bekämpande av barnsexturismen

Svar på skriftlig fråga 2005/06:2098 besvarad av

den 15 september

Svar på fråga 2005/06:2098 om bekämpande av barnsexturismen

Justitieminister Thomas Bodström

Johan Pehrson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ansvar ska kunna utkrävas i större utsträckning då svenskar begår sexuella övergrepp mot barn utomlands.

Regeringen bedriver ett aktivt arbete för att motverka sexuell exploatering av barn och har vidtagit en rad åtgärder för att skydda flickor och pojkar i dessa avseenden. Vid Stockholmskonferensen mot kommersiell sexuell exploatering av barn 1996 enades de deltagande länderna om att nationella handlingsplaner skulle tas fram. Den svenska handlingsplanen antogs i juli 1998 och uppdaterades 2001. Planen kommer att vidareutvecklas under hösten 2006 och regeringen avser att stärka åtgärderna mot barnsexturism bland annat genom förbättrat samarbete mellan berörda svenska och utländska myndigheter och organisationer.

Svenska domstolar har vidsträckt behörighet att döma över brott som har begåtts utomlands. För svenska medborgare som begått brott utomlands gäller som huvudregel att gärningen ska vara straffbar såväl i Sverige som i det land där den begicks. För just flertalet sexualbrott mot barn gäller dock inte detta krav på dubbel straffbarhet. Det togs bort genom den nya sexualbrottslagstiftningen som trädde i kraft den 1 april 2005. Samtidigt förstärktes på olika sätt skyddet för barn och ungdomar mot att utnyttjas i sexuella sammanhang.

Vid Rikskriminalpolisen finns en grupp som är inriktad på sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi. En av gruppens uppgifter är att samla in och bearbeta information om svenska personer som utnyttjar barn utomlands. Gruppen samarbetar med såväl svenska som andra länders polissambandsmän i olika länder. Övriga samarbetspartner är till exempel gränspolisen, tullen och Ecpat (End Child Prostitution, Child Pornography and Trafficking in Children for Sexual Purposes).

Svensk polis var först i världen med att systematisera barnpornografiska bilder i ett digitalt referensbibliotek och får i dag många internationella förfrågningar om hjälp. Interpol har nyligen byggt upp en liknande databas efter svensk modell. Inom ramen för EU-samarbetet har poliser från flera länder, däribland Sverige, samverkat vid gemensamma tillslag mot personer som misstänks för att sprida barnpornografi via Internet. Svensk polis har även medverkat i Europols arbete mot barnpornografi.

Även när det gäller det europeiska samarbetet i kampen mot turism där barn utnyttjas sexuellt har Sverige varit delaktigt.

Straffrättsliga och polisiära åtgärder är viktiga för att markera hur allvarligt samhället ser på vissa gärningar. Enligt min uppfattning måste emellertid arbetet med att motverka sexuellt utnyttjande av barn fortgå i ett betydligt bredare perspektiv. Det bör understrykas att Sverige i olika internationella sammanhang aktivt har agerat för och fört fram dessa frågor, bland annat för att fler länder ska ta efter vårt förbud mot köp av sexuella tjänster. Jag är själv mycket engagerad i det arbetet och medverkade bland annat till att ministerrådet i april 2006 enades om att förbättra samarbetet mot människohandel i samband med större internationella evenemang.

Det bedrivs således ett aktivt arbete av både regeringen och rättsväsendets myndigheter i syfte att motverka svenska personers utnyttjande av barn utomlands. Möjligheten att utkräva ansvar då svenskar begår sexuella övergrepp mot barn utomlands är en viktig komponent i detta arbete. Jag följer utvecklingen noggrant och kommer att vidta ytterligare åtgärder om så krävs.