Förundersökningskungörelse (1947:948)

Svensk författningssamling 1947:948
t.o.m. SFS 2015:647
SFS nr: 1947:948
Departement/myndighet: Justitiedepartementet Å
Utfärdad: 1947-12-19
Omtryck: SFS 1969:589
Ändrad: t.o.m. SFS 2015:647
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Allmänna föreskrifter om förundersökning

1 § Om det uppkommer fråga om att inleda en förundersökning
om ett brott som endast efter angivelse hör under allmänt
åtal, ska undersökningsledaren vid tillämpning av 23 kap. 1 § tredje stycket första meningen rättegångsbalken ta hänsyn
till brottets svårhetsgrad, sannolikheten av att angivelse
sker, beskaffenheten av de åtgärder som behöver vidtas och
förhållandena i övrigt. Förordning (2014:260).

1 a § Ett beslut att inleda en förundersökning eller att utvidga en
förundersökning skall sättas upp särskilt eller antecknas i akten. Det skall framgå vem som har fattat beslutet.

Undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han skall se till att utredningen bedrivs effektivt och att den
enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara. Undersökningsledaren
skall också ge dem som biträder honom behövliga direktiv för arbetet. Förordning (1994:1429).

2 § Leds förundersökningen av någon annan än åklagaren, ska
undersökningsledaren hålla åklagaren underrättad om
förundersökningens gång, i den mån det behövs med hänsyn till
brottets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt.

Vid förundersökning mot någon som inte fyllt 18 år ska
åklagaren alltid underrättas enligt första stycket, om det
inte är obehövligt.

Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten ska regelbundet
samråda för att motverka dröjsmål i förundersökningar mot dem
som inte fyllt 18 år. Förordning (2014:1109).

2 a § Förundersökning där målsäganden vid tiden för anmälan
inte fyllt 18 år skall bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet
riktats mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det
för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader.

Förundersökningen skall vara avslutad och beslut fattat i
åtalsfrågan så snart det kan ske och inom tre månader efter den
tidpunkt då det finns någon som är skäligen misstänkt för
brottet. Tidsfristen får överskridas endast om det är motiverat
med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda
omständigheter. Förordning (2001:1002).

3 § Finnes anledning antaga att undersökningsledare skulle i samband med
vidtagande av viss till förundersökning hörande åtgärd kunna göra
iakttagelser av väsentlig betydelse för utredningen eller åtalsfrågans
bedömande, bör han, om så lämpligen kan ske, själv vidtaga åtgärden även
om han eljest med hänsyn till dess beskaffenhet ägt uppdraga åt biträde
att vidtaga densamma.

Har förundersökning verkställts av annan än åklagaren, bör denne likväl
personligen höra den misstänkte, om det kan vara av betydelse för
utredningen.

3 a § En polisman som ingriper mot brott eller annars kommer till
platsen för ett brott eller tar upp anmälan skall vidta de
utredningsåtgärder som är möjliga, även om förundersökning inte
hunnit inledas. Utredningen skall om möjligt färdigställas direkt på
plats. Vidtagna åtgärder skall så snart som möjligt anmälas för den
som har rätt att leda förundersökning rörande brottet. Förordning (1994:1429).

4 § Kan det antagas att den misstänkte kommer att dömas till annan
brottspåföljd än böter eller finnes det eljest erforderligt, skall
uppgift rörande den misstänktes levnadsomständigheter infordras från
Skatteverket så snart det kan ske.

Utdrag ur vägtrafikregistret skall infordras, när det finnes
erforderligt att äga tillgång till där antecknade uppgifter.

Finnes anledning att antaga att dagsböter kunna komma att ådömas, skola
den misstänktes inkomst- och förmögenhetsförhållanden utredas.

Om inhämtande av utdrag av allmänna kriminalregistret gäller vad därom
är särskilt stadgat. Förordning (2003:896).

5 § Förhör skall, såvida icke därigenom förundersökningens behöriga gång
motverkas eller polisens eller åklagarens arbete avsevärt för svåras,
hållas å tid och plats, som antagas medföra minsta olägenhet för den som
skall höras. Förhör skall ock i övrigt anordnas så, att onödig
tidsspillan för den hörde undvikes.

Den som skall höras bör, där så kan ske och det ej finnes olämpligt med
hänsyn till utredningen, i god tid kallas till förhöret.

Om ersättning av allmänna medel till den som under förundersökning
inställt sig till förhör gäller vad därom är särskilt stadgat.

