Lag (1974:371) om rättegången i arbetstvister

Svensk författningssamling 1974:371
t.o.m. SFS 2016:199
SFS nr: 1974:371
Departement/myndighet: Arbetsmarknadsdepartementet ARM
Utfärdad: 1974-05-31
Omtryck: SFS 1977:530
Ändrad: t.o.m. SFS 2016:199
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se


1 kap. Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag äger tillämpning på rättegången i tvister om
kollektivavtal och andra tvister rörande förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare (arbetstvister).

Gemensamt med arbetstvist får handläggas även annan tvist mellan samma
eller olika parter, om rätten med hänsyn till utredningen och övriga
omständigheter finner sådan handläggning lämplig. När skäl därtill
föreligger, kan rätten åter särskilja målen.

2 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Denna lag tillämpas ej på
1. mål som enligt lag får upptas endast av viss tingsrätt eller som
skall handläggas av tingsrätt i annan sammansättning än som anges i
rättegångsbalken,
2. mål som skall handläggas av tingsrätt med tillämpning av
konkurslagen (1987:672) eller lagen (1996:764) om
företagsrekonstruktion,
3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband
med åtal för brottet,
4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör
kollektivavtals rätta innebörd.

Lagen skall inte tillämpas på mål som rör arbetstagare som avses i 1 § lagen (1994:260) om offentlig anställning, när tvisten gäller
1. fråga som rör anställning av arbetstagare utan att enbart avse
tvist om kollektivavtal,
2. tjänstgöringsskyldighet för ordinarie domare enligt lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.

Lagen skall inte heller tillämpas på andra mål som rör arbetstagare
hos arbetsgivare med offentlig ställning, när tvisten gäller en fråga
som är reglerad i lag eller annan författning och det i samma
författning föreskrivs att beslut i frågan får överklagas hos
regeringen, en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet. Lag (1996:1055).

2 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Denna lag tillämpas inte på
1. mål som enligt lag får upptas endast av en viss tingsrätt eller som ska handläggas av en tingsrätt i en annan sammansättning än som anges i rättegångsbalken,
2. mål som ska handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkurslagen (1987:672) eller lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion,
3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan förs i samband med åtal för brottet,
4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten inte rör kollektivavtals rätta innebörd,
5. mål som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3 lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar, och
6. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning och artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken.

Lagen ska inte tillämpas på mål som rör arbetstagare som avses i 1 § lagen (1994:260) om offentlig anställning, när tvisten gäller
1. fråga som rör anställning av arbetstagare utan att enbart avse tvist om kollektivavtal,
2. tjänstgöringsskyldighet för ordinarie domare enligt lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.

Lagen ska inte heller tillämpas på andra mål som rör arbetstagare hos arbetsgivare med offentlig ställning, när tvisten gäller en fråga som är reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning föreskrivs att beslut i frågan får överklagas till regeringen, en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet. Lag (2016:199).

3 § Tvist som ska handläggas enligt denna lag får i stället
genom avtal hänskjutas till avgörande av skiljemän. Detta
gäller dock inte fall som avses i 31 § första eller tredje
stycket lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Inte
heller får avtal som före tvistens uppkomst träffats om att
tvisten ska avgöras av skiljemän utan förbehåll om rätt för
parterna att klandra skiljedomen, göras gällande i tvist om
föreningsrätt eller i tvist enligt
- lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av
deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med
tidsbegränsad anställning, eller
- diskrimineringslagen (2008:567). Lag (2008:574).


2 kap. Domstolarna i arbetstvister

1 § Arbetsdomstolen ska som första domstol ta upp och avgöra
tvist som väcks av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation
eller av arbetsgivare som själv slutit kollektivavtal, om
målet gäller
1. tvist om kollektivavtal eller annan arbetstvist som avses
i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,
2. arbetstvist i övrigt under förutsättning att
kollektivavtal gäller mellan parterna eller att enskild
arbetstagare som berörs av tvisten sysselsätts i arbete som
avses med kollektivavtal vilket arbetsgivaren är bunden av.

Arbetsdomstolen är behörig domstol enligt första stycket även
när kollektivavtal tillfälligt inte gäller.

