Miljötillsynsförordning (2011:13)

Svensk författningssamling 2011:13
t.o.m. SFS 2016:860
SFS nr: 2011:13
Departement/myndighet: Miljö- och energidepartementet
Utfärdad: 2011-01-20
Ändrad: t.o.m. SFS 2016:860
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se


1 kap. Allmänt om miljötillsynen

1 § Denna förordning avser tillsyn enligt miljöbalken och
innehåller bestämmelser om tillsynsmyndigheternas uppgifter
enligt 26 kap. 3 § miljöbalken. Förordningen är meddelad
1. med stöd av 26 kap. 3 § fjärde stycket miljöbalken i fråga
om 1 kap. 18 och 19 §§ samt 2 kap. 8 § andra stycket, 26 § andra och tredje styckena och 29 § andra stycket,
2. med stöd av 26 kap. 5 § miljöbalken i fråga om 1 kap. 4 §,
3. med stöd av 26 kap. 22 a § miljöbalken i fråga om 1 kap. 25-27 §§, och
4. i övrigt med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Förordning (2013:268).

2 § Av 2 kap. framgår hur den operativa tillsynen fördelas
mellan statliga myndigheter och de kommunala nämnderna.

Av 3 kap. framgår vilka statliga myndigheter som ska ge
tillsynsvägledning till operativa tillsynsmyndigheter.

Definitioner

3 §/Upphör att gälla U:2016-08-02/ I denna förordning avses med

tillsynsobjekt: en verksamhet, en åtgärd, ett område, ett
naturföremål eller

en djur- eller växtart som är eller ska vara föremål för
tillsyn,
operativ tillsyn: tillsyn som utövas direkt gentemot den som
bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtar eller
har vidtagit en åtgärd,
tillsynsvägledning: utvärdering, uppföljning och samordning
av operativ tillsyn samt stöd och råd till de operativa
tillsynsmyndigheterna,
kommunal nämnd: den eller de nämnder som kommunfullmäktige
utser att ha ansvar för operativ tillsyn enligt
miljöbalken,
tillverkare: den som tillverkar en kemisk
produkt, bioteknisk organism eller vara eller som i eget namn
förpackar, packar om eller ändrar namn på en kemisk produkt
eller en bioteknisk organism,
primärleverantör: en tillverkare som släpper ut en kemisk
produkt, bioteknisk organism eller vara på marknaden, den som
yrkesmässigt för in en kemisk produkt, bioteknisk organism
eller vara till Sverige i syfte att släppa ut den på
marknaden och den som yrkesmässigt för ut en kemisk produkt,
bioteknisk organism eller vara från Sverige,
släppa ut på marknaden: att tillhandahålla eller göra en
kemisk produkt,
en bioteknisk organism eller en vara tillgänglig för någon
annan, och

läkemedel: substans eller kombination av substanser som är
ett läkemedel enligt 2 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315).

I övrigt har termer och uttryck i denna förordning samma
betydelse som i 14 kap. 2 § och 15 kap. 1 § miljöbalken samt 3 och 4 §§ avfallsförordningen (2011:927). Förordning (2015:467).

3 §/Träder i kraft I:2016-08-02/ I denna förordning avses med

tillsynsobjekt: en verksamhet, en åtgärd, ett område, ett naturföremål eller en djur- eller växtart som är eller ska vara föremål för tillsyn,
operativ tillsyn: tillsyn som utövas direkt gentemot den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtar eller har vidtagit en åtgärd,
tillsynsvägledning: utvärdering, uppföljning och samordning av operativ tillsyn samt stöd och råd till de operativa tillsynsmyndigheterna,
kommunal nämnd: den eller de nämnder som kommunfullmäktige utser att ha ansvar för operativ tillsyn enligt miljöbalken,
tillverkare: den som tillverkar en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara eller som i eget namn förpackar, packar om eller ändrar namn på en kemisk produkt eller en bioteknisk organism,
primärleverantör: en tillverkare som släpper ut en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara på marknaden, den som yrkesmässigt för in en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara till Sverige i syfte att släppa ut den på marknaden och den som yrkesmässigt för ut en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara från Sverige,
släppa ut på marknaden: att tillhandahålla eller göra en kemisk produkt, en bioteknisk organism eller en vara tillgänglig för någon annan, och

läkemedel: substans eller kombination av substanser som är ett läkemedel enligt 2 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315).

I övrigt har termer och uttryck i denna förordning samma betydelse som i 14 kap. 2 § och 15 kap. 1, 4, 6 och 7 §§ miljöbalken samt 3 § avfallsförordningen (2011:927). Förordning (2016:808).

EU-regler

4 § Bestämmelserna i 26 kap. miljöbalken ska tillämpas vid
tillsyn över att de EU-förordningar som anges i 2 kap. denna
förordning följs. Förordning (2011:702).

5 § Bestämmelser om marknadskontroll finns i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av
den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll
i samband med saluföring av produkter och upphävande av
förordning (EEG) nr 339/93.

En myndighet som enligt denna förordning utövar tillsyn ska,
när bestämmelserna om marknadskontroll i förordning (EG) nr 765/2008 är tillämpliga, utföra de uppgifter som enligt den
förordningen ankommer på en marknadskontrollmyndighet och får
inte vidta tillsynsåtgärder som strider mot den förordningen.

I den utsträckning det särskilt anges i 2 kap. ska en
myndighet dessutom tillämpa förordning (EG) nr 765/2008 genom
att
1. inrätta lämpliga förfaranden enligt artikel 18.2,
2. utarbeta program för sin marknadskontroll och göra
programmen tillgängliga för allmänheten enligt artikel 18.5,
3. underrätta Europeiska kommissionen och medlemsstater i
Europeiska unionen enligt artiklarna 18.5 och 18.6,
4. tillhandahålla information enligt artiklarna 20.1, 22.1, 22.2 och 23.2,
5. samarbeta med andra enligt artikel 24.1, och
6. delta i den verksamhet som avses i artiklarna 25.3 och 26.2. Förordning (2012:864).

5 a § En myndighet som enligt denna förordning utövar tillsyn
över kosmetiska produkter enligt Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter får inte vidta tillsynsåtgärder som
strider mot den förordningen. Förordning (2013:418).

Behovsutredning och register

6 § Hos en operativ tillsynsmyndighet ska det finnas en
utredning om tillsynsbehovet för myndighetens hela
ansvarsområde enligt miljöbalken. Behovsutredningen ska avse
en tid om tre år. Utredningen ska ses över vid behov och minst
en gång varje år.

7 § En operativ tillsynsmyndighet ska föra ett register över
de tillsynsobjekt som behöver återkommande tillsyn.

Tillsynsplan och resurser

8 § En operativ tillsynsmyndighet ska för varje verksamhetsår
upprätta en samlad tillsynsplan som omfattar myndighetens
ansvarsområde enligt miljöbalken. Planen ska grundas på den
behovsutredning som avses i 6 § och det register som avses i 7 §.

