Anläggningslag (1973:1149)

Svensk författningssamling 1973:1149
t.o.m. SFS 2015:373
SFS nr: 1973:1149
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L1
Utfärdad: 1973-12-14
Omtryck: SFS 1992:1148
Ändrad: t.o.m. SFS 2015:373
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Inledande bestämmelser

1 § Enligt denna lag kan inrättas anläggning som är gemensam
för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av
stadigvarande betydelse för dem (gemensamhetsanläggning). Fråga
om gemensamhetsanläggning prövas vid förrättning.

Kan enligt bestämmelser i annan författning än
fastighetsbildningslagen (1970:988) fråga om inrättande av
anläggning gemensamt för flera fastigheter prövas av domstol
eller annan myndighet, gäller inte denna lag. Den gäller inte
heller en allmän vatten- och avloppsanläggning. Lag (2006:413).

2 § Lagens bestämmelser om fastighet tillämpas även på
1. inskriven tomträtt, och
2. gruva.

Om det är lämpligt, ska bestämmelserna tillämpas även på
1. byggnader och andra anläggningar som inte hör till en
fastighet,
2. naturreservat, och
3. kulturreservat. Lag (2015:373).

3 § Den som innehar en fastighet på grund av ett
testamentariskt förordnande, utan att någon har äganderätten
till den, anses vid tillämpning av lagen som fastighetens
ägare. Som ägare av ett naturreservat eller ett
kulturreservat anses den som har beslutat om reservatet. Lag (2015:373).

Förrättningsmyndighet

4 § Anläggningsförrättning handlägges av lantmäterimyndighet.

Om det är lämpligt, får lantmäterimyndigheten förordna särskild
förrättningsman. Denne skall äga den kunskap och erfarenhet som
uppdraget kräver och även i övrigt vara lämplig till detta. Vad
som i denna lag föreskrives om lantmäterimyndighet gäller i
tillämpliga delar sådan särskild förrättningsman. Lag (1995:1405).

Villkor för inrättande av gemensamhetsanläggning m. m.

5 § Gemensamhetsanläggning får ej inrättas för annan fastighet än sådan
för vilken det är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen.

6 § Gemensamhetsanläggning får inrättas endast om fördelarna av
ekonomisk eller annan art av anläggningen överväger de kostnader och
olägenheter som anläggningen medför.

Gemensamhetsanläggning får icke inrättas för byggnad eller annan
anläggning som ej hör till fastighet, om ökad kostnad eller annan
olägenhet av betydelse därigenom kan komma att uppstå för annan
deltagare i gemensamhetsanläggningen. Lag (1987:126).

6 a § Bestämmelserna i 5 och 6 §§ ska inte tillämpas om det i
en detaljplan har meddelats bestämmelser om en
gemensamhetsanläggning och anläggningsbeslut meddelas under
detaljplanens genomförandetid. Lag (2010:1005).

7 § Gemensamhetsanläggning får ej inrättas, om ägarna av de fastigheter
som skall deltaga i anläggningen och hyresgästerna i sådana fastigheter
mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst
nytta av anläggningen. Hyresgästerna företräds av den eller de
organisationer av hyresgäster som har avtal om förhandlingsordning för
berörda fastigheter eller, om förhandlingsordning inte gäller,
riksorganisation av hyresgäster eller förening, som är ansluten till
sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheterna är
belägna (hyresgästorganisation).

Första stycket gäller icke, om behovet av anläggningen är
synnerligen angeläget. Lag (1989:726).

8 § Gemensamhetsanläggning skall förläggas och utföras på sådant
sätt att ändamålet med anläggningen vinnes med minsta intrång och
olägenhet utan oskälig kostnad. Åtgärd för att underlätta framtida
tillbyggnad eller ökat utnyttjande av anläggningen får vidtagas,
om åtgärden medför endast ringa ökning av kostnaden.

9 § Inom ett område med detaljplan eller områdesbestämmelser
får en gemensamhetsanläggning inte inrättas i strid mot
planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller
bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser
göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda
bestämmelser för bebyggande eller användning av mark än de
som avses i första stycket, ska anläggning inrättas så att
syftet med bestämmelserna inte motverkas. Lag (2014:207).

10 § Inom områden som inte omfattas av detaljplan, får en
gemensamhetsanläggning inte inrättas, om anläggningen skulle försvåra
områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller
motverka lämplig planläggning av området. Lag (1987:126).

11 § Gemensamhetsanläggning får ej inrättas, om olägenhet av någon
betydelse uppkommer för allmänt intresse.

Första stycket gäller icke när anläggningen är till övervägande nytta
från allmän synpunkt.

Skyldighet att avstå utrymme

12 § Mark eller annat utrymme för gemensamhetsanläggning får tagas i
anspråk på fastighet som skall deltaga i anläggningen eller på annan
fastighet, om det icke orsakar synnerligt men för fastigheten. Större
utrymme får dock ej tagas i anspråk än som behövs med hänsyn till
fastigheter som kan anslutas enligt 5 §.

Även om synnerligt men uppkommer, är fastighet skyldig att avstå
utrymme, om anläggningen behövs för ett större antal fastigheter eller
av annan orsak är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Om ägaren
begär det, skall fastigheten inlösas. Är olägenheten begränsad till viss
del av fastigheten, skall endast den delen inlösas. Inlösen sker för de
fastigheter som skall deltaga i anläggningen utom sådana som avses i 2 §.

