Stora regionala skillnader i fråga om överbeläggningar och effektivitet

Svar på skriftlig fråga 2016/17:1079 besvarad av Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Dnr S2017/01807/FS

Socialdepartementet

Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2016/17:1079 av Cecilia Widegren (M) Stora regionala skillnader i fråga om överbeläggningar och effektivitet

Cecilia Widegren har frågat mig vilken analys jag och regeringen gör av framlagda rapporter och fördjupningsstudier och vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta nu för att vända utvecklingen gällande de stora regionala skillnaderna i överbeläggningar och ineffektivitet avseende vårdplatser som inverkar negativt på patientsäkerheten.

Som jag tidigare framfört är jämlik vård är en prioriterad fråga för regeringen och överbeläggningar är en mycket viktig patientsäkerhetsfråga. Den ojämlikhet som idag råder är givetvis helt oacceptabel. Omfattningen av överbeläggningar är beroende av vad som händer i hela vårdkedjan. Bland annat är det viktigt att logistiken mellan inskrivning och utskrivning fungerar. För att minska risken för överbeläggningar i slutenvården är det angeläget att en patient skrivs ut från den slutna vården så snart som möjligt efter det att den behandlande läkaren bedömt att patienten är utskrivningsklar.

Regeringen har i proposition 2016/17:106 föreslagit att en ny lag, lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård, införs. I den föreslagna lagen tydliggörs att verksamheter inom socialtjänst och öppen hälso- och sjukvård tidigt måste börja planera inför patientens utskrivning från sluten vård och att den slutna vården därför i vissa fall ska underrätta berörda enheter om inskrivningen inom 24 timmar från det att patienten skrivits in i sluten vård. Förslagen i propositionen bedöms ge goda förutsättningar för att kunna minska mängden vårdplatser som upptas av utskrivningsklara patienter.

Sverige har i dag ett sjukhustungt system som, precis som Cecilia Widegren anför, har problem med överbeläggningar och ineffektivitet avseende vårdplatser. Betänkandet Effektiv vård (SOU 2016:2) anför att ett sätt att komma till rätta med bland annat dessa problem är att en större del av vården ges som öppenvård. Som ett led i detta behöver primärvården stärkas. Därför har regeringen nyligen, som ett första steg i en stor strukturförändring av hälso- och sjukvården, utsett en

särskild utredare. Utredaren ska utifrån en fördjupad analys av förslag i Effektiv vård stödja landstingen, berörda myndigheter och organisationer i arbetet med att samordnat utveckla en modern, jämlik, tillgänglig och effektiv hälso- och sjukvård med fokus på primärvården. Uppdraget syftar till att bidra till långsiktigt förbättrad strukturering av vården med stor bäring på överbeläggningsfrågan och vårdens effektivitet.

Vidare är kompetent personal avgörande för hälso- och sjukvården. De utmaningar med bemanning och kompetensförsörjning som finns i vården idag bidrar till att minska vårdens kapacitet. En bidragande orsak till stängda vårdplatser är bristande tillgång på viktiga yrkesgrupper, inte minst specialistsjuksköterskor. Regeringen har vidtagit ett flertal åtgärder kopplat till hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning. En särskild professionsmiljard har avsatts, där medel har öronmärkts för 2017 i syfte att ge fler sjuksköterskor möjlighet att bli specialistsjuksköterskor. Utöver detta har antalet utbildningsplatser byggts ut bland annat för sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och barnmorskor. Resurserna för validering av utländska sjukvårds-utbildningar hos Socialstyrelsen har kraftigt förstärkts, och ett flertal myndighetsuppdrag har getts på området. Genom att steg för steg komma till rätta med kompetensförsörjningsproblemen i vården skapas också förutsättningar för att färre vårdplatser ska vara stängda. Dessutom har de generella statsbidragen höjts med miljardbelopp för landstingen från 2017

Sammantaget gör jag bedömningen att regeringen idag och framöver vidtar kraftfulla åtgärder för vårdens kapacitet och patientsäkerhet. Jag kan samtidigt konstatera att landstingen har det operativa ansvaret för våra sjukhus och ansvaret för att åtgärda akuta situationer som uppstår. De insatser regeringen kan vidta ger främst effekt på längre sikt.

Stockholm den 29 mars 2017

Gabriel Wikström