Lag (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg

Svensk författningssamling 1980:424
t.o.m. SFS 2016:540
SFS nr: 1980:424
Departement/myndighet: Näringsdepartementet RS T
Utfärdad: 1980-06-05
Ändrad: t.o.m. SFS 2016:540
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se


1 kap. Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser om förbud mot förorening
från fartyg, mottagning av skadliga ämnen från fartyg, fartygs
konstruktion, tillsyn och andra åtgärder för att förebygga
eller begränsa förorening från fartyg samt om förundersökning
vid brott mot bestämmelser i denna lag eller mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen.

Bestämmelser om rederiers och fartygs säkerhetsorganisation,
vilka även avser att skydda miljön, finns i
fartygssäkerhetslagen (2003:364). Lag (2003:366).

2 § I lagen används beteckningar som har följande betydelse.

Beteckning              Betydelse
Östersjöområdet         Allt vattenområde i den egentliga
                        Östersjön med Bottniska viken, Finska
                        viken och inloppet till Östersjön upp
                        till latitudparallellen genom Skagen i
                        Skagerack vid 57° 44,8' nord
Fartyg                  Fartyg, svävare, undervattensfartyg,
                        fasta eller flytande plattformar samt
                        andra flytande anordningar som används
                        till sjöss
Skadligt ämne           Olja och andra ämnen som, om de kommer
                        ut i havet, i något annat vattenområde
                        eller i luften, kan innebära risker för
                        människors hälsa, vara skadliga för den
                        marina faunan eller floran, skada
                        skönhets- eller rekreationsvärden eller
                        störa annat rättmätigt utnyttjande av
                        havet eller andra vattenområden
Utsläpp                 Varje utsläpp i havet, i andra
                        vattenområden eller i luften, såsom
                        utströmning, kvittblivning, spill,
                        läckage, utpumpning, utspridning eller
                        uttömning
Lag (2006:1318).

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar
föreskrifter om vad som vid tillämpningen av lagen förstås med olja,
andra skadliga flytande kemikalier som transporteras i bulk än olja,
skadliga ämnen i övrigt samt oljetankfartyg.

4 § Lagen skall inte tillämpas på andra utländska statsfartyg
än sådana som används i affärsdrift.

På svenska statsfartyg som inte används i affärsdrift är lagen
tillämplig endast i den mån regeringen föreskrifter det. Lag (2001:1294).

5 § Föreskrifter som meddelas med stöd av denna lag får inte
strida mot sådana bestämmelser i internationella
överenskommelser som är bindande för Sverige. Detsamma gäller
undantag som i enskilda fall meddelas från bestämmelser i denna
lag eller från föreskrifter som har meddelats med stöd av denna
lag.

Vid tillämpningen av lagen skall sådana begränsningar som
följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser beaktas. Lag (2001:1294).

6 § Vad som sägs i denna lag om redare skall även gälla den som
i redarens ställe utövar ett avgörande inflytande över
fartygets drift. Lag (2001:1294).


2 kap. Förbud mot förorening från fartyg

1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller sådana utsläpp av skadliga
ämnen från fartyg som härrör från eller i övrigt står i samband med
fartygens drift. Bestämmelserna gäller dock inte i fråga om sådana
utsläpp av skadliga ämnen som är en omedelbar följd av utforskning,
utvinning och därmed förenad, ej landbaserad hantering av havsbottnens
mineraltillgångar.

2 § Inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon samt
Östersjöområdet utanför dessa vattenområden får olja inte
släppas ut från fartyg.

I fråga om andra vattenområden får regeringen eller den
myndighet som regeringen utser meddela föreskrifter om förbud
mot utsläpp av olja.

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får
föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från första
stycket. När undantag meddelas får särskilda villkor
föreskrivas. Lag (2001:1294).

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar
föreskrifter om förbud mot utsläpp från fartyg av andra skadliga ämnen
än olja.

4 § Om, till följd av olyckshändelse, från fartyg släpps ut skadliga
ämnen, beträffande vilka gäller förbud mot utsläpp, skall utsläppet
begränsas så långt det är möjligt.


3 kap. Mottagning av avfall från fartyg

1 § Anordningar för mottagning och behandling av oljehaltigt
barlast- eller tankspolvatten skall finnas på de platser där
olja lastas eller oljetankfartyg repareras. Den som lastar ut
olja eller driver reparationsverksamhet svarar för att det
finns behövliga mottagnings- och behandlingsanordningar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får
föreskriva att mottagnings- och behandlingsanordningar för
oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten skall finnas även på
andra platser. Regeringen eller den myndighet som regeringen
utser får även föreskriva vem som skall svara för
anordningarna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får
föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från första
stycket. När undantag meddelas får särskilda villkor
föreskrivas. Lag (2001:1294).

2 § Anordningar för mottagning av barlastvatten eller
tankspolvätska som innehåller lastrester av andra skadliga
flytande kemikalier än olja skall finnas på de platser som
regeringen eller den myndighet som regeringen utser
föreskriver. Regeringen eller den myndighet som regeringen
utser får även föreskriva vem som skall svara för
anordningarna. Lag (2000:847).

3 § Anordningar för mottagning av annat avfall som innehåller
skadliga ämnen än sådant som avses i 1 och 2 §§ skall finnas på
de platser som regeringen eller den myndighet som regeringen
utser föreskriver. Regeringen eller den myndighet som
regeringen utser får även föreskriva vem som skall svara för
anordningarna. Lag (2000:847).

4 § Någon avgift får inte tas ut vid anordning, som avses i 1 § första stycket, för mottagning eller behandling av oljehaltigt
barlast- eller tankspolvatten från fartyg som lastas hos den
som svarar för anordningen.

I fråga om avgift för mottagning och behandling som avses i 1 § andra stycket och mottagning som avses i 2 § meddelar
regeringen föreskrifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får
föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från första
stycket. När undantag meddelas får särskilda villkor
föreskrivas. Lag (2001:1294).

5 § Någon avgift för mottagning eller annan hantering av avfall
som anges i 3 § får inte tas ut av fartygens redare eller
ägare. Vad nu har sagts utgör inte hinder mot att kostnaderna
för verksamheten täcks genom hamnavgifter eller motsvarande
generella avgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får
föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från första
stycket. När undantag meddelas får särskilda villkor
föreskrivas. Lag (2001:1294).

6 § Den som avser att avlämna oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten
till en mottagningsanordning som avses i 1 § skall lämna uppgifter om
lösningsmedel eller andra ämnen i vattnet som har betydelse för
behandlingen.

Ett fartyg får inte lastas eller repareras hos den som svarar för att
det finns behövlig mottagnings- och behandlingsanordning som avses i 1 § första stycket, om han underlåter att omhänderta oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten från fartyget. För de fall som avses i 1 § andra
stycket meddelar regeringen eller den myndighet som regeringen utser
motsvarande föreskrifter om förbud mot lastning, reparation eller annan
verksamhet.

