Begravningsförordning (1990:1147)

Svensk författningssamling 1990:1147
t.o.m. SFS 2016:633
SFS nr: 1990:1147
Departement/myndighet: Kulturdepartementet
Utfärdad: 1990-12-06
Ändrad: t.o.m. SFS 2016:633
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning innehåller föreskrifter som ansluter
till begravningslagen (1990:1144).

I förordningen (2012:358) om behörig länsstyrelse i
begravningsärenden finns det föreskrifter om behörig
länsstyrelse i begravningsärenden enligt begravningslagen och
denna förordning. Förordning (2012:359).

2 § De uttryck och benämningar som används i förordningen har
samma betydelse som i begravningslagen (1990:1144). Förordning (2003:947).

Gravkarta

3 § På en gravkarta ska med nummer anges samtliga gravplatser
inom begravningsplatsen.

Äldre gravplatser anges därvid så fullständigt som möjligt.

På gravkartan ska det även anges om det finns en minneslund
eller ett annat gemensamt gravområde utan bestämda
gravplatser. Om det finns områden av båda dessa slag, ska
också detta anges. Förordning (2012:137).

Gravbok och gravregister

4 § En gravbok eller ett gravregister skall föras av den som
förvaltar en allmän begravningsplats. Förordning (1999:882).

5 § I gravboken eller gravregistret skall för varje belagd eller
upplåten gravplats anges
1. nummer enligt gravkartan,
2. namn, personnummer och adress på den eller dem som gravplatsen har
upplåtits, överlåtits eller gått över till,
3. tiden för upplåtelsen,
4. namn och personnummer på den som har gravsatts inom gravplatsen samt
dödsdag och hemort vid dödsfallet,
5. datum för gravsättning samt stoftets eller askans läge inom gravplatsen,
och
6. datum när gravrätten har återlämnats, förverkats eller på något annat
sätt upphört.

Äldre gravplatser och gravar anges därvid så fullständigt som möjligt.

6 § I fråga om en minneslund eller ett annat gemensamt
gravområde utan bestämda gravplatser ska gravboken eller
gravregistret innehålla uppgifter om
1. namn och personnummer på den som har gravsatts inom området
samt dödsdag och hemort vid dödsfallet, och
2. datum för gravsättning. Förordning (2012:137).

Gravbrev

7 § Ett gravbrev ska innehålla uppgifter om
1. vem eller vilka gravrätten har upplåtits till,
2. vilken gravplats som upplåtelsen avser,
3. upplåtelsetiden,
4. huruvida gravrätten är upplåten med begränsningar och
övriga villkor som gäller för upplåtelsen, och
5. vem eller vilka gravrätten ska gå över till, om det har
bestämts vid upplåtelsen.

I gravbrevet ska det också finnas en upplysning om den
anmälningsskyldighet som den avlidne gravrättsinnehavarens
dödsbo har enligt 7 kap. 16 § begravningslagen (1990:1144). Förordning (2012:137).

8 § Om gravrättsinnehavaren under upplåtelsetiden genom ett skriftligt
förordnande har bestämt vem eller vilka som gravrätten skall gå över
till, bör upplåtaren låta anteckna det i gravbrevet.

Upplåtaren bör i gravbrevet också låta anteckna vem eller vilka som
gravrätten har gått över eller överlåtits till.

Kremationsjournal

9 § I en kremationsjournal skall i löpande nummerföljd
antecknas
1. de avlidnas fullständiga för- och efternamn, personnummer,
dödsdag

och hemort vid dödsfallet,
2. datum för utfärdandet av intyg för kremering,
3. datum för kremeringen, och
4. datum för gravsättningen, om askan gravsätts på en
begravningsplats som är belägen vid krematoriet eller, i andra
fall, när och till vem askan har översänts eller lämnats ut.

Detta gäller dock inte kremering av dödfödda som avses i 2 kap. 3 § första stycket tredje meningen begravningslagen (1990:1144). I sådana fall skall i stället datum för
kremeringen antecknas på det där nämnda läkarintyget. Förordning (1999:882).

/Rubriken träder i kraft I:2016-07-01/

Återvinning av metall som inte förbränts vid kremering

9 a §/Träder i kraft I:2016-07-01/ Metall ska maskinellt sorteras ut och skiljas från askan. Utsortering får göras manuellt om det behövs. Förordning (2016:633).

