvariga som behövs utöver
bestämmelserna i 9 kap. 13-15 §§.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i
enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i 3 kap. Lag (2001:146).

2 § har upphävts genom lag (1994:852).

3 § Om det har inträffat en naturhändelse med synnerligen
omfattande negativa effekter på miljön eller egendom och om det
behövs för att åtgärder som är nödvändiga till följd av
händelsen snabbt skall kunna vidtas, får regeringen meddela
föreskrifter om tidsbegränsade undantag från
1. krav på beaktande av allmänna intressen vid lokalisering av
bebyggelse enligt 2 kap.,
2. krav på byggnader, andra anläggningar, tomter, allmänna
platser och områden för andra anläggningar än byggnader enligt 3 kap.,
3. krav på en åtgärds förenlighet med detaljplan eller
områdesbestämmelser enligt 5 kap. 36 § andra stycket,
4. krav på bygglov, rivningslov och marklov enligt 8 kap., samt
5. bestämmelserna i 9 kap. om byggnadsarbeten, tillsyn och
kontroll. Lag (2005:252).

4 § Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har
befunnit sig, får regeringen meddela sådana från denna lag avvikande
föreskrifter som är av betydelse för totalförsvaret eller som behövs för
att nödvändig byggnadsverksamhet i övrigt skall kunna ske.

5 § Om en fastighet har upplåtits med tomträtt, skall vad som i denna
lag är föreskrivet om fastighetsägaren eller fastigheten tillämpas på
tomträttshavaren eller tomträtten, dock att tomträttshavare ej är
skyldig att bekosta anläggande av gator och andra allmänna platser.

6 § Den som innehar egendom under ständig besittningsrätt eller med
fideikommissrätt eller på grund av testamentariskt förordnande utan
att äganderätten tillkommer någon skall vid tillämpning av denna lag
anses som egendomens ägare.

7 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har byggnadsnämnd
och länsstyrelse samt den som på deras uppdrag utför arbetet rätt att
få tillträde till fastigheter, byggnader och andra anläggningar samt
att där vidta de åtgärder som behövs för arbetets fullgörande.

Rätt som avses i första stycket tillkommer även den som i annat fall
än som där avses utför kartläggning för samhällets behov.

Polismyndigheterna skall lämna det biträde som behövs.


17 kap. Övergångsbestämmelser

Ikraftträdande m.m.

1 § Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Genom lagen upphävs, med de begränsningar som följer av detta kapitel,
byggnadslagen (1947:385),
byggnadsstadgan (1959:612),
lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. och

lagen (1976:296) om kriskoppling m.m.

2 § Varje kommun skall före den 1 juli 1990 ha antagit en översiktsplan
enligt 4 kap.

Under tiden till dess att en gällande översiktsplan finns för kommunen,
får beslut enligt 5 kap. 16 § och 28 § första stycket grundas på annan
motsvarande översiktlig plan, som före ikraftträdandet har godkänts av
kommunfullmäktige. Lag (1987:122).

Generalplaner m.m.

3 § Generalplaner skall i den mån de är fastställda gälla som
områdesbestämmelser enligt denna lag.

Talan om ersättning eller inlösen enligt 22 § byggnadslagen (1947:385) skall, i andra fall än som avses i 15 § andra stycket detta kapitel,
väckas före utgången av juni 1988. I sådana mål skall beträffande
prövningen i sak äldre bestämmelser tillämpas.

Stomplaner skall upphöra att gälla vid ikraftträdandet.

Stadsplaner, byggnadsplaner, avstyckningsplaner m.m.

4 § Stadsplaner och byggnadsplaner enligt byggnadslagen (1947:385) eller stadsplanelagen (1931:142), sådana äldre planer och bestämmelser
som anges i 79 och 83 §§ sistnämnda lag samt avstyckningsplaner, till
den del de inte omfattas av förordnande enligt 168 § byggnadslagen,
skall gälla som detaljplaner som antagits med stöd av denna lag. Avstyckningsplaner, till den del de omfattas av förordnande som nyss
har angetts, skall upphöra att gälla vid ikraftträdandet.