Gemensamt med arbetstvist enligt första eller andra stycket
får handläggas även annan arbetstvist mellan samma eller
olika parter, om domstolen med hänsyn till utredningen och
övriga omständigheter finner sådan handläggning lämplig. När
det föreligger skäl, kan domstolen åter särskilja målen.

Arbetsdomstolen är alltid behörig att som första domstol ta
upp och avgöra en tvist om stridsåtgärd som avses i 41, 41 b
och 41 c §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Lag (2010:230).

2 § Annan arbetstvist än som avses i 1 § skall upptagas och avgöras av
tingsrätt.

Talan som avses i 1 § och som föres av arbetsgivare, som själv slutit
kollektivavtal, eller av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation för
egen del får väckas vid tingsrätt i stället för vid arbetsdom stolen. Är svaranden organisation, eller skulle enligt 4 kap. 5 § andra stycket
organisation ha stämts in om tvisten hade väckts vid arbetsdomstolen,
får det dock ske enbart med stöd av sådant avtal som anges i 10 kap. 16 § rättegångsbalken.

I arbetstvist enligt första eller andra stycket får arbetsgivaren sökas
vid rätten i den ort där arbetstagaren har sitt hemvist. Lag (1977:530).

3 § Arbetsdomstolen är överrätt vid överklagande i mål som
enligt 2 § tagits upp av tingsrätt.

Att i visst fall ett beslut som meddelats av annan myndighet än
tingsrätt kan överklagas hos Arbetsdomstolen följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Arbetsdomstolen prövar klagan över domvilla i fråga om tingsrätts
avgörande i mål som avses i 2 § och i fråga om de avgöranden av
annan myndighet som avses i andra stycket. Frågor om resning och
återställande av försutten tid beträffande sådana avgöranden
prövas av Högsta domstolen. Lag (1994:1043).

4 § Mot arbetsdomstolens dom eller beslut får talan ej föras.

5 § Har talan väckts vid tingsrätt av medlem i arbetsgivar- eller
arbetstagarorganisation och kan organisationen enligt 1 § och 4 kap. 5 § föra denna talan vid arbetsdomstolen, skall organisationen beredas
tillfälle att uppge om den vill föra talan där. Detsamma gäller när
tvist om kollektivavtal väckts vid tingsrätt av den som har varit medlem
i arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation som slutit avtalet. Förklarar därvid organisationen att den vill föra talan vid
arbetsdomstolen, skall målet överlämnas dit.

Har i annat fall än som avses i första stycket mål, som enligt 1 § skall
upptagas och avgöras av arbetsdomstolen, väckts vid tingsrätt, skall det
på yrkande av part överlämnas till arbetsdomstolen. Har målet avgjorts
av tingsrätt och därifrån fullföljts till arbetsdomstolen, skall det på
yrkande av part företagas till handläggning som om talan hade väckts
där.

I fall som avses i första eller andra stycket skall talan anses väckt
vid arbetsdomstolen, när ansökan om stämning inkom till tingsrätten. Lag (1977:530).

6 § Har talan väckts vid arbetsdomstolen av medlem i arbetsgivar- eller
arbetstagarorganisation, eller i tvist om kollektivavtal av den som
varit medlem i organisation som slutit avtalet, och förklarar ej
organisationen att den vill föra talan där enligt 1 § och 4 kap. 5 §,
skall målet på yrkande av part hänvisas till tingsrätt som är behörig. Detsamma gäller om arbetsdomstolen i annat fall finner sig icke vara
behörig enligt 1 § att pröva talan som har väckts där.

Meddelas i arbetsdomstolen beslut, varigenom viss tingsrätt förklaras
icke vara behörig att upptaga mål som har väckts vid tingsrätten, skall
arbetsdomstolen på yrkande av part hänvisa målet till annan tingsrätt
som är behörig.

Har skilda domstolar genom beslut som vunnit laga kraft funnits
obehöriga, skall arbetsdomstolen, om den finner någon av dem vara
behörig, på ansökan av part hänvisa målet till den tingsrätt, som bort
upptaga målet. Sådan ansökan skall göras inom en månad från den dag då
det sist meddelade beslutet vann laga kraft.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller ej, om domstols bristande
behörighet beror på att målet ej skall handläggas enligt denna lag. Lag (1977:530).

