Fiskeriförordning (1982:126)

SFS nr: 1982:126
Departement/myndighet: Jordbruksdepartementet
Utfärdad: 1982-02-24
Upphävd: 1994-01-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1993:1097
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)

Innehåll:

• Övergångsbestämmelser

Tillämpningsområde

1 §   Denna förordning avser fiske i Sveriges ekonomiska zon och sjöterritorium. I de fall som särskilt anges gäller förordningen även fiske från svenska fartyg utanför ekonomiska zonen. Förordning (1992:1314).

2 §   Vad som sägs i förordningen om fisk gäller även hummer (Homarus), kräfta, havskräfta (Nephrops), räka, krabba (Cancer), bläckfisk, ostron, pärlmussla, blåmussla och nejonöga.

3 §   Bestämmelserna i förordningen gäller inte i den mån de strider mot strängare föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 respektive 6 §.

4 §   Bestämmelserna i förordningen gäller inte i den mån de strider mot

kungörelsen (1933:282) med vissa bestämmelser rörande fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen,
kungörelsen (1949:97) med vissa bestämmelser rörande lax- och laxöringsfisket i Idefjorden och Svinesund m. m.,
kungörelsen (1971:1018) om tillämpning av stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde eller

förordningen (1985:711) med vissa bestämmelser om torskfisket i Östersjön nordost om Bornholm. Förordning (1985:712).

Allmänna bestämmelser

5 §   Fiskeriverket skall meddela sådana föreskrifter om fiskets vård och bedrivande som
   1. är grundade på internationella överenskommelser eller rekommendationer,
   2. behövs till skydd för lax, öring eller ål,
   3. behövs för fisket i Sveriges ekonomiska zon och i territorialhavet i området mellan territorialgränsen och gränsen för territorialhavet enligt 3 § lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium i lydelsen före den 1 juli 1979, eller
   4. behövs för fisket från svenska fartyg utanför Sveriges ekonomiska zon.

Innan fiskeriverket meddelar sådana föreskrifter som avses i första stycket 2 skall verket samråda med länsstyrelsen. Förordning (1992:1314).

6 §   Länsstyrelsen skall meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande för länet eller delar av detta, om inte annat följer av 5 §.

Länsstyrelsen skall vidare meddela sådana föreskrifter och beslut som anges i 16 §, 22 § och 33 a § fjärde stycket lagen (1950:596) om rätt till fiske.

6 a §   Efter fiskeriverkets bestämmande får länsstyrelsen medge undantag från fiskeriverkets föreskrifter enligt 5 § 2. Förordning (1991:829).

Fredningstider

7 §   Fiske efter hummer, ostron och kräfta är förbjudet under följande tider (fredningstider)
   1. hummer från klockan 17 den 14 juli till klockan 6 den första vardagen efter den 14 september,
   2. ostron från och med den 1 maj till och med den 31 augusti och
   3. kräfta från och med den 1 januari till klockan 17 den första onsdagen i augusti.

Om ytterligare fredningstider för skilda slag av fisk finns särskilda föreskrifter, meddelade med stöd av 5 eller 6 §. Förordning (1991:829).

8 §   Redskap som används till fångst av det slags skaldjur fredningstiden i 7 § första stycket avser får inte stå ute i vattnet under fredningstiden.

Första stycket gäller inte under fredningstiden för hummer i fråga om sådana tinor i vilka både hummer och krabba kan fångas, om tinorna har ändrats på sådant sätt eller satts ut så att det kan antas att de är avsedda att användas endast för fångst av krabba. Förordning (1982:346).

9 §   Den som råkar fånga fredade skaldjur under fredningstiden skall genast släppa ut dem i vattnet. Förordning (1982:346).

10 §   Om det behövs för något vetenskapligt ändamål eller om det annars finns särskilda skäl, får fiskeriverket eller, efter verkets bestämmande, länsstyrelsen medge undantag från föreskrivna fredningstider. Förordning (1991:829).

