Lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet

Svensk författningssamling 1998:812
t.o.m. SFS 2011:610
SFS nr: 1998:812
Departement/myndighet: Miljö- och energidepartementet
Utfärdad: 1998-06-11
Ändrad: t.o.m. SFS 2011:610
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se


1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag är tillämplig på vattenverksamhet och
vattenanläggningar. Bestämmelser om vattenverksamhet och
vattenanläggningar finns också i miljöbalken.

2 § De definitioner som finns i miljöbalken gäller också i
denna lag.

3 § När vattenverksamhet enligt denna lag skall bedrivas inom
ramen för en samfällighet, skall tillses att var och en av
deltagarna tillgodoses utan väsentlig nackdel för någon annan
deltagare.

4 § Om det vid tillståndsprövningen av vattenverksamhet framgår
att verksamheten utan väsentlig ändring kan bedrivas så att den
medför en betydande nytta för någon annan, skall på begäran av
denne villkor meddelas om detta. Sådana villkor får dock inte
meddelas om det finns förutsättningar för att bilda en
samfällighet enligt denna lag.

Den som får nytta enligt första stycket skall betala skälig
ersättning till tillståndshavaren.

En tillståndshavare som får en kostnad på grund av villkor
enligt första stycket har rätt till ersättning enligt 31 kap. miljöbalken.


2 kap. Rådighet över vatten m.m.

1 § För att få bedriva vattenverksamhet skall
verksamhetsutövaren ha rådighet över vattnet inom det område
där verksamheten skall bedrivas.

2 § Var och en råder över det vatten som finns inom hans
fastighet. Rådighet över en fastighets vatten kan också någon
ha till följd av upplåtelse av fastighetsägaren eller, enligt
vad som är särskilt föreskrivet, förvärv tvångsvis.

3 § I rinnande vatten råder vardera sidans ägare över en lika
stor andel i vattnet, även om en större del av vattnet rinner
fram på den enes fastighet än på den andres.

4 § Den som vill bedriva vattenverksamhet har för detta ändamål
rådighet som anges i 1 §, om vattenverksamheten innebär
1. vattenreglering,
2. vattentäkt för allmän vattenförsörjning, allmän
värmeförsörjning eller bevattning,
3. markavvattning,
4. vattenverksamhet som behövs för allmän väg, allmän farled
eller allmän hamn,
5. vattenverksamhet som behövs för att motverka förorening
genom avloppsvatten, eller
6. vattenverksamhet som behövs för järnväg.

5 § Staten, kommuner och vattenförbund har rådighet som anges i 1 § för att bedriva sådan vattenverksamhet som är önskvärd från
allmän miljö- eller hälsosynpunkt eller som främjar fisket.

Den som är beroende av att vattenförhållandena består har också
sådan rådighet för att utföra rensningar för att bibehålla
vattnets djup eller läge eller för att omedelbart återställa
ett vattendrag som har vikit från sitt förra läge eller som på
något annat sätt har förändrat sitt lopp.

6 § Utförs rensningar eller andra åtgärder som avses i 5 § andra stycket, får rensningsmassorna läggas på närmaste strand,
om det inte medför avsevärda olägenheter från allmän eller
enskild synpunkt. Massorna får annars föras till ett lämpligt
ställe i närheten.

Markens ägare skall underrättas innan rensningsmassorna läggs
upp. Den som lägger upp massorna är skyldig att vidta åtgärder
för att förebygga eller minska skada av uppläggningen. Kravet
gäller inte åtgärder som leder till att verksamhetsutövaren
därigenom drabbas av oskäliga kostnader.

Den som lägger upp massorna och därigenom skadar annans
egendom, skall betala ersättning för vad som skadas. Ersättning
skall dock endast betalas för skador som kvarstår sedan
förebyggande eller avhjälpande åtgärder har utförts.

7 § Den som äger strand vid någon annans vattenområde har rätt
att för sin fastighets behov ha mindre brygga, båthus eller
någon annan sådan byggnad vid stranden, om inte vattenområdets
ägare genom byggnaden lider skada av någon betydelse.

I 1 kap. 6 § jordabalken finns bestämmelser om att även andra
än strandägare kan ha denna rätt.

8 § Tillhör en fallsträcka olika ägare, får en av dem
tillgodogöra sig vattenkraften i hela sträckan, om denna ägare
råder över mer än hälften av kraften på grund av äganderätt
eller annan rättighet som gäller mot alla och inte är begränsad
till tiden. Hänsyn skall tas till den kraft som svarar mot
andelar i en sådan samfällighet som avses i 1 kap. 3 § fastighetsbildningslagen (1970:988).

Detta gäller även när någon i ett vattenkraftverk vill
tillgodogöra sig vattenkraft i fallsträckor som ingår i olika
vattendrag, om det gemensamma tillgodogörandet är en från
teknisk och ekonomisk synpunkt nödvändig förutsättning för
kraftverkets tillkomst.

9 § Regeringen får besluta att ett strömfall eller särskild
rätt till det får tas i anspråk, om någon som vill tillgodogöra
sig vattenkraften har ansökt om det och det för att
kraftförsörjningen skall utvecklas planmässigt är nödvändigt
att det tas i anspråk ett sådant strömfall som någon annan än
staten har och som inte är utnyttjat på ett från allmän
synpunkt ändamålsenligt sätt.

Den som har fått ett tillstånd som avses i första stycket skall
inom ett år från det att tillståndet beviljades ansöka om
bestämmande av ersättning hos mark- och miljödomstolen för vad
som tas i anspråk enligt första stycket. Om ansökan inte görs
inom den tiden, upphör tillståndet att gälla.

Rätt att ta strömfall i anspråk på grund av ett beslut enligt
första stycket får inte utan regeringens medgivande övergå från
innehavaren till någon annan.

Regeringen får besluta de villkor för rättighetens utnyttjande
som behövs från allmän synpunkt. Lag (2010:937).

10 § Den som bedriver en vattenverksamhet eller råder över en
vattentillgång enligt 2 § är skyldig att vid allvarlig
vattenbrist avstå det vatten som är oundgängligen nödvändigt
för den allmänna vattenförsörjningen eller för något annat
allmänt behov, om vattenbristen orsakas av torka eller någon
annan jämförlig omständighet.

Den som lider skada genom att avstå vatten har rätt till skälig
ersättning.

Länsstyrelsen får vid vite förelägga den som bedriver
verksamheten eller råder över vattentillgången att iaktta sin
skyldighet enligt första stycket. Länsstyrelsen får då bestämma
att beslutet skall gälla även om det överklagas.


