Skadeståndsnivåer för brottsoffer

Skriftlig fråga 2017/18:1471 av Markus Wiechel (SD)

Frågan är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2018-06-11
Överlämnad
2018-06-12
Anmäld
2018-06-13
Sista svarsdatum
2018-06-20
Svarsdatum
2018-06-28
Besvarad
2018-06-28

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Heléne Fritzon (S)

 

Vid ett flertal tillfällen har vi sett handskakningsincidenter i Sverige där personer vägrar att skaka hand med en person av det motsatta könet med hänvisning till att det strider mot deras religion. Det finns flera exempel:

  1. En arbetssökande man ville inte skaka hand med en kvinnlig vd. Mannen fick inte den praktikplats han sökte och förlorade samtidigt sin plats på ett arbetsmarknadspolitiskt program, vilket resulterade i att han förlorade sin försörjning. DO stämde Arbetsförmedlingen och tingsrätten slog sedan fast att mannen hade diskriminerats på grund av sin religion. Han fick sedan 60 000 kronor i skadestånd.
  2. En man som erbjöds praktik i sin kommun vägrade att skaka hand med sin kvinnliga arbetsledare. Han vände sig sedan till DO, dock hann kommunen betala ut ett skadestånd till honom på 30 000 kronor innan myndigheten drev fallet vidare.
  3. En kvinna vägrade skaka hand med en manlig läkare och tingsrätten valde att bevilja henne 75 000 kronor i diskrimineringsersättning då läkaren avbrutit undersökningen och hänvisade henne till en kvinnlig läkare.

Att människor inte visar respekt enligt svensk sed genom att hälsa på varandra är en fråga man i sig kan diskutera. Likaså är det värt att diskutera rimligheten i att det ens ska klassas som diskriminering. Dock finns det en annan, betydligt viktigare, fråga rörande utbetalningar av skadestånd. Elvaåriga Ebba Åkerlund mördades hänsynslöst på Drottninggatan i centrala Stockholm av terroristen Rakhmat Akilov. Ebbas föräldrar får ett skadestånd på 60 000 kronor vardera.

Skadeståndsersättningen har, inte minst mot bakgrund av tidigare handskakningsfall, genast förvandlats till en förolämpning för Ebba Åkerlunds föräldrar.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Heléne Fritzon:

 

Anser statsrådet att det nuvarande systemet för skadestånds- och kränkningsersättningar fungerar bra och är dessa skillnader rimliga eller avser statsrådet att vidta åtgärder för att ändra det nuvarande systemet?

Svar på skriftlig fråga 2017/18:1471 besvarad av Statsrådet Heléne Fritzon (S)



Ju2018/

03320

/POL

Justitiedepartementet

Migrationsministern och biträdande justitieministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2017/18:1471 av Markus Wiechel (SD)
Skadeståndsnivåer för brottsoffer

Markus Wiechel har frågat mig om jag anser att det nuvarande systemet för skadestånds- och kränkningsersättningar fungerar bra och om skillnaderna är rimliga eller om jag avser att vidta åtgärder för att ändra det nuvarande systemet.

De skillnader som Markus Wiechel syftar på avser en jämförelse som han gör mellan diskrimineringsersättning i vissa fall och skadestånd för psykiskt lidande till de föräldrar som förlorat sin dotter vid terrordådet på Drottninggatan i Stockholm. Jag kan som statsråd inte uttala mig om enskilda fall, särskilt inte när det pågår en rättsprocess. Jag vill dock uttrycka mitt djupaste deltagande till de som drabbats av terrordådet. Och jag förstår att inget belopp någonsin kan ersätta förlusten av ett barn.

Diskrimineringsersättning, som infördes 2009, går inte riktigt att jämföra med skadestånd. I förarbetena till regleringen uttalas att ersättningsformen inte bör jämföras med vanligt skadestånd eftersom den delvis har andra ändamål. Vid brott kan en gärningsman t.ex. dömas till ett fängelsestraff. Straffsystemet tillgodoser en preventiv funktion och vid sidan av straffet kan brottsoffer få ersättning för kränkning. Vid diskriminering utdöms däremot inga andra påföljder vid sidan av ersättningen. För att ha en preventiv funktion ansågs därför att diskrimineringsersättningen normalt måste bestämmas till ett högre belopp än skadestånd vid brott. Vidare konstaterades att krav på diskrimineringsersättning ofta riktar sig mot juridiska personer med stora ekonomiska resurser, vilket också talade för högre ersättningsnivåer för att kunna uppnå en avskräckande effekt.

När det gäller skadestånd är utgångspunkten att skador ska ersättas fullt ut. Några belopp regleras inte i lag utan lagstiftaren har överlämnat till rättstillämpningen att närmare bestämma storleken på skadestånden. I rättspraxis har det utvecklats schablonersättningar för psykiskt lidande till följd av en nära anhörigs död. Schablonerna syftar till att skapa ökad förutsebarhet och enhetlighet. Dessutom innebär de en bevislättnad för den skadelidande eftersom han eller hon inte behöver bevisa sin skada med läkarintyg eller liknande utredning. Vid uppsåtligt dödande uppgår schablonbeloppet till 60 000 kr. Den som visar att han eller hon har lidit en mer omfattande skada kan få högre ersättning.

Att ge bra stöd och hjälp till brottsoffer är en viktig fråga för regeringen. När individen är som mest sårbar, måste samhället vara starkt. Därför har dessa frågor prioriterats under mandatperioden och regeringen har bland annat sett till att brottsofferstödjande organisationer har mer resurser än någonsin. Att det finns ändamålsenliga regler om ersättning till brottsoffer är naturligtvis också av stor betydelse. Jag ser dock ingen anledning att ändra systemet för skadestånd för att göra det mer likt diskrimineringsersättning.

Stockholm den 28 juni 2018

Heléne Fritzon

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.