9 b §/Träder i kraft I:2016-07-01/ Innehavaren av krematoriet ska särredovisa kostnaderna och ersättningen från återvinningen i sin redovisning av begravningsverksamheten. Förordning (2016:633).

Gravar

10 § En kistgrav skall vara så djup att en kista som sätts ned i graven
täcks av ett jordlager på minst en meter över kistans högsta del,
gravkullen oräknad.

11 § Ett stoft får gravsättas i en kyrka, ett gravkor eller
något annat särskilt anordnat gravrum bara om stoftet är
balsamerat på ett lämpligt sätt och de ytterligare åtgärder har
vidtagits som den eller de kommunala nämnder som fullgör
uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet kan komma att
besluta till skydd mot olägenheter för människors hälsa med
stöd av 2, 9 och 26 kap. miljöbalken eller föreskrifter
meddelade med stöd av balken.

Stoftet skall vara inneslutet i en lufttät metallkista, när
stoftet skall gravsättas i en kyrka där gudstjänst brukar
hållas eller i ett gravkor som står i omedelbar förbindelse med
en sådan kyrka. Förordning (1999:882).

12 § Före en gravsättning som avses i 11 § skall den som ordnar
med gravsättningen visa att de åtgärder har vidtagits som krävs
för gravsättningen.

Dödsbevis och intyg om dödsorsaken

Gemensamma bestämmelser

13 § Dödsbeviset och intyget om dödsorsaken skall innehålla den
avlidnes namn och personnummer samt uppgift om tid och plats för
dödsfallet.

Dödsbeviset skall dessutom innehålla läkarens uttalande i frågan om
det kan finnas skäl för en rättsmedicinsk undersökning av den döda
kroppen.

Intyget om dödsorsaken skall innehålla läkarens uttalande om
dödsorsaken och uppgift om de undersökningar som ligger till grund
för uttalandet. Förordning (1996:541).

13 a § Har upphävts genom förordning (1996:541).

13 b § Har upphävts genom förordning (1996:541).

13 c § Har upphävts genom förordning (1996:541).

14 § En läkare är skyldig att vid ett dödsfall skyndsamt lämna en
annan läkare de uppgifter som denne behöver för att kunna utfärda
dödsbeviset och intyget om dödsorsaken. Förordning (1996:541).

Dödsbevis

15 § Den läkare som vid ett dödsfall har fastställt att döden
inträtt skall ansvara för att dödsbeviset utfärdas. Beviset skall
lämnas senast första vardagen efter det att dödsfallet konstaterades.

Innan dödsbeviset utfärdas, skall en läkare göra en noggrann yttre
undersökning av den döda kroppen om det inte står klart att en
rättsmedicinsk undersökning skall göras.

Den yttre undersökningen får också underlåtas om en läkare har
undersökt den döde så kort tid före dödsfallet att det föreligger ett
tillförlitligt underlag för att utesluta att det kan finnas skäl för
en rättsmedicinsk undersökning. Förordning (1996:541).

Intyg om dödsorsaken m.m.

16 § Den läkare som har utfärdat dödsbeviset skall även ansvara för
att intyget om dödsorsaken utfärdas. När denne begär det, är den
läkare som har vårdat den avlidne för den sjukdom eller det tillstånd
som ledde till dödsfallet skyldig att utfärda intyget. Den läkare som
skall utfärda intyget skall, om det behövs, ta initiativ till en
klinisk obduktion.

Intyget skall sändas till Socialstyrelsen inom tre veckor från det
att dödsbeviset utfärdades. Denna tidsgräns får överskridas endast om
det finns särskilda skäl. Socialstyrelsen skall i sådant fall
skriftligen underrättas om förseningen och om skälen för denna.

Efter rättsmedicinsk undersökning svarar Rättsmedicinalverket för
att intyget utfärdas och sänds in. Förordning (1996:541).

17 § Skatteverket skall lämna de uppgifter som Socialstyrelsen behöver
för att, om intyget om dödsorsaken inte har kommit in inom den
tidsgräns som anges i 16 §, kunna uppmana den som skall lämna
intyget att genast göra det. Förordning (2003:947).