3 kap. Markavvattningssamfälligheter

Allmänna bestämmelser

1 § Ansöker någon om tillstånd enligt miljöbalken till en
markavvattning skall verksamheten bedrivas så att den blir till
nytta även för en annan fastighet, om det begärs av ägaren till
den andra fastigheten och det prövas lämpligt. Ägare av
fastigheter för vilka markavvattningen medför nytta skall delta
i verksamheten. Skyldighet att delta i annan markavvattning än
dikning finns dock endast om det begärs av ägare till
fastigheter som får mer än hälften av den beräknade nyttan av
verksamheten.

Första stycket gäller även väghållare som inte är
fastighetsägare, om vägen medför en avsevärd inverkan på
markavvattningen.

2 § För utförande och drift av verksamheten utgör deltagarna en
samfällighet. Tillståndet till verksamheten samt anläggningar
och rättigheter som hör till verksamheten är samfällda för
deltagarna.

När en samfällighet har bildats, gäller för samfälligheten vad
som i denna lag och i miljöbalken föreskrivs om
tillståndshavare eller ägare av en anläggning.

Inlöst mark är samfälld för de fastigheter som vid inlösen ägs
av deltagare i samfälligheten och omfattas av markavvattningen.

3 § Kostnaderna för verksamhet som utgör markavvattning
fördelas mellan deltagarna på grundval av andelstal som bestäms
efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta var
och en har av verksamheten.

Markavvattning skall delas in i avdelningar som avgränsas med
hänsyn till olikheterna, om det med hänsyn till olikheter i
naturförhållandena eller av någon annan anledning kan antas att
ett visst område skulle få en avsevärt mindre kostnad i
förhållande till nyttan av markavvattningen om ett annat område
inte hade omfattats av verksamheten.

Vad deltagarna har kommit överens om kostnadsfördelningen skall
läggas till grund för tillståndsbeslutet, om borgenärer med
panträtt i de fastigheter som ägs av deltagare och omfattas av
markavvattningen medger det. Om en fastighet svarar för
gemensam inteckning, krävs det dessutom de medgivanden från
fastighetsägare och fordringshavare som föreskrivs för
relaxation i 22 kap. 11 § jordabalken. Medgivande av rättsägare
behövs inte, om överenskommelsen inte har väsentlig betydelse
för dem.

4 § Bestämmelserna i 1-3 §§ gäller inte i fråga om
markavvattning som söks av någon annan än en ägare av en
fastighet eller en väghållare.

Markavvattning och avledande av avloppsvatten

5 § Kan ledningar för en markavvattning med väsentlig fördel
användas för att avleda avloppsvatten från en fastighet, skall
ägaren av denna fastighet delta i verksamheten, om ägaren själv
eller den sökande till markavvattningen begär det. Detta skall
gälla även vid avledande av avloppsvatten från verksamhets- området för en allmän vatten- och avloppsanläggning. Vad som
sägs om fastighetens ägare skall då i stället gälla huvudmannen
för anläggningen.

6 § Kostnaderna för utförande och drift av en gemensam ledning
fördelas mellan markavvattningsintresset och avloppsintresset
med hänsyn till den mängd och det slag av vatten som tillförs
ledningen samt till vad som kan anses skäligt med hänsyn till
intressenternas nytta av ledningen.

Detta gäller också vid fördelningen av kostnaderna mellan
avloppsintressenter.

I fråga om överenskommelser mellan intressenterna tillämpas 3 § tredje stycket.

7 § Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om avledande av avloppsvatten
från fastigheter får tillämpas även i fråga om avledande av
avloppsvatten från byggnader och anläggningar som inte hör till
någon fastighet, om det kan ske utan olägenhet av betydelse för
de övriga deltagarna.

8 § Bestämmelserna i 5-7 §§ gäller inte avledande av
avloppsvatten från enskilda fastigheter inom verksamhetsområdet
för en allmän vatten- och avloppsanläggning.

Markavvattning och vägföretag m.m.

9 § Skall för markavvattning ett vattenavlopp byggas genom en
väg eller ett avlopp genom en väg utvidgas eller fördjupas och
vill väghållaren själv utföra åtgärden, har väghållaren rätt
till detta.

Är det inte oskäligt skall sådana åtgärder bekostas av
väghållaren, om åtgärden behövs för avvattning till 1,2 meters
djup av åker och äng som sedan vägens tillkomst eller sedan
minst tjugofem år räknat från dagen för begäran om åtgärden
varit att hänföra till åker eller äng. Väghållarens
kostnadsansvar gäller inte i fråga om ägovägar eller därmed
jämförliga vägar och inte heller i fråga om broar och annan
vattenverksamhet som har bedrivits i överensstämmelse med
tillstånd som har meddelats enligt miljöbalken, vattenlagen (1983:291) eller vattenlagen (1918:523).

När väghållaren inte har kostnadsansvar enligt andra stycket,
skall åtgärden bekostas av den för vilken markavvattning görs.

10 § Om den kostnad som väghållaren har enligt 9 § andra
stycket avsevärt överstiger värdet av den skada som uppstår om
åtgärden inte utförs, får väghållaren i stället för att bekosta
åtgärden betala ersättning för skadan.

11 § Om en väg skall byggas eller ändras och en markägare begär
att ett vattenavlopp för en framtida markavvattning skall göras
genom vägen, skall väghållaren utföra åtgärden om det kan göras
utan olägenhet för vägens framtida brukbarhet. I fråga om
kostnadsansvaret för den fördyring av byggandet och driften av
vägen som åtgärden medför gäller 9 § andra och tredje stycket
samt 10 §.

En sådan begäran skall framställas hos väghållaren eller, i
fråga om enskild väg för vilken det ännu inte finns någon
väghållningsskyldighet, hos den som handlägger
vägförrättningen. Begäran skall vara skriftlig och i fråga om
mer omfattande åtgärder vara åtföljd av en plan för
markavvattningen.

12 § Bestämmelserna i 9-11 §§ innebär inte någon inskränkning i
den rätt som väghållaren eller markägaren kan grunda på dom,
avtal eller någon annan särskild rättsgrund.

13 § Bestämmelserna i 9-12 §§ gäller också i fråga om banvallar
för järnvägar, tunnelbanor och spårvägar.