I fråga om mottagning av barlastvatten eller tankspolvätska som
innehåller lastrester av andra skadliga flytande kemikalier än olja
meddelar regeringen eller den myndighet som regeringen utser
föreskrifter i de hänseenden som avses i första och andra styckena.

7 § Den som svarar för sådana mottagningsanordningar som avses
i 1-3 §§ skall se till att dessa är placerade och utformade så
att de fartyg som använder anordningarna inte orsakas onödig
försening. Regeringen eller den myndighet som regeringe utser
får meddela närmare föreskrifter om utformning och drift av
sådana anordningar som avses i 1-3 §§. Lag (2001:1294).

7 a § Befälhavaren skall vidta de åtgärder ombord på fartyget
som krävs för att avfall skall kunna lämnas utan onödig
försening. I den mån sådana åtgärder omfattar fartygets
maskineri med tillhörande anordningar åligger denna skyldighet
maskinchefen. Lag (2002:874).

7 b § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet i strid med 7 eller 7 a § orsakar en onödig försening i samband med avlämning
eller mottagning av avfall från fartyg skall ersätta den skada
som förseningen orsakar den som tar emot eller lämnar avfallet.

Ersättningen får sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn
till beskaffenheten av det fel eller den försummelse som
orsakat skadan, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

I fråga om redares ansvar för skada som befälhavare eller
besättningsmedlem orsakar genom fel eller försummelse i
tjänsten och om redares rätt till återkrav finns bestämmelser i 7 kap. 1 § sjölagen (1994:1009). Om skadan har vållats av en
arbetstagare i tjänsten gäller 4 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207). Lag (2002:874).

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får
meddela föreskrifter om skyldighet att
1. från fartyg lämna avfall som innehåller olja eller andra
skadliga ämnen till en mottagningsanordning,
2. i förväg anmäla avlämning av avfall från fartyg till en
mottagningsanordning, utom i de avseenden som anges i 6 §,
3. vidta åtgärder i samband med mottagandet och hanteringen av
avfall som innehåller skadliga ämnen från fartyg samt
4. upprätta avfallshanteringsplaner. Lag (2000:847).

9 § Den myndighet som avses i 6 kap. 5 a § får meddela de
förelägganden som behövs i ett enskilt fall för att
1. en mottagnings- eller behandlingsanordning skall finnas
enligt 1-3 §§ eller enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av någon av dessa bestämmelser,
2. en mottagnings- eller behandlingsanordning skall utformas
och drivas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 §,
3. de skyldigheter som har föreskrivits med stöd av 8 § 3 skall
fullgöras,
4. en avfallshanteringsplan skall upprättas enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av 8 § 4. Lag (2001:1294).

10 § Ett beslut om föreläggande enligt 9 § skall föregås av
samråd med den kommun eller den myndighet som enligt
miljöbalken eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
miljöbalken har det operativa tillsynsansvaret över den
verksamhet som föreläggandet avser. Lag (2001:1294).

11 § Ett föreläggande enligt 9 § får förenas med vite. Lag (2001:1294).


4 kap. Fartygs konstruktion, m. m.

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar
föreskrifter om fartygs konstruktion, utrustning och drift för att
förebygga eller begränsa förorening samt om certifikat som visar att
sådana föreskrifter är uppfyllda. Lag (1996:527).

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får föreskriva
att fartyg inte får användas till sjöfart eller, såvitt avser utländska
fartyg,
till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium eller ekonomiska zon, om de
inte
1. har certifikat, som avses i 1 §, eller motsvarande handlingar som har
utfärdats av behöriga utländska myndigheter,
2. är så underhållna att de i fråga om konstruktion och utrustning
uppfyller föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 §,
3. drivs i enlighet med föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 §. Lag (1992:1143).

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar
föreskrifter om hur skadliga ämnen som transporteras till sjöss i
förpackad form eller i fraktcontainrar eller på liknande sätt skall
hanteras för att förorening skall förebyggas eller begränsas. Lag (1996:527).


5 kap. Dagböcker m. m.

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar
föreskrifter om dagböcker och andra handlingar rörande hanteringen av
skadliga ämnen ombord på fartyg.

2 § Handlingar som avses i 1 § ska i fråga om svenska fartyg
på begäran hållas tillgängliga för Polismyndigheten,
Kustbevakningen, den tillsynsmyndighet som avses i 6 kap. 5 § eller annan myndighet som regeringen utser. Detsamma gäller i
fråga om motsvarande handlingar på utländska fartyg, som
befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, i den mån
regeringen föreskriver detta.

Inom en främmande stats sjöterritorium är befälhavare på
svenska fartyg skyldiga att låta behöriga utländska
myndigheter ta del av sådana handlingar som avses i 1 §. Lag (2014:722).


6 kap. Tillsyn

Besiktning

1 § Svenska fartyg, som omfattas av föreskrifter enligt 4 kap. 1 § om
konstruktion, utrustning eller drift, skall besiktas innan de sätts i
trafik och därefter genomgå regelbundna besiktningar.

Vid besiktningarna skall fastställas om fartygen uppfyller de
föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 1 § i fråga om
konstruktion, utrustning och drift.

Inspektion

2 § Fartyg skall inspekteras när den tillsynsmyndighet som
avses i 5 § anser att det behövs.

Ett utländskt fartyg som är under genomfart av Sveriges
territorialhav får inspekteras endast om det finns grundad
anledning att anta att ett förbjudet utsläpp har skett från
fartyget inom Sveriges sjöterritorium.

Om utsläpp har skett från ett utländskt fartyg i Sveriges
ekonomiska zon, gäller i fråga om rätt att inspektera vad som
föreskrivs i 2 a och 2 b §§. Lag (2001:1294).

2 a § Ett utländskt fartyg, som befinner sig i Sveriges
territorialhav eller ekonomiska zon, får med anledning av ett
utsläpp i den ekonomiska zonen inspekteras endast
1. om det är klarlagt att det har skett ett förbjudet utsläpp
från fartyget, och
2. detta utsläpp har medfört eller kan medföra betydande skador
på den svenska kusten eller därmed sammanhängande intressen
eller på tillgångar inom Sveriges sjöterritorium eller i
Sveriges ekonomiska zon.

Trots bestämmelserna i första stycket får ett utländskt fartyg
som befinner sig i Sveriges territorialhav eller ekonomiska zon
inspekteras, om det finns grundad anledning att anta att det
har skett ett förbjudet utsläpp från fartyget i den ekonomiska
zonen och
1. utsläppet har medfört eller kan medföra betydande förorening
av den marina miljön, och
2. fartygets befälhavare har vägrat att lämna uppgifter om
fartygets identitet och registreringshamn, senaste och nästa
anlöpningshamn eller annan relevant information som har
begärts, eller har lämnat uppgifter som uppenbarligen inte
överensstämmer med verkliga förhållanden, och
3. inspektionen är påkallad av omständigheterna i övrigt. Lag (2001:1294).