18 § Om Skatteverket har tagit emot en utländsk handling som
anger att en här i landet folkbokförd person har avlidit i
utlandet, skall verket sända handlingen till Socialstyrelsen. Förordning (2003:947).

Socialstyrelsens föreskrifter

19 § Socialstyrelsen får efter samråd med
Skatteverket, Polismyndigheten och Rättsmedicinalverket
1. meddela föreskrifter om de undersökningar och den
utredning i övrigt som dödsbevis och intyg om dödsorsaken ska
grundas på,
2. meddela ytterligare föreskrifter om vad dödsbevis och
intyg om dödsorsaken ska innehålla och fastställa formulär
för dessa handlingar, och
3. meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för
verkställigheten inom hälso- och sjukvården av 4 kap. 2-5 §§ begravningslagen (1990:1144) och 14-16 §§ denna förordning. Förordning (2014:1290).

Tillstånd till gravsättning eller kremering när stoft har förts
in till Sverige

20 § Till en ansökan om tillstånd till gravsättning eller kremering
enligt 4 kap. 6 § begravningslagen (1990:1144) skall fogas ett intyg
om dödsfallet av behörig myndighet eller behörig läkare i det land där
dödsfallet inträffade.

Intyget skall innehålla uppgift om dödsdagen. Om det är möjligt, skall
intyget också innehålla uppgift om dödsorsaken. Förordning (1991:802).

21 § När Polismyndigheten meddelat tillstånd till
gravsättning eller kremering ska myndigheten sända
tillståndet till Skatteverket.

Polismyndigheten ska sända sådana intyg som avses i 20 § till
Socialstyrelsen. Förordning (2014:1290).

Intyg för gravsättning av stoft och kremering

22 § Ett intyg för gravsättning av stoft eller kremering skall
utfärdas på en blankett som fastställs av Skatteverket. Förordning (2003:947).

23 § Har upphävts genom förordning (1999:882).

24 § När medling enligt 5 kap. 3 § första stycket
begravningslagen (1990:1144) har begärts, skall huvudmannen för
begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var
folkbokförd genast meddela det till Skatteverket.

Om ett intyg för gravsättning eller kremering redan har
utfärdats, skall meddelande lämnas också till de förvaltare av
begravningsplatser och innehavare av krematorier som kan bli
berörda. Förordning (2003:947).

25 § Om medlingen leder till enighet mellan parterna eller
ärendet återkallas hos huvudmannen för begravningsverksamheten,
skall denne meddela detta till dem som har underrättats enligt 24 §. Förordning (1999:882).

26 § När länsstyrelsens beslut enligt 5 kap. 4 § begravningslagen (1990:1144) har vunnit laga kraft, skall
länsstyrelsen genast sända beslutet till den huvudman som har
hänskjutit ärendet. Om länsstyrelsens beslut har överklagats,
skall i stället den domstol som senast handlagt ärendet sända
beslutet.

Huvudmannen skall därefter meddela dem som har underrättats
enligt 24 § att ärendet är slutbehandlat. Förordning (1999:882).

Vid kremering och gravsättning

27 § När stoftet efter en avliden har kremerats eller när
askan eller stoftet har gravsatts på en begravningsplats i
Sverige, skall den som innehar krematoriet eller den som
förvaltar begravningsplatsen genast meddela det till
Skatteverket.

Till sådant meddelande från den som innehar krematoriet skall
ett utdrag ur kremationsjournalen fogas.

Första och andra styckena gäller dock inte i fall som avses i 2 kap. 3 § första stycket tredje meningen begravningslagen (1990:1144). Förordning (2003:947).

Vid överförande av aska

28 § När aska lämnas ut för att gravsättas på en
begravningsplats i Sverige, skall den som innehar krematoriet
genast sända ett utdrag ur kremationsjournalen om den avlidne
till den som förvaltar begravningsplatsen. Ett sådant utdrag
skall också genast sändas till den som skall förvara askan
enligt 5 kap. 13 § begravningslagen (1990:1144).

I fall som avses i 2 kap. 3 § första stycket tredje meningen
begravningslagen (1990:1144) skall i stället det där nämnda
läkarintyget sändas. Förordning (1999:882).

29 § Den som har tagit emot utdraget ur kremationsjournalen eller
läkarintyget enligt 28 § skall se till att askan utan dröjsmål blir
gravsatt eller omhändertagen för förvaring.