I fråga om stadsplaner och byggnadsplaner, som har fastställts efter
utgången av år 1978, skall genomförandetiden enligt 5 kap. 5 § vara
fem år räknat från ikraftträdandet. I fråga om övriga planer och
bestämmelser som avses i första stycket skall genomförandetiden anses
ha gått ut.

Om inte annat är föreskrivet i sådan plan eller bestämmelse som enligt
första stycket skall gälla som detaljplan enligt denna lag, skall 39 § byggnadsstadgan (1959:612) tillämpas som bestämmelse i planen. Lag (1991:604).

5 § Under tiden till utgången av juni 1991 gäller inte bestämmelserna
i 14 kap. 1 § inom områden som omfattas av stadsplan. Under denna tid
skall i stället 48 § första och tredje styckena byggnadslagen (1947:385) tillämpas.

Bestämmelserna i 6 kap. 24 § andra stycket gäller inte i fråga om
sådana planer för vilka genomförandetiden enligt 4 § andra stycket
skall anses ha gått ut.

6 § Bestämmelserna i 6 kap. 26 § första stycket gäller inte inom
områden som omfattas av byggnadsplan eller avstyckningsplan.

7 § Bestämmelserna i 8 kap. 11 § fjärde stycket gäller inte inom
områden som omfattas av stadsplan eller byggnadsplan.

8 § Om skada uppkommer till följd av att en plan eller bestämmelse,
vars genomförandetid enligt 4 § skall anses ha gått ut, ändras eller
upphävs, har ägare och innehavare av särskild rätt till fastighet rätt
till ersättning av kommunen under förutsättning att
1. fastigheten är belägen i ett område som till större delen är
bebyggt i huvudsak i enlighet med planen eller bestämmelsen,
2. beslut om ändring eller upphävande av planen eller bestämmelsen
meddelas före utgången av juni 1992 och
3. fastigheten efter ändringen eller upphävandet inte får bebyggas
eller får bebyggas endast i en utsträckning som är uppenbart oskälig.

Ändras eller upphävs planen eller bestämmelsen efter utgången av juni 1992 skall första stycket tillämpas, om bygglov har sökts men ärendet
inte har avgjorts före den nämnda tidpunkten.

Ersättning skall bestämmas som skillnaden mellan fastighetens marknadsvärde
före och efter beslutet att upphäva eller ändra planen. Fastighetens
marknadsvärde före beslutet skall bestämmas med hänsyn till såväl de
planförhållanden som de ersättningsprinciper som gällde vid lagens
ikraftträdande. Om kommunen begär det, får dock värdet inte bestämmas högre
än ett belopp som motsvarar vad som enligt anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse vid utgången av juni 1990 fick dras av vid beräkning av realisationsvinst om fastigheten avyttrats
den 31 december 1990 ändrat med det procenttal med vilket basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring ändrats fram till värdetidpunkten.

Talan om ersättning enligt första stycket skall väckas inom två år från det
att beslutet på vilket talan grundas vann laga kraft. Har fastighetsägare
eller innehavare av särskild rätt till fastighet väckt talan och har han
rätt till ersättning, får kommunen i stället lösa fastigheten eller
rättigheten.

I mål om ersättning och inlösen skall i övrigt 14 kap. 9 § samt 15 kap. 1 och 6 §§ tillämpas. Lag (1991:604).

9 § I fråga om stadsplaner och byggnadsplaner som har antagits men
inte har fastställts före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
tillämpas beträffande såväl förfarandet som ärendenas prövning i sak.

Regionplaner

10 § Regionplaner som har fastställts efter utgången av juni 1982 skall
gälla som regionplan enligt denna lag, dock längst till den dag då sex år
har förflutit från det att planen fastställdes. I övrigt skall regionplaner
upphöra att gälla vid ikraftträdandet.