5 a § Den som förhörs skall, om det kan antas vara av värde, uppmanas
att till förundersökningsledaren anmäla adressändring som inte är
tillfällig. En sådan uppmaning skall avse den tid som kan beräknas
förflyta till dess målet är avslutat, genom lagakraftägande dom eller på
annat sätt. Den myndighet som mottar en anmälan om adressändring skall
vid behov vidarebefordra den till den domstol eller annan myndighet som
handlägger målet. Förordning (1990:1415).

5 b § Om en målsägande bedöms ha behov av särskilda
skyddsåtgärder enligt 13 f § ska, om förundersökningen inte
motverkas eller polisens eller åklagarens arbete inte
avsevärt försvåras,
1. förhör med målsäganden hållas i lokaler som är avsedda för
detta ändamål,
2. upprepade förhör med målsäganden hållas av samma
förhörsledare, och
3. förhör med målsäganden som avser brott enligt 4 kap. 1-5 §§ och 6 kap. brottsbalken och lag (1982:316) om förbud
mot könsstympning av kvinnor hållas av en person av visst kön
om målsäganden begär det.

Första stycket 3 gäller även förhör som avser brott där
målsäganden har utsatts för våld av en misstänkt som är
närstående eller tidigare närstående till målsäganden eller
där omständigheterna är sådana att målsäganden har ett
befogat intresse av att förhör hålls av en person av visst
kön. Förordning (2015:477).

6 § Uppkommer under förundersökning fråga om hämtning till förhör och
skall förhöret ej hållas av undersökningsledaren, åligger det
förhörsledaren att skyndsamt underställa frågan undersökningsledarens
pröv ning, såvida ej förhörsledaren äger gripa den som skall höras
eller jämlikt 23 kap. 8 § rättegångsbalken medtaga honom till förhöret
eller ock fara är i dröjsmål, för vilka fall förhörsledaren själv äger
förordna om hämtningen.

Hämtning till förhör av den som skall höras som vittne eller eljest utan
att vara misstänkt för brott bör äga rum allenast när skäl av särskild
vikt föreligga för sådan åtgärd, såsom att förhöret icke eller endast
med avsevärd svårighet kan hållas på den plats, där den som skall höras
befinner sig, eller att vittne behöver inställas på viss plats för
konfrontation eller på brottsplats för prövning av vittnets
iakttagelseförmåga eller till rekonstruktionsförsök eller ock att med
hänsyn till brottets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt särskild
skyndsamhet är av nöden.

7 § Som förhörsvittne bör i första hand ett medborgarvittne
som avses i lagen (1981:324) om medborgarvittnen anlitas, om
ett sådant finns tillgängligt.

Hålls förhör med en kvinna bör ett kvinnligt förhörsvittne
anlitas, om den som ska förhöras begär det och det är
lämpligt.

Om den som ska förhöras begär att, förutom vittnet,
försvarare, målsägandebiträde eller biträde enligt 23 kap. 10 § tredje stycket rättegångsbalken, någon annan ska få närvara
vid förhöret eller att förhöret ska äga rum utan särskilt
förhörsvittne, får detta medges om det kan ske utan men för
utredningen.

En person som på begäran av den som ska förhöras tillåts
närvara vid förhöret får uppmanas att vara förhörsvittne, om
personen är lämplig för uppdraget.

Kan det förväntas att det vid förhör framkommer något som
inte bör uppenbaras, ska undersökningsledaren överväga om det
bör meddelas förbud att röja det som förekommer vid förhöret. Om ett medborgarvittne inte finns tillgängligt, bör den som
är anställd vid Polismyndigheten, Säkerhetspolisen,
Åklagarmyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten anlitas som
förhörsvittne, om det i övrigt är lämpligt.

Finns inget förhörsvittne tillgängligt får förhöret ändå
hållas, om det skulle medföra väsentlig olägenhet att skjuta
upp det. Förordning (2014:1109).

7 a § Vid förundersökningar avseende sådana brott som avses i 2 eller 4 § förordningen (2014:1106) om handläggning av
ärenden om brott av anställda inom polisen och vissa andra
befattningshavare bör undersökningsledaren på begäran av en
ledamot av Polismyndighetens insynsråd eller berört
regionpolisråd låta honom eller henne få närvara vid
förhör.