Fiskemetoder

11 §   Trålfiske får bedrivas endast av den som är yrkesfiskare eller annan för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse och endast inom de områden på allmänt vatten och på de villkor i övrigt som anges i föreskrifter som meddelas av fiskeristyrelsen efter samråd med berörda myndigheter.

Om det behövs får fiskeriverket föreskriva att trålfiske inom vissa områden endast får bedrivas efter tillstånd av fiskeristyrelsen.
Förordning (1991:829).

12 §   Med trålfiske avses fiske med sådana nät-, not- eller vadredskap som bogseras av ett eller flera fartyg och som är fastsatta endast vid fartygen.

Fiske i sötvatten med kilnot, pulsnot, kolknot, spiralnot eller liknande redskap anses inte som trålfiske även om redskapet bogseras på det sätt som anges i första stycket.

13 §   Frågor om tillstånd att sätta ut fasta redskap i allmänt vatten prövas av länsstyrelsen.

Tillstånd att sätta ut fasta redskap för fångst av lax, öring och ål får endast beviljas fiskare för vilkas försörjning fisket är av väsentlig betydelse, om inte annat följer av 2 § lagen (1950:596) om rätt till fiske eller särskilda skäl föranleder annat. Sådana fiskare skall under samma förutsättningar ges företräde till fiske med fasta redskap efter annan fisk.

14 §   Fiske får inte bedrivas med sprängämnen, bedövande eller dödande ämnen, elektrisk ström eller skjutvapen.

Fiske får inte heller bedrivas med harka, ljuster eller med huggkrok, som är försedd med skaft, eller med andra redskap med vilka fisk kan spetsas.

Andra stycket hindrar inte fiske efter ål med ålsax, vars tänder är högst sex millimeter. Huggkrok får också användas för att bärga fisk som har fångats med andra redskap.

15 §   Hummer eller krabba får inte fångas vid dykning.

16 §   Om det behövs för något vetenskapligt ändamål eller om det annars finns särskilda skäl får fiskeriverket eller, efter verkets bestämmande, länsstyrelsen medge undantag från 14 och 15 §§. Förordning (1991:829).

Minimimått m.m.

17 §   Fisk av nedan angivet slag får fångas endast om den har följande minimimått, nämligen

lax 50 centimeter hummer 22 centimeter

öring 35 " havskräfta 13 "

gös 40 " ostron 6 "

kräfta 9 "

Minimimåttet för öring gäller dock inte vid fiske i sötvatten.

Minimimåtten avser
   1. för lax, öring och gös avståndet från nosspetsen till stjärtfenans yttersta spets,
   2. för kräfta, hummer och havskräfta det raka måttet från spetsen av pannhornet till den fasta kanten av den mellersta stjärtfenan och
   3. för ostron dess minsta diameter eller bredd.

18 §   Den som råkar fånga fisk som inte har det minimimått som anges i 17 § skall genast släppa ut fisken i vattnet.

19 §   Om ytterligare minimimått för skilda slag av fisk finns särskilda föreskrifter, meddelade med stöd av 5 respektive 6 §.

20 §   Om det behövs för något vetenskapligt ändamål eller om det annars finns särskilda skäl får fiskeriverket eller, efter verkets bestämmande, länsstyrelsen medge undantag från föreskrivna minimimått. Förordning (1991:829).

Införsel och försäljning m.m.

21 §   Fisk av följande slag får inte föras in till landet eller landas här under följande tider, nämligen
   1. hummer från och med den 15 juli till och med den 15 september,
   2. ostron från och med den 1 maj till och med den 31 augusti och
   3. okokt kräfta från och med den 1 januari till och med den första onsdagen i augusti.

Fisk som inte har det minimimått som anges i 17 § första stycket och stjärtar av havskräfta, vilkas längd understiger 7,5 centimeter, får inte heller föras in till landet eller landas här.

