Störningar på webbplatsen

På onsdag förmiddag pågår ett planerat tekniskt arbete på webbplatsen. Det kan innebära vissa störningar. Frågor? Kontakta riksdagsinformation

Jaktlag (1987:259)

Svensk författningssamling 1987:259
t.o.m. SFS 2014:698
SFS nr: 1987:259
Departement/myndighet: Näringsdepartementet RS L
Utfärdad: 1987-05-14
Ändrad: t.o.m. SFS 2014:698
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller viltvården, rätten till jakt och jaktens
bedrivande inom svenskt territorium samt frågor som har samband
därmed.

Lagen gäller också i de fall som anges särskilt
1. inom Sveriges ekonomiska zon,
2. beträffande jakt från svenskt fartyg på det fria havet
utanför den ekonomiska zonen,
3. beträffande jakt från svenskt luftfartyg över det fria havet
utanför den ekonomiska zonen.

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller föreskrifter i andra
författningar i fråga om skyddet och vården av viltet.

Bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a-29 b §§ miljöbalken. Lag (2001:443).

2 § Med vilt avses i lagen vilda däggdjur och fåglar. Med jakt avses att
fånga eller döda vilt och att i sådant syfte söka efter, spåra eller
förfölja vilt. Till jakt räknas också att göra ingrepp i viltets bon och
att ta eller förstöra fåglars ägg.

3 § Viltet är fredat och får jagas endast om detta följer av denna lag
eller av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av
lagen. När viltet är fredat, gäller fredningen också dess ägg och bon.

Detta gäller även inom Sveriges ekonomiska zon. Lag (1994:1820).

Viltvården

4 § Viltet skall vårdas i syfte att
- bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och de
fågelarter som tillfälligt förekommer naturligt i landet, och
- främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen
lämplig utveckling av viltstammarna.

I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att
viltet får skydd och stöd och att anpassa jakten efter
tillgången på vilt. För att åtgärderna utförs och anpassningen
sker svarar markägaren och jakträttshavaren. Lag (1997:343).

5 § Var och en skall visa viltet hänsyn. Idrottstävlingar och
annan liknande friluftsverksamhet i marker där det finns vilt
skall genomföras så att viltet störs i så liten utsträckning
som möjligt.

Viltet får inte ofredas och inte heller förföljas annat än vid
jakt. Förbudet hindrar dock inte att lämpliga åtgärder vidtas
av markinnehavaren i syfte att motverka skador av vilt, om
sådana skador inte kan motverkas på annat tillfredsställande
sätt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om förbudet att ofreda viltet och om
villkoren för att trots förbudet vidta åtgärder som avses i
andra stycket. Lag (2001:443).

6 § Har upphävts genom lag (2007:1241).

7 § Om det på grund av ett viltbestånds storlek finns påtagliga risker
för trafikolyckor eller för allvarliga skador av vilt, får den myndighet
som regeringen bestämmer besluta om jakt för att förebygga eller minska
dessa risker.

I myndighetens beslut skall bestämmas hur jakten skall bedrivas och om
den skall ske genom jakträttshavarens försorg, om han har åtagit sig
det, eller genom särskilt utsedda jägare. I beslutet skall också
bestämmas hur det skall förfaras med djur som dödas eller fångas vid
jakten.

8 § Om förekomsten av en viss viltart innebär betydande skaderisker,
får regeringen i fråga om denna art föreskriva att den myndighet som
regeringen bestämmer får besluta om sådan jakt som avses i 7 §.

9 § Om ett vilt djur orsakar avsevärd skada eller om det kan
antas vara farligt för människors säkerhet, får
Polismyndigheten låta avliva djuret, om det inte finns någon
annan tillfredsställande lösning.

Regeringen får meddela föreskrifter om att Polismyndigheten
får låta avliva eller fånga vilt, när detta är befogat från
djurskyddssynpunkt. Lag (2014:698).

Jakträtten m. m.

Vem som har jakträtten

10 § Fastighetsägaren har jakträtten på den mark som hör till
fastigheten, om inte annat följer av andra stycket eller av 10 a § eller 11 §. I jakträtten ingår rätt att tillgodogöra sig vilt som omhändertas,
påträffas dött eller dödas i något annat sammanhang än vid jakt, om inte
annat följer av föreskrifter meddelade med stöd av 25 §.