7 § Finner hovrätt eller högsta domstolen att dit fullföljt mål
rätteligen skulle ha fullföljts till arbetsdomstolen, skall målet
överlämnas till denna domstol.

Finner arbetsdomstolen att dit fullföljt mål rätteligen skulle ha
fullföljts till hovrätt, skall arbetsdomstolen överlämna målet till
vederbörande hovrätt. Lag (1977:530).

8 § Mot beslut varigenom mål överlämnats till arbetsdomstolen får talan
ej föras. Har annan domstol än högsta domstolen överlämnat målet, skall
arbetsdomstolen, om den finner sig icke vara behörig, visa målet åter
till den domstol som överlämnat det. Lag (1977:530).


3 kap. Arbetsdomstolens sammansättning m.m.

1 § Arbetsdomstolen består av högst fyra ordförande, högst
fyra vice ordförande samt sjutton andra ledamöter. En av
ordförandena ska vara chef för domstolen.

Ledamot ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig
eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Innan en ledamot börjar tjänstgöra i
Arbetsdomstolen, ska han eller hon ha avlagt domared.

För annan ledamot än ordförande ska det finnas högst tre
ersättare. Det som sägs i denna lag om ledamot gäller även
ersättare, om inte annat särskilt anges.

I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns
bestämmelser om utnämning av ordförande tillika chef och
övriga ordförande i domstolen. Övriga ledamöter och ersättare
förordnas av regeringen för tre år. Lag (2010:1448).

2 § Ordförande, vice ordförande och tre andra ledamöter utses bland
personer som ej kan anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagar
intressen.

Ordförande och vice ordförande skall vara lagkunniga och erfarna i
domarvärv.

De tre andra ledamöterna skall ha särskild insikt i förhållandena på
arbetsmarknaden. Lag (1977:530).

3 § Av övriga fjorton ledamöter utses fyra efter förslag av
Föreningen Svenskt Näringsliv, två efter förslag av Sveriges
Kommuner och Landsting, en efter förslag av Arbetsgivarverket,
fyra efter förslag av Landsorganisationen i Sverige, två efter
förslag av Tjänstemännens centralorganisation och en efter
förslag av Sveriges Akademikers Centralorganisation.

Vad som i första stycket sägs om utseende av ledamot äger
motsvarande tillämpning på utseende av ersättare för sådan
ledamot.

Förslag till ledamöter och ersättare skall uppta minst dubbelt
så många personer som de som skall utses med ledning av
förslaget. Har sådant förslag ej avgetts, förordnar regeringen
ändå ledamöter och ersättare till föreskrivet antal. Lag (2007:646).

4 § Är ordförande hindrad att tjänstgöra, får vice ordförande
inträda i ordförandes ställe. Ersättare för vice ordförande får
dock inträda i ordförandes ställe endast vid handläggning som
avses i 7 §.

Är annan ledamot än ordförande hindrad att tjänstgöra i visst
mål, inträder ledamot eller ersättare som utsetts på
motsvarande sätt. Därvid anses ledamöter som utsetts efter
förslag av Sveriges Kommuner och Landsting och
Arbetsgivarverket ha utsetts på samma sätt.

Kan ledamot eller ersättare ej tillkallas enligt andra stycket,
får ordföranden i målet kalla annan lämplig person att
tjänstgöra som tillfällig ersättare. Lag (2007:646).

5 § Ledamot har rätt att bli entledigad, om särskilda omständigheter
föranleder det. Avsägelse av uppdraget prövas av regeringen. Avgår
ledamot, förordnar regeringen annan för återstoden av den tid, för
vilken ledamoten varit utsedd. Därvid äger bestämmelserna i 2 och 3 §§ motsvarande tillämpning.

Ledamot som avgått är skyldig att deltaga i fortsatt behandling av mål,
i vars handläggning han förut har deltagit. Lag (1974:1092).

6 § Arbetsdomstolen är domför med ordförande samt högst sex och
lägst fyra andra ledamöter. Av de ledamöter som avses i 2 § ska
högst tre och lägst en delta. Av de ledamöter som avses i 3 § ska högst fyra och lägst två delta, lika många för vardera
arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan.