2 b § Ett utländskt fartyg som befinner sig utanför Sveriges
sjöterritorium får, utöver vad som anges i 2 och 2 a §§,
inspekteras om de förutsättningar som anges i 2 eller 2 a § föreligger och fartyget har blivit föremål för omedelbart
förföljande. Rätten till omedelbart förföljande upphör när
fartyget kommer in på en annan stats territorialhav. Lag (2001:1294).

3 § Vid en inspektion ska det kontrolleras att fartyget
och dess utrustning är i det skick och att
driftförhållandena är sådana som behövs för att förebygga
förorening. Vid en inspektion får det även kontrolleras om
det har skett en misstänkt överträdelse av bestämmelser i
denna lag eller i föreskrifter som har meddelats med stöd
av lagen. Inspektionen får vidare gälla kontroll av
efterlevnaden av sådana bestämmelser som har meddelats med
stöd av 3 kap. 8 § 1.

I fråga om utländska fartyg som har certifikat som avses i 4 kap. 1 § eller motsvarande handlingar som har utfärdats
av behöriga utländska myndigheter ska inspektionen
begränsas till granskning av dessa handlingar och av
handlingar som avses i 5 kap. 1 § samt till kontroll av
det system som används för att hindra påväxt på fartygets
skrov, såvida
1. det inte finns grundad anledning att anta att fartyget
eller dess utrustning eller driftförhållanden i väsentliga
avseenden avviker från uppgifterna i certifikaten eller
handlingarna, eller
2. innehållet i certifikaten eller handlingarna inte är
tillräckligt för att bekräfta en misstänkt överträdelse av
bestämmelser i denna lag eller i föreskrifter som har
meddelats med stöd av denna lag eller i internationella
överenskommelser som är bindande för Sverige.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om undantag från den begränsning
som anges i andra stycket under förutsättning att det
följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll eller
av Paris Memorandum of Understanding on Port State
Control. Lag (2010:1359).

4 § Närmare föreskrifter om de tillsynsförrättningar som avses i 1--3 §§ meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.

Tillsynsmyndighet

5 § Tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna om fartygs
konstruktion, utrustning och drift utövas av myndighet som regeringen
utser. Myndigheten får uppdra åt sakkunniga att utom riket verkställa
tillsynsförrättningar.

5 a § Tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i 3 kap. om
mottagning av avfall från fartyg utövas av den myndighet som
regeringen utser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar
föreskrifter om tillsynen. Lag (2001:1294).

Giltighet av vissa certifikat m.m.

6 § Har en sådan organisation som anges i 1 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen (2003:364) företagit undersökning av
fartyg och utrustning eller utfärdat certifikat efter en sådan
undersökning, har undersökningen eller certifikatet samma
giltighet som en undersökning verkställd av eller ett
certifikat utfärdat av en svensk myndighet. Lag (2003:366).

Tillsynsförrättningar

7 § Den som verkställer en tillsynsförrättning som gäller ett
fartyg eller biträder vid en sådan förrättning skall få
tillträde till fartyget för att göra nödvändiga undersökningar
och ta del av de handlingar i fråga om fartyget som finns
ombord. Lag (2001:1294).

7 a § Polismyndigheten skall lämna den handräckning som behövs
för tillsyn enligt denna lag. Lag (2001:1294).

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om avgifter till staten för
1. tillsyn,
2. provning och granskning av material och utrustning till
fartyg, och
3. ärendehandläggning enligt denna lag och enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen. Lag (2010:1558).

9 § Fartygets redare och ägare ansvarar för att fartyget undergår sådan
tillsyn som avses i 1 §.

10 § Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna
lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon
i sin tjänst har fått veta om enskildas affärs- eller
driftförhållanden eller förhållanden av betydelse för rikets
säkerhet.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna
i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:426).

Anmälan om brott m.m.

11 § Om den tillsynsmyndighet som avses i 5 eller 5 a § har
anledning att anta att det har begåtts ett brott som avses i
denna lag ska myndigheten skyndsamt anmäla detta till
Polismyndigheten eller åklagare. Gäller misstanken ett
förbjudet utsläpp ska också Kustbevakningen underrättas.

Om det har inletts en förundersökning om brott som avses i
denna lag ska tillsynsmyndigheten på begäran bistå
Polismyndigheten, Kustbevakningen och åklagare vid
undersökningen. Lag (2014:722).


7 kap. Särskilda åtgärder mot förorening

Förbud mot trafik m.m.

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får
föreskriva sådana begränsningar av eller förbud mot trafik i
farvatten inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon som behövs
för att förebygga förorening. Lag (1996:527).

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar
sådana föreskrifter om läktring av skadliga ämnen inom Sveriges
sjöterritorium och ekonomiska zon som behövs för att förebygga
förorening. Föreskrifterna får avse förbud mot läktring inom vissa
områden. Lag (1996:527).

Rapportering

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar
föreskrifter om skyldighet
1. att rapportera utsläpp av skadliga ämnen och händelser som
innebär risk för förorening,
2. att lämna sådana uppgifter om fartyg och fartygs last som behövs
för att förebygga eller bekämpa utsläpp av skadliga ämnen. Lag (1996:527).

Förbud och förelägganden beträffande fartyg

4 § Om ett fartyg har väsentliga brister i fråga om
konstruktion, utrustning eller drift i de hänseenden som avses
i 4 kap. 1 § eller om föreskrifter som har meddelats med stöd
av 1 § detta kapitel överträds, får Transportstyrelsen eller
annan myndighet som regeringen utser meddela
1. förbud mot fartygets avgång eller vidare resa,
2. förbud mot att använda viss utrustning,
3. föreläggande att fartyget skall följa en viss färdväg,
4. föreläggande att fartyget skall anlöpa eller avgå från en
viss hamn eller annan uppehållsplats,
5. föreläggande i fråga om fartygets framförande eller drift.

Om något beslut om sådan åtgärd inte meddelas får myndigheten,
när det gäller brister i fråga om konstruktion, utrustning
eller drift, i stället meddela föreläggande att bristerna skall
avhjälpas. Lag (2008:1364).

5 § Släpps olja eller något annat skadligt ämne ut från ett
fartyg eller kan det skäligen befaras att så kommer att ske och
finns det grundad anledning att anta att svenskt territorium,
svenskt luftrum eller svenska intressen i övrigt på grund av
detta kan skadas i avsevärd mån, får Transportstyrelsen eller
annan myndighet som regeringen utser meddela de förbud och
förelägganden som är nödvändiga för att förebygga eller
begränsa förorening. Sådana förbud och förelägganden kan vara
1. förbud mot fartygets avgång eller vidare resa,
2. förbud att påbörja eller fortsätta lastning, lossning,
läktring eller bunkring,
3. förbud att använda viss utrustning,
4. föreläggande att fartyget skall följa en viss färdväg,
5. föreläggande att fartyget skall anlöpa eller avgå från en
viss hamn eller annan uppehållsplats,
6. föreläggande i fråga om fartygets framförande eller drift,
7. föreläggande att läktra olja eller annat skadligt ämne.