Undersökningsledaren bör också på andra sätt
tillmötesgå önskemål från en ledamot av Polismyndighetens
insynsråd eller berört regionpolisråd att få följa
förundersökningen i sådana ärenden som anges i första
stycket. Undersökningsledaren får lämna dem upptagningar av
utsagor och andra handlingar som tillförs ärendet. Förordning (2014:1109).

8 § I stället för att förhör hålles må skriftlig berättelse infordras. Kungörelse (1969:589).

9 § Under förundersökning bör vittnesförhör vid domstol påkallas
allenast när särskilda skäl äro därtill såsom att vittne, som sannolikt
har betydelsefulla uppgifter att lämna, vägrar att uttala sig eller att
vittne, vars utsaga är av avgörande betydelse för åtalets anställande
eller omfattning, är ostadigt i sin utsaga eller lämnar uppenbart
oriktiga eller ofullständiga uppgifter eller ock att något särskild
betydelsefullt faktum anses böra på ett mera avgörande sätt fastslås. Kan tillräcklig utredning för bedömande av åtalsfrågan vinnas utan
vittnesförhör vid domstol, bör sådant förhör ej påkallas.

Framställning om vittnesförhör skall innehålla uppgift å, förutom den
som skall höras, den misstänkte, och vad förhöret skall avse samt vara
åtföljd av de handlingar som kunna vara till ledning vid förhöret.

Har den misstänkte ej tidigare erhållit underrättelse om den mot honom
riktade misstanken, skall han erhålla sådan underrättelse senast när
framställning om vittnesförhör göres.

10 § Undersökningsledare har att ställa sig till efterrättelse de
särskilda föreskrifter som må finnas därom, att begäran om yttrande av
sakkunnig myndighet, tjänsteman eller annan som är satt att tillhanda
gå därmed skall framställas i särskild ordning.

Bör den misstänkte undergå rättspsykiatrisk undersökning och bör sådan
för undvikande av tidsutdräkt beslutas redan under förundersökningen,
skall undersökningsledaren göra framställning därom till rätten. Kungörelse (1969:589).

11 § Begär den misstänkte att undersökningsledaren skall vid rätten yrka
upptagande av visst bevis som den misstänkte ämnar åberopa vid
huvudförhandlingen, bör undersökningsledaren under de i 23 kap. 15 § rättegångsbalken angivna förutsättningarna villfara framställningen, om
det kan antagas att beviset äger betydelse för utredningen.

12 § I samband med att den som skäligen misstänks för
brott underrättas om misstanken ska han eller hon också
underrättas om sin rätt att
- anlita biträde av försvarare och att under vissa
förutsättningar få en offentlig försvarare förordnad,
- få information om förändringar av misstanken och ta del av
utredningsmaterial i den utsträckning som följer av 23 kap. 18 § rättegångsbalken,
- vid behov biträdas av tolk och få handlingar som är
väsentliga för att kunna ta till vara sin rätt översatta, och
- inte behöva yttra sig över misstanken.

Den misstänkte ska få informationen på ett språk som han
eller hon förstår.

Om det enligt 23 kap. 22 § rättegångsbalken inte har
genomförts en förundersökning ska den misstänkte underrättas
enligt första stycket senast när åtal väcks eller i samband
med att en klagan om undanröjande av ett strafföreläggande
eller ett föreläggande av ordningsbot ges in till domstol. Förordning (2014:260).

12 a § Den som anhålls eller häktas ska utan dröjsmål få
skriftlig information om de rättigheter som anges i 12 § och
om sin rätt
- att enligt 24 kap. 9 a § rättegångsbalken ta del av de
omständigheter som ligger till grund för beslutet om
anhållande eller häktning,
- att enligt 24 kap. 21 a § rättegångsbalken få en anhörig
eller annan nära person underrättad om frihetsberövandet,
- att få hälso- och sjukvård enligt 5 kap. 1 § häkteslagen (2010:611), och
- att inom den tid som sägs i 24 kap. rättegångsbalken få ett
anhållningsbeslut prövat vid en häktningsförhandling och
frågan om häktning omprövad av domstol.

Den anhållne eller häktade ska informeras på ett språk som
han eller hon förstår och ska ha rätt att behålla den
skriftliga informationen så länge frihetsberövandet består. Förordning (2014:260).

12 b § Har en underrättelse till den misstänkte och hans eller
hennes försvarare enligt 23 kap. 18 § första stycket fjärde
meningen rättegångsbalken lämnats muntligen, ska det genom
tjänsteanteckning av den som lämnat underrättelsen eller på
annat sätt framgå att mottagaren fått del av underrättelsen.