Arbetsdomstolen är även domför med ordförande samt en ledamot
för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan
1. vid huvudförhandling i mål som saknar betydelse för ledning
av rättstillämpningen och även i övrigt är av enklare slag,
2. vid avgörande av mål utan huvudförhandling,
3. vid behandling av frågor om prövningstillstånd,
4. vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling.

Arbetsdomstolen är vidare domför med tre lagfarna domare
1. vid behandling av frågor om prövningstillstånd,
2. vid handläggning som avses i andra stycket 2 eller 4, om
prövningen i väsentlig grad avser annat än arbetsrättsliga
frågor.

Vill någon ledamot vid handläggning enligt andra eller tredje
stycket att ett mål ska avgöras eller en viss fråga prövas av
domstolen i den sammansättning som föreskrivs i första stycket,
gäller ledamotens mening. Lag (2008:302).

6 a § I mål där ett yrkande helt eller delvis grundas på ett
sådant förhållande som avses i diskrimineringslagen (2008:567) gäller bestämmelserna i andra-fjärde styckena i stället för 6 §.

Arbetsdomstolen är domför med ordförande samt fyra andra
ledamöter. Av de ledamöter som avses i 2 § ska tre delta. Av de
ledamöter som avses i 3 § ska en för vardera arbetsgivarsidan
och arbetstagarsidan delta. Domstolen får dock ha en
sammansättning med en ordförande och sex andra ledamöter enligt 6 § första stycket, om parterna i målet begär det.

Arbetsdomstolen är vidare domför med tre lagfarna domare
1. vid behandling av frågor om prövningstillstånd,
2. vid sådan handläggning som avses i 6 § andra stycket 2 eller 4, om prövningen i väsentlig grad avser annat än
arbetsrättsliga frågor.

Vill någon ledamot vid handläggning enligt tredje stycket att
ett mål ska avgöras eller en viss fråga prövas av domstolen i
den sammansättning som föreskrivs i andra stycket med en
ordförande och fyra andra ledamöter, gäller ledamotens mening. Lag (2008:932).

7 § Ordförande får ensam på arbetsdomstolens vägnar företa förberedande
åtgärder samt
1. meddela beslut om avskrivning,
2. pröva yrkande om kvarstad,
3. meddela beslut om avvisande av mål, om det är uppenbart att
rättegångshinder föreligger,
4. avvisa bevisning enligt 35 kap. 7 § rättegångsbalken,
5. avvisa ny omständighet eller nytt bevis enligt 50 kap. 25 § tredje
stycket rättegångsbalken,
6. hänvisa mål till behörig tingsrätt enligt 2 kap. 6 § första stycket,
7. meddela tredskodom,
8. meddela dom över yrkande som har medgivits eller eftergivits,
9. stadfästa förlikning,
10. utdöma vite som har förelagts part eller någon annan i rättegång. Lag (1992:124).

8 § Förberedande åtgärder och sådan handläggning som avses i 7 § 1 kan
enligt ordförandes uppdrag också utföras av annan lagfaren tjänsteman
vid domstolen, vilken förordnats därtill av domstolen.

Därutöver kan även handläggning som avses i 7 § 6--10 enligt ordförandes
uppdrag utföras av sådan annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, som
efter att ha vunnit tillräcklig erfarenhet förordnats därtill av
domstolen. Lag (1992:124).

9 § Finner arbetsdomstolen vid överläggning till dom eller beslut den
rådande meningen avvika från rättsgrundsats eller lagtolkning som den
senast antagit, kan domstolen i den sammansättning som föreskrives i 6 § första stycket förordna att målet eller viss i målet uppkommen
rättsfråga skall avgöras av domstolen i dess helhet.

När mål eller viss däri uppkommen fråga avgörs av arbetsdomstolen i dess
helhet, skall alla ledamöter eller ersättare för dem delta i avgörandet.

Avgörande som avses i andra stycket kan fattas utan huvudförhandling. Lag (1992:124).

10 § Närmare bestämmelser om arbetsdomstolens organisation och
verksamhet meddelas av regeringen. Lag (1974:1092).