Ett förbud eller föreläggande enligt första stycket får även
meddelas om det finns ett allvarligt hot om förorening av andra
staters havs- eller kustområden. Lag (2008:1364).

5 a § Ett utländskt fartyg som befinner sig utanför svenskt
inre vatten får förbjudas att fortsätta sin resa enligt 4 eller 5 § endast om
1. utsläpp eller risk för utsläpp föreligger som en följd av en
sjöolycka eller åtgärder i samband med en sådan olycka, eller
2. fartyget har inspekterats med stöd av 6 kap. 2 § andra
stycket, 2 a § eller 2 b § och fartygets fortsatta resa medför
eller kan medföra betydande risk för skada på den marina
miljön. Lag (2001:1294).

6 § Om försäkringsskyldigheten eller skyldigheten att ställa
säkerhet enligt 10 eller 10 a kap. sjölagen (1994:1009) inte
har fullgjorts beträffande ett visst fartyg, får
Transportstyrelsen eller den myndighet som regeringen
bestämmer besluta om
1. förbud för fartyget att anlöpa eller avgå från en svensk
hamn eller från en tilläggsplats som ligger inom svenskt
territorium,
2. förbud mot fartygets vidare resa, om det är fråga om ett
svenskt fartyg. Lag (2013:327).

6 a § Regeringen får meddela sådana föreskrifter om förbud
för fartyg att anlöpa svensk hamn som följer av ett
direktiv eller en förordning som antagits inom Europeiska
unionen eller av något internationellt avtal eller
motsvarande som Sverige har ingått.

Om ett fartyg har förbjudits att anlöpa svensk hamn enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av första stycket,
får Transportstyrelsen även förbjuda svenska hamnar att ta
emot det fartyget. Detsamma gäller om fartyget har
förbjudits att anlöpa hamn med stöd av Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 417/2002 av den 18 februari 2002 om ett påskyndat införande av krav på dubbelskrov
eller likvärdig konstruktion för oljetankfartyg med
enkelskrov och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 2978/94. Lag (2010:1359).

6 b § Har beträffande ett visst fartyg inte fullgjorts vad som
föreskrivs med stöd av 3 kap. 8 § 1 om skyldighet att lämna
avfall som innehåller olja eller andra skadliga ämnen till en
mottagningsanordning, får Transportstyrelsen eller annan
myndighet som regeringen utser förbjuda fartyget att avgå från
en svensk hamn.

Om den myndighet som regeringen har utsett med stöd av 6 kap. 5 a § första stycket har informerats om att ett fartyg har
lämnat närmast föregående hamn utan att den skyldighet att
lämna avfall som gäller där har fullgjorts och hamnen finns
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), skall
myndigheten förbjuda fartyget att avgå från en svensk hamn. Fartyget skall inte tillåtas att lämna hamnen förrän det har
kontrollerats om fartyget har efterlevt de bestämmelser som
genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av
den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för
fartygsgenererat avfall och lastrester. Lag (2008:1364).

7 § Beslut enligt 4, 5, 6 a § eller 6 b § första stycket om
förbud skall innehålla uppgift om de åtgärder som skall vidtas
för rättelse. Beslut om föreläggande enligt 4 eller 5 § skall
innehålla uppgift om den tid inom vilken åtgärderna skall vara
vidtagna. Lag (2002:874).

7 a § Ett förbud mot ett fartygs avgång som meddelats enligt 4-6 §§ skall gälla till dess rättelse har skett och betalning
har erlagts eller säkerhet ställts för de kostnader för
tillsynsförrättningen eller kvarhållandet som enligt denna lag
eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall
betalas av redaren eller fartygsägaren. Lag (2003:366).

8 § I beslut enligt 4, 5, 6 a eller 6 b § får vite sättas ut. Ett föreläggande eller förbud som förenas med vite får allt
efter omständigheterna riktas mot fartygets befälhavare, redare
eller ägare. Lag (2003:366).

9 § Underlåter någon att inom den förelagda tiden vidta åtgärd som
åligger honom enligt beslut som har meddelats med stöd av 4 eller 5 § eller kan han inte underrättas om beslutet utan sådant dröjsmål som
äventyrar syftet med beslutet, får myndigheten låta verkställa åtgärden
på bekostnad av fartygets redare eller ägare. Detsamma gäller även i
andra fall när ett beslut har meddelats med stöd av 4 eller 5 §, om
omedelbar åtgärd krävs men inte kan väntas bli vidtagen av den som avses
med beslutet.

10 § Den myndighet som med stöd av 4, 5, 6, 6 a eller 6 b § har förbjudit ett fartygs avgång eller vidare resa eller
förbjudit ett fartyg att anlöpa svensk hamn ska, om fartyget
befinner sig inom Sveriges sjöterritorium eller, i fråga om
beslut enligt 4 eller 5 §, Sveriges ekonomiska zon, genast
anmäla beslutet till Polismyndigheten, Tullverket,
Sjöfartsverket och Kustbevakningen samt berörda hamnar. Polismyndigheten och Kustbevakningen ska, om det behövs,
vidta åtgärder för att förhindra överträdelse av förbudet. Tullverket och Sjöfartsverket ska, så länge förbudet gäller,
ställa in de förrättningar för fartygets resa som ankommer på
dem.

Gäller förbudet ett svenskt fartyg som befinner sig inom en
främmande stats sjöterritorium, är befälhavaren skyldig att
på begäran av en svensk utlandsmyndighet lämna fartygets
nationalitetshandlingar till myndigheten. Lag (2014:722).

Märkning av olja och tagande av oljeprov

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om sådan märkning av olja ombord på
fartyg som behövs för att det ska kunna fastställas varifrån
förorenande olja har kommit.

För att undersöka varifrån förorenande olja har kommit får
Polismyndigheten eller den myndighet som har befogenhet att
meddela beslut enligt 5 § ta oljeprov ombord på ett fartyg
och för sådant ändamål avbryta fartygets resa, om det inte
leder till någon väsentlig olägenhet. Lag (2014:722).

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om skyldighet för fartygets ägare
eller redare att utge ersättning för kostnader i samband med
sådant kvarhållande av fartyget som har skett med stöd av denna
lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Lag (2003:366).


8 kap. Vattenföroreningsavgift

1 § En särskild avgift (vattenföroreningsavgift) skall tas ut, om något
av de förbud mot utsläpp av olja från fartyg som avses i 2 kap. 2 § har
överträtts och utsläppet inte är obetydligt. Detsamma gäller om ett
sådant utsläpp av olja som avses i 2 kap. 4 § inte har begränsats så
långt det är möjligt.

Vattenföroreningsavgiften tillfaller staten. Lag (1983:463).

2 § Vattenföroreningsavgiften skall påföras den fysiska eller
juridiska person som vid överträdelsen var fartygets ägare
eller redare. Om ägaren visar att han eller hon har saknat
inflytande över fartygets drift får avgift dock inte påföras
honom eller henne.

För vattenföroreningsavgift som delägarna i ett partrederi
skall betala enligt första stycket, svarar de solidariskt. Lag (2001:1294).