Vid jordbruksarrende har arrendatorn jakträtten på den arrenderade
marken, om inte annat har avtalats.

Om samernas rätt att jaga finns särskilda bestämmelser. Lag (1992:787).

10 a § Staten har jakträtten på den mark som vid utgången av
juni 1992 ingick i kronoparken Tullgarn och angränsande
kronoegendomar även som kronoegendomarna på Eriksö i Stockholms
och Södermanlands län, kronoparken Karlsby i Östergötlands län,
kronoegendomen Ottenby kungsladugård i Kalmar län, kronoparken
Halle- och Hunneberg i Västra Götalands län, kronoparken
Haddebo i Örebro län, kronoparken Grönbo i Örebro och
Västmanlands län samt kronoparken Kloten i Örebro, Västmanlands
och Dalarnas län. Lag (2000:593).

11 § Jakträtten på en väg tillkommer den som har jakträtten på den
angränsande marken. Går vägen i gränsen mellan marker med skilda ägare
och äger inte någon av dem vägmarken, har var och en av dem jakträtten
på den marken.

12 § På allmänt vatten, som gränsar till en fastighets strand, har
fastighetsägaren jakträtt intill etthundra meter från strandlinjen. Om
detta skulle medföra att flera fastighetsägare får jakträtt på samma
vattenområde, skall var och en av dem ha jakträtt på den del av området
som är närmast hans strand.

På annat allmänt vatten liksom på sådana holmar, klippor och skär, som
inte hör till något hemman, får jakt bedrivas endast efter särskilt
tillstånd. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
länsstyrelsen bemyndigas att genom beslut i det särskilda fallet eller
genom föreskrifter meddela tillstånd.

13 § På en samfällighet får delägarna bara utöva sin jakträtt för egna
behov. Har de kommit överens om något annat eller har de beslutat något
annat enligt vad som gäller för samfällighetens förvaltning, får de dock
utöva jakträtten i enlighet med överenskommelsen eller beslutet.

Överlåtelse av jakträtt m.m.

14 § Jakträtt som har upplåtits i andra fall än i samband med
jordbruksarrende får inte överlåtas eller upplåtas utan
fastighetsägarens samtycke.

Första stycket gäller också i fråga om övergång genom bodelning, arv,
testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Upplåtelse av jakträtt i vissa fall

15 § Om jakträtt har upplåtits genom avtal mot ersättning,
gäller, utöver vad som följer av 7 kap. jordabalken om
nyttjanderätt i allmänhet, vad som sägs i 16 §.

Bestämmelserna i 16 § gäller dock inte upplåtelser med stöd av
rennäringslagen (1971:437). För upplåtelser som ingår i arrende
eller hyra gäller särskilda bestämmelser.

Förbehåll som strider mot 16 § är utan verkan. Lag (2000:593).

16 § Vid upplåtelse på viss tid som är minst ett år, skall
avtalet alltid sägas upp för att det skall upphöra att gälla
vid avtalstidens utgång. Avtalet skall, om inte längre
uppsägningstid har avtalats, sägas upp senast sex månader före
avtalstidens utgång.

Om ett avtal som avses i första stycket inte sägs upp inom rätt
tid anses det förlängt på tid som motsvarar upplåtelsetiden,
dock längst fem år.

Ett avtal som slutits på obestämd tid skall, om inte längre
uppsägningstid har avtalats, sägas upp för att upphöra att
gälla vid det månadsskifte som inträffar närmast sex månader
efter uppsägningen.

Uppsägning skall ske på det sätt som gäller för uppsägning
enligt 8 kap. 8 § jordabalken. Lag (2000:593).

17 § har upphävts genom lag (2000:593).

18 § har upphävts genom lag (2000:593).

19 § har upphävts genom lag (2000:593).

20 § har upphävts genom lag (2000:593).

21 § har upphävts genom lag (2000:593).

22 § har upphävts genom lag (2000:593).