Längden på stjärtar av havskräfta skall mätas från framkanten av den främsta stjärtledens översida till den fasta bakdelen av den mellersta stjärtfenan. Förordning (1991:1187).

22 §   Inom landet får fisk och stjärtar av havskräfta saluhållas, säljas eller köpas för återförsäljning bara om de uppfyller de minimimått som anges i 17 § första stycket och 21 § andra stycket. Förordning (1989:923).

23 §   Fiskeriverket får föreskriva undantag från 21 och 22 §§. Samma befogenhet tillkommer statens jordbruksverk i fråga om okokt kräfta.
Förordning (1991:829).

24 §   I fråga om hantering av oförtullade varor som avses i 21 § gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

Utlänningars fiskerätt

25 §   I Skagerack och Kattegatt norr om en rät linje mellan Skagens fyr och fyren Tistlarna får yrkesfiske bedrivas från danska och norska fiskefartyg i det svenska territorialhavet i området utanför fyra nautiska mil från baslinjerna och i den svenska ekonomiska zonen.
Förordning (1992:1314).

26 §   Efter särskilt tillstånd får yrkesfiske från utländska fiskefartyg bedrivas enligt följande uppställning:

Fartyg från Områden

Danmark I det svenska territorialhavet utanför

fyra nautiska mil från baslinjerna med

undantag för områden som avses i 25 §

samt i den svenska ekonomiska zonen.

Finland I det svenska territorialhavet utanför

fyra nautiska mil från baslinjerna i

Östersjön med Ålands hav, Bottenhavet

och Bottenviken samt i den svenska

ekonomiska zonen.

Ryska federationen, Estland, I en svenska ekonomiska zonen.

Lettland, Litauen, Polen, andra medlemsstater i Europeiska ekonomiska gemenskapen än Danmark.

Frågor om tillstånd prövas av fiskeriverket. Tillstånd kan avse ett visst fiskefartyg eller flera fiskefartyg från en annan stat och kan förenas med villkor. Förordning (1992:1314).

27 §   Utländska medborgare får fiska med sådana handredskap som avses i 20 a § lagen (1950:596) om rätt till fiske i den svenska ekonomiska zonen, i allmänt vatten vid havskusterna, i allmänt vatten i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland samt i enskilt vatten i den omfattning som gäller för svenska medborgare enligt 6, 12, 13, 15 och 20 a §§ lagen om rätt till fiske. Förordning (1992:1314).

28 §   Efter särskilt tillstånd får utländska medborgare, som inte enligt 4 eller 21 § lagen (1950:596) om rätt till fiske är likställda med svenska medborgare, bedriva fiske med annat rörligt redskap än som avses i 27 § i ekonomiska zonen, i allmänt vatten vid havskusterna, i allmänt vatten i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland samt i enskilt vatten i den omfattning som anges i 6--20 §§ lagen om rätt till fiske. Tillstånd krävs även för juridiska personer som till hälften eller mer ägs av utländska medborgare.

Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Tillstånd kan förenas med villkor att fisk som har fångats vid sådant fiske inte får säljas. Lag (1992:1314).

29 §   Om rätt för medborgare i Danmark, Finland eller Norge att fiska i vissa gränsområden finns särskilda bestämmelser i

kungörelsen (1933:282) med vissa bestämmelser rörande fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen,
kungörelsen (1949:97) med vissa bestämmelser rörande lax- och laxöringsfisket i Idefjorden och Svinesund m. m.,
kungörelsen (1971:1018) om tillämpning av stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde och

förordningen (1985:711) med vissa bestämmelser om torskfisket i Östersjön nordost om Bornholm. Förordning (1985:712).

Övriga bestämmelser

30 §   Bestämmelserna i 14, 17 och 18 §§ gäller även i fråga om fiske från svenska fartyg utanför den svenska ekonomiska zonen. Förordning (1992:1314).

31 §   Vid fiske skall fiskeredskapen vara utmärkta i enlighet med föreskrifter som meddelas av fiskeriverket efter samråd med berörda myndigheter. Förordning (1991:829).