3 § Vattenföroreningsavgiften ska bestämmas med hänsyn till
utsläppets omfattning samt fartygets storlek (bruttodräktighet) enligt följande tabell.

Med bruttodräktighet avses det bruttodräktighetstal som anges i
det för fartyget gällande mätbrevet. Med prisbasbelopp avses
det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde när utsläppet inträffade.

/Tabellen är ej med här./ Lag (2010:1228).

4 § Om en vattenföroreningsavgift enligt 3 § med hänsyn till
omständigheterna framstår som uppenbart oskälig, får den nedsättas eller
efterges. Lag (1983:463).

5 § Frågor om vattenföroreningsavgift prövas av kustbevakningen. Lag (1988:437).

6 § Kan det skäligen antas att vattenföroreningsavgift skall tas ut, får
Kustbevakningen eller annan myndighet som regeringen utser meddela de
förbud eller förelägganden beträffande fartyget som är nödvändiga för
att säkra bevisning, såsom förbud mot fartygets avgång eller vidare resa
eller föreläggande att fartyget skall anlöpa viss hamn.

En åtgärd enligt första stycket som riktas mot ett utländskt fartyg, som
befinner sig i Sveriges territorialhav eller ekonomiska zon, får med
anledning av ett förbjudet utsläpp i den ekonomiska zonen vidtas en dast
om
1. det är klarlagt att det har skett ett utsläpp från fartyget och
2. detta utsläpp har medfört eller kan medföra betydande skador på
stränder i Sverige eller därmed sammanhängande intressen eller på
tillgångar i Sveriges territorialhav eller ekonomiska zon.

Finns det inte längre fog för en åtgärd enligt första stycket, skall
åtgärden omedelbart hävas. Lag (1992:1143).

7 § Påförs någon som är ägare av fartyget eller lasten
vattenföroreningsavgift, får kustbevakningen samtidigt beträffande
egendomen besluta sådant förbud eller föreläggande som avses i 6 § första stycket, om det behövs för att säkerställa statens anspråk på
avgiften. Beslutet gäller längst till dess verkställighet sker.

Beslut enligt första stycket får meddelas även innan avgiftsärendet
avgörs, om det finns sannolika skäl att avgift kommer att påföras någon
som är ägare av fartyget eller lasten.

Ställs säkerhet för avgiftsskyldighetens fullgörande eller finns det i
övrigt inte längre fog för ett beslut enligt första eller andra stycket,
skall beslutet omedelbart hävas. Lag (1988:437).

8 § Beslut om förbud eller föreläggande enligt 6 eller 7 § gäller inte i
något fall längre än fjorton dagar efter det att ett sådant beslut med
anledning av utsläppet först meddelades rörande fartyget eller dess
last. Lag (1983:463).

9 § I fråga om förbud eller föreläggande enligt 6 eller 7 § gäller 7 kap. 7 - 10 §§ i tillämpliga delar. Lag (2001:1294).

10 § I avgiftsärenden hos kustbevakningen är fartygets befälhavare
behörig att på partens vägnar ta emot underrättelse enligt 17 § förvaltningslagen (1986:223) och avge yttrande som avses i samma lagrum. Han är på motsvarande sätt behörig att ta emot underrättelse om
kustbevakningens beslut enligt 21 § nämnda lag och att överklaga beslutet. Lag (1988:437).


9 kap. Överklagande m.m.

1 § Om ett beslut enligt 7 kap. 4 § första stycket, 5, 6 eller 6 b § har meddelats av någon annan myndighet än
Transportstyrelsen, skall det genast underställas styrelsen. Om ett beslut enligt 8 kap. 6 § har meddelats av någon annan
myndighet än Kustbevakningen, skall det genast underställas
detta verk. Lag (2008:1364).

2 § Beslut som har meddelats av Transportstyrelsen i frågor som
avses i 3 kap. 9 § eller 7 kap. 4 § första stycket, 5, 6, 6 a
eller 6 b § får överklagas hos allmän förvalningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut i andra frågor som avses i 1-7 kap. får överklagas hos
1. Transportstyrelsen, om beslutet har meddelats av en annan
myndighet som inte är central förvaltningsmyndighet och inte
heller kommunal myndighet, eller
2. regeringen, om beslutet har meddelats av Transportstyrelsen
eller av en annan myndighet som är central
förvaltningsmyndighet. Lag (2008:1364).

3 § Kustbevakningens beslut om vattenföroreningsavgift och om
förbud eller föreläggande enligt 8 kap. 6 eller 7 § får
överklagas hos den tingsrätt som är sjörättsdomstol i den ort
där den enhet vid Kustbevakningen som har meddelat det
överklagade beslutet har sitt säte. Lag (2001:1294).

4 § Beslut som skall underställas någon enligt denna lag får
inte överklagas. Detsamma gäller beslut som meddelats inom
Transportstyrelsen eller kustbevakningen och som, enligt vad
regeringen förordnar, skall underställas någon inom styrelsen
samt kustbevakningens beslut att vägra ta emot erbjuden
säkerhet för vattenföroreningsavgift. Lag (2008:1364).

5 § Beträffande talan vid domstol rörande beslut om påförande av
vattenföroreningsavgift gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i
rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare
straff än böter.

Första stycket tillämpas även beträffande talan vid domstol angående
förbud eller föreläggande enligt 8 kap. 6 eller 7 §. I fråga om
handläggningen vid tingsrätt gäller dock bestämmelserna i 52 kap. 2, 3 och 5--12 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar. De bestämmelser som
avser hovrätt gäller därvid i stället tingsrätten.

Bestämmelserna i rättegångsbalken om kvarstad i brottmål gäller i
tillämpliga delar i mål som avses i första stycket.

Allmän åklagare företräder staten i mål vid domstol rörande beslut av
kustbevakningen som har överklagats enligt 3 §. Lag (1988:437).

6 § Kustbevakningens beslut och domstols dom varigenom
vattenföroreningsavgift påförs får verkställas genast, om inte annat
förordnas eller säkerhet ställs för avgiftsskyldighetens fullgörande. Om
verkställigheten gäller i övrigt vad som föreskrivs i utsökningsbalken
om allmänt mål. Utmätt egendom får dock inte säljas utan gäldenärens
samtycke, förrän beslutet eller domen har vunnit laga kraft.

Andra beslut i frågor som avses i 1--8 kap. gäller omedelbart, om inte
annat föreskrivs i beslutet. I fråga om beslut som skall underställas
Transportstyrelsen eller kustbevakningen kan Transportstyrelsen eller
kustbevakningen förordna att beslutet tills vidare inte skall gälla. Lag (2008:1364).

7 § En påförd vattenföroreningsavgift bortfaller i den mån
verkställighet inte har skett inom tio år från det att beslutet vann
laga kraft.


10 kap. Ansvar m. m.