En underrättelse som lämnas skriftligen får sändas med posten,
om det inte av särskilda skäl kan antas att adressaten inte
skulle få underrättelsen därigenom. Underrättelse till den
misstänkte ska dock delges denne, om det för brottet är
föreskrivet svårare straff än fängelse sex månader. Sådan
delgivning får inte ske enligt 38 och 47-51 §§ delgivningslagen (2010:1932). Förordning (2014:260).

13 § Vid en åklagarmyndighet skall noggranna anteckningar
föras om de personer som anhållits såsom misstänkta för brott (anhållningsliggare). Av dessa anteckningar skall framgå:
- tidpunkten då den misstänkte gripits samt, om gripandet
föregåtts av ett förhör som avses i 23 kap. 9 § rättegångsbalken, tidpunkten då förhöret inletts,
- tidpunkten då den misstänkte inställts till förhör enligt 24 kap. 8 § rättegångsbalken,
- tidpunkten då den misstänkte anhållits samt, om anhållandet
föregåtts av ett förhör som avses i 23 kap. 9 § rättegångsbalken, tidpunkten då förhöret inletts, samt
- tidpunkten då ett anhållningsbeslut hävts eller en
häktningsframställning gjorts.

Har minst tolv timmar förflutit mellan gripandet och
inställandet till förhör enligt 24 kap. 8 § rättegångsbalken
skall anledningen till dröjsmålet särskilt anges. Har
anhållningsbeslutet inte kunnat verkställas omedelbart eller
har den gripne eller anhållne avvikit, skall nödvändiga
uppgifter lämnas om detta.

En överåklagare, vice överåklagare eller chefsåklagare, som är
kammarchef, skall minst en gång i kvartalet granska
anteckningarna. Förordning (2004:1267).

13 a § Målsäganden ska så snart som möjligt underrättas om att åklagaren under vissa förutsättningar kan föra talan om enskilt anspråk med anledning av brott och om möjligheterna för målsäganden att få ersättning enligt brottsskadelagen (2014:322). Vårdnadshavaren till ett barn som har bevittnat brott ska underrättas om möjligheterna till brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen, om inte vårdnadshavaren är misstänkt för brottet. I samband med underrättelserna bör också på lämpligt sätt upplysning lämnas om de regler som gäller för handläggningen av sådana anspråk.

Om brottet är sådant att det kan bli fråga om att förordna ett målsägandebiträde enligt lagen (1988:609) om målsägandebiträde eller att meddela kontaktförbud enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud eller om målsäganden har behov av särskilda skyddsåtgärder enligt 13 f § ska målsäganden så snart som möjligt underrättas om de regler som gäller för förordnande av målsägandebiträde eller meddelande av kontaktförbud samt om vilka skyddsåtgärder som finns och om möjlighet till alternativt boende.

Målsäganden ska så snart som möjligt informeras om
- reglerna om stödperson i 20 kap. 15 § och 23 kap. 10 § rättegångsbalken,
- möjligheterna att få rättshjälp och rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619),
- möjligheten att begära att en europeisk skyddsorder utfärdas och sänds över till en annan medlemsstat i Europeiska unionen enligt lagen (2015:642) om europeisk skyddsorder,
- möjligheten till och förutsättningarna för medling enligt lagen (2002:445) om medling med anledning av brott,
- vilka myndigheter, organisationer och andra som kan lämna stöd, hjälp och vård,
- de kontaktuppgifter som behövs för att få upplysningar om det egna ärendet,
- den fortsatta handläggningen och vilken roll han eller hon kommer att ha i den,
- rätten till tolkning och översättning,
- rätten till ersättning för kostnader vid inställelse till förhör och sammanträden i domstol,
- vart han eller hon kan vända sig med klagomål som rör handläggningen av ärendet, och
- att han eller hon på begäran kan få information om hur ärendet fortskrider hos polisen, åklagare eller domstol om det kan ske utan men för utredningen.

En åtgärd enligt första stycket andra meningen behöver inte vidtas om det är uppenbart att den inte behövs eller om det är förenat med betydande svårighet att vidta åtgärden. Förordning (2015:647).

13 b § Målsäganden ska så snart som möjligt tillfrågas om han
eller hon vill bli underrättad om beslut om att
förundersökning inte ska inledas eller att en inledd
förundersökning har lagts ned, beslut om att åtal inte ska
väckas, tidpunkt och plats för sammanträden i rätten och dom
eller slutligt beslut i målet. Förordning (2015:477).