32 §   Utöver vad som följer av 4 § första stycket lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. skall svenska fiskebåtar vara införda i båtregistret, om de används yrkesmässigt för fiske eller annan fångst i följande vatten
   1. Kattegatt, begränsat mot norr av räta linjer, dragna från Skagens nordligaste udde till Vinga fyr och vidare därifrån till den närmaste kusten av Hisingen samt mot söder av räta linjer, dragna från Hasenöre till Gniben och från Gilbjerg Hoved till Kullens norra fyr,
   2. Öresund, räknat från linjen Gilbjerg Hoved till Kullens norra fyr i norr till en linje, dragen från Stevns fyr till Falsterbo fyr i söder, samt
   3. farvattnen i Östersjön längs kusten från Falsterbo fyr till Simrishamns fyr samt kring Bornholm och ögruppen Kristiansö.

33 §   Vid fiske från svenska och utländska fiskefartyg i Sveriges sjöterritorium och i den svenska ekonomiska zonen skall ombord på fartygen föras fiskeloggbok i enlighet med föreskrifter som meddelas av fiskeriverket. Detsamma gäller vid fiske från svenska fartyg utanför fiskezonen. Förordning (1992:1314).

33 a §   En ansökan hos utländsk myndighet om tillstånd för svenskt fartyg att fiska i utländsk ekonomisk zon eller fiskezon skall godkännas av Fiskeriverket. Förordning (1993:974).

34 §   Fisk får inte utan tillstånd planteras ut eller flyttas från ett vatten till ett annat eller, i fråga om strömmande vatten, flyttas från ena sidan om en dammbyggnad till den andra.

35 §   Fiskodling får anläggas endast efter tillstånd.

36 §   Frågor om tillstånd som avses i 34 och 35 §§ prövas av fiskeriverket eller, efter verkets bestämmande, av länsstyrelsen.

Om någon i en dom eller ett beslut enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre bestämmelser är ålagd att utföra en åtgärd som kräver tillstånd enligt 34 §, skall tillståndsprövningen enligt denna paragraf endast avse de villkor som kan behövas för att förebygga spridning av smittsamma fisksjukdomar. Förordning (1991:829).

36 a §   Fisketillsynsman förordnas av länsstyrelsen i det län där fisketillsynsmannen har sitt hemvist.

Befattningshavare vid tullverkets gränsbevakning är skyldig att vara fisketillsynsman inom sitt tjänstgöringsområde.

När en fisketillsynsman utövar sin tjänst skall han medföra bevis om sin behörighet enligt bestämmelser som meddelas av fiskeriverket. Förordning (1991:829).

Förfarandet

37 §   Innan föreskrifter som avses i 5 respektive 6 § meddelas skall förslag till sådana föreskrifter ställas ut till granskning under en tid av minst fyra veckor. Kungörelse om förslagets utställande skall före utställningstidens början utfärdas i ortstidning eller tillkännages på annat lämpligt sätt.

Av kungörelsen skall framgå förslagets huvudsakliga innebörd, var det finns att tillgå och till vem erinringar mot förslaget kan framställas.

Om ärendet är brådskande eller om det annars finns särskilda skäl, behöver förslaget inte ställas ut.

38 §   Innan länsstyrelsen meddelar föreskrifter som avses i 6 § skall samråd ske med fiskeriverket. Förordning (1991:829).

Avgifter för vissa ärenden

38 a §   Avgift tas ut för prövning av en ansökan enligt lagen (1950:596) om rätt till fiske i de fall som framgår av andra stycket. Avgift tas också ut för Fiskeriverkets eller länsstyrelsens prövning av en ansökan om tillstånd att använda ett visst fiskeredskap.

För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§ avgiftsfö rordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

Ärendeslag Avgiftsklass

Tillstånd enligt 29 § andra stycket lagen om rätt till fiske till åtgärd som kan hindra

fiskens fria gång 4

Tillstånd att använda visst fiskeredskap 4

Förordning (1992:234).