4 kap. Bevattningssamfälligheter

1 § Om flera ansöker om tillstånd enligt miljöbalken till
vattentäkt för bevattning ur samma vattentillgång och vattnet
behöver fördelas mellan dem, får det vid meddelande av
tillstånd bestämmas att tillståndshavarna skall utgöra en
samfällighet för sådan fördelning (bevattningssamfällighet).

Om någon har fått tillstånd till en vattentäkt för bevattning
och någon annan söker tillstånd till en ny vattentäkt för
bevattning ur samma vattentillgång, får mark- och
miljödomstolen, om det finns särskilda skäl, vid meddelande av
det nya tillståndet bestämma att tillståndshavarna skall utgöra
en bevattningssamfällighet. Om en samfällighet bildas enligt
första stycket får i stället bestämmas att den som redan har
tillstånd skall ingå i samfälligheten.

Om, sedan en samfällighet har bildats, någon gör en ansökan om
tillstånd till en ny vattentäkt för bevattning ur samma
vattentillgång, får mark- och miljödomstolen vid meddelande av
tillstånd till vattentäkten bestämma att tillståndshavaren
skall ingå i samfälligheten. Lag (2010:937).

2 § Deltagarna i en bevattningssamfällighet fördelar
tillgängligt vatten mellan sig, om det behövs på grund av
vattenbrist eller någon annan omständighet eller om någon
deltagare inte utnyttjar sin rätt att ta vatten. Vid
fördelningen skall de villkor iakttas som har bestämts av
mark- och miljödomstolen i samband med att tillstånd
meddelades. Lag (2010:937).

3 § Om det är lämpligt, får mark- och miljödomstolen bestämma
att gemensamma anläggningar för bevattning skall inrättas för
samtliga eller vissa av dem som skall ingå i samfälligheten. Lag (2010:937).

4 § En gemensam anläggning får endast inrättas för sådana
deltagare i samfälligheten för vilka det är av väsentlig
betydelse att ha del i anläggningen.

En gemensam anläggning får inte inrättas, om de som skall delta
i anläggningen mera allmänt motsätter sig åtgärden och har
beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst
deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen.

Andra stycket gäller inte, om behovet av anläggningen är
synnerligen angeläget för att tillgodose motstående allmänna
och enskilda intressen.

5 § En gemensam anläggning och rätt till utrymme är samfällda
för dem som deltar i anläggningen. Deltagarna svarar gemensamt
för utförande och drift av anläggningen.

Mark som har lösts in för gemensamma anläggningar är samfälld
för de fastigheter som vid inlösen ägs av deltagare i
samfälligheten och omfattas av bevattningsverksamheten.

6 § En bevattningssamfällighets förvaltningskostnader och
kostnader för utförande och drift av gemensamma anläggningar
fördelas mellan deltagarna efter vad som är skäligt med hänsyn
främst till den mängd vatten som var och en får ta ut enligt
meddelat tillstånd. I enlighet med detta bestäms andelstal för
varje deltagare.

Om det finns särskilda skäl, får särskilda andelstal bestämmas
för en viss del av verksamheten.

Om det är lämpligt, får kostnaderna för driften av gemensamma
anläggningar fördelas genom avgifter som beräknas på grundval
av den omfattning i vilken varje deltagare utnyttjar
anläggningarna.

7 § Vad deltagarna har överenskommit om andelstalen och
grunderna för avgiftsberäkningen skall läggas till grund för
mark- och miljödomstolens dom, om borgenärer med panträtt i
fastigheter som ägs av deltagare och omfattas av
bevattningsverksamheten medger det. Om en fastighet svarar för
gemensam inteckning, krävs dessutom de medgivanden från
fastighetsägare och fordringshavare som föreskrivs för
relaxation i 22 kap. 11 § jordabalken. Medgivande av rättsägare
behövs inte, om överenskommelsen är väsentligen utan betydelse
för dem. Lag (2010:937).


5 kap. Vattenregleringssamfälligheter

Vattenreglering för kraftändamål

1 § På yrkande av den som ansöker om eller har fått tillstånd
enligt miljöbalken till vattenreglering för kraftändamål skall
mark- och miljödomstolen besluta att ägare av andra strömfall
som får nytta av regleringen skall delta i
regleringsverksamheten. Detta skall ske om mer än hälften av
verksamhetens nytta belöper på de strömfall som tillhör den som
framställer yrkandet och dem som förenat sig med denne samt
varje strömfall som yrkandet avser är utbyggt eller kan
beräknas bli utbyggt för kraftändamål inom den närmaste tiden.

Om någon ansöker om eller har fått tillstånd enligt miljöbalken
till vattenreglering för kraftändamål, skall mark- och
miljödomstolen på yrkande av ägaren av ett annat strömfall som
får nytta av regleringen besluta att denne skall delta i
verksamheten. Lag (2010:937).

2 § Har beslut enligt 1 § meddelats, utgör samtliga deltagare i
regleringsverksamheten en samfällighet för utförande och drift
av verksamheten. Tillståndet till verksamheten samt
anläggningar och rättigheter som hör till den är samfällda för
deltagarna.

När en samfällighet har bildats gäller vad som i denna lag och
i miljöbalken föreskrivs om tillståndshavare eller ägare av en
anläggning i stället samfälligheten.

Inlöst mark är samfälld för de fastigheter som vid inlösen ägs
av deltagarna i samfälligheten och till vilka deras strömfall
hör.

3 § Kostnaderna för regleringsverksamheten fördelas mellan
deltagarna på grundval av andelstal som bestäms efter vad som
är skäligt med hänsyn främst till den nytta var och en har av
verksamheten.

Om en vattenreglering avser flera sjöar eller skilda sträckor i
ett vattendrag och det på grund av detta behövs flera
dammbyggnader eller särskilda anläggningar, skall, om det
behövs, kostnaderna för varje sådan del av verksamheten
beräknas särskilt och fördelas enligt grunderna i första
stycket.

Vad deltagarna har överenskommit om kostnadsfördelningen skall
läggas till grund för mark- och miljödomstolens dom, om
borgenärer med panträtt i de fastigheter till vilka deltagarnas
strömfall hör medger det. Om en fastighet svarar för gemensam
inteckning, krävs det dessutom de medgivanden från
fastighetsägare och fordringshavare som föreskrivs för
relaxation i 22 kap. 11 § jordabalken. Medgivande av rättsägare
behövs inte, om överenskommelsen är väsentligen utan betydelse
för dem. Lag (2010:937).