13 c § Om en gripen, anhållen eller häktad person avviker
eller om frihetsberövandet hävs, ska målsäganden så snart som
möjligt underrättas, om det behövs.

Om en gripen, anhållen eller häktad person har avvikit är den
som ansvarar för den frihetsberövade också ansvarig för att
målsäganden underrättas om det. Den som beslutar om att häva
ett gripande är ansvarig för att målsäganden underrättas om
beslutet. Åklagaren ansvarar för att målsäganden underrättas
om att ett beslut om anhållande eller häktning hävs. Förordning (2015:477).

13 d § Så snart ett åtal har beslutats ska målsäganden
underrättas om beslutet. Underrättelsen ska innehålla uppgift
om den eller de gärningar som åtalet avser. Förordning (2015:477).

13 e § Målsäganden ska få en skriftlig bekräftelse av den
anmälan om brott som han eller hon har gjort. Om målsäganden
inte behärskar svenska, ska bekräftelsen på begäran
översättas till ett språk som han eller hon behärskar. Om ett
brott anmäls av en målsägande som inte behärskar svenska, ska
en tolk anlitas vid anmälan om målsäganden begär det. Förordning (2015:477).

13 f § För att fastställa en målsägandes behov av särskilda
skyddsåtgärder under förundersökningen och rättegången ska
polisen så snart som möjligt göra en individuell
skyddsbedömning. Vid bedömningen ska hänsyn särskilt tas till
brottets allvar och målsägandens personliga förhållanden. En
målsägande som är under 18 år ska alltid anses ha ett
särskilt skyddsbehov.

En skyddsbedömning ska omprövas vid behov. Förordning (2015:477).

14 § Läggs en förundersökning ned eller beslutas det att åtal
inte ska väckas, ska den som hörts som skäligen misstänkt för
brottet underrättas.

Beslutas det att förundersökning inte ska inledas eller att
en inledd förundersökning ska läggas ned eller att åtal inte
ska väckas, ska underrättelse lämnas till en målsägande som
angett brottet, anmält enskilt anspråk i anledning av brottet
eller begärt att bli underrättad. Har den som övertagit
målsägandens anspråk gjort anmälan om enskilt anspråk, ska
även han eller hon underrättas.

Underrättelse enligt andra stycket behövs inte vid beslut av
Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen om att inte inleda
eller att lägga ned en förundersökning, om utredningen inte
lett så långt att någon varit skäligen misstänkt för brottet. Målsäganden ska dock alltid underrättas om han eller hon har
begärt det.

En myndighet, en kommun eller ett landsting som har till
uppgift att handlägga disciplinärenden enligt lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. och
som har gjort en åtalsanmälan ska genast underrättas om en
åtgärd som avses i andra stycket eller om att ett väckt åtal
har lagts ned. Förordning (2014:1109).

14 a § En utlänning som kan beviljas ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716) skall av förundersökningsledaren underrättas om den
möjligheten. Förordning (2007:321).

14 b § Underrättelseskyldighet enligt 27 kap. 31 § rättegångsbalken ska fullgöras av den åklagare som är eller
har varit förundersökningsledare.

När en underrättelse har underlåtits enligt 27 kap. 33 § andra stycket rättegångsbalken, ska den åklagare som är eller
har varit förundersökningsledare underrätta Säkerhets- och
integritetsskyddsnämnden om detta.

Om den åklagare som avses i denna paragraf inte kan fullgöra
underrättelseskyldigheten enligt första och andra styckena
ska denna i stället fullgöras av en annan åklagare. Förordning (2014:1423).

14 c § Om en förundersökning läggs ned eller om det beslutas
att åtal inte ska väckas, ska den som har underrättats enligt 5 § lagen (2015:632) om talan om skattetillägg i vissa fall
underrättas om att utredning om skattetillägg kan komma att
ske hos Skatteverket. Förordning (2015:636).

15 § Förhör med barn som misstänks för att före 15 års ålder ha
begått brott får hållas endast efter medgivande av
undersökningsledaren. Även utan medgivande får dock ställas de
frågor till barnet som oundgängligen behövs för att klarlägga
om barnet har begått brottet. Förordning (1984:957).