Bestämmelserna i 1 kap. 3 och 4 §§ expropriationslagen (1972:719) äger
motsvarande tillämpning vid upplåtelse och inlösen enligt denna
paragraf. Utan hinder av dessa bestämmelser kan dock särskild rätt, som
tillkommer staten och ej utgör vägrätt, rubbas. Vidare får förordnas att
rätten till utrymme för anläggningen skall ha företräde framför särskild
rätt som tillskapats genom expropriation eller annat tvångsförvärv eller
vid fastighetsbildning eller på liknande sätt, dock ej om den särskilda
rätten utgör vägrätt.

Överföring av fastighetstillbehör

12 a § Lantmäterimyndigheten får besluta att sådana byggnader
eller andra anläggningar, som enligt 2 kap. 1 § jordabalken hör
till en fastighet och ingår i gemensamhetsanläggningen, skall
överföras till och vara samfällda för de fastigheter som deltar
i gemensamhetsanläggningen. För ett sådant beslut krävs att
åtgärden leder till en mer ändamålsenlig markanvändning och att
fördelarna av åtgärden överväger de kostnader och olägenheter
som den medför. Lag (2001:892).

Ersättning för utrymme m.m.

13 § I fråga om ersättning för upplåtelse och inlösen enligt 12 § eller åtgärd enligt 12 a § gäller 5 kap. 10-12 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988). Därvid ska inlösen inte
anses som ett sådant tvångsförvärv som avses i 5 kap. 10 a § andra stycket fastighetsbildningslagen.

I fråga om en ansökan om förrättning som har gjorts före den 1 augusti 2010 eller ett sådant förordnande som avses i 17 § första stycket som har meddelats dessförinnan, ska hänvisningen
i första stycket till fastighetsbildningslagen samt
hänvisningarna i 5 kap. 10 a § fastighetsbildningslagen till
expropriationslagen (1972:719) avse dessa lagars lydelse vid
utgången av juli 2010. Lag (2010:820).

13 a § Ersättning enligt 13 § skall bestämmas i pengar att utbetalas på
en gång. Efter särskilt yrkande får lantmäterimyndigheten, om
det är lämpligt, hänvisa sakägare att vid särskild förrättning föra
talan om sådan ersättning för skada och intrång som är svår att
uppskatta i samband med anläggningsförrättningen. Ansökan om särskild
förrättning skall göras inom den tid, högst tio år, som
lantmäterimyndigheten bestämmer.

Avser förrättningen en fastighet som svarar för en fordran, får
lantmäterimyndigheten besluta enligt första stycket endast om
fordringshavarna medger det. Besväras fastigheten av en gemensam
inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och
fordringshavare som föreskrivs för relaxation i 22 kap. 11 § jordabalken. Om beslutet är väsentligen utan betydelse för någon
rättsägare, krävs dock inte något medgivande av denne. Lag (1995:1405).

13 b § Denna lag är inte tillämplig i fråga om ersättning för skada
eller intrång som uppkommer efter förrättningen och som inte har kunnat
förutses vid denna. Lag (1992:1148).

13 c § Om det är lämpligt och berörda sakägare medger det, får
lantmäterimyndigheten vid förrättningen även pröva ett av en
sakägare framställt yrkande om ersättning som har samband med
förrättningen men rör rättsförhållande som inte skall prövas enligt
denna lag.

Vid handläggning av frågor som avses i första stycket tillämpas
bestämmelserna i 5 kap. 12 c § andra stycket fastighets bildningslagen (1970:988). Lag (1995:1405).

Samfällighet

14 § Gemensamhetsanläggning och rätt till utrymme är samfällda för de
fastigheter som deltager i anläggningen. Inlöst mark är samfälld för de
fastigheter för vilka inlösen skett.

För anläggningens utförande och drift utgör de deltagande fastigheterna
en särskild samfällighet.

Fördelning av kostnader

15 § Grunderna för fördelning av kostnaderna för gemensamhetsanläggnings
utförand e fastställes vid förrättningen. För varje fastighet anges
andelstal, som bestämmes efter vad som är skäligt med hänsyn främst till
den nytta fastigheten har av anläggningen. Inlöses mark för endast vissa
av deltagarna i anläggningen, fastställes grunderna för fördelning av
kostnaderna för inlösen särskilt.

Andelstal fastställes även i fråga om kostnaderna för anläggningens
drift. Sådant andelstal bestämmes efter vad som är skäligt med hänsyn
främst till den omfattning i vilken fastigheten beräknas använda
anläggningen. Om det är lämpligt, kan föreskrivas att kostnaderna i
första hand skall fördelas genom att avgifter uttages för anläggningens
utnyttjande. Grunderna för beräkningen av sådana avgifter fastställes
vid förrättningen.

Överenskommelser mellan sakägare m.m.

16 § Avsteg får göras från
1. 5 §, om ägarna av de fastigheter som skall delta i
anläggningen medger det,
2. 8 § såvitt den innebär skydd för enskilt intresse, 12 § första stycket eller 13 §, om de fastighetsägare och andra
sakägare vilkas rätt berörs medger det,
3. 12 a § andra meningen, om anläggningens ägare medger det,
4. 15 §, om det medges av fastighetsägare som åläggs större
bidragsskyldighet än som annars skulle ha gällt och avvikelsen
från bestämmelsen inte sker i otillbörligt syfte.

Svarar fastighet för fordran, får avsteg från 13 eller 15 § med
stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens
innehavare medger det. Besväras fastigheten av gemensam
inteckning, fordras dessutom de medgivanden från
fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av
rättsägare behövs ej, om anläggningens inrättande är
väsentligen utan betydelse för honom. Lag (2001:892).

