Svenskt truppbidrag till FN
Skriftlig fråga 2009/10:948 av Gabelic, Aleksander (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-06-24
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2010-06-28
- Besvarad
- 2010-07-06
- Svar anmält
- 2010-07-23
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 24 juni
Fråga
2009/10:948 Svenskt truppbidrag till FN
av Aleksander Gabelic (s)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
Regeringen och utrikesministern, nu senast i Svenska FN-förbundets medlemstidning Världshorisont, har förklarat det rekordlåga svenska truppbidraget till FN-ledda styrkor med att FN inte har efterfrågat svenskt bidrag.
Utrikesministern har säkert rätt i sak, men till saken hör att FN ogärna ställer sådana frågor skarpt om man inte vet att svaret kommer att bli jakande. I regel sker därför först sondering på lägre och mer informell nivå. Ibland tar den sig också formen av möten dit potentiella truppbidragare inbjuds.
Jag vill därför fråga utrikesministern:
Vid hur många tillfällen har utrikesministern under regeringsperioden tagit initiativ till att försöka få FN att efterfråga svenskt militärt truppbidrag?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:948 besvarad av Utrikesminister Carl Bildt
Svar på fråga
2009/10:948 Svenskt truppbidrag till FN
Utrikesminister Carl Bildt
Aleksander Gabelic har frågat mig vid hur många tillfällen under regeringsperioden jag tagit initiativ till att försöka få FN att efterfråga svenskt militärt truppbidrag.
Sverige har sedan länge ett starkt engagemang i FN, inte minst på grund av organisationens funktion som ryggrad i den internationella säkerhetsordningen. Säkerhetsrådets mandat och det breda deltagandet från medlemsländerna ger FN:s fredsfrämjande insatser en unik legitimitet. Detta gäller oavsett om de leds av FN eller en regional organisation. Den fredsfrämjande verksamheten är dock inte – omfattningen till trots – FN:s enda uppgift. Sverige ger ett betydelsefullt och aktivt stöd på många viktiga områden. Fredsfrämjandet har dessutom blivit alltmer komplext, och deltagande med trupp är långt ifrån det enda sättet att bidra till arbetet. Sverige ställer kvalificerad personal såsom militärobservatörer, civilpoliser och kriminalvårdare till förfogande i en rad FN-insatser, inte sällan i ledande befattningar.
I fråga om bidrag med trupp till FN-insatser stämmer det att organisationen bara i vissa fall efterfrågar specifika medlemsstaters deltagande. Sådana önskemål kan uppmuntras, men att räkna hur många initiativ som tagits i den riktningen ger en ytterst bristfällig bild av de faktorer som påverkar ett militärt truppbidrag till FN-insatser.
Ett belysande exempel är att Sverige tillsammans med Norge stod redo att delta i FN:s Unamid-insats i Darfur i slutet av 2007. Det 350 man starka logistik- och ingenjörsförbandet skulle ha utgjort det största västbidraget till insatsen. På grund av motstånd från Sudans regering kunde truppen dock inte sättas in, trots intensiva ansträngningar från såväl Sverige som FN.
I likhet med alla andra länder har också Sverige begränsade resurser för fredsfrämjande insatser. Av detta följer en nödvändighet att prioritera. Under året som följde det uteblivna deltagandet i Darfur deltog Sverige i Eufor Tchad/RCA, vars uppgift främst var att skapa förutsättningar för den efterföljande FN-insatsen. Vi har sedan dess också utökat vårt bidrag till ISAF-styrkan i Afghanistan, och fortsatt vårt engagemang inom Kfor. Dessutom bidrar Sverige till EU:s marina insats Atalanta utanför Somalias kust, till stöd för FN:s humanitära verksamhet i landet. Varje övervägande om ytterligare truppbidrag måste göras mot bakgrund av dessa insatser och de ändliga förmågor de tar i anspråk.
Att Sverige i dag huvudsakligen lämnar truppbidrag till fredsfrämjande verksamhet under ledning av EU och Nato – med FN-mandat i botten – är inte ett ställningstagande emot FN som organisation eller princip. Vårt deltagande i internationell insats är uttryckligen förankrat i tanken om ett globalt ansvarstagande med utgångspunkt i FN-stadgan – en princip som också är central i Lissabonfördraget och EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Dispositionen av Sveriges bidrag reflekterar en avvägning mellan olika konflikthärdar inom ramen för de möjligheter som finns. I detta ligger en öppenhet för framtida truppbidrag under FN-ledning.
Regeringen ser framför sig ett fortsatt starkt engagemang inom FN.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.