16 § Skall förhör hållas med barn i fall som avses i 15 §, skall
socialnämnden, om hinder inte möter, i god tid underrättas om tid och
plats för förhöret. Detsamma gäller i fråga om förhör i andra fall med
barn som inte fyllt 20 år, om det finns skäl till antagande att vad som
förekommit bör föranleda ingripande från socialnämnden.

Skall förhör hållas med den som är intagen i ett sådant hem som anges i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga i
anledning av brott eller lagstridig gärning av den intagne, skall även
den som förestår hemmet underrättas. Förordning (1990:189).

17 § Förhör med någon som är under 18 år och som är misstänkt
för brott, målsägande eller vittne, skall planeras och
verkställas så att det inte uppkommer fara för att den som
förhörs tar skada. Särskild varsamhet bör iakttas om förhöret
rör sexuallivet. Det bör noga tillses att uppseende inte väcks
kring förhöret. Detta får inte göras mer ingående än
omständigheterna kräver. Förhör får inte äga rum fler gånger än
som är nödvändigt med hänsyn till utredningens art och barnets
bästa. Förordning (2001:645).

18 § Förhör med någon som är under 18 år bör hållas av en
person med särskild kompetens för uppgiften. Förordning (2001:645).

19 § Är utsaga av barn av avgörande betydelse för utredningen, bör, om
det finnes vara av vikt med hänsyn till barnets ålder och utveckling
samt brottets beskaffenhet, någon som äger särskild sakkunskap i barn- eller förhörspsykologi biträda vid förhöret eller yttra sig angående
värdet av barnets utsaga.

Protokoll och anteckningar vid förundersökning

20 § Av förundersökningsprotokollet ska det framgå vem som är
undersökningsledare, vem som har varit förhörsledare och vem
som har sammanställt protokollet. Den som sammanställer
protokollet ska i det ange när detta sker.

I protokollet ska antecknas
- angivelsen eller vad som annars har föranlett
förundersökningen,
- tid och plats för åtgärder under förundersökningen,
- iakttagelser vid brottsplatsundersökning,
- berättelser av hörda personer samt nödvändiga upplysningar
om dem,
- uppgift om att anhörig eller annan närstående har
underrättats om ett frihetsberövande eller att sådan
underrättelse inte har skett,
- uppgift om den misstänkte var påverkad av alkohol eller
annat berusningsmedel vid brottet och om brottet kan antas
stå i samband med missbruk av alkohol eller annat
berusningsmedel av denne,
- namn på förhörsvittne och övriga närvarande vid förhör,
- beslut om att annan än förhörsvittne har tillåtits att
närvara vid förhör samt att det som har framkommit vid förhör
inte får uppenbaras,
- framställningar till rätten om vittnesförhör eller annan
utredning under förundersökningen, om upptagande av bevisning
enligt 23 kap. 15 § rättegångsbalken och om föreläggande att
visa upp skriftligt bevis eller tillhandahålla föremål för
besiktning samt beslut om detta,
- sakkunnigyttranden,
- beslut om uppgifter som rör användning av tvångsmedel,
- underrättelse till misstänkt enligt 23 kap. 18 § första
stycket första meningen rättegångsbalken samt till misstänkt
och hans eller hennes försvarare enligt samma stycke fjärde
meningen med uppgift om de krävt ytterligare utredning eller
i övrigt velat anföra något,
- uppmaning enligt 2 § strafföreläggandekungörelsen (1970:60),
- uppgift om målsägande eller den som övertagit målsägandens
anspråk avser att föra ersättningstalan i anledning av
brottet,
- nödvändiga uppgifter om enskilt anspråk när åklagaren
förbereder sådan talan och, om det är möjligt, den
misstänktes yttrande över sådant anspråk,
- uppgift om uppmaning enligt 5 a §,
- uppgift om det funnits ett barn som har bevittnat brottet
och i så fall var barnet har befunnit sig, och
- det som i övrigt är av betydelse att anteckna i
protokollet.

Protokoll ska innehålla nödvändiga diarieuppgifter, såsom
nummer på inkommen angivelse och aktnummer (dossiernummer),
och en kort beteckning av saken. Förordning (2014:324).

21 § I protokoll skall antecknas

beträffande ett vittne: fullständigt namn, upplysning huruvida
vittnet är släkt eller bekant med den misstänkte, målsägande
eller angivare, uppgift om vittnets särskilda förutsättningar
att iaktta eller bedöma det som vittnet hörs om och uppgift om
övriga förhållanden som kan vara av betydelse för bedömande av
vittnets tillförlitlighet.