4 kap. Rättegången i arbetsdomstolen

Allmänna bestämmelser

1 § Arbetsdomstolen skall sammanträda på den ort där domstolen har sitt
säte. Sammanträde kan även hållas på annan ort, om det av särskilda skäl
är påkallat. Sammanträde skall hållas så ofta det behövs för arbetet.

2 § Omröstning till dom eller beslut sker i den ordning som
arbetsdomstolen bestämmer.

3 § Dom skall meddelas så snart det kan ske. Den skall underskrivas av
dem som deltagit i avgörandet. Kopia av domen skall utsändas till
parterna samma dag som domen meddelas.

Vad som i första stycket föreskrivits om dom gäller också slutligt
beslut. Lag (1992:124).

4 § Berättelser som lämnas vid huvudförhandling under förhör i
bevissyfte behöver inte dokumenteras. Lag (2008:302).

Rättegången i arbetsdomstolen som första domstol

5 § I tvist om kollektivavtal kan organisation, som slutit avtalet,
väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för den som är eller har
varit medlem i organisationen. I annan arbetstvist som anges i 2 kap. 1 § kan arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation som avses i 6 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet väcka och utföra talan vid
arbetsdomstolen för medlem i organisationen. Vad som finns föreskrivet
om part beträffande jävsförhållande, personlig inställelse, hörande
under sanningsförsäkran och andra frågor som rör bevisningen skall även
gälla den för vilken organisationen för talan.

Vill någon föra talan vid arbetsdomstolen mot medlem eller förut
varande medlem i organisation som avses i första stycket, skall i
motsvarande fall som anges där även organisationen instämmas. Organisationen kan därvid svara på medpartens vägnar, om denne ej själv
utför sin talan.

Vad som i denna paragraf sägs om organisation gäller även om samman
slutning av flera sådana organisationer. Med medlem avses därvid såväl
de anslutna organisationerna som deras medlemmar. Lag (1977:530).

6 § Talan, som ej innefattar yrkande att motparten skall förpliktas att
fullgöra eller underlåta något, skall avvisas om det ej är av avsevärd
betydelse för käranden eller den för vilken organisation för talan att
sådan fastställelsetalan prövas. Lag (1976:581).

7 § Talan får ej upptagas till prövning av arbetsdomstolen förrän
förhandling, som kan påkallas enligt lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet eller som anges i kollektivavtal, har ägt rum rörande
tvistefrågan.

Första stycket gäller icke talan enligt 31 § första eller tredje stycket
lagen om medbestämmande i arbetslivet och ej heller tvist huruvida
stridsåtgärd vidtagits i strid mot lag eller kollektivavtal eller tvist
om påföljd för sådan åtgärd. Har i fall som avses i 43 § lagen om
medbestämmande i arbetslivet överläggningsskyldighet ej fullgjorts, får
arbetsdomstolen dock ej pröva tvisten förrän så skett.

Utan hinder av första och andra styckena får talan upptagas till
prövning, såvitt gäller fråga om förordnande för tiden intill dess
lagakraftägande dom eller beslut föreligger i målet. Sedan en sådan
prövning har skett, skall målet förklaras vilande i avbidan på att
förhandling eller överläggning rörande tvistefrågan enligt första eller
andra stycket slutförts. Innan sådan förhandling eller överläggning
slutförts får målet icke slutligt prövas.

Har förhandling eller överläggning som avses i första eller andra
stycket ej ägt rum, får talan ändå upptagas till prövning, om mot
förhandlingen eller överläggningen förelegat hinder, som icke berott av
käranden. Lag (1992:441).

8 § Den som vill väcka talan vid arbetsdomstolen skall hos domstolen
göra skriftlig ansökan om stämning på motparten.

Förekommer inte anledning att avvisa ansökan, skall domstolen utfärda
stämning på svaranden att svara på käromålet. Svaranden får föreläggas
att skriftligen avge svaromål enligt 42 kap. 7 § rättegångsbalken vid
påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom. Lag (1992:124).

9 § Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum.