9 § Av 3 och 8 §§ myndighetsförordningen (2007:515) följer att
en operativ tillsynsmyndighet ska bedriva tillsynsarbetet
effektivt och att myndigheten ska utveckla personalens
kompetens i tillsynsfrågor.

10 § En statlig operativ tillsynsmyndighet ska i den samlade
tillsynsplanen beskriva hur myndigheten har avvägt
fördelningen av resurser inom och mellan olika ansvarsområden
enligt miljöbalken och hur resurserna har anpassats efter det
tillsynsbehov som finns.

/Rubriken upphör att gälla U:2016-08-15/

Tillsynsbesök

/Rubriken träder i kraft I:2016-08-15/

Tillsynsprogram och tillsynsbesök

10 a §/Upphör att gälla U:2016-08-15/ För varje verksamhet som är tillståndspliktig enligt 2 kap. 1 §, 4 kap. 12 eller 16 §, 5 kap. 1, 4, 10, 18, 19, 34, 35, 37 eller 39 §, 6 kap. 1 §, 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 eller 6 §, 9 kap. 1 eller 2 §, 11 kap. 2 eller 4 §, 12 kap. 1, 2, 3, 5 eller 14 §, 14 kap. 1, 5, 8, 10 eller 14 §, 15 kap. 1, 3, 6, 9, 10 eller 14 §, 16 kap. 1 §, 17 kap. 4 §, 19 kap. 1 §, 21 kap. 1, 5 eller 6 §, 28 kap. 3 § eller 29 kap. 3, 18, 19, 22, 23, 24, 25, 30, 35, 36, 38, 39, 49, 50, 54 eller 58 § miljöprövningsförordningen (2013:251) ska den operativa
tillsynsmyndigheten
1. genomföra tillsynsbesök minst en gång per år, om
verksamheten innebär betydande risker för miljön, och annars
minst vart tredje år,
2. efter ett tillsynsbesök genomföra ett nytt besök inom sex
månader, om myndigheten vid det förstnämnda besöket fann
någon allvarlig brist i uppfyllandet av de villkor som gäller
för verksamheten enligt en dom eller ett beslut eller enligt
föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 5 § miljöbalken,
och
3. skriftligen redovisa varje tillsynsbesök och lämna
redovisningen till verksamhetsutövaren senast två månader
efter besöket. Förordning (2013:268).

10 a §/Träder i kraft I:2016-08-15/ Den operativa tillsynsmyndigheten ska, med utgångspunkt i myndighetens tillsynsplan, upprätta och regelbundet uppdatera ett tillsynsprogram för varje verksamhet som är tillståndspliktig enligt 2 kap. 1 §, 4 kap. 12 eller 16 §, 5 kap. 1, 4, 10, 18, 19, 34, 35, 37 eller 39 §, 6 kap. 1 §, 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 eller 6 §, 9 kap. 1 eller 2 §, 11 kap. 2 eller 4 §, 12 kap. 1, 2, 3, 5 eller 14 §, 14 kap. 1, 5, 8, 10 eller 14 §, 15 kap. 1, 3, 6, 9, 10 eller 14 §, 16 kap. 1 §, 17 kap. 4 §, 19 kap. 1 §, 21 kap. 1, 5 eller 6 §, 28 kap. 3 § eller 29 kap. 3, 18, 19, 22, 23, 24, 25, 30, 35, 36, 38, 39, 49, 50, 54 eller 58 § miljöprövningsförordningen (2013:251).

I tillsynsprogrammet ska myndigheten bestämma hur ofta tillsynsbesök ska genomföras. Tiden mellan två tillsynsbesök ska bestämmas utifrån en bedömning av verksamhetens risk för miljön. Om verksamheten innebär betydande risker för miljön får tiden inte överskrida ett år och i andra fall får den inte överskrida tre år. Förordning (2016:832).

/Rubriken upphör att gälla U:2016-08-15/

Beslut om behovsutredning och tillsynsplan

11 §/Upphör att gälla U:2016-08-15/ Behovsutredningen enligt 6 § och tillsynsplanen enligt 8 § ska beslutas av den inom myndigheten som beslutar om
användningen av myndighetens resurser. I fråga om en kommunal
nämnds tillsyn ska dock nämnden besluta om utredningen och
planen.

11 §/Träder i kraft I:2016-08-15/ För de verksamheter som omfattas av 10 a § ska den operativa tillsynsmyndigheten
1. genomföra tillsynsbesök i enlighet med tillsynsprogrammet,
2. efter ett tillsynsbesök genomföra ett nytt besök inom sex månader, om myndigheten vid det föregående besöket fann någon allvarlig brist i uppfyllandet av de villkor som gäller för verksamheten enligt en dom eller ett beslut eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 5 § miljöbalken, och
3. skriftligen redovisa varje tillsynsbesök och lämna redovisningen till verksamhetsutövaren senast två månader efter besöket. Förordning (2016:832).

Uppföljning och utvärdering

12 § En operativ tillsynsmyndighet ska årligen följa upp och
utvärdera sin tillsynsverksamhet.

Underrättelser och information

13 § En operativ tillsynsmyndighet ska underrätta
Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet
och länsstyrelsen om förhållanden som kan vara skäl för
1. ett förbud eller en återkallelse av tillstånd, dispens eller
godkännande enligt 24 kap. 3 § miljöbalken, eller
2. en omprövning enligt 24 kap. 5 eller 6 § miljöbalken. Förordning (2011:642).

14 § En operativ tillsynsmyndighet ska på begäran lämna den
information som en tillsynsvägledande myndighet behöver för
sin tillsynsvägledning.

15 § Tillsynsvägledande myndigheter på statlig central nivå
får inom sitt vägledningsområde meddela föreskrifter om vilken
information som en operativ tillsynsmyndighet ska lämna enligt 14 § samt hur och när informationen ska lämnas.

16 § Om en operativ tillsynsmyndighet uppmärksammar en
omständighet som kan föranleda tillsynsåtgärder med stöd av
miljöbalken men som omfattas av en annan myndighets
ansvarsområde, ska tillsynsmyndigheten anmäla denna
omständighet till den ansvariga myndigheten.

Samordning och samverkan

17 § Tillsynsmyndigheterna ska samordna tillsynen om det
är ändamålsenligt och möjligt.

För att förebygga brott mot miljöbalken och för att effektivt
hantera sådana brott, ska länsstyrelsen verka för samarbete
mellan Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och de
myndigheter som svarar för tillsyn enligt miljöbalken. Förordning (2014:1243).

Överlåtelse av tillsynsuppgift

18 § I den omfattning som framgår av 2 kap. får en statlig
operativ tillsynsmyndighet överlåta åt en kommunal nämnd att
utöva den operativa tillsynen, om kommunfullmäktige begär det.

19 § En överlåtelse av uppgiften att utöva operativ tillsyn
ska avse
1. en viss typ av tillsynsobjekt,
2. en viss typ av tillsynsobjekt med undantag för ett visst
eller vissa tillsynsobjekt, eller
3. ett visst tillsynsobjekt.