Tomtindelningar

11 § Tomtindelningar enligt byggnadslagen (1947:385) eller stadsplanelagen (1931:142) samt sådana äldre tomtindelningar som anges i 80 § sistnämnda
lag skall gälla som fastighetsplan enligt denna lag.

12 § I fråga om tomtindelningar som har antagits men inte har fastställts
före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas beträffande såväl
förfarandet som ärendenas prövning i sak.

Nybyggnadsförbud

13 § Med de undantag som anges i 14 och 16 §§ skall förbud mot nybyggnad
och förbud mot rivning som har utfärdats med stöd av byggnadslagen (1947:385) upphöra att gälla vid ikraftträdandet.

14 § Har förbud mot nybyggnad utfärdats med stöd av 110 § andra stycket
byggnadslagen (1947:385), skall förbudet gälla som bestämmelse i planen
enligt 5 kap. 8 § 1 denna lag.

15 § Förbud enligt 17 § byggnadslagen (1947:385) mot schaktning, fyllning,
trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd skall fortsätta att
gälla, dock längst till utgången av juni 1990.

Talan om ersättning eller inlösen enligt 22 § byggnadslagen med anledning
av förbud som anges i första stycket skall väckas före utgången av juni 1991. I sådana mål skall beträffande prövningen i sak äldre bestämmelser
tillämpas.

16 § För områden där förbud mot nybyggnad m.m. råder enligt 81 § byggnadslagen (1947:385) eller har utfärdats med stöd av 82 § samma lag
skall förordnande om prövning som avses i 12 kap. 4 § anses ha utfärdats
i fråga om beslut om bygglov, marklov och förhandsbesked.

Inom områden som omfattas av föreskrifter enligt 54 § 1 mom. tredje stycket
byggnadsstadgan (1959:612) skall skyldighet föreligga att enligt 8 kap. 7 § söka bygglov för att sätta upp eller väsentligt ändra ljusanordningar och
att enligt 8 kap. 9 § söka marklov för schaktning eller fyllning.

Talan om ersättning eller inlösen med anledning av förbud som anges i
första stycket skall väckas före utgången av juni 1988. I sådana mål skall
beträffande prövningen i sak äldre bestämmelser tillämpas.

17 § Inom områden där förbud med stöd av 40 § andra stycket eller 110 § fjärde stycket byggnadslagen (1947:385) har utfärdats mot schaktning,
fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd skall skyldighet
föreligga att enligt 8 kap. 9 § söka marklov för sådana åtgärder.

Andra beslut enligt byggnadslagen

18 § Har undantag från förbud mot nybyggnad enligt byggnadslagen (1947:385) eller byggnadsstadgan (1959:612) medgetts genom beslut som har vunnit laga
kraft efter utgången av juni 1986 och har byggnadslov till den åtgärd som
medgivandet avser inte meddelats före ikraftträdandet, skall medgivandet
gälla som förhandsbesked. Medgivandet upphör dock att gälla, om inte ansökan
om bygglov görs inom två år från den dag beslutet om medgivandet vann laga
kraft.

I den mån ett beslut om fastighetsbildning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), inrättande av gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen (1973:1149) eller upplåtelse av ledningsrätt enligt ledningsrättslagen (1973:1144) meddelas på grund av undantag från förbud som avses i första
stycket och beslutet för att kunna utnyttjas fordrar bygglov, gäller
beslutet som förhandsbesked. Förhandsbeskedet upphör dock att gälla, om
inte ansökan om bygglov görs inom två år från den dag då beslutet vann
laga kraft. Under samma förutsättning och tid skall beslutet vara bindande
även vid prövning av ansökan om rivningslov eller marklov.

I övriga fall upphör beslut om undantag att gälla. Lag (1987:122).