1 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud som gäller
enligt 2 kap. 2 § första stycket eller mot 2 kap. 4 § eller mot
en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 kap. 2 § andra
stycket eller 2 kap. 3 §, om inte gärningen är belagd med
strängare straff i brottsbalken eller miljöbalken. Lag (2001:1294).

2 § Till böter eller fängelse i högst två år döms befälhavaren,
om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet har brustit i
den tillsyn som behövs för att utsläpp inte skall ske i strid
med denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen. Om befälhavaren har delegerat ansvaret för tillsynen
över hanteringen ombord av skadliga ämnen till ett annat befäl
eller om ett visst befäl har sådant ansvar till följd av
tjänstens beskaffenhet, gäller vad som nu har sagts i
motsvarande mån det befälet. Lag (2001:1294).

3 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
1. en föreskrift om begränsning av eller förbud mot trafik
eller läktring av skadliga ämnen som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 eller 2 §,
2. ett förbud eller föreläggande i fråga om ett fartyg som har
meddelats med stöd av 7 kap. 4 eller 5 §,
3. ett förbud i fråga om ett fartyg som har meddelats med stöd
av 7 kap. 6 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 kap. 6 a §, eller
4. ett beslut om förbud för fartyg att anlöpa svensk hamn som
har meddelats med stöd av förordning (EG) nr 417/2002 om ett
påskyndat införande av krav på dubbelskrov eller likvärdig
konstruktion för oljetankfartyg med enkelskrov. Lag (2003:366).

4 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms
1. den som i strid med en föreskrift som har meddelats med stöd
av 3 kap. 8 § 1 uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att
lämna avfall som innehåller olja eller andra skadliga ämnen
till en mottagningsanordning,
2. en befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder
ett fartyg i strid med ett förbud som har meddelats med stöd av 4 kap. 2 §,
3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en
föreskrift

a) om hantering av skadliga ämnen som har meddelats med stöd av 4 kap. 3 §,
b) om dagböcker och andra handlingar som har meddelats med stöd
av 5 kap. 1 §, eller

c) om skyldighet att rapportera utsläpp och andra händelser
eller att lämna uppgifter som har meddelats med stöd av 7 kap. 3 §,
4. den som uppsåtligen bryter mot föreskriften i 5 kap. 2 § första stycket om skyldighet att hålla dagbok och andra
handlingar tillgängliga,
5. ett fartygs redare eller ägare som uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter att se till att fartyget undergår sådan
besiktning som anges i 6 kap. 1 §. Lag (2001:1294).

5 § Till böter döms
1. den som uppsåtligen bryter mot förbudet att ta ut avgift för
mottagning, behandling eller annan hantering av avfall enligt 3 kap. 4 § första stycket eller 5 § eller mot en föreskrift som
har meddelats med stöd av 3 kap. 4 § andra stycket,
2. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att lämna
sådana uppgifter som avses i 3 kap. 6 § eller bryter mot ett
förbud mot lastning, reparation eller annan verksamhet enligt 3 kap. 6 § eller bryter mot en föreskrift som har meddelats med
stöd av samma paragraf,
3. den som uppsåtligen lämnar en oriktig uppgift till en
tillsynsmyndighet för att få ett certifikat som utfärdas med
stöd av denna lag eller för att få giltighetstiden för ett
sådant certifikat förlängd,
4. en befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter
mot en föreskrift om märkning av olja som har meddelats med
stöd av 7 kap. 11 § första stycket,
5. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att i
förväg anmäla avlämning av avfall enligt en föreskrift som har
meddelats med stöd av 3 kap. 8 § 2. Lag (2001:1294).

6 § 1. Släpps ett skadligt ämne ut i strid med ett förbud som
gäller enligt 2 kap. 2 § första stycket eller mot 2 kap. 4 § eller i strid med en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 kap. 2 § andra stycket eller 2 kap. 3 §,
2. åsidosätts en föreskrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 2 eller 3 § eller 7 kap. 1 eller 2 §,
3. överträds ett förbud eller åsidosätts ett föreläggande som
har meddelats med stöd av 7 kap. 4 eller 5 §,
4. överträds ett förbud som har meddelats med stöd av 7 kap. 6 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 kap. 6 a §,
5. åsidosätts en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 kap. 11 § första stycket, eller
6. används ett fartyg i strid med ett beslut som har meddelats
med stöd av förordning (EG) nr 417/2002 om ett påskyndat
införande av krav på dubbelskrov eller likvärdig konstruktion
för oljetankfartyg med enkelskrov,
döms fartygets redare eller ägare som om han själv hade begått
gärningen, om han underlåtit att göra vad som skäligen kunnat
fordras av honom för att förhindra det inträffade. Lag (2003:366).

7 § Bryter någon mot ett förbud eller föreläggande enligt 7 kap. 4, 5 eller 6 b §, som har förenat med vite, skall han inte
dömas till ansvar. Lag (2001:1294).

8 § Mål om ansvar för brott som avses i denna lag eller om
ersättning för åtgärder som verkställts enligt 7 kap. 9 § handläggs av tingsrätt som är behörig domstol enligt
rättegångsbalken eller enligt 21 kap. 1, 2 och 8 §§ sjölagen (1994:1009).

Om ett brott som avses i denna lag har begåtts på ett svenskt
fartyg utanför svenskt sjöterritorium får åtal för brottet
väckas även vid den domstol vars domkrets ligger närmast den
plats där brottet förövades.

Om ett brott som avses i denna lag har begåtts på ett utländskt
fartyg utanför svensk hamn får åtal för brottet väckas även vid
den domstol vars domkrets omfattar eller ligger närmast den
plats där brottet förövades. Lag (2001:1294).

9 § Om brott enligt denna lag som har begåtts utanför svenskt inre
vatten på ett fartyg som är registrerat i en främmande stat finns
särskilda bestämmelser i lagen (1996:517) om begränsning av
tillämpningen av svensk lag vad gäller vissa brott begångna på
utländska fartyg. Lag (1996:527).

10 § Om ett brott enligt 1, 2, 3 eller 4 § har begåtts på ett
utländskt fartyg i Sveriges ekonomiska zon döms vid svensk
domstol även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är
tillämplig.

Om ett brott enligt 1 eller 2 § har begåtts på ett utländskt
fartyg inom en annan stats inre vatten, territorialhav eller
ekonomiska zon döms vid svensk domstol även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig om
1. överträdelsen har medfört eller sannolikt kommer att medföra
förorening inom svenskt inre vatten, territorialhav eller
svensk ekonomisk zon, och
2. fartyget frivilligt har anlöpt svensk hamn.

Om ett brott enligt 1 eller 2 § har begåtts på ett utländskt
fartyg på det fria havet döms vid svensk domstol även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig om fartyget
frivilligt har anlöpt svensk hamn.

Det som anges i första-tredje styckena gäller också om
gärningen kan föranleda ansvar enligt brottsbalken eller
miljöbalken. Lag (2006:1318).

