Lag (1997:1320) om kärnkraftens avveckling

Svensk författningssamling 1997:1320
SFS nr: 1997:1320
Departement/myndighet: Näringsdepartementet
Utfärdad: 1997-12-18
Upphävd: 2010-08-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2010:949
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Tillämpningsområde och syfte

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om upphörande av rätten
att driva kärnkraftsreaktorer för att utvinna kärnenergi till
följd av omställningen av energisystemet i Sverige.

Syftet med omställningen är att åstadkomma en ekologiskt och
ekonomiskt hållbar energiförsörjning byggd på förnybara
energislag. Omställningen skall genomföras på ett sätt som gör
det möjligt att tillförsäkra svensk industri och samhället i
övrigt el på internationellt konkurrenskraftiga villkor.

Beslut om att rätten att driva en kärnkraftsreaktor skall
upphöra

2 § Regeringen får beträffande varje kärnkraftsreaktor besluta
att rätten att driva reaktorn för att utvinna kärnenergi skall
upphöra att gälla vid den tidpunkt som regeringen anger.

3 § Beslut av regeringen enligt 2 § skall fattas med
utgångspunkt i att varje kärnkraftsreaktor skall tas ur drift
vid den tidpunkt som bäst gagnar syftet med omställningen av
energisystemet och dess genomförande enligt 1 § andra stycket.

Vid avgörande av när en reaktor skall tas ur drift skall hänsyn
tas till reaktorns geografiska läge. För varje reaktor skall i
övrigt beaktas andra särskilda förhållanden såsom ålder,
konstruktion och betydelse för energisystemet.

4 § Om det beträffande en kärnkraftsreaktor uppkommer en fråga
om att återkalla ett tillstånd enligt 15 § lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet innan rätten att driva reaktorn har
upphört att gälla till följd av ett beslut av regeringen enligt 2 § i förevarande lag, skall återkallelsefrågan prövas innan
regeringsbeslutet verkställs.

Ersättning

5 § Om rätten att driva en kärnkraftsreaktor för att utvinna
kärnenergi upphör att gälla enligt denna lag, har
tillståndshavare och ägare till fastighet som har använts vid
reaktordrift rätt till ersättning av staten för förlusten
enligt vad som anges i 6 och 7 §§.

Vad som i denna lag sägs om ägare till fastighet som har
använts vid reaktordrift skall även gälla innehavare av
nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastigheten.

6 § När ersättningen skall bestämmas, tillämpas 4 kap. expropriationslagen (1972:719), i den mån avvikande
bestämmelser inte meddelas i denna lag. Ersättning för
värdeminskning av fastighet som har använts vid reaktordrift
lämnas därvid som intrångsersättning. Uppkommer i övrigt skada
genom att rätten till reaktordrift upphör, skall även sådan
skada ersättas.

7 § När ersättningen skall bestämmas skall som särskilda
förutsättningar gälla följande:
1. Har upphörandet av driften vid en kärnkraftsreaktor medfört
inverkan av någon betydelse på priset på högspänd el i Sverige,
skall ersättningen beträffande den reaktorn bestämmas på
grundval av det pris som skulle ha gällt om en sådan inverkan
inte hade förekommit.
2. Ersättningen skall bestämmas utifrån antagandet att en
kärnkraftsreaktor inte kan nyttjas mer än 40 år efter den
tidpunkt då den först togs i kommersiell drift.

När ersättningen skall bestämmas skall hänsyn inte tas till
sådan värdeändring som uppkommer efter det att rätten att driva
kärnkraftsreaktorn har upphört. Om det allmänna prisläget
därefter har höjts, skall dock ersättningen jämkas med hänsyn
till detta.

Mål om fastställande av ersättning

8 § Ersättning enligt denna lag skall fastställas av domstol. Talan om fastställande av ersättning får väckas av staten eller
av tillståndshavare eller av ägare till fastighet som har
använts vid reaktordrift. Staten skall väcka talan inom tre år
efter det att rätten att driva kärnkraftsreaktorn har upphört,
om inte talan dessförinnan har väckts av någon annan.

Talan skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars domkrets
reaktorn är belägen.

9 § I mål om fastställande av ersättning tillämpas
bestämmelserna om expropriationsmål i 5 kap. 5-9, 11-14, 23 och 24 §§, 25 § första-tredje styckena, 26 § första stycket och
andra stycket första meningen samt 27-29 §§ expropriationslagen (1972:719).

Ersättningen får bestämmas i annat än pengar trots bestämmelsen
i 5 kap. 27 § expropriationslagen, om parterna är överens och
samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten har lämnat
sitt medgivande. Besväras fastigheten av gemensam inteckning,
fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och
fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrivs för
relaxation. Medgivande fordras dock inte av den för vars rätt
domstolens avgörande är väsentligen utan betydelse.

10 § I mål om fastställande av ersättning får domstolen på
yrkande av den som är berättigad till ersättning föreskriva att
förskott skall betalas på den ersättning som slutligt
fastställs. Domstolen får dock inte förordna om förskott innan
rätten att driva en kärnkraftsreaktor för att utvinna
kärnenergi har upphört.

Om domstolen på yrkande av en viss sakägare har beslutat om
förskott, får ett nytt yrkande om förskott från denne sakägare
inte tas upp till prövning förrän det har gått sex månader
sedan det föregående beslutet.

Beträffande förfarandet tillämpas vad som sägs i 5 kap. 21 § expropriationslagen (1972:719) om kvalificerat
förhandstillträde.

Ett beslut om förskott får överklagas särskilt. Hovrättens
avgörande i fråga om förskott får inte överklagas.

Betalning m.m.

11 § I fråga om betalning eller nedsättning av ersättning
gäller 6 kap. 1 § första stycket, 2-6, 8 och 17-20 §§ expropriationslagen (1972:719).

Betalning eller nedsättning skall ske inom tre månader från det
att en dom om fastställande av ersättning har vunnit laga
kraft. Motsvarande gäller i fråga om förskott.

12 § På ersättningen skall det tas ut ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den tidpunkt då rätten att driva en
kärnkraftsreaktor upphör till dess betalning eller nedsättning
sker. I den mån betalning eller nedsättning sker efter utgången
av den i 11 § angivna fristen skall ränta tas ut enligt 6 § räntelagen.

Rättegångskostnader m.m.

13 § I fråga om ersättning för rättegångskostnader i mål om
fastställande av ersättning tillämpas 7 kap. 1 och 3-5 §§ expropriationslagen (1972:719).

14 § Vid tillämpning av de bestämmelser i expropriationslagen (1972:719) som det hänvisas till i 6, 9, 11 och 13 §§ denna lag
skall vad som sägs om den exproprierande avse staten, vad som
sägs om expropriationstillstånd avse beslut enligt 3 §, vad som
sägs om expropriationsmål avse mål om ersättning enligt denna
lag och vad som sägs om tillträde avse den tidpunkt då rätten
att driva kärnkraftsreaktor skall upphöra att gälla.