Vattenreglering för bevattning

4 § På yrkande av den som ansöker om eller har fått tillstånd
till vattenreglering för bevattning skall mark- och
miljödomstolen besluta att andra som har tillstånd till
vattentäkt för bevattning och som får stadigvarande fördel av
regleringen genom förbättrade möjligheter att bevattna skall
delta i regleringsverksamheten. Detta skall ske om den som
framställer yrkandet och de som förenat sig med denne om
verksamheten har större fördel av regleringsverksamheten än de
som yrkandet avser.

Om någon ansöker om eller har fått tillstånd till
vattenreglering för bevattning, skall på yrkande av någon annan
som har tillstånd till vattentäkt för bevattning och som får
stadigvarande fördel av regleringen genom förbättrade
möjligheter att bevattna beslutas att denne skall delta i
verksamheten. Lag (2010:937).

5 § När det gäller vattenreglering för bevattning skall 2 och 3 §§ tillämpas med följande avvikelser.

Inlöst mark är samfälld för de fastigheter som, vid inlösen,
ägs av deltagare i regleringssamfälligheten och för vilkas
bevattning regleringen sker.

Deltagarnas andelstal bestäms efter vad som är skäligt med
hänsyn främst till den mängd vatten som varje deltagare får ta
ut enligt meddelat tillstånd till vattentäkt.

Vid tillämpningen av 3 § tredje stycket första meningen gäller
att medgivande skall lämnas av borgenärer som har panträtt i
fastigheter som ägs av deltagare i regleringssamfälligheten och
för vilkas bevattning regleringen sker.

Vattenreglering på grund av överenskommelse

6 § Har tillstånd till vattenregleringsverksamhet meddelats på
ansökan av flera som till gemensam nytta vill utföra
verksamheten, utgör sökandena en samfällighet för utförande och
drift av verksamheten, om de inte har kommit överens om annat.

Om vattenregleringsverksamhet, till vilken tillstånd har
lämnats enligt första stycket, avser olika slag av ändamål,
skall 1 och 4 §§ inte tillämpas.

7 § För vattenregleringsverksamhet enligt 6 § gäller i
tillämpliga delar
1. i fråga om inlösen: 2 § tredje stycket och 5 § andra
stycket, och
2. i fråga om kostnadsfördelningen: 3 § samt 5 § tredje och
fjärde stycket.


6 kap. Avgifter

Bygdeavgifter

1 § Den som har tillstånd till vattenverksamhet skall betala en
årlig bygdeavgift som bestäms av mark- och miljödomstolen att
tas ut efter avgiftsenheter och avgiftsklasser enligt 2 och 3 §§, om verksamheten innebär
1. drift av ett vattenkraftverk,
2. vattenreglering som avser års- eller flerårsreglering,
3. vattenöverledning för något annat ändamål än kraftändamål,
eller
4. ytvattentäkt.

Avser vattenverksamheten utvidgning av annan vattenverksamhet
eller, om utvidgning tidigare har skett, flera andra
vattenverksamheter, för vilka tillstånd har lämnats enligt
miljöbalken, skall en gemensam avgift fastställas såsom för en
enda verksamhet. Denna avgift ersätter tidigare avgifter.

Bygdeavgift skall enligt de närmare bestämmelser som meddelas
av regeringen användas dels för att förebygga eller minska
sådana skador av vattenverksamheten eller anläggningar för
denna som inte har ersatts enligt 31 kap. miljöbalken och för
att gottgöra sådana skador, dels för att tillgodose allmänna
ändamål för den bygd som berörs av vattenverksamheten eller
anläggningar för denna. Lag (2010:937).

2 § Avgiftsenheter är
1. för vattenkraftverk: varje enhet installerad generatoreffekt
som omfattar tio kilowatt intill 150 procent av effekten vid
medelvattenföring och varje enhet om tjugo kilowatt därutöver,
2. för vattenregleringar: varje enhet av regleringsmagasinets
rymd som omfattar 25 000 kubikmeter intill 100 miljoner
kubikmeter, varje ytterligare enhet om 50 000 kubikmeter intill 1 000 miljoner kubikmeter samt varje enhet om 100 000 kubikmeter därutöver, och
3. för vattenöverledningar och ytvattentäkter: varje kubikmeter
i sekunden av den vattenmängd som högst får ledas bort enligt
meddelat tillstånd.

Avgift skall inte betalas för vattenkraftverk eller
vattenregleringar, om antalet avgiftsenheter är mindre än
femhundra.

3 § För vattenkraftverk och vattenregleringar är avgiften
för varje avgiftsenhet, om verksamheten tillhör

klass 1: 0,5 promille av prisbasbeloppet,
klass 2: 1 promille av prisbasbeloppet,
klass 3: 1,5 promille av prisbasbeloppet,
klass 4: 2 promille av prisbasbeloppet.

För vattenöverledningar och vattentäkter är avgiften för
varje avgiftsenhet, om verksamheten tillhör

klass 1: 5 procent av prisbasbeloppet,
klass 2: 10 procent av prisbasbeloppet,
klass 3: 15 procent av prisbasbeloppet,
klass 4: 20 procent av prisbasbeloppet.

Med prisbasbeloppet avses prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken för det år som avgiften
avser.

Vid inplacering i avgiftsklass ska det tas hänsyn till de
mindre eller större förändringar i vattenförhållandena
samt de mindre eller större olägenheter eller fördelar för
bygden som vattenverksamheten eller anläggningar för denna
medför. Lag (2010:1273).

4 § Bygdeavgift skall tas ut från och med kalenderåret närmast
efter det år då tillståndet till vattenverksamhet togs i
anspråk till och med det år då verksamheten läggs ned.

Bygdeavgiften skall före varje kalenderårs utgång betalas till
länsstyrelsen i det län där verksamheten huvudsakligen bedrivs.

Fiskeavgifter

5 § Mark- och miljödomstolen, länsstyrelsen eller
tillsynsmyndigheten får, om det är lämpligare, i stället
för att meddela sådana villkor eller förelägganden som
avses i 11 kap. 8 § miljöbalken ålägga tillståndshavaren
att betala en särskild avgift för främjande av fisket i
det vatten som berörs av vattenverksamheten eller inom
något angränsande vattenområde. Avgiften kan fastställas
som en engångsavgift eller som en årlig avgift.

Beloppet av årlig avgift beräknas så, att det av mark- och
miljödomstolen, länsstyrelsen eller tillsynsmyndigheten
fastställda avgiftsbeloppet multipliceras med det tal som
anger förhållandet mellan prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken för det år då avgiften
ska betalas och prisbasbeloppet för det år då avgiften
fastställdes. Lag (2010:1274).