Ansvarsbestämmelser

39 §   Föreskrifterna om ansvar i 35 a § första stycket lagen (1950:596) om rätt till fiske gäller i fråga om den som gör sig skyldig till olaga fiske genom att med uppsåt eller av oaktsamhet bryta mot
   1. 7 § första stycket, 8 § första stycket, 14, 15 eller 17 § eller villkor som avses i 26 § andra stycket,
   2. förbud som har meddelats med stöd av 5 § eller 6 § första stycket mot viss fiskemetod, mot fiske under fredningstid, eller mot fångst av fisk som inte har visst minimimått.

Föreskrifterna om ansvar i 35 a § första stycket lagen om rätt till fiske gäller även i fråga om den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 33 § eller sådana föreskrifter som avses i 33 §, eller mot 34 eller 35 §. Förordning (1984:372).

39 a §   Föreskrifterna om ansvar i 35 c § lagen (1950:596) om rätt till fiske gäller i fråga om den som gör sig skyldig till olaga fiske genom att med uppsåt eller av oaktsamhet bryta mot 11 § eller sådana föreskrifter som avses i 11 §. Förordning (1984:372).

40 §   Föreskrifterna om ansvar i 35a § andra stycket lagen (1950:596) om rätt till fiske gäller i fråga om den som gör sig skyldig till förberedelse till olaga fiske genom att, med uppsåt att bedriva eller främja sådant fiske,
   1. vid färd på fiskevatten medföra harka, ljuster, bedövande eller dödande ämnen eller någon anordning för fiske med elektrisk ström,
   2. i fiskevatten lägga ut bedövande eller dödande ämnen eller någon anordning för fiske med elektrisk ström.

41 §   Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot
   1. 21 §, 22 §, villkor som avses i 28 § andra stycket eller sådana föreskrifter som avses i 31 §,
   2. 9 §, 18 § eller någon annan föreskrift som har meddelats med stöd av 5 § eller 6 § första stycket än sådant förbud som avses i 39 § första styc ket 2.

För försök till brott mot 21 § döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken. Förordning (1984:372).

42 §   Föreskrifterna om förverkande i lagen (1950:596) om rätt till fiske gäller i fråga om fångst vid olaga fiske eller brott mot sådan föreskrift som avses i 41 § första stycket 2. Dessa föreskrifter gäller också i fråga om fiskeredskap som har använts som hjälpmedel vid olaga fiske eller vid straffbelagd förberedelse till olaga fiske eller i strid mot sådan föreskrift som avses i 41 § första stycket 2. Förordning (1984:372).

43 §   Om någon ertappas på bar gärning med
   1. olaga fiske,
   2. straffbelagd förberedelse till olaga fiske, eller
   3. fiske i strid mot sådan föreskrift som avses i 41 § första stycket 2

får en fisketillsynsman ta i beslag sådan egendom som enligt 42 § denna förordning eller 36 b § andra stycket lagen (1950:596) om rätt till fiske kan förklaras förverkad liksom fartyg eller annat som kan antas ha betydelse för utredningen av brottet. Detsamma gäller fiskeredskap som olagligen har satts ut i fiskevatten.

Samma befogenhet tillkommer under de förutsättningar som anges i första stycket även en därtill behörig kustbevakningstjänsteman. Förordning (1984:372).

44 §   Fisk som har tagits i beslag och som uppenbarligen bör förklaras förverkad skall omedelbart efter beslaget åter släppas ut i det vattenområde där den har fångats, om den är levnadsduglig och utsättandet kan ske utan särskilda kostnader eller besvär.

45 §   Förverkad fisk som inte har släppts ut skall säljas.

Om fisken tillhör ett fredat fiskslag eller inte har föreskrivet minimimått, får den säljas endast till en fiskmjölsfabrik eller till någon som kan antas inte komma att sälja fisken.

Kan försäljning inte ske enligt bestämmelserna i andra stycket, skall fisken förstöras.

