Småskalig produktion av bivaxsalva

Skriftlig fråga 2015/16:696 av Sara Karlsson (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2016-01-26
Överlämnad
2016-01-27
Anmäld
2016-01-28
Svarsdatum
2016-02-03
Sista svarsdatum
2016-02-03
Besvarad
2016-02-03

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Gabriel Wikström (S)

 

Biodling är en populär hobby. Föreningen Biodlarna har 11 000 medlemmar, och antalet biodlare är i landet är sannolikt större. Den vanligaste produkten vid biodling är naturligtvis honung, men även andra produkter kan fås fram. En sådan produkt är bivaxsalva, en uppskattad hygien- och skönhetsprodukt.

Bivaxsalva räknas som en kosmetisk produkt. Läkemedelsförordningen definierar det som ”ämnen eller beredningar som är avsedda att appliceras på människokroppens yttre delar eller på tänder och slemhinnor i munhålan i uteslutande eller huvudsakligt syfte att rengöra, parfymera dem, förändra deras utseende, korrigera kroppslukt, skydda dem eller bibehålla dem i gott skick”.

För att få sälja eller ens ge bort kosmetiska produkter utanför den omedelbara familjekretsen krävs att man följer vissa krav. Det krävs inte tillstånd från Läkemedelverket, men man ska följa god sed, ange råvaror i produkten, tillverka denna i särskilda rum, anmäla produkten till Läkemedelsverket (som för detta tar en avgift på 4 000 kronor per år och 600 kronor per produkt) och märka produkten.

Dessa regler gäller för alla kosmetiska produkter, oavsett omfattning eller syfte med produktionen. En biodlare som önskar sälja eller ge bort en burk bivaxsalva till en arbetskamrat omfattas av samma regler som stora kosmetiska koncerner. Många biodlare har önskemål om att kunna tillverka ett fåtal burkar bivaxsalva som de ger bort eller säljer i mindre skala. Som reglerna i dag är utformade är det i princip omöjligt. I många andra sammanhang görs undantag för väldigt småskalig produktion.

 

Hur ser statsrådet på möjligheten att i lagstiftningen göra undantag för småskalig produktion av vissa naturliga hudvårdsprodukter såsom bivaxsalva?

Svar på skriftlig fråga 2015/16:696 besvarad av Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Dnr S2016/00620/FS

Socialdepartementet

Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2015/16:696 av Sara Karlsson (S) Småskalig produktion av bivaxsalva

Sara Karlsson har frågat mig hur jag ser på möjligheten att i lagstiftningen göra undantag för småskalig produktion av vissa naturliga hudvårdsprodukter såsom bivaxsalva.

Jag vill inleda mitt svar med att jag har förståelse för att enskilda bioodlare kan tycka att det är krångliga regler för en produkt som man kanske inte har för avsikt att tillverka annat än i en mycket begränsad volym. Hudvårdsprodukter definieras som en kosmetisk produkt i enlighet med förordning (EG) nr 1223/2009 om kosmetiska produkter och omfattas därför av ett komplext regelverk.

Kosmetikaförordningens regler gäller om biodlarnas produkter tillhandahålls i kommersiellt syfte. Förordning (EG) nr 1223/2009 om kosmetiska produkter harmoniserar reglerna om kosmetiska produkter i EU. Förordningen är beslutat av Europaparlamentet och rådet och reglerna som nämns, om t.ex. märkning och anmälan till Cosmetic Product Notification Portal (CPNP), är av absolut karaktär och ger inget uttryckligt utrymme för lägre nationella krav. Som ett skäl för förordningen har angivits bl.a. att uppnå en hög skyddsnivå för människors hälsa.

De hygieniska kraven är höga vid tillverkning för att konsumenterna ska få bästa möjliga skydd. Det gäller till exempel att skydda produkterna från bakterier och föroreningar. Därför finns kravet på att tillverkning ska uppfylla en standard för GMP (GMP=god tillverkningssed). Det innebär i praktiken att tillverkningen måste ske i lokaler som är särskilt anpassade för ändamålet.

Möjligheten att införa nationella avvikande regler är alltså ytterst begränsad.

Stockholm den 3 februari 2016

Gabriel Wikström

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.