Gravsättning på någon annan plats än begravningsplats

Utströende av aska

30 § Askan efter en avliden får strös ut på någon annan plats
än en begravningsplats, om länsstyrelsen ger tillstånd till
det.

Ett sådant tillstånd får ges endast om den plats där askan
ska strös ut är lämplig för ändamålet och om det är uppenbart
att man kommer att hantera askan på ett pietetsfullt sätt. Förordning (2012:359).

Delning av aska

31 § Askan efter en avliden får delas, om länsstyrelsen ger
tillstånd till det. Ett sådant tillstånd får ges endast om
1. det finns synnerliga skäl för det,
2. en del av askan ska gravsättas utomlands, och
3. det är uppenbart att man kommer att hantera askan på ett
pietetsfullt sätt. Förordning (2012:359).

Gemensamma bestämmelser om utströende och delning av aska

32 § Ansökan om tillstånd enligt 30 eller 31 § skall göras av den som
ordnar med gravsättningen.

33 § Om tillstånd meddelas, skall länsstyrelsen i beslutet ange de
villkor för förfarandet med askan som länsstyrelsen anser nödvändiga.

34 § Den som har fått tillstånd enligt 30 eller 31 § skall inom den tid
som länsstyrelsen bestämmer lämna in ett intyg till länsstyrelsen om att
det har förfarits med askan i enlighet med beslutet om tillstånd.

35 § När ett intyg som avses i 34 § har kommit in till länsstyrelsen,
skall länsstyrelsen genast meddela det till Skatteverket. Förordning (2003:947).

Utförsel av stoft från Sverige

Passersedel

36 § Stoftet efter en person som har avlidit i Sverige får
föras ut ur landet om Skatteverket har utfärdat en passersedel.

Passersedeln ska följa med stoftet under transporten. Förordning (2008:1251).

37 § Passersedel får utfärdas bara om
1. intyg för gravsättning av stoft eller kremering kan utfärdas enligt 4 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144), och
2. ett intyg från begravningsentreprenör visar
-- att föreskrifterna i 40, 41 och 43 §§ är uppfyllda, och
-- att kistan inte innehåller något annat än stoftet och sådana personliga
tillhörigheter som skall gravsättas eller kremeras tillsammans med det.

Första stycket 2 gäller dock inte vid utförsel till Danmark, Finland,
Island eller Norge. Förordning ((1991:802).

38 § Passersedeln skall utfärdas på en blankett som fastställs av
Skatteverket. Den skall avfattas på svenska och engelska eller
svenska och franska.

Vid utförsel till Danmark, Finland, Island eller Norge behöver dock
passersedeln avfattas bara på svenska. Förordning (2003:947).

39 § Sedan stoftet har förts ut ur Sverige ska den som ordnat
med transporten över gränsen intyga på en kopia av passersedeln
att stoftet har förts ut och återsända kopian till
Skatteverket. Kopian ska ha kommit in till Skatteverket inom
två veckor från den dag då stoftet fördes ut. Förordning (2008:1251).

Kistans beskaffenhet m.m.

40 § En kista som används för transport från Sverige av en avlidens
stoft skall vara ogenomtränglig för fukt och invändigt innehålla ett
absorberande material.

Kistan kan bestå av
1. en yttre träkista med minst 2 cm tjocka sidor och en inre kista av
zink eller något annat självförstörande material, eller
2. en träkista med minst 3 cm tjocka sidor som invändigt är klädd med
zink eller något annat självförstörande material.

Vid transport med flyg gäller dessutom att kistan skall vara försedd med
en reningsanordning som utjämnar trycket. Om en reningsanordning saknas,
skall kistan vara så hållbar att den kan motstå den tryckförändring som
kan uppkomma under transporten.

41 § Om dödsfallet har orsakats av en smittsam sjukdom, skall kroppen
vid transporten vara klädd i en svepning som är indränkt med en
antiseptisk lösning.

42 § Vid transport till Danmark, Finland, Island eller Norge tillämpas
föreskrifterna i 40 och 41 §§ bara om
1. den som sköter transporten kräver det, eller
2. dödsfallet har orsakats av en smittsam sjukdom och en läkare bestämmer
att föreskrifterna skall tillämpas.

Kistan skall dock vara tät och tillräckligt solid.

