Lag (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel

Svensk författningssamling 1991:1969
t.o.m. SFS 2011:112
SFS nr: 1991:1969
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 1991-12-19
Ändrad: t.o.m. SFS 2011:112
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

1 § Denna lag gäller
1. syntetiska anabola steroider,
2. testosteron och dess derivat,
3. tillväxthormon, och
4. kemiska substanser som ökar produktion eller frigörelse av
testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon. Lag (2011:112).

2 § Medel som anges i 1 § får inte annat än för medicinskt
eller vetenskapligt ändamål
1. införas till landet, 2. överlåtas, 3. framställas, 4. förvärvas i överlåtelsesyfte, 5. bjudas ut till försäljning, 6. innehas, eller 7. brukas. Lag (1999:44).

3 § Den som uppsåtligen bryter mot 2 § 2-7 döms för
dopningsbrott till fängelse i högst två år.

Är ett brott som avses i första stycket med hänsyn till mängden
dopningsmedel samt övriga omständigheter att anse som ringa,
döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om straff för olovlig införsel m.m. finns bestämmelser i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Lag (2000:1245).

3 a § Är ett brott som avses i 3 § första stycket att anse som
grovt döms för grovt dopningsbrott till fängelse, lägst sex
månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är
grovt ska särskilt beaktas om gärningen har utgjort led i en
verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller
yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd dopningsmedel eller
annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Lag (2011:112).

4 § För försök eller förberedelse till sådant dopningsbrott som
inte är att anse som ringa döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken, om gärningen gäller annan befattning än som avses
i 2 § 6 eller 7.

Om flera har medverkat till brott som avses i 2 § 2-5, skall 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken tillämpas. Lag (1999:44).

5 § Medel som varit föremål för brott enligt denna lag eller
dess värde samt utbyte av sådant brott skall förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller
vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband
med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om
mottagandet utgör brott enligt denna lag.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna
lag får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga
brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller
1. egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid
brott enligt denna lag, om brottet har fullbordats eller om
förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en
straffbar förberedelse, samt
2. egendom med vilken har tagits befattning som utgör brott
enligt denna lag.

I stället för sådan egendom som avses i andra stycket får dess
värde förklaras förverkat. Lag (2005:303).

6 § Angående beslag av egendom som kan antas vara förverkad enligt 5 § gäller bestämmelserna i rättegångsbalken.

Bestämmelserna i 2 § 1 och 3 § lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m.m. skall tillämpas på motsvarande sätt då
beslag har skett av medel som avses i 1 § denna lag. Tiden för att
anmäla missnöje skall dock räknas från dagen för förordnandet. Lag (1994:1426).