Rätt till jakt efter vissa djur

23 § Under de tider som regeringen föreskriver får
1. den som bor på en gård eller har en trädgård men saknar jakträtt där
döda eller fånga och behålla följande djur som kommer in på gården eller
i trädgården: vildsvin, räv, mårdhund, grävling, mård, iller, mink,
hermelin, vessla, ekorre, vildkanin, mullvad, sorkar, lämlar, råttor,
skogsmöss, husmus, duvhök, sparvhök, kråka, råka, kaja, skata,
björktrast (snöskata), gråsparv eller pilfink,
2. den som har en handelsträdgård, anläggning för yrkesmässig
fruktodling eller plantskola men saknar jakträtt där döda hare, om det
behövs för att förhindra skador på träd eller trädplantor; därvid skall
djur som dödats tillfalla jakträttshavaren,
3. den som innehar mark men saknar jakträtt där fånga vildkanin och
behålla de fångade djuren.

Regeringen får medge att jakt efter björn, varg, järv, lo eller säl
bedrivs på annans jaktområde.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket. Lag (1991:1769).

Ringmärkning m.m.

24 § Regeringen får meddela föreskrifter om att vilt får fångas eller
fällas på annans jaktmark för märkning, undersökning eller andra
åtgärder som företas för att tillgodose vetenskapliga behov.

Vilt som tillfaller staten

25 § För att skydda utrotningshotade, sällsynta eller särskilt
värdefulla djurarter och tillförsäkra vetenskapen och undervisningen
djur av sådana arter får regeringen föreskriva att vilt som
omhändertas, påträffas dött eller dödas skall tillfalla staten.

Anmälningsskyldighet

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet i fråga om
1. vilt som har fällts under jakt,
2. vilt som ska tillfalla staten,
3. vilt som har varit inblandat i en sammanstötning med ett
motorfordon, och
4. vilt som har varit inblandat i en sammanstötning med ett
spårbundet fordon.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
även meddela föreskrifter om skyldighet att märka ut en plats
där en sammanstötning skett mellan ett motorfordon och vilt. Lag (2012:153).

Polismyndighetens befogenhet i vissa fall

26 a § Om ett vilt har varit inblandat i en sammanstötning med
ett motorfordon eller med ett spårbundet fordon, får
Polismyndigheten vidta de åtgärder som behövs för att djuret
ska kunna spåras upp och avlivas. Polismyndigheten får även ge
någon annan i uppdrag att vidta sådana åtgärder. Lag (2014:698).

Jakten

27 § Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt
lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara.

28 § Om vilt har skadats vid jakt, ska jägaren snarast vidta
de åtgärder som behövs för att djuret ska kunna spåras upp
och avlivas.

Om älg, hjort eller rådjur har skadats vid jakt på ett
jaktområde och tar sig in på ett annat jaktområde, ska
jägaren se till att jakträttshavaren där eller markägaren
snarast underrättas. Om jakträttshavaren eller markägaren
endast kan nås med svårighet, får Polismyndigheten
underrättas i stället. Lag (2014:698).

29 § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. de tider när olika slag av vilt får jagas inom skilda delar av
landet,
2. tillstånd till jakt under en särskild jakttid (licens),
3. tillstånd till jakt för att förhindra skador av vilt,
4. att hund skall finnas tillgänglig vid jakt för uppspårning av skadat
vilt.

29 a § För att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd
av vilt får regeringen meddela föreskrifter om förbud mot eller
särskilda villkor för jakt från
1. svenskt fartyg på det fria havet utanför Sveriges ekonomiska zon,
2. svenskt luftfartyg över det fria havet utanför den ekonomiska
zonen. Lag (1994:1820).

30 § Vid jakten får användas endast de vapen och jaktmedel i övrigt som
regeringen föreskriver.

Regeringen får föreskriva att vapen och övriga jaktmedel skall vara av
godkänd typ och att avgift skall betalas för den prövning som behövs för
sådant typgodkännande.

Regeringen får föreskriva att jakt med skjutvapen får ske endast under
vissa tider av dygnet.

31 § Jakt får inte ske från motordrivna fortskaffningsmedel. Sådana
fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får inte
heller användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt,
för att hindra vilt att undkomma eller för att avleda viltets
uppmärksamhet från den som jagar.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första
stycket.

Regeringen får meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp
särskilda villkor för medförande av skjutvapen vid färd med
motordrivna fortskaffningsmedel. Lag (1994:1820).

32 § Jakt med drivande hund får inte ske på ett område som är så
beskaffat att det kan förutses att drevet huvudsakligen kommer att gå
fram över annans jaktområde.