43 § En kista som transporteras med vanlig frakt skall förpackas så att
det inte framgår att det är en kista.

På förpackningen skall anges att den skall hanteras med varsamhet.

Utförsel av aska från Sverige

44 § Om askan efter en avliden som har kremerats i Sverige ska
föras ut ur landet, måste ett utdrag ur kremationsjournalen om
den avlidne först inhämtas.

Utdraget ska tillhandahållas av den som innehar krematoriet. Förordning (2008:1251).

45 § Sedan askan har förts ut ur Sverige ska den som ordnat med
transporten över gränsen intyga på utdraget ur
kremationsjournalen att askan har förts ut och återsända
utdraget till innehavaren av krematoriet. Utdraget ska ha
kommit in till krematoriet inom två veckor från den dag då
askan fördes ut.

Innehavaren av krematoriet ska därefter genast sända ett
meddelande till Skatteverket om att askan enligt mottaget bevis
har förts ut ur Sverige. Förordning (2008:1251).

/Rubriken träder i kraft I:2016-07-01/

Reglering av kostnader vid gravsättning

45 a §/Träder i kraft I:2016-07-01/ Kammarkollegiet får meddela föreskrifter om de ersättningsbelopp som ska gälla när gravsättning på gravplats eller motsvarande tillhandahålls enligt 9 kap. 11 § begravningslagen (1990:1144). Beloppen ska avse dels gravsättning på bestämd gravplats, dels gravsättning utan bestämd gravplats. Ersättningsbeloppen ska gälla de följande fem kalenderåren. Huvudmännen för begravningsverksamheten ska på lämpligt sätt informeras om beloppen. Förordning (2016:633).

/Rubriken upphör att gälla U:2016-07-01/

Reglering av kostnader vid gravsättning (s.k. begravningsclearing)

46 §/Upphör att gälla U:2016-07-01/ Kammarkollegiet skall årligen fastställa en taxa enligt
vilken ersättning skall betalas för tjänster som avses i 9 kap. 6 § begravningslagen (1990:1144) när en huvudman enligt 9 kap. 10 och 11 §§ begravningslagen skall ersätta någon som
tillhandahållit dessa tjänster. Förordning (1999:882).

46 §/Träder i kraft I:2016-07-01/ Ersättningsbeloppen ska grundas på en genomsnittlig beräkning av den årliga kostnaden för en gravplats. Genomsnittsbeloppet beräknas genom att nittio procent av huvudmännens samlade kostnader för begravningsverksamheten, minskat med kostnaderna för kremationsverksamheten, divideras med antalet gravplatser hos huvudmännen som är eller har varit upplåtna med gravrätt.

För gravsättning på en bestämd gravplats ska ersättningsbeloppet fastställas till genomsnittsbeloppet multiplicerat med 25. Om gravsättning görs på en redan upplåten gravplats ska ersättningsbeloppet fastställas till genomsnittsbeloppet multiplicerat med det antal år som upplåtelsetiden förlängs med.

För gravsättning utan bestämd gravplats ska ersättningsbeloppet fastställas till genomsnittsbeloppet. Förordning (2016:633).

47 §/Upphör att gälla U:2016-07-01/ Taxan skall grundas på ett underlag som visar den
beräknade kostnaden för de olika tjänsterna. Kammarkollegiet
skall samråda med huvudmännen i fråga om underlaget.

Om den faktiska kostnaden för en viss tjänst regelmässigt
överstiger den beräknade kostnaden i väsentlig mån till följd
av geografiska faktorer, särskilda begravningsseder eller andra
förhållanden, får detta beaktas när taxan för tjänsten
fastställs. Förordning (1999:882).

47 §/Träder i kraft I:2016-07-01/ Svenska kyrkan, Stockholms och Tranås kommuner ska till Kammarkollegiet lämna de uppgifter som framgår av 9 kap. 12 § begravningslagen (1990:1144). Kammarkollegiet får meddela föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas. Förordning (2016:633).

48 § /Upphör att gälla U:2016-07-01 genom förordning (2016:633)./ Kammarkollegiet skall senast den 1 september fastställa
den taxa som skall tillämpas under det följande kalenderåret. Huvudmännen för begravningsverksamheten skall på lämpligt sätt
informeras om taxan. Förordning (1999:882).

