Distansförsäljning av alkohol

Svar på skriftlig fråga 2016/17:82 besvarad av Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Dnr S2016/06332/FS

Socialdepartementet

Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2016/17:82 av Cecilia Widegren (M) Distansförsäljning av alkohol

Cecilia Widegren har frågat mig vilka analyser och fakta som ligger till grund för förslaget att föreslå ytterligare ett förbud, i detta fall, avseende distansförsäljning av alkohol.

Den reglering som föreslås i promemorian om Reglering av distanshandel med alkoholdrycker (Ds 2016:33) syftar till att utforma en sammahängande och systematisk alkoholpolitik för att uppnå målet om att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar genom att säkerställa legitimiteten för vårt svenska detaljhandelsmonopol. Promemorian har nu remitterats.

Sedan det 2009 blev tillåtet för privatpersoner att föra in alkoholdrycker till Sverige på annat sätt än genom att själv transportera varorna eller genom att beställa dem från Systembolaget, så har det uppträtt aktörer på den svenska marknaden som i kommersiellt syfte förmedlar försäljningar av alkoholdrycker från utlandet eller som medverkar till sådan försäljning.

Ur ett alkoholpolitiskt perspektiv är den här utvecklingen bekymmersam. Den svenska alkoholpolitikens mål är att skydda folkhälsan genom att minska medicinska och sociala skador orsakade av alkohol. Skyddet för folkhälsan är det svenska detaljhandelsmonopolets huvudsakliga motivering. En utveckling där vissa aktörer är etablerade i Sverige på ett sådant sätt att de vid en rättslig prövning skulle kunna anses bedriva detaljhandel mot konsument här i landet är oförenlig med såväl den svenska alkoholpolitiken som med EU-rättsliga krav på en sammanhängande och systematisk alkoholpolitik i syfte att uppnå målet om att skydda folkhälsan.

Denna problematik uppmärksammades redan 2012 då den dåvarande regeringen gav en särskild utredare i uppdrag att utreda hur tillsynen av e-handel och hemleverans av alkoholdrycker till konsumenter bör bedrivas. Utredaren lämnade sitt förslag i juni 2013. Utredningen fann att det var oklart vilka förmedlingsåtgärder utöver transport och viss marknadsföring som är tillåtna. Därför gav den dåvarande regeringen en särskild utredare i uppdrag att klargöra vad som är tillåtet respektive otillåtet vid e-handel och hemleverans av alkoholdrycker till konsument. Utredaren föreslog ett förtydligande i alkohollagen som innebär att både säljaren och köparen har rätt att ombesörja transporten av alkoholdrycker under förutsättning att transportören är oberoende av säljaren.

Utredaren konstaterade att det var olämpligt att föreslå större inskränkningar i säljarens handlingsfrihet när det gäller anordnandet av transportör mot bakgrund av att Helsingfors hovrätt begärt ett förhandsavgörande från EU-domstolen i det s.k. Alkotaxi-målet och EU-domstolen vid denna tidpunkt ännu inte lämnat sin dom i ärendet.

I november 2015 avkunnade EU-domstolen dom i Alkotaxi-målet. Domstolen konstaterade att när det gäller alkoholdrycker som omfattas av det finska detaljhandelsmonopolet så ska bedömningen i Alkotaxi-målet göras utifrån artikel 37 FEUF, dvs. den artikel som handlar om bestämmelser om anpassning av statliga handelsmonopol.

I den remitterade promemorian finns utförliga resonemang om förslagets förenlighet med EU-rätten inklusive reglerna om varors fria rörlighet. Förslagen baseras på tolkningen att domen i Alkotaxi-målet klargör att regleringen av distanshandel med alkohol som omfattas av ett statligt detaljhandelsmonopol ska prövas endast mot artikel 37 FEUF och att det då inte finns någonting som hindrar föreslagna restriktioner. Bedömningen är tvärtom, att ett tillåtande av distansförsäljning kan ses som ett intrång i detaljhandelsmonopolets område och riskera Systembolagets legitimitet.

Stockholm den 19 oktober 2016

Gabriel Wikström