18 a § Byggnadsnämnden får i ett ärende om bygglov förklara att en
nybyggnadsåtgärd eller fastighetsbildning som har utförts i strid mot en
stadsplan, byggnadsplan, avstyckningsplan eller tomtindelning med stöd av 34 §, 38 § tredje stycket eller 110 § första stycket byggnadslagen (1947:385) eller motsvarande äldre bestämmelser eller 3 kap. 2 § tredje
stycket fastighetsbildningslagen i dess lydelse vid utgången av juni 1987,
skall anses utgöra en sådan avvikelse som avses i 8 kap. 11 § första
stycket 2 b. En sådan förklaring får avse endast mindre avvikelser från
planen eller tomtindelningen vilka är förenliga med syftet med denna. Förklaringen får lämnas endast i beslut om bifall till ansökan om bygglov.

Första stycket skall tillämpas också i fråga om fastighet, byggnad eller
annan anläggning i den utsträckning den efter ett beslut om fastställelse
av en stadsplan, byggnadsplan eller tomtindelning avviker från planen eller
tomtindelningen. Lag (1989:1049).

19 § Förordnande enligt 70 och 113 §§ byggnadslagen (1947:385) om skyldighet
att avstå eller upplåta mark skall gälla som förordnande enligt 6 kap. 19 § denna lag. Föreskrifter som avses i 73 § byggnadslagen skall gälla som
förordnande enligt 6 kap. 22 § denna lag.

Särskilda krav på befintliga byggnader m.m.

20 § Byggnader som har uppförts före den 1 juli 1960 eller för vilka
byggnadslov har beviljats före nämnda dag skall, om det behövs, vara
försedda med anordningar för uppstigning på taket och anordningar till
skydd mot olycksfall genom nedstörtning från taket.

I fråga om byggnader som har uppförts före den 1 juli 1974 eller för
vilka byggnadslov har sökts före nämnda dag skall portar och liknande
anordningar vara utförda så att risk för olycksfall inte uppkommer.

Till byggnader som har uppförts före den 1 juli 1977 eller för vilka
byggnadslov har beviljats före nämnda dag skall höra sådana anordningar
som skäligen kan fordras för att åstadkomma godtagbara arbetsförhållanden
för dem som hämtar avfall från byggnaden.

Krav enligt första--tredje styckena får inte påtagligt avvika från vad
som kan krävas enligt motsvarande äldre bestämmelser.

21 § Bestämmelserna i 82 a § tredje stycket byggnadsstadgan (1959:612) om handikappanpassning av vissa byggnader skall fortfarande tillämpas.

21 a § I byggnader som innehåller lokaler dit allmänheten har
tillträde och på allmänna platser skall enkelt avhjälpta hinder
mot lokalernas och platsernas tillgänglighet och användbarhet
för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga
undanröjas i den utsträckning som följer av föreskrifter
meddelade med stöd av denna lag. Lag (2001:146).

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får, i de avseenden som anges i 20-21 a §§, meddela de
ytterligare bestämmelser som behövs
1. till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,
2. för en lämplig utformning av byggnader och andra
anläggningar samt tomter och allmänna platser. Lag (2001:146).

Påföljder m.m.

23 § För överträdelse som har begåtts före ikraftträdandet
skall bestämmelserna i lagen (1976:666) om påföljder och
ingripanden vid olovligt byggande m.m. tillämpas vid målens
prövning i sak. Bestämmelserna i 10 kap. skall dock tillämpas,
om de leder till lindrigare påföljd.

Underlåter någon att utföra arbete eller vidta annan åtgärd som
åligger honom enligt beslut som har meddelats med stöd av
byggnadsstadgan (1959:612), skall bestämmelserna i 10 kap. tillämpas vid målens prövning i sak.

Har någon åsidosatt ett villkor eller en föreskrift som har
meddelats med stöd av 136 a § byggnadslagen (1947:385), skall
bestämmelserna i 29 kap. miljöbalken tillämpas. Lag (1998:839).

Gatukostnader m.m.