6 § Om vattenverksamhet som avses i 1 § eller anläggningar för
denna kan antas skada fisket eller kommer att orsaka en inte
obetydlig ändring i de naturliga vattenståndsförhållandena,
skall den som har tillstånd till verksamheten betala en årlig
allmän fiskeavgift för främjande av fisket inom landet.

Avgiften bestäms av mark- och miljödomstolen att tas ut efter
avgiftsenheter och avgiftsklasser enligt 7 och 8 §§.

Avser vattenverksamhet utvidgning av annan vattenverksamhet
eller, om utvidgning tidigare har skett, flera andra
vattenverksamheter, för vilka tillstånd har lämnats enligt
miljöbalken, skall en gemensam avgift fastställas såsom för en
enda verksamhet. Denna avgift ersätter tidigare avgifter. Lag (2010:937).

7 § Avgiftsenheter är
1. för vattenkraftverk: varje enhet installerad generatoreffekt
som omfattar tio kilowatt intill 150 procent av effekten vid
medelvattenföring och varje enhet om tjugo kilowatt därutöver,
2. för vattenregleringar: varje enhet av regleringsmagasinets
rymd som omfattar 25 000 kubikmeter intill 100 miljoner
kubikmeter och varje enhet om 50 000 kubikmeter därutöver, och
3. för vattenöverledningar och ytvattentäkter: varje kubikmeter
i sekunden av den vattenmängd som högst får ledas bort enligt
meddelat tillstånd.

Avgift skall inte betalas för vattenkraftverk och
vattenregleringar, om antalet avgiftsenheter är mindre än tio.

8 § För vattenkraftverk och vattenregleringar är avgiften
för varje avgiftsenhet, om verksamheten tillhör
klass 1: 0,05 promille av prisbasbeloppet,
klass 2: 0,1 promille av prisbasbeloppet,
klass 3: 0,15 promille av prisbasbeloppet,
klass 4: 0,2 promille av prisbasbeloppet.

För vattenöverledningar och vattentäkter är avgiften för
varje avgiftsenhet, om verksamheten tillhör

klass 1: 1 procent av prisbasbeloppet,
klass 2: 5 procent av prisbasbeloppet,
klass 3: 10 procent av prisbasbeloppet,
klass 4: 15 procent av prisbasbeloppet.

Med prisbasbeloppet avses prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken för det år som avgiften
avser.

Vid inplacering i avgiftsklass ska hänsyn tas till
- den omfattning i vilken fisk och fiske förekommer i det
vattenområde som berörs av vattenverksamheten eller
anläggningar för denna,
- den utsträckning i vilken vattenförhållandena och fisket
påverkas av vattenverksamheten eller anläggningar för
denna, och
- omfattningen av de förpliktelser som verksamhetsutövaren
har ålagts enligt 5 § eller i villkor eller förelägganden
enligt 11 kap. 8 § miljöbalken. Lag (2010:1273).

9 § Om det årliga beloppet av den allmänna fiskeavgiften är
ringa, får mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen
bestämma att avgiftsskyldigheten skall fullgöras genom
engångsbetalning. Ett sådant villkor skall meddelas om det
årliga avgiftsbeloppet skulle understiga femhundra kronor. Lag (2010:937).

10 § En årlig fiskeavgift enligt 6 § ska tas ut från och med
kalenderåret närmast efter det år då arbeten eller andra
åtgärder som inverkar på vattenförhållandena påbörjades eller
då beslut om lagligförklaring meddelades till och med det år då
verksamheten läggs ned.

Årlig fiskeavgift enligt 5 eller 6 § ska före varje kalenderårs
utgång betalas till Havs- och vattenmyndigheten.

Engångsavgift ska betalas till Havs- och vattenmyndigheten
senast vid den tidpunkt som anges när avgiften bestäms. Lag (2011:610).


7 kap. Prövningen av viss vattenverksamhet

Ansökningsmål

1 § Bestämmelser om ansökningsmål finns i 21 kap. 1 a § miljöbalken. Ansökningsmål är även mål om
1. bestämmande enligt 2 kap. 9 § av ersättning för rätten att
ta i anspråk ett strömfall,
2. inrättande enligt 4 kap. 3 § av en gemensam anläggning för
bevattning, sedan en samfällighet enligt 4 kap. har bildats,
3. överflyttning enligt 8 kap. 3 § första stycket av rätten
till andelskraft,
4. omprövning, utan samband med pågående ansökningsmål,
enligt 17 § första stycket eller omprövning enligt 17 § andra
stycket, och
5. fastställelse enligt 18 § av en överenskommelse. Lag (2010:937).

Stämningsmål

2 § Stämningsmål är talan om
1. utrivning eller ändring av en vattenanläggning, när talan
grundas på att anläggningen inte har tillkommit i laga ordning
eller inte är av laga beskaffenhet,
2. ersättning för skada eller intrång genom en sådan anläggning
som avses i 1,
3. ersättning för skada genom utrivning av en vattenanläggning,
om utrivningen har skett utan tillstånd men sådant tillstånd
skulle ha behövts, eller ersättning, utan samband med pågående
ansökningsmål, enligt 11 kap. 22 § andra stycket miljöbalken,
4. ersättning enligt 2 kap. 10 § andra stycket,
5. deltagande, utan samband med pågående ansökningsmål, i en
vattenreglering enligt 5 kap. 1 eller 4 §,
6. särskild tvångsrätt, utan samband med pågående
ansökningsmål, enligt 2 kap. 6 § tredje stycket denna lag och 28 kap. 10-13 §§ miljöbalken,
7. omprövning enligt 8 kap. 2 § andra stycket,
8. meddelande av bestämmelser enligt 16 §,
9. ersättning enligt 31 kap. 33 § miljöbalken,
10. ersättning eller annat på grund av att en vattenanläggning
inte underhålls i enlighet med 11 kap. 17 eller 18 §§ miljöbalken,
11. ersättning för skada på grund av att vattenverksamhet inte
drivs i enlighet med villkoren i en tillståndsdom eller ett
tillståndsbeslut eller, om sådana villkor saknas, drivs så att
det genom inverkan på vattenförhållandena skadar allmänna eller
enskilda intressen,
12. ersättning enligt 28 kap. 11 § miljöbalken,
13. ersättning, utan samband med pågående ansökningsmål, enligt 25 kap. 11 § miljöbalken, och
14. fördelning av vatten enligt 9 kap. 6 §.