11 § Åtal för ett brott som avses i 10 § får väckas endast
1. om brottet avser ett förbjudet utsläpp och detta har medfört
betydande skador på den svenska kusten eller därmed
sammanhängande intressen eller på tillgångar i Sveriges
sjöterritorium eller ekonomiska zon, eller
2. om den stat där fartyget är registrerat inte inom sex
månader från det att staten underrättats om brottet har inlett
rättsliga förfaranden som syftar till att ådöma straff för
gärningen, eller
3. om den stat där fartyget är registrerat vid upprepade
tillfällen har underlåtit att iaktta sina skyldigheter att
vidta åtgärder med anledning av överträdelser begångna på dess
fartyg.

Att åtal för brott som avses i första stycket i vissa fall får
väckas endast efter förordnande av regeringen eller den
myndighet som regeringen bemyndigat följer av 2 kap. 5 § brottsbalken. Lag (2001:1294).

12 § Det som anges i 23 kap. 4 § brottsbalken om anstiftan och
medhjälp till brott skall gälla i fråga om en gärning som är
straffbelagd enligt denna lag även om fängelse inte kan dömas
ut för gärningen på grund av bestämmelserna i lagen (1996:517) om begränsning av tillämpningen av svensk lag vad gäller vissa
brott begångna på utländska fartyg. Lag (2006:1318).


11 kap. Förundersökningen

Allmänna bestämmelser

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om förundersökning om
brott mot bestämmelserna i denna lag eller mot föreskrifter som
har meddelats med stöd av denna lag.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller även om en gärning som
avses i första stycket kan föranleda ansvar enligt brottsbalken
eller miljöbalken.

Om inte annat särskilt är föreskrivet gäller rättegångsbalkens
regler och andra bestämmelser om förundersökning i allmänhet
och om tvångsmedel. Lag (2001:1294).

2 §/Upphör att gälla U:2016-07-01/ En tjänsteman vid Kustbevakningen har samma befogenhet som
en polisman har enligt 23 kap. 3 § tredje stycket
rättegångsbalken att hålla förhör och vidta andra
utredningsåtgärder med anledning av brott som avses i 1 § innan
förundersökningen har hunnit inledas.

Vad som föreskrivs i 23 kap. 8 § rättegångsbalken om befogenhet
för en polisman att ta med någon till förhör gäller även för en
tjänsteman vid Kustbevakningen med anledning av brott som avses
i 1 §.

Åtgärder som avses i första och andra stycket skall skyndsamt
anmälas till den som har rätt att leda förundersökningen. Lag (2001:1294).

2 §/Träder i kraft I:2016-07-01/ En tjänsteman vid Kustbevakningen har samma befogenhet som en polisman har enligt 23 kap. 3 § fjärde stycket rättegångsbalken att hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder med anledning av brott som avses i 1 § innan förundersökningen har hunnit inledas.

Det som föreskrivs i 23 kap. 8 § rättegångsbalken om befogenhet för en polisman att ta med någon till förhör gäller även för en tjänsteman vid Kustbevakningen med anledning av brott som avses i 1 §.

Åtgärder som avses i första och andra stycket ska skyndsamt anmälas till den som har rätt att leda förundersökningen. Lag (2016:540).

2 a §/Träder i kraft I:2016-07-01/ En tjänsteman vid Kustbevakningen har samma befogenhet som en polisman har enligt 23 kap. 9 a § rättegångsbalken att efter tillsägelse tillfälligt omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning från den som ska höras och besluta om kroppsvisitation med anledning av brott som avses i 1 §.

I fråga om upphörande av omhändertagandet och protokollföring ska 23 kap. 9 b § rättegångsbalken gälla. Lag (2016:540).

3 § I fråga om åklagarens och Polismyndighetens rätt att
anlita biträde av Kustbevakningen och att uppdra åt en
tjänsteman vid Kustbevakningen att vidta särskilda åtgärder
vid förundersökning om brott som avses i 1 § gäller det som
sägs i 7 § lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid
polisiär övervakning. Lag (2014:722).

Förundersökning med anledning av utsläpp

4 § Kustbevakningen får besluta om att inleda förundersökning
om brott mot förbud som gäller enligt 2 kap. 2 § första stycket
eller mot 2 kap. 4 § eller mot en föreskrift som har meddelats
med stöd av 2 kap. 2 § andra stycket eller 2 kap. 3 §. De
befogenheter och skyldigheter som undersökningsledaren har
enligt rättegångsbalken gäller i ett sådant fall
Kustbevakningen.

Kustbevakningen skall förordna särskilda befattningshavare för
fullgörande av uppgifter enligt första stycket.

Åklagaren skall överta ledningen av förundersökningen så snart
någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren skall
också i andra fall överta ledningen av förundersökningen när
det är påkallat av särskilda skäl. Lag (2001:1294).

Gripande

5 § En tjänsteman vid Kustbevakningen har samma befogenhet
som en polisman har enligt 24 kap. 7 § rättegångsbalken att
gripa den som misstänks för brott som avses i 1 §. Åtgärden
ska skyndsamt anmälas till åklagaren. Det som föreskrivs i
övrigt i rättegångsbalken om befogenheter och skyldigheter i
förhållande till den som gripits gäller för tjänstemannen i
samma utsträckning som för en polisman, samt, om
Kustbevakningen leder förundersökningen, för Kustbevakningen
i samma utsträckning som för Polismyndigheten. Lag (2014:722).

Beslag

6 § En tjänsteman vid Kustbevakningen har samma befogenhet som
en polisman har enligt 27 kap. 4 § rättegångsbalken att ta
föremål i beslag med anledning av brott som avses i 1 §.

Om ett beslag har verkställts utan att undersökningsledaren
eller åklagaren har beslutat om beslaget, skall en anmälan
skyndsamt göras till undersökningsledaren eller åklagaren som
omedelbart skall pröva om beslaget skall bestå. Lag (2001:1294).

Husrannsakan m.m.

7 § Husrannsakan får företas även om påföljden för gärningen
endast kan bestämmas till böter till följd av bestämmelserna i
lagen (1996:517) om begränsning av tillämpningen av svensk lag
vad gäller vissa brott begångna på utländska fartyg.

En tjänsteman vid Kustbevakningen har samma befogenhet som en
polisman har enligt 28 kap. 5 § rättegångsbalken att företa
husrannsakan med anledning av brott som avses i 1 §. Åtgärden
skall skyndsamt anmälas till den som har rätt att leda
förundersökningen. Lag (2001:1294).

8 § En tjänsteman vid Kustbevakningen har samma befogenhet som
en polisman har enligt 28 kap. 10 § rättegångsbalken att göra
en undersökning med anledning av brott som avses i 1 §. Åtgärden skall skyndsamt anmälas till den som har rätt att leda
förundersökningen. Lag (2001:1294).

Ingripanden mot utländska fartyg

9 § Beslut om att hålla förhör enligt 23 kap. eller om att
använda tvångsmedel enligt 24-28 kap. rättegångsbalken ombord
på ett utländskt fartyg som befinner sig utanför svenskt inre
vatten skall meddelas av åklagaren eller rätten.