Begravningsombud

Begravningsombudets uppgifter

49 § Grundläggande bestämmelser om ett begravningsombuds
uppgifter finns i 10 kap. begravningslagen (1990:1144). Vid
fullgörande av sitt uppdrag ska begravningsombudet inom sitt
verksamhetsområde
1. skaffa sig kännedom om hur begravningsverksamheten är
organiserad och utförs för dem som inte tillhör Svenska
kyrkan och om deras önskemål rörande verksamheten,
2. informera dem som inte tillhör Svenska kyrkan om sin
verksamhet och hålla kontakt med företrädare för andra
trossamfund än Svenska kyrkan och andra berörda parter,
3. hos huvudmannen för begravningsverksamheten föreslå de
åtgärder som behövs för att tillgodose beaktansvärda önskemål
som kommer till begravningsombudets kännedom,
4. skriftligen meddela Kammarkollegiet om han eller hon
tillstyrker eller avstyrker huvudmannens kostnadsberäkningar
avseende begravningsverksamheten. Meddelandet ska lämnas i
omedelbar anslutning till att Svenska kyrkan lämnat
underrättelse om samtliga sina huvudmäns kostnader för
begravningsverksamheten enligt 3 § första stycket
förordningen (1999:729) om begravningsavgift. Om förslaget
avstyrks ska begravningsombudet skriftligen motivera det och
lämna en egen beräkning av kostnaderna.

Begravningsombudet ska senast den 15 maj varje år samråda med
den av huvudmannen utsedde godkände eller auktoriserade
revisorn i frågor som rör huvudmannens årsredovisning och
kravet på särredovisning av begravningsverksamhetens intäkter
och kostnader. Om huvudmannen har utsett två eller flera
godkända eller auktoriserade revisorer är det tillräckligt
att samrådet sker med en av dem.

Är flera begravningsombud förordnade för samma huvudman ska
länsstyrelsen besluta om arbetsfördelningen mellan ombuden. Förordning (2013:804).

Hur begravningsombud utses och entledigas

50 § Verksamhetsområdet för ett begravningsombud omfattar
församlingarna inom en kommun. Länsstyrelsen får besluta om
ett annat verksamhetsområde om det finns skäl för det.

Länsstyrelsen ska ge kommunen tillfälle att föreslå personer
som är lämpliga för uppdraget som begravningsombud. Länsstyrelsen ska också ge andra trossamfund än Svenska kyrkan
samt livsåskådningsorganisationer som är verksamma inom
kommunens område tillfälle att föreslå lämpliga personer. De
förslag på lämpliga begravningsombud som lämnas till
länsstyrelsen ska vara skriftligen motiverade. Förordning (2012:137).

51 § Ett begravningsombud ska utses för en tid av fyra
kalenderår, räknat från och med den 1 januari året efter det
år då det hållits val till kommunfullmäktige. Förordning (2012:137).

52 § Om ett begravningsombud inte fullgör sin uppgift på ett
tillfredsställande sätt får länsstyrelsen entlediga ombudet.

Länsstyrelsen får också entlediga begravningsombudet om denne
inte längre kan anses lämplig för uppdraget eller efter dennes
egen begäran. Förordning (2012:137).

Utbildning av begravningsombud

52 a §/Upphör att gälla U:2016-07-01/ Ett begravningsombud ska medverka i sådan utbildning
som krävs för fullgörande av uppdraget. Förordning (2012:137).

52 a §/Träder i kraft I:2016-07-01/ Begravningsombud ska medverka i sådan utbildning som krävs för fullgörande av uppdraget. Länsstyrelsen ansvarar för utbildning av begravningsombuden.

Länsstyrelsen får fakturera församlingen för kostnader som är hänförliga till utbildning av de begravningsombud som är verksamma inom församlingens förvaltningsområde. Förordning (2016:633).

52 b § Länsstyrelsen ska stödja begravningsombuden med råd i
deras verksamhet samt främja erfarenhetsutbyte mellan ombuden. Förordning (2012:137).

Begravningsombudens ersättning och redovisning

53 § Ett begravningsombud har enligt 10 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144) rätt till skälig ersättning av
huvudmannen för sitt arbete. Ersättningen ska bestå av ett
årligt grundarvode och ett belopp per sammanträde som
begravningsombudet är närvarande vid. Sammanträdesersättning
betalas ut endast för protokollförda sammanträden hos en
huvudman och sammanträden för samråd enligt 2 kap. 2 § andra
stycket begravningslagen. Förordning (2012:137).