33 § Jakt efter älg får ske efter licens av länsstyrelsen och
inom ett område som länsstyrelsen har registrerat (licensområde). Jakt efter älg får även ske utan licens inom
ett område som länsstyrelsen har registrerat (älgskötselområde).

Ett licensområde ska vara av sådan storlek och beskaffenhet i
övrigt att det är lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får vägra
att registrera ett område som licensområde eller besluta om
avregistrering, om områdets beskaffenhet inte medger en
avskjutning av minst en älgkalv om året.

Ett älgskötselområde ska vara lämpat för älgjakt och vara av
sådan storlek att det medger en avskjutning av minst tio vuxna
älgar om året. Länsstyrelsen får vägra att registrera ett
område som älgskötselområde, om området inte uppfyller dessa
krav. Länsstyrelsen får vidare besluta att avregistrera ett
område som inte uppfyller kraven, eller om förvaltningen inte
sker i enlighet med de föreskrifter eller beslut som har
meddelats med stöd av denna lag.

I områden som inte omfattas av första stycket får jakt efter
älg avse endast älgkalv.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet i
tredje stycket på att ett älgskötselområde ska vara av sådan
storlek att det medger en avskjutning av minst tio vuxna älgar
om året.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om älgskötselområden. Lag (2010:2001).

34 § Utan lov är det inte tillåtet att skrämma eller mota vilt från
någon annans jaktområde i andra fall än som avses i 5 § andra stycket
andra meningen. Det är inte heller tillåtet att utan lov locka vilt från
någon annans jaktområde genom utfodring eller på något annat sätt.

35 § Utan medgivande av jakträttshavaren är det inte tillåtet att med
fångstredskap eller vapen som kan användas för jakt ta vägen över annans
jaktområde. Detta får dock ske på vägar som är upplåtna för allmänheten
och även annars, om det sker i lovliga ärenden. Om hund medförs, skall
den hållas kopplad.

Utplantering av vilt m.m.

36 § Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av vilt inte
får sättas ut i frihet eller hållas i hägn utan särskilt tillstånd eller
att andra särskilda föreskrifter eller villkor skall gälla för sådan
verksamhet.

37 § Har upphävts genom lag (1994:1820).

38 § Har upphävts genom lag (1994:1820).

Viltvårdsnämnden

39 § Har upphävts genom lag (2009:1262).

Kunskapsprov m.m.

40 § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet att avlägga prov
i fråga om kunskaper och skjutförmåga som villkor för att få jaga.

Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för
prov som avses i första stycket.

Regeringen får överlämna åt sammanslutning på jaktens och viltvårdens
område att anordna prov, att utfärda bevis om avlagda prov samt att ta
ut avgift för proven.

Avgifter

41 § För att främja viltvården eller andra liknande ändamål
som är förenliga med syftet med denna lag får regeringen
meddela föreskrifter om skyldighet för den som jagar
1. att betala en årlig avgift (viltvårdsavgift),
2. att betala en avgift för vissa slag av vilt som fälls,
3. att betala en särskild avgift för vilt som fällts i strid
mot vad som bestämts i en för jakt meddelad licens.

Avgifter som avses i första stycket 1 skall bilda en fond (viltvårdsfonden) som efter regeringens bestämmande får
användas för angivna ändamål. Lag (2000:593).

Jakttillsynsmän

42 § För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter, som
har meddelats med stöd av lagen, får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer utse jakttillsynsmän.

Jakttillsynsmän får förordnas att med stöd av 47 § ta egendom i beslag.

Ansvar m.m.

43 § För jaktbrott döms till böter eller fängelse i högst ett
år den som
1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet olovligen jagar på
annans jaktområde eller där tillägnar sig vilt eller vid jakt
som sker med stöd av licens bryter mot en för jakten väsentlig
bestämmelse i licensen,
2. med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 3 § eller 31 § första stycket eller mot en föreskrift som har meddelats med
stöd av 29 § 1 eller 30 § första stycket eller
3. med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 32 § eller
mot en föreskrift som meddelats med stöd av 25 eller 29 a §. Lag (2001:163).