46 §   Beslagtagen fisk som är på väg att bli skämd skall genast säljas eller, i det fall som anges i 45 § tredje stycket, förstöras även om dom om förverkande inte föreligger.

Överklagande m. m.

47 §   Länsstyrelsens beslut i ett särskilt fall enligt 2 § andra stycket, 4 § andra stycket, 16 § första stycket 1, 16 § andra stycket, 21 § andra stycket, 22 och 33 a §§ lagen (1950:596) om rätt till fiske, enligt denna förordning eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen får överklagas hos Fiskeriverket.

Fiskeriverkets och Statens jordbruksverks beslut i ett särskilt fall enligt denna förordning eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen får överklagas hos kammarrätten.
Fiskeriverkets beslut i ett sådant ärende som avses i 33 a eller 36 a § får dock inte överklagas.

Fiskeriverket får överklaga länsstyrelsens beslut enligt 6 § första stycket. Förordning (1993:974).

48 §   En myndighet får bestämma att dess beslut skall gälla omedelbart.
Förordning (1990:858).

49 §   Fiskeriverket skall föra ett sammanfattande riksregister över sådana föreskrifter som avses i 6 § och hålla dessa, länsvis ordnade, tillgängliga för allmänheten. Förordning (1991:829).

50 §   Länsstyrelsen skall föra register över sina beslut enligt lagen (1981:533) om fiskevårdsområden enligt föreskrifter som meddelas av Fiskeriverket.

Fiskeriverket skall föra register över samtliga fiskevårdsområden.
Länsstyrelsen skall underrätta Fiskeriverket när en fiskevårdsområdesförening har antagit stadgar och utsett styrelse.

Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av lagen om fiskevårdsområden meddelas av Fiskeriverket. Förordning (1992:234).

51 §   Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av fiskeriverket. Förordning (1991:829).

Övergångsbestämmelser

1983:805

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1982.

Genom förordningen upphävs
   1. kungörelsen (1933:658) med bestämmelser angående utmärkning av vissa fiskeredskap under fiske om natten i saltsjön,
   2. kungörelsen (1950:622) med bemyndigande för fiskeristyrelsen och länsstyrelserna att lämna tillstånd till utsättande av fast fiskeredskap i allmänt vatten,
   3. kungörelsen (1952:752) angående fiske med räktrål efter djuphavsräka,
   4. fiskeristadgan (1954:607),
   5. förordningen (1975:933) om utvidgad registreringsplikt för fiskefartyg i fiskevattnen mellan Sverige och Danmark,
   6. förordningen (1977:1138) om utlännings fiskerätt,
   7. trålfiskeförordningen (1979:484).

Förekommer i en förordning hänvisning till någon föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna förordning, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Föreskrifter om fiskets vård och bedrivande som har meddelats med stöd av 14 § fiskeristadgan (1954:607) skall anses meddelade med stöd av 5 § respektive 6 § första stycket förordningen, om inte fiskeristyrelsen eller länsstyrelsen föreskriver annat.

Äldre bestämmelser om trålfiske och om utmärkning av vissa fiskeredskap om natten i saltsjön skall anses meddelade med stöd av 11 respektive 31 § förordningen, om inte fiskeriverket föreskriver annat.

Bestämmelserna i 8 § fiskeristadgan (1900:78) angående fiskgaller framför turbiner skall fortfarande gälla i fråga om sådana anläggningar som har tillkommit eller för vilka tillstånd har meddelats före den 1 januari 1955. Beslut som avses i 8 § andra stycket om annan anordning än fiskgaller meddelas dock av vattendomstolen enligt 3 kap. 11 § vattenlagen (1983:291). Den som bryter mot 8 § stadgan döms till penningböter. Förordning (1991:1370).

1983:805

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1984. I mål som har anhängiggjorts hos vattendomstol före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

1984:372

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1984. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före den 1 juli 1984.

1990:858

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1990.

I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.