Beträffande målsägande skall i protokollet antecknas
fullständigt namn.

Uppgift om vittnens och målsägandes personnummer, yrke eller
anställning, bostadsort, postadress, arbetsplats - i förekom- mande fall uppgift om inskrivning i sjömansregistret - och
telefonnummer skall antecknas i protokollet endast om uppgiften
har betydelse för brottsutredningen.

Beträffande en misstänkt skall i protokollet antecknas
fullständigt namn, personnummer eller samordningsnummer, yrke
eller anställning, folkbokföringsort, bostadsort, postadress,
arbetsplats - i förekommande fall uppgift om inskrivning i
sjömansregistret - och telefonnummer och, beträffande den som
inte fyllt tjugo år, föräldrarnas namn och adress, om det är
lämpligt. Avser misstanken brott, för vilket det är föreskrivet
fängelse i mer än sex månader, eller om det annars finns
anledning därtill, skall dessutom antecknas uppgifter om
skolgång, tidigare anställningar, arbetsförhet och
hälsotillstånd. Förordning (1999:1157).

21 a § Uppgifter som avses i 21 § tredje stycket och som inte
har antecknats i protokollet ska antecknas på en särskild
handling. Detsamma gäller uppgift om underrättelser och
information till målsäganden enligt 13 a-13 c §§, uppgift om
att målsäganden vill bli underrättad i fall som avses i 13 b § och uppgift om att den individuella skyddsbedömningen enligt 13 f § har resulterat i att målsäganden har behov av särskilda
skyddsåtgärder under rättegången.

Om informationen i den särskilda handlingen har betydelse för
rättens handläggning av målet, ska handlingen ges in till
domstolen när målet inleds där. Förordning (2015:477).

21 b § När någon som inte har fyllt 18 år är misstänkt för
brott skall i protokoll eller på en särskild handling antecknas
vem eller vilka som enligt 5 och 33 §§ lagen (1964:167) med
särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare har underrättats
och kallats till förhör som hålls med den unge. Förordning (2002:384).

22 § Protokoll skall avfattas så, att det ger en trogen bild av vad som
förekommit vid förundersökningen av betydelse för målet.

Utsaga skall, i de delar den anses böra intagas i protokollet, återgivas
i så nära överensstämmelse som möjligt med det talade ordet. Ordagrann
återgivning behöver dock ej ske annat än då det ligger vikt på att de
exakta ordalagen inflyta i protokollet. Utsaga som ordagrant antecknats
i protokollet skall sättas inom citationstecken.

Finnes det lämpligt att, såsom när flera vittnen höras om samma
förhållande, återgiva utsaga genom hänvisning till förut gjord
uppteckning, skall, där utsagorna ej helt överensstämma, noga angivas, i
vilka hänseenden hänvisning sker.

23 § Vid protokollföring använda memorialanteckningar böra erhålla
slutlig avfattning efter hand som förundersökningen fortskrider; dock
att uppteckning av utsaga som skall granskas enligt 23 kap. 21 § rättegångsbalken skall erhålla slutlig avfattning i samband med sådan
granskning.

Innan åklagare fattar beslut i åtalsfrågan, skall protokollet över den
förundersökning som verkställts före beslutet hava erhållit slutlig
avfattning.

Protokoll skall så snart ske kan uppsättas (slutgiltigt färdig
ställas). Där så finnes lämpligt bör protokollet uppsättas efter hand
som förundersökningen fortskrider.

24 § Kortfattade anteckningar må föras i stället för protokoll, om det
brott, som förundersökningen avser, kan antagas ej föranleda annan
påföljd än böter samt förundersökningen är av mindre omfattning.

Om anteckningar som nu sägs gälle vad beträffande protokoll är stadgat,
där det är tillämpligt; dock att utsaga av person som hörts vid
förundersökningen ej behöver återgivas annorlunda än som en av
förhörsledaren lämnad redogörelse för utsagans väsentliga innehåll. Redogörelsen behöver ej vara granskad av den hörde. Kungörelse (1964:686).

25 § Om det i ett mål som ska tas upp av underrätt inte
behövs någon förundersökning, bör det av polisrapporten eller
annan liknande handling framgå om den misstänkte erkänner
eller förnekar gärningen, utom i de fall det är fråga om ett
brott som omedelbart har iakttagits av rätten. I fråga om
anteckning i sådan handling av utsaga gäller 24 §.