44 § Om ett jaktbrott är att anse som grovt, döms till
fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömandet av om brottet är grovt skall särskilt beaktas
1. om det avsåg ett hotat, sällsynt eller annars särskilt
skyddsvärt vilt,
2. om det har utförts vanemässigt eller i större omfattning,
3. om det utförts med otillåten hjälp av ett motordrivet
fortskaffningsmedel eller någon annan motordriven anordning,
4. om det utförts med en särskilt plågsam jaktmetod. Lag (2001:163).

45 § Till böter döms den som med uppsåt eller av grov
oaktsamhet
1. bryter mot 5 § andra stycket eller 13 §,
2. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av 26 § första stycket 1, 2 eller 3 om gärningen inte är belagd med straff i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,
3. bryter mot 27 § om gärningen inte är belagd med straff i
brottsbalken,
4. underlåter att fullgöra skyldighet enligt 28 §,
5. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 29 § 4, 30 § tredje stycket eller 31 § tredje stycket eller
6. bryter mot 35 § eller mot en föreskrift som har meddelats
med stöd av 36 §, 40 § första stycket eller 41 § första
stycket.

Den som med uppsåt bryter mot 34 § döms till böter.

I ringa fall ska inte dömas till ansvar enligt denna paragraf. Lag (2012:153).

46 § Den som obehörigen tar befattning med vilt som han vet
eller har skälig anledning anta har dödats eller åtkommits
genom jaktbrott, döms för jakthäleri till böter eller fängelse
i högst ett år.

Om brottet är att anse som grovt, döms till fängelse, lägst sex
månader och högst fyra år. Vid bedömandet av om brottet är
grovt skall särskilt beaktas sådana omständigheter som anges i 44 § andra stycket 1 och 2.

Till ansvar enligt denna paragraf döms inte om gärningen är
belagd med straff i miljöbalken. Lag (2001:163).

46 a § För försök eller förberedelse till jaktbrott enligt 44 § eller jakthäleri enligt 46 § andra stycket döms till ansvar
enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2011:514).

47 § Påträffas någon på bar gärning då han eller hon begår
jaktbrott, får vilt och sådan egendom som enligt 49 § kan
antas bli förverkad eller som kan antas ha betydelse för
utredning om brottet tas i beslag av jakträttshavaren eller
av någon som företräder honom eller henne. Samma befogenhet
har särskilt förordnade jakttillsynsmän och behöriga
tjänstemän vid Kustbevakningen och Tullverket.

Har egendom tagits i beslag, ska anmälan om detta skyndsamt
göras till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten. Den
polisman eller åklagare som tar emot en sådan anmälan om
beslag ska vidta samma åtgärder som om han eller hon själv
gjort beslaget.

För att undvika att vilt som har tagits i beslag förstörs,
får djuret efter värdering säljas på lämpligt sätt. Lag (2014:698).

48 § Om någon har begått jaktbrott eller jakthäleri, skall vilt
som han eller hon kommit över genom brottet förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för
viltet kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat. Även annat utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om
det inte är uppenbart oskäligt.

Vilt som förverkats tillfaller jakträttshavaren i de fall som
föreskrivs av regeringen. Lag (2005:298).

49 § Jaktredskap, fortskaffningsmedel och annan egendom som
har använts som hjälpmedel vid jaktbrott eller jakthäleri får
förklaras förverkade, om det behövs för att förebygga brott
eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller
egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid
sådana brott, om brottet har fullbordats eller om förfarandet
har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar
förberedelse.

I stället för egendomen kan dess värde helt eller delvis
förklaras förverkat. Lag (2011:514).

50 § I fråga om förverkad egendom gäller särskilda bestämmelser om
förfarandet med sådan egendom i den mån inte annat följer av 47 § tredje
stycket eller 48 § andra stycket. Regeringen får meddela föreskrifter om
undantag från de särskilda bestämmelserna i fråga om djur som behövs för
forskningsändamål eller av någon annan särskild anledning inte bör
säljas på det sätt som anges i bestämmelserna.

51 § Vad som sägs i 46--48 §§ om vilt gäller även i fråga om skinn, ägg
och bon.

51 a § Den som har begått brott enligt denna lag inom Sveriges
ekonomiska zon döms vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig. Lag (1994:1820).

51 b § Om ett brott enligt denna lag har förövats inom den
ekonomiska zonen, får åtal för brottet väckas vid den tingsrätt vars
domkrets är närmast den plats där brottet förövades. Lag (1994:1820).