Förfarandet vid mark- och miljödomstolarna i ansökningsmål

3 § Bestämmelser om förfarandet vid mark- och miljödomstolarna
i ansökningsmål finns även i 22 kap. miljöbalken. Lag (2010:937).

4 § Om vattenverksamhet avser utförande av ett vattenkraftverk,
skall ansökan innehålla uppgift om det område som enligt
sökanden bör utgöra strömfallsfastighet.

En ansökan enligt 1 § 1 skall innehålla ritningar jämte
beskrivning av strömfallets läge och beskaffenhet, uppgift om
erbjudna ersättningsbelopp samt övriga upplysningar som behövs
för att bedöma ersättningsfrågan.

Till en ansökan enligt 1 § 3 skall fogas dels ett
gravationsbevis rörande den fastighet varifrån rätten till
andelskraft skall flyttas över, dels överenskommelser som har
träffats med borgenärer med panträtt i fastigheten och andra
rättsägare.

5 § Innan mark- och miljödomstolen meddelar en dom om
ersättning för strömfall som skall avstås enligt 2 kap. 9 § och
utgör fastighetsdel, skall en karta med beskrivning ha
upprättats över området samt dess gränser ha utmärkts i den
ordning som gäller för fastighetsbildning.

Innan mark- och miljödomstolen meddelar en dom om tillstånd
till ett vattenkraftverk, skall domstolen se till att det finns
en lämplig fastighet, som ägs av sökanden och med vilken rätten
till tillgodogörandet av vattenkraften för framtiden skall vara
förenad (strömfallsfastighet). Lag (2010:937).

6 § Domar i mål som rör vattenverksamhet skall utöver vad som
följer av 22 kap. 25 § miljöbalken i förekommande fall även
innehålla bestämmelser om
1. de områden som får tas i anspråk för vattenverksamheten och
de särskilda tvångsrätter i övrigt som medges sökanden,
2. strömfallsfastighet,
3. vilka som skall delta i en vattenreglerings- eller
bevattningssamfällighet samt varje deltagares andelstal i fråga
om kostnaderna för verksamheten, och
4. villkor beträffande tillhandahållande av andelskraft och om
kostnadsbidrag härför.

7 § Fastställs bestämmelser om innehållande och tappning av
vatten för att under osedvanliga förhållanden tillgodose
säkerheten hos en vattenanläggning och kan de skador som följer
om bestämmelserna utnyttjas inte lämpligen uppskattas på
förhand, får mark- och miljödomstolen skjuta upp frågan om
ersättning.

Anspråk på grund av skada som avses i första stycket prövas på
det sätt som föreskrivs i 24 kap. 13 § miljöbalken. Lag (2010:937).

Förfarandet vid mark- och miljödomstolarna i stämningsmål

8 § Talan i stämningsmål väcks genom ansökan om stämning.

9 § Förberedelsen är skriftlig eller muntlig.

Kallelser och andra meddelanden till parterna skall delges.

10 § Om målet avgörs utan huvudförhandling i annat fall än
som avses i 42 kap. 18 § första stycket 1-4 rättegångsbalken,
ska mark- och miljödomstolen ha den sammansättning som anges
i 2 kap. 4 § första stycket lagen (2010:921) om mark- och
miljödomstolar.

Beträffande förelägganden för parterna att avge skriftligt
svaromål eller att inställa sig vid muntlig förberedelse
eller vid huvudförhandling och om parts utevaro från ett
sådant sammanträde gäller rättegångsbalkens bestämmelser
rörande en sak, varom förlikning inte är tillåten. Lag (2010:937).

11 § I fråga om förfarandet i stämningsmål gäller i övrigt
bestämmelserna om ansökningsmål i 22 kap. 11 § fjärde stycket, 12 och 13 §§, 16 § första stycket, 18 och 20 §§, 21 § första
och andra stycket samt 24 § miljöbalken.

I mål enligt 2 § 6 gäller också 22 kap. 23 och 28 §§ miljöbalken. Om det i ett sådant mål är fråga om arbete för att
förebygga eller minska skador eller olägenheter till följd av
verksamhet enligt balken eller denna lag, gäller även 22 kap. 14 § miljöbalken.

12 § Om svaranden för att bemöta käromålet gör en ansökan hos
mark- och miljödomstolen enligt 21 kap. 1 a § första stycket 3 miljöbalken eller om ändrade bestämmelser om vattentappning
enligt 13 § detta kapitel, handläggs målet i dess helhet som
ett ansökningsmål, om inte målet med stöd av 21 kap. 1 a § andra stycket miljöbalken ändå behandlas som ett
stämningsmål.

Har beslut om borttagande eller ändring av en
vattenanläggning meddelats av mark- och miljödomstolen i ett
stämningsmål, av kronofogdemyndigheten med stöd av lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning eller
av tillsynsmyndigheten enligt 26 kap. 9, 10 eller 18 § miljöbalken och görs en ansökan som avses i första stycket,
får mark- och miljödomstolen i ansökningsmålet bestämma att
beslutet inte får verkställas innan målet har blivit slutligt
avgjort eller mark- och miljödomstolen förordnar annat. Sökanden ska ställa säkerhet för kostnader och skador. Lag (2010:937).

Tillstånds giltighet, omprövning m.m.

13 § Mark- och miljödomstolen kan fastställa ändrade eller nya
bestämmelser om innehållande och tappning av vatten efter
ansökan av annan än tillståndshavaren, om han vill utnyttja
vattenkraften i sitt strömfall bättre, eller efter ansökan av
en kommun eller ett vattenförbund som vill tillgodose den
allmänna miljövården eller hälsovården eller främja fisket. Till förmån för allmänna farleder, allmänna hamnar,
bevattnings- och markavvattningssamfälligheter samt
avloppsföretag kan sådana bestämmelser fastställas på ansökan
av huvudmannen.

Bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a-29 b §§ miljöbalken. Lag (2010:937).

14 § Ett tillstånd till vattentäkt får omprövas av
mark- och miljödomstolen efter ansökan av den som driver en
annan vattentäkt som är beroende av samma vattentillgång eller
av den som söker tillstånd till en sådan vattentäkt. Därvid
äger vad som i 16 kap. 11 § miljöbalken föreskrivs om jämkning
av verksamheten eller företräde åt den ena verksamheten
motsvarande tillämpning. Lag (2010:937).