Påkallande av förrättning

17 § Anläggningsfråga upptages efter ansökan. Har vid
fastighetsreglering förordnats att anläggningsfråga skall
prövas enligt denna lag, får frågan dock upptagas utan ansökan.

Anläggningsfråga får prövas gemensamt med annan
anläggningsfråga eller med fastighetsbildningsåtgärd vid en
förrättning. Sådan gemensam förrättning får åter delas upp på
skilda förrättningar.

Om det behövs vid en förrättning enligt denna lag, får
lantmäterimyndigheten förordna om prövning enligt 14 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988). Lag (2001:892).

18 § Rätt att begära förrättning enligt denna lag har
1. ägaren av en fastighet som ska delta i anläggningen,
2. ägaren av en fastighet som enligt en detaljplan helt eller
till viss del ska användas för allmän plats för vilken
kommunen inte är huvudman eller för trafikanläggning som är
gemensam för flera fastigheter,
3. kommunen,
4. hyresgästorganisation.

En samfällighetsförening får, efter beslut av
föreningsstämman, begära en förrättning som angår
gemensamhetsanläggning under föreningens förvaltning.

Länsstyrelsen kan begära förrättning för inrättande av
anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från
allmän synpunkt.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får
förvärvaren begära förrättning för inrättande av sådan
anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas,
minskas eller förebyggas.

Bestämmelser om rätt för väghållare och den som bygger eller
innehar järnväg att begära förrättning enligt denna lag finns
i 20 a § och 25 § tredje stycket väglagen (1971:948) samt i 2 kap. 20 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Lag (2012:428).

Förrättning

19 § I fråga om förrättning enligt denna lag tillämpas 4 kap. 1-24 och 27-40 §§ samt 6 kap. 6 och 7 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988).

Har hyresgästorganisation påkallat förrättningen eller kan den eljest
beröra hyresgästers rätt, skall lantmäterimyndigheten
underrätta organisationen om tid och plats för sammanträde eller, i fall
som avses i 4 kap. 15 § fastighetsbildningslagen, om förrättningen innan
denna avslutas. Lag (1995:1405).

20 § Innehavare av särskild rätt till fastighet, som inlöses eller
eljest tages i anspråk för gemensamhetsanläggning, är sakägare vid
förrättningen, om hans rätt beröres.

21 § Lantmäterimyndigheten ska utreda förutsättningarna för
anläggningen och ombesörja de tekniska arbeten och de
värderingar som behövs för att inrätta anläggningen. Myndigheten bör då rådgöra med sakägarna. Vid behov ska
myndigheten samråda med de myndigheter som berörs av
anläggningen.

Om förrättningen har begärts endast av ägaren av en fastighet
som lantmäterimyndigheten bedömer inte kan tilldelas en rätt
att delta i anläggningen och som inte heller helt eller till
viss del ska användas till en allmän plats eller
trafikanläggning som avses i 18 § första stycket, får
anläggningen inte inrättas.

Om det är nödvändigt att det finns tillstånd till viss
verksamhet för att myndigheten ska kunna bedöma om
anläggningen är tillåten och under förutsättning att det i
övrigt finns förutsättningar för att inrätta anläggningen,
får myndigheten förelägga en sakägare att inom viss tid ge in
bevis om att ansökan om tillstånd har gjorts. Lag (2014:207).

22 § Om en fråga om inlösen uppkommer, tillämpas 8 kap. 10 § första stycket fastighetsbildningslagen (1970:988). Lag (2013:492).

23 § Har upphävts genom lag (2014:207).

24 § Om det inte finns något hinder mot att inrätta
gemensamhetsanläggningen, skall lantmäterimyndigheten meddela
anläggningsbeslut.

I ett anläggningsbeslut anges
1. gemensamhetsanläggningens ändamål, läge, storlek och
huvudsakliga beskaffenhet i övrigt,
2. de fastigheter som skall delta i gemensamhetsanläggningen,
3. utrymme som upplåts för gemensamhetsanläggningen,
4. en fastighet eller del av en fastighet som inlöses,
5. en byggnad eller annan anläggning som omfattas av ett beslut
enligt 12 a §,
6. tiden för gemensamhetsanläggningens bestånd, om en sådan bör
bestämmas,
7. den tid inom vilken gemensamhetsanläggningen skall vara
utförd,
8. behövliga föreskrifter i fråga om gemensamhetsanläggningens
utförande.

I anläggningsbeslutet får också anges de i
gemensamhetsanläggningen deltagande fastigheternas andelstal i
fråga om kostnaderna för anläggningens utförande och drift.

Prövas anläggningsfråga gemensamt med fastighetsbildningsåtgärd
vid en förrättning, får anläggningsbeslutet upptagas i
fastighetsbildningsbeslutet. Lag (2001:892).

24 a § Lantmäterimyndigheten kan i anläggningsbeslutet bestämma
att styrelsen för en samfällighetsförening får besluta om
ändring av andelstal på grund av att en fastighets
användningssätt ändras stadigvarande.

Styrelsen skall genast underrätta berörd fastighetsägare om
beslut enligt första stycket. Styrelsen skall vidare snarast
möjligt anmäla beslutet för införing i fastighetsregistrets
allmänna del. Beslutet får tillämpas först sedan sådan införing
har skett.

Styrelsens beslut om ändring av andelstal får inte överklagas. Den som är missnöjd med beslutet får väcka talan mot föreningen
enligt vad som sägs i 46 § lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter angående rättelse av uttaxering. Lag (2000:240).