20 § Den myndighet som prövar om uppgiften att utöva operativ
tillsyn kan överlåtas, ska vid sin prövning ta hänsyn till
1. omfattningen av tillsynsobjektens miljöpåverkan,
2. den kommunala nämndens förutsättningar för att uppfylla
kraven i 6-12 §§,
3. den kommunala nämndens förutsättningar för att utöva
tillsyn över tillsynsobjektens hantering av kemiska produkter
i den utsträckning sådan hantering förekommer,
4. kommunens interna ansvarsfördelning för drift av och
tillsyn över kommunala verksamheter,
5. myndighetens egna förutsättningar för att fortsättningsvis
kunna ge effektiv tillsynsvägledning i frågor som rör
tillsynsobjekten,
6. möjligheten att inom ett län utöva en effektiv tillsyn, och
7. övriga frågor av betydelse för överlåtelse av
tillsynsuppgiften.

När det gäller tillsyn över kommunala verksamheter får
tillsynsuppgiften inte överlåtas om kommunen har en
nämndorganisation som strider mot 3 kap. 5 § andra stycket
kommunallagen (1991:900) eller om kommunens interna
ansvarsfördelning för drift och tillsyn av andra
organisatoriska skäl inte är lämplig med hänsyn till
förutsättningarna för en effektiv tillsyn.

Återkallelse av tillsynsuppgift

21 § En tillsynsmyndighet som har överlåtit uppgiften att
utöva operativ tillsyn till en kommunal nämnd ska regelbundet
följa upp och utvärdera tillsynen. Om förutsättningarna för
överlåtelse enligt 20 § inte längre finns, ska
tillsynsmyndigheten återkalla överlåtelsen. En återkallelse
får avse ett visst eller vissa tillsynsobjekt eller en typ av
tillsynsobjekt.

22 § En tillsynsvägledande myndighet får, i fråga om tillsyn
inom sitt vägledningsområde, begära att en länsstyrelse som
har överlåtit uppgiften att utöva tillsyn till en kommunal
nämnd ska återkalla överlåtelsen. Om länsstyrelsen inte gör
detta, får den tillsynsvägledande myndigheten överlämna frågan
om återkallelse till regeringen för avgörande.

Naturvårdsvakter

23 § Länsstyrelsen får förordna naturvårdsvakter. I fråga om
områden där en kommunal nämnd har ansvar för tillsynen, får
dock länsstyrelsen förordna naturvårdsvakter endast om
nämnden begär det. Förordning (2014:1243).

24 § Polismyndigheten får, efter samråd med Naturvårdsverket,
meddela föreskrifter om förordnande och utbildning av
naturvårdsvakter och deras utrustning. Förordning (2014:1243).

Prover

25 § Kemikalieinspektionen får förelägga den som saluför,
överlåter, till Sverige för in eller från Sverige för ut en
kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara att lämna de
prover som behövs för tillsynen.

26 § Läkemedelsverket får förelägga den som saluför,
överlåter, till Sverige för in eller från Sverige för ut en
sådan kosmetisk produkt som avses i förordning (EG) nr 1223/2009 eller en sådan vara som avses i 7 § förordningen (2013:413) om kosmetiska produkter, att lämna de prover som
behövs för tillsynen. Förordning (2013:418).

27 § Länsstyrelsen och den kommunala nämnden får förelägga den
som saluför, överlåter, till Sverige för in eller från Sverige
för ut en kemisk produkt eller bioteknisk organism att lämna
de prover som behövs för tillsynen.

Rapportering

28 § Naturvårdsverket ska, i sin egenskap av
tillsynsvägledande myndighet, senast den 15 april varje år
till regeringen lämna en redovisning av hur tillsynen kan
utvecklas och förbättras. Redovisningen ska omfatta de brister
i tillsynen som verket identifierat och en beskrivning av hur
de kan åtgärdas.


2 kap. Fördelningen av den operativa tillsynen

1 § I detta kapitel fördelas statliga myndigheters och
kommunala nämnders ansvar för operativ tillsyn över att
miljöbalken och bestämmelser meddelade med stöd av balken samt
EU-förordningar följs. Den fördelningen gäller i den mån
regeringen i det enskilda fallet inte har beslutat något
annat.

När det hänvisas till ett eller flera kapitel i miljöbalken
avses även be- stämmelser som har meddelats med stöd av de
kapitlen.

2 § Om två eller flera myndigheter har det operativa
tillsynsansvaret för ett tillsynsobjekt, får myndigheterna
komma överens om hur ansvaret ska fördelas.

3 § Om det för ett visst tillsynsobjekt inte finns någon
ansvarig tillsynsmyndighet, ska var och en av de myndigheter
som anges i 3 kap. utöva den operativa tillsynen i de frågor
som omfattas av respektive myndighets
tillsynsvägledningsansvar.

Försvarets verksamheter

4 § Generalläkaren har ansvar för den operativa tillsynen i
fråga om samtliga verksamheter och åtgärder inom
Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk
och Försvarets radioanstalt utom den tillsyn som omfattas av
Kemikalieinspektionens ansvar enligt 21 § första stycket 1. Förordning (2011:702).

5 § Bestämmelserna i 6-32 §§ gäller inte den tillsyn som
omfattas av generalläkarens ansvar enligt 4 §.

Skydd av områden samt djur- och växtarter

6 §/Upphör att gälla U:2016-10-01/ I 7-10 §§ fördelas ansvaret för den operativa tillsynen i
fråga om
1. områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken,
2. skydd för djur- och växtarter enligt 8 kap. miljöbalken,
3. natur- och kulturmiljö enligt 12 kap. miljöbalken,
4. stängselgenombrott enligt 26 kap. 11 § miljöbalken,
5. rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om
skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av
handeln med dem, och
6. kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter
genom kontroll av handeln med dem.

6 §/Träder i kraft I:2016-10-01/ I 7-10 §§ fördelas ansvaret för den operativa tillsynen i fråga om
1. områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken,
2. skydd för djur- och växtarter enligt 8 kap. miljöbalken,
3. natur- och kulturmiljö enligt 12 kap. miljöbalken,
4. stängselgenombrott enligt 26 kap. 11 § miljöbalken,
5. rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem,
6. kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem,
7. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen, och
8. kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1866 av den 13 oktober 2015 om närmare föreskrifter för genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 vad gäller registret över samlingar, övervakning av användarnas efterlevnad och bästa praxis. Förordning (2016:860).

7 § Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om
1. nationalparker,
2. strandskyddet i sådana områden eller i fråga om sådana
anläggningar, vägar och järnvägar som omfattas av
länsstyrelsens dispensprövning enligt 7 kap. 18 a § miljöbalken,
3. marinvetenskaplig forskning inom svenskt sjöterritorium
enligt 7 kap. 23 § miljöbalken,
4. förordning (EG) nr 338/97, och
5. förordning (EG) nr 865/2006.