Uteblir båda parterna eller en av dem från sammanträde för muntlig
förberedelse eller underlåter svaranden att följa föreläggande att
skriftligen avge svaromål vid påföljd att tredskodom annars kan komma
att meddelas mot honom gäller vad som föreskrivs i 44 kap. 1, 2 och 7 a §§ rättegångsbalken. Finner domstolen med hänsyn till tvistens art eller
andra omständigheter i målet att yrkande om tredskodom inte bör
meddelas, skall domstolen om den andre parten yrkar det i stället vidta
åtgärder för fortsatt förberedelse, om detta kan antas vara till gagn
för utredningen, eller sätta ut målet till huvudförhandling. Framställs
inte sådant yrkande av parten, skall målet avskrivas.

Underlåter svaranden vid skriftlig förberedelse att komma in med
svaromål, och har inte föreläggande som avses i andra stycket meddelats
honom, sätts målet ut till huvudförhandling, om inte fortsatt
förberedelse kan antas vara till gagn för målets utredning. Lag (1992:124).

10 § Sedan förberedelsen avslutats, skall arbetsdomstolen företa målet
till avgörande så snart det kan ske.

Mål avgörs efter huvudförhandling. Domstolen får dock avskriva eller
avvisa mål, meddela tredskodom och dom över yrkande, som medgivits eller
eftergivits, samt stadfästa förlikning utan att hålla huvudförhandling.

Domstolen får även i annat fall än som avses i andra stycket företa mål
till avgörande utan huvudförhandling, om part begär det och domstolen
med hänsyn till tvistens art och övriga omständigheter finner det
lämpligt. Mot parts bestridande får mål dock inte avgöras i denna
ordning. Lag (1992:124).

11 § Till huvudförhandling skall part och ställföreträdare för part
kallas att infinna sig personligen, om hans närvaro behövs för
utredningen. Skall personlig inställelse ske, kan domstolen förelägga
vite.

Uteblir båda parterna eller en av dem från sammanträde för
huvudförhandling gäller vad som föreskrives i 44 kap. 1 § och 2 § första
stycket rättegångsbalken. Finner domstolen med hänsyn till tvistens art
eller andra omständigheter i målet att yrkande om tredskodom ej bör
bifallas, skall domstolen på den tillstädeskomne partens yrkande i
stället företaga målet till förhandling och avgörande. Framställes ej
sådant yrkande skall målet avskrivas.

Kallelse till huvudförhandling skall innehålla erinran om att målet utan
hinder av parts utevaro kan på yrkande av motparten företagas till
förhandling och avgörande. Erinran om att målet kan avgöras genom
tredskodom skall intagas i kallelsen, om domstolen finner att sådan
påföljd för utevaro kan komma i fråga.

Uppskjutes påbörjad huvudförhandling, skall förhandlingen fortsättas
snarast möjligt. Ny huvudförhandling behöver ej hållas i anledning av
sådant uppskov. Lag (1977:530).

Rättegången i arbetsdomstolen som fullföljdsinstans

12 § En tingsrätts dom eller beslut får överklagas hos
Arbetsdomstolen enligt bestämmelserna i 49 kap. rättegångsbalken. Överklagandet skall ske inom den tid som anges i 50 kap. 1 och 2 §§ eller 52 kap. 1 § rättegångsbalken. Lag (1994:1043).

13 § Överklagandet ska innehålla uppgifter om
1. det avgörande som överklagas,
2. den ändring i avgörandet som yrkas,
3. grunderna för överklagandet,
4. de omständigheter som åberopas till stöd för att
prövningstillstånd ska meddelas,
5. de bevis som åberopas, och
6. vad som ska styrkas med varje bevis.

Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in
samtidigt med överklagandet.

Vid överklagande av en tingsrätts dom ska klaganden i
skrivelsen även ange om han eller hon vill att det ska hållas
ett förnyat förhör med ett vittne, en sakkunnig eller en part
eller hållas en förnyad syn. Lag (2008:302).

14 § Har tingsrätten avslagit yrkande om förordnande för tiden intill
dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger i målet, kan
arbetsdomstolen omedelbart meddela sådant förordnande att gälla till
dess annorlunda förordnas. Har tingsrätten bifallit yrkande som nu
sagts, kan arbetsdomstolen omedelbart förordna att tingsrättens
förordnande inte längre skall gälla. Lag (1992:124).

