villkor för internationellt bistånd
Skriftlig fråga 2000/01:490 av Axelsson, Christina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-12-29
- Anmäld
- 2001-01-16
- Besvarad
- 2001-01-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:490
av Christina Axelsson (s) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om villkor för internationellt biståndDen svenska biståndspolitiken bygger på ett aktivt deltagande av folkrörelser. Internationell solidaritet som en del av alla människors vardag, garanterar bred uppslutning kring biståndsmålen. Folkrörelsebistånd har ett stort värde eftersom projekten bedrivs som jämlika partnerskap mellan organisationerna i Sverige och i mottagarlandet. I dag finns olika regler för finansiering av bistånd. Icke vinstdrivande organisationer måste vanligen ordna egen finansiering med 20 % av projektbudgeten.
Parallellt bedrivs biståndsverksamhet där vinstdrivande företag upphandlas som "konsulter" och med full finansiering genomför biståndsverksamhet. Gränsen mellan vad som bör bedrivas av icke vinstdrivande organisationer och vad som handlas upp, är inte självklar. Om icke vinstdrivande organisationer upplever att vinstdrivande företag tar över det biståndsarbete som man själva traditionellt gjort, riskerar viljan att göra samma arbete utan vinst, men med krav på egenfinansiering, svalna.
Utvecklingen där alltmer av biståndsverksamheten upphandlas, kan urholka intresset för folkrörelsebistånd. Reglerna för hur biståndsuppdrag fördelas måste därför ses över, så intresse och möjligheter att genomföra folkrörelsebistånd upprätthålls. När bistånd upphandlas bör icke vinstdrivande organisationer som arbetar med likartad verksamhet få förtur till uppdragen.
Vad avser ministern göra för att folkrörelsebiståndets ställning inom biståndspolitiken stärks?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:490 besvarad av
Svar på fråga 2000/01:490 om villkor för internationellt bistånd
Statsrådet Maj-Inger Klingvall
Christina Axelsson har frågat mig vad jag avser göra för att folkrörelsebiståndets ställning inom biståndspolitiken stärks.
Jag delar frågeställarens utgångspunkt att de svenska enskilda organisationerna spelar en viktig roll i vårt utvecklingssamarbete. Det samarbete som bedrivs mellan de svenska organisationerna och deras partnerorganisationer i syd bidrar till utvecklingen av ett aktivt civilt samhälle och därmed till demokratiseringen i våra samarbetsländer. Samarbetet bygger på frivilliga insatser av medlemmarna och på kontakter och erfarenhetsutbyte mellan organisationer i Sverige och i syd. Verksamheten utgår ifrån organisationernas, såväl de svenska som de sydliga, prioriteringar och mål, och stöds finansiellt genom bidrag från Sida. Det rör sig här alltså om en samfinansiering mellan Sida och de svenska organisationerna, där Sidas bidrag bestämts till högst 80 % av verksamhetens kostnad, enligt den s.k. 80/20-regeln.
En helt annan fråga är upphandling av uppdrag för genomförande av Sidas prioriteringar utifrån målen för Sidas verksamhet. I dessa fall betalar Sida full ersättning för genomfört uppdrag. Också svenska enskilda organisationer erhåller uppdrag från Sida med hundraprocentig finansiering. År 1999 erhöll svenska enskilda organisationer sammanlagt 1,5 miljarder kronor från Sida. Av detta var 828 miljoner kronor bidrag enligt 80/20-regeln och resterande del om 672 miljoner kronor full uppdragsersättning.
Jag delar således inte Christina Axelssons oro att de svenska organisationernas vilja att delta i utvecklingssamarbetet är på väg att svalna på grund av regeln om att organisationerna finansierar sina projekt med minst 20 % av kostnaden, eller på grund av upphandlingen för genomförandet av utvecklingssamarbetets mål. Det rör sig här om olika typer av verksamhet, med olika utgångspunkter och prioriteringar inom ramen för de av riksdagen fastlagda biståndsmålen.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.