Polismyndigheten meddelar närmare föreskrifter om
handläggning av brottmål utan förundersökning efter samråd
med riksåklagaren. Förordning (2014:1109).

Övervakning som ersättning för häktning

26 § Om det med hänsyn till vad som föreskrivs i 24 kap. 4 § rättegångsbalken finns anledning anta att häktning inte får ske om
övervakning ordnas, skall åklagaren så snart det kan ske försöka ordna
nödvändig övervakning.

Övervakning får anordnas i den misstänktes hem eller annat enskilt hem
eller genom att den misstänkte placeras i lämplig institution. Är den
misstänkte redan placerad i en institution, skall åklagaren överväga
huruvida särskild övervakning kan vara erforderlig där samt i samråd med
den som förestår vården försöka få till stånd en sådan övervakning.

Övervakning i hem för vård eller boende inom socialtjänsten får ej
anordnas utan särskilt medgivande av länsstyrelsen. Förordning (1988:32).

27 § Har övervakning beslutats, får den misstänkte åläggas
skyldighet att på vissa tider vara tillgänglig i sin bostad
eller på sin arbetsplats. Han eller hon får också åläggas
annat villkor som behövs. Åklagaren ska genast underrätta
Polismyndigheten eller, i förekommande fall, Säkerhetspolisen
om beslut om övervakning och om att övervakningen upphör. Förordning (2014:1109).

28 § Anordnas övervakning av anhållen person, skall anhållandet hävas.

Anmälan om verkställt häktningsbeslut m.m.

29 § Anmälan enligt 24 kap. 17 § tredje stycket
rättegångsbalken görs till den domstol som har beslutat om
häktning. Om målet handläggs vid en annan domstol ska anmälan
i stället göras till den domstolen. Ska anmälan göras under
sådan tid som avses i 1 § förordningen (1988:31) om
tingsrätternas beredskap för häktningsfrågor, görs den till
den tingsrätt som har beredskap.

Har häktningsbeslutet meddelats av överrätt efter särskild
talan mot ett beslut i fråga om häktning, görs anmälan även
till den domstol där brottmålet pågår eller ska tas upp.

Om anmälan gjorts till annan domstol än som avses i första
och andra styckena, ska den utan dröjsmål vidarebefordras
till rätt domstol.

Anmälan enligt denna paragraf görs av åklagaren. Polismyndigheten ska omedelbart underrätta åklagaren om att
ett beslut enligt 24 kap. 17 § tredje stycket
rättegångsbalken har verkställts. Förordning (2014:1109).

30 § Har åklagaren sedan åtal väckts beslutat om reseförbud
eller anmälningsskyldighet eller meddelat ett beslut om
övervakningsåtgärder enligt 2 kap. 1 § lagen (2015:485) om
erkännande och uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder
inom Europeiska unionen, ska det anmälas till den domstol där
brottmålet handläggs. Förordning (2015:492).

Underrättelse om vissa beslut om förvar av egendom

31 § Har åklagare enligt 26 kap. 3 § första stycket
rättegångsbalken tagit fast egendom eller tomträtt i förvar
eller enligt 26 kap. 3 § andra stycket samma balk beslutat att
tomträtt ska förbli i förvar eller upphävt ett beslut om förvar
av fast egendom eller tomträtt, ska åklagaren genast underrätta
inskrivningsmyndigheten. I underrättelsen ska anges den fordran
för vilken förvar har beslutats. Förordning (2008:379).

32 § Har åklagare beslutat om förvar av en fordran eller annan
rättighet och enligt 26 kap. 3 a § rättegångsbalken meddelat
förbud för gäldenären eller annan förpliktad att fullgöra sin
förpliktelse till annan än Kronofogdemyndigheten, ska åklagaren
genast underrätta Kronofogdemyndigheten om detta. Förordning (2008:379).

Anmälan om brott som har begåtts i en annan medlemsstat i
Europeiska unionen

33 § Polismyndigheten är skyldig att ta emot en anmälan om
brott som har begåtts i en annan medlemsstat i Europeiska
unionen, om målsäganden är bosatt i Sverige och inte har
kunnat anmäla brottet i den medlemsstat där det har begåtts
eller har avstått från att anmäla brottet och brottet är
grovt enligt den medlemsstatens rätt.

En anmälan enligt första stycket ska så snart som möjligt
överlämnas till en behörig myndighet i den medlemsstat där
brottet har begåtts, om det inte finns skäl att inleda en
förundersökning i Sverige. Förordning (2015:477).