Telekompaketet och tillgången till Internet

Svar på skriftlig fråga 2008/09:201 besvarad av Statsrådet Åsa Torstensson

den 5 november

Svar på fråga

2008/09:201 Telekompaketet och tillgången till Internet

Statsrådet Åsa Torstensson

Karl Sigfrid har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att tillägg 138 till kommissionens förslag COD/2007/0247 och tillägg 166 till kommissionens förslag COD/2007/0248 kommer med i ministerrådets behandling av telekompaketet.

Min inställning är glasklar. Medborgarnas tillgång till Internet är en avgörande välfärdsfråga. I ett samhälle som vårt där alltmer inhämtande av information och kommunikation sker via Internet är det av yttersta vikt att medborgares anslutning till Internet inte kan stängas av på ett rättsosäkert sätt. Detta har regeringen påtalat ibland annat den aktuella lagrådsremissen Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område som handlar om hur det så kallade civilrättsliga sanktionsdirektivet ska implementeras i svensk rätt. Det finns inte heller några sådana förslag inom ramarna för telekomöversynen.

Därför är det lyckligtvis så att de farhågor som Karl Sigfrid uttrycker är ogrundade. Den översyn av telekomdirektiven som nu pågår kommer inte att leda till att rättssäkerheten för Sveriges Internetanvändare minskar. De fem direktiv som är föremål för översyn handlar alla – med lite olika ingångar – om att skapa bättre fungerande marknader för elektroniska kommunikationer. Regleringarna rör infrastruktur och gäller således inte reglering av innehåll.

Europaparlamentet har medbestämmanderätt över de aktuella direktivförslagen och har efter sin första läsning i september i år beslutat att föreslå ett stort antal tillägg eller ändringar av förslagen.

De förslag till tillägg som Karl Sigfrid refererar till gäller dels ett tillägg i det så kallade ramdirektivet, dels ett förslag till ny artikel i det så kallade USO-direktivet.

Det föreslagna tillägget i ramdirektivet handlar om att tillsynsmyndigheterna, vilket i Sverige blir Post- och telestyrelsen, ska arbeta för att inga restriktioner ska kunna införas vad gäller grundläggande friheter för slutanvändarna såvida en domstol inte beslutar om annat.

Det föreslagna tillägget är allmänt hållet och jag kan inte se vad detta tillför i praktiken, eftersom de grundläggande fri- och rättigheterna, däribland yttrande- och informationsfriheten, redan har ett stark skydd i våra grundlagar. Grundlagsskyddet innebär bland annat att begränsningar i dessa friheter får göras endast genom föreskrifter i lag. Det kan därför ifrågasättas om det aktuella tillägget är förenligt med våra grundlagar. Tillägget är också något felplacerat då ramdirektivet inte reglerar innehållet i de elektroniska kommunikationstjänsterna utan bara infrastrukturen.

Vad gäller förslaget till tillägg i USO-direktivet handlar det om att medlemsstaterna ska säkerställa att de restriktioner som införs avseende användarnas rätt till tillgång till innehåll, tjänster och applikationer ska ske med metoder som är i enlighet med principerna om proportionalitet, effektivitet och avskräckning. Dessa principer gäller redan i dag och är inte heller hotade inför framtiden. Dessutom är en möjlig tolkning av det föreslagna tillägget att det ska ge operatörer vägledning om hur de får införa restriktioner i sina avtal. Detta är dock överflödigt eftersom det finns annan EG-rättslig lagstiftning i avtalsvillkorsdirektivet som reglerar detta.

De aktuella föreslagna tilläggen tillför alltså enligt min mening inte något nytt för de svenska konsumenterna. Jag anser därför att de åtgärder som Karl Sigfrid efterfrågar inte behövs. Om det däremot skulle komma förslag som innebär att människor i Sverige på ett rättsosäkert sätt riskerar att förlora sin anslutning till Internet kommer jag att agera kraftfullt mot detta.