Förordning (2000:208) om producentansvar för glödlampor och vissa belysningsarmaturer

Svensk författningssamling 2000:208
t.o.m. SFS 2016:800
SFS nr: 2000:208
Departement/myndighet: Miljö- och energidepartementet
Utfärdad: 2000-04-06
Ändrad: t.o.m. SFS 2016:800
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

1 §/Upphör att gälla U:2016-08-02/ I denna förordning regleras producenters skyldighet att
ta hand om avfall som utgörs av sådana elektriska och
elektroniska produkter som utgör glödlampor eller utgör
belysningsarmaturer som tillverkats för att användas i
hushåll, att informera om sitt ansvar, att lämna upplysningar
som rör produkterna samt att samråda om skyldigheternas
fullgörande.

Bestämmelser om producentansvar för andra elektriska och
elektroniska produkter finns i förordningen (2008:834) om
producentansvar för batterier och förordningen (2014:1075) om
producentansvar för elutrustning.

Denna förordning är meddelad med stöd av
- 15 kap. 6 § miljöbalken i fråga om 5-9 §§,
- 15 kap. 7 § miljöbalken i fråga om 10, 11 och 13-15 §§,
- 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 12 §, och
- 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga
bestämmelser. Förordning (2015:24).

1 §/Träder i kraft I:2016-08-02/ I denna förordning regleras producenters skyldighet att ta hand om avfall som utgörs av sådana elektriska och elektroniska produkter som utgör glödlampor eller utgör belysningsarmaturer som tillverkats för att användas i hushåll, att informera om sitt ansvar, att lämna upplysningar som rör produkterna samt att samråda om skyldigheternas fullgörande.

Bestämmelser om producentansvar för andra elektriska och elektroniska produkter finns i förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier och förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning. Förordning (2016:800).

1 a §/Träder i kraft I:2016-08-02/ Denna förordning är meddelad med stöd av
- 15 kap. 12 § miljöbalken i fråga om 5-9 §§,
- 15 kap. 13 § miljöbalken i fråga om 10, 11 och 13-15 §§,
- 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 12 §, och
- 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Förordning (2016:800).

Definitioner

2 § Med elektriska och elektroniska produkter avses i denna
förordning
1. produkter som i sin utformning och för en korrekt funktion
är beroende av elektriska strömmar eller elektromagnetiska
fält,
2. utrustning för generering, överföring och mätning av
elektriska strömmar eller elektromagnetiska fält,
3. material som ingår eller har ingått i sådana produkter eller
utrustning som avses i 1 och 2.

Ett tillbehör till eller en förbrukningsvara som använts i en
elektrisk eller elektronisk produkt är en elektrisk eller
elektronisk produkt enligt denna förordning, endast om
tillbehöret eller förbrukningsvaran har eller har haft en
elektrisk eller elektronisk funktion.

3 § Med producent avses i denna förordning den som yrkesmässigt
tillverkar, för in till Sverige eller säljer elektriska eller
elektroniska produkter.

Tillämpningsområde

4 § Denna förordning ska tillämpas endast på sådana elektriska
och elektroniska produkter som anges i 1 § första stycket.

Förordningen ska inte tillämpas på elektriska eller
elektroniska produkter som ingår i bilar som omfattas av
förordningen (2007:185) om producentansvar för bilar. Förordning (2008:836).

Skyldighet att ta hand om elektriska och elektroniska produkter

5 § En producent skall utan ersättning ta emot en elektrisk
eller elektronisk produkt som
1. lämnas till producenten i samband med att producenten säljer
en elektrisk eller elektronisk produkt, och
2. i normal användning fyller väsentligen samma funktion som
den sålda produkten.

Denna skyldighet att ta emot produkter avser vid varje
försäljningstillfälle lika många produkter som omfattas av
försäljningen.

6 § Om den produkt som producenten säljer är begagnad gäller 5 § endast om den produkt som säljs inte tidigare har sålts av
en producent i Sverige.

7 § Producenten skall fullgöra sin skyldighet enligt 5 § där
producenten levererar den sålda produkten.

8 § Producenten får trots 7 § fullgöra sin skyldighet genom att
anvisa en lämplig plats där elektriska och elektroniska
produkter tas emot för producentens räkning.