54 § Det årliga grundarvodet betalas i förhållande till
folkmängden den 1 januari i den kommun eller annat
verksamhetsområde som begravningsombudet utsetts i enligt
följande.

Folkmängd den 1 januari         Grundarvode, kronor
-24 999                         8 500
25 000-74 999                   11 500
75 000-                         17 000
Sammanträdesarvodet ska vara 450 kronor per sammanträde som
begravningsombudet är närvarande vid. Förordning (2012:137).

55 § Ett begravningsombud som får vidkännas löneavdrag eller
annan inkomstförlust på grund av sammanträden som anges i 53 § eller på grund av utbildning har rätt till ersättning för
sådan inkomstförlust.

Ersättning till ett begravningsombud som driver egen
verksamhet betalas högst med det belopp per sammanträdesdag
eller utbildningsdag som motsvarar 75 procent av
egenföretagarens fastställda sjukpenninggrundande inkomst
enligt 25 kap. socialförsäkringsbalken, delad med 365. Förordning (2012:137).

56 § Ett begravningsombud har enligt 10 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144) rätt till skälig ersättning för
sina kostnader. Ersättning ska betalas för sådana kostnader
som varit nödvändiga för fullgörande av uppdraget.

Reseersättning och traktamente betalas enligt de bestämmelser
om reseförmåner som enligt kollektivavtal gäller för
statstjänstemän i allmänhet. Förordning (2012:137).

57 § Ett begravningsombud ska begära ersättning hos var och en
av huvudmännen inom verksamhetsområdet. Därvid ska
grundarvodet fördelas lika mellan huvudmännen inom
verksamhetsområdet.

I en begäran om ersättning ska de sammanträden som
begravningsombudet varit närvarande vid redovisas. Har
begravningsombudet deltagit i sammanträden som avsett flera
huvudmäns verksamhet, ska det av begäran framgå enligt vilka
grunder ersättningsanspråket har fördelats mellan huvudmännen. Förordning (2012:137).

58 § Ett begravningsombud ska senast den 31 maj varje år ge in
en årsberättelse till länsstyrelsen. Om begravningsombudet har
flera huvudmän ska en årsberättelse ges in för varje huvudman. Om det finns flera begravningsombud för en huvudman ska varje
ombud ge in en egen årsberättelse.

En årsberättelse ska innehålla en redogörelse för verksamheten
under det närmast föregående kalenderåret. Till årsberättelsen
ska fogas en redogörelse för det samråd som begravningsombudet
enligt 49 § har haft med huvudmannens revisor. Av redogörelsen
ska det särskilt framgå hur kravet på särredovisning har
uppfyllts. Årsberättelsen ska också innehålla en redovisning
av den tid som lagts ned på sammanträden och annat arbete,
uppgift om genomgången utbildning samt kostnaderna för
begravningsombudets arbete. Förordning (2012:137).

58 a § Länsstyrelsen ska kontrollera att begravningsombudets
årsberättelse är fullständig och uppfyller de krav som anges i
begravningslagen (1990:1144) och i denna förordning. Om
årsberättelsen är bristfällig ska länsstyrelsen förelägga
begravningsombudet att inkomma med komplettering. Förordning (2012:137).

Överklagande

59 § Skatteverkets beslut om passersedel enligt 36 § får överklagas
hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut får inte överklagas. Förordning (2003:947).


Övergångsbestämmelser

1990:1147
1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 1991.
2. I fråga om gravbrev som har utfärdats före ikraftträdandet gäller
dock fortfarande föreskrifterna i den upphävda begravningskungörelsen (1963:540).

1999:882
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000.
2. Kammarkollegiet skall senast den 31 januari 2000 fastställa
taxa enligt 46 § för år 2000.
3. Utan hinder av vad som anges i 51 § skall förordnandet för
ett ombud första gången gälla till utgången av år 2002.

2003:947

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre
föreskrifter i 59 § gäller fortfarande för överklagande av
beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

2012:137

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2012. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande för dödsfall som har inträffat
före ikraftträdandet.