25 § Om det är lämpligt, får anläggningsbeslut meddelas utan hinder av
att tekniska arbeten och värderingar ej utförts.

26 § Tillträde av utrymme som tagits i anspråk eller av mark som inlösts
sker vid den tidpunkt som lantmäterimyndigheten bestämmer. Innan tillträde sker, skall anläggningsbeslutet ha vunnit laga kraft och
ersättning enligt 13 § ha betalats. Lag (1995:1405).

27 § Utan hinder av att ersättning enligt 13 § ej betalats får tillträde
ske, om berörda sakägare medger det. Även utan medgivande får tillträde
ske, sedan lantmäterimyndigheten bestämt förskott på den
ersättning som slutligen fastställes och detta betalats. Är det
uppenbart att förskottet skulle uppgå till endast obetydligt belopp, kan
lantmäterimyndigheten föreskriva att tillträde får ske utan att
förskott betalas.

I beslut om förskott skall anges hur betalningsskyldigheten skall
fördelas mellan delägarna i anläggningen. I beslutet skall vidare anges
den tid inom vilken förskott, som utgör villkor för tillträde, skall ha
betalats. Har betalning ej skett inom utsatt tid, får tillträde ej ske
förrän ersättning enlig t 13 § har betalats.

Även sedan tillträde har skett kan lantmäterimyndigheten på
begäran av sakägare bestämma att förskott skall utgå.

Har förskott bestämts enligt denna paragraf, får den slutliga
ersättningen ej bestämmas till lägre belopp än förskottet. Detta gäller
dock endast om tillträde har skett eller förskottet ändå har betalats. Lag (1995:1405).

27 a § Bestämmelserna i 5 kap. 30 a § fastighetsbildningslagen (1970: 988) om förtida tillträde äger motsvarande tillämpning vid förrättning
enligt denna lag. Vad som sägs om fastighetsbildningsbeslut skall därvid
tillämpas på anläggningsbeslut. Med motsvarande tillämpning av
bestämmelserna om förtida tillträde får förordnas att
anläggningsbeslutet även i övrigt får verkställas utan hinder av att det
ej har vunnit laga kraft. Lag (1977:364).

28 § Förrättning som påbörjats enligt förordnande vid
fastighetsreglering skall inställas, om regleringsförrättningen
inställes. Förrä ttningen skall dock fortsättas, om sakägare som fört
talan vid förrättningen och som kunnat ansöka om denna begär det. Underrättas sakägarna om regleringsförrättning ens inställande vid
sammanträde, skall begäran framställas vid sammanträdet. I annat fall
skall begäran framställas inom tid som lantmäterimyndigheten
föreskriver. Lag (1995:1405).

29 § Förrättningskostnaderna ska, om anläggningsbeslut
meddelats, fördelas mellan ägarna av de fastigheter som ska
delta i anläggningen efter vad som är skäligt.

Om en förrättning har påkallats enligt 20 a § eller 25 § tredje stycket väglagen (1971:948) ska den som begärt
förrättningen svara för förrättningskostnaderna.

Om en förrättning har begärts enligt 2 kap. 20 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, ska den som begärt
förrättningen svara för förrättningskostnaderna.

I övrigt tillämpas 2 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) på förrättning enligt denna lag. Lag (2012:428).

Domstolsprövning

30 § I fråga om fullföljd av talan mot ett beslut eller en
åtgärd av lantmäterimyndigheten enligt denna lag tillämpas 15 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988). Bestämmelserna om
fastighetsbildningsbeslut ska då tillämpas på
anläggningsbeslut.

Mot anläggningsbeslut eller beslut om inställande av en
förrättning som begärts av en hyresgästorganisation får
organisationen föra talan i likhet med vad som gäller för
sakägare.

Mot lantmäterimyndighetens beslut enligt 4 § andra stycket
och 33 a § denna lag förs talan särskilt på sätt och inom tid
som anges i 15 kap. 2 § fastighetsbildningslagen.

Vid tillämpning av 15 kap. 6 § fastighetsbildningslagen i ett
ärende om godkännande enligt 43 § denna lag räknas tiden för
överklagande från dagen för lantmäterimyndighetens beslut. Mot ett beslut om sådant godkännande får den eller de
kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och
byggnadsväsendet och länsstyrelsen föra talan såsom mot ett
anläggningsbeslut. Bestämmelserna i 15 kap. 6 § tredje
stycket fastighetsbildningslagen ska tilllämpas på
lantmäterimyndighetens beslut om debitering av kostnader för
prövning av ärenden om godkännande enligt 43 §. Lag (2014:207).

31 § Bestämmelserna i 16-18 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) om
rättegången i fastighetsbildningsmål äger motsvarande tillämpning på mål
som fullföljts enligt 30 §.

I rättegången likställes hyresgästorganisation med enskild sakägare, om
organisationen fört talan mot lantmäterimyndighetens beslut
eller saken eljest kan beröra hyresgästers rätt. Lag (1995:1405).

Verkställighet m.m.

32 § Ersättning enligt 13 § ska betalas inom tre månader
efter det att ersättningsbeslutet fick laga kraft. På obetald
ersättning ska ränta betalas
1. enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag tillträde
sker, dock längst till utgången av nämnda betalningsfrist,
och
2. enligt 6 § räntelagen från utgången av
betalningsfristen.

I fråga om ersättning som avses i första
stycket och förskott som avses i 27 eller 27 a § ska 5 kap. 16 och 17 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988) tillämpas. Lag (2015:373).