En mottagningsplats skall anses lämplig om
1. producenten eller den som producenten anlitat har samrått
med den kommun där skyldigheten skall fullgöras enligt 7 §, och
2. platsen är lämplig från såväl konsument- som miljösynpunkt
efter vad som vid samrådet kommit fram om förhållandena i
kommunen.

9 § Producenten skall se till att de produkter som tagits emot
av producenten, eller av någon som producenten anlitat,
återanvänds, återvinns eller hanteras på ett annat sätt som är
godtagbart från miljösynpunkt. Bestämmelser om hantering och
bortskaffande finns i 15 kap. miljöbalken och i författningar
som meddelats med stöd av de bestämmelserna.

Skyldighet att informera och lämna upplysningar

10 § En producent skall informera om möjligheterna att enligt
denna förordning lämna elektriska och elektroniska produkter
till producenten eller till någon som producenten anlitat. Informationen skall utformas och lämnas på ett sätt som är
lämpligt för att kunna nå de hushåll och andra som kan antas
vilja lämna elektriska eller elektroniska produkter till
producenten.

11 § En producent ska lämna de upplysningar om innehållet i en
elektrisk eller elektronisk produkt som från miljö- eller
hälsosynpunkt behövs för att underlätta sådan förbehandling som
avses i avfallsförordningen (2011:927). Upplysningarna ska på
begäran lämnas till dem som enligt avfallsförordningen
yrkesmässigt förbehandlar avfall av elektriska och elektroniska
produkter.

Denna skyldighet avser produkter som producenten tillverkat,
fört in till Sverige eller sålt. Skyldigheten avser även
produkter som har samma tillverkare och i normal användning
fyller väsentligen samma funktion som de produkter producenten
fört in till Sverige eller sålt.

Om det, med hänsyn till producentens möjligheter, är oskäligt
att kräva att en viss upplysning lämnas, är producenten inte
skyldig att lämna upplysningen. Förordning (2011:998).

12 § Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om vilka
upplysningar som producenten skall lämna enligt 11 §.

Skyldighet att samråda med kommun

13 § Om en berörd kommun begär det, skall producenten samråda
med kommunen om hur de skyldigheter som följer av 5-8 och 10 §§ skall fullgöras. Med berörd kommun avses en kommun där
skyldigheten att ta hand om produkter skall fullgöras enligt 7 §.

Ett samråd skall syfta till att med hänsyn till de lokala
förhållandena i kommunen finna ändamålsenliga sätt att samordna
producentens ansvar enligt denna förordning med kommunens
renhållningsskyldighet.

14 § Producenten skall anses ha fullgjort sin
samrådsskyldighet, om producenten efter en sådan begäran som
avses i 13 §
1. till kommunen lämnat en utförlig redogörelse för hur
producenten fullgör eller avser att fullgöra de skyldigheter
som följer av 5-8 och 10 §§, och
2. gett kommunen tillfälle att överlägga med producenten om de
förändringar eller den samordning som kommunen anser behövs.

Uppgiftsskyldighet

15 § En producent skall till Naturvårdsverket lämna de
uppgifter om fullgörandet av sina skyldigheter enligt denna
förordning som Naturvårdsverket behöver för att kontrollera att
förordningen följs.

Straffbestämmelser

16 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
inte fullgör sina skyldigheter att
1. ta emot elektriska eller elektroniska produkter enligt vad
som följer av 5-8 §§,
2. lämna upplysningar enligt vad som följer av 11 § och de
närmare föreskrifter som meddelats med stöd av 12 §,
3. samråda enligt vad som följer av 13 och 14 §§,
4. lämna uppgifter enligt 15 §.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett
vitesförbud enligt 26 kap. miljöbalken döms inte till ansvar
enligt denna förordning för gärningar som omfattas av
föreläggandet eller förbudet.

Tillsyn och avgifter

17 § Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i
miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det
operativa tillsynsansvar som hör samman med denna förordning
finns i 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken samt 2 kap. 4, 29 och 30 §§ miljötillsynsförordningen.

Bestämmelser om avgifter finns i förordningen (1998:940) om
avgifter för prövning och tillsyn enligt
miljöbalken. Förordning (2011:31).

Bilagan har upphävts genom förordning (2005:210).