24 § Äldre bestämmelser om skyldighet att betala ersättning för gatumark
och gatubyggnadskostnad skall tillämpas när gatubyggnadsarbeten har
påbörjats före ikraftträdandet.

Pågående mål och ärenden m.m.

25 § Beträffande ärenden enligt byggnadslagen (1947:385) eller
byggnadsstadgan (1959:612) som byggnadsnämnden har avgjort före
ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om såväl
förfarandet som ärendenas prövning i sak.

Beträffande mål enligt byggnadslagen om ersättning eller inlösen i vilka
talan har väckts före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas
i fråga om målens prövning i sak.

26 § Bestämmelserna i 60--64 §§ byggnadsstadgan (1959:612) skall tillämpas
i fråga om byggnadsarbeten till vilka byggnadslov har meddelats enligt
byggnadsstadgan.

27 § Vad som i lag eller annan författning föreskrivs om stadsplan skall i
stället avse detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för allmänna
platser. Vad som föreskrivs om byggnadsplan skall avse detaljplan, inom
vilken annan än kommunen är huvudman för allmänna platser. Vad som föreskrivs
om byggnadslov skall -- beroende på arten av den åtgärd som avses med lovet -- i stället gälla bygglov, rivningslov eller marklov.


Övergångsbestämmelser

1989:1049
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om det nya 8 kap. 11 § femte stycket och 10 kap. 27 § den 1 januari 1990, och i övrigt den 1 april 1990.
2. De nya bestämmelserna i 5 kap. 31 § andra och tredje styckena och 6 kap. 13 § andra--fjärde styckena tillämpas på sådana beslut som vunnit laga kraft
den 1 april 1990 eller senare.
3. De nya bestämmelserna i 8 kap. 27 § tillämpas på beslut som meddelats den 1 april 1990 eller senare.
4. Bestämmelserna i 10 kap. 27 § i sin nya lydelse tillämpas även i de fall
den åtgärd som avses i 8 kap. 1 § första stycket 3 vidtagits före ikraft- trädandet, såvida inte byggnadsnämndens rätt att ansöka om handräckning eller
besluta om föreläggande gått förlorad före ikraftträdandet enligt äldre
bestämmelser.

1991:604
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 17 kap. 8 § tre veckor efter den dag
då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling,
och i övrigt den 1 juli 1991.
2. Bestämmelsen i 17 kap. 8 § tillämpas i sin nya lydelse endast i de fall
planen eller bestämmelsen ändras eller upphävs efter ikraftträdandet.

1991:743

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Bevis om garanti enligt den nya
bestämmelsen i 9 kap. 1 § andra stycket behövs dock inte om ansökan om bygglov
ingivits till byggnadsnämnden före den 1 juli 1992. Lag (1992:2).

1991:871

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.

1992:541

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller dock
fortfarande i fråga om avgift enligt 10 kap. som förfallit till betalning
före ikraftträdandet.

1992:1769

Denna lag träder i kraft såvitt gäller 16 kap. 3 § den 1 juli 1993 och i övrigt
den dag regeringen bestämmer. Lag (1993:697). (I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646).

1993:321

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Bevis om försäkring enligt den nya
bestämmelsen i 9 kap. 1 § andra stycket behövs dock inte om ansökan om bygglov
ingivits till byggnadsnämnden före den 1 oktober 1993.

1994:819
1. De upphävda paragraferna gäller fortfarande i ärenden i vilka
ansökan har gjorts före utgången av juni 1994.
2. De upphävda föreskrifterna i 8 kap. 17 och 24 §§ gäller
fortfarande i fråga om rivningslov beträffande en byggnad för
vilken ett upprustningsåläggande har meddelats med stöd av 2 § bostadssaneringslagen (1973:531) eller för vilken ett ärende om
sådant åläggande är väckt vid hyresnämnden.
3. De upphävda föreskrifterna i 8 kap. 31 § och 13 kap. 6 § gäller
fortfarande, om sökanden åberopar ett godkännande som en
hyresgästorganisation har lämnat före utgången av juni 1994 eller
om sökanden åberopar ett medgivande enligt 2 a § andra stycket
bostadssaneringslagen (1973:531).