32 a § Lantmäterimyndighetens beslut att med stöd av
bestämmelserna i denna lag förplikta någon att lämna ersättning till en
sakägare får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser.

Vägrar någon utan skäl att avträda mark eller byggnad i rätt tid, har
tillträdaren rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att
komma i besittning av egendomen. Lag (1995:1405).

33 § Ett anläggningsbeslut upphör att gälla, om
1. full ersättning enligt 13 § inte har betalats i
föreskriven ordning inom ett år efter det att beslutet om
ersättning fick laga kraft och inte heller någon som har
tillerkänts sådan ersättning har begärt verkställighet av
ersättningsbeslutet inom samma tid,
2. gemensamhetsanläggningen inte inom den tid som har
bestämts i beslutet har utförts i sådan omfattning att syftet
med anläggningen har tillgodosetts för samtliga deltagande
fastigheter, såvida inte en ansökan om förordnande av en
syssloman enligt 33 a § har gjorts inom samma tid, eller
3. ett beslut att avslå en ansökan som avses i 2 har fått
laga kraft och tiden för utförandet av anläggningen har gått
ut.

Om en fastighet eller en del av en fastighet enligt
anläggningsbeslutet ska inlösas, gäller beslutet i denna del
trots första stycket.

Om det finns särskilda skäl, får lantmäterimyndigheten
besluta om förlängning av de tider som anges i första
stycket.

Ersättning som har betalats får inte krävas tillbaka på grund
av att anläggningsbeslutet har upphört att gälla enligt denna
paragraf.

Första stycket 1 gäller inte ersättning som har fastställts
vid en särskild förrättning enligt 13 a §. Lag (2015:373).

33 a § Om det skäligen kan befaras att anläggningen inte kommer
att utföras inom den tid som anges i anläggningsbeslutet eller
i ett beslut om förlängd tid, får lantmäterimyndigheten på
ansökan av någon som enligt 18 § har rätt att begära
förrättning förordna syssloman för genomförande av
anläggningsbeslutet. En sådan syssloman har de befogenheter som
annars tillkommer delägarna.

I förordnandet för sysslomannen skall lantmäterimyndigheten
ange den tid inom vilken sysslomannen skall ha genomfört
anläggningsbeslutet. Om särskilda skäl föreligger, får
lantmäterimyndigheten besluta om förlängning av denna tid.

Lantmäterimyndigheten beslutar om ersättning till sysslomannen
och om fördelning mellan delägarna av ersättningsbeloppet. Har
detta inte betalats inom den tid som lantmäterimyndigheten
bestämt, får myndighetens beslut verkställas enligt
utsökningsbalken. Lag (1997:616).

34 § Sedan en förrättning enligt denna lag har avslutats och
vunnit laga kraft skall uppgift om den snarast möjligt föras in
i fastighetsregistrets allmänna del. Har förrättningen
överklagats, skall uppgiften föras in där snarast möjligt sedan
domstolens avgörande har vunnit laga kraft.

Uppgift om anläggningsbeslut som har kunnat överklagas särskilt
får föras in i registrets allmänna del även om förrättningen
inte har avslutats. Uppgiften får dock inte föras in innan
beslutet har vunnit laga kraft.

När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har
överklagats eller när ett anläggningsbeslut har överklagats
särskilt, får trots detta uppgift med anledning av
förrättningen eller beslutet föras in i registrets allmänna del
i fråga om sådan del som uppenbart inte berörs av
överklagandet. Detsamma gäller när ett domstolsavgörande i mål
enligt denna lag har överklagats.

Om ett förrättningsbeslut har upphört att gälla, skall
anteckning enligt första-tredje styckena tas bort. Lag (2000:240).

Verkan av ändrade förhållanden m.m.

35 § En fråga som har behandlats och slutligt avgjorts vid en
förrättning får prövas vid en ny förrättning om
1. förhållandena har ändrats på ett sätt som väsentligt
inverkar på frågan,
2. det i det tidigare avgörandet har beslutats att frågan får
omprövas efter viss tid och denna tid har gått ut, eller
3. det i annat fall har framkommit ett klart behov av
omprövning.

Vid den nya förrättningen får det inte beslutas om en sådan
ändring i fråga om kretsen av fastigheter som deltar i en
gemensamhetsanläggning eller en fastighets andelstal att
avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild
synpunkt.

Om den nya förrättningen gäller en fråga av enklare slag och
samfälligheten förvaltas av en samfällighetsförening,
företräder föreningen de delägare som frågan väsentligen
saknar betydelse för. Lag (2015:373).

35 a § En fråga om överföring av byggnader eller andra
anläggningar enligt 12 a § får prövas vid en ny förrättning
även om villkoren i 35 § första stycket inte är uppfyllda.

Om gemensamhetsanläggningen förvaltas av en
samfällighetsförening, företräder föreningen delägarna vid den
nya förrättningen. Lag (2001:892).

36 § Beslutas ändring i fråga om de fastigheter som skall vara anslutna
till gemensamhetsanläggning och förvaltas den till anläggningen knutna
samfälligheten av samfällighetsförening, skall prövas huruvida
föreningen skall upplösas. Förvaltar föreningen även annan samfällighet,
skall i stället prövas huruvida den verksamhetsgren som anläggningen
utgör skall avvecklas.

37 § Inträder fastighet i bestående samfällighet, skall ägaren
förpliktas att utge ersättning till övriga delägare för den andel i ett
enligt 39 § beräknat överskott som tillföres honom genom anslutningen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när andelstal höjes för
fastighet som ingår i samfällighet.