8 § Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om
1. naturreservat, kulturreservat, naturminnen och
vattenskyddsområden som har beslutats av länsstyrelsen,
2. biotopskyddsområden som inte ligger på mark som omfattas av
skogsvårdslagen (1979:429) och som har beslutats av regeringen
eller länsstyrelsen,
3. djur- och växtskyddsområden som länsstyrelsen har meddelat
föreskrifter om enligt 7 kap. 12 § miljöbalken,
4. miljöskyddsområden enligt 7 kap. 19 och 20 §§ miljöbalken,
utom områden som inrättats i anslutning till en verksamhet som
omfattas av generalläkarens ansvar för tillsyn enligt 4 § eller av kommunens ansvar för tillsyn enligt 31 §,
5. områden och föremål som omfattas av ett interimistiskt
beslut meddelat av länsstyrelsen enligt 7 kap. 24 § miljöbalken,
6. verksamheter och åtgärder som kan påverka miljön i ett
sådant område som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken, utom den
tillsyn som omfattas av länsstyrelsens ansvar enligt 7 §,
kommunens ansvar enligt 9 § eller Skogsstyrelsens ansvar
enligt 10 §,
7. skötsel av jordbruksmark och annan markanvändning vid
jordbruket enligt 7, 8 och 12 kap. miljöbalken,
8. artskydd enligt 8 kap. 1-4 §§ miljöbalken,
9. verksamheter och åtgärder som avses i 12 kap. 6 § miljöbalken, utom den tillsyn som omfattas av Skogsstyrelsens
ansvar enligt 10 §,
10. vilthägn enligt 12 kap. 11 § miljöbalken, och
11. stängselgenombrott enligt 26 kap. 11 § miljöbalken.

Länsstyrelsen får överlåta uppgiften att utöva tillsyn enligt
första stycket åt en kommunal nämnd enligt 1 kap. 19 och 20 §§.

9 § Den kommunala nämnden har ansvar för tillsynen i fråga om
1. naturreservat, kulturreservat, naturminnen och
vattenskyddsområden som har beslutats av kommunen,
2. biotopskyddsområden som har beslutats av kommunen,
3. djur- och växtskyddsområden som kommunen har meddelat
föreskrifter om enligt 7 kap. 12 § miljöbalken,
4. strandskyddet, utom den tillsyn som omfattas av
länsstyrelsens ansvar enligt 7 § 2, och
5. områden och föremål som omfattas av ett interimistiskt
beslut meddelat av kommunen enligt 7 kap. 24 § miljöbalken.

9 a §/Träder i kraft I:2016-10-01/ Naturvårdsverket har ansvar för tillsynen i fråga om förordning (EU) nr 511/2014 och förordning (EU) 2015/1866, när det gäller sådana genetiska resurser och traditionella kunskaper som avses i förordning (EU) nr 511/2014 och sådana traditionella kunskaper som avses i 8 kap. 5 § andra stycket miljöbalken. Förordning (2016:860).

10 § Skogsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om
1. biotopskyddsområden på sådan mark som omfattas av
bestämmelser i skogsvårdslagen (1979:429) och som
Skogsstyrelsen har beslutat om,
2. avverkning, hyggesbehandling, beståndsanläggning,
beståndsvård, uttag av skogsbränsle, skogsbilvägar,
skogsgödsling, kalkning i skogsmark och andra
skogsbruksåtgärder, i den mån verksamheterna och åtgärderna är
sådana som avses i 12 kap. 6 § miljöbalken och omfattas av
skogsvårdslagen, och
3. avverkning, hyggesbehandling, beståndsanläggning,
beståndsvård, uttag av skogsbränsle, skogsbilvägar,
skogsgödsling, kalkning i skogsmark och andra
skogsbruksåtgärder, om verksamheterna eller åtgärderna kan
påverka miljön i ett sådant område som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken.

Genteknik

11 § I 12-18 §§ fördelas ansvaret för tillsynen i fråga om
1. genteknik enligt 13 kap. miljöbalken, och
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av
genetiskt modifierade organismer.

12 § Arbetsmiljöverket har ansvar för tillsynen i fråga om
innesluten användning av genetiskt modifierade
mikroorganismer.

13 § Havs- och vattenmyndigheten har ansvar för tillsynen i
fråga om
1. innesluten användning av genetiskt modifierade vattenlevande
organismer,
2. avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade vattenlevande
organismer, och
3. utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller
består av genetiskt modifierade vattenlevande organismer. Förordning (2011:642).

14 § Kemikalieinspektionen har ansvar för tillsynen i fråga om
1. avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade
mikroorganismer, nematoder, spindeldjur och insekter, och
2. utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller
består av genetiskt modifierade mikroorganismer, nematoder,
spindeldjur eller insekter.

15 § Livsmedelsverket har ansvar för tillsynen i fråga om
utsläppande på marknaden av sådana livsmedel som omfattas av
livsmedelslagen (2006:804) och innehåller eller består av
genetiskt modifierade organismer.

16 § Läkemedelsverket har ansvar för tillsynen i fråga om
avsiktlig utsättning och avsiktligt utsläppande på marknaden
av sådana läkemedel som innehåller eller består av genetiskt
modifierade organismer. Förordning (2015:467).

17 § Skogsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om
avsiktlig utsättning och utsläppande på marknaden av genetiskt
modifierade skogsträd avsedda för virkesproduktion.

18 § Statens jordbruksverk har ansvar för tillsynen i fråga om
1. innesluten användning av genetiskt modifierade organismer
utom den tillsyn som omfattas av Arbetsmiljöverkets ansvar
enligt 12 § eller av Havs- och vattenmyndighetens ansvar enligt 13 §,
2. avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer
utom den tillsyn som omfattas av Havs- och vattenmyndighetens
ansvar enligt 13 §, Kemikalieinspektionens ansvar enligt 14 §,
Läkemedelsverkets ansvar enligt 16 § eller Skogsstyrelsens
ansvar enligt 17 §,
3. utsläppande på marknaden av sådant foder som innehåller
eller består av genetiskt modifierade organismer och omfattas
av lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter, och
4. utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller
består av genetiskt modifierade organismer, utom den tillsyn
som omfattas av Havs- och vattenmyndighetens ansvar enligt 13 §, Kemikalieinspektionens ansvar enligt 14 §,
Livsmedelsverkets ansvar enligt 15 §, Läkemedelsverkets ansvar
enligt 16 § eller Skogsstyrelsens ansvar enligt 17 §. Förordning (2011:642).