15 § På ansökan av länsstyrelse eller den avgiftsskyldige får
mark- och miljödomstolen föreskriva den ändring av en
bygdeavgift eller en allmän fiskeavgift som kan behövas med
hänsyn till erfarenheterna av vattenverksamhetens verkningar
eller till bestående hinder att utnyttja verksamheten i den
avsedda omfattningen.

Frågan om ändring av en sådan avgift får även tas upp till
prövning i samband med en omprövning enligt 24 kap. 5 och 8 §§ miljöbalken samt 13 och 14 §§ detta kapitel. Lag (2010:937).

16 § Saknas bestämmelser om innehållande eller tappning av
vatten beträffande en vattenverksamhet eller bestämmelser om
nyttjandet av en vattentäkt eller är meddelade bestämmelser
ofullständiga, får mark- och miljödomstolen på talan av den som
lider skada genom de rådande förhållandena fastställa sådana
bestämmelser som är ägnade att för framtiden förebygga eller
minska skador. Bestämmelserna får inte ändra vad som lagligen
kan gälla och inte heller skada tredje mans rätt. Lag (2010:937).

Ändrade förhållanden i samfälligheter

17 § Om en dom eller ett beslut enligt 24 kap. 5 eller 8 § miljöbalken eller 13-16 §§ inverkar på frågan om en
samfällighets fortsatta bestånd, kretsen av deltagare eller
kostnadsfördelningen mellan dem, får meddelas de ändrade
bestämmelser som behövs.

Inträder, sedan en samfällighet har bildats enligt denna lag, i
andra fall än som avses i första stycket ändrade förhållanden
som inte i ringa mån inverkar på frågan om sättet för
verksamhetens bedrivande, kretsen av deltagare eller
kostnadsfördelningen mellan dem, får frågan på ansökan av en
deltagare omprövas av mark- och miljödomstolen. Även utan att
sådana förhållanden har inträtt, får en omprövning äga rum, om
någon vill ansluta sig som deltagare eller i det tidigare
avgörandet har föreskrivits att frågan får omprövas efter en
viss tid och denna tid har gått ut.

Vid omprövningen gäller bestämmelserna om vattenverksamhet i
tillämpliga delar.

Den som inträder som deltagare i en bestående samfällighet
skall åläggas att i skälig utsträckning ersätta de övriga
deltagarna deras kostnader som nedlagts i gemensamma
anläggningar. Vad som sagts nu gäller också när andelstalet
höjs för en deltagare som ingår i en samfällighet. Lag (2010:937).

18 § En överenskommelse om att någon skall inträda i eller
utträda ur en samfällighet enligt denna lag, att en deltagares
andelstal skall ändras eller att samfälligheten skall upphöra
har samma verkan som en tillståndsdom eller ett
tillståndsbeslut, om överenskommelsen på ansökan av en
deltagare godkänns av mark- och miljödomstolen. Ett sådant
godkännande får inte lämnas om det är uppenbart att
överenskommelsen strider mot denna lag. Lag (2010:937).

Markavvattning

19 § Länsstyrelsen skall överlämna ärenden enligt miljöbalken
om tillstånd till markavvattning till mark- och miljödomstolen,
om det framställs yrkande om
1. att även någon annan än sökanden skall delta i
markavvattningen,
2. särskild tvångsrätt enligt 28 kap. 10 § miljöbalken, eller
3. ersättning enligt 31 kap. 16 § miljöbalken eller inlösen
enligt 31 kap. 17 § miljöbalken.

Länsstyrelsen får överlämna ärenden enligt miljöbalken om andra
fastigheter än sökandens kan komma att beröras.

Länsstyrelsen skall tillsammans med ärendet överlämna ett
yttrande avseende den ansökta verksamhetens inverkan på
allmänna intressen. I yttrandet skall särskild vikt läggas vid
naturvårdsfrågorna. Lag (2010:937).

20 § Om det vid en fastighetsreglering beslutas att en fråga om
markavvattning skall prövas enligt miljöbalken, skall detta
anmälas av lantmäterimyndigheten till mark- och miljödomstolen. Ägarna av de fastigheter som ingår i fastighetsregleringen
anses då som sökande.

Anmälan skall vara skriftlig och innehålla samma uppgifter som
en ansökan om tillstånd till markavvattning. Lag (2010:937).

21 § Om det vid prövningen av en markavvattning enligt
miljöbalken framställs yrkande om att även någon annan än
sökanden skall delta i markavvattningen, skall mark- och
miljödomstolen förordna en markavvattningssakkunnig. En
markavvattningssakkunnig skall förordnas även i mål som inletts
genom en anmälan enligt 20 §.

Någon markavvattningssakkunnig behöver inte förordnas om det är
uppenbart hur frågan om delaktighet skall lösas.

Mark- och miljödomstolen får även i annat fall förordna en
markavvattningssakkunnig. Lag (2010:937).

22 § Särskilda bestämmelser om behörighet att vara
markavvattningssakkunnig får meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

23 § Som markavvattningssakkunnig får inte förordnas någon som
står i ett sådant förhållande till saken eller någon av
parterna att tillförlitligheten kan anses förringad.

24 § Den markavvattningssakkunnige bör samråda med sökanden och
övriga sakägare samt de myndigheter som berörs av
markavvattningen.

25 § Den markavvattningssakkunnige får utföra besiktning. Sökanden, övriga sakägare och de myndigheter som berörs av
markavvattningen skall underrättas om besiktningen.

26 § Om det behövs med anledning av besiktningen, har den
markavvattningssakkunnige rätt att gå in i byggnader, beträda
ägor, göra mätningar och markundersökningar samt utföra därmed
sammanhängande eller jämförliga åtgärder. I trädgårdar eller
liknande planteringar får träd inte skadas eller fällas utan
ägarens samtycke. Även i övrigt skall skador undvikas, om det
är möjligt. Rätt att beträda annans ägor har också den som vid
mark- och miljödomstolen för talan i målet.

Sökanden skall betala ersättning för skador som har uppkommit
genom åtgärder enligt första stycket. Yrkande om ersättning
skall framställas innan målet avgörs.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att den
markavvattningssakkunniges befogenheter enligt första stycket
första meningen skall kunna utövas. Lag (2010:937).

27 § Om sökanden återkallar sin ansökan, skall de sakägare som
har framställt yrkande om att delta i markavvattningen
underrättas. Om sådana sakägare saknas eller inte inom
föreskriven tid begär att handläggningen fortsätter, skall
målet skrivas av.

