sjöflygplan
Skriftlig fråga 1997/98:260 av Hägg, Carina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1997-12-12
- Anmäld
- 1997-12-15
- Besvarad
- 1997-12-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Utifrån den situation som en fiskevårdsförening verksam i Kronobergs och Jönköpings län fört fram så har även jag kommit att uppmärksammas på den svaga lagstiftningen kring sjöflygplan i förhållande till miljöhänsyn. Den allmänna principen för sjöflygplans rätt att landa på vattenområden är att det är tillåtet där man också färdas med båt. Flygplanen betraktas i rättslig mening som båt när de ligger förtöjda eller framförs på vattnet.
Luftfartsverket har dock möjlighet att besluta om restriktionsområden för flygförbud med hänsyn till militära skäl, allmän ordning och säkerhet samt naturskydds- eller friluftsintressen. Man kan också förbjuda flygplan att landa inom vissa områden med hänsyn till samfärdsel, fiske eller andra näringar, naturvård eller friluftsliv. Det finns således möjligheter att inskränka sjöflygplanens rätt att fritt trafikera våra insjöar. Dock har lokala myndigheter i dag inget redskap för övergripande reglering utan endast möjlighet att göra arbetskrävande punktinsatser.
Min mening är att lagstiftningen om sjöflygplanens rättigheter att landa och starta samt befinna sig på insjöar borde bli förmån för en översyn. Då sjöflygplan har ett ringa värde för allmänheten som kommunikationsmedel borde dessa flygplan med fördel kunna hänvisas till flygplats.
Min fråga är om kommunikationsminister Ines Uusmann avser införa en aktuellare lagstiftning kring sjöflygplan?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:260 besvarad av , ()
- Kommunikationsminister Ines Uusmann
Carina Hägg har frågat mig om jag avser införa en aktuellare lagstiftning kring sjöflygplan.
Frågan ställs mot bakgrund av att sjöflygplan i dag fritt får landa och starta på vatten utanför flygplats. Frågeställaren anser att sjöflygplanen i stället borde hänvisas till flygplats med hänsyn till deras ringa värde för allmänheten som kommunikationsmedel.
Ur allmän synpunkt får det anses vara angeläget att lagstiftningen ger möjlighet att reglera landning utanför flygplats. Fri landning på vatten kan exempelvis lätt komma i strid med allmänna intressen, såsom sjöfarten, fisket, miljöskyddet och rekreationsbehovet. Det gäller såväl skärgården som större och mindre insjöar. Även enskilda intressen kan lida intrång genom okontrollerad landning. Mot denna bakgrund har det införts begränsningar i rätten att landa vilka framgår av 64 § luftfartsförordningen (1986:171). Enligt denna bestämmelse skall Luftfartsverket efter samråd med länsstyrelsen meddela förbud för luftfartyg att landa inom ett visst område utan verkets tillstånd om det behövs med hänsyn till samfärdsel, fiske eller andra näringar, naturvård eller friluftsliv. Att luftfartyg inte får landa inom vissa nationalparker framgår av reglementena för dessa nationalparker.
Enligt uppgift från Luftfartsverket har man handlagt utomordentligt få ärenden om förbud för sjöflygplan om att landa och starta utanför flygplats. Detta beror förmodligen på att det endast finns ca 100 sjöflygplan, varav de flesta i Norrland, och att flygplanen inte upplevs som störande. Med hänsyn härtill och då det redan finns tillräckliga möjligheter att begränsa sjöflygplans möjligheter att landa och starta utanför flygplats finner jag för närvarande inte skäl att låta aktuell författning bli föremål för en översyn.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.