Övriga verksamheter och åtgärder

19 §/Upphör att gälla U:2016-08-02/ I 20-35 §§ fördelas ansvaret för tillsynen i fråga om
1. miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken,
2. föroreningsskador och miljöskador enligt 10 kap. miljöbalken,
3. vattenverksamheter enligt 11 kap. miljöbalken,
4. jordbruk och andra verksamheter enligt 12 kap. 10 § miljöbalken,
5. kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap. miljöbalken samt utrustning avsedd för hantering av
växtskyddsmedel,
6. avfall och producentansvar enligt 15 kap. miljöbalken,
7. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel,
8. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och
om ändring av direktiv 79/117/EEG,
9. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser,
10. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall,
11. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering,
utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet,
ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets
förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens
direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG,
12. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning
och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och
upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt
ändring av förordning (EG) nr 1907/2006,
13. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned
ozonskiktet,
14. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av
växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets
direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG,
15. förordning (EG) nr 1223/2009,
16. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och
användning av biocidprodukter,
17. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 av den 4 juli 2012 om import och export av farliga
kemikalier, och
18. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 av den 20 november 2013 om återvinning av fartyg
och om ändring av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv 2009/16/EG. Förordning (2015:22).

19 §/Träder i kraft I:2016-08-02/ I 20-35 §§ fördelas ansvaret för tillsynen i fråga om
1. miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken,
2. föroreningsskador och miljöskador enligt 10 kap. miljöbalken,
3. vattenverksamheter enligt 11 kap. miljöbalken,
4. jordbruk och andra verksamheter enligt 12 kap. 10 § miljöbalken,
5. kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap. miljöbalken samt utrustning avsedd för hantering av växtskyddsmedel,
6. avfall enligt 15 kap. miljöbalken,
7. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel,
8. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG,
9. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser,
10. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall,
11. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG,
12. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006,
13. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet,
14. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG,
15. förordning (EG) nr 1223/2009,
16. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter,
17. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 av den 4 juli 2012 om import och export av farliga kemikalier, och
18. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 av den 20 november 2013 om återvinning av fartyg och om ändring av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv 2009/16/EG. Förordning (2016:808).

20 § Arbetsmiljöverket har ansvar för tillsynen i fråga om
1. sådana tillstånd att använda bekämpningsmedel som krävs
enligt förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel, i de fall
tillståndsfrågan prövas av Arbetsmiljöverket, och
2. att på marknaden släppa ut, tillhandahålla eller ta i
drift utrustning som är avsedd för hantering av
växtskyddsmedel enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av 30 b § förordningen (2008:245) om kemiska produkter
och biotekniska organismer.

I arbetsmiljölagen (1977:1160) och arbetsmiljöförordningen (1977:1166) finns bestämmelser om Arbetsmiljöverkets ansvar
för tillsyn över att förordning (EG) nr 1907/2006 följs. Förordning (2014:430).

21 § Kemikalieinspektionen har, när det gäller 14 kap. miljöbalken och de EU-förordningar som anges i 19 § 7-9, 11-14 och 16-17, ansvar för tillsynen i fråga om
1. primärleverantörers utsläppande på marknaden av kemiska
produkter och biotekniska organismer samt primärleverantörers
skyldighet att anmäla kemiska produkter, biotekniska
organismer och varor till produktregistret,
2. utsläppande av varor på marknaden, och
3. att sådana representanter som avses i artikel 8 i
förordning (EG) nr 1907/2006 fullgör sina skyldigheter enligt
den förordningen.

Kemikalieinspektionens tillsynsansvar enligt första stycket
omfattar inte den tillsyn som Livsmedelsverket har ansvar för
enligt 22 § eller som Läkemedelsverket har ansvar för enligt 23 §. Förordning (2014:430).

22 § Livsmedelsverket har, när det gäller 14 kap. miljöbalken
och förordning (EG) nr 1907/2006, ansvar för tillsynen i fråga
om material och pro- dukter som är avsedda att komma i kontakt
med livsmedel.

23 § Läkemedelsverket har ansvar för tillsynen i fråga om
1. kosmetiska produkter enligt förordning (EG) nr 1223/2009 och förordningen (2013:413) om kosmetiska produkter samt
sådana varor som avses i 7 § förordningen om kosmetiska
produkter, med undantag för frågor som rör produkternas
brandfarliga, oxiderande eller explosiva egenskaper,
2. producenters skyldigheter att enligt 3-5 och 8 §§ förordningen (2009:1031) om producentansvar för läkemedel ta
emot avfall som utgörs av läkemedel och informera om
möjligheten att lämna avfall som utgörs av läkemedel, och
3. primärleverantörers utsläppande på marknaden av sådana
tatueringsfärger som avses i förordning (2012:503) om
tatueringsfärger. Förordning (2013:418).

24 § Naturvårdsverket har ansvar för tillsynen i fråga om
1. producentansvaret enligt förordningen (2005:209) om
producentansvar för elektriska och elektroniska produkter,
med undantag för frågor om hur insamlingen av sådana
produkter lokalt uppfyller kraven i 16 och 17 §§ samma
förordning,
2. producentansvaret enligt förordningen (2008:834) om
producentansvar för batterier, med undantag för frågor om hur
insamlingen av batterier lokalt uppfyller kraven i 19 och 20 §§ samma förordning,
3. förordningen (2014:1073) om producentansvar för
förpackningar, med undantag för frågor om hur hanteringen av
sådant avfall som omfattas av förordningen lokalt uppfyller
kraven i förordningen,
4. förordningen (2014:1074) om producentansvar för
returpapper, med undantag för frågor om hur hanteringen av
sådant avfall som omfattas av förordningen lokalt uppfyller
kraven i förordningen,
5. förordningen (2014:1075) om producentansvar för
elutrustning, med undantag för frågor om hur hanteringen av
sådant avfall som omfattas av förordningen lokalt uppfyller
kraven i förordningen,
6. förordning (EG) nr 1013/2006 när det gäller frågor som
verket är behörig myndighet för, och
7. förordning (EU) nr 1257/2013 när det gäller frågor som
verket är behörig myndighet för. Förordning (2015:22).

25 § Statens jordbruksverk har ansvar för tillsynen i fråga
om
1. retursystem enligt förordningen (2005:220) om retursystem
för plastflaskor och metallburkar, och
2. kontroll av utrustning som är avsedd att användas
yrkesmässigt för spridning av växtskyddsmedel enligt
förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel. Förordning (2014:430).

26 § Strålsäkerhetsmyndigheten har, när det gäller
olägenheter från joniserande och icke-joniserande strålning,
ansvar för tillsynen i fråga om verksamheter som är
tillståndspliktiga enligt miljöprövningsförordningen (2013:251) och är kärntekniska verksamheter enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet eller verksamheter med
strålning enligt strålskyddslagen (1988:220).

Strålsäkerhetsmyndigheten får överlåta uppgiften att utöva
tillsyn enligt första stycket åt en kommunal nämnd enligt 1 kap. 19 och 20 §§.

Strålsäkerhetsmyndigheten får överlåta uppgiften att utöva
tillsyn enligt första stycket åt länsstyrelsen, om
1. länsstyrelsen enligt 29 § första stycket 1 har ansvar för
tillsynen i fråga om verksamheten, och
2. länsstyrelsen och Strålsäkerhetsmyndigheten är överens om
överlåtelsen. Förordning (2013:268).