38 § Utträder fastighet ur bestående samfällighet, skall ägaren
tillerkännas ersättning för den andel i ett enligt 39 § beräknat
överskott som han förlorar genom utträdet. Föreligger enligt samma
paragraf underskott, skall han förpliktas utge ersättning för sin andel
däri.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när fastighets andelstal
minskas.

39 § I fråga om samfällighet som förvaltas av samfällighetsförening
skall vid tillämpningen av 37 och 38 §§ som överskott eller underskott
anses skillnaden mellan värdet av anläggningen och föreningens
tillgångar, å ena sidan, samt föreningens förbindelser, å andra sidan. I
fråga om annan samfällighet skall anläggningens värde anses som
överskott. Anläggningens värde uppskattas efter vad som är skäli gt med
hänsyn främst till kostnaderna för dess utförande samt till
anläggningens ålder och fortsatta användbarhet.

Gäller skilda andelstal beträffande anläggningens utförande och drift,
skall överskott eller underskott beräknas för varje sådan
verksamhetsgren för sig.

40 § I fråga om betalning av ersättning enligt 37 eller 38 § äger 32 § första stycket motsvarande tillämpning.

40 a § Om en rätt till mark eller annat utrymme som har
tillkommit genom ett beslut enligt denna lag eller
motsvarande äldre bestämmelser, begränsas eller upphävs genom
ett beslut vid en ny förrättning, ska ägaren av en fastighet
som därigenom frigörs från belastning betala ersättning
enligt 5 kap. 10-12 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988).

I fråga om tillträde till utrymmet tillämpas 26-27 a §§. När
det gäller betalning av ersättningen tillämpas 32 §. Lag (2015:373).

41 § Om fastighet, som är ansluten till gemensamhetsanläggning, ingår i
sammanläggning, övergår fastighetens skyldigheter gentemot övriga
delägare på den nybildade fastigheten.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när fastighet genom
fastighetsreglering i sin helhet överföres till annan fastighet.

42 § Delas fastighet som är ansluten till gemensamhetsanläggning, får
fastighetens skyldigheter gentemot övriga delägare fördelas mellan de
särskilda delarna genom beslut vid fastighetsbildningsförrättningen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när del av fastighet genom
fastighetsreglering överföres till annan fastighet.

Fördelningen skall ske enligt de grunder som anges i 15 §. Den gäller
endast till dess annat bestämts enligt denna lag och skall ej beaktas
vid tillämpningen av 35 §.

42 a § Lantmäterimyndigheten får i samband med
fastighetsbildningsförrättning besluta att en nybildad eller
ombildad fastighet skall anslutas till en befintlig
gemensamhetsanläggning.

Beslutar lantmäterimyndigheten om anslutning, skall myndigheten
också bestämma andelstal för fastigheten och pröva frågan om
ersättning enligt 37 §.

Om gemensamhetsanläggningen förvaltas av en
samfällighetsförening, företräder föreningen delägarna vid
förrättningen. Lag (1997:616).

43 § En överenskommelse om att en fastighet ska inträda i
eller utträda ur en samfällighet eller att en fastighets
andelstal ska ändras har samma verkan som ett beslut vid en
ny förrättning, om överenskommelsen godkänns av
lantmäterimyndigheten. Ett sådant godkännande får lämnas
endast om det är uppenbart att överenskommelsen inte strider
mot denna lag.

Fastigheter som inte ska inträda eller utträda eller vars
andelstal inte ska ändras företräds vid ingående och
godkännande av en överenskommelse av samfällighetsföreningen,
om samfälligheten förvaltas av en sådan. Lag (2015:373).

44 § Upplåtes tomträtt i fastighet som deltager i
gemensamhetsanläggning, skall t omträtten när den inskrivits deltaga i
anläggningen i fastighetens ställe.

45 § Uppgift om fördelning enligt 42 §, om anslutning enligt 42 a § och om godkännande enligt 43 § skall införas i fastighetsregistrets
allmänna del snarast möjligt sedan fördelningen, anslutningen eller
godkännandet har vunnit laga kraft. Lag (2000:240).

Särskilda bestämmelser om enskilda vägar

46 § Till väg hör vägbana och övriga väganordningar.

Anordning, som behövs för vägens bestånd, drift eller brukande är
väganordning. Väganordning är också till väg ansluten brygga eller färja
med färjeläge.

47 § Om särskilda skäl föreligger, kan fastighet anslutas till
gemensamhetsanlägg ning som avser väg utan hinder av att anläggningen
tillgodoser endast tillfälligt behov för fastigheten.

48 § I fråga om gemensamhetsanläggning som avser väg får vid
tillämpningen av 15 § andra stycket särskild fördelning ske av
kostnaderna för de åtgärder som krävs för att vägen skall kunna användas
vintertid.

48 a § Om en fastighet som deltar i en gemensamhetsanläggning
som avser väg tillfälligt använder anläggningen i väsentligt
större omfattning än som får anses svara mot fastighetens
andelstal för driftkostnaderna, är fastighetens ägare skyldig
att till samfälligheten utge skälig ersättning för de kostnader
som uppkommer till följd av den ändrade användningen.

Vid tvist angående fråga som avses i första stycket skall talan
väckas hos mark- och miljödomstolen. Lag (2010:998).

49 § En fastighet får ges rätt att bygga en väg över en annan
fastighet eller att använda en befintlig väg, om en sådan
upplåtelse
1. är av väsentlig betydelse för att tillgodose den
förstnämnda fastighetens behov av väg,
2. av särskilda skäl är lämpligare än att bilda en
gemensamhetsanläggning eller att ansluta fastigheten till en
redan bildad anläggning, och
3. inte medför synnerligt men för den upplåtande fastigheten
eller för en annan fastighet som har rätt att använda
vägen.