Sakägare på vars begäran målet handläggs vidare anses därefter
som sökande.

28 § Ett mål som har inletts efter anmälan av
lantmäterimyndigheten enligt 20 § skall skrivas av, om
fastighetsregleringsförrättningen ställs in. Handläggningen
skall dock fortsätta, om sakägare som har fört talan i målet
och som har kunnat ansöka om markavvattningen begär det. Underrättas sakägarna om regleringsförrättningens inställande
vid ett sammanträde vid mark- och miljödomstol, skall begäran
framställas vid sammanträdet. I annat fall skall begäran
framställas inom den tid som mark- och miljödomstolen
bestämmer. Lag (2010:937).

29 § Den markavvattningssakkunnige skall till mark- och
miljödomstolen ge in ett yttrande. Om den
markavvattningssakkunnige anser att ansökan skall bifallas,
skall yttrandet innehålla
1. förslag om hur markavvattningen skall utformas, med
angivande av de miljökonsekvenser en sådan utformning kommer
att medföra,
2. vilka som skall delta i markavvattningen, och
3. varje deltagares andelstal i fråga om kostnaderna för
verksamheten.

Den markavvattningssakkunnige bör samtidigt med yttrandet ge in
sin kostnadsräkning. Lag (2010:937).


8 kap. Andelskraft

1 § Den vars vattenkraft skall tillgodogöras av annan med stöd
av 2 kap. 8 § eller på grund av överenskommelse, får delta i
tillgodogörandet, om det är av betydelse för hans verksamhet
och om hans rätt till kraften är grundad på äganderätt eller
annan rättighet som gäller mot alla och som inte är begränsad
till tiden. Han är då berättigad till andel i kraftproduktionen (andelskraft) och skyldig att bidra till kostnaderna för
kraftanläggningens utförande och drift, allt i förhållande till
sin andel i den vattenkraft som skall tillgodogöras vid
anläggningen. Motsvarande gäller den vars strömfall tas i
anspråk enligt 2 kap. 9 §, om ersättning för ianspråktagandet
inte redan har bestämts.

Skyldigheten att tillhandahålla andelskraft ligger på
strömfallsfastigheten.

Rätten till andelskraft skall vara förenad med den fastighet
till vilken vattenkraften har hört eller rättigheten har
överflyttats enligt 3 § första stycket.

2 § I samband med ett beslut om tillhandahållande av
andelskraft skall nödvändiga bestämmelser meddelas om villkoren
för tillhandahållandet och om kostnadsbidrag.

Om förhållandena ändras, har kraftanläggningens ägare eller
mottagaren av andelskraft rätt till omprövning av
rättsförhållandet mellan dem. Vid omprövningen får endast
sådana ändringar beslutas som innebär väsentlig fördel för
någon av parterna utan att medföra betydande olägenhet för
motparten. Om det beslutas att rätten till andelskraft skall
avlösas mot ersättning i pengar, gäller bestämmelserna i 31 kap. miljöbalken om skadereglering vid tillståndsprövning av
vattenverksamhet.

3 § På ansökan av ägaren till en fastighet som har rätt till
andelskraft får beslutas att rätten till andelskraft skall
flyttas över till någon annan fastighet som tillhör samma
ägare, om detta kan ske utan skada för borgenärer med panträtt
eller andra rättsägare.

Rätten till andelskraft får upplåtas av ägaren till den
fastighet som har denna rätt. Avtal om upplåtelse är inte
bindande längre än femtio år från det avtalet slöts. Upplåtelser för någons livstid gäller dock utan begränsning
till viss tid.

4 § Om den kraftmängd som tas ut som andelskraft minskas i
sådana fall som avses i 31 kap. 22 eller 23 § miljöbalken eller
till följd av omprövning för att förbättra en vattenanläggnings
säkerhet, är mottagaren av andelskraften skyldig att utan
ersättning tåla denna minskning i samma utsträckning som
innehavaren av det kraftverk från vilket andelskraften
tillhandahålls.


9 kap. Övriga bestämmelser

1 § Vid prövningen av frågor om vattenverksamhet och
vattenanläggningar skall bestämmelser om fastigheter gälla
också gruvor. Detta gäller dock inte i sådana fall som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket.

2 § Vattenverksamhet skall anses beröra en viss fastighet
1. när ett yrkande framställs om skyldighet för fastighetens
ägare att delta i verksamheten,
2. när fastigheten eller dess vatten tas i anspråk för
verksamheten eller för en anläggning i samband med
verksamheten, eller
3. när verksamheten kan medföra skador på mark eller vatten som
tillhör fastigheten, på byggnader eller anläggningar som finns
på fastigheten eller på fastighetens användningssätt.

3 § Om en säkerhet som skall ställas enligt denna lag eller
miljöbalken inte har godkänts av den till vars förmån den
ställs, skall säkerheten prövas av länsstyrelsen.

Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensmannen
svarar som för egen skuld och, om flera har tecknat borgen, de
svarar solidariskt.

Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte
ställa säkerhet.

4 § På begäran av någon som vill bedriva vattenverksamhet men
som ännu inte har ansökt om tillstånd, får mark- och
miljödomstolen förordna en sakkunnig som på
verksamhetsutövarens bekostnad gör nödvändiga undersökningar. Lag (2011:610).

5 § Efter ansökan av ägaren till en vattenanläggning eller av
någon vars rätt berörs av anläggningen kan länsstyrelsen
förordna en besiktningsman för att utreda om anläggningen har
kommit till i laga ordning eller är av laga beskaffenhet.

Den som har ansökt om besiktning enligt första stycket skall
betala kostnaderna för besiktningen med ett belopp som
länsstyrelsen bestämmer. Om besiktningsmannen begär det, är den
som har gjort ansökan även skyldig att betala förskott på
kostnaderna för besiktningen.

6 § Är flera fastigheter beroende av samma grundvattentillgång
för förbrukning till husbehov, skall vattnet fördelas mellan
dem efter vad som är skäligt, om fastigheternas behov inte kan
täckas helt. Vid en sådan fördelning får en fastighet inte
berövas vatten, som den med hänsyn till läge och naturlig
beskaffenhet, äldre bebyggelse eller andra omständigheter bör
anses ha företräde till.

En fördelning får jämkas, om förhållandena har ändrats.

7 § Mark- och miljödomstolen skall föra en förteckning över
vattenverksamhet inom domsområdet (vattenbok) i den
utsträckning som regeringen föreskriver. Lag (2010:937).