Segregering av barnidrotten

Svar på skriftlig fråga 2012/13:733 besvarad av Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth

den 10 september

Svar på fråga

2012/13:733 Segregering av barnidrotten

Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth

Agneta Gille har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att på olika sätt motverka en segregering inom barnidrotten. Bakgrunden till frågan är den framväxande privata bransch där företag erbjuder fysisk aktivitet för barn och ungdomar.

En utgångspunkt för mig som idrottsminister är att alla barn har rätt till idrott eller annan fysisk aktivitet under sin fritid. Vi vet att det finns en grupp barn och unga som den samlade idrottsrörelsen i dag inte når och att denna grupp inte heller är fysiskt aktiva på annat sätt under sin fritid. Att nå denna grupp är en utmaning för hela samhället och regeringen har därför inrättat Idrottslyftet som är en permanent satsning om 500 miljoner kronor årligen. Regeringen har även arbetat för att skapa långsiktiga villkor för idrotten genom att inrätta ett anslag på stats–budgeten på 1,7 miljarder kronor per år för det statliga bidraget till idrotten. Bidragen till idrotten är därmed inte längre beroende av hur bra Svenska spel går enskilda år, som var den tidigare modellen. Av dessa pengar går över 600 miljoner kronor årligen till det lokala aktivitetsstödet, som är direkt riktade till barn och ungdomar. Trots detta ser vi att idrottsrörelsen inte förmår nå alla barn och ungdomar.

Den marknad som nu växer fram vet vi egentligen ganska lite om och här behövs det mer studier och forskning. Men om privata näringsidkare når barn som annars inte hade varit fysiskt aktiva på sin fritid så är det positivt. Den föreningsdrivna idrotten har inte monopol på idrott och fysisk aktivitet och ska så inte ha. Den föreningsdrivna idrotten ska däremot stödjas – och stöds – genom allmänna bidrag och inom vissa områden särskild gynnande lagstiftning.

Min bedömning är att den svenska idrottsrörelsen nu måste se över varför den inte förmår attrahera vissa grupper i samhället. Som Riksidrottsförbundets ordförande själv framhåller är säkert en av framgångsfaktorerna att kostnaderna hålls nere. Idrottsföreningarna behöver här ta ett eget ansvar för att säkerställa att avgifterna och bidragen för barn- och ungdomsverksamheten också huvudsakligen används för den verksamheten och också öppet redovisa för sina medlemmar hur fördelningen av intäkter och kostnader ser ut inom föreningen. En annan faktor, som lyfts fram av Centrum för idrottsforskning, är att många unga reagerar mot vissa inslag i den tävlingsinriktade delen av idrotten. Om detta behöver vi mer kunskap.

Jag vet att Riksidrottsförbundet nu inleder ett strategiarbete för att utveckla den svenska idrottsrörelsen och det ska för mig som ansvarig minister för den statliga idrottspolitiken bli intressant att följa detta arbete.