1994:852
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Lag (1994:1576).
2. Beträffande ärenden som avgjorts av kommunen före
ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas.

1994:1423

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Har talan väckts före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

1995:1197
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Beträffande ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet
skall äldre bestämmelser tillämpas utom såvitt avser 3 kap. 14 §.
3. Vad som sägs om orden "fastighetsbildningsmyndigheten" och "fastighetsregistermyndigheten" i äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om fastighetsbildningsmyndigheter och
fastighetsregistermyndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet. Lag (1995:1415).

1995:1412
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
fastighetsbildningsmyndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet.

1995:1730

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

1997:552
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter får dock tillämpas i fråga om
kommunalförbund som bildas före den 1 januari 1998, dock längst
till och med den 31 december 2002.

1998:839
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Beträffande ärenden som har avgjorts av kommunen före
ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas.
3. Utöver beslut och förbud enligt de bestämmelser som räknas
upp i 14 kap. 8 § fjärde stycket skall under de förutsättningar
som anges där beaktas även beslut och förbud enligt
bestämmelser som har ersatts av de uppräknade bestämmelserna.

2003:132
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av
beslut som länsstyrelsen har meddelat före den 1 juli 2003.

2004:551

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Äldre föreskrifter
tillämpas om en bygganmälan har gjorts dessförinnan.

2005:149
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2005.
2. Äldre föreskrifter gäller för planer och program som
formellt börjat förberedas före den 1 maj 2005.

2005:252

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2005. Föreskrifter som
meddelas med stöd av 16 kap. 3 § får avse tid från och med den 1 januari 2005.

2007:1303
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden som har inletts före
den 1 januari 2008.
3. Äldre bestämmelser gäller för överklagande av beslut som har
meddelats före den 1 januari 2008.
4. Äldre bestämmelser om byggnadsavgift och särskild avgift
gäller för överträdelser som har ägt rum före den 1 januari 2008.
5. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om beslut om
lov för tillfällig åtgärd som meddelats före den 1 januari 2008.

2009:530
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009.
2. I fråga om upphävande av strandskydd genom en bestämmelse
i en detaljplan enligt 5 kap. 7 a § får bestämmelserna i 7 kap. 18 d § miljöbalken tillämpas först efter den 31 januari 2010.
3. Äldre bestämmelser gäller för ärenden som har inletts före
den 1 juli 2009.

2009:651
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2009.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid prövning av
överklagade beslut som har meddelats före den 1 augusti 2009.
3. Vid tillämpning av bestämmelserna i 10 kap. gäller
fortfarande äldre bestämmelser om bygglovsplikt i 8 kap. 2 § första stycket 6 för vindkraftverk som har börjat uppföras
före den 1 augusti 2009, om dessa bestämmelser leder till
lindrigare påföljd.

2010:824
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ersättning

a) enligt 6 kap. 17 och 24 §§ samt 14 kap. 1 och 2 §§, om
talan om inlösen eller förvärv har väckts före
ikraftträdandet,
b) med anledning av ett sådant beslut som avses i 14 kap. 3, 5, 7 och 8 §§, om beslutet har meddelats före
ikraftträdandet, och

c) med anledning av en sådan åtgärd som avses i 14 kap. 4 och 6 §§, om åtgärden har utförts före ikraftträdandet.
3. I de fall som avses i 2 ska hänvisningarna till
expropriationslagen (1972:719) avse den lagens lydelse vid
utgången av juli 2010.

2010:1948
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller om ett beslut om delgivning enligt 15-17 §§ delgivningslagen (1970:428) har fattats före den 1 april 2011 eller om en handling har skickats eller lämnats före
denna tidpunkt.