Vid fara i dröjsmål har en tjänsteman vid Kustbevakningen eller
en polisman befogenhet att vidta åtgärd enligt första stycket,
om åtgärden är sådan att en kustbevakningstjänsteman eller
polisman annars får besluta om den enligt detta kapitel eller
enligt rättegångsbalken. Åtgärden skall skyndsamt anmälas till
åklagaren, som omedelbart skall pröva frågan om åtgärder
beträffande fartyget. Lag (2001:1294).

10 § Ombord på ett utländskt fartyg som befinner sig i Sveriges
territorialhav får åtgärder som avses i 9 § vidtas endast om
det finns grundad anledning att anta att ett förbjudet utsläpp
har skett från fartyget inom Sveriges sjöterritorium eller att
det på fartyget i svenskt inre vatten har begåtts ett brott som
avses i 10 kap. 3 eller 4 §.

Om utsläpp har skett från ett utländskt fartyg i Sveriges
ekonomiska zon, gäller i fråga om rätt att vidta åtgärder vad
som föreskrivs i 11 och 12 §§. Lag (2001:1294).

11 § Ombord på ett utländskt fartyg som befinner sig i Sveriges
territorialhav eller ekonomiska zon får åtgärder som avses i 9 § vidtas med anledning av ett utsläpp i den ekonomiska zonen
endast
1. om det är klarlagt att det har skett ett förbjudet utsläpp
från fartyget, och
2. detta utsläpp har medfört eller kan medföra betydande skador
på den svenska kusten eller därmed sammanhängande intressen
eller på tillgångar inom Sveriges sjöterritorium eller i
Sveriges ekonomiska zon.

Trots bestämmelserna i första stycket får förhör enligt 23 kap., beslag enligt 27 kap. i form av oljeprov eller
husrannsakan enligt 28 kap. 1 § rättegångsbalken genomföras om
det finns grundad anledning att anta att det har skett ett
förbjudet utsläpp från fartyget i den ekonomiska zonen och
1. utsläppet har medfört eller kan medföra betydande förorening
av den marina miljön, och
2. fartygets befälhavare har vägrat att lämna uppgifter om
fartygets identitet och registreringshamn, senaste och nästa
anlöpningshamn eller annan relevant information som har
begärts, eller har lämnat uppgifter som uppenbarligen inte
överensstämmer med verkliga förhållanden, och
3. ett ingripande mot fartyget är påkallat av omständigheterna
i övrigt. Lag (2001:1294).

12 § Åtgärder som avses i 9 § får, utöver vad som anges i 10 och 11 §§, vidtas mot ett utländskt fartyg som befinner sig
utanför Sveriges sjöterritorium om de förutsättningar som anges
i 10 eller 11 § föreligger och fartyget har blivit föremål för
omedelbart förföljande. Rätten till omedelbart förföljande
upphör när fartyget kommer in på en annan stats territorialhav. Lag (2001:1294).

13 § I fråga om ett utländskt fartyg som har sådant certifikat
som avses i 4 kap. 1 § eller motsvarande handlingar utfärdade
av behöriga utländska myndigheter och som medför handlingar som
avses i 5 kap. 1 § skall dessa handlingar granskas innan andra
utredningsåtgärder vidtas. När handlingarna har granskats får
en åtgärd som avses i 9 § vidtas endast om granskningen av
handlingarna inte är tillräcklig för att bekräfta en misstanke
om att det på fartyget har begåtts ett sådant brott som avses i 1 §. Lag (2001:1294).

Kvarhållande av fartyg, m.m.

14 § En tjänsteman vid Kustbevakningen eller en polisman får
stoppa ett fartyg och hålla kvar det under den tid som behövs
för att hålla förhör enligt 23 kap. rättegångsbalken eller
använda ett tvångsmedel enligt 24-28 kap. rättegångsbalken.

Om det uppenbart behövs för att åtgärden skall kunna vidtas får
fartyget även föras in till hamn.

Hålls ett fartyg kvar av skäl som anges i 11 § andra stycket
får fartyget föras in till hamn endast om det uppenbart behövs
för att en husrannsakan skall kunna genomföras. Fartyget skall
därefter omedelbart tillåtas att avgå, om det inte efter
husrannsakan finns förutsättningar enligt 11 § första stycket
att vidta någon ytterligare åtgärd.

Finns det inte längre fog för en åtgärd skall den omedelbart
hävas. Lag (2001:1294).

Rapportering till flaggstaten

15 § Om en åtgärd avseende ett utländskt fartyg har vidtagits
med stöd av detta kapitel skall konsuln eller den närmaste
diplomatiske representanten för den stat där fartyget är
registrerat (flaggstaten) genast underrättas om åtgärden och
omständigheterna kring denna. Sådan underrättelse skall, när så
är möjligt, även lämnas till sjöfartsmyndigheten i samma stat.

Väcks åtal för brott som avses i 1 § och har brottet begåtts på
ett utländskt fartyg i Sveriges territorialhav eller ekonomiska
zon skall flaggstaten underrättas om åtalet på det sätt som
anges i första stycket. Lag (2001:1294).

16 § Har en förundersökning inletts om brott mot en bestämmelse
om förbud mot utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen och
kan det skäligen befaras att brottet har begåtts på ett fartyg
registrerat i en främmande stat, skall regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer pröva om den staten skall
upplysas om överträdelsen och tillställas utredningen i syfte
att lagföringen i stället skall ske där (flaggstatsrapport).

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar
föreskrifter om flaggstatsrapport vid otillåtna utsläpp av
skadliga ämnen och om flaggstatsrapport i fråga om andra brott
som avses i 1 §. Lag (2001:1294).

Övrigt

17 § Vad som sägs i 6 och 8 §§ lagen (1982:395) om
Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning gäller även
vid tillämpningen av detta kapitel. Lag (2001:1294).


Övergångsbestämmelser

1983:57

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1983. I fråga om avgift för
mottagning eller behandling av oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten
som avlämnats före ikraftträdandet gäller dock 3 kap. 4 § i sin äldre
lydelse.

1983:463

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Bestämmelserna i 8 kap. tillämpas endast i fråga om överträdelser som
har skett efter ikraftträdandet.

1985:217

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. I fråga om vite som har
förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser
fortfarande.

1986:1185

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om beslut som har
meddelats före ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.

1994:1796

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. I fråga om utsläpp som
inträffat före ikraftträdandet gäller 8 kap. 3 § i sin äldre lydelse.

1995:52

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som meddelats före
ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

1995:1085
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. När lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss
tillämpas, skall 7 kap. 6 § gälla i sin äldre lydelse.

2001:1294
1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2002.
2. För utsläpp som skett före ikraftträdandet gäller 8 kap. 2 och 3 §§ i sin äldre lydelse.

2008:1364

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009. Vid tillämpning av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska
Transportstyrelsen i stället för Sjöfartsverket vara den
enskildes motpart, om styrelsen efter ikraftträdandet är
behörig att handlägga den typ av fråga som är föremål för
prövning.