26 a § Sveriges geologiska undersökning har ansvar för
tillsynen i fråga om geologisk lagring av koldioxid. Förordning (2014:430).

27 § Transportstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om
1. användningen av marina bränslen i fartyg enligt
svavelförordningen (2014:509),
2. utrustning i fartyg som innehåller kontrollerade ämnen
enligt förordning (EG) nr 842/2006 eller förordning (EG) nr 1005/2009, och
3. de skyldigheter i fråga om fartyg som följer av artiklarna 4-12 i förordning (EU) nr 1257/2013. Förordning (2015:22).

28 §/Upphör att gälla U:2016-08-02/ Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om sjöfarten och luftfarten när det gäller sådan dumpning och förbränning av avfall som regleras genom 15 kap. 31-33 §§ miljöbalken.

Länsstyrelsen ska i tillsynen samverka med Polismyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen. Förordning (2015:657).

28 §/Träder i kraft I:2016-08-02/ Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om sjöfarten och luftfarten när det gäller sådan dumpning och förbränning av avfall som regleras genom 15 kap. 27-29 §§ miljöbalken.

Länsstyrelsen ska i tillsynen samverka med Polismyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen. Förordning (2016:808).

28 a § I fråga om transporter av avfall som regleras i förordning (EG) nr 1013/2006 har
1. Länsstyrelsen i Gävleborgs län ansvar för tillsynen i Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län,
2. Länsstyrelsen i Norrbottens län ansvar för tillsynen i Norrbottens och Västerbottens län,
3. Länsstyrelsen i Skåne län ansvar för tillsynen i Blekinge, Kalmar, Kronobergs och Skåne län,
4. Länsstyrelsen i Stockholms län ansvar för tillsynen i Gotlands, Stockholms, Södermanlands, Uppsala, Västmanlands, Örebro och Östergötlands län, och
5. Länsstyrelsen i Västra Götalands län ansvar för tillsynen i Hallands, Jönköpings, Värmlands och Västra Götalands län.

Länsstyrelsen ska i tillsynen samverka med andra berörda länsstyrelser och med Kustbevakningen, Polismyndigheten och Tullverket. Förordning (2015:657).

29 § Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om
1. verksamheter som är tillståndspliktiga enligt
miljöprövningsförordningen (2013:251) och bilagan till
förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd, utom den tillsyn som omfattas av

a) Strålsäkerhetsmyndighetens ansvar enligt 26 §, eller

b) Sveriges geologiska undersöknings ansvar enligt 26 a §,
2. vattenverksamheter, utom sådana vattentäkter som omfattas
av tillståndsplikt som kommunen har föreskrivit enligt 9 kap. 10 § miljöbalken,
3. föroreningsskador enligt 10 kap. 1 § första stycket
miljöbalken orsakade av en verksamhet som i
miljöprövningsförordningen (2013:251) är beskriven som en
tillståndspliktig verksamhet och

a) är i drift, eller

b) har upphört efter den 30 juni 1969, om tillsynen vid
tidpunkten för verksamhetens upphörande inte hade överlåtits
till kommunen, och
4. andra miljöskador enligt 10 kap. 1 § miljöbalken orsakade
av en verksamhet eller åtgärd som länsstyrelsen har
tillsynsansvar för.

Länsstyrelsen får överlåta uppgiften att utöva tillsyn enligt
första stycket åt en kommunal nämnd enligt 1 kap. 19 och 20 §§.

Länsstyrelsens ansvar för sådan tillsyn som avses i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga kemikalieolyckor regleras särskilt i
den lagen. Förordning (2015:238).

30 § Om länsstyrelsen har ansvar för en viss verksamhet
enligt 29 § första stycket 1 eller 2, ska länsstyrelsen också
ansvara för tillsynen över verksamheten när det gäller
1. bestämmelserna i 14 kap. miljöbalken och de
EU-förordningar som anges i 19 § 7-9, 11-14 och 16-17 i fråga
om

a) primärleverantörers hantering av kemiska produkter,
biotekniska organismer och varor som inte innebär utsläppande
på marknaden,
b) andras än primärleverantörers hantering av kemiska
produkter eller biotekniska organismer, och

c) andras än primärleverantörers hantering av varor som inte
innebär utsläppande på marknaden,
2. att föreskrifter meddelade med stöd av 12 kap. 10 § miljöbalken följs, och
3. avfall, farligt avfall och producentansvar.

Länsstyrelsens tillsynsansvar enligt första stycket omfattar
inte den tillsyn som Arbetsmiljöverket har ansvar för enligt 20 §, Livsmedelsverket har ansvar för enligt 22 § eller
Transportstyrelsen har ansvar för enligt 27 §. Förordning (2014:430).

31 § Den kommunala nämnden har, utöver det som följer av 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken, ansvar för tillsynen i
fråga om
1. tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken, som inte särskilt anges i
miljöprövningsförordningen (2013:251) eller bilagan till
förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd,
2. vattentäkter som omfattas av tillståndsplikt som kommunen
har föreskrivit enligt 9 kap. 10 § miljöbalken,
3. föroreningsskador som inte omfattas av länsstyrelsens
ansvar enligt 29 § första stycket 3,
4. andra miljöskador enligt 10 kap. 1 § miljöbalken, om
skadorna har orsakats av en verksamhet eller åtgärd som den
kommunala nämnden har tillsynsansvaret för,
5. hantering av kemiska produkter, biotekniska organismer och
varor i andra verksamheter än miljöfarliga verksamheter
enligt 9 kap. miljöbalken, utom den tillsyn som
Kemikalieinspektionen utövar över primärleverantörers
utsläppande på marknaden enligt 21 § första stycket, och
6. utrustning i motorfordon, flyg och tåg som innehåller
kontrollerade ämnen enligt förordning (EG) nr 842/2006 eller
förordning (EG) nr 1005/2009. Förordning (2014:430).

32 § Om en kommunal nämnd har ansvar för tillsynen över en
viss verksamhet enligt 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken
eller enligt 1 kap. 19 och 20 §§ denna förordning, ska
nämnden också ansvara för tillsynen över verksamheten när det
gäller
1. bestämmelserna i 14 kap. miljöbalken och de
EU-förordningar som anges i 19 § 7-9, 11-14 och 16-17 i fråga
om

a) primärleverantörers hantering av kemiska produkter,
biotekniska organismer och varor som inte innebär utsläppande
på marknaden, och

b) andras än primärleverantörers hantering av kemiska
produkter, biotekniska organismer och varor, och
2. att föreskrifter meddelade med stöd av 12 kap. 10 § miljöbalken följs.

Nämndens tillsynsansvar enligt första stycket omfattar inte
den tillsyn som Arbetsmiljöverket har ansvar för enligt 20 §,
Livsmedelsverket har ansvar för enligt 22 § eller
Transportstyrelsen har ansvar för enligt 27 §. Förordning (2014:430).