Bemyndiganden

52 § Regeringen får överlåta åt en förvaltningsmyndighet att
meddela sådana föreskrifter eller beslut som avses i 23-25 och 29-30 §§, 31 § andra och tredje styckena, 36 §, 40 § första och andra styckena, 41 § första stycket 2, 48 § andra
stycket och 50 §. Lag (2009:1261).

Hur beslut får överklagas

53 § Har upphävts genom lag (2000:593).

54 § Länsstyrelsens beslut enligt 33 § om registrering och
avregistrering av licensområde eller älgskötselområde får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt
denna lag får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2010:2001).


Övergångsbestämmelser

1987:259
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, då lagen (1938:274) om
rätt till jakt skall upphöra att gälla.
2. Bestämmelserna i 15--22 §§ gäller inte i fråga om upplåtelser av
jakträtt som har skett före lagens ikraftträdande.
3. Äldre bestämmelser om jakträtt för boställshavare, kronohemmans åbor
och innehavare av kronotorp, skogstorp, odlingslägenheter, kolonat och
fjällägenheter och om ansvar och särskild rättsverkan vid brott mot
sådana bestämmelser skall fortfarande gälla.
4. Den nya lagen inskränker inte de rättigheter som avses i 8 § första
stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt. Bestämmelserna i 8 § andra
stycket samma lag skall tillämpas ifråga om servitut som innefattar
jakträtten på viss fastighet och som upplåtits senast den 31 december 1987.
5. Inom område, som för 1987 års jakt har registrerats med
stöd av 13 § jaktstadgan (1938:279) som älgjaktsområde utan att
vara licensområde, får älgjakt ske enligt äldre bestämmelser tills
vidare, dock längst till utgången av år 1994.

Om området består av minst fem hektar sammanhängande mark,
skall det för tid efter år 1994 på ansökan av områdets innehavare
registreras som licensområde enligt 33 § tredje stycket 1 även om
det inte finns särskilda skäl för en sådan registrering. Om området
består av minst tjugo hektar sammanhängande mark, skall det, om
sökanden begär det, i stället registreras som licensområde enligt 33 § tredje stycket 2. Ansökan om registrering skall göras före utgången
av år 1994. Lag (1994:626).
6. För älgjakten inom renskötselområdet får regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer för en övergångstid meddela föreskrifter som
avviker från bestämmelserna i 33 §.

1991:1769

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser
tillämpas dock i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

1994:1819
1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med
anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
2. 45 § i dess äldre lydelse gäller fortfarande i fall då någon före
ikraftträdandet har underlåtit att fullgöra vad som ålegat honom
enligt 38 § andra stycket eller brutit mot en föreskrift som har
meddelats med stöd av 37 § eller 38 § första stycket.

1994:1820
1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med
anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
2. Beslut om förbud, föreskrift, tillstånd, medgivande eller liknande
som fattats enligt 37 och 38 § skall anses meddelat med stöd av
motsvarande bestämmelse i lagen (1994:1818) om åtgärder
beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter, om inte
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar
annat.

1995:65

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

1996:1554

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997, men skall inte
tillämpas för beslut om upplåtelse som fattats med stöd av
rennäringslagen (1971:437) före denna lags i kraftträdande.

2000:593
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. I fråga om sådana upplåtelser som skett före ikraftträdandet
tillämpas äldre bestämmelser. Om avtalet förlängs efter
ikraftträdandet tillämpas dock därefter de nya bestämmelserna i
stället för 16-21 §§ i sin äldre lydelse.
3. Mål som är anhängiga vid arrendenämnden vid ikraftträdandet
skall även därefter handläggas av arrendenämnden.
4. I fråga om arrendenämndens beslut skall bestämmelserna i 53 § andra och tredje stycket fortfarande tillämpas.

2010:2001
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Älgjakt får
dock bedrivas enligt äldre föreskrifter till och med den 29 februari 2012.
2. Ett område som har registrerats som licensområde enligt 33 § i dess äldre lydelse ska utan ansökan registreras som
licensområde enligt 33 § första stycket, om området är av sådan
storlek och beskaffenhet i övrigt att det är lämpat för älgjakt
och medger en avskjutning av minst en älgkalv om året.