För en upplåtelse enligt första stycket ska
ersättning betalas enligt 13 §. Om upplåtelsen avser en rätt
att använda en befintlig väg som ingår i en
gemensamhetsanläggning, ska ersättning i stället betalas
enligt 50 a § andra och tredje styckena. Lag (2015:373).

50 § En fastighet får ges rätt att tillfälligt använda en väg
som inte hör till fastigheten, om upplåtelsen
1. är av väsentlig betydelse för fastighetens ändamålsenliga
användning, och
2. inte medför synnerligt men för en annan fastighet som har
rätt att använda vägen eller för en fastighet som vägen går
över.

För en upplåtelse enligt första stycket ska det betalas
skälig ersättning med hänsyn främst till den slitning av
vägbanan som beräknas uppkomma genom att vägen används. Ersättningen ska bestämmas att betalas på en gång eller
årligen i förskott under den tid som rätten att använda vägen
avser och som den tas i anspråk av den berättigade
fastigheten.

Om vägen under en kortare tid används i väsentligt större
omfattning än som får anses motsvara den ersättning som har
bestämts enligt andra stycket, ska 48 a § tillämpas. Lag (2015:373).

50 a § Om en gemensamhetsanläggning som avser väg förvaltas
av en samfällighetsförening och det är av väsentlig betydelse
för delägarfastigheterna att använda en väg som ingår i en
annan gemensamhetsanläggning, får samfällighetsföreningen ges
rätt att använda vägen. Detta gäller endast om en sådan
upplåtelse av särskilda skäl är lämpligare än att ansluta
fastigheterna till den andra anläggningen.

För en upplåtelse enligt första stycket ska det betalas
skälig ersättning med hänsyn främst till den slitning av
vägbanan som beräknas uppkomma genom att vägen används. Ersättningen ska bestämmas att betalas på en gång eller
årligen i förskott.

Om vägen under en kortare tid används i väsentligt större
omfattning än som får anses motsvara den ersättning som har
bestämts enligt andra stycket, ska 48 a § tillämpas. Lag (2015:373).

51 § Om det enligt denna lag har beslutats att en fastighet
är skyldig att bidra till utförandet eller driften av en väg
och det krävs för utförandet eller driften, får det upplåtas
en rätt för fastigheten att på en annan fastighet ta sand,
grus, jord eller sten, avlägsna eller kvista växande träd,
buskar eller annan växtlighet eller sätta upp en snöskärm.

En rätt att röja träd, buskar eller annan växtlighet får
upplåtas för en fastighet som enligt denna lag har fått rätt
att använda en väg, om det behövs med hänsyn till
trafiksäkerheten.

En upplåtelse enligt första eller andra stycket får inte ske,
om den skulle medföra synnerligt men för den belastade
fastigheten. Intrånget för den belastade fastigheten får inte
heller bli större än nödvändigt. Träd av större prydnadsvärde
eller träd och buskar på en tomt eller i en trädgård får
fällas endast om det finns synnerliga skäl. Innan träd,
buskar eller annan växtlighet avlägsnas eller kvistas, ska
fastighetens ägare eller innehavare underrättas.

För en upplåtelse enligt denna paragraf ska ersättning enligt 13 § betalas. Ersättning för en rätt att ta sand, grus, jord
eller sten ska bestämmas att betalas på en gång. Om
fastigheten inte ges ensamrätt att ta sådana
väghållningsämnen, får det dock bestämmas att ersättning ska
betalas efter visst pris för den mängd som tas varje gång
rättigheten används. Lag (2015:373).

52 § Om en fastighet enligt denna lag har fått en rätt att
bygga eller använda en väg, får det till förmån för
fastigheten beslutas att en grind eller ett led inte får
behållas eller sättas upp på vägen. Ett sådant förbud får
inte avse en grind eller ett led i en korsning av järnväg,
spårväg eller vattenväg. Förbudet får i övrigt begränsas i
den utsträckning som är skälig.

Ett förbud enligt första stycket får inte beslutas, om det
skulle medföra synnerligt men för någon fastighet. För
förbudet ska ersättning betalas enligt 13 §. Ersättningen ska
bestämmas att betalas på en gång. Lag (2015:373).

53 § Fråga om rättighet som avses i 49-52 §§ prövas vid
förrättning enligt denna lag. Har frågan samband med
anläggningsfråga, får den upptagas utan ansökan. I annat fall
upptages den på ansökan av ägaren av den fastighet eller,
beträffande rättighet enligt 50 a §, den samfällighetsförening
till vars förmån rättigheten skall gälla. Frågan får prövas
gemensamt med anläggningsfråga eller fastighetsbildningsåtgärd
vid en förrättning.

Vid förrättningsprövningen äger 8-11 §§, 12 § tredje stycket
och 16 § motsvarande tillämpning. Hänvisningen i 16 § till 12 § första stycket skall därvid avse bestämmelserna i 49-52 §§ om
villkoren för upplåtelse av rättigheten och hänvisningen till 13 § bestämmelserna i samma paragrafer om ersättning för
upplåtelsen. 16 § andra stycket gäller dock endast i fråga om
ersättning för upplåtelse enligt 49 § som avser rätt att bygga
väg över annan fastighet. Lag (1997:616).

54 § I fråga om upplåtelse enligt 49 § som avser rätt att bygga
väg över annan fastighet äger 32 och 33 §§ motsvarande
tillämpning.