Införsel och utförsel

33 § En tillsynsmyndighet som har ansvar för den operativa
tillsynen i fråga om utsläppande på marknaden av kemiska
produkter, biotekniska organismer eller varor, har också
ansvar för tillsynen i fråga om införseln till Sverige och
utförseln från Sverige av sådana produkter, organismer och
varor.

Tillsynsmyndigheten ska i tillsynen samverka med Tullverket.

Särskilda uppgifter enligt EU-förordningar

34 § Vid tillsyn av kosmetiska produkter enligt denna
förordning ska generalläkaren eller en kommunal nämnd även
utföra de uppgifter som enligt artiklarna 24, 25.1, 25.5 första stycket, 26, 27.1 och 27.5 i förordning (EG) nr 1223/2009 ankommer på behörig myndighet.

Generalläkaren och den kommunala nämnden ska rådgöra med
Läkemedelsverket innan åtgärder vidtas enligt artikel 27.1 i
förordningen. Förordning (2013:418).

Marknadskontroll

35 § En tillsynsmyndighet som har ansvar för den operativa
tillsynen i fråga om kosmetiska produkter enligt förordning (EG) nr 1223/2009 eller i fråga om farliga ämnen enligt
förordningen (2012:861) om farliga ämnen i elektrisk eller
elektronisk utrustning ska inom sitt område fullgöra de
uppgifter som anges i 1 kap. 5 § tredje stycket 1.

De uppgifter som anges i 1 kap. 5 § tredje stycket 2-6 ska
fullgöras av
1. Kemikalieinspektionen i fråga om farliga ämnen i elektrisk
eller elektronisk utrustning, och
2. Läkemedelsverket i fråga om kosmetiska produkter. Förordning (2013:418).


3 kap. Tillsynsvägledning

1 § En tillsynsvägledande myndighet som avses i någon av 2, 3, 4, 4 a, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 eller 16 §, ska
inom sitt vägledningsområde ge tillsynsvägledning i fråga om
tillämpningen av miljöbalken, föreskrifter meddelade med stöd
av miljöbalken och EU-förordningar.

Tillsynsvägledande myndigheter ska aktivt verka för
samordning och samverkan i frågor om tillsynsvägledning.

Tillsynsvägledande myndigheter på statlig central nivå ska
inom sitt vägledningsområde särskilt ge stöd till
länsstyrelsernas tillsynsvägledning till kommunerna. Förordning (2013:910).

Vägledningsområden

2 § Naturvårdsverket ska ge
1. tillsynsvägledning till kommunala nämnder och
länsstyrelser, om inte annat följer av 3-15 §§, och
2. allmän tillsynsvägledning till operativa
tillsynsmyndigheter i frågor som avser tillämpningen av 26 och 30 kap. miljöbalken.

3 § Affärsverket svenska kraftnät ska ge tillsynsvägledning i
frågor om dammsäkerhet enligt 11 kap. miljöbalken.

4 § Boverket ska ge tillsynsvägledning i frågor om kemiska
produkter och biotekniska organismer i de fall frågorna
regleras i föreskrifter som Bover-ket har meddelat med stöd av
förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska
organismer.

4 a § Folkhälsomyndigheten ska ge tillsynsvägledning i frågor
om
1. hälsoskydd i bostäder och lokaler m.m. enligt 9 kap. miljöbalken,
2. smittskydd och övrigt hälsoskydd av hygienisk eller
medicinsk karaktär, med undantag för frågor som omfattas av
Socialstyrelsens vägledningsområde enligt 11 § 1, och
3. tillämpningen av 14 kap. miljöbalken, om frågorna omfattas
av beslut som Folkhälsomyndigheten har meddelat enligt
förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel. Förordning (2014:430).

5 § Havs- och vattenmyndigheten ska ge tillsynsvägledning i
frågor om
1. miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken inom sitt
ansvarsområde,
2. vattenskyddsområden enligt 7 kap. miljöbalken,
3. enskilda avlopp enligt 9 kap. miljöbalken,
4. vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken, med undantag
för frågor om markavvattning,
5. dumpning enligt 15 kap. miljöbalken,
6. fiske och vattenbruk, med undantag för frågor som omfattas
av Kemikalieinspektionens vägledningsområde enligt 6 §, och
7. skydd av grundvatten. Förordning (2014:430).

6 § Kemikalieinspektionen ska, när det gäller 14 kap. miljöbalken och de EU-förordningar som anges i 2 kap. 19 § 7-9, 11-14 och 16-17 denna förordning, ge tillsynsvägledning
i frågor om utsläppande på marknaden, införsel och utförsel
av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor samt
allmänhetens hantering av sådana produkter, organismer eller
varor.

Första stycket gäller inte frågor som omfattas av Boverkets
vägledningsområde enligt 4 § eller Läkemedelsverkets
vägledningsområde enligt 7 §. Förordning (2014:430).

7 § Läkemedelsverket ska ge tillsynsvägledning i frågor som
regleras i
1. förordning (EG) nr 1223/2009,
2. förordningen (2013:413) om kosmetiska produkter,
3. förordningen (1977:994) om försäljning och förvaring av
vissa flyktiga lösningsmedel m.m., och
4. förordningen (2012:503) om tatueringsfärger. Förordning (2013:418).

8 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ge
tillsynsvägledning i frågor om miljöfarliga verksamheter
enligt 9 kap. miljöbalken i de fall frågorna regleras i
1. lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor,
2. förordningen (2015:236) om åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, eller
3. bestämmelser om förebyggande och hantering av allvarliga
olyckor i förordningen (2013:319) om utvinningsavfall.

Myndigheten ska stödja Kemikalieinspektionen i tillsynsfrågor
om kemiska produkters brandfarliga, explosiva och oxiderande
egenskaper. Förordning (2015:238).

9 § Riksantikvarieämbetet ska ge tillsynsvägledning i frågor
om kulturreservat.

10 § Skogsstyrelsen ska ge tillsynsvägledning i frågor om
1. tillämpningen av 7 kap. 11 § och 12 kap. 6 § miljöbalken i
de fall frågorna rör skogsbruk och regleras i skogsvårdslagen (1979:429),
2. verksamheter och åtgärder inom skogsbruket som kan påverka
miljön i sådana särskilda skyddsområden som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken, om verksamheterna inte omfattas av tillsyn
enligt 2 kap. 7, 8 eller 9 § denna förordning, och
3. tillämpningen av 14 kap. miljöbalken och de EU-förordningar
som anges i 2 kap. denna förordning, om frågorna rör
skogsbruket och Kemikalieinspektionen inte har
vägledningsansvaret enligt 6 §.