15 § Sedan målets beredande avslutats, skall Arbetsdomstolen
företaga målet till avgörande så snart det kan ske.

Avser överklagandet en tingsrätts dom, får målet avgöras utan
huvudförhandling, om någon muntlig bevisning inte skall tas upp
och inte heller något annat särskilt skäl föranleder att
huvudförhandling hålls.

Avser överklagandet ett beslut, avgörs målet utan
huvudförhandling. Lag (1994:1043).

16 § Till huvudförhandling skall part och ställföreträdare för part
kallas att infinna sig personligen, om hans närvaro behövs för
utredningen. Skall personlig inställelse ske, kan Arbetsdomstolen
förelägga vite.

Uteblir klaganden från sammanträde för huvudförhandling,
förfaller överklagandet. En upplysning om detta skall tas in i
kallelsen till sammanträdet. Har överklagandet förfallit, kan
klaganden hos Arbetsdomstolen ansöka om återupptagande av
målet enligt 50 kap. 22 § rättegångsbalken.

Uteblir motparten företas målet till förhandling och avgörande
utan hinder av hans utevaro, om hans närvaro inte är av betydelse
för målets handläggning eller utredning. En upplysning om detta
skall tas in i kallelsen till sammanträdet.

Uppskjutes påbörjad huvudförhandling, skall förhandlingen
fortsättas snarast möjligt. Ny huvudförhandling behöver ej hållas i
anledning av sådant uppskov. Lag (1994:1043).


5 kap. Övriga bestämmelser

1 § Vad som föreskrives i 4 kap. 7 § äger motsvarande tillämpning i
arbetstvist som med stöd av 2 kap. 2 § väckes vid tingsrätt.

Förekommer anledning att kollektivavtal, som slutits av andra än
parterna i målet, har betydelse för prövningen av tvisten i målet, skall
de parter som slutit kollektivavtalet beredas tillfälle att yttra sig i
målet. Lag (1977:530).

2 § I mål som handlägges enligt denna lag kan förordnas att vardera
parten skall bära sin rättegångskostnad, om den part som förlorat målet
hade skälig anledning att få tvisten prövad.

Kostnad för sådan förhandling eller överläggning som avses i 4 kap. 7 § och grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller på
kollektivavtal ersättes ej som rättegångskostnad.

Skyldighet för flera medparter att ersätta rättegångskostnad i mål, som
upptagits av arbetsdomstolen som första domstol, skall fördelas mellan
dem efter vad som är skäligt med hänsyn till deras förhållande till
saken och rättegången. Lag (1982:88).

3 § I allt varom i denna lag ej är särskilt föreskrivet gäller i
tillämpliga delar vad som i rättegångsbalken eller annan författning är
föreskrivet om rättegången i tvistemål, vari förlikning om saken är
tillåten. Därvid skall beträffande rättegången i arbetsdomstolen som
första domstol tillämpas vad som är föreskrivet om rättegången i
tingsrätt. I fråga om rättegången i arbetsdomstolen som
fullföljdsinstans tillämpas vad som är föreskrivet om rättegången i
hovrätt. I fråga om de icke lagfarna ledamöterna i arbetsdomstolen
tillämpas 12 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken. Lag (1991:638).


Övergångsbestämmelser

1976:581

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Ändringen innebär att andra stycket i övergångsbestämmelserna upphävs.

Avser tvist omständighet som inträffat före lagens ikraftträdande,
tillämpas 4 kap. 7 § första stycket i dess äldre lydelse. Har
överläggning som där sägs icke ägt rum före ikraftträdandet, skall i
stället tillämpas vad som i den nya lagen är föreskrivet om förhandling. Lag (1987:438).

1987:438

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

I fråga om talan mot beslut som har meddelats före ikraftträdandet
tillämpas äldre föreskrifter.

1992:124

Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 kap. 1 §, såvitt avser antalet
andra ledamöter, samt 3 och 9 §§ den 1 juli 1992, och i övrigt den 1 april 1992.

1994:1043

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Har dom eller beslut
meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser i fråga om
rätten att överklaga och om vad den som vill överklaga skall iaktta.