Har engångsersättning bestämts för rättighet enligt 49-52 §§ skall ersättningen erläggas inom tre månader efter det att
ersättningsbeslutet vann laga kraft. Rättigheten får icke tagas
i bruk innan betalning skett. I fråga om verkan av
underlåtenhet att betala ersättningen äger 33 § första stycket
motsvarande tillämpning. Har ersättning enligt 49-51 §§ bestämts att utgå med visst årligt belopp, får rättigheten icke
under något år tagas i bruk innan beloppet för samma år
betalats. Lag (1997:616).

54 a § En överenskommelse om ändring av sådan ersättning
enligt 49 § andra stycket, 50 § andra stycket eller 50 a § andra stycket som ska betalas årligen i förskott har samma
verkan som ett beslut vid en ny förrättning, om
överenskommelsen godkänns av lantmäterimyndigheten. Ett
sådant godkännande får lämnas endast om det är uppenbart att
överenskommelsen inte strider mot denna lag.

Om ersättningen avser upplåtelse av en väg som ingår i en
gemensamhetsanläggning som förvaltas av en
samfällighetsförening, företräder föreningen delägarna när
överenskommelsen ingås och frågan om godkännande prövas.

En uppgift om godkännandet ska föras in i
fastighetsregistrets allmänna del snarast möjligt sedan
godkännandet har fått laga kraft. Lag (2015:373).

55 § Skall väg byggas så att den korsar eller eljest berör allmän väg,
järnväg, spårväg, kanal eller flottled, är förvaltningen av denna andra
trafikled berättigad att ombesörja de anordningar som föranledes därav. Verkställer förvaltningen ej själv detta arbete, skall förvaltningen
övervaka arbetet och, om anordningarna icke utföres på ett för trafiken
betryggande sätt, i god tid anmäla förhållandet hos vederbörande
myndighet, som får meddela de föreskrifter som behövs.

56 § Om det behövs för trafiksäkerheten i fråga om en viss
enskild väg eller del av enskild väg, får statlig
väghållningsmyndighet förordna att bestämmelserna i 43, 45-47, 51-53, 61, 64-69 och 72 §§ väglagen (1971:948) skall gälla i
tillämpliga delar.

Vad som i 45-47, 52, 53, 64 och 72 §§ väglagen sägs om
länsstyrelsen skall i stället avse väghållningsmyndigheten.

Vad som i väglagen sägs om väghållare i 61 §, i 63 § andra
stycket såvitt avser föreläggande som har meddelats med stöd av 52 §, i 65 § såvitt avser ersättning enligt 61 § samt i 66 och 69 §§ skall i stället avse staten. Lag (1997:616).

57 § Beslut som väghållningsmyndigheten fattat enligt 56 § får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut av väghållningsmyndigheten gäller omedelbart, såvida
inte något annat bestäms i beslutet. Lag (1997:616).


Övergångsbestämmelser

1974:822

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Lag (1989:726).

1975:662

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Har
skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäller äldre
bestämmelser även för tiden därefter.

1987:126
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
2. Har sammanträde med sakägarna hållits före ikraftträdandet
skall 6 § i dess äldre lydelse tillämpas.
3. Har beslut om undantag från plan eller bestämmelse som
avses i 9 § tredje stycket i dess äldre lydelse vunnit laga kraft
efter utgången av juni 1986, får gemensamhetsanläggning
inrättas utan hinder av de nya bestämmelserna i 9 §. Om
förrättning inte påkallas inom två år från den dag då beslutet
om undantag vann laga kraft, upphör dock beslutet att gälla.

1989:726
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.
2. Har vid förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) sammanträde
med sakägarna hållits före ikraftträdandet, gäller 7 § anläggningslagen
i dess äldre lydelse och övergångsbestämmelserna till lagen (1974:822) om ändring i anläggningslagen.

1995:1405
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
fastighetsbildningsmyndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet.

1998:378

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998 men tillämpas inte
i de fall där det första beslutet i ärendet har meddelats
dessförinnan.

2009:535
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009.
2. I fråga om en begäran om undantag enligt 9 § tredje
stycket som har gjorts före den 1 juli 2009 tillämpas denna
paragraf i dess tidigare lydelse.

2010:1005
1. Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.
2. Äldre föreskrifter gäller för gemensamhetsanläggningar som
omfattas av en gällande fastighetsplan enligt plan- och
bygglagen (1987:10).

2012:183

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande för samfällighetsföreningar som förvaltar en
exploateringssamfällighet enligt lagen (1987:11) om
exploateringssamverkan.

2012:428
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
2. Äldre föreskrifter i 29 § andra stycket gäller fortfarande
om förrättning har begärts före den 1 januari 2013.

2014:207
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förrättningar
där ansökan har inkommit till lantmäterimyndigheten före
ikraftträdandet eller ett förordnande som avses i 17 § första
stycket har meddelats dessförinnan.

2015:373
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. För förrättningar som har påbörjats före ikraftträdandet

a. gäller 2, 3, 35, 49, 51 och 52 §§ i de äldre lydelserna,
och

b. tillämpas inte 40 a §.
3. Den nya lydelsen av 33 § tillämpas även i fråga om
anläggningsbeslut som har meddelats före ikraftträdandet.
4. Bestämmelserna i 50 § tredje stycket och 50 a § tredje
stycket tillämpas även beträffande vägupplåtelser som har
gjorts före ikraftträdandet, dock enbart i fråga om
användning av vägen därefter.