11 §/Upphör att gälla U:2016-08-02/ Socialstyrelsen ska ge tillsynsvägledning i frågor om
1. hälsoskydd som rör yrkesmässig hygienisk verksamhet, och
2. tillämpningen av 15 kap. miljöbalken, om frågorna avser
hanteringen av sådant avfall som i bilaga 4 till
avfallsförordningen (2011:927) beskrivs som avfall från
förlossningsavdelningar, diagnos, behandling eller
förebyggande av sjukdomar hos människor

a) där det ställs särskilda krav på insamling och
bortskaffande på grund av smittofara (avfallstyp 18 01 03*),
b) i form av kemikalier som består av eller som innehåller
farliga ämnen (avfallstyp 18 01 06*),
c) i form av cytotoxiska läkemedel och cytostatika (avfallstyp 18 01 08*), eller

d) som utgörs av amalgam från tandvård (avfallstyp 18 01 10*). Förordning (2015:170).

11 §/Träder i kraft I:2016-08-02/ Socialstyrelsen ska ge tillsynsvägledning i frågor om
1. hälsoskydd som rör yrkesmässig hygienisk verksamhet, och
2. tillämpningen av 15 kap. miljöbalken, om frågorna avser hanteringen av sådant avfall som i bilaga 4 till avfallsförordningen (2011:927) beskrivs som avfall från förlossningsavdelningar, diagnos, behandling eller förebyggande av sjukdomar hos människor

a) där det ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittofara och som enligt 13 b § ska anses vara farligt avfall (avfallstyp 18 01 03*),
b) i form av kemikalier som består av eller som innehåller farliga ämnen och som enligt 13 b § ska anses vara farligt avfall (avfallstyp 18 01 06*),
c) i form av cytotoxiska läkemedel och cytostatika som enligt 13 b § ska anses vara farligt avfall (avfallstyp 18 01 08*), eller

d) som utgörs av amalgam från tandvård (avfallstyp 18 01 10*). Förordning (2016:808).

12 § Statens energimyndighet ska ge tillsynsvägledning i
frågor om verksamhetsutövares egenkontroll när det gäller
hushållning med energi och användning av förnyelsebara
energikällor.

13 §/Upphör att gälla U:2016-08-02/ Statens jordbruksverk ska ge tillsynsvägledning i frågor
om
1. djurhållande verksamheter och verksamheter inom jordbruks- och trädgårdsområdet utom i frågor som omfattas av
Kemikalieinspektionens vägledningsområde enligt 6 §,
2. föreskrifter som Statens jordbruksverk har meddelat med
stöd av förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel,
3. avfall enligt 15 kap. miljöbalken när frågorna avser

a) retursystem i de fall frågorna regleras i förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar,
och

b) hantering av sådant avfall som i bilaga 4 till
avfallsförordningen (2011:927) beskrivs som avfall från
forskning, diagnos, behandling eller förebyggande av
djursjukdomar där det på grund av smittfara ställs särskilda
krav på insamling och bortskaffande (avfallstyp 18 02 02*). Förordning (2014:430).

13 §/Träder i kraft I:2016-08-02/ Statens jordbruksverk ska ge tillsynsvägledning i frågor om
1. djurhållande verksamheter och verksamheter inom jordbruks- och trädgårdsområdet utom i frågor som omfattas av Kemikalieinspektionens vägledningsområde enligt 6 §,
2. föreskrifter som Statens jordbruksverk har meddelat med stöd av förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel,
3. avfall enligt 15 kap. miljöbalken när frågorna avser

a) retursystem i de fall frågorna regleras i förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar, eller

b) hantering av sådant avfall som i bilaga 4 till avfallsförordningen (2011:927) beskrivs som avfall från forskning, diagnos, behandling eller förebyggande av djursjukdomar där det ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittofara och som enligt 13 b § ska anses vara farligt avfall (avfallstyp 18 02 02*). Förordning (2016:808).

14 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska ge tillsynsvägledning i
frågor om
1. verksamheter som avses i 9 kap. 6, 6 a och 6 b §§ miljöbalken i de fall frågorna regleras i strålskyddslagen (1988:220) eller strålskyddsförordningen (1988:293), och
2. föroreningsskador och andra miljöskador som avses i 10 kap. miljöbalken orsakade av radioaktiva ämnen. Förordning (2013:268).

15 § I frågor om tillämpningen av bestämmelserna om genteknik
i 13 kap. miljöbalken är den operativa tillsynsmyndigheten
också tillsynsvägledande myndighet inom det område som
motsvarar myndighetens operativa ansvar.

Första stycket innebär inte någon inskränkning i de centrala
och samordnande uppgifter för kontrollen av genetiskt
modifierade organismer som Naturvårdsverket och
Gentekniknämnden har enligt förordningen (2002:1086) om
utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön.

16 § Länsstyrelsen ska ge tillsynsvägledning i länet. I
länsstyrelsernas tillsynsvägledning ingår att ge kommunerna
stöd för att utveckla tillsynen.

Från länsstyrelsens vägledningsområde undantas den tillsyn som
utövas av Skogsstyrelsen och generalläkaren.

Planer för tillsynsvägledning

17 § Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten,
Kemikalieinspektionen, Statens jordbruksverk,
Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna ska ha planer för
tillsynsvägledning. Planerna ska omfatta en period om tre år. Planerna ska ses över vid behov och minst en gång varje år. Förordning (2013:910).

18 § Länsstyrelsen ska på begäran av Naturvårdsverket lämna
uppgifter till verket om vilka tillsynsvägledande insatser som
länsstyrelsen har genomfört eller planerar.


Övergångsbestämmelser

2011:13
1. Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2011. Genom
förordningen upphävs förordningen (1998:900) om tillsyn enligt
miljöbalken.
2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om tillsynsärenden som
har inletts före ikraftträdandet.

2013:268
1. Denna förordning träder i kraft den 18 juni 2013.
2. I fråga om verksamheter som vid ikraftträdandet omfattas
av ett tillstånd som avses i 9 kap. 6 § miljöbalken behöver
tillsynsmyndigheten inte genomföra tillsynsbesök enligt 10 a § förrän efter den 6 januari 2014.

2013:910
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014.
2. Bestämmelsen i 3 kap. 4 a § 3 i sin nya lydelse gäller
även för frågor som omfattas av beslut som Socialstyrelsen
har meddelat enligt förordningen (2000:338) om
biocidprodukter före den 1 januari 2014.
3. Folkhälsomyndigheten ska i de frågor som omfattas av
myndighetens tillsynsvägledningsansvar fullgöra de uppgifter
som anges i 1 kap. 21 § även i de fall Socialstyrelsen som
operativ tillsynsmyndighet enligt 2 kap. 3 § före
ikraftträdandet enligt 1 kap. 18 och 19 §§ har överlåtit åt
en kommunal nämnd att utöva den operativa tillsynen.

2016:832
1. Denna förordning träder i kraft den 15 augusti 2016.
2. Bestämmelsen i 1 kap. 10 a § tillämpas första gången i fråga om tillsynsprogram med utgångspunkt i den operativa tillsynsmyndighetens tillsynsplan för 2017.
3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tillsyn som bedrivs med utgångspunkt i den operativa tillsynsmyndighetens tillsynsplan för 2016.